| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAJ baj4 (bájj Almqvist), interj., stundom sbst.1 n.; ss. sbst. best. baj’et.
I. interj., ss. uttr. för känslor af vedervilja l. ogillande vid anblicken af l. vid tanken på ngt osnyggt l. motbjudande l. med anledning af ngt begånget felsteg l. ngn skamlig l. simpel handling: usch! fy! fy skam! fy skäms! numera nästan uteslutande i uttr. usch baj, fy baj o. baj baj.
a) ss. bestraffande tillrop till små barn, då de orenat l. smutsat ner sig l. äro elaka. Peka fingret åt et barn, förehålla thy, at thet skjämt ut sig, ropa bau, bau eller baj, baj. Lind (1749, under bau). Fy baj, lilla Maja! Almqvist Rättstafn. 48 (1846, 1865). Dalin (1850).
b) ss. varnande tillrop till små barn att akta sig för ngt osnyggt l. obehagligt l. skamligt; jfr BABBA. Almqvist (1842). Dalin (1850).
c) (hvard., i sht skämts.) i allmännare anv. Baj, baj, så herr Rolf talar. C. I. Hallman 307 (1778). Hvar hederlig flicka / Sig dygdigt bör skicka, / Ej plira och nicka, / Men ögat slå ner; / Fy baj, om hon ler! Envallsson Förlor. pupill. 34 (1790). A. G. Silfverstolpe Skald. 118 (1810, 1814). Att lemna en så förtjent blomma (som prästnackan) obesjungen, är bra obeskedligt. Fy baj, herr Atterbom! Palmær Eldbr. 140 (1848). Total-omdömet öfver .. (porträttet) torde lämpligast blifva: baj! Tiden 1848, nr 140, s. 2. ”Usch, fy baj! Ricinolja!” ropades i korus omkring bordet. Beskow För sv. barn 18 (1896).
Spalt B 77 band 2, 1898