Publicerad 1903   Lämna synpunkter
AVOKATORIUM av1ωkatω4rium l. -vo- l. -vå-, l. 01—, l. —302, n.; best. -iet; pl. -ier. Anm. I ä. tid användes stundom den lat. pl.-formen avocatoria, t. ex. Nordberg 1: 80 (1740).
Etymologi
[jfr t. avokatorium (pl. -ien), eng. avocatoria, letters avocatory, fr. (lettre) avocatoire; af mlat. avocatorius, adj. till avocare, ropa l. kalla bort, af a(b), från, o. vocare (jfr VOKATION), ropa, kalla]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] hist. bref som utfärdas af regering l. högre myndighet i ett land, då det kommit i fientligt förhållande till ett annat, o. hvarigenom landets därvarande undersåtar hemkallas l. uppmanas att afhålla sig från mot sitt hemland l. mot dess intressen stridande handlingar, återkallelsebref; nästan bl. i pl. RARP 7: 148 (1660). Nordberg 1: 79 (1740). Gustaf III Skr. 6: 34 (1788). Conv.-lex. (1821). (Hamburg) hade nödgats för sitt område publicera de kejserliga avokatorierna och prohibitorierna, som förbjödo hvarje slags understöd åt riksfienderna Sverige och Frankrike. Wimarson Sv:s krig i Tyskl. 1675—1679 2: 15 (1903).
2) (knappast br.) handel. Flügel Köpmans-corr. 196 (1843, 1849). Avocatorium, kontraorder, återkallelsebref. Smedman Kont. 7 (1874).

 

Spalt A 2730 band 2, 1903

Webbansvarig