Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ASS as4, sbst.1, n. ((†) m. Lex. Linc. (1640, under momentum), Stiernhielm Arch. H 2 a (1644), E. F. Runeberg i VetAH 20: 55 (1759), Adlerbeth Hor. sat. 174 (1814)); best. -et (ss. m. -en); pl. = ((†) -er Stiernhielm Arch. F 2 a (1644)). Anm. I bet. 1 skrifves ordet ofta på lat. sätt as o. förekommer i ä. tid äfv. med lat. böjning. Lex. Linc. (1640, under decussis o. quadrans). Lindberg Ant.-lex. (1802).
Ordformer
(ass Lex. Linc. (1640, under momentum), Hjelt Medicinalv. 3: 439 (cit. fr. 1718), Förordn. ang. mått, måhl o. vigt 27 Maj 1737, § 11, osv. as (i bet. 2) Stiernhielm Arch. F 2 a (1644), G. Brandt i VetAH 14: 304 (1753), Conv.-lex. (1821), NF (1876). aes Stiernhielm (1663) enl. Falkman Mått 2: 47, Förordn. ang. mått o. vigt 8 Okt. 1733, § VI. ess Lex. Linc. (1640, under momentum). äss Förordn. ang. måhl, mått o. vigt 29 Maj 1739, § 8, Nicander Intr. i VetA 1776, s. 27, Bergklint M. sam. 2: 457 (1792), DA 1793, nr 149, s. 4, Wallmark Resa 163 (1819, 1832), Dalin (1853), Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 1: 7 (1854))
Etymologi
[jfr holl. aas, n., t. as(s) (i bet. 2 äfv. äss, ess), n., eng. as (ä. äfv. asse, aas), fr. as, af lat. as, gen. assis, namn på enheten i de romerska mått-, vikt- o. myntsystemen; i fråga om formerna med ä-ljud se ÄSS, hvilket eg. är samma ord]
1) benämning på ett romerskt kopparmynt. Lex. Linc. (1640, under momentum). (Solden) bestod af 3 Ass. Dalin Mont. 137 (1755). Ass, det mest gångbara Romerska mynt, var af koppar och vägde i början ett Romerskt skålpund; men förminskades sedermera till ett uns, och sluteligen ända till fyra skrupel. Norrmann Eschenburg 2: 274 (1818). J. F. Johansson i NF (1876).
2) [i denna bet. upptaget från holl.] i fråga om förh. i nyare tid: benämning på en i flere länder förr använd liten viktenhet af ngt växlande storlek, i Sv. motsv. ungefär 48 milligram. Stiernhielm Arch. F 2 a (1644). Asset är såsom nummer en (dvs. enheten i viktsystemet) och det kan man intet ändra. Falkman Mått 2: 72 (cit. fr. 1668). Ett skålpund .. (af viktualievikten) innehåller åttatusend åttahundra fyratio åtta Aës, efter vårt Svenske uti myntet brukelige Aës. Förordn. ang. mått o. vigt 8 Okt. 1733, § VI. 40 as fint Gull. G. Brandt i VetAH 14: 304 (1753). Ass är hos oss den minsta Vigt. Under detta Namn förekomma 2:ne slag, neml. Troyska, som brukas i Holland och Sverige, samt Cölniska, som brukas i Tyskland. Förhållandet är sådant, at 19 Troyska Ass = 17 Cölniska. Gjörwell o. Bergklint Sam. Bih. s. 3 (1775). En bred Guld Holk-ring .., om en Ducat och 6 Äss. DA 1793, nr 149, s. 4. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 1: 98 (1854). Med benämningarna gran och ass menade (Stiernhielm) en och samma vigt eller tyngd. Falkman Mått 2: 47 (1885). I Holland nyttjades till 1821 en .. troy-vigt (för guld, silfver och mynt), af hvilken skålpundet .. innehöll 10,240 holländska ass (= 492,168 gr.) .. Denna holländska (”troiska”) vigt fick på 1600-talet insteg i Sverige; de troiska assen lades 1667 till grund för viktualie- och metallvigterna samt aflöstes ej faktiskt förr än genom k. stadgan om mått och vigt d. 31 Jan. 1855. NF 16: 805 (1892). — i bild. Sedan de sökandes meriter blifvit på äss och grän uträknade och afvägda. Wallmark Resa 163 (1819, 1832). Ett enda ass vett. Snellman Fyra gift. 1: 163 (1842). — jfr PENDEL-ASS.
Ssgr: ASS-SIFFRA3~20. särsk. till 2; jfr följ. Med andra gramsiffror för dessa bägge vigter (dvs. viktualie- o. myntvikterna) blir naturligtvis ass-siffran för den svenska vigten något förändrad. Forssell Hist. II. 2: 18 (1875).
-TAL~2. särsk. till 2: antal ass som gå på l. innehållas i en viss vikt. Falkman Mått 2: 158 (cit. fr. 1737). E. F. Runeberg i VetAH 20: 55 (1759). Vid vägning befunnos de (dvs. mynten) hålla här nedan anförda asstal. Forssell Hist. II. 2: 73 (1875).
-VIKT~2. särsk. till 2. I vårt kungl. myntverk finnes en .. sats kölniska mark-, lod- och assvigter. Falkman Mått 1: 363 (1884).

 

Spalt A 2507 band 2, 1902

Webbansvarig