| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARFLÖS ar3v~lø2s (a`rflös Weste), adj.
a) som (gm arflåtares åtgärd l. omedelbart på grund af lag) förlorat rätt till arf, förlustig arfsrätt, utan arfsrätt. Hvar någor af Adelen viker ifrån denna vår Christeliga lära .., han skall hafva förbrutit allt sitt arfvegods under nästa arfvingar, ock där någor af deras barn det gjör, skola de blifva arflösa. HSH 1: 52 (1594). Honorius III. (förklarade) .. alla Prästebarn för arflösa. Botin Hist. 2: 99 (1789). Fastän de gamle ansågo jorden böra företrädesvis tillfalla sönerna, då sådane funnos, läto de, i vidrigt fall, ej döttrarne gå arflösa. Schlyter Jur. afh. 1: 197 (1836). — särsk. i uttr. göra (ngn) arflös, (gm testamentarisk åtgärd) beröfva arfsrätt(en). Stiernman Riksd. 401 (1594). Gifter sig mö mot faders vilja, eller moders; hafve fader, eller moder, våld at giöra henne arflös. GB 6: 1 (Lag 1734). jfr: I vår Lag .. säges en arfvinge endast då göras arflös, när han till följe af arflemnarens förklarade vilja går miste om ett arf, eller en del deraf, som han annars enligt Lag bort erhålla. Schrevelius Civ. 3: 236 (1849).
b) (föga br.) som ej har ärft ngt l. ej har ngt att ärfva; utan arf. Haffwer han (dvs. Kristiern II) .. tagit theris oc theris hustrurs godz och gorda (dvs. gårdar) löst oc fasth oc giort theris barnn arfflöös. G. I:s reg. 1: 30 (1521).
-GÖRANDE~200, adj. (mindre br.) jur. som medför förlust af arfsrätt. Ingen må utan laglig arflösgiörande orsak testamentera och giöra någon Förordning om odaljord. Abrahamsson 368 (1726). —
-GÖRANDE~200, n. (föga br.) jur. = följ. En skiälig orsak til arflösgiörande. Nehrman Jur. civ. 137 (1746). —
-GÖRELSE~200. jur. Lex. Linc. (1640). Möller (1745, 1755). Arflösgörelse sker .. alltid genom testamente. Schrevelius Civ. 3: 239 (1849). Aldén Medb. 3: 26 (1885, 1896).
Spalt A 2186 band 2, 1901