Publicerad 1900   Lämna synpunkter
AP, n.
Etymologi
[jfr sv. dial. ap, n., spott o. spe, i sht i uttr. ha te ap, drifva gäck med, nor dial. ap, n., i samma bet.; upptaget af Verelius Ind. (1681) ss. isl. o. anfördt af Spegel (1712) ss. ålderdomligt, men ej kändt från den isl. (l. fsv.) litteraturen]
(†) användt ss. vbalsbst. till APA, v.
1) motsv. APA, v. 1. Ap, antiqv…: ludicra & inepta imitatio. Spegel Gl. (1712).
2) [jfr nor. dial. gjera ap a(v) ein] motsv. APA, v. 2, i uttr. göra ap (ut)af (ngn l. ngt), göra narr af. Hon giör aap och spee / Vthaf hans Gilie-Taal. Lucidor Hel. A 3 a (1669).
3) motsv. APA, v. 3: bländverk, gyckelverk. Iagh brytas (dvs. brottas) skal medh Satans Aap och Flärd. Wexionius Sinne-afwel D 4 b (1683). Wijk aff Fru Lusta, Du och Jagh förlijkz ey samman, / Jagh gitter ey ditt Aap och myckna Flättia sij. Därs. G 1 b.

 

Spalt A 1960 band 2, 1900

Webbansvarig