| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANVISNING an3~vi2sniŋ (a`nvisning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.
1) (†) till ANVISA 2, om handledning l. undervisning i allm.; jfr ANLEDNING 1 b α. Initiation .. första anvisningen. Serenius (1734). En Konung .. måste .. vinnlägga sig, at få väl upfostrade Undersåtare. Mången ibland dem, förloras aldeles, i brist af anvisning. Tessin Bref 1: 287 (1753).
2) (numera föga br.) till ANVISA 3: uppmaning, order. In för Eders Kongl. Maj:t, framträder, uppå Hans Eminences Cardinalens anvisning, vår Republique igen. Nordberg 1: 333 (1740). Till sina i öfre Österrike varande troppar hade (Wallenstein) .. som befälhafvare skickat Ulfeld … Nu gaf han honom anvisning att förena sig med .. Svenskarna. Fryxell Ber. 7: 72 (1838).
3) eg. om handlingen att visa ngn, hur han skall förfara, hvart han skall gå osv.; vägledning, fingervisning, vink; jfr ANLEDNING 1 b β. (Hennepin) gifwer anwissning, huru man en kortare wäg än tilförende .. skal kunna resa til China och Japan. Holm N. Sv. 5 (1702). Gifva .. skön råd och anvisningar. Rydelius Förn. 65 (1720, 1737). Magnetens anvisning torde .. i början blifvit ansedd som barna-lek. Osbeck Intr. i VetA 1758, s. 2. Vid valet af en brud behöfver den enskilde mannen ej följa annat än sitt hjertas anvisning. Tegnér 3: 206 (1823). Det, som följer naturens anvisning, är vackert. Rydqvist i SAH 12: 413 (1827). Efter den anvisning som redan är gifven (pag. 1025). Berzelius Kemi 5: 1036 (1828). Anvisningar och råd till Lärare angående tillämpningen af de till Nådiga Stadgan för Rikets allmänna Elementarläroverk .. hörande undervisningsplaner. (1865; boktitel). Kanon (grek.) = rättesnöre, föreskrift, kallades under den nederländska stylperioden en anvisning, skrifven öfver cantus firmus, rörande det sätt hvarpå denna skulle utföras. Wegelius Musikl. 2: 47 (1889). jfr BRUKS-, SEGEL-, SEGLINGS-ANVISNING. — särsk.
a) närmande sig 2. Osterman gjorde sig ej brådt att följa dessa anvisningar. Odhner G. III 1: 44 (1885; om de instruktioner O-n som ryskt sändebud erhållit). Jag .. vindicerade .. konungens rätt att icke i allo följa riksdagens anvisningar. De Geer Minnen 2: 33 (1892).
b) (numera mindre br.) närmande sig 1, vanl. åtföljdt af prep.-bestämning inledd af till. Höpken 2: 78 (1747). (Jag) skall .. åtnöja mig med, att hafva lemnat androm en kort anvisning till vidare undersökning. Ihre Föret. XVII (1779). Menniskan kan på jorden sjelf skapa sin lycka, .. hon har anvisningen dertill i naturens ordning och i sitt eget bröst. Bremer Sysk. 1: 168 (1848). — särsk. [jfr t. anweisung zum seligen leben von Fichte] i boktitlar o. öfverskrifter å uppsatser l. afhandlingar: vägledning. Anvisning Til Ett försicktigt upförande i verlden, enkannerligen i anseende Til Giftermål, Gifven Af ett förnämt Fruentimmer Åt En des unga Vän. (1751; boktitel). Anvisning i konsten att hålla tal. (1865; boktitel).
4) till ANVISA 4: hänvisning. (Fsv.) Awisning .. betyder (på detta ställe) .. Anwijsning på oröddom skogh den min granne kan optaga och rödia jämbte migh, der iagh allredha hafwer rödt. Stiernhielm Fateb. (1643); jfr 7. Kanikerne i Westerås giorde hvarjehanda svårigheter, då han (dvs. G. I) befalte dem välja en ny Biskop; men at betaga dem all undflykt .., gaf han dem sielf anvisning på Peder Månson. Dalin Hist. III. 1: 92 (1760). Redan naturalstrens, äfven vexternes, namn innebära ofta anvisning på den trakt, hvarifrån de blifvit införda. Fries Utfl. 1: 86 (1836, 1843). — (†) abs. (Kolon) sättes äfven framför exempel, bevis och anvisningar. Ödmann Anv. t. pred. 2 (1807, 1812).
5) uppgift, upplysning, besked, särsk. i fråga om upplysning om hvar ngt finnes; jfr ANVISA 5. Skulle Ni kunna lämna (l. ge) mig anvisning på ett godt pensionat i Berlin? Ödmann Anv. t. pred. 43 (1807, 1812). (Din lykta) ger ett fartyg, som kommer hem med en laddning tobak, anvisning på hvar du finnes. Runeberg 4: 163 (1833; yttradt till en smugglare). Under samma tid sörjde äfven Carl Johan för, att monarkerna fingo bestämd anvisning om hvad han ville. Forssell i 3 SAH 3: 247 (1888). För en .. väl rekommenderad Betjent finnes god plats att tillträda … Anvisning lemnas af Portvakten. SD 1900, nr 87, s. 6. — (†) ledning att sluta till beskaffenheten af ngt. Den första ålderns drag .. gifva en ganska osäker anvisning på utseendet i tillkommande åldrar. Nordin i 1 SAH 1: 101 (1786, 1801).
6) (föga br.) till ANVISA 6. Han har fådt anvisning på det stället at bo, Iste habitandi locus ei assignatus. Sahlstedt (1773); jfr 5. Ett märke .., som .. gaf anvisning på en viss plats .. eller .. å en viss bänk. Palmblad Fornk. 2: 399 (1845). Vi hade föga skäl att vara belåtna med anvisningen af de rum, som vi skulle bebo. F. Bremer († 1865) enl. Kindblad (1867).
7) till ANVISA 8, oftast mer l. mindre konkret. Botin Hem. 2: 36 (1756). (K. X G.) måste underhålla dem (dvs. sina värfvade skaror) genom anvisningar att i vissa delar af landet sjelfva upptaga hvad de behöfde. Carlson Hist. 1: 142 (1855). — (†) följdt af prep. till. Tror min Herre sig kunna tiena vår Republique (dvs. Holland) .., skal straxt gifvas anvisning til en hederlig belöning för min Herre. Dalin Arg. 1: 125 (1733, 1754). — särsk.
a) (†) jur. delegation. Delegatio eller anvissning .. består thervti, at man sätter en annan Debitor i sit ställe. Nehrman Inl. t. jur. civ. 365 (1729).
b) jur., handel. rättshandling l. skriftligt dokument hvarigenom en person, assignanten, gifver en annan, assignaten, i uppdrag att utgifva en viss penningsumma o. d. till en tredje, assignatarien, hvilken samtidigt befullmäktigas att uppbära denna; assignation; jfr INVISNING, ANORDNING 3 b. En anvisning på 1000 kronor. Nehrman Inl. t. jur. civ. 366 (1729). Armé-departementet (i Norge) tillsänder vederbörande chefer anvisningar på ränterierna å lönebeloppet. Hazelius Förel. 75 (1839). Kredit-mynt utgöres af anvisningar på en metallisk valuta. Geijer I. 6: 201 (1839). Stundom ville man betala den (dvs. lönen) med anvisningar, som sedan icke infriades. Fryxell Ber. 10: 162 (1842). Kongl. Maj:t (förständigade) samtliga penningförvaltande verken i hufvudstaden, att .. verkställa sina utbetalningar i Stockholm genom anvisningar på deras i Banken insatta medel. Skogman Bank II. 2: 8 (1846). Aldén Medb. 4: 96 (1885, 1896). jfr: Om assignationen innebär lyftanderätt till ett penningbelopp, kallas den invisning, eljes anvisning, hvilken skillnad dock ej strängt iakttages. Fliesberg Handelsvet. 56 (1891). — jfr BANK-, BETALNINGS-, KASSA-, PENNING-, POST-, POSTFÖRSKOTTS-, SIKT-, TELEGRAF-ANVISNING.
8) (†) till ANVISA 9 slutet: indikativ. Det Utvisande Sättet (Anvisning) utmärker att något Sker, bestämdt och ovillkorligt. Lyth Sv. spr. 31 (1848). Första Personens Flertal i Anvisning. Därs. 46.
9) (†) till ANVISA 10: tecken, indikation. Sådane anvisningar (hafva) förekommit, hvilcka giöra denna efterrättelsen (näml. om ryska kejsarinnans hopplösa tillstånd) tämmeligen probable. Höpken 2: 286 (1756).
10) bergv. spår till (ännu obrutet) malmstreck l. malmfyndighet; anledning (jfr d. o. 2 b). Hiärne Resa 237 (1685). Då någre anvisningar i dagen öpnas. Bergv. 3: 166 (1762). Den anvisning af Guld-Malm, som .. berättas vara upptäckt i Småland. Tuneld 1: 330 (1773). Vid Gissiön .. äro anvisningar til Kopparmalm. Dens. 3: 36. Någre små anvisningar på Tenn. Flintberg Bruksidk. 1: 212 (1788). — i fråga om mineralkällor. På flere ställen finnes anvisning til dylika Källor. Hülphers Norrl. 3: 31 (1777). — jfr GULDMALMS-, KOPPAR-, MALM-, SILFVER-, SILFVERMALMS-ANVISNING m. fl.
(7) -BLANKETT~02. (tryckt) formulär för anvisning. Fliesberg Handelsvet. 58 (1891). Å anvisningsblanketten skall af afsändare införas dels anvisningsbeloppet .. dels ock adressatens hela tillnamn. SFS 1893, nr 66, s. 2. (i fråga om postanvisning). —
-BOK~2.
1) till 5. NF 1: 165 (1875). Öfver de utstälda föremålen (skulle) utgifvas en illustrerad katalog, som kunde tjena .. idkarne af den mindre industrien såsom ett slags adress- och anvisnings-bok. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1884, s. 122.
2) till 7: bok innehållande blanketter till anvisningar. Jungberg (1873). Arton hade en anvisningsbok på Panama-bolaget. PT 1892, nr 279 A, s. 3. —
(5) -KONTOR~02. (numera föga br.) adresskontor. Dalin (1850). SAOB (1870). F. G. F. Wallander i Stockholm 2: 423 (1897). —
(4) -TECKEN~20. (enst.) hänvisningstecken. Notæ, Anvisningstecken, .. anvisa från ett ställe uti Contexten, till ett annat utom densamma. Dahl Gr. lat. 18 (1796).
Spalt A 1945 band 2, 1900