Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANRIKTA, v.; sup. -at; se för öfr. RIKTA, v.2
Etymologi
[jfr ä. d. anrigte, af nt. anrichten]
— jfr ANRÄTTA, v.1
1) (†) = ANRÄTTA, v.1 1. Orther, ther the kune anrichte flere werkstädher. HSH 27: 113 (1565).
2) (†) = ANRÄTTA, v.1 2. G. I:s reg. 8: 136 (1532). Hwad ythermere schada .. hann (dvs. G. Trolle) än nu wille anricthe på thesse trenne Riiger. Thyselius Handl. reform. 2: 77 (cit. fr. 1535). (Folk) som mere mytterij och olydne anrichte än annet gott. G. I:s reg. 15: 315 (1543; om tyska legoknektar). Fosz 417 (1621).

 

Spalt A 1665 band 2, 1898

Webbansvarig