Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANLANGA, v. -ade. vbalsbst. -AN (se d. o.).
Ordformer
(ahn- HSH 27: 27 (1563), Oxenst. brefv. 1: 8 (1612). -lång- Rääf Ydre 3: 175 (i handl. af 1629))
Etymologi
[af mnt. o. t. anlangen; jfr ä. d. anlange; jfr äfv. LANGA]
1) (†) komma (fram) l. hinna.
a) [jfr ä. d. ere 3 skibe hid anlangne, t. irgendwo anlangen] intr.: ankomma, anlända. Ederss breff .. är (dvs. äro) oss nu .. anlangade. G. I:s reg. 8: 205 (1533). (Om) någre bref här anlanga. Oxenst. brefv. 1: 29 (1614). K. M:t .. såghe icke gerna någon annan skulle dijt (dvs. till Narva) anlange. Därs. 46.
b) [jfr t. erlangen] tr.: hinna till, uppnå, vinna. At samma lof, ähra och berömelse anlanga. P. J. Rudbeckius D 2 b (1624).
2) [jfr ä. d. anlange om vndsetning, mnt. dat he se darumme anlanghede, ä. t. einen bittlich anlangen, einen um etwas anlangen] (†) om handlingen att vända sig till ngn i visst syfte, särsk. med anhållan om ngt.
a) vända sig till (ngn). G. I:s reg. 8: 215 (1533). (Att I, Danmarks rikes råd,) haffue scriffteligen besögt oc anlangat the Lupske vm then tuist .., som emellam oss oc them wpkomen är. Därs. 9: 102 (1534). Icke heller blifver hans Nåde ther om någet anlanget eller tilsport. RA 1: 227 (1538). Kon. Mt. .. haffuer skriffteligen anlanget, någre aff Danmarcks Rijkes Rådh, och begäret wetta, huruledes .. Tegel G. I:s hist. 2: 11 (1622).
b) [jfr d. forlange, t. verlangen] anhålla (om ngt), begära (ngt). Ath wij sådana örligx skiff affferdige wele .., Haffuer .. k(onglig) M:t aff Danmarc anlanget och besökia (dvs. bedja) latit. G. I:s reg. 8: 83 (1532); jfr Tegel G. I:s hist. 1: 305 (1622). Carolus Danzeus haffwer .. vhm Enn .. säker leigdhe, ödmiukeligen annlangett. HSH 11: 346 (1565).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. mnt.] (†) anbelanga, angå, beträffa, vidkomma, röra, afse, gälla, hafva med (ngn l. ngt) att göra l. skaffa. Thet andeligha gagn .., som Menniskiornes .. Siäler anlangar. Svart Är. 77 (1560). Huad för ondh ord dett helst wara kan thet heder och ärho anlangar. Skråordn. 270 (1589). — särsk.
a) [jfr t. was mich anlangt, soviel das anlangte] i uttr. hvad (hvad som, så mycket) mig anlangar, hvad den saken anlangade o. d.; jfr ANBELANGA a. Ehvad exorcismum anlanger, bekänne vi honom icke vara så nödigh. RA 3: 88 (1593). Storfursten i Ryszland .. bewilliade .. Stillestånd, så myckit Swerige och Finland anlangade. Girs E. XIV:s hist. 9 (c. 1630). Rothovius 4 Pred. D 3 b (1645). Hvad förbemälte Ryssebäck vidare anlangar. A. O. Rhyzelius i Sv. Merc. 3: 15 (1752). — med prep. om. Hwadh anlangar om Gäst(ningarna) och Skiutzningarne. RARP 4: 264 (1649). — refl. Huad thett andra sigh anlangade hade minn moder til sigh tagit, Ther iagh .. inthett fick igen före. M. O. Stiernbielke (1594) hos Rääf Ydre 3: 396.
b) [jfr t. denselben anlangend, anlangend eure lügen] i p. pr.; jfr ANBELANGA b. Sweriges Rijkes Rådz Meeningh, anlangande Morgongåffuor. G. I:s reg. 3: 37 (1526). Anlangandes dette landz tilstondh, szå tackar man Gudh. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 4 (1612). Möthet i Lübeck anlangande, wore the Danske ther i rättan tijdh tilstädes. Girs G. I:s hist. 99 (c. 1630). Rålamb 14: 113 (1690).

 

Spalt A 1516 band 1, 1898

Webbansvarig