Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANKLINKA an3~kliŋ2ka, äfv. aŋ3~, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af nnt. anklinken; jfr holl. aanklinken]
skeppsb. fastnita (en klinkbult). (Bulten) anklinkas, så att den sammanhåller träet. Witt 46 (1857). — jfr KLINKA, v.2

 

Spalt A 1500 band 1, 1898

Webbansvarig