Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANKLINGA an3~kliŋ2a, äfv. 3~, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. anklingen]
(föga br.) klinga fram; framskymta, framlysa; jfr ANKLANG 3. En hög republikansk lära, .. hvari någon gång redan hatet mot tyrannen anklingar. Estlander Konsth. 94 (1867).

 

Spalt A 1500 band 1, 1898

Webbansvarig