Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANKLAPPA, v. -ade.
Etymologi
[efter t. anklopfen med anslutning till KLAPPA; jfr ä. d. anklappe, nnt. ankloppen, holl. aankloppen]
(†) klappa l. knacka (på). Lind (1738). Möller (1745, 1755). — i bild. (Gud) anklappar .. hoos Menniskiorna medh Lagsens predikan. Schroderus Casm. 440 (1615). Tå lijfwet är osz som aldrasötast, så anklappar döden på wår Dörr. Dens. Hoflefv. 70 (1629). — jfr KLAPPA AN.

 

Spalt A 1500 band 1, 1898

Webbansvarig