Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AND, sbst.3, m.
Etymologi
[fsv. and, m., i runskrift ant, f.; jfr isl. ǫnd, f., nor. and, f., d. aand, r.; se ANDE; ordets maskulina genus i fsv., trots frånvaron af maskulin nominativändelse, torde bero på inverkan från det maskulina ande med samma bet.]
(†) ande. Lind (1749).
Anm. Ordet uppträder i ä. nysv. hufvudsakligen i psalmdiktningen, delvis på grund af danskt inflytande. I nyare tid förekommer det bl. i fråga om den Helige ande o. företrädesvis i bearbetningar af ä. psalmer samt ngn gg med anslutning till det ä. språkbruket i själfständig (religiös) lyrik, i båda fallen fattadt ss. en (af metriskt skäl gjord) traditionellt berättigad förkortning af ANDE o. i öfverensstämmelse med denna uppfattning vanl. skrifvet and’.
I. = ANDE I. Min Hustro wedh hans (dvs. räfvens) kinne, / Lyddes om ock lijf war ther inne, / Ell någon And, stoor eller kleen. Fosz 295 (1621); jfr ANDE I 2. Som liuf’ väst-väders and / De Liljor liflig (dvs. ljufliga) giör. Lagerlöf Vitt. 39 (1673); jfr ANDE I 1 b γ α’. Den sidsta drächten af min and. Liljenstedt Vitt. 264 (c. 1675); jfr ANDE I 1 a samt ANDEDRÄKT.
II. = ANDE II. (Kristus,) stå mig bij i dödsens stund, / När min and gifwer sig opp ur min mund! Carl IX Rimkr. 50 (c. 1600).
III. = ANDE III. Gif nådh at lefwa Christelig; / Och sidst min And befalla tigh. Ps. 193: 5 (1695); jfr II. Det band, / Som trycker mitt sinne, och fängslar min And. Frese And. dikt. 50 (1724).
IV. = ANDE VII. Giff honom then helge andz nådhe j sitt hierta. O. Petri Handb. H 2 b (1529); jfr Handb. 1541, s. F 4 b. Nw bidie wij then helga and, / om een sanna tro och rett forstond. Ps. 1536, s. 70; jfr Handb. 1614, s. 19 a. Gudh Fadher Son och then helghe And. Ps. 1586, s. cxix b (rimmande med bistånd; jfr Ps. 190: 3 af år 1695; i Wallins bearbetning Ps. 23: 3 af år 1819: And’, rimmande med hand). Sitt krafftiga Ord vthi alle Landh / Haffuer han (dvs. Kristus) vppenbarat genom sin And. Palma Kosm. 399 (1611). Wälsigna osz o Helge And! Ps. 194: 3 (1695); jfr Ps. 1536, s. 39. O Helge And’, gör själen from. Ps. 24: 5 (1819; efter Ps. 1567, s. 60 b: O helghe And wår Trösterman; d. O helliaand war tröstermand). Guds egen helga And’. Böttiger 1: 94 (1856). Runeberg 4: 26 (1858). — jfr HELGEAND-DOP samt HELGEANDS-BESLUT, -BRODER, -ED, -GÅFVA, -HOLME(N), -HUS, -ORDEN, -ROT, -ÖRT.
Anm. Hit höra möjl. några af de under ANDE upptagna ssgrna af typen C; jfr anm. 1:o vid ssgrna till ANDE (sp. 1324).

 

Spalt A 1281 band 1, 1898

Webbansvarig