| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLMÄNNELIG al3~män2elig l. almän4e-lig, äfv. almän3elig2 (allmä´nnelig Weste), l. ALLMÄNLIG al3~män2lig, äfv. almän4lig, adj. -are; adv.: -T, -LIGA (se under ALLMÄNNELIGEN), -LIGEN (se d. o.).
Anm. Ordet allmännelig, som i ä. nysv. var mycket vanligt, har på senare tider mer o. mer ersatts af det förut ej så ofta förek. ALLMÄN. Nu begagnas allmännelig hufvudsakligen i det religiösa språket o. där särsk. i vissa stående förbindelser. När ordet användes i profan stilart, gifver det gärna en ngt ålderdomlig prägel åt framställningen. Dock förekommer det stundom utan arkaistisk bismak o. antyder då på ett mera bestämdt sätt än ALLMÄN, att uttalandet gäller alla utan undantag. Allmänlig har visserligen en ngt modernare klang än allmännelig, men torde dock icke vara brukligare än detta.
1)
α) (numera föga br.) som finnes hos l. utgår från l. utföres af alla: af alla, hos alla, från alla, för alla; allmän. En almennelig mening. O. Petri Klost. A 3 a (1528). Itt almennelighit rychte. 1 Kor. 5: 1 (Bib. 1541). En Christelig och almännelig bön. G. I:s reg. 16: 380 (1544); jfr β γ’. Een allmenligh flycht. Schroderus Liv. 338 (1626). Hof Skrifs. 39 (1753). Med den allmänneliga (dialekten) förstås den som talas allmänneliga utaf alt hederligt eller väl upfödt folk (dvs. ståndspersoner l. väl uppfostrade personer) i et land. Mannercrantz 45 (1783); jfr 5. Ett högt, allmänneligt skri upphof sig. Palmblad Nov. 2: 156 (1841). Allmänneligt bifall. Strinnholm Hist. 5: 82 (1854). Allmännelig aktning. Cygnæus 4: 299 (1868).
β) som tillhör alla tillsammans; som alla ega l. hafva; gemensam (för alla).
α’) [jfr fsv. hafdho al thing almännelikin] (†) om egodelar o. d. (Dessa munkar) kallades Cenobite (dvs. -tæ), ther aff ath the all ting hadhe almenneligh. O. Petri Klost. A 2 b (1528). En almennelighen träsel (dvs. drätsel, kassa). Därs. A 2 a. The almenlighe Håfworna. Schroderus Osiander 1: 87 (1635). jfr: Alle Sakers, som i Werldenne äre, allmenlighe bruuk, borde .. komma alle Menniskior til. Därs. 86; jfr α. — om sådant, som icke är materiellt. Then sanna almenneliga och Apostoliska troo elska och bekenna. Liturg. 38 a (1576); jfr 2. All Folcks almenligh Lagh. Schroderus Liv. 159 (1626). En allmännelig Psalmbok, til at bruka öfver hela Riket. Bælter Cerem. 377 (1762); jfr 2.
β’) (†) om personer; jfr ALLMÄN I 1 b β. Wårs Herres Jesu Christi fadher, aff huilkom såsom aff en almenneligh fadher nempnas huar och en slect. Ef. 3: 15 (NT 1526). En allmenneligh Fiende. Schroderus Uss. H 3 b (1626).
γ’) (föga br.) samfäld. Effter allmenlig bewilning beslötz (följande). Girs G. I:s hist. 206 (c. 1630; om ett riksdagsbeslut). — (mindre br.) n. i best. form användt ss. sbst. I kyrkosången .. måste det individuella gå upp i det allmänneliga. W. T. Gnosspelius hos Wulff Gnosspelius 24 (1877).
α) om platser l. byggnader o. d. Forica .. almenneligit maak, hemlighws. Var. rer. 37 (1538). Itt almenneligit Skökiehuus. Schroderus Osiander 1: 37 (1635). Gemeen eller almenneligh Badh. Lex. Linc. (1640, under balneæ).
β) om handlingar, i hvilka alla få deltaga. Almenneligh Kyrkiotienst. Handb. 1614, s. 13 a; jfr Handb. 1693, s. 44. Allmenneligh Gudz Tienst. Emporagrius i KOF II. 2: 8 (c. 1655).
α) (i sht i religiös stil) som sträcker sig till alla, som omfattar alla. Gudz Almenneligha nådh. L. P. Gothus Mon. pac. 35 (1628). — särsk.
α’) i uttr. allmännelig kärlek, kärlek till alla människor (i motsats till brödrakärleken). Almennelighen kerlek. 2 Pet. 1: 7 (NT 1526; öfv. 1883: allmännelig). Allmänlig kärlek. Serenius (1741). Wikner Pred. 10 (1866).
β’) [jfr gr. ἡ καϑολικὴ ἐκκλησία, lat. ecclesia catholica] i uttr. allmännelig kyrka o. d., som omfattar l. är afsedd att omfatta alla människor. Jach troor vppå .. Ena helogha almenneligha kyrkio. Mess. 1531, s. B 2 b (Handb. 1894, s. 18: allmännelig). Then Christeligha almänneligha Församling. Ups. möt. G 4 a (1593). Den osynliga kyrkan är .. allmännelig (catholica), emedan hon till sin natur är öppen för alla. Norbeck 175 (1840, 1866); jfr b. Fehr Underv. 220 (1894). jfr: (Det nya förbundet) är till sin natur allmänneligt, d. v. s. det afser att omfatta alla menniskor på jorden. Östrand i NF 5: 653 (1882).
Anm. Uttr. allmännelig kyrka (l. församling) finnes stundom uppfattadt, ss. om allmännelig hörde till 2 o. betydde: a) allt omfattande. Kyrkan bör vara allmännelig och omfatta det hela af mensklig odling. Tegnér 4: 139 (1825). Hon kallas en allmännelig kyrka, ty hon omfattar eller sträfvar att omfatta verlden. Dens. 4: 57 (1836). b) som förekommer l. kan förekomma öfverallt (o. alltid); jfr 2 a. Thet fierde then sanskyllige Kyrkiones Tekn är, at hon skal wara then allmenlighe, thet är igenom alla Ortar och Tijdher vthspridd. Schroderus Osiander III. 1: 306 (1635). Alnander 111 (1770). jfr Nohrborg 1049 (c. 1765), Rudin 1 Evigh. 1: 6 (1872, 1878).
β) (numera föga br.) som åligger alla l. är förpliktande för alla. Slijke Exempel .. skole icke til een almenligh Regla .. warda räknade. Schroderus Osiander 1: 254 (1635). — särsk.
α’) om skatt o. d. RA 1: 415 (1544). Enn allmenneligh gärdh, ther hvar man bör hielpe till. Därs. 2: 139 (1566). De allmänneliga, årliga utskylderna till Konungen. Strinnholm Hist. 5: 135 (1854). Forssell Hist. 1: 216 (1869; arkaiserande).
β’) i uttr. en allmännelig lag, som är förpliktande för alla; som gäller öfverallt. Natur’ns allmänliga lag. Ingelgren 309 (c. 1810). jfr: Consuetudo generalis gör ock allmennelig lag. Salberg 38 (1696).
2) (numera mindre br.) motsv. ALLMÄN II: som sträcker sig till allt l. syftar på allt; alltomfattande, universell. Härtill kom striden mellan skrån och frimästare, mellan handtverkare och fabrikanter, mellan stapelstäder och uppstäder, för att icke tala om den stora allmänneliga, af hela systemet framkallade kampen mellan konsumtionens och produktionens intressen. Forssell Stud. 1: 154 (1868, 1875). — (föga br.) Denna oinskränkta smak, denna allmänneliga känsla, detta oväldiga omdöme äro .. de egenskaper som endast utgöra en kännare af rätt halt. Kellgren 3: 178 (1785). Theatern, i sin höga mening, är en allmännelig och lefvande Critik på hela menskliga lifvet. Thorild 3: 70 (1791). — (†) It almennelighit förspråk till thet Nyia Testamentit. (NT 1526). En almenligh purgering för hela lijffuet (dvs. kroppen). B. Olavi 23 a (1578). Allmännelig landzfridh. Lagförsl. 65 (c. 1604); jfr Kyrkol. 22: 2 (1686). Gvdz Almenneligha Försyn. L. P. Gothus Thes. cat. 199 (1640). Universitet, almennelig schole, högschole. Swedberg Schibb. 302 (1716). jfr: Een allmenneligh, öfuer heele rikett lijkmätigh, uthskrifningh. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 96 (1616); jfr 1 c. — särsk.
a) (föga br.) som förekommer l. kan förekomma öfverallt utan att inskränkas af några gränser till rummet l. tiden; närmande sig 3. Väl är skönheten fri och allmännelig; hon bindes ej vid någon rymd inom tankan eller verkligheten. Rydqvist i SAH 12: 293 (1827).
b) (numera bl. arkaiserande) motsv. ALLMÄN II c. Thet almennelighe herremöthe som wij acthe att holla. G. I:s reg. 2: 230 (1525). Någre almenlige rikisdager. RA 1: 445 (1545). Vniversalia concilia, thet är almenneligh Biscopsmöter. Svart G. I:s kr. 126 (1561). Ups. möt. 6 (1593). Strinnholm Hist. 1: 531 (1834).
c) (föga br.) log., motsv. ALLMÄN II j β: universell. Almänligt eller universelt är ett omdöme, som är giltigt eller fälles om alla objekt .. af ett visst slag. Cavallin Ident. o. synt. satser 27 (1894).
3) (mindre br.) motsv. ALLMÄN III: obestämd, generell, abstrakt. Sjelf riktade K(ellgren) nästan aldrig sin satir mot enskilda individer, men hans mest allmänliga utfall tyddes dock ofta derhän. Fahlstedt i NF 8: 585 (1884). T(eniers) utmärker sig ej för någon energisk individualisering, dertill äro hans typer för allmänliga. Nyblom Därs. 16: 2 (1891). — (†) (Kristus talade till Johannes) medh almenneligh bescriffning och förblommat ord, såsom Propheter förkunnade tilkommande ting. Baazius Upp. Z 3 b (1629).
4) (nästan †) motsv. ALLMÄN IV: publik, offentlig, statens, stats-. Almennelighit fengelse. Apg. 5: 18 (NT 1526). Thet som almmenneligit wore, och ingom i synnerheet tilhörde. Svart G. I:s kr. 153 (1561; om statsegendom); jfr 1 a β α’. Almenneligh skatkammer. Helsingius (1587). Allmänneligt väl. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 227 (1827; i skämtsam framställning); jfr 1 a.
5) [jfr fsv. allmännelik sidhwänia] (föga br.) motsv. ALLMÄN V: vanlig; allmänt gängse; stundom svårt att skilja från 1 a. Thet är itt ondt ting som iagh sågh vnder solenne, och är allmennelighit medh (dvs. bland) menniskionar. Pred. 6: 1 (Bib. 1541). Almenneligh ordspråk. Helsingius (1587). Tron på spöken och trolldom var allmännelig. K. Lilljebjörn 6 (1838). — (†) af vanligt slag; rätt och slätt. Een almenneligh hwardags måltijd (i motsats till Herrens Nattvard). L. Petri Chr. pina E 6 b (1572); jfr 6. — särsk. [fsv. almänneliker frälsis man] (numera bl. hist.) i uttr. allmännelig frälseman o. d.; se ALLMÄN V e. Abrahamsson 37 (1726). Strinnholm Hist. 4: 585 (1852). Forssell Hist. 1: 119 (1869).
6) (†) världslig, profan; jfr ALLMÄN V f. Laghen kalladhe thet heligt som affskildt war til Gudz dyrkan, ther emoot kalladhe the thet meenlighit eller allmennelighit som oskickelighit eller oreent war til Gudz dyrkan. Mark. 7 (Bib. 1541; glossa). To convert holy vessels into profane use, vända heliga kiärl til allmänligt bruk. Serenius (1734, under convert).
a) (mindre br.) utbreda bland allmänheten. Befordra och allmänliggöra insikten, att verldens ickevara är bättre än dess vara. J. J. Borelius i Nord. tidskr. 1879, s. 330.
Spalt A 1047 band 1, 1898