Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALLMAN l. ALLEMAN, sbst. m. l. obest. pron.; gen. -s, äfv. med plural form allmanna.
Ordformer
(al(l)man (-mans) G. I:s reg. 5: 44 (1528), Serenius (1741); alleman (-manns) Skytte Or. B 1 b (1604), A. Oxenstierna Bref 4: 528 (1648), Schultze Ordb. 2972 (c. 1755); allaman (sg.) Girs E. XIV:s hist. 96 (c. 1630). gen. -s L. Petri 1 Post. I 1 a (1555) osv.; -z L. Petri Sir. 42: 11 (1561); almen(t)z L. Petri Sir. 38: 37 (1561), Dens. Mandr. B 1 a (1562); jfr ssgr C; almanna Stiernhielm Virt. Cart. (1650), äfvensom i ssg (se A))
Anm. Då i ä. tid ssgr ofta skrefvos i två ord, utgör särskrifningen intet hinder att hit föra: al(l) man G. I:s reg. 1: 274 (1524), Florinus 226 (1695); alle man(n) P. Brahe Kr. 9 (c. 1585), Rudbeckius Kon. reg. 216 (1615); gen. all mandtz G. I:s reg. 2: 47 (1525); all mans Swedberg Schibb. f 2 a (1716). Med säkerhet bl. syntaktisk förb. föreligger i ack. allan man 1 Sam. 2: 33 (Bib. 1541) samt i gen. alles mans Gustaf II Adolf 129 (1616).
Etymologi
[efter mnt. alleman, alman l. t. all(er)manns- (i ssgr); jfr d. allemand, holl. alleman; jfr äfv. ALL, adj. II d ε samt V 1 a β α’, äfvensom MENIG (e man). — gen. almanna, som motsvarar fsv. o. isl. almanna-, utgår sannol. från fsv. allir män (gen. aldra manna); gen.-formen almen(t)z har måhända påverkats af ALLMÄN; se för öfr. ssgr C]
(†) hvar man, hvar och en; allmänheten, menige man. Szom nw al man .. röndt haffuer. G. I:s reg. 1: 274 (1524). Epter al man sigh beklager. RA 1: 483 (1546). Vthi allemans hierta. Skytte Or. B 1 b (1604). Han .. war kommen i alles mans haat. Gustaf II Adolf 129 (1616). I allemans åsyn. Tegel G. I:s hist. 2: 244 (1622). Här ähr alleman gladh öf(ve)r freden. A. Oxenstierna Bref 4: 528 (1648). Allman leer ther åt. Stiernhielm Harm. 48 (1659, 1668). Ordet Allmen brukas .. (om) alt dhet som All man i gemen tillkommer eller öfwergår. Rudbeck Atl. 2: 539 (1689). All mans bifall och beröm. Swedberg Schibb. f 2 a (1716). Düben Sat. 73 (1722). Allmans vän är allmans narr. Serenius (1741, under all) [jfr d. allemands ven, t. allmannsfreund, jedermanns geck]. Dät går i allmanns munn. Schultze Ordb. 2972 (c. 1755). — i gen. i bet.: allmän, offentlig, vanlig. Allmans betzta. L. Petri 1 Post. I 1 a (1555). Almans rykte. Dens. 4 Post. 10 b (1555). Spöria .. til rådz vthi almenz handlingar. Dens. Sir. 38: 37 (1561). Hwar och en enfalligh och almentz domare. Dens. Mandr. B 1 a (1562). På förståndeligit och allmans tungomåll. Dens. Kyrkost. 68 a (1566). I .. almanna Wyrdning. Stiernhielm Virt. Cart. (1650). En almans Sägd (dvs. en allmän sägen). Lucidor Hel. Q q 4 b (c. 1674). Hon är allmans hora. Schultze Ordb. 2972 (c. 1755) [jfr t. allermannshurc].
Ssgr (†): A: ALLMANNA-VÄG. (allmanne Tegel G. I:s hist. 2: 221 (1622)) [fsv. almanna vägher; jfr isl. almannavegr] Via regia konnings wägh allmanna wägh. Var. rer. 40 (1538). Then som bygger widh almanna wägen han får monga skodare. L. Petri Kyrkoord. Föret. 2 a (1571). jfr ALLMÄNNE-, ALLMÄNNINGA-VÄG. Sieldan wexer gräs på almanawägh. Sv. ords. C 1 b (1604) [jfr holl. op allemans weg en wast geen gras; jfr äfv. ALLMÄNNEVÄG samt ALLFARA]. Alle Allmanne wäger (dvs. -ar). Tegel G. I:s hist. 2: 221 (1622). jfr D, äfvensom ALLMUNDE-, ALLMÄNNINGS-VÄG.
B: ALLMANS-HARNESK. [jfr t. all(er)mannsharnisch; namnet härleder sig sannol. från bruket att använda växtens lök som amulett till skydd särsk. mot vapen; se Zincke Ooc. lex. 82 (1744), F. Müller Kräuterb. 372; jfr dock äfv. Sanders Wb.] växten Allium Victorialis Lin. Allium alpinum, .. Victorialis, .. Segerört, Panszerört, Allemans Harnesk. Franckenius I (1659). —
-RÅDIGHET. Democratia Almansrådighet. L. P. Gothus Mon. pac. 110 (1628).
C [jfr fsv. almännis-, ä. d. alminds-]: ALLMÄNS-MÅL. Wår heliga Swenska Bibel .. förer wårt brukliga och wackra almensmål. Swedberg Schibb. f 1 a (1716). —
-PLÅGA. Rudbeck Atl. 2: 539 (1689).
D: ALLMAN-VÄG. [jfr nor. alman-väg] Florinus 180 (1695). Lind (1749, under strasse). jfr A.

 

Spalt A 1017 band 1, 1898

Webbansvarig