Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALGEBRA al3jebra2, äfv. 400 (a`lgebra Weste), r. l. f. ((†) n. Unge Prom. 1: 13 (1831)); best. -an; pl. (i bet. 2; föga br.) -or.
Ordformer
(best. sg. algebern Sturtzenbecher (1805), Hwasser V. skr. 1: 1 (c. 1852); algebren Dalin Vitt. I. 3: 188 (1750); stundom, kanske alltid, uttalade alʃe4bern, -bren)
Etymologi
[jfr d., holl. o. t. algebra, fr. algèbre, af it. algebra, arab. al-gebr, al-djebr, återförening, hopslutning, komplettering]
— jfr ELEMENTAR-ALGEBRA m. fl.
1) mat. räkning medelst bokstäfver (jämte siffror) ss. uttr. för talstorheter; bokstafsräkning. Cossica, som gemeent (dvs. vanligen) kallas Algebra. Biörk Arithm. A 8 a (1643). Rydelius Förn. 2 (1718, 1737). Elementar-lärobok i algebra. E. G. Björling (1861; boktitel). NF (1875). — oeg., om ngt svårfattligt l. obegripligt. Detta var Algebra för hans hjärna. Weste Werther 74 (1783, 1796) [jfr fr. c’est de l’algèbre pour lui]. Unge Prom. 1: 13 (1831).
2) lärobok i algebra. Denna (äldsta i Sverige författade, 1638 af Gestrinius utarbetade) algebra är renskrifven af en annan än förf. Dahlin Mat. vet. hist. 105 (1875). Hultman i NF 2: 622 (1877).
Ssg: (1) ALGEBRA-UNDERVISNING300~1020.

 

Spalt A 919 band 1, 1898

Webbansvarig