Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AGELÖS a3ge~lø2s (a`gelös Weste), äfv. AGALÖS a3ga~, adj.; -T, adv.
Ordformer
(ag(h)e- Sv. ords. A 2 a (1604) osv.; ag(h)a- Syr. 30: 8 (Bib. 1541), Verelius Ind. (1681, under refsingarlaus), Serenius (1741), Nohrborg 977 (c. 1765), Cavallin (1875) m. fl.)
Etymologi
[fsv. aghalös; jfr isl. agalauss, nor. aga-, agelaus, d. aveløs]
motsv. AGA, sbst.1 24: utan tukt l. (nödig) aga; tygellös; numera nästan bl. i ordspr. Itt aghalööst barn warder owyrdigt (dvs. själfsvåldigt), såsom en otam hest. Syr. 30: 8 (Bib. 1541). Then agelös lefwer han ährelös dör. Runius Dud. 2: 75 (c. 1710); jfr Dalin Arg. 2: 205 (1734, 1754), Almqvist (1842) m. fl. [jfr fsv. hva som agha lös lever ok lagha (dvs. lagha lös), han heþerlös dör, ä. d. hvo aveløs lever, han æreløøs døer]; jfr: Aghelös lefwer ärlös döör. Sv. ords. A 2 a (1604), jfr Grubb 10 (1665), Serenius (1741), Sv. ordspråksb. 2 (1865); jfr äfv.: Then Agelöst lefwer tas ährlöst af daga. Törnevall B 5 a (1694). Till dee agelöses och orckelöses (dvs. lättjefullas) straff och näpst .., som uthi tiänsten icke wele förrätta deres (dvs. sin) plicht, heller och wägra sigh att tiäna gott folck. RARP 4: 244 (1649). När the (dvs. barnen) agelöst i sielfsvåld vuxit opp. Kolmodin Qv.-sp. 1: 70 (1732). Et agalöst barn förderfvas snart. Nohrborg 977 (c. 1765). Agelös, .. Castigationis vel disciplinæ expers. Sahlstedt (1773). Lundell (1893).

 

Spalt A 796 band 1, 1898

Webbansvarig