Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFVRÄKA a3v~vrä2ka, v. -er, -te, -t, -t (se för öfr. VRÄKA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr fsv. afvräka]
vräka (ngt) ned l. bort (från ngt). I den sålunda från lasset afvräkta lådan fanns icke ett enda helt glas. Dalin (1850). Anm. Hellre (utom i part.) VRÄKA AF.

 

Spalt A 765 band 1, 1898

Webbansvarig