Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFVANDRA a3v~van2dra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. afvandre, t. abwandern]
(föga br.) vandra bort l. åstad. Före middagen afvandrade vi igen. Gosselman Col. 2: 20 (1828, 1830). Dalin (1850). — Anm. Hellre VANDRA AF (utom i part.).

 

Spalt A 723 band 1, 1898

Webbansvarig