Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSTANNA a3v~stan2a (a`fstadna Weste), v. -ade (se för öfr. STANNA). vbalsbst. -ANDE.
I. intr.
1) om föremål i rörelse, om en rörelse l. ngt, som tänkes innebära en rörelse.
a) med ett konkret sbst. ss. subj. — särsk.
α) (föga br.) om ett i rummet sig rörande föremål: upphöra att röra sig; stanna. En Kropp, som skal beveka (dvs. röra) sig uti eller igenom en flytande Materia(,) .. kan ej bibehålla samma hastighet .., utan förlorar den samma så småningom och omsider afstadnar. Triewald Förel. 2: 139 (1729, 1736). — särsk. (mindre br.) om mekaniskt verk o. d.: upphöra att gå l. verka; stanna. Uret måste afstanna. Möller (1745, under arrêt). Hjul och fjädrar afstanna. Törneros Bref 1: 410 (1838). Pendeln a(fstannar). Dalin (1850). — (föga br.) med hjälpverbet vara. Uret är afstadnadt. Widegren (1788). jfr: Afstadnade urverk. Biberg 1: 111 (c. 1814). — jfr b α.
β) (mindre br.) om flytande ämne; särsk. om fysiologisk uttömning l. afsöndring: upphöra att rinna l. afsöndras; stanna. Blod som afstadnar. Widegren (1788). Om urinen afstadnar, .. (måste) läkare åtgärd genast sökas. Hartman 178 (1828). När safvan afstannar, upphör trädets tillvext. Fries Utfl. 1: 13 (1843). — jfr b β slutet.
γ) (mindre br.) om versktad, fabrik l. anstalt: inställa sin verksamhet. Höpken 1: 159 (1739). En mängd utländska jernverk .. måste afstadna. Carlson Hist. 2: 50 (1856). Den stora verkstaden afstannade. Wetterbergh G. Nord 14 (1862). — jfr b δ.
b) med ett abstr. sbst. ss. subj.: (småningom af sig själf) upphöra. — särsk.
α) om ett föremåls rörelse i rummet. En tiltagande rörelse förvandlas (vid rörelse i ett medium, som gör motstånd) först uti en jemn och ständig, sedan aftagande och sist aldeles afstadnande rörelse. Triewald Förel. 2: 139 (1729, 1736). Skeppets fart a(fstanna)de. Dalin (1850). — jfr a α.
β) om en naturföreteelse. Åskvädret har afstannat. Sedan (vid skedning) starkaste gäsningen afstadnat. Rinman 2: 648 (1789). Regnet har a(f-stann)at. Meurman (1846). Stormen afstannar. Björkman (1889). — särsk. om en lifsyttring l. fysiologisk process. Blödningen, andedräkten har afstannat. Spottningen afstannar. Rosenstein Barns sjukd. 117 (1764, 1771). Kolmodin Tac. 1: 451 (1833). Näsbloden börjar a(fstanna). Meurman (1846). jfr a β.
γ) om en känsla, drift, viljeyttring o. d. Entusiasmen, intresset har afstannat. Strax därpå afstannade denna Drottningens ifver. Hallenberg Hist. 3: 16 (1793). (†) (Kärleken) afstannar ei, när alt thet andra tryter. Lybecker 175 (c. 1715). När et folk beständigt förer Krig, afstadnar vällusten (dvs. njutningslystnaden) hos det samma. Höpken Præs. i VetA 1740, s. 9.
δ) om en verksamhet, ett företag o. d. Arbetet har afstannat. Låta en god sak hvila eller afstadna. Dalin Arg. 1: 174 (1733, 1754). Samtalet afstadnar. Weste (1807). Marknadsbullret har .. afstannat. Tegnér 6: 270 (1835). Norden omvändes småningom. .. Vikingatågen .. afstannade. Geijer I. 6: 228 (1840). All handel afstadnade. Crusenstolpe Mor. 3: 186 (1841). Derefter afstadnade krigsrörelserna mot Holland. Carlson Hist. 2: 580 (1856). Bergsbruket hade .. afstannat genom stigande brist på arbetare och kapital. Malmström Hist. 2: 2 (1863). — jfr a γ.
2) (föga br.) om person: upphöra, sluta (med ngt). Lindfors (1815). Hektor (skall), så mordisk han är, afstadna med striden. Johansson Hom. Il. 9: 655 (1846). Cavallin (1875). — jfr 1 b δ.
II. (nästan bl. tekn.) tr.: hämma, stoppa. Tekn. tidn. 1871, s. 198. Man .. tillsluter alla .. luckor, för att afstanna ventilationen. Tekn. tidskr. 1887, s. 180. Innan maskinen hann afstannas. Björkman (1889). W. Swenson i Tekn. tidskr. 1893, A. M. s. 70.

 

Spalt A 571 band 1, 1898

Webbansvarig