Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSNÄSA a3v~snä2sa, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
snäsigt afvisa l. affärda. Afsnäsa .. Schlecht abfertigen. Dähnert (1784). (Han) ville mundteligen göra invändning om Domstolens behörighet, men afsnästes. Cederborgh UvT 3: 25 (1810). (Arbetsfolket) afsnästes med hårda ord. Blanche Tafl. 2: 116 (1856). (Bellman) kunde .. som barnet vresigt afsnäsa dem, som icke behagade honom. Ljunggren Bellman 67 (1867). — jfr SNÄSA AF.

 

Spalt A 555 band 1, 1898

Webbansvarig