Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFKYSSA a3v~ɟys2a, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afkysse, t. abküssen]
— jfr KYSSA AF.
1) kyssa bort. Han hade afkysst hennes tårar. Dalin (1850).
2) skämt.: vederbörligen kyssa; jfr AF II 7. Älskande .. hinna ta sig en afkyssning. Hedenstjerna Jenny 155 (1893).

 

Spalt A 300 band 1, 1898

Webbansvarig