Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFKANTNING a3v~kan2tniŋ (a`fkantning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — konkretare (jfr AFKANTA 1): Alla skiljebågarnas mellersta språng ha afkantade hörn, der de uppgå från midtkolonnen. Den vestra och östra ha äfven afkantningar vid kragstenarna. Brunius Gotl. k. 3: 133 (1866).
Ssg (jfr AFKANTA 2 b): AFKANTNINGS-MASKIN310~02. Uppf. b. 6: 200 (1875).

 

Spalt A 264 band 1, 1898

Webbansvarig