Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFJÄMNING a3v~jäm2niŋ, r. l. f.; best. -en pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — konkret: afjämnad yta l. kant. På den gjorda afjemningen fortsättes murningen. Stål 1: 252 (1834).
Ssgr (jfr AFJÄMNA 1): AFJÄMNINGS-ARBETE310~020. Uppf. b. 6: 244 (1875). —
-LAG~2, n. öfversta laget å en stenmur l. stengrund.

 

Spalt A 263 band 1, 1898

Webbansvarig