Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFHAKA a3v~ha2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afhage, t. abhaken; jfr äfv. t. abhäkeln]
A`fhakad, p. p. af Haka af. Weste (1807).
1) lösgöra l. aflyfta (ngt, som är fäst med l. på hake l. hakar, krok o. d.). Afhaka en dörr, ett fönster, en kakelugnslucka. Tunnans afhakande. Rinman 1: 765 (1788). (Tvärbanden i en båt) kunna äfven göras lösa at afhakas vid vissa tilfällen. Fischerström 4: 110 (1792). Rothstein 500 (1875). Uppf. b. 6: 409 (1875).
2) (mindre br.) lösgöra (krok o. d.) från (fastsittande) ögla l. ring. Almqvist (1842).
Anm. I båda bet. (utom i part.) hellre HAKA AF.

 

Spalt A 237 band 1, 1898

Webbansvarig