| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFFÄLLA a3v~fäl2a, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
— jfr FÄLLA AF.
1) (föga br.) (ned)fälla (ngt från ngt). Affälla .. qvistar af träden. Dalin (1850). jfr: Hårets affällning. Lindfors (1815, under affall). särsk. handarb.
a) från väfstolen nedtaga l. nedskära (färdig väf).
2) (föga br.) Affälla (låta sätta sig) .. faire déposer la lie (dvs. fällningen l. bottensatsen). ablagern. Jungberg (1873).
Spalt A 185 band 1, 1898