Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFFARA a3v~fa2ra, v. -far, -for, -foro, -farit, -faren. vbalsbst. -ANDE; jfr AFFART, AFFÄRD.
Etymologi
[fsv. affara; jfr d. affare, t. abfahren]
(numera föga br.) fara bort. G. I:s reg. 11: 218 (1537). The Svenske .. stego .. till skips och foro heem igen .. Rysserne sporde at the Svenske vore affarne. L. Petri Kr. 83 (1559). Därs. 122. Danske Sendebuden af fohro. Girs G. I:s hist. 93 (1630). Carlstedt Herodot 2: 173 (1833). Dalin (1850). — särsk. om fartyg: lägga från land. Jungberg (1873).
Anm. Hellre FARA AF (utom i part.).

 

Spalt A 169 band 1, 1898

Webbansvarig