Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFBÄRA a3v~bä2ra, äfv. ~bæ2ra, v. -bär, -bar, -buro, -burit, -buren (se för öfr. BÄRA). vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[fsv. afbära; jfr ä. d. afbære]
— jfr BÄRA AF samt AFBÄRING, AFBÄRNING.
1) (föga br.) bära l. forsla bort (ngt). Bergv. 1: 44 (1621). Dalin (1850).
2) (†) afvika, vara skiljaktig. Sende wij eder eth stycke vtaff thet falska myntedt .. thet i wäll kunne see hurw thet aff bär i fråå wan (dvs. vår) stempell. G. I:s reg. 6: 333 (1529).

 

Spalt A 136 band 1, 1898

Webbansvarig