Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÖNKÖPING grø3n~ɟø2piŋ, n.; pl. (föga br.) -ar (GHT 1898, nr 4, s. 2).
Etymologi
[av GRÖN, adj. 6, o. KÖPING]
skämtsam, i sht hånfullt överlägsen benämning på den typiska sv. småstaden; vanl. ss. egennamn; jfr KRÅKVINKEL, SKRÅKÖPING. SöndN 1897, nr 23, s. 4. Grönköpings Veckoblad. Därs. 1902, midsommarnr Bih. s. 1.
Ssg: GRÖNKÖPINGS-MÄSSIG. löjligt småstadsaktig. Svenskarna .. håller på sin grönköpingsmässiga ensamrätt. Essén Misst. 12 (1911).

 

Spalt G 1220 band 10, 1929

Webbansvarig