Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEMENLIGEN jeme4nligen, förr äv. GEMENLIG, GEMENLIGA, GEMENLIGT, adv.
Ordformer
(-lig OMartini Pred. C 4 b (1606), Livin Kyrk. 6 (1781). -liga OPetri Kr. 85 (c. 1540), Schultze Ordb. 2985 (c. 1755). -ligan Messenius Blanck. 69 (1614). -lige BOlavi 52 a (1578). -ligen RA 1: 582 (1549) osv. -ligit RARP 1: 128 (1630). -ligt Skogekär Bärgbo Ven. 17 (c. 1650, 1680), Kellgren 2: 299 (c. 1790))
Etymologi
[till GEMENLIG; jfr mnt. gemeinliken, t. gemeinlich]
(i skriftspr.) vanligen, vanligtvis, i allmänhet. Och pläghade en trääl som stark war, och helbrögda, gemeenligha selias för twå löduga mark silff. OPetri Kr. 101 (c. 1540). Gemenlig går thet nu så til, / Man vtan ordning lefwa wil. Ps. 1695, 230: 13. Gemenligen fick Grollen smaka karbasen och mycket litet hafra. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Den yrsel, som gemenligen åtföljer feber, verkar olika på olika människor. Cavallin Kipling Gadsby 165 (1897). Levertin Magistr. 57 (1900).

 

Spalt G 188 band 10, 1928

Webbansvarig