Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERTAPPA æ3r~tap2a l. ä3r~, äv. e3r~ (ä`rtáppa Dalin), v. -ade ((†) pr. ind. sg. -er Hermelin Du Four D 4 b (1683). sup. resp. p. pf. -tapt OxBr. 8: 376 (1642), Barckhusen Cotossichin 118 (1669)). vbalsbst. -ANDE, -NING (numera knappast br. utom ss. ssgsled, Schenberg (1739), Morén (1903)); -ARE (i bet. 1, numera bl. mera tillf., A. G. Silfverstolpe Skald. 182 (1810, 1814), BL 8: 41 (1842)).
Etymologi
[jfr ä. d. ertappe; av t. ertappen, av er- (se ER-) o. tappen, trampa på l. taga i (ngt), famla, treva, till tappe, bred djurfot, tass]
1) komma över l. få tag i (ngn l. ngt); anträffa o. gripa, infånga, fånga; numera bl. ngn gg i fråga om gripande av rymmare. RP 6: 123 (1636). (Döttrarna) rymde, men ertappades. HSH 9: 141 (c. 1750). (Rovdjuren) springa lätt, kunna derföre snart ertappa sitt rof. Retzius Djurr. 13 (1772). Doctorn försäkrade .. at återsända .. (tolken), så fort han under resan kunde ertappa en annan. Agrell Maroco 1: 39 (1796). Armfelts hemligaste papper (hade) blifvit i Italien ertappade. Adlerbeth Ant. 2: 82 (c. 1815). Ertappa en förrymd tjuf, en flykting, en rymmare. Ertappa någon under flykten. Dalin (1850). Sundén (1885). — (†) bildl., med abstrakt obj. Jag betäncker att om tillfället nu går förbij, lärer det en annan gång eij ertappas. KKD 6: 108 (1708). Om du ännu i verlden kan ertappa en enda glädje. Rutström Röfvarb. 78 (1799). övergående i bet.: återfå. Utmäta nätt tin tid, hwilken en gång förlorad du sedan aldrig mer ärtapper. Hermelin Du Four D 4 b (1683).
2) (numera föga br.) begripa, fatta; upptäcka, komma under fund med. C. A. Ehrensvärd Brev 2: 253 (1799). På nästan inget ställe kommer man i förlägenhet för meningen, den man lätteligen ertappar. Frey 1845, s. 438. Huru herr majoren kunnat ertappa min hemlighet (näml. min böjelse för fröken Clara), är mig obegripligt. Zedritz 3: 32 (1855). Östergren (1919).
3) överraska (ngn i begående av ett brott l. en förseelse l. dyl.), gripa (på bar gärning); komma på l. över (ngn med ngt), beträda; ofta med bestämning innehållande uppgift om det (den) i varje särskilt fall begångna brottet l. förseelsen, inledd av olika prep., numera vanl. prep. med. HTSkån. 1: 230 (i handl. fr. 1659). De hade i går under eldsvådan ertappat en tjuf. Stridsberg Landpr. 57 (1795). Skada, att jag måste ertappa Er på denna lögn. Fahlcrantz Lessing Galotti 90 (1821). (De brottsliga) kunde .. ertappas å bar gerning. Kolmodin Liv. 3: 54 (1832). Då vi ertappa författaren med ofullständighet i uppgifter. Cederschiöld Erikskr. 252 (1899). — särsk. refl.: komma på sig (med ngt). Tegnér Bref t. Wingård 46 (1835). Nästa tisdagseftermiddag ertappar sig kyrkoherden med att flera gånger se på klockan. Fahlcrantz Kyrkoh. 230 (1907).
Ssg (till 1): ERTAPPNINGS-PÄNNINGAR. jur. belöning till den som fasttager (o. på vederbörligt ställe avlämnar) rymmare (i sht förrymd fånge). Gynther Förf. 3: 157 (1852).

 

Spalt E 726 band 7, 1922

Webbansvarig