Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄNG äŋ4, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (SkaraStiftJordeb. 124 (1540) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. änga l. ängja, UpplDomb. 3: 81 (1526), UUKonsP 13: 124 (1678: utänger)); förr äv. ÄNGA, sbst.1, l. ÄNGJA, r. l. f.; anträffat bl. i sg. best. -an o. pl. -or (G1R 12: 147 (1539), KulturbVg. 2: 159 (1740)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(eng (-nn-, -gh) 1523c. 1800 (: EngFehn). eng- 17121727. enga- (-gh-) i ssgr 1528 (: enghahagan)1659 (: engastyckie). enge- (ee-, -nn-) i ssgr 1528 (: engebool)1757 (: enge-tidlösa). enger, pl. 15391656. engi- 15251723. engia- (-nn-) i ssgr 1530 (: Engia legha)1712 (: engiastycke). engian, sg. best. 15401615. engie- (-iä-) i ssgr 1548 (: Engierödninger)1739 (: Engie-Wäppling). engior, pl. 15391561. änckie- i ssg c. 1580 (: änckierödning). äng (æ-, -gh) 1523 (enl. senare avskrift), 1528 osv. äng- (-gh-) c. 1640 osv. änga- i ssgr 1629 (: ängahump) osv. ängan, sg. best. c. 1645. änge- i ssgr 1540 (: ängepenningar)1781 (: ängeparker). änger (-nn-, -gh-), pl. 15261651. ängi- (æ-) 15411727. ängia- i ssgr 1562 (: ängiategar)1653 (: ängia haga(n)). ängier, pl. 1544 (: panta ängier)1672. ängior, pl. 15961599 (: stakzängior). ängorna, pl. best. 1740)
Etymologi
[fsv. äng; motsv. fd. æng (d. eng), fvn., nor. eng (nyisl. engjar, pl.), mnl. eng, enc (nl. eng, enk), feng. ing (meng. eng, ing); jfr (med annan stambildning) fsax. angar (mlt. anger), mnl. anger, fht. angar (mht., t. anger); trol. till den rot med bet.: böjd, krokig, som äv. föreligger i ANGEL, sbst.1 — Jfr ÄNGE]
om (hävdat) markområde som helt l. till övervägande del är beväxt med gräs o. örter; särsk. (numera i sht om ä. förh.) om sådant område som används för produktion av hö till vinterfoder (särsk. i förb. med åker (särsk. i sådana ålderdomliga uttr. som ängen är åkerns moder (se MODER, sbst. 5 d))). G1R 1: 125 (1523). När Hööt af ängiarne (hwilke äre antingen törra, eller Watuga och Wåta) medh en Lija affslagit, och affhuggit är, så torkas thet. Schroderus Comenius 418 (1639). Ängarna, som woro ogärdade, lyste på somliga ställen helt prägtigt af Adonis annua som är ibland de täckaste blommor i wåra trädgårdar. Osbeck Resa 56 (1751, 1757). Alla .. grindar samt gärdesgårdar, hwilka öfwer wintren ståt öpna eller kullfallit .. för Järden, ängor, samfälte wretar, och den till Eng upodlade Blötmyran, bör genast om wåren uprättas. ByordnMäl. 28 (1817). Före tomasfosfatets och chilesalpeterns införande måste vid varje lantbruk finnas en viss areal äng, ungefär lika stor som åkerarealen, för att åkern skulle få den mängd naturgödsel den krävde. Selander MarkMänn. 62 (1937). I dag är de hävdade ängarna enbart ”museala” och beroende av hembygdens ideella krafter. SDS 30/5 1988, s. 47. En ogödslad bit gräsmatta kan med fördel få växa vilt och bilda en äng. BlekLT 20/7 2020, s. 22. — jfr ALLMÄNNINGS-, BERGS-, BEVATTNINGS-, BLOMSTER-, BOL-, EK-, GRÄS-, HEM-, HÅRDVALLS-, HÄRADS-, KLÖVER-, KÄRR-, LADU-, LÖV-, MOSS-, NATUR-, ODAL-, PRÄST-, SALT-, SANK-, SIDVALLS-, SIL-, SJÖ-, SKARP-, SKATTE-, SKOGS-, SLÅTTER-, SOMMAR-, STRAND-, STÄPP-, SVEDJE-, TORR-, URFJÄLLS-, UT-, VILD-, VÅT-ÄNG m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som dels naturlig äng, äng bevuxen med självsådd växtlighet, dels (i sht i skildring av ä. förh.) artificiell l. konstgjord äng, äng bildad gm insådd växtlighet. VetAH 3: 202 (1782). Tillgången på så kallade naturliga ängar .. som utan odling bära hö, är .. ymnig (i Lappland). EconA 1807, juni s. 9. Man finner redan artificiella ängar i alla landsorter. QLm. 4: 35 (1833). Under medeltiden råkade de konstgjorda ängarna i glömska. Elfving Kulturv. 142 (1895).
b) om äng som (primärt) utgör betesmark; ofta mer l. mindre liktydigt med: beteshage. Uppå Engarne woro Fåre-Stall och Fåller upsatte. Lagerström Bunyan 2: 186 (1727). Dessa (lövskogs)lundar, som kallas ängar .. lemna till större delen ett förträffligt fårbete. QLm. 3: 48 (1833). Som att det någon gång skulle finnas en äng som verkar självklar som betesplats för en get med ett bildäck runt magen. Östergren SistCig. 57 (2009). — jfr BETES-ÄNG.
c) ss. förled i ssgr betecknande växt som förekommer l. djur som uppehåller sig l. brukar uppehålla sig på ängsmark.
d) (†) med särskild tanke på (l. om) mängden hö som ängsmark avkastar, i uttr. så l. så många lass l. lassrum äng (se LASS, sbst.2 1 b resp. LASS-RUM).
e) i oeg. anv. Vattenvegetationen (bestod) af .. (ålgräs) dels i väldiga band dels bildande submersa ängar i hela viken på större och mindre djup. BotN 1912, s. 159. — jfr UNDERVATTENS-ÄNG.
f) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. Dottren Zion är såsom een degheligh och lustigh äng. Jer. 6: 2 (Bib. 1541). De höga sinnen, som sig städs i ärans äng förlusta, / De söka mäst, at sina namn mot tidens wåld utrusta. Nordenflycht QT 1745, s. 139. Så följer .. ålderdomen, så vida icke en storm af Herran redan i vårens dag gått utöfver lifvets ängar och brutit blommans stängel i förtid. Melin Pred. 3: 67 (1852). För hans ögon stod hon blommande som en äng i maj. Bååth WagnerS 2: 42 (1904). Äpplet kommer förstås att lansera teorin att Frans Fierstein är gift och det är därför han söker sig ängar långt borta. Born RopSten. 212 (1991).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till änge): A († utom i -syra): ÄNG-ANIS, -ARTAD, -BACKE, se F. —
-BLAD, se C. —
-BLOMMA, -BLOMSTER, -BOL, -BOLL(E), -BORST, -BOTTEN, se F. —
(c) -BRAKE. älggräs; jfr brake 1. Äng-Brake .. tienar som et mycket dugligt höslag för Getter; ty de äta Elggräset med största begär. Dahlman Humleg. 104 (1748).
-BRÄSMA, -BULLE, -BÄRGNING, -BÄRGSEL, -DUN, -FJÄLL, -FRÄKEN, -FÄLT, se F. —
(c) -GASS. gökärt. Liljeblad Fl. 258 (1792). Liljeblad Fl. 419 (1816).
-GLIM, -GRÄS, -GRÖE, -GUBBE, -GÄRDE, -HARV, -HAVRE, -HOLME, -HÖ, -KAMPE, -KAVLE, -KLOCKA, se F. —
(c) -KNAPP. (äng- 17451885. änge- 1751) anträffat bl. i pl., möjl. med singular bet.; jfr knapp, sbst. 4 c.
2) ängsvädd. Linné Sk. 319 (1751). Rothof 715 (1762).
-KNARR, se F. —
(c) -KNOPP. (äng- 18761893. änga- c. 1550)
1) rödklöver. 2LinkBiblH 4: 83 (c. 1550).
2) om pimpinellsläktet. HbTrädg. 6: 209 (1876). Svensson Kulturv. 337 (1893). —
-KRASSE, -KUMMIN, -KÄRR, -LADA, -LAND, -LAPP, -LOSTA, -LYCKA, -LÄRKA, -LÖK, -MAD, -MARK, -MOSSA, -MOSSE, -NEJLIKA, -NÄVA, -PARK, -PIPLÄRKA, -PLAN, -PLOG, -RUTA, -RYM, -RÖJNING, -SALVIA, -SKALLRA, -SKIFTE, -SKÄRA, -SKÄRRA, -SKÖTSEL, -SLAG, -SLOG, se F. —
(c) -SLÅTTERFIBLA. rotfibbla; jfr slåtter-fibla 1. Gosselman BlekFl. 134 (1865).
-SLÄTT, -SMYGARE, -SNÄRPA, -STAGG, -STICKA, -STRAND, -STYCKE, -STÅLÖRT, -SVINGEL, -SYRA, -SYRSA, -SÖTA, -TEG, -TISTEL, -TRAKT, -TÅTEL, -TÄKT, -TÄPPA, -ULL, -VAKTARE, -VALL, -VATTNING, -VÅNG, -VÅRLÖK, -VÄDD, se F. —
(c) -VÄPPLING. (äng- 1780. änge- 16381739) vitklöver; särsk. i uttr. vit ängeväppling; äv. om dels rödklöver, dels alsikeklöver; jfr väppling 1. Franckenius Spec. E 4 b (1638; om vitklöver). Tillandz E 3 a (1683; om rödklöver). Hwit Engie-Wäppling. ApotT 1739, s. 30. Fischerström 2: 493 (1780; om alsikeklöver).
-VÄXT, se F.
B († utom i -boll, -bulle, -lag, -mat o. -målare): ÄNGA-BOLL(E), -BRUK, -BULLE, -BÄRGSEL, -DUN, -FÄLT, -GRIND, -GÄRDE, -HAGE, -HUMP, se F. —
-KNOPP, se A. —
-LAG. [jfr fsv. ängialaghi] (förr) lag (se lag, sbst.3 14 c) för ängsbruk. 2SvKulturb. 11–12: 283 (1756). HT 1975, s. 243.
-LEGA. arrende (se d. o. 2) för äng; jfr lega, sbst.2 2 a. HH XI. 1: 96 (c. 1530). Smör 1 p(un)d y engalegor. SkaraStiftJordeb. 38 (1540).
-LILJA, -MAD, se F. —
-MAT. om viss sorts redd grönsakssoppa. Ängamat, så kallad emedan ingredienserna komma från ängarna. GHT 1/9 1948, s. 8.
-MÅLARE. (i fråga om ä. folkliga föreställningar) om osalig ande l. gengångare efter lantmätare som begått oegentligheter vid uppmätning av ängar; jfr målare, sbst.1, o. skäl-gast. ”Lykte-gubbar” flämtade i kärret, / och ”ängamålarn” mätte sina tegar. SkånCorr. 20/1 1840, s. 1. Om kvällarna hördes ugglornas dystra och olycksbådande klävitt .. och ängamålarna irrade omkring som de osaliga andar de är. BoN 1942, s. 195.
-PENGAR, -STYCKE, -SYRA, -TEG, -TORP, -VÅNG, se F.
C (†): (c) ÄNGE-BLAD. (äng- 17571806. änge- 17201811) ängsvädd. Wädd .. kallas af Öhlänningarne, Engeblad. Lindestolpe Färg. 98 (1720). SvBot. nr 422 (1811).
-BLOMMA, -BOL, -BRUK, -BYTE, -BÄRGNING, -BÄRGSEL, -DUN, -FIBBLA, -FJÄLL, -GAMANDER, -GRIND, -GRÄS, -GÅRD, -GÄRDE, -GÖDSEL, -HAG, -HAGE, -HAVRE, -HOLME, -HUMP, se F. —
-KNAPP, se A. —
-KRASSE, -KUMMIN, -KÄRR, -LADA, -LAND, -LIE, se F. —
(c) -LUSEGRÄS. kärrspira. (Lat.) Ruta pedicularia (sv.) Bruun Lwsegräs, Engelwsegräs, Lijewargh, Gräswargh. Franckenius Spec. D 4 a (1638). Bromelius Chl. 22 (1694).
-LYCKA, -LÖK, -MAD, -MARK, -MOSSE, -NEJLIKA, -PARK, -PENGAR, se F. —
(c) -PRUSTÖRT. nysört; jfr prust-ört 3. Franckenius Spec. D 4 a (1659).
-RUTA, -RÖJNING, -SKALLRA, -SKIFTE, -SKÄRA, -SKÖTSEL, -SLAG, -SLÅTTER, -SLÄTT, se F. —
(c) -STJÄRNA. majviva; jfr stjärna, sbst.1 2 h. (Lat.) Bellis pratensis purpurea .. (sv.) Purper Majebloma, Majer, Lärckiebloma, Engiestierna, Engienegliker. Franckenius Spec. A 4 b (1659). Bromelius Chl. 91 (1694).
-STRAND, -STYCKE, -SYRA, -SÖTA, -TEG, se F. —
(c) -TIDLÖSA.
1) om Iris tuberosa Lin., hermesfinger; jfr tid-lösa 1. (Lat.) Hermodactylus (sv.) Hermodacktler, Utländisk-Ichtroot, Rylroot, Enge Tijdhlösa. Franckenius Spec. C 3 b (1638). Serenius Kkkk 1 b (1757).
2) tidlösa. Lind 1: 1586 (1749).
-TISTEL, -TÄPPA, -ULL, -VAKTARE, -VALL, -VIOL, -VRET, -VÄDD, se F. —
-VÄPPLING, se A.
D (†): ÄNGER-BOL, -STYCKE, se F.
E (†): ÄNGERS-BOL, se F.
F: (c) ÄNGS-ANIS. (äng- 18641893. ängs- 18731951 (: Ängsanisrot)) (†) bockrot (se d. o. 2). Fries BotUtfl. 3: 235 (1864). Auerbach (1916).
Ssg (†): ängsanis-rot. (ss. läkemedel använd) rot av bockrot. Lindgren Läkem. (1902). Krook Handköpsben. (1951).
-AREAL. areal med äng(smark); jfr -vidd. Ängs-arealen, inberäknad beteshagarne, antager Hr Forsell till 1, 1 ½ à 2 gånger åkervidden. PT 12/8 1842, s. 1.
-ARTAD, p. adj. (äng- 1895. ängs- 1897 osv.) jfr arta, v. V 3. NerAlleh. 14/11 1895, s. 1. En gles, ängsartad örtvegetation. Selander LevLandsk. 340 (1955).
-BACKE. (äng- 17361768. ängs- 1667 osv.) backe (se backe, sbst.3 2) med (l. på) äng(smark); förr äv. om ängskulle (jfr backe, sbst.3 1); jfr änges-backe. Kyrkio är fordom en Funderat Uthj en Engz backe wedh den Byen Häglunda. RannsaknAntikv. II. 1: 92 (1667). (Sv.) ängsbacke .. (t.) Wiesenhügel. Heinrich (1814).
-BETE. bete (se bete, sbst.1 1) på äng(smark); äv. om betesmark som utgörs av äng (jfr bete, sbst.1 2). Til den mästbiudande äro tre Månader efter datum utsedde at bort-arrenderas .. Hamnskärs Krog med Ängsbetet och Fisket. PH 1: 285 (1720). Byar kransade av pilträd och vackra ängsbeten. Sandgren Furst. 55 (1962).
-BEVATTNING. (i sht förr) bevattning (se bevattna 3) av äng(smark); äv. (om ä. förh.) konkret, om anläggning för sådan bevattning (jfr -byggnad); jfr -vattning. Några mekaniska medel för åstadkommande af ängsbevattning. DN(A) 22/4 1890, s. 2. I samband med den allmänna uppryckningen av jordbruket i mitten av 1800-talet anlade man .. på en del ställen ängsbevattningar .. och inte minst i Skåne upplevde bevattningskonsten en viss blomstringsperiod. SkrSkånHushS II. 4: 30 (1922).
-BIT. om liten (del av) äng; jfr bit 2 (anm.), 4 o. -stycke. Hus lågo ibland klipporne spridde, hvarest bergen lemnat utrymme at uptaga åker och ängsbitar. Ekeberg Res. 24 (1770, 1773). Också på de hårdast betade ängsbitarna står .. den vanliga smörblomman i frodiga, gula klumpar. Selander LevLandsk. 124 (1955).
-BJÖRKSKOG~02 l. ~20. jfr -lövskog. ArkBot. III. 3: 12 (1904). Ängsbjörkskogen är som en oas i fjället med en färgglad rikedom på blomster som tävlar med de sydsvenska lövängarnas. TurÅ 1951, s. 288.
-BLEKA, -ning. (förr) gräsbleka (ngt); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr bleka, v.3 1 c. Blotta grundräntan af den till ängsblekning erforderliga jorden skulle warit tillräcklig att stegra priset på Englands fabrikat. NerNAllah. 30/9 1854, s. 4. En doft av nysilad mjölk och ängsblekt linväv, vars behag man inte lätt gör sig fri från. AB 18/2 1934, s. 4.
(c) -BLOMMA. (äng- 18331852. änge- 1685. ängs- 1734 osv.) (art av) blomma (se blomma, sbst. 2) som växer l. brukar växa på äng; förr äv. inskränktare, särsk. om gökblomster; jfr -blomster, -orkidé, -växt. (Lat.) Lychnis .. pratensis s. Flos cuculi .. (sv.) Giökegräs, ängeblomma. Rudbeck d. ä. HortBot. 68 (1685). Vildbin är viktiga pollinatörer. De gillar lövträd och ängsblommor. VästerbK 12/9 2020, s. 2.
(c) -BLOMSTER. (äng- 17901828. ängs- 1749 osv.) jfr blomster 2 o. -blomma, -växt o. änges-blomster. Lind 1: 1819 (1749). För att ängsblomster ska trivas krävs en mager jord. NorrtT 14/8 2017, s. 8.
(c) -BLÄRA. (†) vitblära. Nyman VäxtNatH 1: 392 (1867). Holmström Naturl. 166 (1895).
-BOKSKOG~02 l. ~20. jfr -lövskog. Ymer 1931, s. 326.
-BOL, förr äv. -BORD. (äng- c. 1583. änge- 15281658. änger- 1589. ängers- 1631. ängs- 1770 osv.) [fsv. ängia bol; jfr bord, sbst.1 8 anm.] (förr) (avkastning från) ängsmark; jfr bol, sbst. 6, o. änges-bol. Når vij .. (utökat ängsarealen) skal samma eklanda by liggia vnder stadhen til engebool. G1R 5: 148 (1528). Vthsädet .. är 10 t:r råg, 14 t:r korn och 5 t:r hafra och vngefähr 150 lass ängebohl. HTSkån. 1: 194 (1658). I alla ängsbol stod det tjocka, feta gräset ännu kvar. Moberg Sedebetyg 121 (1935).
(c) -BOLL, äv. (numera mindre br.) -BOLLE. (äng- 17621908. änga- 1838 osv. ängs- 1843 osv.) (numera bl. ngn gg) smörboll (se smör-boll, sbst.2); äv. i pl. med singular bet.; jfr boll 1 h, bolle, sbst.2, o. -bulle o. äng-knapp 1. Rothof 706 (1762; pl.). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 487 (1947; sg.).
-BORD, se -bol.
(c) -BORST. (äng- 17451887. ängs- 1748 osv.) (numera mindre br.) stagg (se stagg, sbst.2); jfr borst, sbst.1 3 (a). Linné Fl. nr 47 (1745). SAOL (1973).
-BOTTEN. (äng- 17521871. ängs- 1727 osv.) [fsv. ängia butn] (numera mindre br.) ängsmark; äv. om jordlager som utgör grund för äng; jfr botten I 1 n, II 2. Aska är mycket god giödsel för kall ängsbotn, som är begifwen til mosa eller hwasz. Serenius EngÅkerm. 180 (1727). Älgar framstryka då och då uti ängsbottnarna. FoFl. 1911, s. 123. Siwertz Låg. 105 (1932).
-BRUK. (änga- 1614. änge- 1598. ängs- 1743 osv.) (i sht förr) verksamheten att bruka äng för produktion av gräsfoder; jfr bruk 8 o. -hävd, -kultur, -odling, -skötsel. Sså schole icke heller någre bönder på Öland .. fördristhte sigh att bruke någon seglas till fremande städer .. althenstundh the ther egiönom försumme theras åker och engiebruck. PrivSvStäd. 4: 206 (1598). Då ängsbruket numera tillhör det förgångna, har många ängsväxter sin rikaste förekomst vid trafikleder. BokNat. Liv. 153 (1951).
(c) -BRÄSMA. (äng- 17921874. ängs- 1871 osv.) bot. om örten Cardamine pratensis Lin.; jfr -krasse, -lilja o. braxen-blomster, bräsma-gräs, gök-blomster 1, mad-krasse, pige-särk 2, skum-ört. Ängbresman .. wäxer i myckenhet på sidländta ängar. Fischerström 4: 268 (1792). Ängsnycklar .. med smörblommor och ”piesärkar”, alias ängsbräsmor. Kulturen 1980, bild XII.
(c) -BULLE. (äng- 17491885. änga- 1853 osv. ängs- 1896 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smörboll (se smör-boll, sbst.2); jfr bulle 3 o. -boll. (Lat.) Helleborus, (sv.) Äng-bullar. Äro af sina täcka blommor i fjällen och slätten i södra delen af Swerige mycket afhållen. Aspelin Fl. 35 (1749). Ängabulle Trollius europaeus, bulleblomster. Lönnerholm SprJönk. 121 (1972).
-BYGGNAD. (förr) om anläggning för bevattning av siläng; jfr byggnad 3 o. -bevattning, -vattning. (Översilningen) kan anläggas på flere olika sätt, hvilka .. kunna föras under 2:ne hufvudklasser: enkel ängsbyggnad, då man icke helt och hållet förändrar ängens yta, och konstbyggnad. Lundequist Landtbr. 189 (1845). Sådana konstgjorda ängsbyggnader eller konstbevattningar äro antingen hängbyggnader, som bilda ensidiga sluttningar, eller ryggbyggnader. 2NF 33: 1215 (1922).
-BYTE. (änge- 1642. ängs- 1846 osv.) [fsv. ängia byte] (numera bl. i skildring av ä. förh.) byte av ängar; jfr -skifte. Engiebythet emillan ett chronehemman och H. Ex:ce R. Cantzleren vidh Fiholmen. RP 9: 256 (1642).
-BÄRGNING. (äng- 16841814. änge- 15861649. ängs- 1753 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) skörd (se skörd, sbst. 6) av ängsväxter; äv. konkretare, särsk. om dagsverke bestående i sådan skörd; jfr bärgning 3 o. -bärgsel. Så må therförr bedis hiellp till åker eller ängebärring. VgFmT I. 10: 94 (1586). Engebergningen, Tegell och Steen körtzler till murningh. RARP 4: 284 (1649).
-BÄRGSEL. (äng- 17021824. änga- 1652. änge- 16501750. ängs- 18171884) (†) ängsbärgning (jfr bärgsel 2); äv. konkret, om skörd från äng (jfr bärgsel 3). Men hwadh hielpedagswärcken och hielpekörsslor .. Engebärsel och annat slijkt (angår). HSH 21: 180 (1650). Ängebärgsel för en häst, 6 nöt samt 8 små kreatur. Västerb. 1937, s. 35 (1750). Auktion hålles .. i Ekeby socken, då ängsbergsel till öfver 100 tunland försäljes. NerAlleh. 4/7 1884, s. 1.
(c) -CHAMPINJON. bot. om svampen Agaricus campestris Lin.; jfr fält-skivling, fält-svamp. Krok o. Almquist Fl. 2: 182 (1898). Vi kom till en beteshage full med ängschampinjoner men hade inget att plocka dem i. GbgP 21/8 2017, s. 9.
(c) -DARR. (†) darrgräs; jfr darr 2. NormFört. 36 (1894). (Förutom fårsvingel) förekommo (på myren) ytterst ymnigt vårbrodd, blåelving .. ängsdarr samt en stor mängd af örter. MosskT 1916, s. 470.
-DIKE. jfr dike 1 a. Brauner Åker 19 (1752).
(c) -DUN. (äng- 17451894 (: ängdunsfanor). änga- 17911851. änge- 16381767. ängs- 1780 osv.) (numera bl. ngn gg) om vissa växter vars kalkborst efter blomning mer l. mindre liknar fågeldun (jfr dun, sbst.1 4 (slutet)); särsk. om ängsull; äv. koll., om dun l. ull från ängsull (använt ss. stoppningsmaterial o. d.); förr äv. om tuvull, särsk. i uttr. tuvig ängsdun. Franckenius Spec. C 2 b (1638). Bulster med ängedun, till pigan i kiöket. BoupptVäxjö 1744. Eriophorum vaginatum. L. .. Tufvig Ängsdun, Hadd, Svarthufvud, Tobetel .. Växer allmänt på sanka ängar och kärr. Lyttkens Ogräs 81 (1885). jfr snip-ängdun. —
(c) -FIBBLA, äv. -FIBLA. (änge- 1683. ängs- 1903 osv.)
1) (†) om örten Hieracium umbellatum Lin., flockfibbla. Tillandz C 2 b (1683).
2) bot. om örten Pilosella caespitosa (Dumort.) P. D. Sell & C. West. ArkBot. II. 1: 11 (1903).
-FJÄLL. (äng- 16241790. änge- 15471710. ängs- 1820 osv.) [fsv. ängia fiälder] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om från samfälld mark avstyckad o. i privat ägo liggande äng; jfr fjäll, sbst.3, o. änges-fjäll. UpplDomb. 7: 17 (1547). Den, som äger åker- eller ängsfjäll uti andra Byars åker- eller ängsmark, må ej nyttja betet med flera kreatur, än Bymännen skäligt pröfwa. ByordnMäl. 328 (1820).
-FLACKA. (†) om vidsträckt o. flack äng; jfr flacka, sbst.1 1, o. -flaka. (Bäcken) upprinner helt nära Savijärvi träsk, på en vester derom befintlig sumpig ängsflacka. Lindholm Sibbo 1: 19 (1890). Hembygden(Hfors) 1911, s. 48.
-FLAKA. (†) = -flacka; jfr flake 1. J samma Giärde och Söder Ängz Flakan, een Steen luta ståendes, 2 al(na)r öfwer Jorden, medh Runska Bookstäfwer uthhuggen. RannsaknAntikv. I. 1: 46 (1672).
-FLORA. flora (se d. o. 3) på äng(smark). Förteckningar öfver de Växter, hvilka förekomma på särskilda lokaliteter: .. Fält- och Åker-Floran, Ängs-Floran, Kärr-Floran. Wikström ÅrsbVetA 1852, s. 85.
-FLÄCK. (numera föga br.) mindre äng; jfr fläck, sbst.1 3, o. -stycke. Calonius 3: 426 (1794). Under vandringen passeras ej blott i sommartorkan brunbrända och nu blomfattiga hedar utan också frodigt gröna ängsfläckar. BokNat. Liv. 147 (1951).
-FODER. (i sht förr) foder (se foder, sbst.1 1) bestående av ängsväxter. 1/4 hemman frälse-skatte .. (med) såväl frukt- som köksträdgård, godt ängsfoder, och sjöfoder ur 2:ne vikar. AB 10/4 1838, s. 4.
(c) -FRYLE. bot. om örten Luzula multiflora (Ehrh.) Lej.; jfr fryle 3 o. skogs-fryle b. Lilja SkånFl. 234 (1870). I maj månad ser fåren hur ängsfryle, vårbrodd, teveronika och harsyra blommar. VästerbK 6/8 2019, s. 18.
(c) -FRÄKEN. (äng- c. 1870. ängs- 1863 osv.) bot. om fräkenarten Equisetum pratense Ehrh.; jfr gök-bett 3. Alcenius FinlKärlv. 8 (1863). (Guiden) lärde .. ut skillnaden på åkerfräken (”rävsvans”), ängsfräken och skogsfräken. BoråsTidn. 10/6 2002, s. 5.
-FÄLT. (äng- 1755. änga- 1676. ängs- 1765 osv.) fält med ängsmark; jfr -gärde, -vång. Nordan till så är itt släät engia feldt. Bolinus Dagb. 72 (1676).
-FÖRBÄTTRING. (förr) om grundförbättring (se d. o. 1) av ängsmark (gm dikning l. gödsling o. d.). PT 1/9 1806, s. 3. Kalm åstadkom .. en rad arbeten om .. ängsförbättring, acklimatisering av nyttiga utländska växter och mycket annat. DN(A) 14/10 1949, s. 8.
(c) -GAMANDER. (änge- 16381694. ängs- 1749) (†)
1) teveronika; jfr gamander 3. Franckenius Spec. E 1 a (1638). Bromelius Chl. 113 (1694).
2) om Teucrium scordium Lin., lökgamander; jfr gamander 1 b o. lök-suga. Lind 1: 1065 (1749).
(c) -GENTIANA. bot. om örten Gentianella amarella (Lin.) Börner; jfr -stålört, -söta o. håll-gräs 1, jord-galla 2, olsmäss-humle 1, stick-gräs, sbst.1, styng-gräs 2. Krok o. Almquist Fl. 1: 70 (1935).
(c) -GLIM. (äng- 18651893. ängs- 1893 osv.) smällglim; förr äv. om örten Silene nutans Lin., backglim. Gosselman BlekFl. 75 (1865; om backglim). WoH (1904; om smällglim).
-GLÄNTA. jfr glänta, sbst.1 2 a. DN 1890, nr 7838 A, s. 3. En liten ängsglänta där både älg och rådjur brukar visa sig. ÖgCorr. 9/6 2012, s. C10.
-GRIND. (änga- 1704. änge- 1682. ängs- 1783 osv.) grind i hägnad kring äng. Wedh Vlffsta ängegrinden, står 1 lijten Runesteen. RannsaknAntikv. I. 1: 131 (1682). Ängsgrinden hade öppnats, och en skock uppskrämda, vilt framstormande kreatur kom rusande. DN(A) 1/12 1916, s. 21.
-GRODE, se -gröe.
(c) -GRÄS. (äng- 17851828. änge- 16241724. ängs- 1639 osv.) gräs (se d. o. 1, 2) som växer l. har växt på äng; förr äv. inskränktare, särsk. i uttr. mjuktofsat ängsgräs, om luddtåtel (se mjuk-tofsad); äv. bildl., om person. Thetta liufligha Ängiägräset, herligha Åkerblomstret, och kostelighe Menniskio Löfbladet, wår Elskelighe nu hoos Gudh .. Salighe Syster. Rudberus MHansdr B 1 a (1624). Det med lie afslagna ängsgräset bör genast spridas och efter en à två dagars torka vändas. Holmström Naturl. 2: 122 (1889). Man strävar efter biologisk mångfald och har planterat bland annat ängsgräs och klöver. VestmLT 14/5 2019, 2: 3.
(c) -GRÖE, förr äv. -GRÖ l. -GRODE l. -GRÖN. (äng- 18611870. ängs- 1745 osv.) bot. om gräset Poa pratensis Lin. (jfr gegal, slåtter-gräs 2, slåtter-gröe, tåtel-gräs 2); förr äv. om gräset P. pratensis ssp. angustifolia (Lin.) Dumort., smalgröe; jfr gröe 1. Linné Fl. nr 77 (1745; om smalgröe). Ängsgröe .. (är) ett gräs vars pollen kan framkalla allergi. Lindskog (1997).
-GRÖNSKA. (numera bl. tillf.) grönska (se grönska, sbst. 3) på l. från äng. (Genom dörren) inträdde .. flere bönder lastade med ängsgrönska och friska blomster. AB 11/2 1846, s. 1.
(c) -GUBBE. (äng- 17551855. ängs- 17801889) (†) korskovall; i sht i pl.; jfr gubbe II 3 b. Linné Fl. nr 545 (1755). Ängsgubbar .. ätas äfwen af Boskapen gärna. Fischerström 2: 408 (1780). Björkman (1889).
-GÅRD. (änge- c. 1660. ängs- 15681658) [fsv. ängia garder] (†) hägnad kring äng; jfr gård, sbst.1 1, o. änges-gård. Felttes thesse .. till 3 m(ark) för ogilde åker och engx gårdher. BtFinlH 2: 197 (1568). Gyllenius Diar. 11 (c. 1660).
-GÄRDE. (äng- 17451887. änga- 18281940. änge- 17241768. ängs- 1692 osv.) gärde (se d. o. 3) med ängsmark; jfr -fält, -vång. Grannar och byar som åker och ängzgärde sammanhafwa, skola dem med gille gärdesgårdar ombygga. FörarbSvLag. 4: 277 (1692). I inägorna, som här benämnas vångar eller ängagärden, möter den genom lövtäkt och slåtter väl utbildade lövängen med några ensädesåkrar – åkrar i årligt säde – insprängda här och var. SvFolket 13: 20 (1940).
-GÖDSEL. (änge- 1758. ängs- 1842 osv.) (i sht förr) gödsel för äng. Häste-dynga tienar wäl til ängegödsel på sänckta orter, utföres först i nyet. Salander Gårdsf. 276 (1758).
-HAG. (änge- 1702. ängs- 18271901) (†) ängshage; jfr hag 2 a. Petersson KexsundSl. 7 (i handl. fr. 1702). I ett Ängshag Norr om Byen finnes ung Björkskog. Ahlquist Öl. II. 2: 27 (1827). Ekelund Syn. 58 (1901).
-HAGE. (änga- 15281653. änge- 1545. ängs- 1694 osv.) [fsv. ängia haghi] hage (se d. o. 2 a) med ängsmark; jfr -hag o. änges-hage. JönkTb. 117 (1528). (Ängspiplärkan häckar) i en ängshage vid Ekedals egendom. FoFl. 1952, s. 19.
-HARV, förr äv. -HÄRV. (äng- 1889. ängs- 1756 osv.)
1) (†) om typ av kratta l. räfsa använd l. avsedd att användas på äng; jfr harv, sbst.1 1. 12 st ängs harfwar. BoupptRasbo 1756; möjl. till 2. Afplockade böra .. (jolsterkottarna) utbredas att väl torka .. då de små kapslerne öppna sig och det ullika fjunet spänstigt utpöser, hvilket med en lätt ängsharf småningom afräfsas. SvBot. nr 325 (1807).
2) (förr) grundgående harv (se harv, sbst.1 2) använd l. avsedd att användas på äng; jfr 1 o. kedje-harv, länk-harv. Schulthess (1885). För att luckra ängarnas yta och upprifva där befintlig mossa begagnas ängsharfvar. 2UB 4: 54 (1899).
(c) -HAVERROT~002, äv. ~200, förr äv. -HAVREROT. bot. om örten Tragopogon pratensis Lin.; jfr havrerot (anm.) o. bockskägg 2 a, salsofi. Gosselman BlekFl. 134 (1865).
(c) -HAVRE. (äng- 17451885. änge- 1687. ängs- 1861 osv.) bot. om gräset Helictochloa pratensis (Lin.) Romero Zarco; förr äv. om säd av detta gräs; jfr havre 4. Engehafra 2 Tunnor. LMil. 2: 81 (1687). Betesgången har gynnat arter som fårsvingel, ängshavre, luddlosta och solvända. Hufvudstadsbl. 13/8 2009, s. 10.
-HAVREROT, se -haverrot.
-HOLME, förr äv. -HOLM. (äng- 1743. änge- 16501701. ängs- 1931 osv.) holme (se d. o. 2) med ängsmark; jfr änges-holme. En Engie holme j Åån war belägen om 4 Lass höö. GullbgDomb. 12/1 1650.
-HUMP. (änga- 16291634. änge- 16251737. ängs- 1884 osv.) [fsv. ängia humper] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om avskilt beläget ängsstycke; jfr hump, sbst.1 3. En Enge homp liggandes hart widh Norretorpa Skattegårdh. GullbgDomb. 9/6 1625. På andra sidan dikena bredde sig åkrar i stora öppna flak utan en ängshump eller dunge. Spong Tavl. 306 (1946).
-HÄGNAD. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr hägnad 1 b(, c). Af mera waraktighet äro wåra Finnars ris-gärdesgårdar .. som gemenligen nytjas til ängs-hägnader i skogarne. Gadd Landtsk. 2: 7 (1775). Redan genom 1681 års Husesyns Ordn. .. förböds svedjande i allmänhet utom åker och ängshägnader samt å tilltänkte odlingar. Bonsdorff Kam. 50 (1833).
-HÄRV, se -harv.
-HÄVD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ängsbruk; förr äv. konkret, om brukad ängsmark; jfr hävd 4 (a) o. änges-hävd. Smeds Malaxb. 191 (cit. fr. 1633; konkret). Under århundradets senare del kom konstgödseln och gav därmed dödsstöten åt ängshävden. Thurell VårdTrähus 30 (1975).
-HÄVEL, äv. -HÄVLA. (†) stång använd l. avsedd att användas till att bära hö från äng till lada; jfr hävel, sbst.1 1, o. hö-stång. Schroderus Dict. 373 (c. 1635). Een lijten stund dher effter, kommo dhe åter tillbaka, då hade Upström een engzhefwell. UUKonsP 19: 251 (1689).
-HÖ. (äng- 1917. ängs- 1750 osv.) hö från äng; jfr änges-hö. Orrelius Diurr. 53: 5 (1750). Hästens vanliga höfoder hemma i stallet var ängshöet. SvKulturb. 3: 281 (1930).
(c) -HÖK. zool. om kärrhöken Circus pygargus Lin. 1Brehm 2: 314 (1875). Kärrhökar. Tre arter häckar regelbundet i Sverige. Brun kärrhök, blå kärrhök och ängshök. JägUppslB 342 (1989).
-JORD. ängsmark (jfr jord 5 (b) o. änges-jord); äv. om jord (se d. o. 7 b) i äng. Åker och ängsjorden hafwa de med sina grannar sammanblandad. HallHist. 1: 627 (1727). Dessa (grav)högar .. byggdes med lager av god ängsjord. Åberg SvH 22 (1978).
(c) -KAMPE. (äng- 17451889. ängs- 1790 osv.) (numera mindre br.) timotej; jfr kampe, sbst.3 2. Linné Fl. nr 50 (1745). Östergren (1971).
(c) -KAVLE. (äng- 17451893. ängs- 1751 osv.) bot. om (det ss. vallväxt odlade) gräset Alopecurus pratensis Lin.; jfr kavle 5 o. rajgräs 2 c, råg-gräs 2, räv-rumpa 2 c γ, tåtel 1. Linné Fl. nr 52 (1745). Då timotejen nöjer sig med mera torr jord trifs ängskaflen .. mera på sidländta ställen. Jönsson Gagnv. 164 (1910).
(c) -KLOCKA. (äng- 1806. ängs- 1867 osv.) bot. om örten Campanula patula Lin.; förr äv. om C. rotundifolia Lin., liten blåklocka (se blå-klocka 1); jfr klocka, sbst. 2 c, o. höst-klocka 2, lilje-klocka 2, röd-klocka 1, salomo a β, stor-klocka 2 c. Campanula rotundifolia .. Ängklockor. Retzius FlOec. 140 (1806). Till vallogräsen kan slutligen räknas den vackra ängsklockan. BokNat. Liv. 156 (1951).
(c) -KNARR. (äng- 18351899. ängs- 1839 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kornknarr; jfr knarr, sbst.2 1, o. -skärra, -snärpa. Ängknarren vistas bland högt gräs och säd, merendels på fuktiga ställen, på madar och sanka ängar. Nilsson Fauna II. 2: 267 (1835).
(c) -KNÄA. (†) ormrot (se d. o. 3 b). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 573 (1901). Ängsknäa, ormrot. Allmän i de övre delarna av landet och kan väl förtjäna att odlas i stenpartier på slättbygden. HantvB I. 3. 1: 217 (1935).
(c) -KORN. bot. om gräset Hordeum secalinum Schreb.; jfr sand-korn 2. Då ängskornet .. förmodligen äger samma olägenheter som vildkornet, så måste man vara försigtig med dess införande på ängarna. EconA 1807, dec. s. 62.
(c) -KOVALL~02 l. ~20. bot. om örten Melampyrum pratense Lin.; jfr ek-suga, ek-ört, gran-sia, hulte-mjälla, hulte-suga, korn-gräs 1, ko-skepling, mjölk-gräs b, mjölk-vall, sbst.1, nyckel-gräs, oragräs. Fries Ordb. 164 (c. 1870). Björkskogen .. där fältskiktet domineras av liljekonvalje, ängskovall .. eller kornfibbla. Selander LevLandsk. 122 (1955).
(c) -KRASSE, förr äv. -KRASSA l. -KRASS. (äng- 17451893. änge- 16381749. ängs- 1804 osv.) (numera bl. ngn gg) ängsbräsma; förr äv. dels om släktet Cardamine Lin., dels om skogsbräsma, ss. senare led i ssgn skogs-ängkrasse; jfr krasse, sbst.1 1. Franckenius Spec. D 3 a (1638). Ängkrassen .. som visar sidländ jordmon, och hvaraf späda bladen tjäna i sallader. Fischerström Mäl. 284 (1785). KonvLex. 4: 429 (1866; om släktet).
-KULLE, förr äv. -KULLA. kulle (se kulle, sbst.3 2) med ängsmark; jfr -backe o. änges-backe. Strax wid byen .. ligger en ängskulla, som kallas Slotte. Broman Glys. 1: 182 (1726).
-KULTUR. (i sht förr) om brukande av äng(smark) för produktion av gräsfoder; jfr kultur 1, 2 o. -bruk. At et rätt begrep om Ängsculturens värde och nödvändighet saknas. LBÄ 5–6: 148 (1797). Man insåg på samma gång vad .. vårt land förlorade i skönhet, då ängskulturen under 1800-talets lopp efter hand förbyttes i vallodling. TurÅ 1949, s. 160.
(c) -KUMMIN. (äng- 18281893. änge- 16591685. ängs- 1937) (†) ss. benämning på ett stort antal till familjen Umbelliferae hörande arter, särsk. dels kummin (se d. o. 2), dels bockrot (se d. o. 2), dels slidsilja (äv. om släktet Cnidium Cusson, slidsiljesläktet). Franckenius Spec. B 1 b (1659). Fries BotUtfl. 3: 215 (1864; om slidsiljesläktet). Fries BotUtfl. 3: 235 (1864; om bockrot). Schulthess (1885; om slidsilja). Till skillnad från vår kummin, som bl. a. kallades Cuminum pratense, Wiesenkümmel, ängskummin (som lätt sår sig själv och förekommer vild) benämnes den äldre även Cuminum sativum, odlad kummin. Gentz Lindgren 2: 250 (1937).
-KÄRR. (äng- 17861790. änge- 1606. ängs- 1686 osv.) kärr med vegetation rik på ängsväxter; jfr kärr-äng, änges-kärr. HammarkDomb. 5/5 1606. Ängens medelvärde .. nedtryckes mycket genom de värden, som falla på de vidsträckta ängskärren i Småland samt Väster- och Norrbotten. LAHT 1904, s. 192.
-LADA. (äng- 17531893. änge- 16191738. ängs- 1639 osv.) [fsv. ängia laþa] lada på l. i nära anslutning till äng; jfr änges-lada. HammarkDomb. 25/11 1619. Här utbreder sig stora mader och våtängar, där Tånnöböndernas ängslador ligger strödda över vidden. TurÅ 1949, s. 158.
-LAGG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kant av äng; jfr lagg, sbst.2, o. -ren. Höladorna uppföras vanligen å ängslaggen eller på någon högre belägen plats, så att våröfversvämningen icke når dem. Grotenfelt JordbrMet. 260 (1899).
-LAND. (äng- 1857. änge- c. 1609. ängs- 1718 osv.) [fsv. ängia land] land (se d. o. 1 a) l. landområde brukat ss. äng; jfr -landskap, -mark o. änges-land. Ängeland 4 stänger i bredd och 5 stänger i längd. Lagförsl. 211 (c. 1609).
-LANDSKAP~02 l. ~20. jfr landskap 5 o. -land. Man ser .. (på tavlan) ett ängslandskap med boskap. NDA 7/12 1861, s. 3.
-LAPP. (äng- 1754. ängs- 1749 osv.) om litet ängsstycke; jfr lapp, sbst.3 2 d, o. -lott, -teg, -täppa, -vret. Lind 1: 724 (1749). På varje liten ängslapp stod en sned lada med inåtlutande väggar. Väring Frost. 114 (1926).
(c) -LATYR. (†) = -vial. Liljeblad Fl. 257 (1792). Ängslatyren trifves väl och vandrar omkring, bildande så kallade trollringar, men den djupa mossjorden föredrager den ej utan försvinner snart på densamma. SDS 1891, nr 300, s. 3.
-LIE. (änge- 1573. ängs- 1756 osv.) (i sht förr) (mindre) lie använd l. avsedd att användas vid ängsslåtter. GripshR 1573, s. 133.
-LILJA. (änga- c. 1785. ängs- 1833 osv.) särsk. (†) om ängsbräsma. Afzelius NomProvinc. 2 (c. 1785). IllSvOrdb. (1964).
-LINDA, förr äv. -LIND. (numera bl. i skildring av ä. förh.) igenlagd åker brukad ss. äng; jfr linda, sbst.1 2. Liljeblad Resejourn. 142 (1797). På ängslindan, där hårdvallen sänker sig och så småningom öfvergår till det tufviga kärret. Ericson Fågelkås. 2: 95 (1907).
(c) -LOSTA. (äng- 18351873. ängs- 1872 osv.) bot. om gräset Bromus racemosus Lin.; jfr klas-losta. Äng-losta .. Den växer på södra Sveriges fuktiga ängar. Wahlberg Foderv. 115 (1835).
-LOTT. [fsv. ängluter] (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr lott, sbst.2 3, o. -lapp, -stycke. PT 29/6 1758, s. 4.
-LUND. (numera bl. tillf.) om trädbevuxen äng. Den 17 Juni vid Ossa klåster på en ängslund orerade corporalen af våre Drabanter baron Bror Rålamb för oss på vår .. konungs födelsedag. HH 24: 179 (1711).
-LYCKA. (äng- 1807. änge- 1685. ängs- 1842 osv.) [fsv. ängia lykkia] (i sht i skildring av ä. förh.) jfr lycka, sbst.2, o. -stycke, -täppa. Skal .. (knekten) efterlåtas til sin nödtorft at nyttja skogen til Åker och ängelyckans stängsel. LMil. 1: 599 (1685).
-LÄGENHET. (†) jfr lägenhet 8 o. änges-lägenhet. Dee som .. icke hade torfftig åker och Engs lägenhet. RARP 3: 255 (1642). Norrskensfl. 25/8 1947, s. 11.
(c) -LÄRKA. (äng- 17851875. ängs- 1749 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ängspiplärka. Lind 1: 704 (1749). Änglärkan .. som merendels sjunger sittande på ängsmarken. Fischerström Mäl. 167 (1785).
(c) -LÖK. (äng- 17451855. änge- 16381751. ängs- 1639 osv.) särsk. (numera bl. ngn gg) om Allium oleraceum Lin., backlök; jfr lök 1 o. hund-lök 1, kajpe. Franckenius Spec. D 4 b (1638). Den vilda gräslöken samt ängslöken .. äro till förargelse därigenom, att de giva mjölken och smöret, när korna förtära dem, den .. obehagliga löksmaken. Bolin Åkerogräs. 147 (1926).
-LÖVSKOG~02 l. ~20. om lövskog med undervegetation som (i stor utsträckning) består av ängsväxter; jfr -björkskog, -bokskog. Ifrån dessa ängslöfskogar sker genom trädens och buskarnas utglesning öfvergång till löfskogsängar, där ört- och gräsmarken bildar friare ytor mellan träd- och buskgrupperna. Högbom Norrl. 321 (1906).
-MAD. (äng- 1791. änga- 1596. änge- 16911692. ängs- 1845 osv.) om sank ängsmark. ÄARäfst 90 (1596). Sådana vasskogar, fräkenbottnar och ängsmader, som känneteckna de igenväxande sjöarna. LandsstormB 55 (1914).
-MARK. (äng- 17031809. änge- 16791712. ängs- 1684 osv.) mark (se mark, sbst.1 3 (c)) vars vegetation (i stor utsträckning) består av ängsväxter, äng; särsk. (numera nästan bl. om ä. förh.) om sådan mark använd till ängsbruk; förr äv. till b, om betesmark; jfr -bol, -botten, -jord, -land, -vall, -vidd o. änges-mark. (Folket flyttar om vintern) effter där inga bärg eller skogar äro att afwäria nordanwädret .. utan allenast ängemark för boskapen. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 385 (1679). Ängsmarck är af tre slag. Högländ. Skog eller Dälder. Sidländ och Kiärrachtig. Stridsberg Åkerbr. 30 (1727). Då ängsmarkerna slagits, släpptes korna dit. De fingo också gå en tid på trädorna. EtnolKällskr. 3: 203 (1946).
-MASK. (numera bl. tillf.) om mask l. larv som uppträder ss. skadedjur på äng; jfr mask, sbst.1 b, o. gräs-mask. 1748 och 49 då ängsmasken war så allmän, at icke något annat gräs blef qwar der masken gått fram, mer än kaflegräset. Brauner Åker 135 (1752).
-MATTA. matta (se matta, sbst.1 2 a) bestående av ängsväxter. Det hus, som ligger vid grottans ingång, är uppbygdt på den grönaste ängsmatta jorden och daggen kunnat frambringa. DA 25/6 1838, s. 2.
(c) -MOSSA, sbst.1 (äng- 17981859. ängs- 1848 osv.) (numera bl. ngn gg) om mossart tillhörande släktet Hylocomium Schimp., särsk. om H. splendens (Hedw.) Schimp., husmossa. At nyttja ordinär Ängmossa i stället för utländskt Tagel till Madrasser. IT 2/11 1798, s. 2. Retzius FlOec. 323 (1806; om husmossa).
-MOSSA, sbst.2, se -mosse.
-MOSSE, förr äv. -MOSSA, sbst.2 (äng- 1892. änge- 1562. ängs- 1638 osv.) mosse med vegetation som (i stor utsträckning) består av ängsväxter; särsk. (om ä. förh.) om sådan mosse använd till ängsbruk. HH XIII. 1: 77 (1562). Een ängzmåssa om 16 Sommar Lass. UpplDomb. 4: 8 (1638). Ängsmossarne äro bildade i sådana, vanligen grunda vattensamlingar, som finnas i flacka dalsänkor, och hafva uppkommit af starr- och gräsartade växter. Nathorst JordH 1068 (1894).
(c) -MYRA. entomol. om myran Formica pratensis Retzius. ÖfversFinVetSocFörh. 24: 153 (1882). Närbesläktad med stackmyran är ängsmyran .. som skiljer sig bl.a. genom att den är mörkare och starkt hårig. DjurVärld 3: 518 (1963).
(c) -MYSKA. (†) myskgräs (se d. o. 2); jfr myska, sbst.1 3, o. amurgräs. NormFört. 38 (1894). Bland de gräs, som .. lemnat de bästa resultaten, återfinnas .. svingellostan, ängsmyskan .. och fioringräset. UtsädT 1902, s. 135.
-MÄSTARE. (förr) om person som förestod l. hade överinseende över äng(ar)s skötsel. TLandtmKommunEkon. 1842, nr 3, s. 24. Jag hade biträdande lärare endast i .. fältmätning och avvägning (länets ängsmästare). Larsson Livskall 200 (1948).
(c) -NEJLIKA. (äng- 17451855. änge- 16381738. ängs- 1775 osv.)
1) (†) majviva; jfr nejlika 2 b. Franckenius Spec. A 4 b (1638). ÖrtB B 2 a (1738).
2) (numera bl. ngn gg) backnejlika; jfr nejlika 2. Linné Fl. nr 342 (1745). Backnejlika, Ängsnejlika, Gräsnejlika .. är trevlig i stenpartier med sina talrika, rosenfärgade blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 121 (1946).
(c) -NYCKLAR, pl. bot. om orkidén Dactylorhiza incarnata (Lin.) Soó; jfr kärr-nyckelblomster 2, röd-orkis. Nathorst SvVäxtn. 70 (1905).
-NÄS. (numera bl. tillf.) jfr näs 1, 2. När .. (Sankt Olofs) fiender, som icke wiszte, att han om nattetid grafwit en ränna genom ängsnäset ut till hafwet, sågo honom med full wind segla fram .. sades att han hade skepp, ”som gingo både öfwer watten och land”. Afzelius Sag. 6: 139 (1851).
(c) -NÄVA. (äng- 1865. ängs- c. 1870 osv.) bot. om örten Geranium pratense Lin.; jfr näva, sbst.1, o. -storknäv o. jansmässblomster 1, sommar-tranenäv. Gosselman BlekFl. 73 (1865). Bakom honom låg gräset nerpressat och de tunna kronbladen av ängsnäva och stjärngräsblomma hade klämts ihop. Ekman Hunden 47 (1986).
-ODLING. odling (se d. o. 1) av äng; särsk. (i sht om ä. förh.): ängsbruk; äv. konkret, om odlad jord i äng. SvBot. nr 129 (1803). En förtunnad radsådd tror jag emellertid vara ett godt medel mot liggsäd äfven på ängsodlingarna. MosskT 1890, s. 358. Jordbruk i egentlig bemärkelse, omfattande åkerbruk, ängsodling och trädgårdsskötsel. EkonS 2: 90 (1895).
-OGRÄS~02 l. ~20. NVexjöBl. 30/3 1878, s. 3. Skallerörten .. har hufvudsakligen betydelse som ängsogräs. BlekLT 9/7 1902, s. 3.
-OMRÅDE~020. område (se d. o. 2) bestående av ängsmark. GHT 8/2 1870, s. 4. Åkerarealen var liten men ängsområdena stora. SvBotT 2001, s. 222.
(c) -ORKIDÉ, förr äv. -ORKID. (numera bl. tillf.) orkidé(art) som växer på äng; jfr -blomma. Ett kristallglas med vilda ängs-orchider. Sturzen-Becker 3: 40 (1861).
-PARK. (äng- 1789. änge- 1781. ängs- 1777 osv.) park (se park, sbst.2 1) med ängsmark; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om skog l. lund som används l. kan användas till ängsbruk (jfr park, sbst.2 1 a δ). Gifwes .. at arrendera et wid Mälaren wäl beläget ställe, som jämte Fiskwatten, Ängspark, Uthus och wälfd Källare, är försedt med wacker åbyggnad. DA 15/7 1777, s. 3. Där det tidigare har betat lamm i en hage har man iordningställt en ängspark med plats för olika sorters urn- och askgravar. GotlAlleh. 10/6 2019, s. 8.
-PARTI. jfr parti 1. Täcka löfskogs och ängspartier utmed den långsträckta stranden. EskilstT 26/8 1874, s. 2.
-PENGAR, äv. -PENNINGAR, pl. (änga- 1530. änge- 15401687. ängs- 1735 osv.) [fsv. ängia penningar] (förr) sammanfattande, om arrendeavgift för äng; jfr penning I 5 n. HH XI. 1: 76 (1530). Källarfrihetsafgift .. 69: 70. Åker- och ängspenningar .. 1: 14. SmålP 1/2 1899, s. 12.
(c) -PIPLÄRKA~020. (äng- 18391952. ängs- 1866 osv.) zool. om piplärkan Anthus pratensis Lin.; jfr -lärka o. skogs-lärka 2. Ström SvFogl. 40 (1839). Ängspiplärkan är en af våra vanligaste arter. Hon uppehåller sig helst på sidländta tufviga ängar, i kärr och myrar. Carlson Fågl. 62 (1894).
-PLAN. (äng- 17361830. ängs- 1807 osv.) (numera bl. tillf.) om plan (se plan, sbst.1 I 1 a) med ängsväxter; jfr -stycke. VDAkt. 1736. Vissa ängsplaner vattnades ur brunnar. BL 12: 22 (1846).
-PLANTA. (numera bl. tillf.) ängsväxt; jfr planta, sbst.1 2. AB 14/8 1883, s. 3.
-PLOG. (äng- 17851895. ängs- 1749 osv.)
1) (i sht förr) plog (se d. o. 1) använd l. avsedd att användas vid plöjning av äng. VetAH 1749, s. 284. På stora sandjordsfält å större egendomar verkställes djupplöjningen grundligast medelst ängplog. SvD(A) 19/3 1895, s. 4.
2) (†) äng(smark) som plöjs med vissa mellanrum; jfr plog 4 b. Det föll mig då in, at låta sönderhacka .. (kvickroten) och utså på resten av ofvannämnde ängs-plog. VetAH 1782, s. 246. Arrhenius Jordbr. 3: 76 (1861).
-PLÄTT, förr äv. -PLÄTTA. jfr plätt, sbst.2 I 2, o. -stycke. Dhe som sigh någen Jordh oprifwit till åker, och någre Engz Plätor sigh rödiat. HFinLappm. 4: 214 (1688).
-REN. (numera bl. tillf.) ren (se ren, sbst.2 1) utmed äng; jfr -lagg. Säfström Banquer. Dd 1 a (1754). Sommarblommorna är för länge sedan borta i diken och på ängsrenar. GbgP 17/1 1986, s. 26.
(c) -RINGSPINNARE. entomol. om spinnarfjärilen Malacosoma castrense Lin.; jfr ring-spinnare 3. Tullgren Kulturv. 455 (1929).
(c) -RUTA. (äng- 1785. änge- 16381757. ängs- 1824 osv.) om (art av) örtsläktet Thalictrum Lin., särsk. (bot.) om T. flavum Lin. (förr särsk. i sådana uttr. som stor ängsruta) (jfr gikt-gräs 6, gul-vera, torrvärks-gräs 2); förr äv. om kustruta, i sådana uttr. som mindre ängsruta; jfr ruta, sbst.1 2 c. Franckenius Spec. E 2 a (1638). Stoor Engie-Ruta. Franckenius Spec. D 2 b (1659). Engeruta .. mindre, Thalictrum minus. Broman Glys. 3: 756 (1724). Ängsruta. (Thalictrum.) Slägte af örter af Ranunculaceernas fam(ilj). KonvLex. 4: 429 (1866).
Ssg (†): ängerut-smörblomster. om Thalictrum tuberosum Lin., knölruta (som i ä. botanisk systematik fördes till släktet Ranunculus Lin., smörblommor). (Lat.) Ranunculus Talictrifolius .. (sv.) Engierut smörblomster. Rudbeck d. ä. HortBot. 98 (1685).
(c) -RYM. (äng- 1792. ängs- 1831) (†) om Erysimum hieraciifolium Lin., bergkårel; jfr rym, sbst.3 1. Liljeblad Fl. 242 (1792). Gellerstedt NerFl. 78 (1831).
-RYSSJA. ryssja använd l. avsedd att användas vid fiske på översvämmad äng. VestmLT 8/3 1879, s. 4. Den vanliga ängsryssjan är en mindre ryssja, som mest begagnas under lekarna, då fisken går högt upp i land. Nordqvist o. Schager Fiske 2: 66 (1913).
-RÖJNING, förr äv. -RÖDJNING l. -RÖDNING l. -RÖDING. (äng- 1783. änge- 15481702. ängs- 1697 osv.) (förr) röjning (se d. o. 1) för att åstadkomma l. bereda äng; äv. dels konkretare, om enskild omgång av sådan röjning, dels konkret, om ss. äng använd röjning (se d. o. 2). Åker och åkerdiker engier och Engierödninger och annat slicht. G1R 19: 263 (1548). I Finland sås detta bohwete allmännast .. på de ställen, der wid ängsrödningar uppå hårdwalls mark man afbränt några ihoplagda rishögar. Gadd Landtsk. 3: 442 (1777). Bristande förbättringar å hus och gjerdesgårdar jemte försummad ängrödning. VDAkt. 1783, nr 441.
-RÖTA, -ning. (förr) röta (se röta, v.3 1 a β α) (lin o. d.) gm att låta det ligga på äng; i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr land-röta. AB 24/7 1883, s. 3. Den äldsta formen för rötning är ängsrötningen. Härvid få stjälkarna ligga utbredda på en äng utsatta för sol och regn. Fröberg Skrädd. 21 (1941).
(c) -SALVIA. (äng- 17801885. ängs- 1867 osv.) bot. om örten Salvia pratensis Lin.; jfr salvia 1 (b). Sådane (för kor) miszhagelige wäxter äro (bl. a.) Järnörten, .. Kambexing, .. Äng-salwia. Fischerström 2: 410 (1780).
-SAMHÄLLE~020. bot. jfr samhälle 6. Uppl. 1: 111 (1901). Ängssamhällen karakteriseras av ett utbildat buskskikt, avsaknad av ris samt förekomst av ett stort antal örter. FoFl. 1970, s. 65.
(c) -SELIN. (†) om Selinum carvifolia (Lin.) Lin., krussilja, krusfrö; jfr selin 2. Liljeblad Fl. 121 (1798). Liljeblad Fl. 163 (1816).
(c) -SILJA. bot. om örten Silaum silaus (Lin.) Schinz & Thell.; jfr silja, sbst.3 b, o. -sticka o. silaurot. Krok o. Almquist Fl. 201 (1935).
(c) -SKALLRA. (äng- 17621885. änge- 1755. ängs- 1806 osv.) om örten Rhinanthus minor Lin.; jfr skallra, sbst. 3, o. penning-gräs 2. Linné Fl. 542 (1755). Ängsskallran .. växer uteslutande på naturliga ängs- och betesmarker och kan där också betraktas som ett ogräs, enär den ytterst ogärna ätes av kreaturen. Bolin Åkerogräs. 118 (1926).
-SKIFTE. (äng- 16811877. änge- 17231752. ängs- 1797 osv.) [fsv. ängia skipte] byte av ängar (jfr -byte); särsk.: skifte (se d. o. 1 a) av äng (särsk. konkretare); äv. (o. numera bl.) konkret, om (skiftat) ängsstycke (jfr skifte 15 a). Rig 1938, s. 81 (1650; normaliserat). Then äger, utan annars förfång, åkerskipten och ängeskipten råda, som mäst äger i by. FörarbSvLag 6: 172 (1723). Ägarna till två eller tre registerfastigheter fingo så vitt möjligt de mot dessa svarande åker- och ängsskiftena bredvid varandra. SvGeogrÅb. 1950, s. 157.
(c) -SKORZONERA. (†) om örten Scorzonera humilis Lin., svinrot (se d. o. 1); jfr korn-fibla. NormFört. 13 (1894). MosskT 1912, s. 503.
(c) -SKÄRA, sbst.1, förr äv. -SKÄLA l. -SKÄR. (äng- 16861943. änge- 16591720. ängs- 1734 osv.) om örten Serratula tinctoria Lin. (jfr skära, sbst.7 1 a, o. färg-gräs f, gul-skära 1, lätt-gräs a, skilling-gräs, skåre-gräs, skärgräs, sbst.2 1, såg-ört); äv. om färgstoff tillverkat av denna ört (jfr schar, skärgräs, sbst.2 1). Franckenius Spec. D 4 a (1659). Färger och Färgningsämnen: .. Ängskära. SFS 1830, s. 921. Ängsskära .. en ängsväxt som minskar i antal. YstadAlleh. 27/1 2020, s. 6.
-SKÄRA, sbst.2, se -skärra.
(c) -SKÄRRA, äv. -SKÄRA, sbst.2 (äng- 18071885. ängs- 1831 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kornknarr; jfr skärra, sbst.1 1, 2, o. -knarr, -snärpa. Weste (1807).
-SKÖTSEL. (äng- 17271852. änge- 17301755. ängs- 1744 osv.) skötsel (se d. o. 1 c α) av äng; särsk. (i sht om ä. förh.): ängsbruk (särsk. i uttr. åker- och ängsskötsel (se åker-skötsel)); jfr änges-vård. Serenius EngÅkerm. 45 (1727). Växelbruk, en förbättrad ängsskötsel .. och en begynnande mekanisering .. var de viktigaste av (1700-talets jordbruksreformer). Lindroth SvLärdH 3: 110 (1978).
-SLAG. (äng- 1804. änge- 1596. ängs- 1896) (†) ängsslåtter (jfr slag, sbst.1 18 a α); äv. konkret: slåtteräng (jfr slag, sbst.1 18 b γ, o. -slog). Om så hender, att någen .. medh ängieslagh eller medh fiskeri eller elliesth medh någre andre nyttigheeter will till att råde. SvTr. 5: 105 (1596). Torpet Runna .. kan få emottagas i höst, och bör blifvande emottagare afberga ängsslagen samt höstså. Östgöten 4/7 1896, s. 4.
-SLOG. (äng- 18071820. ängs- 1747 osv.) (numera mindre br.) om vid slåtter slaget hö; äv. i utvidgad anv.: slåtteräng (jfr -slag o. änges-slog); jfr slog 2. De Norrska Siöfinnarne, som med deras Myr eller ängs slogar samt fiske i träsk och Elfwar så högt up, tillwällat sig rättigheten (till viss mark). Renbeteskomm. 1907, 2: 26 (1747). Ängsslog bärgas inte numera, den ger alltför liten lön för mödan. TurÅ 1937, s. 83. BtRiksdP 1973, XIX. 156: 7.
-SLÅTTER, förr äv. -SLÅTT l. -SLÅTTA. (änge- 1636. ängs- 1739 osv.) (i sht förr) slåtter (se d. o. 1) på äng; äv. konkret: slåtteräng (jfr slåtter 2 o. -slog o. änges-slåtter); jfr -slag. Ett Änge slot, som aff Ett gammallt bythe sine Emilan war vndantaget. ÅngermDomb. 28/10 1636, fol. 116. Kunde (en regnig sommar) någon ängsslåtter över huvud äga rum, skedde den med stor möda och mycket besvär. RisebergaB 133 (1931).
-SLÄTT, förr äv. -SLÄT. (äng- 1835. änge- 1562c. 1585. ängs- 1845 osv.) [fsv. ängia slätter] (numera bl. tillf., i sht om utländska förh.) slätt (se slätt, sbst.3) bestående av (naturlig) äng; förr äv. om slåtteräng. Hwadh gamble ängesläther the aff åldher hafft haffwa skwle the thett niwtha, om the haffwa ther skäll ock bewiss till, ock inghenn annan. BtFinlH 4: 51 (1562). Det var en enda syn de såg; en ängsslätt med vildgräs, örter och blommor. Moberg Invandr. 155 (1952).
(c) -SLÖKA. (†) strätta (se strätta, sbst.2 b); jfr slöka 3. NormFört. 19 (1894). 2NF 34: Suppl. 212 (1922).
(c) -SMYGARE. (äng- 1876. ängs- 1891 osv.)
1) i uttr. allmän ängssmygare, om fjärilen Hesperia comma Lin., silversmygare. Allmänna ängsmygaren .. en liten, gulaktig fjäril, är hos oss ej sällsynt på ängar och betesmarker. 1Brehm III. 2: 87 (1876).
2) entomol. om fjärilen Ochlodes sylvanus (Esper); särsk. i uttr. stor ängssmygare. Aurivillius Fjär. 39 (1891). (Han) säger att den (dvs. fjärilen) tillhör familjen tjockhudingar och ser ut som en stor ängssmygare, skogssmygare eller en brunsprötad skymningssvärmare. FaluKurir. 2/10 2008, s. 16.
(c) -SMÖRBLOMMA~020. bot. om Ranunculus polyanthemos ssp. x polyanthemoides (Boreau) Ahlfv.; förr äv. om R. acris Lin., vanlig smörblomma; jfr smör-blomma 1. Nyman FanerogFl. 131 (1873; om vanlig smörblomma). Stenberg NordFl. 132 (1992).
(c) -SNÄRPA. (äng- 17461937. ängs- 1832 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kornknarr; jfr snärpa, sbst.1, o. -knarr, -skärra. Linné Fauna nr 162 (1746).
(c) -SORK. skogssork; jfr sork, sbst.2 1. FoFl. 1906, s. 126. Av .. (gnagarna) träffar man på ängssorken över praktiskt taget hela vårt land. BokNat. Liv. 338 (1951).
(c) -SPIRA. (†) granspira (se gran-spira, sbst.2); jfr spira, sbst.1 4 f. Lindman NordFl. 3: 84 (1902). Lindman FanerogFl. 498 (1918).
(c) -STAGG. (äng- 18651904. ängs- 1871) (†) stagg (se stagg, sbst.2). Gosselman BlekFl. 14 (1865). Laurell Växtn. 41 (1904).
(c) -STARR. om starrart som växer l. brukar växa på äng; särsk. (bot.) om halvgräset Carex hostiana DC.; jfr starr, sbst.1 1. Wahlenberg, som gerna såg ett visst samband mellan en växts utseende och dess växtställe, anmärker om denna egentliga ängsstarr (dvs. blekstarren) att den har ett särdeles ängsgräslikt utseende med sina mjuka blad, sin gröna blomning och sina trubbiga, nästan gräskornlika nötgömmen. Nyman VäxtNatH 2: 418 (1868). Weimarck SkånFl. 177 (1963; om Carex hostiana).
(c) -STICKA. (äng- 18641918. ängs- 18671936) (†) ängssilja; jfr sticka, sbst.2 Ängsticka .. Den jag i Skåne frågade efter dess namn, ansåg den vara Libsticka, och för den stora likheten förenades de af Link till ett slägte. Fries BotUtfl. 3: 243 (1864). Ekbohrn (1936).
(c) -STINKFLY~02 l. ~20. särsk. (entomol.) om skinnbaggen Lygus pratensis Lin. Ängsstinkflyet .. jämte andra närbesläktade arter, (lever) på t. ex. rofvor, kålrötter, potatis m. m. Hellström NorrlJordbr. 354 (1917).
(c) -STORKNÄV. (†) ängsnäva; jfr stork-näv 2 a. Liljeblad Fl. 134 (1792). Kindberg SvNamn 20 (1905).
-STRAND. (äng- 18471892. änge- 16901729. ängs- 1847 osv.) strand som utgörs av äng. Huru Ängie-Strandar rensas af Pålar, som Åhr ifrån Åhr samkas af Katsor, riszgårdar och andra Wärckar, är lätt att weta. Rålamb 13: 26 (1690).
(c) -STRIT. entomol. i uttr. glasvingad ängsstrit, om (individ av) den till insektsfamiljen Delphacidae hörande arten Javesella pellucida (Fabricius). En ny skadeinsekt på havre, glasvingade ängsstriten .. , vilken hösten 1922 förekom på havre i Gästrikland. LAHT 1925, s. 524.
-STYBB. (†) stubb efter slaget ängsgräs; jfr stybb, sbst.1 Lind 1: 1505 (1749).
-STYCKE, förr äv. -STYCK. (äng- 15451908. änga- 15401712. änge- 15281681. änger- 1589. ängs- 1747 osv.) [fsv. ängia stykke] om stycke äng(smark); jfr stycke 2 a (α) o. -bit, -fläck, -hump, -lapp, -lott, -lycka, -plan, -plätt, -skifte, -teg, -täkt, -täppa, -vret. Engestycker, fiskewatn och annan egendomb. G1R 5: 87 (1528). Åkrar, ängsstycken, hagar och skogstegar hava (i Dalarna) gått i handel var för sig såsom särskilda fastigheter. SvLantmät. 2: 165 (1928).
(c) -STÅLÖRT. (äng- c. 18701893. ängs- 18711933) (†) ängsgentiana. Fries Ordb. 122 (c. 1870). Krok o. Almquist Fl. 1: 57 (1933).
(c) -SVINGEL. (äng- 17451917. ängs- 1753 osv.) bot. om (det ss. vallväxt odlade) gräset Festuca pratensis Huds.; jfr svingel, sbst.1, o. fromental 2. Linné Fl. nr 91 (1745). Till slåttervall för hö eller ensilage används fröblandningar bestående av rödklöver, timotej och ängssvingel. LantbrABC 48 (1980).
(c) -SYRA. (äng- 1741 osv. änga- c. 1550. änge- 16591694. ängs- 1753 osv.) om Rumex acetosa Lin. (jfr salt-gräs c); äv., i uttr. stor (förr äv. grenblomstrig) ängssyra, om R. thyrsiflorus Fingerh. (se gren-blomstrig) (jfr sand-syra); jfr syra, sbst.2 2LinkBiblH 4: 16 (c. 1550). Som spenat kan äfven vår vanliga ängssyra .. användas. Elfving Kulturv. 133 (1895). Stenberg NordFl. 78 (1992: stor).
(c) -SYRSA. (äng- 1876. ängs- c. 1855 osv.) (numera bl. tillf.) om syrsa som lever i ängsmark; förr särsk. om fältsyrsa. OoB 1904, s. 17 (c. 1855). På torra hedar .. gräfver Ängsyrsan .. rörformiga gångar i jorden, dit hon flyr vid annalkande faror. 1Brehm III. 2: 155 (1876).
(c) -SÖTA. (äng- 18241905. änge- 16851741. ängs- 18431903) (†) om art av ängsväxt, särsk. (o. i sht): ängsgentiana; jfr söta, sbst.2 a. Rudbeck d. ä. HortBot. 66 (1685; om hästkummin). Wahlenberg FlSv. 155 (1824; om ängsgentiana). Kindberg SvNamn 15 (1905).
-TEG, förr äv. -TEGA. (äng- 15721746. änga- 15401615. änge- 15441712. ängs- 1691 osv.) [fsv. ängia tegher, ängtegher] (i sht i skildring av ä. förh.) om mindre (till ängsbruk använt) stycke ängsmark: jfr teg 1 o. -lapp, -stycke o. änges-teg. SkaraStiftJordeb. 156 (1540). De mest detaljerade beskrivningarna (på äldre kartor) upplysa .. om varje ängstegs beskaffenhet. SvGeogrÅb. 1929, s. 123.
(c) -TISTEL. (äng- 1694. änge- 16941724. ängs- 1909 osv.) om (art av) tistel (se tistel, sbst.3 1) som växer l. brukar växa på äng; numera i sht (bot.) om Cirsium dissectum (Lin.) Hill.; förr äv. om annan art av släktet Cirsium Mill., särsk. kåltistel (se d. o. 1), i sådana uttr. som bredbladad ängstistel. Bromelius Chl. 15 (1694: Bredbladat). Då varsnades vår lågt liggande, allt aflägsnare stads båda smäckra tornspiror som två höga, mörka ängstistlar. PT 1909, nr 26 A, s. 3. Stenberg NordFl. 476 (1992; om C. dissectum).
-TORP. (änga-) (numera bl. tillf.) torp beläget på (utmarks)äng. Eet engiatorp tijl gresbol skyllar 4 skeling. SkaraStiftJordeb. 175 (1540).
-TORV. torv (se torv, sbst.1 2) bildad (väsentligen) av ängsväxter. Analog med mosstorfbildningen är uppkomsten af ängs- och sjötorf. Bergstrand Geol. 105 (1859).
-TRAKT. (äng- 1750. ängs- 1786 osv.) trakt (se trakt, sbst.1 2) rik på ängsmark; förr äv. om område avsett för l. använt till ängsbruk (jfr trakt, sbst.1 4 (a)). Dalin Hist. 2: 144 (1750). At här och der wissa åkrar och ängstrakter blifwa satte under watten. SP 10/6 1786, s. 3. Orten är känd och värderad för naturskönt och hälsosamt läge .. och lummiga ängstrakter. DN(A) 7/5 1909, s. 4.
-TRÄTA. [fsv. ängia thrätta] (†) tvist om äng; jfr träta, sbst. 1. Det bemälte bonde nu en lång tijd warit sänkt uthi swåra jord-, ängs- och skogs-trätor. ConsAcAboP 6: 132 (1686).
-TYP. typ (se d. o. I 2) av äng; äv. i uttr. av ängstyp, av (vegetations)typen äng. De för olika lägen och jordmån .. angifna ängstyperna. UtsädT 1902, s. 133. Vegetationen är här av tydlig ängstyp. Frödin SkogMyr. 125 (1952).
(c) -TÅTEL. (äng- 1840. ängs- 17521915) (†) tuvtåtel; jfr tåtel 2. Brauner Åker 90 (1752). ASFFlF XXXX. 4: 13 (1915).
-TÄKT. (äng- 1554. ängs- 17691844) (†) jfr täkt 4 o. -stycke. Vele förtage them theres engtechter, hestehagar och mulebeet. G1R 24: 454 (1554). Dybeck Runa 1844, s. 38.
-TÄPPA. (äng- 17901834. änge- 17111737. ängs- 1753 osv.) (numera bl. tillf.) om (inhägnat) litet ängsstycke; jfr täppa, sbst.2 1, o. -lapp, -lycka. Dälder, hvilke kunna vara beqväme til åkrar, ängietäppor och beetzhagar. Dybeck Runa 184243, 4: 59 (i handl. fr. 1711).
(c) -ULL. (äng- 17461904. änge- 16401702. ängs- 1748 osv.) om (art av) halvgräset Eriophorum Lin., i sht (bot.) om E. angustifolium Honck.; förr äv. om dels gräsull (särsk. i sådana uttr. som bredbladig ängsull), dels tuvull (särsk. i sådana uttr. som tuvig ängsull); äv. om dessa växters ulliga frukthölje (som förr användes ss. stoppning i dynor o. d.); jfr ull 3 b o. -dun o. fattig-kvinna, fnåk-dun, har-dun, jungfru-hår 5, kasdun 1, 2, mad-dun, moss-dun, myr-dun, myr-ull, skogs-dun, skävelappar, sträppegräs, tippa, sbst.2 1, ull-ax, vit-huvud 2, älgs-brodd. Linc. M 5 a (1640). 1 st Bolster, stoppad med Äng-ull. BoupptVäxjö 1843. Bredbladig Ängsull. Thedenius FlUplSöderm. 27 (1871). Ängsull .. Kärrväxter med bladiga strån och slutligen långt hvitulliga ax. Areschoug Fl. 470 (1881). Tufvig ängsull. Krok o. Almquist 1: 145 (1883).
-VAKTARE. (äng- 16781807. änge- 16191759. ängs- 1604 osv.) (förr) vaktare av äng. SagSed 1954, s. 35 (1604). Delägarne lönade en ängswaktare, som hade åliggande att freda ängen under sommaren från åwerkan af kreatur. Widmark Helsingl. 2: 58 (1849).
-VALL. (äng- 17061930. änge- 15761768. ängs- 1670 osv.) (förr) äng (ss. vall (se vall, sbst.1 a)); jfr -mark o. änges-vall. BrinkmArch. 1: 12 (1576). Den bästa (tak)torven kan man få ur gammal ängsvall, som är äldre än tre–fyra år och därmed har fast rotverk. Håkansson FrStockStuga 110 (1976).
-VATTNING. (äng- 18341904 (: ängvattningsförslag). ängs- 1816 osv.) (i sht förr) ängsbevattning; äv. (om ä. förh.) konkret, om anläggning för sådan bevattning (jfr -byggnad); jfr vattna 1 b. Byens och hemmanens förbättring .. genom odling, ängswattning (o. d.). Rhenberg SmålBystämma 79 (i handl. fr. 1816). På åtskilliga ställen har man .. funnit lämpligt bibehålla gamla eller anlägga nya ängsvattningar och att rationellt utnyttja de fördelar, som följa därmed. SkrSkånHushS II. 4: 33 (1922).
(c) -VAXING. bot. om svampen Hygrocybe pratensis (Pers.) Murrill, ängsvaxskivling. Krok o. Almquist 2: 235 (1907).
(c) -VAXSKIVLING~020. ängsvaxing. Fries Svamp. 21 (1862). En .. ”säker” svampmark är gamla hävdade hag- och betesmarker. Där kan man förutom kantarell ofta hitta olika sorters skivling, som ängsvaxskivling. BoråsTidn. 12/8 1999, s. 8.
-VEGETATION. jfr vegetation 2. En öfversigt af ängsvegetationen i Guipuzcoa och Vizcaya. Wikström ÅrsbVetA 1851, s. 247.
(c) -VIAL. (numera bl. ngn gg) om örten Lathyrus pratensis Lin., gulvial; jfr vial 1 o. -latyr. Nyman HbBot. 327 (1858).
-VIDD. (numera bl. tillf.) vidsträckt ängsmark (jfr vidd 2); äv.: ängsareal (jfr vidd 1 a slutet γ). Genom det inträffade kriget .. blef en betydande ängswidd, af den uppkastade jordmaszan, för ägarena onyttig gjord. ÅboAllmT 10/1 1818, s. 2. Denna vårlek och vårliga oro över en gräsig ängsvidd är sällsynt och dubbelt fängslande. DN(A) 16/2 1958, s. 4.
(c) -VIDE. bot. om växten Salix starkeana Willd.; jfr vide, sbst.1 a. Ursing SvVäxt. Faner. 133 (1944).
(c) -VIOL. (änge- 1729. ängs- 1818 osv.) bot. om örten Viola canina Lin.; jfr hund-viol, norrlands-viol, skogs-viol 1, tjäl-blomster. Lönnberg Artedi 50 (cit. fr. 1729). (Lupinens) expansion är ett hot mot den biologiska mångfalden, till exempel prästkrage, ängsviol, smultron, blåklocka och tjärblomster. Arbetarbl. 17/6 2018, s. 3.
-VRET. (änge- 1672. ängs- 1824 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr vret 1 o. -lapp, -stycke o. änges-vret. Verelius Herv. 155 (1672).
-VÅNG. (äng- 1929. änga- 18961931. ängs- 1928 osv.) (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr -fält, -gärde. Landsm. XI. 7: 20 (1896). Utjordar ha intagits och lagts till inägorna såsom vännevångar eller ängsvångar. Campbell SkånBygd. 152 (1928).
(c) -VÅRLÖK~02 l. ~20. (äng- 1865. ängs- 1901 osv.) bot. om örten Gagea pratensis (Pers.) Dumort. Gosselman BlekFl. 57 (1865).
(c) -VÄDD. (äng- 17451885. änge- 16381749. ängs- 1846 osv.) bot. om örten Succisa pratensis Moench.; jfr avbett, djävuls-avbett, djävuls-bett, knapp-vädd, let-blomster b, slåtter-karl 2, änge-blad, äng-knapp 2. Franckenius Spec. D 2 b (1638). Ängsvädd (har) planterats för att vara värdväxt för guldsandbiet och silvergökbiet. NorrkpgT 8/11 2018, s. 19.
(c) -VÄXT. (äng- 17551828. ängs- 1749 osv.) växt (se växt, sbst. 4) som brukar växa på l. är typisk för äng (jfr -blomma, -blomster, -planta); förr äv. om växtlighet på äng. (T.) Wiese-Wachs .. (sv.) ängs-wäxt eller ängsmark. Lind 1: 1820 (1749). Mylla, eller Swart-Mylla .. är såsom en märg för alla Åker och Äng-wäxter. HushBibl. 1755, s. 65.

 

Spalt Ä 249 band 39, 2023

Webbansvarig