Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VITTERLEK vit3er~le2k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[fsv. viterleker; motsv. fvn. vitrleikr (isl. viturleikur); avledn. av VITTER med suffixet -LEK (jfr STORLEK)]
1) (†) motsv. VITTER 1: förstånd; kunskap l. vetande; äv.: vetenskap; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 2; jfr VITTERHET 1. De stycken af witterlek, som lända til wärkeligit gagn uti almänna lefwernet. VetAH 1740, s. 436. (Man finner åkerbrukets studium vara) ganska widlöftigt, fordrande både tid, snille och witterlek, om thet skal kunna rett fattas, och vtläras. Vassenius Alm. 1745, s. 7. Under Påfwe-tiden berodde den Vaticanske Regentens trygghet til en stor del deruppå, .. at de upwäxande icke måtte få mera ljus af witterlek, än som wäl kunde stå tilsamman med Religionens widskepligheter. Celsius G1 2: 3 (1753). Wår Gymnasii-Ungdoms påliteliga wägledande i dygd och Witterlek. VDAkt. 1797, nr 222.
2) (numera bl. ngn gg, skämts. l. arkaiserande) motsv. VITTER 2: vitterhet; särsk. om skönlitterär(t) författarskap l. verksamhet (i sht i fråga om poesi); äv.: skönlitteratur; förr äv. konkret(are): dikt(verk); särsk. [med mer l. mindre tydlig anslutning till LEK, sbst. 2 h] med bibet. av lättsamhet l. lekfullhet (förr äv. konkretare, med inbegrepp av sällskapsnöjen l. förströelser ss. gissningslekar o. d.); äv. med mer l. mindre nedsättande l. förringande bibet., om ss. mindre betydande ansett sådant författarskap osv.; jfr 1. Wår dyra Skalde Fru, nu gömder är i Jorden, / Som för sin witterleek, så wähl berycktat war, At (osv.). Brenner Dikt. 2: 160 (1730). Staden (Toulouse) ligger väl till för handel; men applicera sig dertill invånarena med .. tröghet. De göra mer framsteg i vetenskaperna och i synnerhet i vitterlek. Ferrner ResEur. 491 (1761). Utan språkets namnkunnighet i främmande länder, blifver deras ära, som i vitterlek det odla, ej kunnig. Gustaf III 1: 18 (1786). Utgifvarne af dylika vitterlekar. MoB 2: 255 (1809). En stor del (av Ausonius dikter) .. tillhör mera vitterlek, än vitterhet; dock förekomma der äfven stycken af verklig poesi. Atterbom PoesH 3: 160 (1848). Ett lägre slag af vitterlekar voro Gåtorna. Holmberg Nordb. 367 (1854). Det är till största delen rena reseskildringar som fylla boken. Ofta verkande uppsats snarare än vitterlek; de skildrade färderna ha varit ansträngande och tröttsamma, och stundom väl omständligt berättade bibringa de då också läsaren samma känslor. OoB 1902, s. 170.
Avledn. (till 2): VITTERLEKARE, m.//ig. (numera bl. ngn gg, skämts. l. arkaiserande) om skönlitterär författare (i sht skald l. poet); särsk. med mer l. mindre nedsättande l. förringande bibet. Hammarsköld SvVitt. 2: 175 (1819). Stundom funnos bland gymnasisterna vitterlekare, som stiftade små vittra samfund, hvilka dock snart åter afsomnade. Hellberg Samtida 1: 25 (1870). Medan många av tidens vitterlekare använde dikten som ett medel till befordran lyckades Wexionius få sparken från ämbetet som guvernementssekreterare efter bara något år. SvD 23/2 2009, Kultur s. 6.

 

Spalt V 1511 band 37, 2017

Webbansvarig