Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VATTEN vat4en, n.; best. vattnet; pl. =; pl. best. vattnen (Ef. 5: 26 (NT 1526) osv.), äv. (numera bl. vard.) vattnena (PJGothus Savonarola SyndSp. B 2 b (1593) osv.).
Ordformer
(van (w-) 1637 (i rim)1642 (sg. best.). vand (w-) 17731872 (: wandskinssäck). vann (w-) 1757 (: vannqvarnen)c. 1870 (: Vannarv). vass- (hv-, hw-, w-, -sz-) i ssgr o. avledn. 1698 (: Hwas-sarff) osv. vat- (w-, -dt-) i ssgr 1543 (: Vat spruter)1784 (: Watgröt). vate- (w-, -th-) i ssgr 1541 (: wathe-trum(m)mer)1681 (: watepassen). vaten (u-, w-, -th-, -nn) 15211791 (: watendunster). vatn (w-, -th-, -nn) 1522 (: fiiskewathn)1804 (: Vatnsigtig). vatna- i ssg 1552 (: vatnaverkom). vatns- (w-, -tt-) i ssgr 1526 (: watns kellor)1695 (: watnsnödh). vato- i ssg 1625 (: vatosåten). vatt- (hw-, w-) i ssgr o. avledn. 1557 (: vattspoo) osv. vatte- (u-, w-, -tth-) i ssgr 1558 (: watthe spoo)1691 (: Wattepasz). vatten (w-, -tth-) 1527 osv. vattens- (w-) i ssgr c. 1690 (: vattens nöd)c. 1710 (: wattensnöd). vattn (w-, -tth-, -nn) 15391864 (: Vattn karafiner). vattne- (w-) i ssgr 1788 (: Wattne-Dam)1914 (: vattnesup). vatts- (w-, -dt-, -t-, -tth-, -z-) i ssgr 1552 (: watzwindare)1699 (: vatz dryck), 1908 (: vattsarf). vattu- (w-, -tth-, -w-) i ssgr 1541 (: vattutrumber) osv. vatu- (w-, -th-, -uu-, -w-) i ssgr 1521 (: vatufø(ra)r(e))1788 (: vatuskiörd). wanne- i ssgr 1640 (: Wannebladh)1642 (: Wannebadh). was- i ssgr 1756 (: Wasbok), 1762 (: Wasarf). watne, oblik form 15411668. watne- i ssgr 1611 (: Watnekrwss)1749 (: watne-ställe). watsens, gen. sg. best. 1734. watuzens, gen. sg. best. 1575. wåtu- i ssgr 1593 (: wåtu-konst)1620 (: Wåtukonsterna))
Etymologi
[fsv. vatn, sydsv. dial. vann; liksom fd. watn, wand (d. vand, nor. bm. vann), fvn. vatn (isl. vatn, nor. nn. vatn) (från synkoperade kasus) av en n-stam föreliggande i. got. wato, n. (t. ex. i watnam, dat. pl.), parallell med den r-stam som föreligger i flera västgerm. motsvarigheter till ordet (se VATER-); i avljudsförh. till likabetydande gr. ὕδωρ (se HYDRO-), sanskr. údan, o. rotbesläktat med lat. unda, våg (jfr UNDULERA); ssgsleden vass- utgår från fsv. vats-, av vatns- med bortfall av -n- (jfr t.ex. vatz dropi, vattendroppe), jfr isl. vaz-. — Jfr UTTER, VAR, sbst.3, VASS, sbst., VASSLA, VATTNA]
1) kemisk förening mellan väte o. syre (med formeln H2O) som förekommer i naturen i flytande form, fast form (ss. is) o. gasform (ss. vattenånga), o. är nödvändig för allt liv; särsk. i ä. tid uppfattad som ett element (se d. o. 1 a). Ställ blommorna i vatten. Ge trädet rikligt med vatten vid planteringen. Brist på vatten. Salt löses upp i vatten. Källaren var full av vatten efter regnovädret. Ath han indoppar thz ythersta aff sitt finger j watn, och swalar mina twngo. Luk. 16: 24 (NT 1526). (Lat.) Aqua (sv.) watn. VarRerV 3 (1538). (Arkimedes sänkte guld)Cronan, i samma på nyt opfylte kärl. Thär han i lijka måtto af öfuerflödde Watns wäghande befan, at (osv.). Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). Vatten befinnes i trenne olika tilstånd: I det solida såsom Is; i det liquida, uti hvilket det är mäst kändt; och i form af ångor eller Gaz. VetHLäk. II. 4: 3 (1795). Vatten tränger genom stöflar och kärleken genom handskar. Granlund Ordspr. (c. 1880). En beståndsdel i födan, åt vilken föräldrarna i allmänhet icke skänka någon uppmärksamhet, är vattnet. Jundell Barn. 2: 130 (1927). (Thales) lärde, att vattnet är alla tings ursprung. Aspelin TankVäg. 1: 37 (1958). — jfr BERG-, FOT-, GRUND-, HYDRAT-, IS-, KALL-, KLAR-, KOK-, KONDENSERINGS-, LÄNS-, REN-, SKÅLL-, SPRING-VATTEN m. fl. — särsk.
a) om vatten i vissa praktiska användningar (för människan), ss. dryck l. drivkraft (se ζ) l. till att tvätta sig l. ngt i o. d.; äv. allmännare l. oeg., i fråga om vatten(lösning) innehållande vissa ämnen l. tillsatser (som ger särskilda egenskaper) l. om på konstgjord väg framställd vätska som påminner om l. liknar vatten (se γε). Vill du ha ett glas vatten? Tvätta händerna med tvål och vatten. Vanliga brandsläckare kan innehålla vatten, skum eller pulver. Koka riset i vatten. När Pylatus sågh ath han kunde intit skaffa, vtan sorlet bleeff iw meer, toogh han watn och tuådde sina hender för folkena. Mat. 27: 24 (NT 1526). Om afftonen tå quinfolkit pläghadhe ther (vid brunnen) komma och tagha watn. 1Mos. 24: 11 (Bib. 1541). Godt watn wisdomsdryck, tig bätre wederqwecker (än vin). Hesselius FruentSp. 52 (c. 1710). Man dricker ofta vatten för vänners skull (spar för deras räkning). Granlund Ordspr. (c. 1880). Vatten fick ej drickas vid middagsbordet. De Geer Minn. 1: 7 (1892). — jfr BAD-, BAK-, BORDS-, BRUNNS-, DRICKS-, LÖG-, POTATIS-, SLÄCKNINGS-, TE-, TVÄTT-VATTEN m. fl. — särsk.
α) i vissa (mer l. mindre bildl.) uttr. o. förb.; särsk.
α) i uttr. med vin l. i motsats till vin ss. varande ngt bättre än vatten; särsk. dels i fråga om att ss. helig handling förvandla vatten till vin, dels i fråga om att (i lönndom) blanda vin med vatten, dels mer l. mindre bildl., i uttr. ömsom vin, ömsom vatten, både bra o. dålig l. än bra, än dålig. Så kom åter Jesus j Cana j Galileelandhet ther han hadhe giordt wijn aff watn. Joh. 4: 46 (NT 1526). Jagh will bewijsa at du pläger fylla watn uti renst wijnn. 3SthmTb. 11: 166 (1619). Nästa år kommer med många förändringar på det privatekonomiska området. Som alltid innebär det ömsom vin och ömsom vatten. SDS 9/9 1992, s. B1.
β) i förb. med bröd, om det nödvändigaste i den dagliga kosten l. ss. uttryck för enkelt l. torftigt leverne; äv. bildl.; förr särsk. ss. utdömt straff (se BRÖD 1 b; jfr SITTA, v. 9 d β). Fasta en dagh widh watn och brödh. OPetri 1: 514 (1528). Der igenom måtte jag icke hafwa knapt brödet till watnet. VDAkt. 1702, nr 64. (Det till hotell ombyggda fängelset) Långholmens meny rymmer mer än vatten och bröd! Därför söker vi förste kock/souschef med minst fem års erfarenhet. DN 22/10 1989, s. 44.
γ) i förb. med eld; särsk. om vatten o. eld ss. varandras motsatser; i förb. eld och vatten äv. ss. beteckning för dels yttre faror (jfr ELD 1 e α), dels de nödvändigaste livsbetingelserna (se ELD 1 e β). For ty han moste gåå genom eeld och watn. OPetri 1: 502 (1528). I grannars träta bära flera eld till än vatten. Granlund Ordspr. (c. 1880). Modern. Två släkter i hat; eld och vatten; nu kokar det! Kersti. Elden brände, vattnet släckte; nu blir det varmt! Strindberg Kronbr. 24 (1902).
δ) med tanke på ansträngning l. (förspilld) möda o. d.; särsk. dels i sådana uttr. som bära vatten (se BÄRA, v. 1 g γ), bära l. ösa vatten i resp. med ett såll (se SÅLL, sbst.2 a), gå över ån efter vatten, bära vatten i ån (se Å, sbst.), dels i förb. med gås, i fråga om att ngt inte biter på ngn, särsk. i sådana uttr. som slå l. hälla vatten på en gås (se GÅS 1 b γ), dels i sådana uttr. som ta sig vatten (förr äv. vattnet) över huvudet (se TAGA, v. II 4 a). OPetri 1: 282 (1527). Såsom tå någen wille ösa Watn i Hafwet. Schroderus Os. 1: 851 (1635). Allt helvete med isolering, idiotregler, smärta och hat mot mig själv rann bort som vatten på en gås när jag fick chansen att sticka eller på annat sätt fly tillvaron. Strömstedt MittLiv 2: 88 (1982).
ε) ss. uttryck för nedsättande värdering av ngn l. ngt; särsk. dels i uttr. inte vara vatten värd, inte vara värd ngt, vara värdelös l. oduglig, dels i det ordspråksliknande talesättet blod är tjockare än vatten (se BLOD 1 p). När iag kom til moster karin, begÿnte hon om mårganen til at bana mig in til afton och for så vt mädh mig, at iag icke war waten wärt, och kalade mig ala de onda namen, som hon wiste. Horn Beskr. 42 (c. 1657). Det är ju att hantera folk en bagatelle, och att intet akta ord och löften mer än watn. VDAkt. 1774, nr 133. I sak är denna formulering inte vatten värd. SvD 15/1 1987, s. 3.
β) om vatten av viss kvalitet l. beskaffenhet (jfr b γ, δ) i naturligt l. uppblandat l. använt (o. därmed smutsigt) tillstånd; i sht i förb. med vissa adj. (jfr 2 c), särsk. (i sht i fackspr.) dels steril (se STERIL 4), tung (se TUNG 1 d), dels i fråga om kalkhalt med hård (se HÅRD 3 d), mjuk (se MJUK 1 c β β). Ett rum med kallt, rinnande vatten. Twaghne om croppe(n) medh itt reent watn. Hebr. 10: 22 (NT 1526). Af friskt vatten och ved .. hafves alltid ett tillräckligt förråd om bord. ReglFl. 1834, 1: 94. Det vanliga är att aktiva .. (läkemedelssubstanser) sprids via urinen och släpps igenom det renade vattnet nedströms reningsverken. SvD 19/11 2011, s. 19. — jfr AMMONIAK-, DISK-, GÖDSEL-, KALK-, KARBOL-, KLISTER-, KLOAK-, KRIT-, LER-, LIM-, LUT-, ROST-, SALMIAK-, SKED-, SLASK-, SMUTS-, STRONTIAN-, SVAVEL-, SÅP-, TOALETT-VATTEN m. fl. — särsk. i förb. med avlopp; särsk. i uttr. vatten och avlopp, om system med tillgång till vatten (inomhus) o. anordning för bortförsel av använt sådant; jfr VA, sbst.1 Järnvägsminn. 12 (1952). Det går alltid att renovera men för att bygga ut eller dra in vatten och avlopp krävs bygglov. GbgP 17/11 2011, s. 17.
γ) om hälsobringande (mineral)vatten från viss källa l. brunn (se d. o. 2); stundom särsk. i fråga om badande i sådant vatten (jfr b η); i sht ss. senare led i ssgr med namn på källa l. kurort o. d. ss. förled. At man kan dricka i en stoor myckenheet aff Watnet (i Medevi), besynnerligen sedan man är waan, och intet befinna at Magan ther aff beswäras. UHiärne Suurbr. 12 (1679). Grefvinnan lär strax därpå fara till Sätra att nyttja vattnet. Kellgren (SVS) 6: 79 (1778). Tusen oscariska munnar / efter vintrarnas punsch och kalas / drack vatten vid Sveriges brunnar / genom krokiga rör av glas. Henrikson Varv. 21 (1959). — jfr BILINER-, EMSER-, HÄLSO-, RAMLÖSA-, SPA-VATTEN m. fl.
δ) ss. senare led i ssgr betecknande dels (dricks)vatten med vissa tillsatser, dels brännvin l. annan spritdryck; stundom utan klar avgränsning från ε. — jfr AVGRUNDS-, ELD-, GULD-, KOLSYRE-, LÄSK-, MINERAL-, PRAT-, SOCKER-, SODA-, SPRATTEL-VATTEN m. fl.
ε) om (av aromatiska ämnen ur växtriket) framställd dekokt l. essens l. lösning l. framställt destillat för (ut- l. invärtes) medicinskt l. renande l. kosmetiskt o. d. bruk; särsk. i uttr. ungerskt vatten (se UNGERSK α ζ); numera i sht ss. senare led i ssgr med förled angivande den i dekokten osv. använda växten o. d.; jfr δ. TullbSthm 1539, s. 105 b. At the beställa vtur Apoteken, och haffwa i Förrådh vthi sina Hws, jw någhre vtaff hwart slagz .. Läkedomar, Watn, Örter och Krydder, som .. anteknade äro. Paulinus Gothus Pest. 102 b (1623). Bland dessa (luktvatten) intager det så kallade Kölniska vattnet, Eau de Cologne .. för närvarande det förnämsta rummet. Almström KemTekn. 2: 295 (1845). — jfr AKLEJE-, ANSIKTS-, GURGEL-, HONUNGS-, HÅR-, ISOPS-, KORN-, KÖLNER-, LAKRITS-, LAVENDEL-, LILJE-, LUKT-, PERSILJE-, RAK-, ROSEN-, SKÖNHETS-, SLÅNBÄRS-, SYRE-, TERIAK-, TOBAKS-, TVÅL-VATTEN m. fl.
ζ) i fråga om användning av vatten inom hantverk l. industri o. dyl. o. med särskild tanke på vattens drivförmåga (numera vanl. i fråga om vattenkraft för elförsörjning); äv. bildl. (se slutet). Turbinerna drivs av vatten. Än thå, ati nw haffue någhen bristh wijd hyttorne for watn skull, szå kan gud än nw szå fogatt, atj få waten nogh. G1R 8: 162 (1532). Klippsaxen til plåtarnes klippande gick här med watn. NoraskogArk. 6: 30 (1768). Hos oss kan alla som vill få watten från vatten. SvD 19/11 2011, s. 13 (i annons). — jfr AVKYLNINGS-, BAK-, BORR-, DRIFT-, HYTTE-, HÄRD-, KONST-, KVARN-, KYL-, MATAR-, SPILL-, TRYCK-VATTEN m. fl. — särsk. i bildl. anv., dels i uttr. inte slipa utan vatten (se SLIPA, v.2 2 a), dels om vatten till kvarn i sådana uttr. som få vatten på sin kvarn (se KVARN 1 f).
η) i fråga om att (i olika omgångar) tvätta l. skölja l. laka ur ngt, särsk. i fråga om matlagning; äv. i individuell anv. (vanl. föregånget av räkneord o. d.), om omgång av (skölj)vatten. Lägg sillen i vatten. Har du bytt vatten på lutfisken? Man (skall) taga okokat färskt Smör .. och waska thet rätt reent vthur try eller fyra Watn. Schroderus Modersch. 170 (1642). Hushållerskan frågar hwad för kött, som skall läggas i watten til Söndagen? Stagnell JHjernlös 7 (1756). Sammaledes förfor den främmande madamen med de gröfre plaggen, men tvättade merendels dessa i två eller tre vatten innan hon lade dem ifrån sig. AHB 34: 28 (1869). — jfr SKÖLJ-, UTLAKNINGS-VATTEN.
ϑ) i fråga om vatten (ss. undergörande kraft) i religiösa o. d. ceremonier, särsk. dop; särsk. i uttr. livets vatten (se LIV I 4 slutet), vattnets bad (se BAD 1 b α). Koper kar som watn plæger hafwas i tiil messe watn. G1R 1: 176 (1523). Prästen blåttar allenast Barnetz Hufwud, och thet med Watn begiuter. Kyrkol. 3: 4 (1686). I det kristna dopets symbolik spelar vattnet en dubbel roll som döds- och reningssymbol, mest tydlig i det tidigkristna nedsänkningsdopet. Religionslex. 559 (1996). — jfr DOP-, LIVS-, RENINGS-, STÄNK-, VIG-VATTEN m. fl.
b) om vatten ss. det förekommer (gm kretslopp) i naturen i marken l. hav l. sjöar o. d. (jfr 2); särsk. i fråga om dels vattenstånd o. d. (se α), dels vatten av viss beskaffenhet o. d. (se γ, δ), dels vatten utgörande livsmiljö (se ζ). Vattnet sipprar genom marken. Hur mycket vatten får man tappa ur en sjö? Miljögifter sprids via vattnet. Ängelen steegh nidh j becken vppå en wiss tijdh, och rördhe watneth. Joh. 5: 4 (NT 1526). En masugn och thess starcka hetta drar af luften och regn vattn åt sig. NoraskogArk. 4: 206 (1719). Döda hafvets vatten har i alla tider varit märkvärdigt för dess betydliga salthalt och har af flera blifvit undersökt. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 233. En hänförande utsigt öfver sjöns vatten. Höjer Sv. 3: 212 (1883). Vattnets kretslopp .. (dvs.) vattnets vandring .. från atmosfären till jordytan och tillbaka; innefattar nederbörd, avrinning, avdunstning och transport i atmosfären. TNCPubl. 45: 52 (1970). — jfr BOTTEN-, DAG-, DAMM-, DY-, FLOD-, GRUND-, INSJÖ-, JORD-, KAPILLÄR-, KLAR-, KÄRR-, POLAR-, REGN-, SIL-, SJÖ-, SUMP-, TJÄL-, TORV-, TRÄSK-, YT-VATTEN m. fl. — särsk.
α) med tanke på högt l. lågt vattenstånd; särsk. i fråga om tidvatten; särsk. i förb. med dels hög (se HÖG, adj. 1 i), dels låg (jfr LÅG, adj. 1 e); äv. i fråga om översvämning (se slutet). Att the wore behindrade aff mycket watn, thet the icke kunde komma in i Schåne. Svart G1 68 (1561). Till förklaring af ebb och flod märker man förrst, att olikheten mellan vattnets fallande och stigande rättar sig efter månen. Vid nytändning och fullmåne stiger vattnet högre än i något af quarteren. De Rogier Euler 1: 244 (1786). Kanalens vattenstånd är förbluffande lågt, till skillnad från om höstarna då vattnet står högt. Flygt Verkan 89 (2004). — jfr FLOD-, HÖG-, LÅG-, MEDEL-, SLACK-, SPAK-, SPRINGTID-, TID-VATTEN m. fl. — särsk. i fråga om översvämning; särsk. i uttr. stå under vatten (se STÅ, v. II 5 k), sätta ngt under vatten (se SÄTTA, v.3 I 13 b υ). At oss är undervijst, som vij och siälffve här see kunne, att thet öffverflöduge vathn, som nu kommit är, mechtig stoor skade både på åker och eng gör kring um Mäleren. G1R 21: 242 (1550). jfr FLÖD-, SVÄM-VATTEN.
β) i fråga om sjöfart o. d.; särsk. med tanke på vattenytan, dels i uttr. under vatten (jfr UNDER, prep. osv. I 1 d β; jfr η), dels i fråga om vattenlinje; äv. med tanke på dels vågförhållande o. d. (särsk. i förb. med smul (se SMUL, adj.1) l. slät (se SLÄT, adj. 1 c)), dels att vara läck, i förb. med ta in (se TAGA IN 1 b ζ). Fartyget är rödmålat under vattnet. (Fartyg skall byggas låga o. breda) saa ath the flytha veel grwnth åffwan oppa vathneth. G1R 4: 77 (1527). Jttem xiij Augusti bleff Suane(n) driffuin, på bådha sidhor, millan watnedh, och berghulth(et). SkeppsgR 1543. (Han) ville bland annat konstruera en båt, som skulle gå under vattnet. De Geer Minn. 1: 72 (1892). — jfr BOG-, DÖD-, KÖL-, PROPELLER-, SLAG-, STRÖM-, SUG-VATTEN m. fl.
γ) med tanke på viss (växlande) karaktär l. beskaffenhet hos vatten, särsk. i fråga om dess rörelser l. förflyttningar o. d.; särsk i förb. med flyta (se FLYTA, v.1 II 1), rinnande (se RINNA 2 i β α), springa (jfr SPRINGA, v. I 5), stillastående (se STILLA-STÅENDE, p. adj. a); äv. i vissa bildl. uttr. (se αδ; jfr ζ slutet, η β). Det öronbedövande bruset från vattnet i forsen. Joh. 4: 14 (NT 1526). Vattnen .. hasta från ort till ort. Geijer Skald. 134 (1814, 1835). Snart började .. hästkastanjer skymma bort åskmolnet och vattnet nere i viken blev mörkt och väntande. Fridegård Somm. 8 (1954). — jfr FORS-, LUGN-, MAR-, SKVAL-, SPEGEL-, STILL-, STRÖM-VATTEN m. fl. — särsk.
α) i vissa uttr. betecknande att ngt går lätt l. att man kan ngt flytande l. utantill; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. kunna ngt l. gå som ett rinnande vatten (se RINNA 2 i β β). De (läser) hvarandras bref som vatten – och förstå dem – förmodligen. LBÄ 5–6: 98 (1797). Hans göra var att förhöra lexor, som skulle gå som ett vatten, om han skulle vara nöjd. Wetterbergh GNord 110 (1862).
β) i fråga om att mycket hinner l. har hunnit hända; särsk. i sådana uttr. som rinna (så l. så) mycket vatten under broarna. Mycket vatten hade runnit öfver tidens hjul, när (osv.). Ahrenberg Männ. 2: 285 (1907). Det har runnit en del vatten under broarna sedan 1984 när de arton ländernas handelsministrar senast samlades i Luxemburg. DN 31/1 1988, s. 2.
γ) (†) i sådana uttr. som fara l. flyta såsom vatten kring l. över resp. om stenar(na) (jfr FARA, v.2 2, se FLYTA, v.1 II 2 slutet), i fråga om att driva omkring l. fara hit o. dit. Hasselqvist Thauvonius B 4 a (1684). (I krigstider) måste mången sucka med tättdrypande Tårar för Hiertans Sorg skull .. Då Får man höra i alla Rum: Wi äre Faderlöse, och hafwom ingen Fader hwarken Huld eller Skyld, wi måste nu fara som Watn om Stenar! Fernander Theatr. 459 (1695). Granlund Ordspr. (c. 1880).
δ) i uttr. fiska i grumligt vatten (se GRUMLIG 1 slutet).
δ) i fråga om salthalt, i förb. med bräckt (se BRÄCKT, p. adj.2), frisk (se FRISK, adj.2 8), färsk (se FÄRSK 3), söt (se SÖT 3 a), salt (se SALT, adj. 1 a). — jfr BRACK-, FRISK-, FÄRSK-, SALT-, SÖT-VATTEN.
ε) i fråga om övergång från fast till flytande form l. tvärtom, vid plus- resp. minusgrader; särsk. i sådana uttr. som snön går i vatten (se VIII 24 a). Grubb 870 (1665). Västkusten har klarat sig något bättre (från isbildning). En anledning är det saltare vattnet, som gör att det krävs lägre temperaturer innan vattnet fryser. GbgP 6/3 2010, s. 8. — jfr IS-, JÖKEL-, SMÄLT-, SNÖ-, TIN-VATTEN m. fl. — särsk. (†) i bildl. anv., i sådana uttr. som gå (ut)i (äv. bli till) vatten, gå om intet; jfr VIII 24 a α. Ett ondt Vpsåt blifwer til Watn. Schwartz Alm. 1647, s. 24. At alla deras anslag gingo uti wattn, och förföllo. Bælter JesuH 5: 379 (1759). Björkman (1889).
ζ) i fråga om vatten ss. livsmiljö för djur l. växter; särsk. ss. förled i ett stort antal djur- l. växtnamn; äv. i förb. med blomma (se BLOMMA, v. III 3), i fråga om algblomning. Larverna utvecklas i vattnet. Plankton lever i vatten. Alen växer gärna i vatten. Sälungen tittade nyfiket upp ur vattnet. Alt thet som leffuer j watne. 3Mos. 11: 10 (Bib. 1541). Mangrove-buskar; det är en slags buskart, som växer i vatten. Bremer NVerld. 3: 111 (1854). Bisamråttan lever mest i och vid vatten, både stillastående och flytande. FoFl. 1931, s. 220. — jfr LAX-, NÄRINGS-, SIM-VATTEN m. fl. — särsk. i bildl. anv., dels i uttr. som en fisk i vattnet (se FISK, sbst.1 1 e), dels (äv. med anslutning till 2) i sådana talesätt som i de lugnaste l. stillaste vatten simmar de största fiskarna (se LUGN, adj. 1 a, resp. STILLA, adj. 1 b α; jfr γ).
η) med tanke på att ngn befinner sig l. hamnar i l. under vatten; särsk. i fråga om bad l. simning o. d. (äv. (inomhus) i bassängvatten); äv. i fråga om att drunkna l. ofrivilligt kastas i (se särsk. α); särsk. dels i förb. med trampa (se TRAMPA, v. 1 d β), dels i uttr. under vatten l. vattnet, under vattenytan (jfr UNDER, prep. osv. I 1 d β; jfr β), dels i sådana uttr. som stå till knäna i vatten (se STÅ, v. I 1 k β). Med uppkavlade byxben vadade vi ut i vattnet. Barnen plaskade i det långgrunda vattnet. Hoppa i vattnet! Munkar ok prestar .. kastadz vnder isen i wathnet. G1R 1: 49 (1523). Uti Engeland .. har man hus dertil gjorda, hwarest man släpper in pojkar och låter efter hand så mycket watten rinna in, som de kunna tåla, til des de bli wane at simma i stora watten. Linné Diet. 2: 57 (c. 1750). Fienden trodde, att han drunknat, men i stället hade han simmat under vattnet, tills han kom utom räckhåll för de fientliga pilarna. Idrottsbok. 162 (1914). Hon satte sej mitt emot mej och såg ut som ett barn som räknar för att kasta sej i kallt vatten. Mazetti GrabbGrav. 188 (2000). — särsk.
α) (förr) i fråga om att låta kvinna genomgå vattenprov (se d. o. 2) för att avslöja utövande av häxeri; särsk. i sådana uttr. som pröva ngn på vattnet (se PRÖVA, v. I 3 a). Brita Peer Matzons i Näsby berychtad för truldom. Neker sådant .. Ith(em) mestermannen haf(wer) hafft henne på watnet och hon flött, och ingen kunde frija henne därföre. ÄARäfst 25 (1596).
β) i bildl. anv., särsk. dels i sådana uttr. som hålla sig l. näsan över vattnet, (nätt o. jämnt) klara sig i trångmål, dels i fråga om att befinna sig i trångmål, i uttr. vara på sju famnars vatten (se FAMN II 1 d slutet), vara ute på djupt vatten. Familjens kamp att hålla sig ofvan vattnet. PT 1915, nr 220 A, s. 3. (Vill socialdemokraternas partiledare) ta tillbaka resurserna från löntagarfonderna så kommer det att kräva en konfiskationslagstiftning. Då är han ute på väldigt djupt vatten. SvD 20/7 1994, s. 11. De nya pengarna ska hjälpa .. (grekerna) att hålla näsan över vattnet. Expressen 3/7 2011, s. 42.
2) [eg. i individuell anv. av 1] om (större) område av jordens yta som består l. är fyllt av vatten (i bet. 1) o. utgör hav l. sjö l. vattendrag o. dyl. (o. ofta är liktydigt därmed); särsk. motsatt: land (se d. o. 6); äv. (i fråga om farvatten) om mer l. mindre klart avgränsad del av sådant område; stundom utan klar avgränsning från 1 (b). Aaron reckte sina hand offuer watnen j Egypten, och paddor komo ther vth, så at Egyptj land wardt offuerteckt. 2Mos. 8: 6 (Bib. 1541). Anadoli. Detta Landskap .. är til större delen omgivit af Watn. Djurberg GeogrUngd. 309 (1781). (Gud) sade: / Bli’n fruktsamme, förökens, fyllen jorden; / Beherrsken hela hennes vidd, och råden / I luften, vattnena och på det torra. JGOxenstierna 4: 251 (1815). Utsigten började vidga sig öfver ett stort inländskt vatten. Wettern upptäckte sig som en .. aflång spegel. Almqvist JK 23 (1835). Den varma hafsström, som bildas genom vattnens möte från begge halfkloten. Svensén Jord. 15 (1884). Från tider, då banade landvägar saknats och farbara vatten bildat den bästa samfärdsleden mellan skilda bygder och länder, har sjöfarten alltjämt tilltagit i utsträckning och vikt. EkonS 1: 44 (1891). Redan i forntidens kulturcentra föreställde man sig att den av människorna bebodda jorden var en rund platta, som omslöts av vatten. Arv 1947, s. 4. — jfr BERG-, BI-, FAR-, FLOTTNINGS-, INLANDS-, LAX-, SKOGS-, SPORTFISKE-, TRÄSK-VATTEN m. fl. o. MID-VATTENS m. fl. — särsk.
a) i fråga om enskilt l. allmänt ägande l. nyttjanderätt av l. tillträde till område som utgörs av vatten; särsk. om större vattenområde hörande till viss stat, i sht i sådana uttr. som svenskt l. internationellt vatten. Tompten ær breed xiij alne oppe paa land(et), och paa watnet xiiij alne. OPetri Tb. 90 (1525). At ju det Timbret, som fälles på deras egne Skogar, får ledas genom de Swenske Wattnen. PH 1: 785 (1729). Der flödat glödgadt vin och vankats tal / För hjeltarne på väg till finska vatten. Snoilsky 2: 111 (1881). Intermezzot i Tonkinbukten på internationellt vatten utanför Nord-Vietnams kust. DN(A) 4/8 1964, s. 2. Slutsatserna (kan) dras, att endast en liten del .. av den totala norrländska strömmingfångsten sker på enskilt vatten samt att fångsten i det icke-yrkesmässiga fisket är ungefär jämnt fördelad på enskilt och allmänt vatten. FiskFrit. 95 (1978). — jfr ALLMÄNNINGS-, ARRENDE-, EXTERRITORIAL-, KUNGS-, SKILJE-, STRAND-, TERRITORIAL-VATTEN m. fl.
b) i förb. med till l. över, i uttr. som betecknar förflyttning l. vistelse på vatten; särsk. i sådana uttr. som till lands och vatten (jfr LAND 6), i fråga om att ngt sker l. gäller o. d. både till sjöss o. på land (i sht i fråga om territoriellt försvar l. angrepp o. d.). Teslikis satte han i en aars fredh med her Steen Stwre till Land oc vaten för Stokholm. G1R 1: 27 (1521). Jagh hafver medh herren von Zerotin, som för fyre dagar härifrån reste till vatn, om allt i underdånighet skrifvit. AOxenstierna 5: 499 (1630). 25. (juni 1711) Gingo vi åther till vattens och fölgde medh samma elff uthföre. HH XVIII. 4: 47 (1711). Det gick icke hastigt, såsom det nu går, att skicka underrättelser genom länderna och öfver vattnen. 2SAH 54: 253 (1878). Den reglering av landets inrikes transportväsen till lands och vatten, som under utomordentliga .. förhållanden kan vara erforderlig. SFS 1939, s. 2417.
c) i förb. med öppet, dels om hav o. d. som är fritt från skär l. öar, dels om isfritt hav o. d., förr särsk. i uttr. första öppet vatten (se FÖRSTE, adj. osv. I 2 b). G1R 1: 189 (1524). Hwar han kommer till Åbo, då skall Töne Jörensson locere honom på hwset .. och holle honom ther qwar till öpett wattnett och lathe honom sedan komme med Skep ther ifrå. SUFinlH 1: 255 (1602). Ett stort öppet vatten möter till höger och slår den åkandes blick med en tjusande förfäran: han fruktar få hela Venern öfver sig. Almqvist Går an 152 (1839). Angående själva lotsandet anser jag att det trots allt är trevligare att lotsa under den tid då vattnena är öppna. HangöT 28/2 1980, s. 7.
3) om vatten l. annan (vattenaktig) vätska i kroppen; särsk. dels om fostervatten, dels om urin (se särsk. slutet), dels om sjuklig vätskeutgjutning i kroppsdel. Vattnet hade gått när taxin kom fram till KK. At the .. skola äta sin eghen treck, och dricka sitt eghit watn. Jes. 36: 12 (Bib. 1541). The örter .. som driffue watnet. BOlavi 6 b (1578). När thet rätta watnet, som är barnets watn, rinner bårt, .. så måste .. (barnmorskan) hafwa tålamod, och ey mycket mana qwinnan til arbeta. Hoorn Siphra 35 (1715). Slå sorgen bort och bannlys från ditt öga / Det salta wattnet. Hagberg Shaksp. 9: 179 (1850). Orsaken till .. (kramp i stämbanden kan) bero på verkliga förändringar i hjärnan, bland hvilka hjärnvattsoten, ”vatten i hufvudet”, är den bland allmänheten mest kända. Petersson EngSjuk. 21 (1895). Närsläktad med och ofta beroende på .. blodstockning är utträde af blodvatten i lungväfnaden .. som man kan kalla vatten i lungan. Wretlind Läk. 7: 116 (1899). Skulle bara fattas att jag hade vatten i knäna, tänkte .. (han) för sig själv. Wahlberg FrusLiv 212 (2003). — jfr BARN-, BLOD-, BRÖST-, FOSTER-, FÅR-, HJÄRN-, KAMMAR-, LED-, LIVMODER-, MAG-, SNÅL-, SÅR-VATTEN m. fl. — särsk. i vissa uttr., i fråga om att urinera, särsk. fälla sitt (se FÄLLA, v. 8 a), kasta (sitt) (se KASTA, v. I 4), låta sitt (se LÅTA I 2 a), släppa sitt (se SLÄPPA, v.3 I 1 k) vatten, förr äv. slå l. vända sitt vatten ifrån sig o. d. (se SLÅ IFRÅN 13, VÄNDA, v.); äv. i fråga om att hålla tillbaka urinering, i uttr. hålla sitt vatten (se HÅLLA, v.1 6 b slutet); förr äv. i förb. med adj. betecknande färg, särsk. röd (se RÖD, adj. 1 a δ γ) ss. tecken på sjukdom.
4) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] († utom i slutet) (vid beräkning av värde l. pris) om pärlas l. ädelstens (särsk. diamants) vattenklara glans l. renhet l. genomskinlighet (beräknad i grader). Lind 1: 1777 (1749). Jämtlands Crystaller sägas i hårdhet och watn gå up mot de bästa af det slaget i hela werlden. Hülphers Norrl. 2: 162 (1775). Man skiljer .. (diamanterna) i demanter af första vatten, d. v. s. vattenklara och felfria; af andra vattnet: vattenklara men icke alldeles felfria; och af tredje vattnet: färgade, eller ock behäftade med märkliga felaktigheter. JournManuf. 4: 121 (1834). Det finnes en gedigenhet och renhet, lik diamantens vatten, som ej låter sig härmas. Geijer I. 8: 69 (1835). En obetänksam mö och hennes rykte / en diamant af ej det bästa vatten, / när hon en karl besöker midt i natten. VRydberg hos Warburg Rydbg 1: 468 (1864). SvHandordb. (1966). — särsk. (fullt br.) i bildl. anv., i fråga om att vara ngt helt igenom l. vara en renodlad sådan l. sådan, i uttr. av renaste vatten (se REN, adj. 2 a β).
Ssgr (i allm. till 1): A (†): VANN-ARV, se C. —
-KVARN, -ROT, se F.
B (†): VANNE-BAD, se F.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1 b ζ) VASS-ARV, äv. -ARVE. (vann- c. 1870. vass- 1698 osv. vatt- 17551908. vatten- 17571928) växten Stellaria media (Lin.) Vill., våtarv; jfr narv-gräs 1, vatten-narv. Dahlstierna (SVS) 86 (1698). I bäcken vid Kiviksmonumentet iakttogs två vinterperenna vattenväxter, nämligen bäckgrönan .. och vattenarven. SvNat. 1928, s. 83.
-BLÅ, -HÖNA, -NARV, -SPANN, -SPOLE, -TISTEL, -VIOL, se F.
D (numera bl. i ssgrna -blå, -bräda, -gröt, -hink, -kamma, -koppor, -lingon, -lägga, -riva, -sot, -ved, -välling): VATT-ARV, se C. —
-BACK, -BALJA, -BAND, -BLANDAD, -BLÅ, -BLÅSA, -BRYN, se F. —
-BRÄDA, äv. -BRÄDE. (vatt- 1934 osv. vatten- 1865 osv. vattu- 1859) byggn. bräda som täcker o. skyddar vindskiva o. d. mot regnvatten o. d. Rothstein Byggn. 462 (1859). De yttersta (tak)pannorna i varje rad skall gå in under vattbrädan vid husets gavlar. SvByggkatal. 1955, s. 383.
-BUNKE, -BYTTA, -DIGER, -DRICKANDE, -FALL, -FART, -FAT, -FLASKA, -FLOD, -FÅGEL, -FÅRA, -FÄRG, -GLAS, -GRAV, -GROP, -GRYTA, -GRÄS, -GRÖN, se F. —
-GRÖT. (vatt- 1697 osv. vatten- 1665 osv. vattu- 16751941) gröt gjord på råg- l. kornmjöl o. vatten; jfr -välling. Dhen girige är altijdh torfftigh, som Watngröten. Grubb 251 (1665). Att koka god vattgröt var en konst, som torparmororna kunde. Den skulle koka länge och bearbetas väl, annars blev den som klister. Thorsén UpplTorp. 36 (1949).
-GÅNG, -GÅRD, -HAGEL, -HAMMARE, -HINK, -HJUL, -HO, -HÖNS, -KALK, -KAMMA, -KANNA, -KAR, -KARAFF, -KARAFFIN, -KIS, -KITTEL, -KONST, se F. —
(3) -KOPPOR, pl. (vatt- 1746 osv. vatten- 1764 osv. vattu- 17591926) smittsam sjukdom som orsakas av virus o. yttrar sig i koppor (se koppa, sbst.2 1), varicellae; jfr svin-koppor a. Aken Reseap. 234 (1746). Tydliga vattkoppor syntes nu å ansikte, bröst och rygg. Hygiea 1885, s. 520.
-KRAN, -KRASSE, -KRINGLA, -KRUKA, -KVARN, -KÄRRA, -LAND, -LIGGARE, se F. —
-LINGON. (vatt- 1860 osv. vatten- 1755 osv.) (efterrätt av) färska lingon som lagts på burk l. flaska som sedan fyllts med vatten (i konserverande syfte). Warg 428 (1755). I Huset N:o 10, finnes til salu .. Watten-Lingon. DA 1793, nr 78, s. 3. Gammeldags enkla desserter som blåbärskaka, lingonpäron eller vattlingon med socker och vispad grädde. ICAKurir. 1994, nr 37, s. 9.
-LINJE, -LIST, -LÄGGA, -MASSA, -MELON, -NARV, -ORM, -PANNA, -PASS, -PERSILJA, -PUSS, -PUTT, -PYTS, -PÄRLA, -PÖL, -RAND, se F. —
-RIVA, -ning. (vatt- 1859 osv. vatten- 18591952) byggn. (vid lagning l. restaurering) jämna till (putsad yta) med rivbräde o. dyl. o. samtidigt slå på vatten; ss. vbalsbst. -ning äv. om metoden; jfr riva, v.2 IV 3. Sedan denna utfyllning (av murfogarna) till jemn yta .. blifvit .. torr .. afrifves den med rifbrädet under påstänkning af vatten, hvarföre detta sista arbete äfven kallas vattenrifning. Rothstein Byggn. 449 (1859). Alla murar och valv i den västra delen (blev) vattrivna och ojämnheter i murytorna därvid avhjälpta. KyrkohÅ 1924, s. 12.
-RÄTTIKA, -SJUK, -SJUKA, -SKADA, -SKOPA, -SKOTT, -SKVALP, -SKVÄTT, -SLIPA, -SOPPA, se F. —
-SOT, se K. —
-SPOLE, -SPOV, -SPRUTA, -SPRUTANDE, -SPRÅNG, -STEN, -STÄLLE, -STÄMPEL, -SVULLNAD, -SYRA, -SÅ, -TUNNA, -TÄT, se F. —
-VED. (vatt- 1896 osv. vatten- 1896) skogsv. starkt vattenhaltig kärnved hos barrtäd; jfr blöt-röta 2. TSkogshush. 1896, s. 22. Vattved är en sjukdom som tallen får om den växer på vattensjuk mark. Hela stockänden kan ha sprickor längs med årsringarna. Ryd Timmerskog. 122 (1980).
-VERK, -VIND, -VIRVEL, se F. —
-VÄLLING. (vatt- 1599 osv. vatten- 1728 osv. vattu- 1614 osv.) välling kokad på vatten o. mjöl (jfr -gröt); äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr vatten 1 a α ε); särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, i förb. med rosa (se rosa, v.2 2 a), skryta (se skryta 2 a), skräppa (se skräppa, v. 2 a), förr äv. i förb. med smäll (se smäll 2 b), i fråga om ngts poäng l. lösning o. d. Han åth godh Maat och gott brödh, och jagh måste äta osichtad brödh och Wattwällingh. VästeråsDP 7/2 1599. Jag tycker nu att alt smakar vattvälling att alt är mörkt och höstkulet. Bremer Brev 1: 115 (1830). Vattvälling .. 6 liter vatten och 1 matskedblad salt sättas i en gryta på elden. Då vattnet kokar, ivispas .. 1/2 kg rågmjöl. Friberg Kokb. 45 (1893).
-ÅDER, -ÄMBAR, -ÖST, se F.
E (†): VATTE-BI, -BRUNN, -BRYN, -DRAGARE, -FLOD, -HJUL, -KONST, -KVARN, -LINJE, -LÄGGA, -PASS, -SJUKA, -SKIFTE, -SPOV, -SÅ, -TRUMMA, se F.
F: VATTEN-ABSORBERANDE, p. adj. jfr -uppsugande, -upptagande. MosskT 1889, s. 231 (om torvströ). (Våffelvävens) bindning gör, att tyget blir vattenabsorberande, och därför lämpar sig till handdukar och badlakan. Varulex. Beklädn. 147 (1945).
-ABSORPTION. (i sht i fackspr.) jfr -uppsugning, -upptagning. Fullkomligt torkad säds vattenabsorption ur luften. TTekn. 1861, 1: 34. SvByggkatal. 1955, s. 382 (hos tegel).
Ssg (i sht i fackspr.): vattenabsorptions-förmåga. 2NF 17: 1241 (1912).
(1 b ζ) -ALG. (numera bl. tillf.) alg som lever i vatten. Liljeblad Fl. 579 (1816).
(1 b ζ) -ALOE. bot. växten Stratiotes aloides Lin.; jfr aloe 4 o. -såga, o. dy-borre, farmors-tistel. Stratiotes, Watn-aloë. Han är nog behagelig för Zoologis, i det han underhåller matkar och wattu-Insecter; men slåttermannen tycker föga om, at han sticker honom, då han går barfotad. Aspelin Fl. 34 (1749).
-ANALYS. jfr analys a. För att utröna huruvida någon minskning af de artificiela gödselmängderna kan .. ega rum, framhöll jag värdet af vattenanalysen. MosskT 1892, s. 7.
-ANDANDE, p. adj. (numera mindre br.) om djur: som (medelst gälar (kan)) andas i vatten; jfr -andning. Thorell Zool. 2: 244 (1861). Wallengren o. Hennig 5: 78 (1916).
-ANDE. jfr ande IV g. Näcken .. är en elak vatten-ande. Stiernstolpe Arndt 3: 13 (1808).
-ANDNING. jfr andning 1 a o. -andande. Gälar .. (dvs.) benämningen på organen för vattenandningen. NF 6: 372 (1882).
(1 b ζ) -ANDORN. (vatten- 16591916. vattu- 16111724) (†) växten Lycopus europaeus Lin., strandklo; jfr get-mynta 2, lätt-gräs b. I friske watn wäxa Ååbladh .. Watuandorn .. Elghmösne etc. Forsius Phys. 164 (1611). Auerbach (1916).
-ANGELIKA, se K. —
-ANLÄGGNING~020. jfr anläggning III 1 a α. Kalmar 28/9 1900, s. 3. De romerska och byzantinska vattenanläggningarna i Negeb. Ymer 1961, s. 30.
(1, 3) -ANSAMLING~020. (vatten- 1868 osv. vattu- 1835) särsk. konkret, till 3: ödem. TLäk. 1835, s. 156.
-ARBETE~020. om arbete i l. vid l. med vatten; förr särsk. (konkretare) i fråga om beredning av hudar. HH XXXII. 2: 96 (1784). Sedan hudarna .. genomgått vattenarbetena, ingnidas de med en ljum lösning af alun och en fjerdedel salt. AHB 53: 15 (1871).
(2 (a)) -AREAL. areal som utgörs av vatten. Folktäthetstalen .. äro liksom arealsiffrorna uppgifna med frånräknande af vattenarealen. EkonT 1900, s. 9. I de fall uppskattning av berörda skifteslags eller enheters vattenarealer erfordras, får förutsättas att (osv.). FiskFrit. 167 (1978).
(1, 2) -ARM. jfr arm, sbst. III 2 a. Närmare stränderna grenar .. (viken) upp sig i labyrinter af vattenarmar, hvilka omfatta vassarna. Rosenius Naturst. 17 (1897). Gärna går man till en utsiktspunkt, där man på en gång kan se Sundet och Skelderviken. En vacker sommardag är det en härlig syn att se de båda vattenarmarna och det grönskande Kullaberget emellan dem. Sandström NatArb. 1: 72 (1908).
-ARMATUR. jfr armatur II 6; numera vanl. om kopplingar l. kranar o. d. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 127. (Efter ett utbrott av legionärssjuka) har Helsingborgshem bytt samtliga vattenarmaturer, som blandare och kranar i den aktuella lägenheten. HbgD 2/8 2006, s. 4.
(1 b ζ) -ARV, äv. -ARVE, sbst.2 (sbst.1 se C). (vatten- 16591973. vattu- 16851694) (†)
1) (†) om växten Veronica anagallis-aquatica Lin., vattenveronika. Anagallis aquatica .. Watn Arfwe. Franckenius Spec. A 3 a (1659). Serenius Iiii 3 a (1757).
2) (†) om växten Myosoton aquaticum (Lin.) Moench., sprödarv. Vatten-arv .. slak, bräcklig och bredbladig sumpört med temligen stora hvita, i knippen samlade blommor. Areschoug Fl. 270 (1881). SAOL (1973).
-AUTOMAT. automat med dricksvatten. I en värpbox måste finnas följande inredningsdetaljer: värpreden, foderautomater och foderhoar, vattenkärl eller vattenautomater. Träskman Fjäd. 27 (1948). Det kluckar från vattenautomater lite varstans runt om i landet. Större kontorsföretag .. har börjat leasa automater med vatten som släcker törstiga strupar. SDS 13/4 1994, s. B1.
-AVDUNSTNING~020. förhållandet att vatten avdunstar (särsk. om avdunstning från växt (jfr transpiration 2)). SvFamJ 1872, s. 99. Det (blir) mer och mer sannolikt, att det .. är vattenavdunstningen upptill i bladen som ger drivkraften till vattnets uppfordring genom stammen. SvSkog. 204 (1928). Marktäckningen minskar vattenavdunstningen från marken. LAHT 1931, s. 723.
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift för (tillgång till) vatten. Har ett hus egen tillgång på godt vatten, så är egaren icke förpligtad att betala någon vattenafgift. Palmberg Hels. 36 (1889). Hyresgästen fick själv betala vattenavgiften. Linder Tid. 45 (1924).
(1, 3) -AVGÅNG~02 l. ~20. förhållandet att vatten avgår; numera i sht (till 3) i fråga om fostervatten. Genom denna vattenafgång från ostens inre blir den också torrare. Grotenfelt Mejerih. 171 (1881). Vid vattenavgång tidigt i graviditeten kan det vara svårt att avgöra när värkarbetet startar. GbgP 13/12 2008, s. 8.
(1 a ε) -AVKOK~02 l. ~20. jfr avkok 2. Ett vatten-afkok på denna Växt, eller ett med detta vatten-afkok beredt confect förtäres. Wikström ÅrsbVetA 184548, s. 214. Den gula färgen gifwes wanligtwis skinnen medelst ett med alun försatt watten-afkok på hagtornsbär eller berberisrot. AHB 4: 21 (1860).
-AVKYLNING~020. särsk.: avkylning med vatten; jfr avkyla I 1. JernkA 1886, s. 192.
-AVLEDNING~020. (vatten- 1790 osv. vattu- 1756) särsk. om bortledande av ett områdes överflödiga vatten; jfr avledning I 1. Bergv. 2: 701 (1756). Då boställena genom vattenafledningen vunnit förbättrad mark. 1NJA 1874, s. 161. Vattenafledning omfattar afledning från vattensjuk mark ss. kärr och mosse, sänkning och uttappning af sjö samt reglering och upprensning af vattendrag. JuhlinDannfelt 6 (1886).
Ssg: vattenavlednings-företag. om handlingen l. företaget att avleda vatten; äv. konkretare, om företag (se d. o. 4) som utför detta. 1NJA 1874, s. 162. Då dessa flöden även inträffat under sommarhalvåret, ha de åstadkommit skador för markägarna på ömse sidor om ån. För att råda bot härför bildades Kävlingeåns vattenavledningsföretag. SvGeogrÅb. 1948, s. 172.
-AVLOPP~02 l. ~20. jfr avlopp 2 a β, b. PH 2: 1296 (1736). Jordfyllningen bör hållas något högre än den öfriga väg-ytan, samt sluttande åt sidorna för vatten-afloppet. Hazelius Bef. 187 (1836). Samma uppgift (visar), att om vattenafloppet från Venern regleras, bör (osv.). BtRiksdP 1902, I. 3: nr 74, s. 37. Erforderliga anordningar för vattenavlopp skola finnas i tvättrum. SFS 1943, s. 876.
-AVRINNING~020. avrinning av vatten (från ett område l. i ett vattendrag). SkogsvT 1909, s. 258. En reglering av vattenavrinningen kan vara erforderlig för att vidmakthålla farbarheten i själva vattendraget vid låg vattenföring. LAHT 1919, s. 224.
-AVSKILJARE. tekn. anordning l. apparat för avskiljning av kondensvatten från ånga; jfr -separator. Det från vattenafskiljarne kommande kondensationsvattnet ledes genom en gemensam ångfälla till matarvattencisternen. TT 1889, s. 90.
-AVSPJÄLKNING~020. kem. reaktion varvid vattenmolekyl avskiljs, dehydratisering. ASScF 16: 357 (1888).
-AVSTÖTANDE, p. adj. som stöter ifrån sig vatten; jfr -avvisande, -frånstötande. Cellullfibrerna äro vattenupptagande, bomull och ull vattenavstötande. Varulex. Beklädn. 54 (1945).
-AVTAPPNING~020. om avtappning av vatten ur mark l. insjö o. d. gm dikning (för uppodling l. minskning av frostkänslighet o. d.). (Kinesernas) landsvägar hafva mångstädes behöft ofantliga fyllningar och vatten-aftappningar. Bergman Jordkl. 2: 162 (1774). Insjöfisket i Kalmar län har .. mycket aftagit förnämligast genom sjösänkningar och vattenaftappningar. LAHT 1886, s. 29.
Ssg (förr): vattenavtappnings-lån. lån för utförande av arbete med vattenavtappning. BtRiksdP 1895, I. 2: nr 51, s. 10.
-AVVISANDE, p. adj. jfr -avstötande. Vattenavvisande isoleringsplattor. SvD(A) 7/6 1923, s. 6. Fass 1978, s. 448 (om salva).
-BACK. (vatt- 1691. vatten- 1730 osv.) [jfr t. wasserback] särsk. (†) om brädklädd behållare på fartyg för genom klys inträngande vatten (äv. använt för urinering); jfr -behållare. Rålamb 10: 31 (1691). Innersta Kanten af främsta Porten åt Stäfwen considereras sålunda, huru myket rum Klysen och Klysbuszarne behöfwa .. och Wattn-Backen der innanföre. Rajalin Skiepzb. 37 (1730). (Sv.) Vattenback fram i bogen. (t.) Die Pissback. Röding SD 101 (1798). Auerbach (1916).
-BAD. (vanne- 1642. vatten- 1590 osv. vattu- 15821807)
1) (numera mindre br.) bad i vatten; förr äv. (oeg. l. bildl.) i fråga om dop (jfr vatten 1 a ϑ). Then helga döpelsen, huilken Judarnas legater förachtade såsom itt slett watubadh. PErici Musæus 1: 33 a (1582). (Han) bekämpade de sinnliga begären genom kalla vattenbad vinter som sommar. Strinnholm Hist. 4: 70 (1852). VerdS 111: 14 (1903).
2) i fråga om att hetta upp l. kyla av ngt i vatten; särsk. om handlingen l. metoden att (långsamt) upphetta innehållet i ett kärl gm att placera det i ett större kärl med tempererat (se temperera 5) vatten (särsk. i fråga om matlagning); äv. konkret, om det kärl l. det vatten vari ngt hettas upp osv.; jfr -kapell o. marienbad. Wallerius ChemPhys. 1: 48 (1759). Om soppan .. (under måltiden) afsvalnat får den ej koka upp, utan skålen måste nedsättas i vattenbad (s. k. Bain-Marie) med kokande vatten, att uppvärmas. Langlet Husm. 161 (1883). Den med guttaperka öfverdragna tråden passerar .. genom ett vattenbad, för att afkylas och vinna behörig fasthet af beklädnaden. 2UB 3: 119 (1897).
(1 b ζ) -BAGGE. entomol. om individ l. art av skalbaggsfamiljen Hydrophilidae, palpbaggar; äv. i pl., om familjen; förr äv. om skalbagge hörande till dels familjen Dytiscidae, dykare, dels familjen Gyrinidae, virvelbaggar. Linné PVetA 1739, s. 15. Dytiscus .. Watnbagge. Löper ganska snält på watnet, och altid i ring: Så gör ock de andra Species, när man lägger dem på ryggen. Linné FörelDjurr. 230 (1751). Af Vattenbaggar, Gyrini, finnes Simmaren .. som springer otroligen snält, och gör de artigaste kretsar på vatnet. Fischerström Mäl. 207 (1785). Vattenbaggarna, vilka till övervägande del äro skadedjur i det de angripa fiskynglet, särskilt i dammar. Hammarström Sportfiske 139 (1925).
-BAKELSE. petit-chou. Sturzen-Becker SvSkönl. 114 (1845). Vattenbakelserna fyllas med marmelad, sylt och överst med vispad grädde. BonnierMH 1913, s. 778.
-BAKTERIE. bakterie som förekommer i vatten. TT 1893, K. s. 71.
-BALANS. balans mellan tillförsel o. avgång av vatten. Rubbningar i hela kroppens vattenbalans. Westergren LungSj. 164 (1932). Östersjöns vattenbalans är positiv, d.v.s. den årliga tillförseln av sötvatten genom älvarna och nederbörden är större än avdunstningen. FoFl. 1970, s. 7.
-BALJA. (vatt- 1889. vatten- 1674 osv. vattu- 16151789) [fsv. vatnbalia, vatubalia] balja (se balja, sbst.2 1) för l. med vatten; förr särsk. om balja för uppfordring av vatten ur gruva (jfr balja, sbst.2 2); jfr -behållare. Een drängh .. som hafuer .. opburit medh pigan een stor wathubalia. 3SthmTb. 8: 134 (1615). Ström MinnB 24 (c. 1865; i gruva).
-BALK. (†) avbalkning på fartygsdäck (där öppning för ankarkätting o. d. finns), som hindrar inkommande vatten att spridas över däcket; jfr balk 2 b, 3. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 157 (1796). Östergren (1967).
-BALLAST, se -barlast.
-BAND. (vatt- 1789. vatten- 1861 osv.)
1) (†) till 1: gång (se d. o. III 2) av diabas gm vilken vatten sipprar; jfr band, sbst.1 34 b. Vattband kallas vid Dannemora järngrufvor dels en svartgrå grof Hornskiffer, dels ock en grofgrytig svart Trapp, med en myckenhet instänkte små rödbruna järngranater. Rinman (1789).
2) till 1, 2: bandformigt vatten(drag). Sturzen-Becker 3: 130 (1861). Svinesund, detta smala vattenband, inklämdt mellan sina skyhöga, skogiga fjäll. Carlén Skuggsp. 2: 111 (1865).
-BARLAST l. -BALLAST. sjöt. barlast bestående av vatten. TT 1883, s. 80.
Ssgr: vattenbarlast-rum. (numera mindre br.) rum l. avdelning på fartyg för vattenbarlast. SFS 1894, nr 45, s. 2. Nilsson Skeppsb. 129 (1932).
-tank. sjöt. barlasttank. TT 1885, s. 15.
-BAROMETER. barometer i form av ett tillslutet, vattenfyllt glaskärl nertill försett med en uppåtgående upptill öppen pip i vilken det i kärlet inneslutna vattnet stiger l. sjunker vid förändrat lufttryck. Cronstrand ÅrsbVetA 1833, s. 29.
-BASERAD, p. adj. baserad på vatten. Har man två sorters kontaktlim – ett vattenbaserat och ett tillsatt med thinner så bör det sistnämnda slaget förbjudas i lag! SvD 1/4 1973, s. 30. (Företaget) har lagt ner ett stort arbete på att minska utsläppen av lösningsmedel .. Det har skett genom bl a övergång till vattenbaserade färger. Arbetet(L) 12/4 1984, s. 14.
-BASSÄNG. (vatten- 1760 osv. vattu- 1760) jfr bassäng 1, 2 o. -behållare. (Inom fästningen) inrättas .. åtskillige vattubasiner så at regnvatn må ständigt kunna samlas. BtVLand 2: 66 (1760). Svealand utgöres af tre stora vattenbassiner, Dalälfvens i norr, Klarälfvens i väster samt sjöarna Hjelmarens och Mälarens i söder och öster. Hildebrandsson Meteor. 43 (1881).
(1, 2) -BATTERI. (förr) dels om batteri (se d. o. 1, 2) för försvar av inlopp l. hamn o. d., dels om flytande batteri (se d. o. 1 b). Likaledes (är) Dahlaröe och andre skantzar någorlunda i stånd brachte, vatnbatterier vijd Oxdiupet och Påhlsund anlagde samt inloppen här och där giörligast försedde. RARP 17: 314 (1713). Man (fick) höra, det hade de Danske rustat sig til, at .. med wattn-Batterier och andre flåttor, möta .. (K. XII) och Hans lilla följe. Nordberg C12 2: 666 (1740).
-BEGJUTA, -ning. överskölja (ngn l. ngt) med vatten (jfr -bomba); förr särsk. i fråga om dop (jfr vatten 1 a ϑ). TLäk. 1833, s. 257. Furstetelningen vattenbegjutes i Karl XII:s dopfunt. Carlsson HelaSthm 17 (1911). Ingen kom till skada i branden, men räddningstjänst fick ägna många timmar åt att först vattenbegjuta hela huset och sedan släcka. BlekLT 7/4 2011, s. 18.
-BEHANDLA, -ing. särsk. (förr) till 1 a γ; jfr behandla 5 e, behandling 2 e. Han skall resa till Aix les Bains för att vattenbehandlas och derför måste han lära sig litet (franska). LdVBl. 1885, nr 130, s. 3. Själva behandlingen (på sanatorierna) byggde på traditionella komponenter: diet .. vattenbehandlingar, massage och komfortabel livsföring. Johannisson MelankRum 198 (2009).
-BEHOV. jfr behov 4 b. Om vi ordna sädesarterna efter stigande vattenbehov, så blir förhållandet dem emellan följande: råg, hafre, korn och hvete. MosskT 1892, s. 252. Vattenbehovet ökar i södra Sverige. SvD(A) 23/2 1965, s. 11.
-BEHÅLLARE. behållare (se d. o. 1, 2) för vatten; jfr -back, -balja, -bassäng, -behållning, -bäcken 1, 2, -cistern, -dunk, -kar, -kista, -kum, -kärl, -låda, -magasin, -pyts, -reservoar, -sump 1, -tank, -tunna, -ämbar. Möller 1: 153 (1745). Man ser ännu den ansenliga .. vattenbehållare, der det genom kanaler samlade vattnet förvarades, för att vid påfordran insläppas i dammen. Atterbom Minn. 436 (1818). Anordningar för hela tågets uppvärmning, bestående af en ångpanna med tillhörande vattenbehållare, kolförråd och dylikt. 2UB 9: 234 (1905).
-BEHÅLLNING. (vatten- 17741885. vattu- 17701807) (†) vattenbehållare; jfr behållning 2. Rabbe PVetA 1770, s. 19. Strömmar med stora instängda vattenbehållningar, högt liggande mellan granitberg. Wingård Minn. 5: 28 (1847). Ahlman o. Forsman (1885).
-BEMÄNGD, p. adj. jfr bemänga 1. Damm- eller vattenbemängd luft. Roosval Schmidt 52 (1896).
-BERG. (vatten- 1764 osv. vattu- 17321901) (numera bl. tillf.) om jättelik våg; jfr berg 1 g β. Kolmodin QvSp. 1: 313 (1732). Med min båt i luften slungad / Satt jag på vattenbergets spets / Emot en öppen afgrund gungad. Stenhammar 211 (1794).
(1 a ζ) -BESPARARE. jfr besparare. TT 1883, s. 52. Vattenbesparare, som gör att man kan använda samma vatten flera gånger till kylmaskinerna. ST(A) 1963, nr 295, s. 29.
-BESPARING. (vatten- 1910 osv. vattu- c. 17251789) jfr bespara 2. Ty huad vattubesparingen angår så har man fördenskull med flijt igenom dåvarande konstmästaren låtet bygga ett spehl på gambla sättet. Polhem ESkr. 1: 22 (c. 1725).
-BESTÄNDIG. som står emot l. inte påverkas av vatten; jfr beständig 1 d (α) o. -fast. 2NF 38: 819 (1926).
-BESTÄNDIGHET. De textilprodukter, som framställas av cellulosa, äro på grund av bristande vattenbeständighet icke lämpade för krigsbruk. TT 1940, Allm. s. 86.
-BETS. bets (löst i vatten) (jfr bets a α); förr äv. om bad bestående av vatten blandat med svavelsyra (jfr bets c). Äfven gods af koppar göres blankt genom att nedlägga detsamma, i utspädd svafvelsyra. I alla dessa fall tillsättes blott föga svafvelsyra till vattnet .. emedan vattenbetsen hellre får verka en längre tid. Eneberg Karmarsch 2: 525 (1861). (Som) möbelkonservator .. poängterade (han) .. vikten av att använda naturliga traditionella material såsom animaliskt lim, vattenbets, shellack och akvarellfärg. NerAlleh. 4/11 1999, s. 17.
(1 (a α ε)) -BI. (vatte- 1652. vatten- 1592 osv. vattu- 15791885) (numera mindre br.) drönare, bihanne (jfr -dragare, sbst.1 2); särsk. i mer l. mindre bildl. anv., om dagdrivare o. d. (jfr bi, sbst.1 1 a). VarRerV G 6 b (1579). Ett litet bi far ju omkring och samlar thet som tienar i thesz bo, til skott och hanog. Men watubiet drager intet annat än watn: och tå warder thet mot hösten vtjagat och dräpit. Swedberg Lefw. 37 (1729). Väl kunde den, som i 25 år varit fästad vid ett Universitet, anse det för sin skyldighet att låta sin användbarhet på en högre lärareplats pröfvas, för att icke blifva räknad bland vattubin. SvBL 3: 159 (1860). SAOL (1973).
(1 b ζ) -BINDA. (vatten- 17621926. vattu- 17511777) (†) (ogräs)växten Galium Aparine Lin., snärjmåra; jfr binda, sbst. 4 anm. Linné Sk. 422 (1751). Bolin Åkerogräs 110 (1926).
-BINDANDE, p. adj. som binder vatten. LAA 1813, s. 217. En .. viktig egenskap hos mjölet är dess vattenbindande förmåga. Bolin LevLivKem. 191 (1931).
(1 b ζ) -BLAD. bot. blad som växer under vattenytan, sänkblad. NF 14: 428 (1890).
-BLANDAD, p. adj. (vatt- 1889. vatten- 1538 osv. vattu- c. 16351807) [fsv. vatn blandadher] blandad med vatten; förr särsk. om vin (jfr vatten 1 a α α). VarRerV 29 (1538). Tagh ett stycke Trää .. bestryk thet wäl medh Olia, afftårck sedan Olian, och föör samma .. Trää neder i Wijnet, finnes ther Watudropper vppå, så är thet wisserliga watublandat. Hildebrand MagNat. 216 (1650).
-BLANDNING, förr äv. -BLÄNDNING. (vatten- 1843 osv. vattu- 1564) särsk. konkret(are). (Om man måste blanda vatten med vin) så moste man likwel thet göra medh sådana mått, at wijnet genom förmykin watublendning icke borttappar sin retta wijnsmaak. LPetri 1Sänd. B 3 a (1564). Lös upp jästen i 37-gradig mjölk- och vattenblandning. AB 15/4 2011, s. 31.
(1 (a α ε)) -BLASK. (vard.) jfr blask, sbst.1 3. Tre delar vatten till en del vin föreskref Hesiodos, men denna dryck kallade mången för vattenblask och grodsoppa. Palmblad Fornk. 1: 231 (1843). NysvSt. 1943, s. 127 (om kaffe).
(3) -BLEMMA. (vatten- 18141889. vattu- 1807) (†) vattenblåsa (se d. o. 3 b); anträffat bl. i ordböcker. Weste (1807). Björkman (1889).
(1 b ζ) -BLINK. bot. vattenväxten Hottonia palustris Lin.; jfr blink, sbst.2, o. -röllika, -viol. Fries BotUtfl. 3: 225 (1864). Starkt beskuggade dammar, i vilka andra växter ej finna trevnad, böra planteras med vattenblink .. vars vita, höga blomställningar höja sig över vattenytan i början av juni. HantvB I. 3. 1: 387 (1935).
(1, 2) -BLOM. (vatten- 1872 osv. vattu- 1702) (numera mindre br.) vattenblomning; jfr blom 3. Orsaken här til (dvs. att fiskarna dör) synes wara watublommen, hwilken i denna siöen öfwer wanligheten tiock är. UHiärne 2Anl. 108 (1702). TNCPubl. 50: 41 (1972).
-BLOMMA. (vatten- 1745 osv. vattu- 17541784)
1) (†) till 1 (a α ε): hanblomma på melon o. d. som inte ger frukt; äv. mer l. mindre bildl. At wattu-blommorna (på melonplantorna) blifwa bårttagne. Lundberg Träg. 55 (1754). Runeberg (SVS) 3: 213 (1841).
2) till 1 b ζ, om växt som växer i l. under vatten; förr äv. om av alger l. cyanobakterier bildat grönt täcke på vattenyta, alg- l. vattenblomning (jfr blomma, sbst. 6 a, havs-blomma 1). Linné Fl. Reg. 415 (1745). Jag har samlat dessa vattenblommor i mängd, undersökt dem chemice och funnit grundämnena de samma, som i andra växter. Bergman Jordkl. 1: 418 (1773). Börjar .. vinden blåsa, så brister .. den fina hinnan, och vattenblomman drives i stora flak mot stranden. BotN 1919, s. 73. En trevlig upptäckt (i vassen) var en blåvit vattenblomma, som jag nu vet heter notblomster. TurÅ 1953, s. 247.
(1, 2) -BLOMNING. jfr blomma, v. III 3, o. -blom, -blomma 2. Ödmann StrSaml. 1: 121 (1785). Många sjöar är vattentäkter och om man kan planera för vattenblomningen, kan man sätta in extra filter för att rena vattnet. SödermNyh. 11/7 2003, s. 20.
-BLÅ. (vass- 1897. vatt- 1924 osv. vatten- 1706 osv.) som har havsvattnets o. d. blåa färg; förr äv. i n. sg. i substantivisk anv., om blått färgämne. UHiärne 2Anl. 348 (1706). Di- och trisulfonsyrornas natriumsalter, vattenblått, användas för bomullsfärgning. 2NF 34: Suppl. 217 (1922). Hans vackra, vattenblåa ögon uttryckte evig oskuld. Lo-Johansson Stat. 2: 224 (1937).
-BLÅSA. (vatt- 16971943. vatten- c. 1645 osv. vattu- 15781885)
1) (numera bl. tillf.) till 1, om i vatten uppkommen luftblåsa, vattenbubbla; jfr blåsa, sbst. 7, o. -bläddra 1 o. bladdra, sbst. PErici Musæus 5: 215 b (1582). Icke endast i ångform förekommer vattnet i atmosferen, utan äfven såsom dimma och moln. Dessa utgöras af små vattenblåsor, fyllde med luft. Fock 1Fys. 651 (1855).
2) (†) till 1 b ζ: snäckan Physa fontinalis Lin., allmän blåssnäcka, som förekommer på vattenväxter; jfr blåsa, sbst. 9 b, o. käll-blåsa. Fischerström Mäl. 240 (1785).
3) till 3, om vätskefylld bildning l. utbuktning i l. på kroppen hos människa l. djur; särsk.
a) (†) urinblåsa (jfr blåsa, sbst. 1 a); äv. om fosterhinna. När förstopning är emillan gallan och watublåson. BOlavi 196 b (1578). På thetta maneret frälste jag en wacker gåsze, hwars efterbörd när jag wille hämta, mötte mig en annan wattublåsa, som bådade at flere barn woro förhanden. Hoorn Jordg. 2: 23 (1723). Björkman (1889).
b) om blåsa l. blåsaktigt utslag på huden; förr äv. dels om cysta o. d. i kroppen (jfr -säck 2), dels i oeg. l. utvidgad anv., om bildning hos växtorganism; jfr blåsa, sbst. 4, 5, o. -blemma, -bläddra 3 o. hydatid. IErici Colerus 2: 145 (c. 1645). Wattblåsor på hjernan. Linné Bref I. 2: 85 (1746). Hartman Fl. LXXVIII (1838; om örtbihang). De flesta hade antingen en blodblåsa eller en vattenblåsa och någon kunde visa upp en hängande skinnlapp efter en blåsa som brustit. Wallander KnäppKanin 61 (1984).
(1 b ζ) -BLÄCKEN. (†) vattenväxten Menyanthes trifoliata Lin., vattenklöver, bläcken. Thedenius FlUplSöderm. 102 (1871). BotN 1916, s. 216.
-BLÄDDRA. (vatten- 1734 osv. vattu- 1611c. 1830)
1) (numera mindre br.) till 1: bubbla (i vatten); jfr bläddra, sbst. 4, o. -blåsa 1. Hildebrand MagNat. 210 (1650). Plupp, plupp, där stego några stora vattenbläddror upp till ytan. Dahllöf Skumr. 57 (1917). StSvFinOrdb. (1987).
2) [utvecklat ur 1] bot. växten Utricularia vulgaris Lin. (som har bladflikar klädda med fångstblåsor); jfr bläddra, sbst. 6, o. stor-bläddra. Liljeblad Fl. 31 (1792).
3) (†) till 3, om utslag; jfr bläddra, sbst. 3, o. -blåsa 3 b. Smörblomogräset medh sitt blomster bränner hwdhen .. när man medh bara kråppen sätter eller ligger på them, eller gnijdher medh them någon lem, så att thet rumet ther efter wthslår medh stoore watublädror, som omsijder warda till skårf. Forsius Phys. 210 (1611). Dalin (1855).
-BLÄNDNING, se -blandning.
-BLÄNK. jfr blänk 2. Bortom skogen bölja skogar så långt ögat når, här och där med afbrott af vattenblänk eller öppen jord. Rosenius Naturst. 11 (1897).
(1 a ζ) -BLÄSTER. (vatten- 1790 osv. vattu- 17291869) särsk. (förr): av vatten driven bläster (se d. o. 2). De orter, hwarest man sig af denna Wattublästern wid smältningarne betienar. Triewald Förel. 2: 207 (1729, 1736).
(1 b ζ) -BOA. ormen Eunectes murinus (Lin.), grön anakonda; förr äv. om Boa constrictor Lin., kungsboa. Omkring 1/2 mil härifrån sågs för en månad sedan en enorm Sucurý, (Boa constrictor eller Vattenboa), men kunde ej dödas af brist på vapen. BotN 1874, s. 110. På grund av sin vistelse vid och i vatten, där .. (anakondan) simmar och dyker bra, kallas den ofta vattenboa. DjurVärld 7: 527 (1962).
(1 b ζ) -BOCK. zool. art l. individ av antilopsläktet Kobus Smith (som lever i träskområden o. d.); särsk. om arten K. ellipsiprymnus Ogilby, ellipsvattenbock; i pl. äv. om släktet. SvJägarfT 1895, s. 239. Den stora vattenbocken (Cobus ellipsiprymnus). Sjöstedt Storv. 352 (1911). Vattenbockarna skiljer sig från rörbockarna genom att de saknar den körtelfläck, som de senare har under örat. DjurVärld 14: 328 (1960).
-BOK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) förteckning som fördes av vattendomstol över tillståndsgivna vattenverksamheter inom domsområdet; jfr bok, sbst.2 1 b. Bestämmelser angående förandet af en s. k. ”vattenbok” eller vattenregister, utgörande en noggrann och för alla tillgänglig förteckning å samtliga de dammbyggnader och vattenverksanläggningar, som i hvarje enskildt vattendrag finnas. TT 1897, Allm. s. 133.
(1 a ζ) -BOKA, -ning. (vatten- 1821 osv. vattu- 17881832) (förr) boka (se boka, v.1 b) (malm o. d.) medelst rinnande vatten; i sht ss. vbalsbst. -ning, om metoden. Vattubokning, eller våt Bokning, sker .. med Stampar, som drifvas med vattenhjul. Rinman 1: 282 (1788). Nykroppa. Ett litet öfverfallshjul förrättar här bokningen; 2:ne vattenboka 30 tunnor malm om dagen. JernkA 1825, 1: 54.
(1 a ζ) -BOKARE. (vatten- 17661818. vattu- 1789) (†) vattendrivet bokverk (se bok-verk, sbst.2 a); jfr bokare 2 o. -boka. Rinman SvarVetA 18 (1766). JernkA 1818, 2: 117.
-BOL. (vatten- c. 16451708. vattu- 1556) [jfr isl. vatnsból] (†) om ställe där vatten kan hämtas; jfr bol, sbst. 6. Teitt Klag. 127 (1556). Godt boo där som godt watnbool är. Celsius Ordspr. 1: 215 (1708).
-BOLLE. (-bulla, -bulle) (†) om dryckesskål med l. för vatten; jfr bolle, sbst.1 Dhen som är waan wedh Watnbullan, honom tiähnar illa Wijnkallskål. Grubb 155 (1665). När man druckit först af bästa Juleölet / Och want sig några dar wid gamla gästbuds-sölet, / Så will det falla swårt, hwem kan derföre rå, / At då directe strax till wattenbullen gå. Livin Kyrk. 132 (1781).
-BOMBA, -ning. [med avs. på senare leden jfr terror-bomba] från helikopter o. d. tömma ut vatten (likt bomber) över ((skogs)brand o. d.) i syfte att bekämpa densamma. Gävleborgs län blir först i landet med en flygbrandkår. Nästa vecka inleds försök med flygplan för att ”vattenbomba” alla skogsbränder av större format. DN 9/6 1974, s. 3.
-BORD. (vatten- 16611873. vattu- 15471649) (†) bord (se bord, sbst.1 3) l. planka o. d. som utgör skydd mot stänkvatten, skvättbord; jfr -balk. Jttem xx Decembris kom til sam(m)a skep- som wattubord(en) slogos faste medh, offuan för balckana. SkeppsgR 1547. Jungberg (1873).
-BORG.
1) (numera mindre br.) vattentorn påminnande om borg(torn). På högsta punkten af Södermalms berg ligger den Stockholmska Vattenledningens stora reservoir, den s. k. Vattenborgen. Thomée IllSv. 87 (1866). Cannelin (1921).
2) (i fackspr., särsk. arkeol., hist.) borg helt l. delvis omgiven av vatten. Där en borg anlades i flack terräng, byggdes den på en naturlig eller konstgjord holme (vattenborg). 3NF 3: 848 (1925).
-BRIST. (vatten- 1622 osv. vattu- 17511967) brist på vatten; jfr -nöd. Såsom the nw försmechtadhe aff torst, för watnbrist skuld. SLaurentii Ridd. K 1 b (1622). Man .. (ser) ibland, att björkar och andra träd gulnar av vattenbrist efter långvarig torka. Selander LevLandsk. 52 (1955).
-BROCK, se -bråck.
-BRUK. verksamheten att (utnyttja vattenområde gm att) odla fisk o. d.; äv. konkretare. Kalmar 14/3 1917, s. 6. Enligt styrgruppen för vattenbruk .. kommer Sverige att odla 35 000 ton fisk, sötvattenskräftor och blåmusslor år 1990. SDS 28/9 1981, s. 20. Delegationen tror .. att ytterligare arbetstillfällen kan skapas inom vattenbruket. SDS 24/7 1983, s. 38.
-BRUNN. (vatte- 1647. vatten- c. 1580 osv. vattu- 15411901) jfr brunn 1. Isaac .. lät vpgraffua igen the watubrunnar, som the j hans fadhers Abrahams tijdh graffuet hadhe. 1Mos. 26: 18 (Bib. 1541).
-BRYN. (vatt- 1819. vatte- 1684. vatten- 1689 osv. vattu- c. 17051925)
1) om (området närmast) gränslinjen mellan land o. vatten; jfr bryn 2 o. -kant, -linje 2, -rand 3. Linné Öl. 129 (1745). Strandskatorna spankulerar i vattenbrynet på knallröda ben. Selander MarkMänn. 42 (1937).
2) (numera bl. ngn gg) vattenyta; jfr bryn 3. AktsamlKungsådreinst. 151 (1684). Leken förrättas .. i wattubrynet på de djupaste ställen af sjön, der Laxen synes i lugnt wäder kasta sig högt öfwer wattnet. UpprFiskaren 20 (1847).
(3) -BRÅCK, förr äv. -BROCK. (vatten- 1760 osv. vattu- 17481807) med. vätskeansamling i vävnad runt testikel; jfr brock, sbst.2 slutet. VetAH 1748, s. 295. Vattu-bråck (Hydrocele), en sjukdom, som nog ofta förekommer hos både förnämare och ringare Män. VetAH 1778, s. 30. Vattenbråck är en åkomma som inte har något med bråck i vanlig mening att göra. Det rör sig om en klar vätska som samlas mellan de glatta hinnor som dels bekläder testikelns yta, dels bildar det innersta lagret av pungens vägg. VLäkarb. 234 (1982).
-BRÄDA, se D. —
-BRÖD. bröd bakat på vatten; förr äv. (tillf.) om bröd till person som satts på vatten o. bröd (se vatten 1 a α β). Mentzer Cellf. 85 (1878). Hagdahl Kok. 983 (1879).
-BUBBLA. (vatten- 1797 osv. vattu- 1755) jfr bubbla, sbst. 1, o. -blåsa 1. VetAH 1755, s. 306. Nu stänkte vattenbubblor högt i luften, ty hästen sprang verkligen ned i sjön. Almqvist Amor. 14 (1822, 1839).
(1 b ζ) -BUFFEL. om (individ av) den till släktet Bubalus Smith hörande buffelarten Bubalus bubalis Kerr, indisk buffel. 2NF 13: 1126 (1910).
-BULEN. (vatten- 17421803. vattu- 16111775) (†) uppsvälld på grund av vattenabsorption; vattendränkt; jfr bulen 1. Forsius Phys. 20 (1611). Vattu-bulen jord hopdrager sig genom fråst. Bergman Jordkl. 348 (1766). VetAH 1803, s. 59 (om säd).
-BULLA, -BULLE, se -bolle.
-BUNKE. (vatt- 1789. vatten- 1874 osv. vattu- 16621789) jfr bunke 5. Murenius AV 518 (1662). Vattbunke är vid stångjärnssmedjor en liten bytta, eller stäfva, hvarmed hammarsmeden kastar vatten öfver kolen. Rinman (1789).
-BUREN, p. adj. [jfr eng. waterborne] som transportera(t)s i l. överför(t)s med hjälp av vatten; särsk. dels om smitta, dels om värme(system) o. d.; äv. oeg. l. bildl., om färg: som innehåller vatten ss. lösningsmedel (jfr -baserad). KemT 1901, s. 155 (om syrejon). Gemensamt för alla vattenburna infektionssjukdomar är, att smittämnet utsöndras med tarmuttömningarna. Bergstrand SvLäkS 525 (1958). Besparingen vid värmeåtervinning skiljer sig åt mellan olika systemutföranden – t ex för den som har direktel, vattenburen värme eller luftburen värme. ÄgaSmåh. 42 (1988). Nu visar forskningen, att vattenburna färger, som ersatt de lösningsmedelsbaserade, också leder till ohälsa. GbgP 19/6 1990, s. 1.
-BUTELJ. vattenflaska; jfr butelj 1 (a). KunstHaandv. 29 (1766). Hännes elände och nöd blef under denne tiden så stor, att hon .. på de sidsta 10 dygnen icke hade mera till sitt lifs underhåll, än 2 treörs Semlor och vattenbouteillen i sin Kammare. Journalisten 2: 128 (1791).
-BUTIK. (förr) jfr -kiosk. Johansson Dagb. 2: 100 (1882). Den lilla vattenbutiken i Kungsträdgården, där Glas tog livet av prästen, är borta. Men Söderbergsbeundrare kan peka ut platsen. 3SAH LXI. 2: 163 (1950).
-BYGGARE. (vatten- 1792 osv. vattu- 18281842) person som deltar i byggandet av vattenanläggning o. d. (jfr -rallare); numera i sht ss. yrkesbeteckning i uttr. väg- och vattenbyggare (se väg-byggare); förr äv. om fågel som bygger bo i l. vid vatten. SP 1792, nr 237, s. 4 (om fågel). Vattubyggare för Canaler, Hamnar, Broar. BetUnd. 1828, s. 198. Äfven araberna voro skickliga vattenbyggare. De uttänkte en vigtig förbättring af vattenledningarna. UB 1: 383 (1873).
-BYGGNAD. (vatten- 1760 osv. vattu- 17521844) byggande l. utformande av vattenanläggning o. d.; äv. konkret. Wid wärkställigheten, förekommer intet allenast practiqve, utan det fordras ock wid wattubygnader, en god Theorie. König Mec. 142 (1752). Vattnet (skar sig) plötsligt genom den nästan färdiga vattenbyggnaden, förstörande både sluss och bro. AtlFinl. 27: 20 (1899).
Ssgr: vattenbyggnads-ingenjör. jfr ingenjör 4; numera nästan bl. i uttr. väg- och vattenbyggnadsingenjör (se vägbyggnads-ingenjör). TT 1896, Allm. s. 35.
-konst. jfr konst 3 e. Nordforss (1805).
-BYSSA, se -bössa.
-BYTTA. (vatt- 1868. vatten- 1778 osv. vattu- 16471944) jfr bytta 1; äv. med inbegrepp av l. enbart om innehållet. Wattubötta kan henne bäst smaka. Chronander Surge B 2 a (1647). Det säges, at en wattubytta bortkommet i en iswak. Fernow Värmel. 27 (1773). Var bispen inte tillfreds med offret, tog han trasan, doppade den i vattenbyttan och slog den som hade offrat för snålt, i ansiktet med den. Celander NordJul 1: 296 (1928).
-BÅT. (förr) båt medförande färskvatten till annan båt o. d.; jfr -skuta. Osbeck Resa 55 (1751, 1757). Vid Göteborgs Mekaniska verkstad har år 1903 byggts följande fartyg .. vattenbåt om 15 ton vatten .. för Göteborgs Vatten- och Transport-A.B. TT 1904, Allm. s. 94.
-BÄCK. (vatten- 1640 osv. vattu- 15361935) [fsv. vatnbäkker] (numera bl. tillf.) bäck. Såsom hiorten ropar effter watubeckenar, så ropar min siel o gud til tich. Psalt. 42: 2 (öv. 1536). Klara vattenbäckar strömmade nedför kullarna. Lindgren Mio 38 (1954).
-BÄCKEN. (vatten- 1640 osv. vattu- c. 16001951)
1) (numera mindre br.) bäcken l. fat o. d. med l. för vatten; jfr -behållare. Kyrckiennes watu bäck .. then the nw brwka i döpelsenn. BtÅboH I. 1: 62 (c. 1600). BoupptSthm 1675, s. 94 a (1674; hos barberare). KatalFlottUtst. 1897, s. 48.
2) (numera bl. tillf.) om bassäng l. av naturen bildad vattenfylld fördjupning i mark l. berggrund o. d.; jfr bäcken 3, 4 o. -behållare. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 108. TT 1898, Allm. s. 236 (i hamn). (Öar) belägna i vestra delen af den stora Nicaraguasjön, Central-Americas största vattenbäcken. AntT IX. 5: 2 (1905).
-BÄGARE. (vatten- 1844 osv. vattu- 15411685) jfr bägare 1. Så toogh Dauid spiwtet och watubegharen widh Sauls hoffuudh. 1Sam. 26: 12 (Bib. 1541).
(1 a ζ) -BÄLG. (vatten- 1814 osv. vattu- 1729, 1736) särsk. (förr): bälg (se d. o. 3) som drevs med vatten. Triewald Förel. 2: 208 (1729, 1736).
-BÄRARE. (vatten- 1640 osv. vattu- 16131755) person som bär vatten; jfr -dragare, sbst.1 1. Hallenberg Hist. 2: 875 (i handl. fr. 1613).
-BÄRERSKA. (vatten- 1862 osv. vattu- 1749) (förr) jfr bärerska 1. Lind 1: 1544 (1749). Från Dalarna gingo .. (kvinnorna) som byggnadshantlangare, vattenbärerskor och rodderskor till Stockholm. Levander FattFolk 49 (1934).
-BÄRNING, förr äv. -BÄRING. (vatten- 1818 osv. vattu- 16121741) (numera bl. tillf.) handlingen l. verksamheten att bära vatten; äv. konkretare. Efter wid Grufwan alt för mycket sönes (dvs. försummas) med Grufwe-arbetet och wattubärningar. Bergv. 1: 40 (1612). Ett ok för vattenbärning av lätt och ändamålsenlig konstruktion. Form 1951, s. 74.
-BÖLJA. (vatten- c. 1580 osv. vattu- 16351780) [fsv. vatnbylghia] (numera bl. tillf.) våg (av l. i vatten); jfr -våg, sbst.1 VocLib. avd. 5 (c. 1580). I det .. hafwet och wattuböljorna skola owanligen brusa, warder ock all ting på jorden bedröfweligit. Bælter JesuH 5: 990 (1759).
-BÖSSA, äv. -BYSSA. (vatten- 1538 osv. vattu- 1585) (numera bl. ngn gg, vard.) vattenpistol (jfr bössa 2 c); förr äv. allmännare: vattenspruta. VarRerV 30 (1538). Om En hoop små Barn skiuta åht samma Slått med sina WattnByssor. VDAkt. 1708, nr 119.
-CEMENT. (i ä. fackspr.) hydraulisk cement; jfr cement I 2, 3 o. -murbruk. I anledning hvaraf någre kommit på den tankan, at Snäckmaskar .. tilsammans brukade med fint Kalkmjöl, skulle gifva det starkaste petrificerande Ämne, och sålunda föreskrifvit at til Vattencement vid Slussbyggnader bruka en sådan blandning. Rinman 1: 49 (1788).
-CIRKULATION. förhållandet att vatten cirkulerar; äv. konkretare. Frykholm Ångm. 56 (1881). Ju mer vattenavdunstningen ökar, desto starkare rubbas den globala vattencirkulationen. Edberg DalAnde 91 (1976).
-CISTERN. jfr cistern 2 o. -behållare. Gadd Landtsk. 3: 99 (1777). (Spisarna är försedda) med en vattencistern, helst af koppar men ibland äfven af emaljeradt gjutjärn, för vattenuppvärmning. 2UB 1: 444 (1898).
-CYKEL. (pontonförsedd) cykel för färd på vatten. Försök att köra med vattencykel över (Engelska) kanalen. Swing 1920, nr 2, s. 5. Två polacker kom på tisdagen till Bornholm, efter att ha tagit sig över Östersjön på en vattencykel. SvD(B) 1947, nr 245, s. 16.
-DAMM. (vatten- c. 1645 osv. vattne- 1788. vattu- 17061807) jfr damm, sbst.1 II. IErici Colerus 1: 274 (c. 1645). Själva gården med sin speglande vattendamm i mitten. Munthe IslamK 113 (1929).
-DEL. (vatten- 1529 osv. vattu- 17591772) del i l. av vatten(område); förr särsk. dels till 1: vattenpartikel, dels till 2, om del i fiskevatten. At the skole giffue wår keriste nådigiste herre en lott i nothen för konungx watn deel. G1R 6: 269 (1529). De enskilda i vågrörelsen deltagande vattendelarna .. svänga upp och ner med sitt viloläge som rörelsecentrum. Optik 1934, s. 12.
(2) -DELANDE, p. adj. (vatten- 1876 osv. vattu- 1835) om höjd l. ås o. d.: som avskiljer ett vatten(system) från ett annat (jfr dela, v.1 19); numera nästan bl. i bildl. anv. Ett flodområdes gränsor äro dels vattudelande höjder, dels kuster. Palmblad LbGeogr. 25 (1835). Just avsaknaden av vattendelande frågor speglar antagligen väljarnas relativa ointresse. KvällsP 8/2 2005, s. 2.
(1, 2) -DELARE. (vatten- 1819 osv. vattu- 1860) i fråga om avrinning: upphöjd geologisk bildning som utgör gräns mellan två områden som avvattnas åt olika håll; jfr -skiljare, -skillnad 2. Hisinger Ant. 1: 62 (1819). Cevennerna .. utgör vattendelare mellan Medelhavet och Atlanten och har en medelhöjd av ca 1000 m ö.h. NE 4: 68 (1990). särsk. i mer l. mindre bildl. anv. Key SjälNeutr. 49 (1916). Det var ett mentalt återvändande till en tid i vilken han kände igen drag av sin barndom och ungdom. En tid före den stora vattendelaren i hans liv. Anderson Brev. 129 (2004).
-DIGER. (vatt- 1815. vatten- 18151905. vattu- 17941818) (†) tung av (regn)vatten; särsk. om moln; jfr diger 1 b γ o. regn-diger 1. Det vattudigra molnet. Ossian 1: 4 (1794). Forslund Lee 21 (1905).
-DIKE. (vatten- 1640 osv. vattu- 16971779) [fsv. vatudike] jfr dike 1 a. Linc. (1640). Hundstaggen .. träffas allmänt i vattendiken och pölar. Sundevall Zool. 84 (1835).
-DIMMA. (vatten- 1880 osv. vattu- 1611c. 1710) dimma; äv. (o. numera i sht, i fackspr.) i fråga om brandsläckning l. nerkylning o. d., om finfördelat vatten påminnande om dimma; jfr -stoft. Forsius Phys. 176 (1611). (Isskorpan) beror helt säkert på nederbörd af öfverkyld vattendimma. Nordenskiöld Vega 1: 435 (1880). Som regel gäller att vid brand i elanläggning skall vid släckning med sluten vattenstråle eller vattendimma elströmmen vara frånslagen. Stålemo o. Hultquist BrandOmb. 20 (1966).
-DJUP. (vatten- 1783 osv. vattu- 17061840) jfr djup, sbst. 4 a; i sht förr äv. om ställe med djupt vatten (jfr djup, sbst. 1). Emedan oftast under .. (bergen) finnes underjordiska watudiupar. UHiärne 2Anl. 161 (1706). Mätning av vattendjupet i hav och sjöar med ekolodning har fått stor betydelse. Bergholm Fys. 4: 65 (1957).
(1 b ζ) -DJUR. (vatten- 1706 osv. vattu- 16111772) djur som lever i vatten. Forsius Phys. 324 (1611).
(1, 2) -DOM. dom (se dom, sbst.1 2 a) i mål om rätt till utnyttjande av vatten. Fastställd vattendom. UNT 3/2 1937, s. 11.
(1, 2) -DOMSTOL~02 l. ~20. (förr) specialdomstol (t. o. m. 1998) för handläggning av vattenmål i första instans, miljödomstol (sedan 2011 mark- o. miljödomstol). Ymer 1912, s. 179. Vattendomstol består av en vattenrättsdomare såsom ordförande samt .. två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. SFS 1918, s. 1157. Miljööverdomstolen anser i sin bedömning att vattendomstolen har gjort en alltför begränsad prövning av tre paragrafer i vattenlagen. DN 29/6 1999, s. A5.
-DOP. (vatten- 1790 osv. vattu- 15821785) dop i vatten. Then H. Ande, then wår .. dödha nattur föder på nytt, och gör leffuande genom watudopet. PErici Musæus 2: 134 a (1582).
(1 b ζ) -DOSTA. (vatten- 16591757. vattu- 16381749) (†) växten Eupatorium cannabinum Lin., hampflockel; jfr dosta 3. Franckenius Spec. C 1 b (1638). Serenius Iiii 4 b (1757).
-DRAG. (vatten- 1736 osv. vattu- 17131871) (mer l. mindre) strömmande l. rinnande vatten, särsk.: bäck l. å l. älv (jfr -dräkt 2, -fart, -gång 2); förr äv. om skydrag (jfr drag 7 o. -pelare). (Gruvan) är ödelagder för det starka vattudraget. NoraskogArk. 4: 104 (1695; normaliserat). Den 8, sågs på hafvet et artigt vatndrag: columnen börjades ned vid vatnet med liksom strödde små moln, tilväxte sedan utur dem med en smal, i bugt upstigande sträng. Thunberg Resa 1: 108 (1788). Sverige är rikare på vattendrag än något annat land i Europa, om Finland undantages. Rönnholm EkonGeogr. 6 (1907). Närkesslättens största vattendrag är Svartån, som till Hjälmaren för vatten från sjöar å Tiveden. RisebergaB 13 (1931). jfr bi-vattendrag.
-DRAGARE, sbst.1 (sbst.2 se K). (vatte- 1579. vatten- 15671921. vattu- 15411866) [fsv. vatn-, vatudraghare] (†)
1) (†) vattenbärare; jfr dragare 2 a. 5Mos. 29: 11 (Bib. 1541). Alt vatten til .. (turkarnas) Religions-tvagningar, hämtas af Sakas eller Vatten-dragare. Björnståhl Resa 5: 144 (1783). Cannelin (1921).
2) (†) drönare; jfr dragare 2 b o. -bi. Om några aff .. (de bin som mist gadden) kunna behålla Lijfwet, så draga the aldrig mehra Honung eller sättia några Ungar, uthan blifwa Watndragare. IErici Colerus 2: 83 (c. 1645). Dahm Biet 99 (1878).
(1 b ζ) -DRAKE-ROT. (vatten- 16591733. vattu- 1638) [jfr t. wasserdrachenwurz] (†) växten Calla palustris Lin., missne; jfr -mossa o. vattu-ingefära, vattu-mäss. Franckenius Spec. B 4 b (1638). Steinmejer Palmberg 198 (1733).
-DRICK. (vatten- 18061840. vattu- 17011819) (†) jfr drick 2 o. -dryck. Warnmark Songt. 29 (1701). Så törstig jag är och så matt, / Tillåt mig en vattendrick finna. Widström Vitt. 64 (1840).
-DRICKANDE, n. (vatt- 1716. vatten- 1555 osv. vattu- 16351768) drickande av vatten; särsk. till 1 a γ, i fråga om att kurera sig; jfr -drickning. G1R 25: 500 (1555). Jag börgar nu tröttna wid thet efwiga watndrickandet (vid Medevi brunn) och længtar mycket hærifrån. Lidén FörtrBr. 109 (1772).
-DRICKARE. (vatten- c. 1750 osv. vattu- 17451749) person som dricker l. brukar dricka vatten; förr särsk. dels om person som avstår från starkare drycker (jfr -drinkare), dels om person som satts på vatten o. bröd (se vatten 1 a α β). Linné Gothl. 281 (1745). För Fästningsfångar, Arrestanter eller Wattendrickare böra förteckningar serskildt upprättas. SFS 1842, nr 47, s. 27. Från och med i dag är jag vattendrickare. Kommer sålunda att bli fruktansvärd hädanefter. Strindberg Brev 4: 336 (1884).
-DRICKNING. (vatten- 1677 osv. vattu- 15781766) vattendrickande; förr särsk. till 1 a γ, i fråga om att kurera sig. BOlavi 72 a (1578). Kung Otto af Grekland, som äfven var i Karlsbad, afslutade .. sin vattendrickning hvarje morgon med en sejdel bäjerskt öl. De Geer Minn. 1: 278 (1892).
-DRIFT. (vatten- c. 1745 osv. vattu- 17171834)
1) till 1 a ζ: (system för) kraftöverföring medelst vatten; jfr drift 14 a. Machiner med vattudrifft som kan utarbeta det mesta och gröfvesta som sedan med handarbete bör sammansettass. Polhem Brev 131 (1717). Brist på vattudrift är icke heller något gilltigt skäl emot Verkstadens anläggande i Stockholm. KrigVAT 1834, s. 334.
2) (tillf.) om rörelse l. förflyttning av vatten; jfr drift 3. Passaderna angripa .. vattenytan inom sina områden och åstadkomma en vattendrift mot sydväst. Eriksson HavLiv. 190 (1926).
-DRINKARE. (vatten- 1871 osv. vattu- 1776) (numera bl. tillf.) jfr drinkare 1. Kellgren (SVS) 6: 68 (1776). Att han aldrig drack vin gjorde, att han stämplades som en glädjefientlig ”vattendrinkare”. Grimberg VärldH 3: 171 (1928).
(3) -DRIVANDE, p. adj. (vatten- 1790 osv. vattu- 17851807) jfr driva, v.2 18 e. Möller 2: 1353 (1785). Öka den vattendrivande medicineringen. SDS 9/6 1995, s. C9.
-DRIVARE. (†) ledsegel under mesanbommen längst akterut (som hänger ner mot vattnet); jfr drivare 13. NF 3: 1451 (1880). 2NF 24: 1441 (1916).
(1 a ζ) -DRIVEN, p. adj. jfr -drift 1. 2NF 32: 351 (1921; om sågverk).
(1 a ζ) -DRIVKRAFT. (†) jfr driv-kraft 1. En större fabrik, med vattendrifkraft, för tillverkning af finare hvitare bomullsväfnader .. (har) blifvit anlagd vid Wiske ån. PT 25/1 1836, s. 1. Finland 149 (1893).
-DROPP. (vatten- 1862 osv. vattu- 16741775) förhållandet att vatten droppar; särsk. konkret(are). Denne warder medh Iiskalt Wattudrop på Bara Hufwudet Torquerat. Palmquist ObsRyszl. 47 (1674). Det öfre snötäcket löser sig och vattendropp sipprar längs de frusna stammarna. TurÅ 1905, s. 396.
-DROPPE, förr äv. -DROPPA. (vatten- c. 1635 osv. vattu- 16111789) [fsv. vatndrupi] droppe vatten. Forsius Phys. 131 (1611). Oceanen blir större genom en wattendroppa. Wåhlin Bastholm 227 (1791). Frideborg svängde med hinken så att en kaskad av blanka vattendroppar stänkte omkring den. Krusenstjerna Pahlen 5: 130 (1933).
-DRUCKEN, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr drucken 2. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 260 (om bergart). Fyller baljan med korn till fyra femtedelar och med vatten till en femtedel .. Följande dag uppbär han det vattendruckna kornet. Hörlén GSed. 130 (1914).
-DRYCK. (vatten- 1665 osv. vatts- 1699. vattu- 16001893) [fsv. vatndrykker] (numera bl. tillf.) dryck (huvudsakligen) bestående av vatten; förr äv. om omgång vatten att dricka, klunk (jfr dryck 2 o. -drick). Icke enn småla brödh eller enn watudrÿck gifuidt them i 8 dagar vthann huadh theres egit folk them tilfört hafwa. 3SthmTb. 3: 5 (1600). Denna oskyldiga, sura vattendryck .. som kallas cider. Strindberg FrBönd. 166 (1889).
-DRYPANDE, p. adj. drypande av vatten. Adlerbeth Æn. 148 (1804). Exkursioner i vattendrypande skogsmarker och pösande regnskogsmyrar. Kranck SlocknEldL 108 (1930).
-DRÄKT. (vatten- 16951901. vattens- 1527. vattu- 16501846) (†)
1) (†) (strömmande) vatten(massa) för drivande av kvarn, uppfordringsanordning o. d.; äv.: vattentillgång. Fogdehyttan 1 masugn, skogen mestedels uthuggen, elak vattudrägt. NoraskogArk. 4: 39 (1638; normaliserat). Wid Gulgrufwe Bruk giordes en hell och hollen ny Bruksbygnad af sten, så at werket, flyttades längre upp i strömmen, at få mera och bettre watndrägt. Geijerstam Lev. 38 (1753). Lindahl SvMill. 6: 226 (1901).
2) (†) rinnande vatten; vattendrag; jfr dräkt I 3. Faggot PVetA 1747, s. 38. (Man har låtit) bygga öfwer ån, en hwälfd Bro .. med 3 til 4 famnars wid öpning för wattendrägten under hwalfbågen. Fischerström 3: 139 (1783). År 1711 affattades vattendrägten från Wettern åt Roxen. Alreik Landtm. XI (1843). Johansson Noraskog 2: 365 (1882).
3) (†) anordning för uppfordring av vatten; jfr dräkt I 6 b, 9. Vår begæren (är) ath j bespörgia vele huar nogher forståndigh på vatns drekter finnes kan, then som kunne .. draga stilla vathn vthur thenne diwpe malmegruffwr. G1R 4: 145 (1527). Triewald Eldmachin 30 (1734).
4) (†) om fall l. lutning på tak o. d. som medför att regn- l. tövatten sprids till grannes tomt l. hus. FörarbSvLag 4: 217 (1695). Lider någor märkeligit beswär af annars mans hus; såsom af .. watndrägt, och annat mehn .. hafwe .. han rätt till lösn. JB 7: 5 (Lag 1734).
-DRÄNKA, -ning. (vatten- 1747 osv. vattu- 17731777) jfr dränka 4. 2RARP 16: 440 (1747; med avs. på tyg). Myrar och vattendränkta skogstrakter. Samtiden 1873, s. 114. Trä som skall betsas måste efter putsningen vattendränkas och slipas. HantvB I. 2: 231 (1934).
-DRÖG. (förr) jfr drög, sbst.1 1. BoupptSthm 23/2 1661. För transport huvudsakligen av vatten i ämbar använde man sig av en mindre släde, en s. k. vattendrög. Gruddbo 381 (1938).
-DUNK. behållare (av plast) för vatten. SmnställnKrigsmat. 1: 176 (1941).
-DUNST. (vatten- 1791 osv. vattu- c. 17071749) (numera bl. tillf.) jfr dunst 1. Broman Glys. 1: 905 (c. 1707). Hägring synes mest på hafwet och kommer af wattendunster i luften. Berlin Lrb. 107 (1852).
-DUNT. (vatten- 1771 osv. vattu- 16671789) (numera mindre br.) om gruvas djupaste rum l. sänkning vari vatten samlas för uppfordring; jfr dunt, sbst.2 Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. 1667). (Gruvfogden skall) altid så laga, at nog rymlig wattu-dunt hålles. Bergv. 3: 211 (1765). SvD(A) 26/2 1960, s. 3.
-DÄMNING. (vatten- 1740 osv. vattu- 16301837) abstrakt o. konkret(are); jfr dämning 1. AktsamlKungsådreinst. 83 (1630). Anmärkning öfver bränn-torfs nytta vid vattudämningar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 634 (cit. fr. 1764). Särdeles Händelse omtalas af de gamla, hwarigenom en watn-dämning om Julnatten brutit löst i Åreskutan, och bortfört Mörwiks by med Folk och Creatur. Hülphers Norrl. 2: 141 (1775). Om någon del af åker eller äng göres ofruktbar genom vattudämning. Rabenius Kam. § 134 (1825).
-EROSION. av vatten åstadkommen erosion; jfr vattu-skörd. Sjögren Torneträsk 23 (1909). Genom vatten- och vinderosion nedbryts med tiden alla höjder på jordytan. BokNat. Mater. 334 (1953).
-EXTRAKT. extrakt (se d. o. 2) med vatten ss. lösningsmedel; jfr -utdrag. FKM 3: 18 (1810). I vattenextrakt från tobaksblad, som legat torra i flera år, var smittämnet ännu verksamt. VäxtLiv 4: 215 (1938).
-FABRIK. fabrik för produktion av mineralvatten o. d. GHT 17/9 1895, s. 4.
-FALL. (vatt- 17571864. vatten- 1671 osv. vattu- 16871849) [fsv. vatnfal] jfr fall, sbst. I 1 i (anm.); särsk. om fallande vatten dels ss. vattenkraft, dels ss. vattenkonst; förr äv. om vatten- o. avloppsledning (i städer). Lustbygningar hörer Bekostning til, och tienar stoore, och the rijka, såsom Springawattn, eller Fontiner och Wattnfall eller Cascader. Risingh LandB 35 (1671). (Det) åligger (Stads)Ingenieuren, alle Gator och Watn-fall så afwäga, at Gatorne icke blifwa för höga .. och Wattu-fallen ifrån Gårdarne icke hindras. PH 2: 1280 (1736). En dagsresa norrut från Jokkmokk ligger .. Njåmmelsaska eller Harsprånget, det största vattenfall i Europa samt mer än dubbelt högre än Trollhättefallen. IllSv. 2: 135 (1882). Södra och mellersta Sveriges resurser av vattenkraft kunna i stort sett sägas vara utnyttjade. Norrlands vattenfall utbyggas därför i ständigt ökat tempo. SvGeogrÅb. 1952, s. 7.
Ssgr: vattenfalls-rätt. i sht jur. jfr rätt, sbst.2 4. Med 1912 års ingång införlifvas ytterligare en ny art nyttjanderätt, vattenfallsrätten, med vårt rättssystem. Björling CivR 96 (1911).
-styrelse(n). (numera bl. om ä. förh.) (styrelse (se d. o. 8) för) ämbetsverk som handhade förvaltning av statligt ägda vattenkraftverk (1909 ersatt av Statens vattenfallsverk, 1992 av Vattenfall AB o. Svenska Kraftnät). SFS 1908, nr 177, s. 6.
-FALLARE. (vard.) person som är l. har varit anställd av Vattenfallsstyrelsen l. dess efterföljare. DN(A) 25/9 1933, s. 11. 27 meter över marken dinglar de här två vattenfallarna i lättmetallstegar. RöstRadio 1950, nr 15, s. 8.
(1, 2) -FARLED~02 l. ~20. jfr far-led, sbst.1, o. -väg 2. Tingsten AnvTakt. 14 (1887). Afgifter för begagnande af kanaler och andra vattenfarleder inom riket. SFS 1891, nr 60, s. 4.
(1, 2) -FART. (vatt- 1721. vatten- 16351924. vattu- 16401786) (†) vattendrag; äv. dels: färd över vatten, dels: sjöfart. Att han bygger oppå vatnfahrten een qvarn och således stemmer vatn och förderffver alle engjer opå Hoff-Cantzlerens hemman. RP 5: 165 (1635). At altid hålla wattufarten wid spången och Stenkistorne fri och ledig. AktsamlKungsådreinst. 399 (1786). Under en konglig vattenfart på sjön Dall. PoetK 1819, 2: 157. En utredning om vattenfarten i Finland. Rosman BjärkSäb. 2: 236 (1924).
-FAST. särsk.: vattenbeständig; jfr fast adj.1 2 a. Jungberg (1873). Kemiska vattenfasta färger. MeddSlöjdF 1899, 2: 86. Ingemarsson SmåCitr. 289 (2004; om mascara).
-FASTAGE. (†) fastage för vatten; jfr -fat. Watten-fastager af 170 a 190 kannor. DA 1793, nr 152, s. 3.
-FAT. (vatt- 16711889. vatten- 1640 osv. vattu- 15501786) (förr) jfr fat 1, 3 o. -bäcken 1, -fastage, -tunna. Meyerson VapArboga 217 (i handl. fr. 1550). Watnfaat, thet man twättar sigh öfwer, Handbecken. Linc. Kkk 4 a (1640). Till säkerhet för eldsvådor, måste .. ständigt på torget ligga 2 stora vattufat. BtVLand 2: 63 (1760). jfr skepps-vattenfat.
(1, 2) -FATTIG. jfr fattig 2. (Mellan bergen) ligger Persien, ett luftigt högland, kalt, torrt, vattenfattigt, fullt af salt-hedar, salt-öcknar och salt-sjöar. Palmblad HbGeogr. 1: 11 (1826). Nästan alla floderna (i Provence) äro tidtals ytterst vattenfattiga. LbFolsk. 749 (1892).
(1 b ζ) -FAUNA. jfr fauna 1. Studium av vattenfaunan i insjöarne. LAHT 1890, s. 359.
-FE. mytologiskt väsen med hemvist i vatten; jfr undin 1. Wirsén Ton. 4 (1893; i Vättern).
-FILTER, förr äv. -FILTRUM. jfr filter 1. KrigVAH 1883, s. 12. Ett för hushållsbruk användbart vattenfilter för avlägsnande av järn. Wirgin Häls. 2: 24 (1931).
-FIOL, se -viol.
-FLASKA. (vatt- 1889. vatten- 1766 osv. vattu- 15781828) flaska för l. med vatten; jfr -butelj, -karaff. BOlavi 61 b (1578). 4. st. Vattenflaskor med glas-proppar. BoupptVäxjö 1796. Jag gav henne vattenflaskan och drack sedan med välbehag ur samma flaska. Anderson Brev. 549 (2004).
-FLEN. (†) magknip o. d. orsakat av (för mycket) vattendrickande; jfr flen, sbst.1 3. Fleen kallas här i landet then passion, som äljest heter Colica, och bär namn så wäl af wäder- som watn-Fleen. Broman Glys. 1: 679 (c. 1738). Tholander Ordl. (1872).
-FLOD. (vatt- 1646. vatte- 15961679. vatten- 1590 osv. vattu- 15261941) [fsv. vatnflodh, vatuflodh] (numera bl. ngn gg) om ymnigt flödande av vatten (som vållar skada på person l. egendom), särsk. till följd av snösmältning l. regn o. d.; översvämning; jfr flod, sbst.3 1 (b), o. -flöde. Then stoora watufloodhen, som är jemmer och bedröffwelse. OPetri 1: 100 (1526). Iagh skal låta ko(m)ma een watuflodh offuer iordena. 1Mos. 6: 17 (Bib. 1541). När .. (skattehemmanens) ägor blifwit af wattuflod afskurne och förminskade. LandtmFörordn. 4 (1765). I fjol var det våtår, och höet ruttnade i bredorna eller flöt bort med vattenfloden. Moberg Utvandr. 90 (1949).
(1 b ζ) -FLORA. jfr flora 3 o. -vegetation. AntT XI. 1: 13 (1890).
(1 b ζ) -FLUGA. (vatten- 1780 osv. vattu- 1770) entomol. individ l. art av till familjen Ephydridae hörande fluga (som uppehåller sig i fuktiga miljöer o. vars larver lever i vatten); i sht i pl., om familjen. Där slås små ringar på watnet, just som när watuflugan hoppar på watnet. Gyllenborg Insjöfisket 36 (1770). Vattenflugorna, ephydriderna, är små, svarta eller gråbruna och har ibland metallglans. DjurVärld 3: 433 (1963).
-FLUORIDERING. tillförsel av fluor i dricksvatten i syfte att motverka karies. Ericsson Tandsjukd. 8 (1957).
-FLY. (†) = fly, sbst.1 2. VetAH 1805, s. 64. I det en hastig och stor väderiling kommit och drifvit elden öfver ett vattenfly in uppå den därvid belägna skogen. NoraskogArk. 4: 153 (1901; om förh. 1688).
-FLYGPLAN~02 l. ~20. sjöflygplan. 2NF 27: 1184 (1918).
-FLÄCK.
1) jfr fläck, sbst.1 1 a. För att täcka vattenfläckar (på gipstak), påstryker man äfven, i stället för oljefärg, en sprit-lackfernissa. AHB 12: 7 (1865).
2) jfr fläck, sbst.1 3. MosskT 1889, s. 259. Där var sankt med skimrande vattenfläckar mellan tuvorna. Sandgren Förklar. 191 (1960).
-FLÖDE, förr äv. -FLÖD. (vatten- 1700 osv. vattu- c. 17001967) flödande av vatten; särsk. pregnant; jfr flöde 1 (b, c) o. -lopp 1, -rinnel. Isogæus Segersk. 1117 (c. 1700). Då 1,650 man blifvit öfverförde, uppstod en våldsam storm med vattenflöde, som varade i tvenne dygn och alldeles afbröt förbindelsen mellan båda stränderna. Mankell Krigsm. 1: 436 (1865). Att vi .. måste ha ovanligt höghjulade kärror för att vara beredda att korsa särskilt djupa vattenflöden. Andersson Drak. 424 (1926).
-FORM l. -FORMA.
1) (-forma) (förr) till 1, om vattenkyld forma (se form III). JernkA 1834, s. 593. Då varm bläster infördes .. inrättades s. k. vattenformor, med dubbla väggar, mellan hvilka vatten ständigt cirkulerar. NF 5: 34 (1881).
2) till 1 b ζ, i fråga om växt l. djur; jfr form I 9 slutet. Hammargren Jordkl. 115 (1854). Amfibiska växter kunna leva såväl i vatten som på land. Vattenformen har ofta ett helt annat utseende än landformen. 3NF 1: 838 (1923). (Snäckans mantelhåla) tjänstgör hos landformer som lunga. Hos vattenformer fungerar den som gälhåla. BokNat. Liv. 188 (1951).
-FRI. (vatten- c. 1750 osv. vattu- 1773) som är utan vatten, fri från vatten; om plats l. utrymme äv.: skyddad från inträngande vatten, vattensäker; jfr fri 27. Cobolt-regulus uplöses i vattenfri vitriolsyra. Scheffer ChemFörel. 117 (c. 1750). Då .. (uttömningen vid byggandet av slussen) icke var tillräcklig att hålla grafven vattenfri, så måste förtimringen byggas färdig på landet. 2SAH 4: 137 (1806). En ovanligt bra hudnärande creme kan tillredas av: vit vaselin .. jordnötsolja .. kakaofett .. vattenfri lanolin .. rosenvatten. Holm AlltFläck. 82 (1946).
-FRIHET. (†) jfr frihet 10. Mjölksyra, bragt till den högsta grad af vattenfrihet, som .. kunde ernås. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 257. Nyblæus Pharm. 317 (1846).
-FRÅNSTÖTANDE, p. adj. jfr -avstötande. Ämnen som förläna (vävnads)ytan vattenfrånstötande egenskaper. HantvB I. 8. 2: 195 (1940). Sport-, bil- och allroundrock i vattenfrånstötande rayon med matelasserat foder. DN(A) 30/9 1963, s. 3.
(1 b ζ) -FRÄKEN. (vatten- 1829 osv. vattu- 16941729) (numera mindre br.) växten Equisetum fluviatile Lin., sjöfräken. Bromelius Chl. 25 (1694). Landsm. 1976, s. 56.
(1 b ζ) -FRÄNE. bot. växten Rorippa amphibia (Lin.) Besser; jfr -senap. Weimarck SkånFl. 347 (1963).
-FULL. (vatten- c. 1580 osv. vattu- 15361788) [fsv. vatnfulder, vatufulder] (numera bl. tillf.) full av vatten, vattenrik; vattensjuk. Syr. 39: 23 (”40: 12”) (öv. 1536). (Av) wattufulla myror, äro nu blefne öfwergode Sädesåkrar och gräsland. Broman Glys. 3: 25 (c. 1730). Dædalus 1949, s. 67 (1801; om gruva).
-FYLLA, -ning. [jfr fsv. vatnfylter] fylla (ngt) med vatten; i sht i pass. o. p. pf. Så snart Skeppet var förtöjdt, for jag i land med båten, för att utse tjenligaste stället till vattn-fyllning och ved-fällning. Landell Bligh 67 (1795). Fullriggade järnskeppet ”Strasbourg” .. vattenfylldes och kantrade. GHT 1895, nr 206, s. 3. Vattenfyllda ballonger. Lindroth IngaÄnglar 30 (1995).
(1 b ζ) -FÅGEL. (vatt- 17731788. vatten- 1640 osv. vattu- 15781827) fågel som företrädesvis lever vid l. i vatten; ofta koll.; förr särsk. ss. ämnesnamn, om kött av sådan fågel. The som haffua mieltesiwkon, skola .. äta godh maat och skogzfoglar, och inge watufoglar. BOlavi 64 b (1578). Vattenfåglarne hafva utom de egentliga fjädrarne närmast kroppen en ännu hårlikare betäckning som får namn af dun. Almström KemTekn. 2: 610 (1845). Tåkern är en slättsjö, vida berömd för sina skaror av svanar och änder och allsköns annan vattenfågel. RisebergaB 117 (1931).
-FÅNG. (vatten- 17901939. vattu- 16201807) (†) rättighet l. möjlighet att få hämta vatten (jfr fång 10 b); äv. konkret, om kärl för uppsamling av vatten. Vtur thenna källan kom vatnet så småningom rin(n)andes, in vti itt kaar eller vatufång. Schroderus JMCr. 361 (1620). I det hela taget ser det ut som på denna tomt i forna tider funnits ett centrum för vattenfång. SDS 1904, nr 62, s. 2. Cannelin (1939).
-FÅRA, r. l. f., förr äv. -FÅR l. -FÅRE. (vatt- 18861962. vatten- 1640 osv. vattu- 16391943) strömfåra; förr äv. om plogfåra för vattenavledning (jfr fåra, sbst.2 1, o. -fåra, v., -lopp 1 o. vattu-skörd). Watufohren görs twärt öfwer (åkern), til at affleedha gytian .. genom waturennor nedh i Dijken. Schroderus Comenius 392 (1639). Den stora Dalbergsån .. ger med sin nyckfullt vindlande vattenfåra ett välkommet avbrott i slättens enformighet. TurÅ 1936, s. 16.
-FÅRA, v. (vatt- 1743. vatten- 17721822. vattu- 16561778) (†) göra vattenfåror i (åker); äv. abs. Alm. 1656, s. 17. (Man) körer .. (åkern) andra gången ganska wäl omkring Michaeli, harfwar och wattenfårar. Ahlquist Öl. 1: 407 (1822).
-FÅRE, se -fåra, sbst.
-FÄLT. (vatten- 1763 osv. vattu- 1759) (numera bl. tillf.) jfr fält 1 e α. GbgMag. 1759, s. 65. Sedan vi passeradt udden af fasta landet .. visade sig ett ansenligare vattenfält än det vi hittils sedt. Fischerström Mäl. 33 (1785).
(1 b ζ) -FÄNKÅL. (vatten- 16591951. vattu- 16381734) [jfr t. grosser wasserfenchel] (†) om vissa vattenlevande örter påminnande om l. likartade med fänkål; särsk. dels om växten Oenanthe aquatica (Lin.) Poir., vattenstäkra l. om frukt av denna växt för medicinsk anv. (jfr stäkre-frö), dels om Myriophyllum spicatum Lin., axslinga, dels om Peucedanum palustre (Lin.) Moench, kärrsilja. Franckenius Spec. C 2 a (1638; om kärrsilja). Vatten fenkol (Myriophyllum spicatum) som i stilla vatten visar sig ofta. Fischerström Mäl. 283 (1785). Vattenfänkål, Stäkrefrö .. användas i medicinen som medel mot hosta och luftrörskatarr. Kjellin (1927). Krook Handköpsben. 152 (1951).
-FÄRG. (vatt- 16681967. vatten- 1556 osv. vattu- 16221788) färg (se färg, sbst.1 2) vars lösningsmedel är vatten (jfr akvarell-färg); äv. (motsv. färg, sbst.1 1) om färg som liknar färgen hos vatten (jfr -färga). Item skole the köpe .. allehande sköne niderlenske målninger, både medt olije och vatnfärge. G1R 26: 289 (1556). En wattenfärg i ansigtet är tecken til, at man är mycket swag. Linné Diet. 2: 226 (c. 1750). Vattenfärger köper man i färghandeln; man får i allmänhet köpa färglådor med alla behöfliga färger. Hubendick FlickLek. 293 (1879).
Ssg: vattenfärgs-målning. målning med vattenfärg; äv. konkret. Dalin (1855). En hel svit af vattenfärgsmålningar från olika tider. 3SAH 13: 244 (1898).
-FÄRGA. (vatten- 1640 osv. vattu- 17471764) anträffat nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.: som har den färg som vatten har; äv. mer l. mindre bildl.: genomskinlig; jfr färga, v.1 1 d. Linc. F 4 a (1640). SvLittFT 1836, s. 206 (bildl.). En blå och vattenfärgad mössa. Schybergson FinlH 1: 11 (1887).
-FÖRANDE, p. adj. (i fackspr.) om skikt l. lager o. d.: som innehåller vatten; jfr föra 13. I foten af Montjuich .. har man påträffat ett vattenförande lager. Kræmer Span. 113 (1860).
(1, 2) -FÖRBINDELSE. förbindelse (se d. o. 1 c) till sjöss l. i vatten. Iduna 4: 166 (1813). (Farorna med färder genom Östersjön) kunde man undgå genom att kanalisera Motala ström och öppna vattenförbindelse mellan Vettern och Venern. 3SAH 12: 109 (1897).
-FÖRBRUKNING. jfr för-bruka c o. -åtgång. TT 1872, s. 119. Vattenförbrukningen är starkast i ungskogarna och omkring de gamla kvarlämnade träden. SkogsvT 1910, s. 287. Ju mer civilisationen går framåt, desto mer ökas vattenförbrukningen. Selander LevLandsk. 185 (1955).
-FÖRING. förhållandet att vatten flödar i vattendrag; särsk. konkretare, särsk. (i fackspr.) ss. mått på vattenmängd per tidsenhet som rinner fram vid viss kontrollpunkt. Reglerandet af flodernas vattenföring för kraftbehof. TT 1903, V. s. 71. Vid Eda är vattenföringen vid högvatten 31 och vid lågvatten 1,6 kbm. pr sek., fallhöjden 1–4 m. 2NF 32: 1189 (1921). Vi vadade över en bäck vars vattenföring var anmärkningsvärt strid med hänsyn till årstiden. Sundman TvåDag. 82 (1965).
-FÖRLUST. jfr förlust 2. JernkA 1878, s. 393. Lövträden har små vattenförluster under vintern genom att de fäller sina blad. BokNat. Liv. 105 (1951).
-FÖRORENING. förorening av havsvatten l. vatten i vattendrag o. d. gm utsläpp av kemikalier l. olja l. från avlopp o. d. TT 1936, Allm. s. 425. En särskild lag förbjuder vattenförorening från fartyg. Thomsen o. Linders All. 58 (1986).
-FÖRRÅD. (vatten- 1783 osv. vattu- 1788) jfr förråd, sbst.3 1. Skeppets medtagna watnförråd. Cook 2Resa 11 (1783).
-FÖRSLUTNING. (†) vattenlås. TT 1898, K. s. 52. TT 1901, V. s. 18.
-FÖRSÖRJNING. tillhandahållande av vatten för olika behov. Sundberg Mikroorg. 148 (1895). En god och riklig vattenförsörjning är ett primärt villkor för att ett samhälle skall kunna existera på en plats. Sjövall o. Höjer 62 (1929).
-FÖRVÄRMARE. (i fackspr.) apparat o. d. för förvärmning av vatten. PT 1900, nr 76 B, s. 2.
-GAS.
1) (numera mindre br.) vattenånga. Vattengasen bibehåller vid kokpunkten och alla grader deröfver, beständigt sin gasform i fria luften och då den ej är instängd. Berzelius Kemi 1: 188 (1808). Cannelin (1939).
2) [i utvidgad anv. av 1] (i fackspr.) brännbar gas som består av lika delar väte o. koloxid o. som framställs gm att vattenånga leds över glödande kol. Liedbeck KemTekn. 884 (1868). Att försök länge pågått att bereda lyse och värme medelst vattengas. MosskT 1887, s. 252. jfr halv-vattengas.
Ssg (förr; till -gas 2): vattengas-verk. verk för framställning av vattengas. JernkA 1890, s. 161.
(1, 2) -GATA. (vatten- 1792 osv. vattu- 15831682) om gata vid vatten l. vattendrag o. d.; äv. om ngt som liknar en gata i vatten osv.; särsk. om kanal. GävleTb. 17 (1583). Den stora Kanalen, .. (Venedigs) förnämsta vattengata. Svensén Jord. 332 (1886).
-GENOMSLÄPPLIG. IndTNorden 1927, s. 314. Vattengenomsläpplig mark, t. ex. sprängstensfyllnad, kräver en täckning av c:a 15 cm fuktighetshållande lera, varpå läggs ett lika tjockt dräneringslager och sist 10 cm matjord. SvD 19/4 1975, s. 19.
Avledn.: vattengenomsläpplighet, r. KalSvFolkskV 1909, s. 228.
-GEUS. (vatten- 18821949. vattu- 1680) (†) i pl. Brask Pufendorf Hist. 261 (1680). Vatten- el. havsgeuser kallas de geuser, som till sjöss bekämpade Spanien; de blevo namnkunniga genom överrumplingen av Briel 1572. 3NF 8: 628 (1928). 2SvUppslB 12: 247 (1949).
-GLAS, sbst.1 (vatt- 18631883. vatten- 1555 osv. vattu- 15581687) glas med l. för vatten; särsk. i bildl. anv., i uttr. (en) storm i ett vattenglas (se storm, sbst.1 I 2 a β). KryddRSthm 1555, s. 13. (Hon) doppade penseln i ett vattenglas, drog några streck. Tunström Julorat. 329 (1983).
-GLAS, sbst.2 [efter t. wasserglas] (i sht i fackspr.) natriumsilikat l. kaliumsilikat som (under högt tryck o. hög temperatur) lösts i vatten; förr särsk. använt för konservering av ägg. JournManuf. 1: 205 (1825). Takspån impregneras även ibland mot eld, exempelvis genom bestrykning med vattenglas. HantvB I. 6: 97 (1938). Till 12 kg ägg åtgår 9 liter vatten och 1 liter vattenglas. Träskman Fjäd. 111 (1948). jfr kali-, natron-vattenglas.
Ssg (i fackspr.): vattenglas-lösning. jfr lösning, sbst.2 4. TTekn. 1859, 1: 133.
-GLASS. (numera bl. tillf.) glass gjord på vatten (i stället för grädde), isglass; sorbet. Vattenglacer .. äro lättare än andra glacer .. Saft eller puré af alla friska syrliga eller söta frukter kunna användas härtill. Hagdahl Kok. 1042 (1879).
-GLITTER. (vatten- 1907 osv. vattu- 1689) jfr glitter 1. LyckoPris E 1 b (1689). Sjölukt och vattenglitter. Ekman Springkäll. 18 (1976).
(1 b ζ) -GLUNGA. (vatten- 17851893. vattu- 1755) (†) om beläggning av alger o. d. på vatten l. om grön massa av alger i vatten; jfr stada, sbst.2 2 b. Byssus (Flos Aquæ) .. Gotlandis Watu-glunga. Linné Fl. nr 1182 (1755). Lundell (1893).
(1 b ζ) -GRAN. (vatten- 1685 osv. vattu- 16391745) särsk. (numera mindre br.) växten Hippuris vulgaris Lin. (som växer i stillastående vatten o. påminner om en gran), hästsvans (se d. o. 3 b); jfr kanne-gräs 2 a. Franckenius Spec. E 1 a (1639). 2NF (1920).
-GRAV. (vatt- c. 1710. vatten- 1654 osv. vattu- 15411775) jfr grav, sbst.1 2 (b, c). J skolen göra ena watugraff emellan bådha muranar aff then gamla Dammens watn. Jes. 22: 11 (Bib. 1541). Vattengraven är fjärde hindret på varje varv (i hinderlöpning). IPCStSportlex. 17 (1995).
(1 b ζ) -GROBLAD. (vatten- 1659, 1904. vattu- 1694, 1724) (†) växten Alisma plantago-aquatica Lin., svalting; jfr stäkra, sbst.1 Franckenius Spec. D 1 b (1659). ArkBot. II. 1: 149 (1904; om ä. förh.).
-GROP. (vatt- 1965. vatten- 1626 osv. vattu- c. 16501749) [fsv. vatngrop] (delvis) vattenfylld grop; jfr grop 1 o. -hål. Tiderus GrLat. 13 (1626). Skulle planteringen icke företagas genast efter det träden blifvit upptagne, böra rötterne åter vattnas innan de planteras, eller sättas i en vattengrop. Ström Skogsh. 246 (1830).
-GRUFT. (†) vattenhål; jfr gruft 1. Höga och twärbranta bergsklippor, under hwilke löpa många diupa gropar Göler, Swalg och watngruffter. Sylvius Curtius 604 (1682).
-GRYTA. (vatt- 19551967. vatten- 1674 osv. vattu- c. 1710) gryta med vatten. Sylvius Mornay 220 (1674).
(1 b ζ) -GRÅSUGGA~020. zool. (individ av) kräftdjuret Asellus aquaticus Lin.; jfr sötvattens-gråsugga. VetAH 1747, s. 210. (Abborren livnär sig på) fjädermygglarver, sländlarver, vattengråsuggor, märlor och .. kräftungar. Sportfiskeb. 43 (1984).
(1, 2) -GRÄND. (vatten- 1949 osv. vattu- 1596 (: almeningz watugrenden) osv.) (utom i namn på gator o. d., numera bl. om ä. förh.) gränd (se d. o. 2) som leder ner till vatten. En mängd .. gränder, hvaraf åtminstone tvenne gingo ned till ån och voro s. k. vattugränder. Uppl. 1: 475 (1905).
(1, 2) -GRÄNS. gräns som utgörs av l. går i vatten. Ale härad (ligger) något högre än den egentliga slätten, som dock .. icke kan sägas vara låg, ty vattengränsen går understundom norr om de bergiga trakterna. Hildebrand Hedn. 38 (1866). (Gullspångsälven) jämte sjön Skagern utgör .. vattengräns mot Värmland och delvis mot Närke. BotN 1906, s. 87.
(1 b ζ) -GRÄS. (vatt- 1908. vatten- 1724 osv. vattu- 15781805) gräs l. gräsliknande växt som växer vid l. i vatten. Frö aff watugräs. BOlavi 54 b (1578). Vass-svingeln .. Ett mångårigt .. nästan rörlikt men grönare, vattengräs. Nyman VäxtNatH 2: 490 (1868). Här har de stora vattengräsen inte hunnit upp, de vass- och sävbankar som inramar sjöarna är bruna, smutsbruna. TurÅ 1952, s. 80.
(1 b ζ) -GRÖE. (†) gräset Glyceria fluitans (Lin.) R. Br., mannagräs. Hartman Fl. 318 (1854). Vattengröe .. Temligen höga, bredbladiga, i vatten eller på fuktiga ställen växande gräs med stor, utbredd eller hopdragen vippa och temligen stora småax. Areschoug Fl. 517 (1881). SvNat. 1935, s. 77.
-GRÖN. (vatt- 19321967. vatten- 1787 osv.) som har den gröna färg med dragning åt turkos som vatten under visst ljus l. väderleksförhållande har. VetAH 1787, s. 268 (om svamp). Hinnan (på glasplåten), hvars dagrar förut voro färgade vattengröna. Roosval Schmidt 309 (1896).
-GRÖT, se D. —
-GUD. (vatten- 1818 osv. vattu- 1682c. 1762) gud som tros bo i (o. härska över) vatten. RelCur. 79 (1682). Idéen om en Wattengud uppkom väl egenteligen af de första menniskornas förvåning öfver detta elementets kraft. Norrmann Eschenbg. 2: 23 (1818).
-GUDOMLIGHET. jfr -gud. Wisén Oden 36 (1873).
-GYMNASTIK. gymnastik som utförs i vatten; jfr -gympa. Vattengymnastik för gammal och ung i innerstan. SvD 10/2 1977, s. 13.
-GYMPA. [till -gymnastik] (vard.) jfr -gymnastik. Lättsam vattengympa. Vi 1989, nr 22, s. 25.
-GÅNG. (vatt- 16971756. vatten- 1612 osv. vattu- 15431788) [fsv. vatnganger]
1) sjöt. till 1: gräns på fartygssida som allt efter förhållandena ligger än över än under vattenytan, vattenlinje (se d. o. 1) (jfr gång III 3); förr äv. allmännare, om motsvarande gränslinje på annat än fartyg. SkeppsgR 1543. HB 2: 42 (1588; i vallgrav). Ångbåten med röda vattengången kom in från Utön. Strindberg Giftas 1: 258 (1884). SDS 1899, nr 503, s. 2 (på bropelare).
2) (†) till 1: tillgång till l. tillförsel av vatten; stundom närmande sig l. övergående i bet.: vattendrag. OxBr. 11: 105 (1640). (Vättern) har tilflytande vatten, ifrån mer än 40 vattugångar. Fischerström Tal 181 (1769). Andra af Mälaren oberoende vattengångar äro de, som tillhöra Roslagen och Södertörn, bestående af sjöar samt smärre åar på kusten. Svedelius Statsk. 1: 7 (1868).
3) (numera bl. tillf.) till 1: gång l. kanal o. d. varigenom (avlopps)vatten rinner l. leds (jfr -lopp 2); särsk. om akvedukt. Man finner ochså j Room Watugånger wäl bygde. Lælius Bünting Res. 2: 125 (1588). Fyllning uti watngångar under jorden. Rothof 465 (1762).
4) (numera bl. tillf.) till 1: gång (se d. o. III 1) som leder till vatten; jfr -gata, -gränd. Der näst i Wattngåhngen är en bodh med dörr Låås och Nyckel. BoupptSthm 25/1 1673. Wil bolby intaga något af sin skog och mark; tå skal then ej afgärda by stänga från utmark, muhlbete, och watngång. BB 19: 3 (Lag 1734).
5) (†) till 3: urinledare; jfr gång III 1 e. Bölder j Niurerne och vthi watugången. BOlavi 196 b (1578). Tholander Ordl. (1872).
-GÅRD. (vatt- 17271745. vatten- 1813 osv. vattu- 16581752) särsk. (†) gärdsgård utdragen i vatten (för att hindra djur att gå runt o. d.). Murenius AV 406 (1658). Ty hafwa wij för Godt funnit at straxt om wårtiden förbättra Giärdesgårdarne ut med Åen .. samt wattgårdarne twärt öfwer Åen .. så täta giöra at eij Giässen därigenom komma kunna. ByordnMäl. 302 (1745). Cannelin (1939).
-GÖL. (vatten- 1710 osv. vattu- 17461831) jfr göl 2. Peringskiöld MonUpl. 213 (1710).
-GÖMMA. (vatten- 1711 osv. vattu- 17061775) (numera bl. tillf.) jfr gömma, sbst. 6. UHiärne 2Anl. 365 (1706). En del strömar hafva sit ursprung af vattugömor i bärgen .. En del åter hafva sin början af Sjöar. Wallerius Hydrol. 28 (1748).
-HAGEL. (vatt- 1865. vatten- 17501831) (†) jfr hagel, sbst.2 3. ÅgerupArk. Räkn. 18/6 1750. Så kallade vatthagel förfärdigas genom att gjuta smält bly i vatten, hvarvid i allmänhet något metallisk arsenik tillsättes i blyet, för att derigenom få haglen rundare. Hahr HbJäg. 135 (1865).
-HALARE. (†) person som tar ombord vatten på fartyg; jfr hala, v.2 1 a. Ryska jägare lurade i hvarje snår, bakom hvarje klippa, för att borttaga våra vattenhalare. Trolle Sjöoff. 2: 300 (1870). Tholander Ordl. (1872).
-HALT. jfr halt, sbst.1 1; förr äv. konkret, om vattenhaltig del av ngt. LittT 1797, s. 303 (hos opal). Den 97-gradiga alkoholn befrias från sin sista vattenhalt genom förnyad digestion. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 176. Vattenhalten i blodpudding får icke överstiga 50 gram per 100 gram av den färdiga varan. SFS 1951, s. 2077.
-HALTIG. jfr haltig 1; förr äv. bildl. Möller (1790). Han möttes af en sådan vattenhaltig, tillgjord svada, att han helst velat stoppa till sina öron. Nyblom Minn. 2–3: 108 (1904).
(1, 2) -HALVKLOT~02 l. ~20. motsatt: landhalvklot. Svensén Jord. 6 (1884). Den största motsatsen framträder, om man delar klotet i ett nordöstligt landhalfklot och ett sydvästligt vattenhalfklot. Hagman FysGeogr. 2 (1903).
(1 a ζ) -HAMMARE, förr äv. -HAMMAR. (vatt- c. 17151944. vatten- 1528 osv. vattu- 15571773) [fsv. vatnhamar] (förr) jfr hammare, sbst.2 2 a. En vatnhammar til att vdreckia plåtar och staffiser (dvs. stångjärn). G1R 5: 103 (1528).
Ssg: vattenhammar-, förr äv. -hammare-spik. (-hammar- 1765 osv. -hammare- 1775) (förr) HusgKamRSthm 1765, s. 565. Den starkaste spiken är vatthammarspik, som tillverkas i de vid våra forsar och fall anlagda hammarverk, hvilka ock kallas spikhammare. ArbB 308 (1887).
(1 a ζ) -HAMRA. (förr) jfr hamra 1 o. -hammare; i sht i p. pf., om spik. LdVSkr. 180001, s. 343.
(1 b ζ) -HANEFOT. (vatten- 16591757. vattu- 16381724) (†) benämning på olika arter av släktet Ranunculus Lin.; jfr hane-fot, sbst.1 (Lat.) Ranunculus palustris longifolius .. (sv.) Wattu hanefoot medh långe bladh. Franckenius Spec. E 1 b (1638). Watn Hanefoot medh een rundan root. Franckenius Spec. D 2 b (1659). Källe-ljung, watn-hanefot. Serenius Kkkk 3 a (1757).
-HASTIGHET~102, äv. ~200. (i sht i fackspr.) jfr hastighet 3. LB 1: 219 (1901). Vid rännhufvudet göres rännans lutning vanligen mindre stark på det vattenhastigheten vid slussöppning ej skall bli för stor. Ekman SkogstHb. 109 (1908).
-HIMMEL. [jfr eng. water-sky] (†) om mörk himmel som reflekterar öppet (isfritt) vatten (ss. tecken på framkomlighet vid navigation). NordT 1894, s. 102. I siktbart väder upptäcker man drivisen på långt avstånd på grund av en egendomlig ljusning längs horisonten, ishimmel, medan himlen över öppet vatten är mörk, vattenhimmel. Ymer 1928, s. 352.
-HINK. (vatt- 1955 osv. vatten- 1538 osv. vattu- 1814) [fsv. vatnhinker, vatuhinker] jfr hink, sbst.2 2, o. -spann, -ämbar. VarRerV 30 (1538).
-HINNA. (vatten- 1799 osv. vattu- 1734)
1) till 1, om hinnliknande överdrag l. beläggning av vatten; jfr hinna, sbst. 2. Hwar och en Luft Particle är omgifwen med en oförliknelig tunn Watu-Hinna eller Blåsa. Triewald Eldmachin 23 (1734).
2) (i ä. fackspr.) till 3, om den innersta av fosterhinnorna (som innesluter fostervattnet), amnion; jfr hinna, sbst. 1. Sönnerberg Loder 584 (1799).
-HIPPOKRAS. (†) hippokras utspädd med vatten. VinkällRSthm 1585.
(1 a ζ) -HJUL. (vatt- 17291831. vatte- 1542. vatten- 1545 osv. vattu- 15401856) (i sht förr) jfr hjul 2 a. ArkliR 1535, avd. 1 (1540). Under senare hälften af 1800-talet hafva vattenhjulen .. alltmera ersatts af turbiner såsom mera kraftbesparande. LfF 1911, s. 313.
-HO. (vatt- c. 18651967. vatten- c. 1645 osv. vattu- 17381788) [fsv. vatnho] jfr ho, sbst.1 1, o. vattnings-ho. (Hönsens) Watnhoar skola några Resor om Dagen giöras rena, och sedan med friskt reent Watn upfyllas. IErici Colerus 2: 180 (c. 1645).
-HORISONT. (vatten- c. 16951813. vattu- 16931796) (†) särsk. om vattenytas nivå, vattenstånd (se d. o. 1); jfr horisont 3. Rosenfeldt Nav. 37 (1693). Dhet dheras skiutgluggor ligga 7 foht öfver vatnhorizonten. Carl XII Bref 439 (c. 1695). En sank landsträckning .. hvarifrån jordytan .. sänker sig .. söder ut 14 1/2 aln till Wetterns vattenhorizont. LAA 1813, s. 131.
-HUND. (vatten- 1697 osv. vattu- 16111750) hund som (trivs i vatten o.) är en god simmare o. som används vid (fågel)jakt; äv. speciellare, om viss ras, särsk. i uttr. portugisisk vattenhund, hund förr använd vid fiske ss. apportör (jfr -spaniel); förr äv. om späckhuggare. Siödiuret Huaalen hafuer Naturen gifuit en fiende, som fast mindre är än han, then warder kallat Orcas, en Springiare, Watuhund och Pinfisk. Forsius Phys. 153 (1611). Rördrummen .. som häckar på flere ställen vid Mälaren, och skjutes för vattenhundar. Fischerström Mäl. 163 (1785). Portugisisk vattenhund och kinesiska nakenhundar (på utställning). DN 4/12 1984, s. 8.
-HUSHÅLLNING~020. jfr hushållning 2; äv. (i fackspr.) i bildl. anv., om hushållning med vatten hos växt(lighet) (jfr hushållning 2 b). Vattenhushållningen är en af (kinesiska) statens hufvuduppgifter. 2UB 9: 407 (1905). På vattenhushållningen inverkar skogen välgörande. Ymer 1917, s. 324. Det (blir) ett mycket invecklat växelspel mellan fotosyntesens och vattenhushållningens krav som avgör om klyvöppningarna skall vara stängda eller öppna. BokNat. Liv. 101 (1951).
(3) -HUVUD. (numera bl. ngn gg) jfr -skalle. Ibland djurs missfoster finnes .. ofta Vattenhufvud. VetAH 1818, s. 166.
(1 b ζ) -HYACINT. bot. om (sub)tropisk växt tillhörande släktet Eichhornia; jfr hyacint 2 b. Den vackra ”vattenhyacinthen” Pontederia med sina uppblåsta bladskaft och sina blå blommor. BotN 1894, s. 261. Sudans och Egyptens hela vattensystem hotas av vattenhyacinter som redan på vissa ställen täcker vattenytan ned till ett djup av 1 meter. SvD(A) 1959, nr 241, s. 9.
-HYGIEN. åtgärder som främjar vården av vatten, vattenvård. Att barnförlamningen är vida vanligare i samhällen med dålig än med god vattenhygien. Bergmark Nervsj. 101 (1931).
(1 b ζ) -HYLLETRÄ. (vatten- 1685. vattu- 1694) (†) växten Viburnum opulus Lin., olvon; jfr vattu-hollunder. Watnhylleträ. Rudbeck d. ä. HortBot. 102 (1685). Bromelius Chl. 102 (1694).
-HÅL. (vatten- 1874 osv. vattu- 1788) fördjupning l. grop vari vatten samla(t)s (jfr -grop, -gruft, -håla 1); äv. om hål (uppslaget i is o. d.) för vatten att dricka l. tvätta med l. i; äv. i bildl. anv., om ställe för rekreation o. d. Den runda träkålfven med dess utprickade vattuhål. Rinman 1: 1087 (1788). (Han hjälpte oss) att på lämpligt ställe i älvens tunna snötäcke hugga ett bra vattenhål. PåSkid. 1928, s. 134. I detta vattenhål levde det fullt med blodiglar. Moberg Sedebetyg 237 (1935). Att jobba ensam dag efter dag tärde på psyket. Puben blev deras vattenhål. GbgP 27/12 1992, s. 28.
-HÅLA, förr äv. -HÖLA. (vatten- 1734 osv. vattu- c. 17401796) [fsv. vatuhula]
1) fördjupning l. grop vari vatten samla(t)s. Serenius Ss 3 b (1734). Kan vattnet omöjligen afledas, så fyllas mindre vattenhålor med stenar, grus, ris. Hazelius Bef. 189 (1836).
2) (†) deplacement (se d. o. 1). VetAH 1742, s. 82. Ju mera ett Skepp lastas desto djupare sjunker det och ökar sin Vattuhåla, och denna Vattuhåla eller vattnets vigt deruti, svarar emot hela tyngden af Skeppet. Chapman Skeppsb. 1 (1775). Nilsson Skeppsb. 29 (1932).
-HÅLLANDE, p. adj. som håller kvar l. binder vatten. Arrhenius Jordbr. 1: 22 (1859; om sand).
-HÄMTARE.
1) (numera bl. tillf.) person som hämtar vatten; jfr -dragare, sbst.1 1, -halare. Weste (1807). Är hemtningsstället aflägset, samlas vattenhemtarne i större afdelningar och afsändas .. med betäckningsmanskap. TjReglArm. 1867, 4: 73.
2) om anordning l. apparat som hämtar upp vatten; särsk. i fråga om upphämtande av vattenprov; jfr hämtare 2. En art af Vatten-hämtare, hvarmed Hafs-vatnet ifrån olika och äfven de större djupen, utan blandning med det öfra, kunde uptagas. VetAH 1771, s. 60.
-HÄMTERSKA. jfr -hämtare 1. Carlstedt Her. 1: 384 (1832).
-HÄMTNING. (vatten- 1790 osv. vattu- 17761808) hämtning av vatten. Fréville Söderh. 1: 71 (1776).
Ssg: vattenhämtnings-ställe. DA 1808, nr 37, s. 1.
-HÄRDNING. (i fackspr.) härdning av cement o. d. med vatten. TT 1901, V. s. 58.
(1 (b ζ)) -HÄST. (vatten- c. 1755 osv. vattu- 1702)
1) (†) flodhäst. Siälar, siökoor, watuhästar. UHiärne 2Anl. 97 (1702). Schultze Ordb. 1699 (c. 1755).
2) (förr) bäckahäst; jfr häst 1 g. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 264 (1864).
(1 a ζ) -HÄSTKRAFT~02 l. ~20. (†) i sht i pl.; jfr häst-kraft 2. TT 1878, s. 61. Jämförelser mellan kostnaderna för ånghästkrafter och vattenhästkrafter. TT 1901, M. s. 103.
-HÄVSTÅNG. (†) jfr -hävtyg. JernkA 1829, Bih. s. 98.
-HÄVTYG. (†) hävtyg för upphämtning av vatten. JernkA 1829, Bih. s. 151.
-HÖJD. (vatten- 1808 osv. vattu- c. 17111780) höjd hos vatten; särsk.: vattnets höjd i hav o. dyl. l. över marknivå, vattenstånd (se d. o. 1). Polhem ESkr. 3: 119 (c. 1711). (Skogarna) bidraga till en stadigvarande vattenhöjd uti insjöar och vattendrag. Skogvakt. 1894, s. 254.
Ssg: vattenhöjd-mätning. (numera bl. tillf.) SFS 1890, Bih. nr 4, s. 16. Under 1886 (inrättades) fyra stationer för vattenhöjdmätningar längs kusterna af södra Sverige. Fennia VI. 1: 77 (1892).
-HÖLA, se -håla.
(1 b ζ) -HÖNA. (vass- 18771931. vatten- 1740 osv. vattu- 1731) om den till familjen Rallidae hörande fågeln Amaurornis phoenicurus (Pennant) som förekommer i södra o. sydöstra Asien; förr äv. om andra vattenlevande rallfåglar, särsk. dels: vattenrall, dels: rörhöna (se d. o. 1), dels: sothöna. Linné MethAv. 75 (1731). Vattenhönan (Rall. Aquaticus) som är mera sällsynt (än kornknarren), och älskar sumpiga orter eller stilla sjöar der vatten-örter växa. Fischerström Mäl. 165 (1785). 1Brehm 2: 492 (1875; om sothöna). Rosenius SvFågl. 3: 388 (1931; om rörhöna). Denna sällskapssjuka vattenhöna var en av få individer som vi lärde känna på (den öde) stranden. HbgD 4/6 2007, s. 2.
(1 b ζ) -HÖNS. (vatt- 1586. vatten- 1783 osv. vattu- 15861786) särsk. (†) om sjöfågel använd ss. maträtt. HovförtärSthm 1586 A. Tvenne små ”vattenhöns” .. utgjorde ett värdefullt bidrag till kvällsvarden. Ymer 1912, s. 426.
-IDROTT~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr idrott 4 o. -sport. TIdr. 1883, s. 102.
(1 b ζ) -IGEL. (vatten- 16401650. vattu- 16501749) (†) om i vatten levande igel. Linc. Cc 2 a (1640). Tagh samma Wattu Iglar, tårka them och förwara them. Hildebrand MagNat. 198 (1650). Lind 1: 1779 (1749).
-IMMA, förr äv. -IM. jfr imma, sbst. 1, 2, o. -ånga. Watn-Im, Watn-Ånga, som går up när Watn kokas. Rothof 617 (1762). Hildebrandsson Buchan 64 (1874).
(1 b ζ) -INSEKT~02 l. ~20. (vatten- 1740 osv. vattu- 1778) insekt som (l. vars larver l. puppor) lever i vatten; i sht i pl. VetAH 1740, s. 280.
-INTAG~02 l. ~20. jfr intag 1. Ofvanför vattenintaget nedkom orent vatten. Almquist Häls. 136 (1894).
(1, 2) -IS. (numera bl. tillf.) is i l. från frusen vattensamling; jfr is, sbst.1 3. På en sjö, en dam, flod eller å upptager man om wintern klar och fast kärnis eller s. k. wattenis, sågad i stycken. Alm(Sthm) 1872, s. 41.
-KALK. (vatt- 18481914. vatten- 1788 osv.) (i fackspr.) hydraulisk (se d. o. 3) kalk avsedd för beredning av cement (jfr -murbruk); förr äv. om bildning som utfällts ur kalkhaltigt vatten. Under namnet Porus, Vattenkalk, eller Kalkgyttring, räknas allmännast Stalactit och Stalagmit .. och många dylike, som finnas tydeligen vara af kalkvatten tilkomne. Rinman 1: 939 (1788). Vattenkalk .. (dvs.) kalksten innehållande 10–20 % lera som efter bränningen släckts i stycken. Dravnieks ByggOrd 302 (1988).
(1 b ζ) -KALKON. (†) sjöfågeln Anhinga anhinga Lin., amerikansk ormhalsfågel. I den grunda, stora viken .. lågo väl tio tusen fåglar, änder af skilda arter och hela regementen af vattenkalkoner. Lewenhaupt CæsAlex. 225 (1903). Lewenhaupt Reddy 114 (1907).
-KALORIMETER. (i fackspr.) apparat l. anordning (huvudsakligen bestående av ett vattenfyllt kärl) för bestämning av egentligt värme (se egentlig 3 b) hos en kropp l. ett ämne. Moll Fys. 2: 50 (1898).
(3) -KALV. (vatten- 1893 osv. vattu- 1743) särsk. lant. om det hölje som omger kalvfostret (o. fostervattnet); jfr kalv, sbst.1 2 c. Wattukalfwen kallas den hinna full med watn, som gemenligen går för kalfwen wid kalfningen. Dahlman Reddej. 44 (1743).
-KAMMA, -kamning. (vatt- 1925 osv. vatten- 1822 osv.) kamma (ngn l. ngns hår) med vatten l. våt kam; i sht i p. pf. i adjektivisk anv., äv. mer l. mindre bildl. (äv. om ngt sakligt), i fråga om att vara prydlig l. väl tillrättalagd o. d. (jfr -slickad). Slät på hufwudet, wattenkammad. Ahlquist Öl. 1: 395 (1822). Så var man framme vid den snällaste och mest vattenkammade debatten. RöstRadio 1949, nr 40, s. 4.
-KANNA. (vatt- c. 16851856. vatten- 1607 osv. vattu- 15641754) [fsv. vatukanna] jfr kanna, sbst.2 1 b. HH XIII. 1: 127 (1564). Trägårdz tÿgh .. Watn kanna af koppar. GripshR 1607, s. 63. I tvättfaten står vattenkannor. Hedberg DockDans. 39 (1955). jfr sten-, trädgårds-vattenkanna.
Ssg (†): vattenkanne-strut. jfr strut, sbst.2 1 d. BoupptVäxjö 1775.
-KANON. om kanon påminnande vattenspruta med lång räckvidd. PT 19/7 1907, s. 2. Uppträdena fick till slut karaktären av kravaller, då .. brandmän med en vattenkanon ingrep. LD 1957, nr 302, s. 1.
-KANT. (vatten- 1734 osv. vattu- 17341813) jfr kant, sbst. 4 b, o. -bryn 1, -rand 3. Serenius Ddd 4 b (1734). Längst nere i vattenkanten ligger uppspolad brun tång, blankslipade vita träbitar, en guppande flaska. Fogelström Vakna 164 (1949).
-KAPACITET. kapacitet att uppta o. hålla kvar vatten; i sht hos jordart. Juhlin-Dannfelt (1886). LAHT 1928, s. 602 (hos sandjord).
-KAPELL. (†) jfr kapell, sbst.4 2, o. -bad 2. Wallerius ChemPhys. 1: 44 (1759). Heinrich (1828).
-KAR. (vatt- 16751896. vatten- 1538 osv. vattu- 15941788) [fsv. vatnkar, vatukar] kärl l. behållare för l. med vatten. VarRerV 30 (1538). Brandredskap, som .. skal finnas i förråd och förwar, nemligen .. 2:ne stora järnbeslagne Wattu-kar. PH 4: 2793 (1748). Hvarje karl framför en häst i sender till vattenkaret. Spak HbFältartill. 93 (1873).
-KARAFF. (vatt- 18631905. vatten- 1827 osv.) karaff för l. med vatten; jfr -karaffin. BoupptVäxjö 1827. Jag kan fortfarande minnas vattenkaraffen på censorns bord och hur vårljuset bryts genom den. Gustafsson FamF 35 (1975).
-KARAFFIN. (vatt- 18771885. vatten- 1765 osv.) jfr -karaff. Seitz ÄSvGlas 88 (cit. fr. 1765).
-KASKAD. jfr kaskad 1 a, b. (I palatset) äro vackra Trägårdar med Alléer af Lager .. och Vatn-Cascader. Björnståhl Resa 1: 524 (1772). Väldiga vattenkaskader kastades över storsegelsgaffeln. Palmqvist Oceaner 259 (1942).
-KASTARE. (vatten- 1784 osv. vattu- 1775) jfr kastare 1 b o. -utkastare. Gadd Landtsk. 2: 273 (1775). En vattenkastare i form af ett sig nedhukande djur .. genom hvars öppnade gap det fallande vattnet slungades. Sydow Lübke 387 (1869). (Det är svårt att stanna tåget) så att vattenkastarens på bangården arm kommer midt öfver ett rundt hål på (vatten)behållaren. 2NF 28: 833 (1918).
(3) -KASTNING. urinering. VetAH 1788, s. 230. Trängningar till vattenkastning hvarje timme. Hygiea 1895, s. 9.
-KES, se -kis.
-KIKARE. jfr sjö-kikare 2. SFS 1830, s. 1002. Vattenkikaren är till stor nytta vid insamling av material från .. grunt vatten. DjurVärld 15: 36 (1961).
-KIOSK. (förr) jfr kiosk 2 o. -butik, -stånd 2. TurÅ 1899, s. 441.
-KIS, förr äv. -KES. (vatt- 1730. vatten- 1734 osv. vattu- 16841813) (numera mindre br.) markasit; jfr kis, sbst.1 1. Johansson Noraskog 3: 143 (i handl. fr. 1684). Växtskadan härrör i vanliga fall av svavelkis eller vattenkis (markasit), sannolikt bildad av vid organiska ämnens sönderdelning utvecklat svavelväte och i vattnet lösta eller suspenderade järnföreningar. LAHT 1922, s. 28.
-KISTA. (vatten- 1667 osv. vattu- 16501789) vattenbehållare, cistern; förr äv. dels: kista för fångst av fisk, dels: damm. Hildebrand MagNat. 187 (1650; för fisk). Een mächta sköön Trägårdh, medh sköna Dammar eller Watnkistor. Kiöping Resa 36 (1667). (Processen) innebar, att det i vattenkistan urlakade (rost)verket smältes på garkoppar. Lindroth Gruvbrytn. 2: 299 (1955).
-KITTEL, förr äv. -KÄTTIL. (vatt- 1956. vatten- 1664 osv. vattu- 1642) jfr kittel, sbst. 1, o. -kokare. Palmchron SundhSp. 279 (1642).
-KLAR. (vatten- c. 1783 osv. vattu- 1706) klar o. genomskinlig som vatten (jfr vatten 4); ren, ogrumlad; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -färga. UHiärne Förb. 54 (1706). Bolin OrgKem. 9 (1925; om diamant). Skuldfrågan ligger så absolut vattenklar, som kanske aldrig förr i historien. GHT 1943, nr 68, s. 3.
-KLARHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) egenskapen att vara vattenklar; särsk. i bildl. anv.; jfr klarhet, sbst.2 2. Den äldre skolans wattenklarhet och prosaiska rhetorik. SvLittFT 1837, s. 628.
-KLOSETT. klosett med vattenspolning, wc; jfr -toalett. TT 1887, s. 121. De enda fullt hygieniska äro vattenklosetterna, i vilka uttömningarna omedelbart efter klosetternas begagnande genom en vattenstråle spolas ned i rör, som föra dem till kloakerna. Svenson Sinnessj. 87 (1907).
(1, 2) -KLOT. (vatten- 1791 osv. vattu- 17491759) klot fyllt med vatten; särsk. (ngn gg) om jorden (jfr -halvklot). Lind 1: 1779 (1749). Af alla broar .. är pont neuf .. den präktigaste .. som någonsin på detta jord- och vattenklot, förenat land med land. Ekmanson Sterne 2: 120 (1791).
-KLUCK. jfr kluck, sbst. Vattenklucket mot fören. Spong Kungsb. 256 (1928).
-KLYVÖPPNING~020. bot. klyvöppning i växtblad varigenom vatten utsöndras, hydatod; jfr -por. Areschoug Blad. 55 (1878).
(1 b ζ) -KLÖVER. (vatten- 1659 osv. vattu- 16941807) bot. vattenväxten Menyanthes trifoliata Lin.; jfr -bläcken, -väppling. Franckenius Spec. D 4 a (1659). Vattenklöfvern begagnades först såsom läkemedel mot skörbjugg och vattensot .. Ges under form af infusion med vatten eller vin. Berlin Farm. 1: 687 (1849).
Ssgr: vattenklöver-blad. jfr blad 1 a. Rosendahl Farm. 293 (1896).
-extrakt. jfr vatten 1 a ε. Berlin Farm. 2: 377 (1851).
-KNUT. i sht fiske. (halv)knut varmed två (fiske)linor som lagts parallellt knyts ihop. Balck Idr. 2: 270 (1887).
-KOKARE. (elektrisk) apparat för kokning av vatten, särsk. i uttr. elektrisk vattenkokare; förr äv. om vattenkittel. BoupptVäxjö 1846. Det går mycket snabbt att koka upp vatten i en elektrisk vattenkokare. Och den drar bara hälften så mycket energi som en kokplatta. RådRön 1998, nr 9, s. 7.
-KOKNING. (vatten- 1789 osv. vattu- 1749 (: Vattukoknings puncten)) kokning av vatten. Wattensten .. är egenteligen det sediment som under vattenkokning, särdeles uti thé-kettlar, sätter sig med tiden på botten af kokkärlen. Rinman 2: 1015 (1789).
-KOLONN. (vatten- 1783 osv. vattu- 1742) (numera bl. tillf.) vattenpelare; jfr kolonn 1 c. Wahlström Alm. 1742, s. 29 (i provrör). En hvalfisk sågs i Nordsjön, som sprutade en hög vattenkolonn i luften. Bladh o. Hornstedt 86 (1783).
-KOLUMN. (vatten- 1736 osv. vattu- 17341809) (numera bl. ngn gg, i sht i fackspr.) vattenpelare; jfr kolumn 2 a. Triewald Konst. 9 (1734). En stor Vatten-Column störtade sig här i ett Fall af 28 fot. Linnerhielm 1Br. 42 (1787, 1797). En vattenkolumn täckt av ett oljelager. Lindroth SvLärdH 4: 139 (1981).
(2) -KOMMUNIKATION. (vatten- 1818 (: Watten-Communications-Statens) osv. vattu- 1835) (numera bl. tillf.) jfr kommunikation 3 b. SC 3: 28 (1822). Genom sina stora sjöar och långa elfvar eger Lappland ganska vidsträckta vatten-kommunikationer. Düben Lappl. 92 (1873). SAOL (1950).
-KONST. (vatt- 16681827. vatte- 15551682. vatten- 1540 osv. vattu- 15451889)
1) (förr) anordning l. inrättning som ledde l. uppfordrade vatten, särsk.: pumpverk i gruva (jfr konst 9 b). VaruhusR 1540. Att han later then Lenerdh göre the vatekonster och sågemöller, som han scriffver um. G1R 25: 386 (1555). Thär hoos war een Watukonst, medh hwilken man kunne föra Watn vthur Euphrate vp vthi Lustgårdhen at watna honom. Lælius Bünting Res. 1: 172 (1588). Strijpe grufwan hafwer Michill Hindersson med en watnkonst lathit uttaga watnet. RA II. 2: 333 (1617).
2) anläggning l. konstverk varigm vattenstrålar drivs upp i höjden, fontän, springbrunn (jfr konst 9 c); särsk. i förb. med spela (jfr spela, v.1 4 b β); äv. (o. numera i sht, motsv. konst 4) om springvatten ss. konstform; förr äv. abstraktare, om l. med inbegrepp av konsten att spruta upp vatten. Vthi thetta Åhret war .. så stoor Torka .. så at Watukonsterna, warme Baden, Brunnarna och Elfwerne i Constantinopel borttorkades. Schroderus Os. 2: 456 (1635). Lustslottet Caserta vid Neapel med .. parken jemte dess vattenledning och storartade vattenkonster. Upmark Lübke 526 (1872). Terrassen, där blommorna frodas och vattenkonsterna spela. Lagergren Minn. 7: 167 (1928). Vattenkonstens absoluta höjdpunkt kom under renässansen i Italien. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 386 (2004).
Ssg (förr; till -konst 1, 2): vattenkonst-mästare. person som hade i uppdrag att anlägga l. ansvara för vattenkonst; jfr vatten-konstnär. Linc. Tt 5 a (1640). Fontäniör eller vattukonstmästare vid Drottningholm. Böttiger Drottnh. 30 (1889). Vattenkonstmästaren Anders Launer, som uppgavs ha tillsynen av brandsprutorna. Rig 1971, s. 124.
-KONSTNÄR~02 l. ~20. (vatten- 1640 osv. vattu- 15541585) särsk. (förr) vattenkonstmästare; jfr konstnär 1. G1R 24: 455 (1554). SvFolket 3: 230 (1938).
-KONSUMTION. TT 1871, s. 148 (hos maskin). Under kejsartiden var vattenkonsumtionen i Rom cirka 1000 liter per person och dygn. Strandh PyramLas. 16 (1985).
-KOPP. jfr kopp, sbst.1 1 (a); särsk. dels om kärl för djur att dricka vatten ur, dels om sköljkopp. De otäcka ljumma vattenkopparna, som .. stodo att begagna för hvem som behagade (skölja munnen). ZTopelius hos Vasenius Top. 3: 519 (1855). Även vid betesgång kan man ordna så att djuren får sitt vatten via s k vattenkopp. LantbrABC 72 (1980).
-KOPPOR, se D. —
(1 b ζ) -KORP. (vatten- 17451872. vattu- 1749) (†) jfr korp, sbst.1 1 b; anträffat bl. i ordböcker; möjl. om storskarv. (Fr.) Cormoran .. (sv.) en siö-, watn-korp. Möller 1: 383 (1745). Tholander Ordl. (1872).
(1 a ζ) -KRAFT. om kraft (se d. o. 4) som utvecklas av o. (kan) uttas ur strömmande vatten o. omvandlas till dels mekanisk kraft, dels elektrisk; särsk. om sådan kraft betraktad ss. naturtillgång. Viborg 1857, nr 1, s. 3. Några mena, att våra tillgångar på vattenkraft äro outtömliga, att vi i detta afseende äro i en alldeles ovanligt hög grad lyckligt lottade. JernkA 1900, s. 12. Malmen (hissas) upp ur grufvorna dels med ånga, dels med vattenkraft. LbFolksk. 127 (1890). Cirka hälften av landets elproduktion kommer från vattenkraften. Åkerman Miljölex. 162 (1991).
Ssgr: vattenkrafts-, äv. vattenkraft-anläggning. TT 1878, s. 136.
-maskin. (†) maskin som omvandlar rörelseenergi hos vatten till mekaniskt arbete. TT 1871, s. 410. Auerbach (1916).
-station. jfr station II 12. 2UB 2: 522 (1901).
-tillgång. jfr tillgång 5. 2NF 25: 947 (1917).
(1 a ζ) -KRAFT-VERK. kraftverk som medelst genomströmmande vatten producerar elektrisk energi. 2NF 16: 872 (1911).
-KRAN. (vatt- 19621967. vatten- 1871 osv.) jfr kran 4. TT 1871, s. 100. Vi såg .. (sotaren) tvätta av sotet under en vattenkran i husväggen. Wigforss Minn. 1: 39 (1950).
(1 b ζ) -KRASSE, förr äv. -KRASSA l. -KRASS. (vatt- 1794. vatten- 1538 osv. vattu- 16111762) den ätliga växten Rorippa nasturtium-aquaticum (Lin.) Hayek hörande till familjen Brassicaceae, källfräne; jfr käll-krasse 1 o. -senap. VarRerV 58 (1538). Dekorera (salladen) med vattenkrasse. Davidsson Hälsokokb. 85 (2009).
-KRINGLA. (vatt- 18891895. vatten- 1895 osv.) (i sht i Finl.) kringla som före ugnsbakning kokas i vatten. Ett litet rum öfverfyldt af vattkringlor (baraschki), en säck kaffe, en låda te. Ahrenberg Hih. 36 (1889).
-KRUKA. (vatt- 1793. vatten- c. 1580 osv. vattu- 15261814) jfr kruka, sbst.2 1. En man bärandes ena watukruko. Luk. 22: 10 (NT 1526).
-KRUS. (vatten- 1789 osv. vattne- 1611. vattu- c. 1645) jfr krus, sbst.3 2. Forsius Phys. 53 (1611). Susanna (tog) ett vattenkrus och gick ned mot elfven dermed, för att hemta vatten. Bremer Strid 196 (1840).
(1 b ζ) -KRYP. jfr kryp, sbst.1 Insekter, vatttenkryp och fiskyngel. Nilsson Dagb. 177 (1816, 1879).
(3) -KRÄFTA. (vatten- 17601933. vattu- 17811799) (†) form av kallbrand som börjar med ett litet sår på kind l. läpp o. som orsakar en vattenfylld svullnad i huden; jfr kräfta, sbst. 5, o. mun-brand. Darelli Sockenapot. 187 (1760). Hylin Munn. 2: 31 (1933).
(1 b ζ) -KRÄK. (vatten- 1761 osv. vattu- 1759) (numera bl. tillf.) jfr kräk 1 o. -kryp. Linné SvArb. 1: 52 (1759).
-KULA. (vatten- 1649 osv. vattu- 16511749) [jfr t. wasserkugel] kula (se kula, sbst.3 1) innehållande l. bestående av vatten; förr särsk. om vattenskyddad fyrverkeripjäs. Fyrwerket bestog mest wthi temmeliga goda stigande raketer och watnkulor. Ekeblad Bref 1: 28 (1649; rättat efter hskr.). Rägnbågen tros kunna upstå af strålarnes brytning på de små täta, i luften simmande vattnkulorne. Ehrenheim Phys. 2: 83 (1822).
-KULTUR. (i fackspr.) växtodling(smetod) varvid växter drivs upp på konstgjord väg i (näringsberikat) vatten (i stället för i jord), hydrokultur; äv. (konkret) med huvudsaklig tanke på sådant vatten; jfr kultur 2. Lundström Warming 96 (1882). Avskurna almgrenar i vattenkultur med mognande frukter. SvVäxtförädl. 2: 803 (1951).
-KUM l. -KUMMER. (vatten- 17551788. vattu- 1788) (†) vattenbehållare; jfr kum 2. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 38 (i handl. fr. 1755). Rinman 1: 1043 (1788).
(1 a γ) -KUR. (vatten- 1702 osv. vattu- 1706) (numera i sht i skildring av ä. förh.) i fråga om vatten att dricka l. bada i; jfr kur, sbst.3 1. UHiärne 2Anl. 107 (1702). En enkel vattenkur eller någon tids vitlöksdiet skulle varit det enda och rätta botemedlet. Heerberger Dag 234 (1939).
(1 a γ) -KUR-ANSTALT, förr äv. -KURS-ANSTALT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr kur-anstalt b. Hygiea 1839, s. 407. Många av de gamla vattenkuranstalterna omvandlades till mondäna nervsanatorier och spa-anläggningar. Johannisson MelankRum 197 (2009).
(1 b ζ) -KVALSTER. zool. (individ av) kvalster hörande till gruppen Hydrachnidia. Fischerström 3: 196 (1783). De små, klotrunda vattenkvalstren .. tilldrar sig lätt uppmärksamheten genom att de ofta är vackert rödfärgade. BokNat. Liv. 315 (1951).
-KVANTITET. jfr kvantitet 6. Fennia IV. 9: 1 (1891).
(1 a ζ) -KVARN. (vann- 1757. vatt- 17731838. vatte- 1576. vatten- 1553 osv. vattu- 15791773) [fsv. vatnqvärn] (förr) kvarn som drevs med vattenkraft; jfr -mölla. G1R 24: 174 (1553). At man med Wattuqwarnar kan tillika mala miöhl, och såga bräder. Polhem Invent. 52 (1729).
-KVIST. (vatten- 17541889. vattu- 16901807) [fsv. vatnqvister] (†) vattenskott (se d. o. 1); äv. mer l. mindre bildl. Putsa skeer när man agar och rycktar ett Trä, bårt skiär alla öfwerflödiga Qwistar och Watu-qwistar. Rålamb 14: 30 (1690). Wallmark Res. 143 (1832; i bild). Björkman (1889).
-KYLA, -ning. kyla (ngt, särsk. motor o. d.) medelst vatten; i sht i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret(are)). TT 1878, s. 259. Nedtill å bilden synes en del af vattenkylningen för anoderna. 2NF 38: 802 (1926). Då vintern kommer (måste) kylsystemet renspolas, om motorn är vattenkyld. BilskolLb 283 (1959).
-KYLARE. apparat l. inrättning o. d. för kylning av vatten. NF 1: 381 (1875).
-KÄLKE. (vatten- 1771 osv. vattu- 1771) (numera i sht i Finl.) kälke för transport av vatten l. snö o. d. BoupptRasbo 1771.
-KÄLLA. (vatten- 1746 osv. vattens- 1526. vattu- 15411967) [fsv. vatnkälda, vatns kälda] källa (se d. o. 1 (d)); äv. (särsk. i Bibeln l. bibelpåverkat spr.) i mer l. mindre bildl. anv. Lambet .. skall .. ledha them till leffua(n)des watns kellor. Upp. 7: 17 (NT 1526). Jordan .. haffuer sitt vthsprång aff Antilibano, vthur twå Watukällor. Lælius Bünting Res. 1: 91 (1588). Lifvets vattenkälla är Guds egen fullhet. Ur denna kan ösas långt utöfver hvad vi kunna bedja och tänka. Billing Betr. 416 (1907).
-KÄNNING. (vatten- 1790 osv. vattu- 17481807) särsk. (†) hydrologi; jfr känning, sbst.2 1. Wallerius Hydrol. A 6 a (1748). Schulthess (1885).
-KÄRL, förr äv. -KÄRIL l. -KÄRILE. (vatten- 1538 osv. vattu- 16111807) jfr kärl 1 o. -behållare. VarRerV 26 (1538). Vattenkärlen stå fylda. Rydberg Faust 270 (1878).
-KÄRRA. (vatt- 17991967. vatten- 1682 osv. vattu- 16831771) (i sht förr) kärra för transport av vatten; jfr -kälke. BoupptSthm 1682, s. 823 b.
-KÄTTIL, se -kittel.
-KÖRARE. (vatten- 1797 osv. vattu- 17471790) särsk. (förr) om person inom brandväsendet som transporterade vatten (vid eldsvåda); jfr körare 5 a. PH 3: 2375 (1747). Til Under-Betjening wid hwarje (brand)Spruta höra Sprutlagare, Wattenkörare, Pumpare och Slanghållare. Aken Eldsl. 63 (1797).
-KÖRNING. (vatten- 1797 osv. vattu- 15561818) befordring l. bortforsling av vatten; jfr köra, v. 9, o. -körsel. Att I dannemen .. skole göre dagzvercker till för:ne gruffve medt vatukörningh. G1R 26: 385 (1556). En ny väg från ladugården .. afsedd att begagnas till vallning och vattenkörning. Johansson Dagb. 1: 174 (1876).
-KÖRSEL. (vatten- 1740. vattu- 1758) (†) jfr körsel 2 o. -körning. Carlberg SthmArchitCont. B 3 b (1740). PH 6: 4861 (1758).
(1, 2) -LAG, sbst.1 jfr lag, sbst.1 1. Att företaget skedde före den nya vattenlagens antagande. MosskT 1889, s. 241.
(1, 2) -LAG, sbst.2 (vatten- 17911938. vattu- 17731894) (†) vattenstånd (se d. o. 1); jfr lag, sbst.3 4. Förutan i högt wattulag och wid infallande flod. AktsamlKungsådreinst. 368 (1773). Jag .. fant nu vattenlaget i Dalälven vara gynnsamt för (bro)byggnaden. 2SvKulturb. 11–12: 36 (1938).
-LAGER. (i sht i fackspr.) skikt av vatten; jfr lager, sbst.3 1. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 4 (i ångpanna). Vinden sätter vattnet i rörelse och blandar olika vattenlager om varandra. Eriksson HavLiv. 175 (1926).
(1, 2) -LAND. (vatt- 1590. vatten- 1677 osv. vattu- 1749) särsk.: land l. område som är rikt på vatten. Then åker som af Måssa och wattland giort är, förderfuer fröst och köldt åhrsuexsten. UrkFinlÖ I. 3: 130 (1590). Sverige är ett vattenland. LD 23/6 1959, s. 12.
-LANGNINGS-KEDJA. (förr) jfr langnings-kedja. Ottelin BSorl. 65 (1904).
-LANTERNA, äv. -LATERNA. (vatten- c. 16951756. vattu- 1752) särsk. (†) vattenskyddad behållare för glödande kol (på skepp). Grundell AnlArtill. 1: 23 (c. 1695). Sedan Krutet är om bord kommit, åligger Constapelen att ingalunda tåla någon eld i Archeliet .. så framt densamma icke är förwarad i Wattn-Landtärnor, som äro wäl täta och hela. PH 5: 3449 (1752). PH 6: 4191 (1756).
(1 b ζ) -LAV. (†) ett slags i vatten växande lav; särsk. om Dermatocarpon luridum (With.) J. R. Laundon, bäcklav. VetAH 1795, s. 51. Vattnet blir grönbrunt och grönbruna vattenlavar vinka nere på bottnen. Engström Jäs. 189 (1918).
(1, 2) -LED. (vatten- 1836 osv. vattu- 16791842) kommunikationsled för fartyg o. d., farled (jfr led, sbst.2 1 b, o. -stråk, -stråt); förr äv. om mindre ränna (se ränna, sbst.1 1 d) i vattendrag. Een wattuled af 12 Allnars bredd (skall) mitt vthi Åhn öppen stånda. AktsamlKungsådreinst. 121 (1679). De vigtiga vattenleder, som sammanbinda de stora sjöarna med Ohio och Hudson. Carlson 2Skolgeogr. 111 (1887).
-LEDNING. (vatten- 1640 osv. vattu- 16971860) (system för) framledning av (dricks)vatten (jfr ledning, sbst.2 2 a, o. akvedukt); särsk. konkret, om de rör o. d. varigenom framledningen sker; förr äv. oeg., om vattendrag o. d. (jfr leda, v.2 1 b β α slutet). (Lat.) Aquæductio .. (sv.) Watnledning. Linc. F 4 a (1640). Indals Elfwen, som utgjör .. Medelpads andra stora wattn-ledning .. utfaller wid Häszjö. Hülphers Norrl. 1: 89 (1771). Vattenledningarna bestodo .. af rännor af sten, som hvilade på murade hvalfbågar. Waldenström Österl. 311 (1896). Det finns otaliga exempel på vattenledningar .. i plast som gick isär och sprack (o. orsakade fuktskada). ÄgaSmåh. 132 (1988). jfr högtrycks-vattenledning.
Ssgr: vattenlednings-kanal. jfr kanal 2 a. 2UB 9: 295 (1905).
-rör. jfr rör, sbst.3 3. Wikforss 2: 957 (1804). Af största vigt är, att vattenledningsrören läggas så djupt, att luftens temperatur icke har någon inverkan på vattnet. Ahlström Eldsl. 203 (1879).
-vatten. vatten som erhålls via vattenledning (från vattenverk). Lundin NSthm 5 (1887). Glöm inte .. att isbitarna du får tillsammans med kalla drycker är fruset vattenledningsvatten och innehåller fler bakterier än du är van vid. VLäkarb. 95 (1982).
-verk. (i sht i skildring av ä. förh.) anläggning för distribution av dricksvatten; jfr vatten-verk 2. Björkman (1889). Vattnet i vattenledningsverken är underkastat en ständig kontroll. Bolin VFöda 103 (1933).
-LEKA. (numera mindre br.) hjul l. trissa l. snurra o. d. som sätts i rörelse av vatten; jfr leka, sbst. 3. I skogarna har jag sett små vattenlekor försedda med slaga och satta i rörelse af en bäck, för att afhålla björnen från någon i grannskapet varande hafreåker. Nilsson Fauna 1: 206 (1847). Östergren 4: 87 (1931).
-LEMIKA, se -limmika.
-LEMON. (vatten- 16671674. vattu- 1702) (†) vattenmelon? Mycket stoora och wälsmakande Melonor och WatnLemoner. Kiöping Resa 49 (1667). Holm NSv. 33 (1702).
-LEVERÖRT, se K. —
-LIGGARE. (vatt- 1796. vatten- 1741 osv. vattu- 16841788) (numera bl. om ä. förh.) liggare (se d. o. 8) för vatten (på skepp). Wattuliggare och öhltunnor. AmirKollProt. 7/6 1684, s. 3.
(1 b ζ) -LILJA. (vatten- 1659 osv. vattu- 16381807) om vissa vattenlevande växter påminnande om liljor; särsk. dels (i poetiskt spr.) om näckros, dels (i ä. botanisk systematik) ss. benämning på växt hörande till familjen Iridaceae, irisar, särsk. om Iris pseudacorus Lin., gul svärdslilja; jfr lilja 1 b. Franckenius Spec. A 2 b (1638; om svärdslilja). Den hvita vattenliljan / tyst vaggas af och an. / Från roten, fäst i djupet, / hon dock ej skiljas kan. Mellin SDikt. 146 (1852).
(1 b ζ) -LIMMIKA l. -LEMIKA. (†) växten Berula erecta (Huds.) Coville, bäckmärke; jfr limmika 2 o. -märke, sbst.2 Franckenius Spec. A 3 b (1659). Serenius Kkkk 3 a (1757).
-LINEA, se -linje.
-LINGON, se D. —
-LINJE, förr äv. -LINEA. (vatt- 1691. vatte- 1691. vatten- 1691 osv. vattu- 17191807)
1) sjöt. på fartygsskrov: tänkt l. utmärkt gränslinje mellan den del som är under vattenytan o. den som är över (jfr -gång 1); äv. (skeppsb.): linje på konstruktionsritning som visar skrovets horisontella plan. Rålamb 10: 1 (1691). (På planritningen uppdrar man) flera horisontala skärningar, hvilkas yttre konturer kallas vattenlinier. UB 7: 316 (1874). Timmermannen .. meddelade att vattnet hade stigit till lastdäck och att barlasten måste ha slagit hål under vattenlinjen. Larsson LongJohn 62 (1995). jfr last-, loss-, lätt-vattenlinje.
2) kustlinje l. vattenbryn; förr äv.: horisontallinje. Swedenborg Reg. 4 (1718). Han gick .. ner till stranden och ställde sig precis vid vattenlinjen. Mankell Villospår 25 (1995).
Ssg (till -linje 1): vattenlinje-pansar. jfr pansar 4. TSjöv. 1901, s. 38.
(1 b ζ) -LINS. (vatten- 16401887. vattu- 16941749) (†) växt av släktet Lemna Lin., andmatar; anträffat nästan bl. i pl.; jfr -mossa o. sjö-lins. Linc. Tt 2 b (1640). (Lat.) Lens palustris .. (sv.) Andemaat, Wattulinser. Bromelius Chl. 56 (1694). 2Brehm 3: 184 (1887).
-LIST, förr äv. -LISTA. (vatt- 17541926. vatten- 1807 osv. vattu- 1630) list (se list, sbst.2 3 b) (vid tak l. runt fönster o. d.) på byggnad till skydd mot regnvatten o. d., dropplist, fönsterbleck. BtÅboH I. 1: 122 (1630). Så fästes snöret på en thertil gjord liten krok, som sitter på watt-listen under fönstren. Lundberg Träg. 47 (1754). HantvB I. 6: 210 (1938; på tak).
(1, 3) -LIV. liv (se d. o. I 3) i vatten; förr särsk. (till 3) om fosterliv. TLäk. 1835, s. 380 (i fråga om foster). Hos denna (utter)art har svansen .. mera än hos någon annan tillpassats för vattenlifvet. FoFl. 1910, s. 50.
-LOK. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (liten) vattensamling l. litet vattendrag; jfr lok, sbst.2 Högberg Vred. 1: 302 (1906). Stora vattenlokar hade samlat sig här och var, i vilka höet låg och flöt. Enström Gråbacka 11 (1929).
-LOPP. (vatten- 1681 osv. vattu- 16141788) [fsv. vatnlop]
1) (naturligt l. konstgjort) vattenflöde; äv.: vattenfåra. Een Broo .. vnder hwilken äre bredhe watulop såsom passeligha Elffuar. Petreius Beskr. 1: 50 (1614). At upkasta watnlop med spadan, hafwer man tyckt kåsta för myket. Serenius EngÅkerm. 78 (1727). Den af vattenlopp genomskurna, af myrmark delvis täckta marken. Andersson o. Birger 249 (1912).
2) (†) vattenränna l. vattengång (se d. o. 3); särsk. om avlopp. Ullenius Ro § 201 (1730). Till formen äro .. (kloakerna i Paris) af samma typ, som de i Bruxelles; de större med ett vattenlopp i midten och trottoirer på sidorna. Palmberg Hels. 509 (1889).
(1 b ζ) -LOPPA. i sht zool. om kräftdjur hörande till ordningen Cladocera, hinnkräftor, särsk. arten Daphnia pulex Lin. (som kännetecknas av hoppande rörelser) (jfr lopp-kräfta 2); förr äv. om insektsarten Podura aquatica Lin., hoppstjärtar. Vattenloppan (P. aquatica) betäcker stundom vatnet i diken. Fischerström Mäl. 224 (1785). Daphnia Pulex. Vattenloppa .. Mycket liten; gul; enögd. Scheutz NatH 202 (1843).
(2 a) -LOTT. (vatten- 1553 osv. vattu- 16941835) (förr) om den andel i avkastningen från notfiske inom allmänning som tillkom de ägande; jfr lott, sbst.2 3 c. Haffve vij flerestedz i skäriegårderne två låther udi hvar nooth, som är en konungz och en vattn loth. G1R 24: 38 (1553).
-LUFTPUMP~02 l. ~20. (förr) luftpump för reglering av tryck (verkande då vatten från en behållare leddes genom ett tillspetsat rör varvid en sugeffekt på luften i annan tillkopplad behållare åstadkoms); jfr -sug 1. TT 1873, s. 67. Vattenluftpumparne äro afsedda antingen för endast sugning eller för samtidig sugning och blåsning. Ahlberg FarmT 41 (1899).
-LÅDA. (vatten- 1833 osv. vattu- 1789) (i sht i fackspr.) låda (se låda, sbst.1 2) l. lådliknande behållare för uppsamlande av vatten l. fylld med vatten för olika ändamål. Rinman 2: 275 (1789). Den ena vattenlådan har .. föränderlig afdunstningsyta vid olika fyllning. TT 1884, s. 38. Vid masugnarne .. afkyldes stället genom vattenlådor. JernkA 1900, Bih. s. 225.
-LÅS. tekn. anordning varigm en rörledning o. d. hålls avspärrad från fria luften medelst i (en krök i) ledningen stående vatten; jfr -förslutning. NordMedArk. 1871, nr 8, s. 18. Hvarje mynning af afloppet inomhus måste omedelbart vid mynningen vara förseddt med luftspärr, så att kloakgaserna ej kunna intränga i huset. Denna spärr utgöres oftast af ett s. k. vattenlås. Almquist Häls. 196 (1894).
-LÄCKA. (vatten- 1875 osv. vattu- 17461788) jfr läcka, sbst. Dædalus 1950, s. 59 (1746; i fråga om kolbrytning). En vattenläcka .. orsakade .. långa köer i trafiken in mot stadens centrum. SvD 17/9 1969, s. 10.
-LÄCKAGE. jfr läckage 1, 2. 2NF 37: 276 (1924). Sönderfrysningar uppträder ofta i samband med vattenläckage vid stuprör. Thurell VårdTrähus 120 (1975).
-LÄGEL. (vatten- 1790 osv. vattu- 15411702) (förr) lägel för l. med vatten. Job 38: 37 (Bib. 1541).
-LÄGGA, -ning. (vatt- 1634 osv. vatte- 1634. vatten- 1640 osv. vattu- 16641745) lägga (ngt) i vatten för uppmjukning l. urlakning, blötlägga; förr ofta i mer l. mindre bildl. anv.; jfr lägga, v. I 1 b ι. Vattlagd sill. HovförtärSthm 1634 A, s. 175. Jag tyckte han blifvit så vattenlagd och förstörd .. att han inte hade många krafter att slösa med. Carlén Bull. 3: 20 (1847). Ekberg Hvad äta? 118 (1899; med avs. på bönor). Smidiga, vattenlagda björkvidjor. Lundkvist Vindingev. 113 (1956).
-LÄKARE. (förr) läkare som ägnade sig åt hydroterapi; jfr hydropat. SthmFig. 1845, s. 156. För att genom hudverksamheten afsöndra sjukdomsgiftet rekommendera vattenläkare varma bad eller våta inpackningar. Wretlind Läk. 5: 38 (1897).
-LÄKEKONST~102, äv. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hydroterapi; jfr -läkare. ASScF XIX. 17: 8 (1893).
(1 b ζ) -LÄMMEL, äv. -LÄMMING. (†) vattensork. Wattenlemmeln .. gräfwer lika färdigt i jorden, som han simmar i wattnet. Hartman Naturk. 170 (1836). Björkman (1889).
-LÄNSNING. länsning (se länsa, v.2 1) av vatten. Holmberg Bohusl. 3: 399 (1845). Hägg Örl. 209 (1943; i fråga om fartygsläcka).
(3) -LÄPP. (vatten- 17861885. vattu- 1715) (†) om vardera av de inre blygdläpparna; jfr läpp 2 c o. nymf 2. Hoorn Siphra 5 (1715). Schulthess (1885).
(1 b ζ) -LÖPARE. (vatten- 1770 osv. vattu- 1740) insekt av släktet Gerris Fabr.; jfr skräddare 2 d. Linné SystNat. 61 (1740). En och annan på ytan springande vattenlöpare. Sjöstedt Västafr. 195 (1904).
-LÖS. (vatten- 1675 osv. vattu- 15411861) [fsv. vatnlös] (numera bl. tillf.) som saknar vatten; som inte innehåller vatten; jfr -fri. Jes. 35: 7 (Bib. 1541). Vattenlös gips. FKM 4: 75 (1815). Han hade .. i den vattenlösa öde öknen låtit gräfva en djup brunn. TT 1878, s. 227.
-LÖSA. (vatten- 1605c. 1700. vattu- 1540c. 1770) [fsv. vatnlösa] (†) brist på l. avsaknad av vatten. Then andra hyttan (stod) for watu Lösse skull. DalHandl. 1540, 6 B: 62. Der intet Folck kan boo för Watnlösa. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 566 (1698). NorrlS 1–6: 46 (c. 1770).
-LÖSLIG. som kan lösas i vatten. Rosenberg OorgKemi 358 (1888).
-LÖSNING. särsk. konkret; jfr lösning, sbst.2 4. Ur vattenlösningen erhålles mekonin kristalliserad. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 314.
-MADRASS. madrass med vatten ss. fyllnad; jfr -säng. En vattenmadrass som formar sig exakt efter .. (kroppen), oavsett form och vikt. DN 9/10 1983, s. 8.
-MAGASIN. fördämning l. damm för uppsamling l. lagring av vatten till kraftverk o. d. Berggren Res. 1: 160 (1826). Om tio år ska världens största damm, Three Gorges i Yangtzefloden, stå klar. Hur det gigantiska vattenmagasinet med 39 miljarder kubikmeter kommer att påverka livsmiljön runt floden är det naturligtvis ingen som vet. NTeknik 1998, nr 47, s. 31.
-MAGASINERANDE, p. adj. jfr magasinera 1 c. NordT 1892, s. 129.
-MAN, se K. —
-MANTEL. tekn. kylmantel innehållande vatten. JernkA 1875, s. 98.
(1 b ζ) -MASK. (vatten- c. 1740 osv. vattu- 16421745) igel; äv. (o. numera bl., tillf.) om i vatten levande insektslarv. Palmchron SundhSp. 315 (1642). Karpen .. förtär alla slags näringsämnen, ej allenast wattenmaskar och små fiskar. Holmström Ström NatLb. 3: 130 (1852).
(1 (a ζ)) -MASKIN. (vatten- 1716 osv. vattu- 17231761) om maskin som renar l. kyler (o. kolsyrar) dricksvatten; förr äv. om maskin som drevs med vattenkraft. Swedenborg RebNat. 1: 257 (1716). Wattu-machin at slipa Tackjärns walsar. Polhem Test. 117 (1761). Inte minst vattenmaskinen kommer till stor användning, som serverar iskallt vatten och rymmer 20 liter. Expressen 19/9 2009, s. 38.
-MASSA. (vatt- 1795. vatten- 1740 osv. vattu- 1791) jfr massa, sbst.2 3. Carlberg SthmArchitCont. E 4 a (1740). Vägar fick stängas av och på flera håll fastnade trafikanter i enorma vattenmassor. GT 4/12 2011, s. 8.
-MED, se K. —
-MELON. (vatt- 17731788. vatten- 1709 osv. vattu- 16851796) (individ av) gurkväxten Citrullus lanatus (Thunb.) Matsum. & Nakai (som har mycket saftigt fruktkött); jfr -lemon, -pumpa o. arbus, citrull 2, harpus. Rudbeck d. ä. HortBot. 30 (1685). Watenmeloner .. ha en wätska uti sig, som smakar kalt som is .. Det förtar törsten liksom frusit watn. Linné Diet. 2: 188 (c. 1750).
-METEOR. (†) luftfenomen som utgörs av i luften förångat vatten, dimma l. moln o. d.; jfr meteor 1. Oupphörliga skiften i läge och temperatur göra beständiga förändringar i luftens halt af vattengas, och på denna enkla omständighet bero de flesta vattenmeteorer. FKM 2: 36 (1807). Björkman (1889).
-MILJÖ. miljö som utgörs av vatten. Åarnas vegetation och vattenmiljö. NaturvForsknRådRed. 194647, s. 48. Det (finns) all anledning att minimera kemikalieutsläppen till spillvattennätet, eftersom mark-, luft- eller vattenmiljön alltid påverkas. RenFramt. 78 (1988).
-MINSKNING. (vatten- 1785 osv. vattu- 1755 osv.) särsk. konkretare, om (fram till 1760-talet rådande uppfattning) förhållandet att vattennivåerna i hav o. sjöar o. d. på jorden stadigt sjunker; jfr land-höjning 1, strand-förskjutning. Browallius Vattum. (1755; titel). Nyare Physici antaga att jordytan på de flesta ställen af jorden höjer sig, men att ingen vattuminskning äger rum. Palmblad LbGeogr. 17 (1851).
Ssg (förr): vattenminsknings-teori(n). Lindström Lyell 128 (1857).
(1 a ζ) -MJÖLKVARN~02 l. ~20. (vatten- 1791 osv. vattu- 1781) (förr) jfr mjöl-kvarn. Wattumiölqwarnar äro här ej, utom några små squaltor. Wäderqwarnar brukas allmänt. BtVLand 6: 105 (1781).
-MOLEKYL. molekyl bestående av två väteatomer o. en syreatom. NF 4: 386 (1881).
-MOLN. moln (se d. o. 1). Bremer NVerld. 2: 221 (1853).
(1 b ζ) -MOSSA, förr äv. -MOSSE l. -MOSS. (vatten- 1659 osv. vattu- 16381745) bot. mossa hörande till släktet Fontinalis Lin. (i sht i pl., om släktet); förr äv. dels: växten Calla palustris Lin., missne (jfr -drake-rot o. vattu-ingefära, vattu-mäss), dels: växt av släktet Lemna Lin., andmatar (jfr -lins). Franckenius Spec. B 4 b (1638; om missne). Andemaat, Wattulinser, Wattumåse. Bromelius Chl. 56 (1694). Bäckmossorna är vattenmossor och växer på stenar och klippor i rinnande vatten. NE 3: 498 (1990).
(1 a ζ) -MOTOR. (i sht i ä. fackspr.) motor för omvandling av energi från rinnande vatten. TT 1872, s. 214. Vattenmotorerna representeras i första hand af omkring tjugo turbiner. TT 1883, s. 91. Professorer, i läran om vattenmotorer o. pumpar. SvStatskal. 1939, s. 707.
-MOTSTÅND~02 l. ~20. motstånd (se d. o. 2) i l. hos vatten. Balck Idr. 1: 5 (1886). Under fartygets skrov finns bärplan, som .. minskar vattenmotståndet. SvSjöfT 1977, nr 52, s. 57.
-MURBRUK~02 l. ~20. (numera mindre br.) murbruk som härdar i vatten; jfr -cement, -kalk. JernkA 1824, s. 204. Kjellin (1927).
(1 b ζ) -MUS. (vatten- 1785 osv. vattu- 1778) (numera bl. tillf.) vattensork. Schultze Fisk. 23 (1778). Helt nära hör han vattenmössen gny / och nysa argt i torvkanalens ånga. BonnierLM 1942, s. 512.
(1 b ζ) -MYNTA. (vatten- 1550 osv. vattu- 16111749) bot. växten Mentha aquatica Lin.; jfr bäck-mynta 1, häst-mynta, poleja c γ. 2LinkBiblH 4: 75 (1550).
(1, 2) -MÅL. jur. jfr mål, sbst.2 1. PT 1892, nr 227 A, s. 1. Mål som angår tillämpning av vattenlagen .. benämns vattenmål. NorstedtJurHb. 841 (1987).
-MÄNGD. (vatten- 1781 osv. vattu- 17741776) mängd (se d. o. 1 d) av vatten; jfr -volym. Ifrån äldre tider hafva åtskillige hyst den tankan, at vattumängden på vårt jordklot .. vore uti beständigt aftagande. Bergman Jordkl. 2: 250 (1774). Kontrollera vattenmängden under kokningen. StKokb. 28 (1940). jfr medel-vattenmängd.
-MÄRKE, sbst.1 (vatten- 1825 osv. vattu- 18251842)
1) [jfr t. wassermarke, wasserzeichen; möjl. med tanke på märkets genomskinlighet l. på att det ser ut att vara bildat av vattens rörelser] om i (värde)papper präglat märke som framträder vid genomlysning (använt ss. fabrikationsmärke l. i syfte att förhindra förfalskning); jfr -stämpel o. pappers-stämpel 2. (Det) med särskilta genomskinliga stämplar, eller såkallade wattenmärken, försedda (sedel)pappret. Alm(Sthm) 1837, s. 45.
2) (i sht förr) märke anbringat (på klippa o. d.) i syfte att visa (förändring av) vattennivå; jfr pegel. Hagström WenÖfversvämn. 17 (1825). Vid stränderna djupt inhuggna vattenmärken. BL 2: 218 (1836).
(1 b ζ) -MÄRKE, sbst.2 (vatten- 1659 osv. vattu- 16381749) bot. växten Sium latifolium Lin. (jfr -persilja o. stor-strätta, strätte-blad); förr äv.: växten Berula erecta (Huds.) Coville, bäckmärke (jfr -limmika). Franckenius Spec. A 3 b (1638). Den högresta Sium latifolium L., vattenmärke .. , som anses vara giftig. 2NF 25: 682 (1916).
(1 (b ζ)) -MÄTARE.
1) apparat för mätning av vatten(förbrukning); jfr mätare 3. ÖoL (1852). Vattenmätare skall placeras omedelbart innanför tomtgränsen. Bildmark Entrepr. 228 (1921).
2) insekt(sart) hörande till familjen Hydrometridae; jfr mätare 2 o. braxen-mygg. Scheutz NatH 175 (1843). I lugnvattnet under alarna .. sydde vattenmätarna eller skräddarna sina mönster på vattenytan. Nilsson Bokh. 80 (1937).
-MÄTNING. (vatten- 1792 osv. vattu- 17501775) mätning av vattenmängd l. vattenflöde. Nilens vattumätning. Hasselquist Resa 107 (1750). Tunne-kärl böra .. genom ny vattenmätning pröfvas en gång om året. Plantin PVetA 1792, s. 15.
-MÄTTAD, p. adj. jfr mätta, v. 2 b β. Rydberg Myt. 1: 290 (1886). Markerna är vattenmättade och de nya nederbörderna rinner därför av och kan vålla översvämningar. GbgP 8/1 1992, s. 23.
(1 b ζ) -MÖGELSVAMP~102, äv. ~200. bot. i pl., om algsvamp hörande till familjen Saprolegniaceae som lever i vatten o. livnär sig på växt- o. djurrester. BotN 1882, s. 190.
(1 b ζ) -MÖJA. bot. (individ av) växten Ranunculus aquatilis Lin.; jfr -leverört, -ranunkel. Nyman VäxtNatH 1: 266 (1867). En id .. omgiven av vattenmöjans enkla blommor. TurÅ 1951, s. 180.
(1 a ζ) -MÖLLA. (vatten- 1913 osv. vattu- 1759) (i vissa trakter) jfr -kvarn. J brist af wattu möllor på Södre slätt, så hafwa de åtskillige wädermöllor. HTSkån. 2: 376 (1759).
(1 b ζ) -NARV, äv. -NARVE. (vass- 19081926. vatt- 1730. vatten- c. 16451926. vattu- 1908) (†) växten Stellaria media (Lin.) Vill., våtarv; jfr narv, sbst.2 1 a, o. vass-arv. Ty skola fiskatarmar, sönderstötta Fijkon, Rötter, week Ost, Bröd bakat aff Klij .. Wattnnarfwe och annat sådant kastas i Dammen (till fiskmat). IErici Colerus 1: 173 (c. 1645). Bolin Åkerogräs. 138 (1926).
(1 b ζ) -NATE. (vatten- 18961948. vattu- 16391724) (†) växt av släktet Potamogeton Lin., nate (se d. o. 2 a). Schroderus Comenius 134 (1639). Collinder Kalev. 214 (1948).
-NIVÅ. jfr nivå 2. Vattennivåns sänkning (i älv). Schybergson FinlH 2: 288 (1889). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 345.
-NYMF. (vatten- 1787 osv. vattu- 17471955) undin l. najad. Syrinx, eller Then uti Wasz förwandlade Wattu-nymphen, Förestält Uti en opera comique. Lindahl Syrinx (1747; titel).
(1 b ζ) -NÄBBMUS~02 l. ~20. zool. (individ av) näbbmusarten Neomys fodiens Penn. VetAH 1788, s. 312. En silverglänsande vattennäbbmus på jakt efter maskar och dykarlarver på bäckbottnen. TurÅ 1955, s. 29.
(1 b ζ) -NÄKTERGAL. (†) om kärrsångare. FoFl. 1906, s. 144.
-NÄSA. (vatten- 1834 osv. vattu- 1899) särsk. (†) droppnäsa; jfr näsa, sbst.2 5 b. Stål Byggn. 1: 231 (1834). Tvärskeppets .. yttersidor .. ha blifvit skyddade med vattennäsor af finhuggen kalksten. Brunius SkK 108 (1850).
-NÖD. (vatten- 1627 osv. vattens- 1667c. 1710. vattu- 15411964) [fsv. vatns nödh] (extrem) vattenbrist. Så at theras fiskar illa luchta för watunödh skul. Jes. 50: 2 (Bib. 1541). Stor brist war på watn, så at Folck och Hästar af hunger och watnnöd störte hopetals. Dryselius Monarchsp. 459 (1681). 1605, då vattennöd rådde .. antogos fyra man att ’draga handpumpen’. Lindroth Gruvbrytn. 1: 139 (1955).
(1 b ζ) -NÖT. (vatten- 16401935. vattu- 16381775) (†) (frukt av) växten Trapa natans Lin., sjönöt (se sjö-nöt, sbst.1 1); jfr -tistel 1. Franckenius Spec. E 4 b (1638). I gallblåsan funnos 6 stycken gall-stenar .. til likhet en tribulo eller wattu-nöt. Schützercrantz Olyksöden 219 (1775). Simmons Jönsson 613 (1935).
-NÖTT, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr nöta, v.2 3. Vattennötta rullstenar. Fennia XII. 3: 19 (1896).
(1 b ζ) -ODÖRT. (vatten- 16591864. vattu- 16381724) (†) växten Cicuta virosa Lin., sprängört; jfr -palsternacka o. bun-rot 2. Franckenius Spec. F 1 a (1638). Fries BotUtfl. 3: 214 (1864).
-OK. (förr) ok (se d. o. 3 c) för transport av vatten. Möller (1790).
-OLÖSLIG~020. som inte kan lösas i vatten. Vattenolösliga fettsyrorna. LAHT 1913, s. 538.
-OMFLUTEN~020, p. adj. som är kringfluten av vatten. Det vattenomflutna Kungsholmen. Sthm 2: 235 (1897).
(1, 2 (a)) -OMRÅDE~020. jfr område 2; särsk. (jur.) i uttr. allmänt vattenområde, om vatten som inte ingår i fastighet o. d. Agardh o. Ljungberg I. 2: 115 (1853). I vattenområde, som utgör svenskt territorium, må olja icke uttömmas från fartyg. SFS 1956, s. 185. Allemansrätten gäller också vatten .. Man får .. hämta vatten och tvätta i annans vattenområde. Rosén Allemansr. 69 (1976). Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten regleras av Lagen om gräns mot allmänt vattenområde. Sportfiskeb. 20 (1984).
-OMSÄTTNING~020. (i sht i fackspr.) successivt utbyte av vatten i behållare l. organism o. d.; jfr omsättning 3 b. Hammarström Sportfiske 254 (1925). Kortison .. har även betydelse för elektrolyt- och vattenomsättningen. Fass 1978, s. 210. Det sura nedfallet förstör vaxet på tallens och granens barr. På så sätt blockeras trädets vattenomsättning och det torkar och dör. DN 10/5 1984, s. 5.
-ONDULERING. (i sht förr) jfr ondulera, v.1 slutet. Vattenondulering utfördes tidigare genom att i det våta håret isätta kammar i symmetriska linjer. 3NF 15: 269 (1931).
-ORGEL. (förr) orgel vari vatten tjänade till att reglera o. sammanpressa luften, hydraulisk orgel (se hydraulisk 2 slutet); jfr -orgor, -spel, sbst.1 ÖoL (1852). Från Egypten torde vattenorgeln ha kommit till antikens stormakter. Moberg TonkHVäst. 1: 113 (1935).
-ORGOR, pl. (vatten- 17361865. vattu- 1749) (†) vattenorgel. SvLitTidn. 1813, s. 563. Ostämda vattenorgor. Fahlcrantz 4: 167 (1865). Ssg (†): vattenorgverk. (†) vattenorgel. Triewald Förel. 2: 149 (1736). Hülphers Mus. 155 (1773).
(1 b ζ) -ORM. (vatt- 1690. vatten- 1538 osv. vattu- c. 16351788) om orm som lever i vatten; särsk. dels om snok, dels om art l. individ av vissa i Stilla havet o. Indiska oceanen levande havsormar; äv. om ormliknande fabeldjur, hydra (se d. o. 1), äv. (astr.) om stjärnbilden Hydran (se hydra 3). VarRerV 54 (1538). Hydra är en synnerligh och selsam watuorm i Asia, medh månge hofuud, synnerligha i Lerno en Insiö. Forsius Phys. 275 (1611). Wattenormar .. förekomma blott i wattnet, i det Indiska hafwet och Söderhafwet. Holmström Ström NatLb. 3: 23 (1852). Nilsson Fauna 3: 54 (1860; om snok). Sydliga stjärnbilder: .. Hydra, Vattenormen. Bergstrand Astr. 39 (1925).
(1 b ζ) -ORMBUNKE~020. (vatten- 1757 osv. vattu- 16941724) bot. (individ av) växt hörande till släktet Pilularia Lin., trådbräknar; i pl. äv. om ormbunksordningen Hydropteridales. Bromelius Chl. 30 (1694). Den egendomliga vattenormbunken Pilularia globularia. FoFl. 1917, s. 119. NE (1996; i pl., om ordningen).
(1 b ζ) -PALSTERNACKA. (vatten- 17901872. vattu- 1807) (†) växten Cicuta virosa Lin., sprängört; jfr -odört. Möller (1790). Tholander Ordl. (1872).
-PANNA. (vatt- 1668. vatten- 1653 osv. vattu- 16191677) [fsv. vatupanna] jfr panna, sbst.1 1, 2. GripshR 1619, s. 80. Maskinisten hade .. uraktlåtit att fylla på erforderlig kvantitet i vattenpannan. TT 1898, Allm. s. 128. Den visslande vattenpannan, som allmänt går under namnet ”Vissel-Johanna”. Dædalus 1960, s. 164.
-PANTOMIM. (numera bl. tillf.) pantomim som uppförs i o. omkring en vattenbassäng o. d. Söderberg Förvill. 135 (1895).
-PARTIKEL. (vatten- 1783 osv. vattu- 17021801) jfr partikel 2 o. -del 1. UHiärne 2Anl. 43 (1702). Kallt vatten är tyngre än varmt, och efter avkylning sjunka vattenpartiklarna mot djupet. I deras ställe upptränga nedifrån vattenpartiklar med högre värme. Eriksson HavLiv. 174 (1926).
-PASS, sbst.1 (vatt- 17191925. vatte- 16811691. vatten- 1640 osv. vattu- 16441906) [av lt. waterpass l. nl. waterpas]
1) (†) i fråga om vattenytas läge l. om horisontell nivå; i sht i uttr. i vattenpass, i vågrät linje, i nivå (med ngt); jfr nivå 2, vater-pass. HSH 6: 148 (1658). Emedan sielfwa landgrunden stiger 8 à 10 foot öfwer watepassen. ASScF 18: 370 (1681). Trenne vilkorliga satser äro här antagne: 1:o at jord-ytan säges ligga i vattupass med hafsbrynen. Rabbe PVetA 1770, s. 34. Stången bringades i vattenpass med 3 markers motvigt. JernkA 1826, 2: 1. Auerbach (1916).
2) instrument för bestämning av en ytas vågräta läge (numera vanl. bestående av ett i en metall- l. plastram o. d. infattat slutet glasrör fyllt med vätska så när som på en liten gasblåsa som vid lutning flyttar sig från den markerade mittpunkten) (jfr libell, sbst.2 1, nivå 1); förr äv. om nivelleringsinstrument (särsk. i form av en likbent trätriangel försedd med ett lodsnöre); jfr pass, sbst.1 13 a, o. -vikt, -våg, sbst.2, o. vater-pass. Linc. Tt 3 d (1640). Wattnpass med sin Kula. BoupptVäxjö 1784. När han hittat skruvar som passar så hämtar jag vattenpasset och vi hjälps åt att sätta upp hyllan. Bredow BaraInte 48 (2009). jfr dos-, reversions-, rör-, sid-, slang-, snickar-vattenpass. särsk. (numera bl. tillf.) i mer l. mindre bildl. anv. SvLittFT 1835, s. 208. Visst har flickan kommit litet på sned .. det är inte alla som lefva efter vattenpass här i verlden. Blanche Våln. 657 (1847).
-PASS, sbst.2 (numera bl. tillf.) om trång vattenled (jfr pass, sbst.1 5 b); jfr pass, sbst.1 5 e. Dhet stora Sundet, ell(e)r watnpasset, som är millom Annexerna, och hindrar eens ressa. VDAkt. 1689, nr 1385. Ångslupar .. som i stort antal befara vattenpassen uti Stockholm utgöra det vigtigaste befordringssätt der under större delen af året. Thomée IllSv. 42 (1866).
-PELARE. (vatten- 1789 osv. vattu- 17291805) (i ett vertikalt rör befintlig l. fritt utskjutande) pelarformig vattenmängd; förr särsk. om skydrag (jfr -drag); jfr pelare 2 h o. -kolonn, -kolumn. Triewald Förel. 2: 42 (1729, 1736; i rör). Marmontel Inc. 1: 245 (1795; om skydrag). En två meter hög vattenpelare sprutade ut 8 000 liter vatten i minuten när en vattenledning sprang läck. DN 6/8 1987, s. 25.
-PELAR-, äv. -PELARE-MASKIN. (förr) typ av kolvmaskin, särsk. för uppfordring av vatten. JernkA 1828, 1: 423 (i gruva).
(1 b ζ) -PEPPAR. (vatten- c. 1550 osv. vattu- 16381749) (numera bl. tillf.) växten Persicaria hydropiper (Lin.) Spach, bitterpilört; jfr peppar 3 b o. lopp-gräs 2 a. 2LinkBiblH 4: 73 (c. 1550).
(1 b ζ) -PERSILJA. (vatt- 1748. vatten- 1734. vattu- 16851724) (†) växten Apium graveolens Lin., selleri. Rudbeck d. ä. HortBot. 10 (1685). Dahlman Humleg. 107 (1748).
(1 b ζ) -PEST. bot. växten Elodea canadensis Michx. hörande till familjen Hydrocharitaceae, dybladsväxter (jfr pest 4); äv. i uttr. stor vattenpest, om växten Egeria densa Planch. (jfr stor, adj. I 1 b ν). SvTrädgFT 1878, s. 10. Den på senare tider mycket omtalade och omskrifna ”vattenpesten”, Elodea canadensis, som nu ock hunnit till vårt land. Fries VäxtSpridn. 62 (1880). SvBotT 1997, s. 421 (: stor).
(1 b ζ) -PILÖRT~02 l. ~20. bot. växten Persicaria amphibia (Lin.) Gray; jfr pil-ört, sbst.2 2. Fries Ordb. 137 (c. 1870).
-PIPA. (orientalisk) tobakspipa där röken passerar en vattenbehållare o. kyls innan den sugs in; jfr pipa, sbst.1 4. (Turken) kan sitta hela dagen .. rökande sin vattenpipa. Beskow Res. 14 (1861).
-PISTOL. (leksaks)pistol varmed en vattenstråle kan avskjutas; jfr -bössa. Auerbach (1916).
-PLANA, -ing. [efter eng. aquaplaning] om bil(förare): utan kontroll glida på våt vägbana; i sht ss. vbalsbst. -ing, om förhållandet att ett fordonsdäck vid högre hastighet på vått underlag förlorar kontakten med vägbanan. Motor 1967, nr 20, s. 55. Båda olyckorna berodde, enligt polisen, på att bilarna ’vattenplanade’ ut i terrängen sedan körbanan dränkts av kraftigt regn. SvD 27/7 1972, s. 18. Vattenplaning är något av det värsta och farligaste man kan råka ut för som bilförare. SDS 12/7 1993, s. B5.
-PLASK. (ljudet av) plaskande vatten. Du .. / Bland vattenplask slår dig till ro. CVAStrandberg 3: 382 (1855).
-PLATS. vattenställe. När wi ändteligen kommit i land wid watnplatsen (osv.). Osbeck Resa 58 (1751, 1757). Vattenplatser .. där man kunde köra ned och vattna samt så köra upp igen. Fatab. 1944, s. 57.
-PLURR. (vard.) vattenpuss. ÖrnPol. 411 (1897).
-POLO. [efter eng. water polo] jfr polo 2. NordIdrL 1900, s. 270. Vattenpolo spelas av två lag med maximalt tretton spelare, varav sju samtidigt får befinna sig i vattnet. IPCStSportlex. 220 (1995).
Ssg: vattenpolo-spelare. Idrottsbok. 168 (1914).
-POMP, se -pump.
-POR. särsk. bot. jfr por 1 b o. -klyvöppning. Lundström Warming 40 (1882). Oftast (t. ex. hos daggkåpa och indiankrasse) består hydatod av i bladkanten befintliga vattenporer. 3NF 10: 193 (1929).
-PORT. (vatten- c. 1640 osv. vattu- 16141880) [fsv. vatnporter]
1) (förr) port l. öppning i stadsmur l. fästning o. d. som vette mot vatten (sjösidan). När han nu öfuer Mosqui ååbro redh, och kom in igenom watuporten vpå torget. Petreius Beskr. 2: 154 (1614). KKD 1: 69 (c. 1710; i fästning).
2) länsport; jfr port, sbst.1 4. TT 1895, M. s. 91.
-POSSE, se -påse.
-POST. jfr post, sbst.5 3 b. Schulthess (1885). Vattenposter för lokomotiv. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 117. Att vattenposterna nyss varit påsläppta och att vattnet sköljt som en bäck över stenläggningen. Hedberg BleknBrud. 309 (1951).
-PRESS. tekn. press (se press, sbst.1 2) i vilken vatten används som tryckkraft, hydraulisk press (se hydraulisk 2). JournManuf. 2: 191 (1826).
-PROV. (vatten- 1762 osv. vattu- 16441856)
1) undersökning av vattens beskaffenhet (jfr prov 1), äv. konkret (jfr prov 5); äv. om undersökning av ett föremål(s egenskaper) i vatten. Stiernhielm Arch. D 4 b (1644). Vattenprofven visade, att vattnet redan på ett ringa djup under ytan hade en betydlig salthalt. Nordenskiöld Vega 1: 166 (1880). Är äggen ruvade så länge, att de flyter, om man lägger dem i vatten (det s.k. vattenprovet), bör man helst inte försöka blåsa ur dem. DjurVärld 15: 202 (1961).
2) (förr) gudsdom varvid en tilltalad bevisade sin oskuld antingen gm att bunden kastas i vatten o. därvid sjunka l. gm att ta upp ngt ur kokande vatten utan att skadas allvarligt; äv. (ngn gg) mer l. mindre bildl. Lagerbring 1Hist. 2: 86 (1773). Vattenprofvet var af två slag. Rydberg KultFörel. 4: 628 (1887). Den här dagen blev mitt eldprov – för att nu inte säga vattenprov. TurÅ 1945, s. 122.
-PROVA, -ning. (numera bl. tillf.) prova (ngt) i l. med hjälp av vatten (i sht i pass. l. p. pf.); ss. vbalsbst. -ning äv. om undersökning av vattens beskaffenhet; jfr -prov 1. KrigVAH 1844, s. 187 (med avs. på kanon). Vi tillåter Båstads kommun att fortsätta hantera vattenprovningen, trots att de uppenbarligen saknar tillräckliga resurser. GbgP 1/12 1997, s. 2.
-PROVARE. (vatten- 1790 osv. vattu- 16831789) person som (yrkesmässigt) tar prov på vatten; äv. om instrument använt vid sådan provtagning (jfr hydro-meter). UHiärne Watt. (1683; titel). Denne vattuprofvare nyttjas .. til mängdens utrönande af hvarjehanda uti vatten uplöste salter. Rinman 2: 1121 (1789). Vattenprovare vid Vattenvårdslaboratoriet i Vällingby. Expressen 9/8 1992, s. 16.
-PUMP, förr äv. -POMP. (vatten- 1635 osv. vattu- 16981789) jfr pump, sbst.1 1. HovförtärSthm 1635 A, s. 44. Vattenpumpen påskyndar kylvätskans naturliga cirkulation. AlltBil. 21 (1976).
-PUMPA. (†) vattenmelon; jfr pumpa, sbst.3 1 slutet. HbTrädg. 2: 70 (1872). Auerbach (1916).
-PUMPNING. (vatten- 1740 osv. vattu- 17521788) pumpning av vatten. König Mec. 98 (1752).
Ssg: vattenpumpnings-arbete. Carlberg SthmArchitCont. E 3 a (1740).
-PUSS. (vatt- 17581967. vatten- 1538 osv. vattu- 15871784) liten vattensamling på marken; jfr puss, sbst.1 1, o. -plurr, -putt, -pöl. VarRerV 41 (1538). (Hon) hade tidigt klart för sig, att hennes barn skulle få gå i vattenpussar så mycket de ville, utan att behöva få stryk för nedblötta kläder. NordT 1926, s. 582.
-PUTT. (vatt- 18661893. vatten- 1867 osv. vattu- 16111822) (nästan bl. i Finl.) vattenpuss; jfr putt, sbst.1 1. Forsius Phys. 204 (1611). Bollen .. trillade ned i en vattputt på gården. Topelius Läsn. 2: 103 (1866).
-PYTS. (vatt- 18371967. vatten- 1851 osv.) jfr pyts 1, 2 o. -behållare. LfF 1837, s. 52 (i smedja). Han (tycktes) ha stått böjd över en vattenpyts och nödtorftigt vaskat sig ren. Kjellgren Smar. 228 (1939).
-PÅSE, förr äv. -POSSE l. -PÅSA. (vatten- 1752 osv. vattu- 17591775)
1) till 1: påse för förvaring av vatten. Vattenpåsarne och ankarne, allt färdigt att föras om bord. Janson Par. 170 (1900).
2) (†) till 1, 3, om påsliknande kroppsdel innehållande vatten; jfr påse, sbst. 2 d. Osbeck Resa 292 (1752, 1757; om pelikans näbb). Testikeln kändes under vattu-påsan fri och ledig. Acrel Chir. 210 (1759). Heinrich (1828).
-PÄRLA. (vatt- 16371668. vatten- 1591 osv. vattu- 15881839) särsk.
a) om droppe av vatten; jfr pärla, sbst. 2 d α, β. Lind 1: 1780 (1749). De fräna våta fläderbladen skimrade under vattenpärlor. Trotzig Svek. 33 (1966).
b) (†) om genomskinlig pärla. Förgylt kädia medh Smycke medh een Ryss Turkoos och en Watupärla. BtÅboH I. 8: 215 (1636). BoupptSthm 1673, s. 58 b.
-PÖL. (vatt- 19221967. vatten- 1828 osv.) jfr pöl, sbst.1 1, o. -puss. Gosselman Col. 2: 362 (1828).
(1 b ζ) -RALL. zool. fågeln Rallus aquaticus Lin. hörande till familjen Rallidae; jfr rall, sbst.1, o. -höna. Ström SvFogl. 63 (1839).
-RALLARE. (i vissa kretsar, vard.) person som (yrkesmässigt) anlägger (se anlägga III 1 a) (o. flyttar mellan olika) vattenkraftsverk. Vattenrallarna vid Grundforsens kraftverksbygge vid Umeälven. Expressen 19/11 1955, s. 9.
-RAND. (vatt- 1860. vatten- 1813 osv. vattu- 1844)
1) (i ä. fackspr.) jfr rand 2 a o. -märke, sbst.1 1. Fahlgrén Boktr. 95 (1853). Vattenrand .. (dvs.) vattenmärke i papper, utformat som parallella linjer. GrafUppslB (1951). TNCPubl. 74: 286 (1980).
2) märke efter vatten i form av rand. Vi fick fula vattenränder på skorna. Han fästade .. uppmärksamheten på den så kallade vatturanden på klippor, af hvilken vattnets medelhöjd på en viss tid säkrast bestämmes. Frey 1844, s. 143.
3) vattenbryn (se d. o. 1) l. vattenkant; jfr rand 1 c. LAA 1813, s. 268. Är dagern gynnsam .. hägrar måhända Visingsö högt upp öfver vattenranden. LbFolksk. 1899, s. 183.
4) (†) ränna för vatten att rinna i; jfr rand 6 b. Ett 6 tum bredt bräde, försedt med några vattränder. Arrhenius Jordbr. 2: 11 (1860). SJ 2: 165 (1906; för avlopp under räls). SAOB R 397 (1956).
(1 b ζ) -RANUNKEL. (individ av) växten Ranunculus aquatilis Lin., vattenmöja. Retzius FlOec. 581 (1806). Från vägen ser man vattenranunkeln breda sitt vita blomtäcke på vattnet. TurÅ 1958, s. 246.
(1, 2 a) -REGALE, förr äv. -REGAL. (förr) om staten tillkommande förfoganderätt över inom rikets gränser befintligt vattendrag o. d. till fiske l. vattenkraft o. d.; jfr regale 1. Bonsdorff Kam. 438 (1833).
-REGLERARE. särsk. om ngt sakligt; jfr reglerare 2. Göta elf, som har en utmärkt vattenreglerare i Venern. LfF 1911, s. 304.
-REGLERING. reglering av vattenflöde l. vattenmängd i vattendrag o. d.; jfr reglera 3 a. TT 1903, Allm. s. 102. Vattenreglering för kraftbehov är genomförd i Ulvsjöarna, flottningen får därför iakttaga stor sparsamhet med vatten. HbSkogstekn. 400 (1922).
Ssg: vattenreglerings-företag. abstrakt o. konkretare. Hellström NorrlJordbr. 226 (1917). SFS 1921, s. 2254 (konkretare).
-REGULATOR. regulator (se d. o. 2) för reglering av vattenflöde l. vattentryck o. d. Svedenstjerna Resa 108 (1804; till blåsmaskin).
-REHE. (†) hos häst: ”rehe” orsakad av för stort intag av kallt vatten. När en Häst hafwer fått Wattn-Rehe, det är förfängt sigh af Drick. Rålamb 13: 146 (1690).
-RENARE. jfr renare 2. TT 1885, s. 105. Alger är till exempel utmärkta vattenrenare i fiskodlingar. GbgP 11/5 1984, s. 15.
-RENING. (vatten- 1852 osv. vattu- 1806) jfr rena, v.1 2 a. LB 4: 130 (1904). Kan man komma ifrån vattenrening genom att utleda kloakvattnet till havs, större älv eller sjö, är denna utväg i regel att föredraga. Wirgin Häls. 2: 185 (1931).
Ssgr: vattenrenings-apparat. SvT 1852, nr 219, s. 4.
-verk. 2UB 9: 179 (1905).
-RESERVOAR. jfr -bäcken 2, -magasin. Carlberg SthmArchCont. B 1 a (1740). I det stora köket hördes endast ett sakta sus från vattenreservoaren och ett litet droppande från en kran. Sjöberg Kvart. 503 (1924). Den långa sjökedjan utgör en värdefull vattenreservoar. SvGeogrÅb. 1952, s. 14.
(1, 2) -RIK. (vatten- 1682 osv. vattu- 15411967) rik på vatten l. vattendrag o. d.; jfr -full. 1Mos. 13: 10 (Bib. 1541). Sverige lär vara ett av jordens vattenrikaste länder. RisebergaB 13 (1931). Den vattenrika våren 1926. SvGeogrÅ 1950, s. 130.
(1, 2) -RIKE. (vatten- 1790 osv. vattu- 16851893) om vatten l. vattenrikt område betraktat ss. ett rike (vid sidan av bl. a. växtriket); jfr rike 5 d β. Spegel GW 98 (1685). Hayen är det glupskaste rof-diur i watturiket. Wallenberg (SVS) 2: 71 (1771; uppl. 1999). Event och turisttrafik i det omfattande vattenrike som omger Kristianstad. KvällsP 19/3 2011, s. 14.
-RIKEDOM~102, äv. ~200. jfr rikedom 2 a. Ilmoni Sjukd. 2: 40 (1849).
-RIKHET. (vatten- 18071862. vattu- 1757) (†) jfr rikhet 2 a β o. -rikedom. VetAH 1757, s. 290. Edets väl icke höga, men .. genom sin vattenrikhet imposanta (vatten)fall. HistGeogrLex. 3: 354 (1862).
-RING. (vatten- 1785 osv. vattu- 17671773) särsk.
a) (†) om vatten(samling) som tillsammans med sin närmaste omgivning (träd l. buskar o. d.) uppfattas ss. ringformad. På små med Måsse kringvallade Sjöar, pläga i vattu-ringen ligga några svarta stubbar, som tydeligen gifva tilkänna, at stora träd fordom växt där. VetAH 1767, s. 43. Tjocka Granskogar intogo .. hela vattenringen (runt Mälaren) och motade vädren. Fischerström Mäl. 325 (1785).
b) om var o. en av de ringar som bildas på vattenytan då ett föremål faller i vattnet; jfr ring, sbst.1 7 l, o. -ringel. Balck Idr. Suppl. 37 (1888). Vattenringarne efter en väl kastad sten bli allt fler och fler och breda sig öfver en stor yta. Tenow Solidar 2: 45 (1906).
-RINGEL. (vatten- 18951903. vattu- 1722) (†) jfr ringel c δ o. -ring b. Watturinglarna på stilla wattn. Polhem Brev 163 (1722). Hedin Asien 1: 117 (1903).
-RINNA. (†) befrias från vatten; rinna av; jfr rinna 3. Salé 75 (1664; om fisk). (Tyg)Räckan lägges ned (i blekluten) och får ligga 2 timmar .. varefter den tages upp och får vattenrinna. Husmodern 1934, nr 7, s. 6.
-RINNEL. (†) litet vattenflöde. Möller 1: 399 (1745). Carlsson GlestGård 207 (1943).
(1 b ζ) -RIS. bot. gräset Zizania aquatica Lin., indianris. 2UB 4: 128 (1899). Vattenriset .. som förekommer vildtväxande i flytande eller stagnerande vatten inom Kanada och Nordamerikas Förenta Stater. Jönsson Gagnv. 69 (1910).
-RIVA, se D. —
(1 b ζ) -ROT. (vann- 1830. vatten- 1877 osv. vattu- 1643c. 1730)
1) i vatten utbildad o. växande rot. Månsson Trääg. 6 (1643). Som ormar i hvarandra sig slingrande vattenrötter, hvilka borra sig ned i den slammiga, stinkande modden. Sjöstedt Västafr. 131 (1904).
2) (†) växten Angelica archangelica Lin., kvanne; jfr vattu-angelika. Broman Glys. 3: 29 (c. 1730). AfhNaturv. 1: 182 (1830).
(1 b ζ) -ROTS-BLOMSTER. (vatten- 17901926. vattu- 17551784) (†) växten Ranunculus repens Lin., revsmörblomma. Linné Fl. 196 (1755). Bolin Åkerogräs. 98 (1926).
-RUM. (vatten- 1788 osv. vattu- 1702) [fsv. vatturum] utrymme för förvaring av vatten l. innehållande vatten, särsk. dels om sådant utrymme på fartyg för dricksvatten, dels i ångpanna, dels om vattenmiljö. Några Basiner och waturum. UHiärne 2Anl. 7 (1702). Vattenskaffare är .. ansvarig för att ordning och snygghet äro rådande i vattenrum. UFlott. 1: 116 (1882). 2UB 2: 559 (1901; i ångpanna). Man anser dock att bostadspontoner på den föreslagna platsen innebär en exploatering av ett av Stockholms viktigaste vattenrum. DN 6/2 2011, s. A27.
-RUTSCHBANA~020. jfr rutsch-bana 1. Hufvudstadsbl. 13/10 1889, s. 6. På lördag öppnar Tosselilla, f d Tomelilla sommarland och då premiäråks Europas längsta .. vattenrutschbana. SDS 22/5 1992, s. C1.
-RUTSCHKANA~020. jfr -rutschbana. DN 1/7 1988, s. 33.
-RYMD. (vatten- 1770 osv. vattu- 17571776) förr särsk. om öppen havsyta; jfr rymd I 2. Watturymden uprördes af en orcan eller wäderhwirfwel, som kastade wågorna in i skiepet. Bælter JesuH 4: 322 (1757).
(1 b ζ) -RÅTTA. (vatten- 1734 osv. vattu- 17491750) om gnagare som lever i l. vid vatten, särsk. (zool.) dels: råttdjur av släktet Hydromys Geoffr., dels: vattensork (jfr jord-råtta 1). Serenius Yy 2 c (1734). (Vattensorken) kan med lika skicklighet gräfva i jorden och simma i vattnet, hvaraf den fått namn än af Jordråtta, än af Vattenråtta. Lilljeborg Däggdj. 299 (1871). Bland de senare är vattenråttorna av släktet Hydromys åtskilligt mera vattendjur än bruna råttan. DjurVärld 12: 252 (1960).
-RÄNNA. (vatten- 1636 osv. vattu- 15411956) [fsv. vatnränna] ränna (i is) genom l. i vilken vatten rinner l. kan rinna. Waturennonar ther medh han leedde watn in j stadhen. 2Kon. 20: 20 (Bib. 1541). Närmast land sågs en öppen vattenränna. Nordenskiöld Vega 1: 435 (1880). De kopplade fönstren äro försedda med droppnäsor, vattenrännor och tätlister. HantvB I. 2: 329 (1934).
-RÄNNIL, förr äv. -RÄNNEL. (vatten- 1640 osv. vattu- 15411795) [fsv. vaturännil] (numera bl. tillf.) jfr rännil 1, 3. Waturennellen aff öffwra dammen. Jes. 36: 2 (Bib. 1541). Vi ha upplivat gamla minnen genom att gräva vattenrännilar på gården. Hamilton Dagb. 2: 228 (1918).
-RÄT. (vatten- 1755. vattu- 1772) (†) vågrät. Möller PrincBot. 39 (1755; om blad). Retzius Djurr. 183 (1772; om insektsvinge).
(1, 2 a) -RÄTT. rätt att reglera vatten i vattendrag l. nyttja detta till vattenkraft l. ss. farled o. d. (jfr rätt, sbst.2 2); särsk. (om ä. förh.) i förb. med dels defensiv (se defensiv, adj. 1 b β) i fråga om torrläggning, dels lukrativ (se lukrativ 2) i fråga om lönsamhet; äv. ss. förled i ssgr, om vattendomstol. BetVattenr. 1865, s. 5. Vid .. (dessa) vattenfall ofvanför Lappmarksgränsen är hela vattenrätten uttryckligen staten förbehållen. TT 1903, Allm. s. 102. Rätt att begagna vattenväg .. är envar tillförsäkrad i .. lagen om vattenrätten av den 23 juli 1902. Lang FinlSjör. 58 (1932).
Ssgr (förr): vattenrätts-amanuens. amanuens (se d. o. 2) vid vattendomstol. SFS 1918, s. 2781.
-ingenjör. SFS 1918, s. 1157. Vattenrättsingenjör åligger .. att .. verkställa de tekniska och ekonomiska beräkningar och undersökningar som .. erfordras. SFS 1945, s. 524.
-nämndeman. jfr nämndeman 2. SFS 1918, s. 1157.
-sekreterare. SFS 1918, s. 1168.
-RÄTTIKA. (vatt- 17541797. vatten- 17851871. vattu- 1767) (†)
1) (†) till 1, om (den saftiga roten av) växten sommarrättika, hörande till släktet Raphanus Lin.; jfr rättika 1. Lundberg Träg. 199 (1754). Orrelius 300 (1797).
2) (†) till 1 b ζ: växt hörande till släktet Rorippa Scop., fränen; jfr rättika 3 o. -krasse, -senap. Fischerström Mäl. 282 (1785). Thedenius FlUplSöderm. 308 (1871).
-RÖK. (vatten- 1895 osv. vattu- 1761) ånga l. dimma; jfr rök, sbst.2 2, o. sjö-rök 1, 2. Wijnblad Tegelbr. 39 (1761). Marken skälver under de nedstörtande vattenmassorna, och kanjonens övre del insvepes i en vattenrök. SvGeogrÅb. 1946, s. 8.
(1 b ζ) -RÖLLIKA l. -RÖLLEKA. (vatten- 17851904. vattu- 16381683) (†) jfr röllika 2 b; särsk. om växten Hottonia palustris Lin., vattenblink. Franckenius Spec. D 2 a (1638). ArkBot. II. 1: 105 (1904; om vattenblink).
-RÖR. (vatten- 1640 osv. vattu- 17401805)
1) till 1; jfr rör, sbst.3 3. Linc. Mm 3 a (1640). Watturören, som ledde watn in uti Slottet, blefwo afskorne. Nordberg C12 1: 537 (1740). TT 1899, Allm. s. 308 (i ångpanna).
2) (†) till 3, om kärl i kroppen; särsk. om lymfkärl; jfr rör, sbst.3 5 a, o. -åder 2. Uti wåra blood och watn röör samt Glandlar. HdlCollMed. 10/6 1742. ÖoL (1852).
-RÖRELSE. (vatten- 1811 osv. vattu- c. 1775) rörelse hos vattenmassa. HA 6: 31 (c. 1775). Phosph. 1811, s. 494 (i fråga om kaskad). Ju längre norrut man kommer, desto starkare vattenrörelse behöves det för att förhindra torvbildning. SvSkog. 58 (1928).
-RÖR-PANNA l. -RÖRS-PANNA. (förr) ångpanna i vilken vattnet leddes genom rör dragna genom eldrummet; jfr tubularpanna. TT 1895, M. s. 102.
-RÖTA, r. l. f. (vatten- 1950 osv. vattu- 1755) (numera bl. tillf.) dels om vattens söndersprängande inverkan, dels: förruttnelse; jfr röta, sbst.1 1 f. Om Oglaserade Tak-pannors bewarande ifrån wattu-röta. HushBibl. 1755, s. 145. Nötning och vattenröta. 2SvUppslB 15: 508 (1950).
-RÖTA, v., -ning. (numera i sht i skildring av ä. förh.) röta (lin o. d.) gm att låta det ligga i vatten; jfr röta, v.3 1 a β α, o. sjö-röta. Linc. Hh 5 a (1640; i p. pf.). Vid vattenrötning läggas linstjelkarne på bottnen af en grop der .. de qvarligga till dess de växtlimartade delarne blifvit förstörda. LAHT 1899, s. 27.
-RÖTARE. (tillf.) jfr rötare 2 o. -röta, v. Fatab. 1924, s. 144.
-RÖTE. (†) vattenrötning; jfr röta, sbst.1 1 c. Salander Gårdsf. 242 (1758).
-SAFIR. om blåaktig, genomskinlig korund. Bergman Jordkl. 1: 235 (1773).
(1 b ζ) -SALAMANDER. zool. salamander som leker i vatten; jfr -ödla. Dalman ÅrsbVetA 1821, s. 233. Vattensalamandrar .. vattenödlor .. släktet omfattar bl. a. de två i Sverige förekommande arterna mindre och större vattensalamander. NE (1996).
(1, 2) -SAMLARE. anordning för uppsamling av vatten; jfr samlare 1 c. Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 38 (i ångpanna). Smarta vattensamlare för trädgården. KvällsP 14/7 2010, s. 30.
-SAMLING. (vatten- 1640 osv. vattu- 16521835)
1) till 1: (mindre) ansamling av vatten; äv. (o. numera bl.) konkret (jfr -stånd 1). Linc. F 4 a (1640). Man (kan) aldrig göra för mycken anstalt, til vattu-samling. VetAH 1754, s. 15. Vidsträckta ängsmarker med stillastående vattensamlingar. Torpson Eur. 2: 234 (1896).
2) (†) till 3, om ansamlad kroppsvätska. Darelli Sockenapot. 225 (1760; i buk). Lundberg HusdjSj. 46 (1868).
Ssgr (numera bl. tillf.; till -samling 1): vattensamlings-dike. dike anlagt i syfte att samla upp vatten från omkringliggande mark. Gadd UppmuntrPlant. 7: 20 (1769).
-område. område inom vilket vattendrag samlar sitt vatten. MosskT 1891, s. 47.
-SEDIMENT. (numera bl. tillf.) sediment som avsatts i vatten. Fennia VIII. 3: 25 (1893).
-SEG l. -SEGA l. -SIG. (vatten- 17321913. vattu- c. 1730 (: Wattu-sega-jord)1789) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mark där vatten sipprar fram, källdrag; jfr seg, sbst.1, -sega 1 (se sp. S 1623), sig, sbst. (Linfrö) fordrar och besynnerlig jordmån .. gräs jord, watnsega etc. doga aldeles intet. Celsius Alm. 1732, s. 32. FoFl. 1913, s. 20.
-SEGEL. (†) om ett slags ledsegel vars skot går genom skeppssidan ner vid vattenytan. Röding SD 101 (1798). VFl. 1917, s. 122.
-SEJARE, se K. —
-SEJTE. (i skildring av ä. förh.) jfr sejte. Fiskarlapparnas seitar utgjordes även av stenar omflutna av vatten och sådana vattenseitar omtalas från alla lappmarker. Västerb. 1926, s. 73.
(1 b ζ) -SENAP. (vatten- 1659 osv. vattu- 16381724) om vissa växtarter tillhörande släktena Rorippa Scop. l. Sisymbrium Lin.; särsk. dels om R. nasturtium-aquaticum (Lin.) Hayek, källfräne (jfr -krasse), dels (o. numera bl.) om R. amphibia (Lin.) Besser, vattenfräne. Franckenius Spec. C 1 a (1638). Krok o. Almquist Fl. 1: 61 (1883; om källfräne). Rorippa amphibia. Vattensenap. 3–7 dm. Stränder .. Krona gul. Ursing SvVäxt. Faner. 87 (1944).
-SEPARATOR. tekn. vattenavskiljare; jfr separator 2 c. TT 1877, s. 163. GbgP 13/6 2004, s. 9 (i slakteri).
-SIDA. (vatten- c. 1680 osv. vattu- 1740) sida som vetter mot vatten. Schück VittA 2: 461 (i handl. fr. c. 1680). Bordläggningen diktas på vattensidan. Nilsson Skeppsb. 111 (1932).
-SIG, se -seg.
-SIKTIG, se K. —
(1 b ζ) -SILKE. (†) silkesalg; jfr silke 4 b. VetAH 1783, s. 80. Cannelin (1939).
-SJUK. (vatt- 17731967. vatten- 1635 osv. vattu- 15551817) [fsv. vatnsiuker]
1) (numera mindre br.) till 3: som har l. lider av vattusot; äv. om ngns kroppsdel; äv. mer l. mindre bildl.; jfr sjuk 1 o. vattu-siktig 1, vattu-sotig. Christus giorde thenna watusiuka mannen helbregda. LPetri 2Post. 255 a (1555). Thunberg Resa 1: 111 (1788; om ben). Två människor med vattensjuka själar. Form 1950, s. 132. Östergren (1967).
2) om mark l. jord; förr äv. om gruva o. d.; jfr sjuk 10, 11 o. -full o. vattu-siktig 2, vattnig. OxBr. 11: 82 (1635; om gruva). Att dränera vattensjuk mark är naturligtvis ett stort och kostsamt företag som man bäst gör när tomten anläggs. Olsson Odlarb. 123 (1993).
-SJUKA. (vatt- 16291790, 1930. vatte- 1661. vatten- 16261862. vattu- 15781821) (†)
1) (†) till 3: vattusot. At menniskian icke faller vthi watusiwkon. BOlavi 145 b (1578). DN(A) 14/3 1930, s. 5 (hos häst).
2) (†) jfr sjuka, sbst.1 8, o -sjuk 2. HC11H 13: 22 (1697; i gruva). Allmännaste ordsakerne til misswäxten .. är dränckning, watnsjuka, qwall och isbränna. SockenbeskrHäls. 246 (1790). Arrhenius Jordbr. 1: 54 (1862).
-SKADA. (vatt- 1669. vatten- 1702 osv.) skada orsakad av (översvämmande) vatten. NoraskogArk. 4: 62 (1669; läst i orig.). Vattenskadorna å eldhärjade byggnader och lösegendom äro ofta nog ännu mera omfattande än eldens förödelse. HandInd. 190 (1926).
Ssg: vattenskade-försäkring. jfr försäkring 2. Auerbach (1916).
-SKADAD, p. adj. skadad av vatten. Vattenskadad mark. LAHT 1883, s. 362. SvLantmät. 2: 408 (1928; i fråga om arkiv).
(1 b ζ) -SKALBAGGE~020. entomol. i vatten levande skalbagge(art) hörande till ordningen Coleoptera. Hammargren Jordkl. 116 (1854). Bland insekterna spela sländlarver, vattenskalbaggar och skinnbaggar .. den viktigaste rollen (vid bekämpning av malariamygg). Hanström MännParasit. 61 (1933).
(3) -SKALLE. med. sjukdom orsakad av abnorm vätskeansamling i hjärnan, hydrocefalus (se hydro-cefali); jfr -huvud. SvD 31/5 1969, s. 8. Vattenskalle är ofta medfödd. Sjukdomen kan också uppstå senare i livet, t ex som följd av hjärnhinneinflammation. VLäkarb. 439 (1982).
-SKEDNING. (vatten- 17521828. vattu- 1789) (†) skedning (se skeda, v.2 1 a) medelst skedvatten. VetAH 1752, s. 242. Heinrich (1828).
(2) -SKIDA. om skidliknande redskap avsett för åkning på vatten; i sht i pl. Löjtnant Höökenberg, Knut Venne, vattenskidornas patenterade uppfinnare. Sturzen-Becker Blyerts 194 (1842). Vattenskidor, byggda som pontoner och framdrivna med paddel, väckte sensation i Stockholm redan 1841 men utformades som sportredskap först 1927–30 i Österrike. NFSportlex. (1946). Åka vattenskidor är en sport, som blir allt populärare i Sverige. LD 7/8 1959, s. 13.
Ssgr: vattenskid-åkare. SvD(A) 30/1 1966, s. 20.
-åkning. Vattenskidåkning började man med på 20-talet i Amerika. LD 7/8 1959, s. 13.
(2 a) -SKIFTE. (vatte- 1597. vatten- 1599 osv. vattu- 15561792) [fsv. vatna skipte] särsk. om andel av skiftat (se skifta, v.1 4 b) vattenområde; förr äv. dels (i sht i fråga om finl. förh.) ss. benämning på visst (skiftat l. från annat område avskiljt) vattenområde, dels abstraktare, om handlingen att skifta vattenområde. Sven Hallenszfar .. haffver giffvet sigh utöffver vatuskiffthet hijtt till Åbo. G1R 26: 105 (1556). Allmänt vattenskifte begäres skriftligen hos guvernören. FFS 1902, nr 31, s. 180. Dessutom gäller att de som för året innehar Vippholmarna på sitt vattenskifte (gädd- och ålryssjfiske) .. där ensamma får plocka lingonen. Thornström BakStagn. 67 (1978).
-SKIKT. jfr skikt 3. Ymer 1900, s. 59. Efter leken går .. (torsken) upp mot högre liggande vattenskikt. De Geer SvNatRiked. 2: 184 (1950).
-SKILJARE. (numera mindre br.) till 2: vattendelare; jfr skiljare 5. Hildebrand Hedn. 156 (1872). Vattenskiljarna innebära ej sällan även kulturskiljare .. öde och skoglösa som de oftast äro. Numelin PolGeogr. 72 (1927).
-SKILLNAD. (vatten- 17441973. vattu- 16441826) (†)
1) (†) till 1: skillnad (se d. o. 16 f) mellan vattennivåer i kärl. Stiernhielm Arch. B 1 b (1644).
2) (†) till 2: vattendelare (jfr -skiljare); ngn gg äv. om gränsskiljande vatten. Älfwer, Siöar, Bäcker, eller annar watu-skildnader (osv.). Arnell Stadsl. 406 (1730). Jordens väldigaste bergskedja, Himalayabergen, (utgör) ingenstädes vattenskilnad mellan större floder. Svensén Jord. 36 (1884). SAOL (1973).
(1 b ζ) -SKINNBAGGE~020. entomol. individ l. art av i vatten levande skinnbaggar hörande till underordningen Heteroptera inom ordningen Hemiptera. 1Brehm III. 2: 173 (1876). Ryggsimmaren .. är en vattenskinnbagge, som simmar mycket raskt genom kraftiga årtag med de långa benen. BokNat. Liv. 317 (1951).
-SKOPA. (vatt- 1956. vatten- 1673 osv. vattu- 16681676) jfr skopa, sbst.1 1. BoupptSthm 1668, s. 848.
(1 b ζ) -SKORPION. entomol. (individ av) insekten Nepa cinerea Lin. hörande till familjen Nepidae, klodyvel; äv. i pl., om familjen; jfr skorpion 1 c. Linné PVetA 1739, s. 16. På botten upptäcka vi kanske en långsamt kringvandrande, stor, flat vattenskorpion. Sjöstedt Storv. 52 (1911).
-SKOTER. jfr skoter, sbst.1 1. ÖgCorr. 2/3 1967, s. 12. Med vattenskoter avses .. en motordriven vattenfarkost som är konstruerad att 1. plana vid framfart, 2. sakna reling och 3. framföras av någon som står eller sitter på farkosten. SFS 1993, s. 2435.
-SKOTT. (vatt- 1824 osv. vatten- 1790 osv. vattu- 17231807)
1) [jfr t. wasserschoss, eng. watershoot; möjl. med anslutning till vatten 1 a α ε] om snabbväxande, mer l. mindre upprättstående (vattenhaltigt) skott (se skott, sbst.2 23 a) på träd, ofta orsakat av hård beskärning; jfr -kvist, -telning o. adventiv-knopp. Lundberg Träg. 81 (1754; på morellträd). En stark utgallring af gamla grenar medför ofta .. att slumrande ögon öfverallt i trädet vakna och utskjuta långa märgrika skott s. k. ”vattenskott”. Abelin Frukt 158 (1902). särsk. i mer l. mindre bildl. anv. I deras upväxande ålder har man ej afhuggit hjertskotten utan blott varsamt afputsat vattskotten. Törneros (SVS) 1: 236 (1824).
2) (†) om skottliknande ljud som hörs från sjö o. d. från sprickande sumpgasbubblor l. vid förskjutning i berggrund o. d.; jfr skott, sbst.2 5, o. sjö-skott. Item om Wattuskott, effter hwilcka kännes en Lukt såsom af förblandade ägg med osläkt Kalck. BokvGP 89 (1723). Vättern gömmer ännu sina djupaste hemligheter. Rödingfiskarna tala om de sällsamma ”vattenskotten” som komma med underjordiskt dån och vällande vågrörelser. TurÅ 1938, s. 192.
-SKRUV. (vatten- 1790 osv. vattu- c. 16401785) (förr) skruvformig anordning för uppfordring av vatten; jfr skruv, sbst.1 a. SErikÅb. 1964, s. 88 (c. 1640; om slussport). Hade de aldrig kommit til rätta at töma .. (gruvorna), der de icke betjent sig af Archimedis invention, och dess så kallade Wattu-skruwa. König LärdÖfn. 5: 62 (1747).
-SKRYNKLA. (†) i fråga om tyg o. d.: missprydande veck; jfr skrynkla, sbst. 1 b. NDA 3/7 1867, s. 2. JönkBl. 1870, nr 52, s. 1.
-SKRÄCK, se K. —
(1 b ζ) -SKRÄPPA. (vatten- 1806 osv. vattu- 16941750) bot. (individ av) växten Rumex hydrolapathum Huds. hörande till familjen Polygonaceae, slideväxter; jfr skräppa, sbst.3, o. -syra o. revorms-gräs 3. Bromelius Chl. 54 (1694). De stora örterna vid åbrädden har nått sin fulla rikedom. Nu står vattenskräppan jättelik. TurÅ 1958, s. 242.
-SKUM. jfr skum, sbst.1 1. Rothof 618 (1762; i fråga om jäsning). Rykande vattenskum stiger upp från .. vattenfallen. Molin SSkr. 384 (1895).
-SKUTA. (förr) särsk.: skuta för transport av färskvatten till fartyg; jfr -båt. Roswall Skeppsm. 1: 221 (1803).
-SKVAL. (vatten- 1727 osv. vattu- 1769) (numera bl. tillf.) rinnande vatten. Mull, slem och stoft som landfloder och watnsqwal ifrån landet uppå siöbotnen nedföra. Serenius EngÅkerm. 153 (1727). Hammenhög Torken 237 (1951).
-SKVALP. (vatt- 1844. vatten- 1734 osv. vattu- 1795) jfr skvalp, sbst.1 1. Serenius U 2 b (1734). En sommartystnad med makligt vattenskvalp. Johnson Kommentar 18 (1929).
-SKVITTER. (tillf.) skvättande vatten. Johnson HNådT 38 (1960).
-SKVÄTT. (vatt- 19111967. vatten- 1881 osv.) jfr skvätt, sbst.1 Bååth NDikt. 6 (1881). Kaffebryggaren ger ifrån sig det där karaktäristiska flurpandet som talar om att den sista ångande vattenskvätten just passerar ner i tratten. Bredow BaraInte 84 (2009).
-SKYDD. skyddande av vatten mot förorening o. d.; äv. konkret, om skydd mot vatten; förr äv.: skydd i form av vatten. Behovet af vattenskydd (kring borgen). Hildebrand Medelt. 2: 813 (1898). Genom .. dubbla pansardäck, kol- och vattenskydd m. m. beräknas fartyget blifva mycket motståndskraftigt. VFl. 1916, s. 62. TNCPubl. 51: 99 (1973).
Ssg: vattenskydds-område. [jfr eng. water protection area] jfr område 2. SFS 1983, s. 703 (i fråga om vattentäkt).
-SKYDDAD, p. adj. skyddad mot inträngande vatten; jfr -säker. Expressen 11/9 1962, s. 14 (om klocka).
-SKYFFEL. (vatten- 17301828. vattu- 1749) (†) skyffel att ösa vatten med. Nordencrantz Arc. 265 (1730; för tegelbruk). Heinrich (1828).
-SKYGG. (vatten- 17901916. vattu- 16391786)
1) (†) [efter t. wasserscheu] som är angripen l. lider av vattuskräck. Medh sitt bett giör .. (en galen hund) enom wattuskyggan. Schroderus Comenius 188 (1639). Auerbach (1916).
2) (numera bl. tillf.) som är rädd för vatten. Björkegren 1517 (1786). Den vattenskygge hajseglaren behöver bara stänga luckorna till kabinen för att bli skyddad mot vågskvalp och regnväder. Expressen 4/1 2007, s. 28.
-SKÅL. (vatten- 1753 osv. vattu- 16671750) skål för l. med vatten. Rudbeckius Luther Cat. 67 (1667). Olle gjorde så fint i Svipps hundkoja, la dit nytt hö och gjorde ren hans vattenskål och fyllde på nytt, friskt vatten. Lindgren AllBarn 44 (1946).
(1 a ζ) -SKÄKT. (vatten- 1820 osv. vattu- 1790 osv.) (förr) skäkt (se skäkt, sbst.2) som drevs med vatten. SockenbeskrHäls. 104 (1790). En maskinberedning av lin .. vattuskäkten. Arenander Lin. 45 (1910).
-SKÄRNING. (vatten- 17901836. vattu- 17971799) (†) i fråga om erosion o. d.: vattens skärande (se skära, v.2 16 c α), särsk. konkretare. Möller (1790). Vanlig gråsten emotstår länge förvittring och nötning, och begagnas derföre .. till att lägga mot vattenskärningar. Hazelius Bef. 183 (1836).
-SKÖJT. (vatten- 1796 osv. vattu- c. 1790) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) båt för transport av färskvatten; jfr -skuta. Tersmeden Mem. 4: 290 (c. 1790). Äldre karlskronabor erinra sig säkerligen vattensköjtarna, vilka försågo staden med vatten från Lyckeby. VFl. 1930, s. 138.
(1 b ζ) -SKÖLDPADDA~020. zool. (individ av) sumpsköldpaddssläktet Trachemys Agassiz hörande till familjen Emydidae; särsk. i uttr. rödörad vattensköldpadda, T. scripta elegans Wied-Neuwied. Deleen 207 (1836). En vattensköldpadda som huserat i en handelsträdgård i Flen .. rymde i somras. Expressen 15/4 1992, s. 17. Rödörad vattensköldpadda .. är populär som husdjur och odlas storskaligt i bl. a. USA. NE 15: 320 (1994).
-SKÖLJA, -ning. (vatten- 1813 osv. vattu- 1706) skölja (se d. o. 6) (ngt) med l. i vatten, särsk. i p. pf.; förr äv. (motsv. skölja 1) i fråga om strömmande o. översköljande vatten, särsk. ss. vbalsbst. -ning konkretare. Stora regn- sniö- och wattusköllningar. UHiärne 2Anl. 221 (1706). Häll upp i en liten vattensköljd pyts och låt kallna. ICAKurir. 1986, nr 50, s. 39.
-SLAG, sbst.1
1) tekn. till 1: stöt l. slag i vattenledning o. d. vid stängning av ventil o. d., vätskeslag. TT 1874, s. 230. Därigenom att vattnet återrinner sakta, undvikes vattenslag och stötar. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 87.
2) (†) till 3: slag (se slag, sbst.1 7) till följd av vattenskalle. Dödsorsaken synes warit den art slagfluss, som man kallar wattenslag. VexiöBl. 1825, nr 45. Tholander Ordl. (1872).
-SLAG, sbst.2 slag l. art av vatten. Fischerström 3: 168 (1783). Flatmasken .. uppehåller sig likaledes i båda wattenslagen (dvs. sött o. salt). Holmström Ström NatLb. 4: 29 (1852).
-SLANG, förr äv. -SLANGA. (vatten- 1776 osv. vattu- 17741788)
1) jfr slang, sbst.1 3, 4. VetAH 1774, s. 155. En fin dusch med vattenslangen över trädgården innan allergikern vistas i den. Kvant o. Palmstierna VTrädg. 76 (2004).
2) (i formen -slanga) (†) skydrag. Widegren (1788). Sålunda förekomma ofta i Schweiz vattenslangor, som ur insjöarne upplyfta stora vattencolonner, hvilka synas räcka till skyarne. KrigVAH 1841, s. 123. Tholander Ordl. (1872).
-SLICKAD, p. adj. om hår: vattenkammad; jfr slicka, v. I 1 h β. Pojkar med finniga pubertetsansikten och vattenslickat hår uppsög henne med blicken. Lo-Johansson Kungsg. 529 (1935).
(1 b ζ) -SLINGA. (numera mindre br.) växt hörande till släktet Myriophyllum Lin., slingor, särsk.: arten M. verticillatum Lin., kransslinga (jfr -röllika); jfr slinga, sbst. 7 a α. Fries BotUtfl. 3: 231 (1864). Västerb. 1941, s. 109 (om kransslinga). VåraKulturvN 286 (1977).
-SLIPA, -ning. (vatt- 1899. vatten- 1866 osv.) slipa (ngt) under tillförsel av vatten; äv. i p. pf. i adjektivisk anv., om sten o. d.: slipad av vatten i rörelse; jfr slipa, v.2 2. Underliga, vattenslipade granitholmar. Kræmer Orient. 120 (1866). Slipa mellan varje skikt med fint slippapper, helst vattenslipning. BeckerFärgfakta 1991, s. 4: 7.
-SLIPVERK~02 l. ~20. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 52 (1755).
-SLÄCKARE. brandsläckare med vatten ss. släckningsmedel; jfr släckare 2. Hemskydd. 150 (1939).
-SLÄCKNING. släckning medelst vatten, särsk. dels i fråga om eld (motsv. släcka, v.2 1 a), dels (tillf.) i fråga om bränd kalk (motsv. släcka, v.2 1 c). Försök med vattensläckning och själfsläckning af bränd kalk. MosskT 1904, s. 405. HandInd. 585 (1927).
(1 a ζ) -SLÄGGA. (förr) hammare (se hammare, sbst.2 2 a) som drevs med vattenkraft. Bergv. 4: 445 (1816).
-SLÄTT. (vatten- 1815 osv. vattu- 1902) (numera bl. tillf.) om stor havsyta; jfr slätt, sbst.3 b α, o. -rymd. JGOxenstierna 4: 416 (1815). Stilla oceanens omätliga vattenslätter. Svensén Jord. 278 (1886). Bara en och annan vindkåre kom smygande över vattenslätten. Martinson Kap 21 (1933).
(1 a ζ) -SMEDJA. (vatten- 1783 osv. vattu- 1725) [fsv. vatnsmidhia] (förr) smedja vid vatten o. vars drift var beroende av vattenkraft. Saxholm Osm. 3 (1725).
(1 b ζ) -SMÖRBLOMSTER. (vatten- 16851724. vattu- 17161725) (†) växten Ranunculus sceleratus Lin., tiggarranunkel. Rudbeck d. ä. HortBot. 96 (1685). Linné Örtabok 181 (1725).
(1 b ζ) -SNIGEL. (numera bl. tillf.) om i vatten levande snigel l. snigelliknande djur. Œdman Bahusl. 49 (1746).
(1 b ζ) -SNOK. zool. (individ av) ormarten Natrix natrix Lin., vanlig snok; äv. (om förh. i Nordamerika) om (individ av) den till samma familj (Colubridae) hörande arten Tropidonotus sipedon Holbrook. FoFl. 1907, s. 126. Vår vanliga snok eller vattensnoken kan visa helt eller så gott som enfärgad rygg. FoFl. 1945, s. 69.
-SNÅL. som förbrukar liten mängd vatten. Byt ut gamla kranar och toaletter mot nya vattensnåla. SDS 11/5 1993, s. C12.
-SNÄCKA. (vatten- 1659 osv. vattu- 17491761) Lind 1: 1781 (1749).
1) (förr) anordning för uppfordring av vatten; jfr snäcka, sbst.1 2 g δ, o. -skruv. HSH 35: 361 (1659).
2) till 1 b ζ: om snäcka som lever i vatten(drag). Hartman Naturk. 234 (1836).
(1 b ζ) -SNÄPPA. (vatten- 17871795. vattu- 1749) (†) om (viss art av) vadarfågeln snäppa (se snäppa, sbst.2). Lind 1: 1781 (1749). Grill PVetA 1795, s. 29.
-SOPPA. (vatt- 1807 osv. vatten- 1538 osv. vattu- 1578c. 1770) soppa tillredd av vatten, (torkad) frukt o. saft (jfr söt-soppa); äv. mer l. mindre bildl. (jfr vatten 1 b γ). VarRerV 27 (1538). Watten-Såppa af allehanda slags grönt. Warg 33 (1755). Den litterära vattensoppa, som serverades i barnböckerna. Malmström 4: 199 (c. 1860).
(1 b ζ) -SORK. (vatten- 1761 osv. vattu- 16431746) zool. (individ av) sorkarten Arvicola terrestris Lin.; jfr sork, sbst.2 1, o. -lämmel, -mus, -råtta. Månsson Trääg. 26 (1643). Under dagens lopp förde gladorna till boet en vattensork och en harunge. FoFl. 1935, s. 78.
-SORL. (numera bl. tillf.) om ljudet från porlande vatten; jfr sorl, sbst.1 b α. Det späda vatten-sorl, som ned i mossan spelar. Bellman (BellmS) 2: 72 (c. 1780, 1791).
-SOT, -SOTIG, se K. —
-SPANIEL. spaniel som används för jakt o. apportering i vatten; numera bl. i uttr. irländsk vattenspaniel. För fångst av bisamråttor ha .. använts .. terrier och vattenspaniel. FoFl. 1931, s. 225. JägUppslB 164 (1989).
-SPANN. (vass- 1751. vatten- 1820 osv. vattu- 1788) jfr spann, sbst.3 1, o. -hink, -ämbar. BoupptVäxjö 1751.
(3) -SPATT. (†) om hästsjukdom; jfr spatt, sbst.2 1, o. blöt-spatt, has-ledgalla. Florman Abildgaard 86 (1792). 3NF 9: 601 (1928).
-SPEGEL.
1) om blank o. slät l. stilla (o. speglande) vattenyta (jfr spegel 2 n). Vattenspeglen står hvit och jemn. Nilsson Dagb. 153 (1816, 1879). (Änder) förekommer och häckar i stora med säf och rör beväxta kärr, som hafva en stor öppen vattenspegel. Nilsson Fauna II. 2: 457 (1858).
2) (†) om akterspegel som delvis ligger under vattenytan. Rajalin Skiepzb. 16 (1730). VFl. 1908, s. 31.
-SPEGLING. jfr spegla 1 b o. -spegel 1. Vattenspeglingarna (gled) i ringar som vidgade sig och krympte ihop. Krusenstjerna Pahlen 5: 14 (1933). Den tunga stenbrons valv bildar en perfekt cirkel tack vare vattenspeglingen. ICAKurir. 1986, nr 41, s. 8.
-SPEL, sbst.1 (vatten- 1817 osv. vattu- 1762) om sprutande l. strömmande vatten i fontän o. d. (jfr spel, sbst.1 4); ngn gg äv. om vattenorgel. VittArbSamhSthm 2: 63 (1762). Skansens vattenspel på Solliden spelade en gång varje kväll. Fatab. 1964, s. 262. Min avsikt har varit att skapa ett kraftigt vattenspel, som ger friskhet och liv åt det stora torget, säger Edvin Öhrström. ÖgCorr. 26/8 1968, s. 9.
-SPEL, sbst.2 (vatten- 1697 osv. vattu- 17231789) särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) spel (se spel, sbst.3 1) för uppfordring av vatten ur gruva. HC11H 12: 90 (1697).
(1, 3) -SPILLNING. spillande av vatten l. urin (jfr spillning 8); äv. konkret. Hjelt Medicinalv. 3: 303 (i handl. fr. 1808; om urin). TT 1872, s. 213.
-SPILTA. (i vissa kretsar) spilta (se spilta, sbst. 1 b β) med tillgång till vatten(slang). Bergman Hofbesl. 123 (1905; använd vid torka). Efter hemkomsten brukade .. (brandkårens hästar) få svalka sina ömma fötter i kylande s. k. vattenspilta. Vi 1956, nr 23, s. 12.
(1 b ζ) -SPINDEL. (vatten- 1538 osv. vattu- 16111805) zool. (individ av) spindelarten Argyroneta aquatica Clerck hörande till familjen Cybaeidae; förr äv. om harkrank. VarRerV 53 (1538; om harkrank). Vattenspindeln fäster sitt klockformiga bo under vattenytan vid vattenväxter .. dit den nedför luft med sin håriga bakkropp. Uppl. 1: 153 (1901).
-SPOLA, -ning. spola (ngt) med vatten; särsk. ss. vbalsbst. -ning; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: översköljd o. slipad av vatten (jfr spola, v.1 4 b (β)). Wattenspolning af gator. SundsvP 13/3 1886, s. 2. Klosetterna äro s. k. trågklosetter af gjutjärn med vattenspolning. Sthm 1: 545 (1897). En kraftig ravin med vattenspolad, blockig botten. SvGeogrÅ 1955, s. 44.
(1 b ζ) -SPOLE. (vass- 1907. vatt- 1870. vatten- 17061907) (†) vadarfågeln Numenius arquata Lin., storspov; ngn gg äv. om annan sjöfågel (ss. maträtt); jfr spole, sbst.2, o. -spov. HovförtärSthm 1706 B, s. 1001. Ericson Fågelkås. 2: 134 (1907; om storspov).
-SPORT. sport som utövas i l. på vatten; jfr -idrott. TIdr. 1886, s. 50.
(1 b ζ) -SPOV. (vatt- 15571892. vatte- 1558. vatten- 17551855. vattu- 15771757) (†) vadarfågeln Numenius arquata Lin., storspov; ngn gg äv. om annan sjöfågel (ss. maträtt); jfr -spole. HovfärtärSthm 1557 A, s. 32. Vattspofvarne, som i ro gått och spetat på ängarna i närheten, blefvo .. skrämda. FrSkog. 28 (1892).
-SPRIDARE. jfr spridare I 1 b. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 195. Trädgårdsland och gräsmatta fixar man inte med vattenkannor, där krävs ett kraftfullare don, vattenspridaren. Olsson Odlarb. 121 (1993).
-SPRIDNING. särsk. om spridning av frön o. d. via vattendrag o. d.; jfr sprida V 1 slutet. Sernander SkandVeget. 168 (1901).
(1 b ζ) -SPRINGARE. (†) om insekt som tycks springa på vattnet, särsk. dels om harkrank, dels i pl., om virvelbaggar; jfr springare II 7. Hur Wattnspringaren (Tipula) dantzar torfotad på vatnet. Linné PVetA 1739, s. 10. VetAH 1791, s. 16 (om virvelbaggar).
-SPRINKLER. sprinkler. Fartyget har .. ett omfattande brandskydd .. (med) automatiskt fungerande vattensprinkler. TT 1964, s. 723.
-SPRITS. (†) spritsbakelse gjord på vatten i stället för mjölk; jfr sprits, sbst.1 3, o. -bakelse. Langlet Husm. 544 (1884).
-SPRITSNING. (numera bl. tillf.) besprutning med vatten i form av fina strålar o. d.; jfr spritsa, v. 2. JernkA 1886, s. 192 (i masugn).
-SPRUTA, r. l. f. (vatt- 15431788. vatten- 1563 osv. vattu- 15561797) (brand)spruta att spruta vatten med; jfr -bössa. TullbSthm 17/5 1543. Stegar, vatnsprutor och läderämbar köpas till Academien för ellden skul. Rudbeck d. ä. Bref 1: 2 (c. 1661). jfr mässings-vattenspruta.
-SPRUTANDE, p. adj. (vatt- 1773. vatten- 1649 osv.) som sprutar vatten; jfr spruta, v. 3, 4. Wollimhaus Syll. Cc 10 a (1649). Vattensprutande delfiner. Bremer GVerld. 2: 347 (1860).
-SPRÅNG. (vatt- 18131826. vatten- 1747 osv. vattu- c. 17001967) jfr språng, sbst.1 I 6 a, o. -kaskad; förr äv. (motsv. språng, sbst.1 I 6 c) i fråga om vattenstånd (se d. o. 1). HC11H 6: 67 (c. 1700). Den 23 Jan. 1746 utmärktes på förenämde schala det högsta vatnsprånget, som då var denna vinter. VetAH 1747, s. 143. Som hjorten bort till vattusprånget trängtar. Nybom SDikt. 2: 280 (1844, 1880). Dammar prydda med vattensprång och skulpturer. SvTrädgK 2: 42 (1931).
-SPÄDA. späda (ngt) med vatten; anträffat nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.: utspädd med vatten (jfr späda a); äv. mer l. mindre bildl. Sång för Landtmannen. Är en imitation efter den Danska vattenspädda enfalden. JournSvL 1801, s. 350. En tunn välling av vattenspädd getmjölk och litet dåligt kornmjöl. Enström Gråbacka 279 (1929).
-SPÄRR. (i sht i fackspr.) särsk. om spärr (se spärr, sbst.3 3) som utgörs av vatten. Hallin Hels. 1: 99 (1885). Pannans inre är endast genom ett vattenspärr afstängdt från yttre luften. TT 1896, Extrah. s. 9.
-STAD, sbst.1 (vatten- 16401929. vattu- 1606) (†) vattenställe; jfr stad, sbst.1 3 d. GävleTb. 69 (1606). Watnstad .. (dvs.) watninga ställe ther man watnar Boskapen. Linc. F 3 d (1640). Wägner Sval. 86 (1929).
(1, 2) -STAD, sbst.2 stad (se stad, sbst.2 1) belägen vid vatten. Lundin NSthm 108 (1887).
-STAMP. (vatten- 1762 osv. vattu- 1738) (förr) stamp (se stamp, sbst.1 2 d) för beredning av tyg o. d. med hjälp av vatten varvid fibrerna filtades ihop; jfr valk-stamp. Bennet Lin. B 3 a (1738). Tyget bearbetades i en vattenstamp .. Det stöttes och blöttes och kokande vatten hälldes på. Form 1981, s. 77.
(1 b ζ) -STARE. (vatten- 17311916. vattu- 17481805) (†) fågeln Cinclus cinclus Lin., strömstare; jfr stare, sbst.1 1 b. Linné MethAv. 53 (1731). Auerbach (1916).
(1 b ζ) -STARR. (vatten- 18941928. vattu- 17241952) (†) starrväxten Carex aquatilis Wahlenb., norrlandsstarr. Broman Glys. 3: 782 (1724). Frödin SkogMyr. 124 (1952).
-STATION. särsk. (om ä. förh.) om station (se d. o. 17) där ånglok kunde fylla på vatten; jfr station 17 a. TByggn. 1859, s. 122. Allt efter lokomotivets storlek och afståndet mellan kol- och vattenstationerna .. göres tenderns storlek olika. Lundberg Lok. 205 (1902).
-STEN. (vatt- 1798. vatten- 1747 osv. vattu- 1789) (numera bl. tillf.) om sten (se d. o. 2) som används i l. med vatten; särsk. dels om brynsten o. d. som fuktas med vatten, dels om filtrersten; förr äv. om kalktuff l. hård kalkartad beläggning som utfällts ur vatten (jfr pann-sten). Vattensten. Kittelsten .. Är en skifrig, grå, lös sten, hvilken af rent vatten och des förbytning eller transmutation genererad är. Wallerius Min. 328 (1747). Vattusten, Porus .. Därmed förstås af någre Silsten. Rinman (1789). En art mycket finkornig sandsten brukas till finslipning af metallarbeten under namn af vattensten. Åkerman KemTechn. 1: 357 (1832).
-STERILISERING. sterilisering av vatten (gm upphettning). Apparater för vattensterilisering. Almquist Häls. 124 (1894).
-STINN. Acrel Chir. 230 (1759). Från Akropolis såg vi den sjunkande solen mellan vattenstinna moln vid horisonten gjuta sitt guld i sundet vid Salamis. Ruin SjunknH 136 (1956).
-STOFT. (†) finfördelat vatten. Sprutande kaskader af vattenstoft. Bremer NVerld. 2: 207 (1853). JernkA 1879, s. 433.
-STOLL, äv. -STOLLE. (vatten- 17391903. vattu- 16871789) (†) dagort för avledning av vatten; jfr stoll, sbst.2 3. UHiärne Berghl. 444 (1687). JernkA 1903, Bih. s. 11.
-STOP. (numera bl. tillf.) jfr stop, sbst.1 1; särsk. om l. med inbegrepp av innehållet. Hon blef af sin huusbondhe upkallat med ett wattnstoop där medh hon Gunell sualkadhe som hon war förswimmat. VRP 1705, s. 22. Vattenstopet på bordet var fruset. Roos Skolg. 59 (1868).
-STRIL, sbst.1, förr äv. -STRILA. (vatten- 1785 osv. vattu- 1749) vattenstråle; i sht i pl.; jfr stril, sbst.1 1 a. Lind 2: 880 (1749). Det föll som iskalla vattenstrilar över kroppen. Moberg Utvandr. 456 (1949).
-STRIL, sbst.2 strilande vatten; jfr stril, sbst.3 Du hör också ett vattenstril berätta / att källan ännu inte sinat ut. Ekelund Ljust 117 (1941).
-STRILA, se -stril, sbst.1
-STRIMMA. (numera bl. tillf.) strimma (se strimma, sbst. 3 b) av vatten. Linc. V 6 b (1640). Långt bort i en dal glimmade en vattenstrimma i kvällssol. Ekelöf Prom. 178 (1941).
-STRÅK. (vatten- 1799 osv. vattu- 17571792) vattenled (jfr stråk, sbst.2 5); äv. om långsträckt parti l. sträcka med vatten (jfr stråk, sbst.2 7). VetAH 18: 182 (1757). Alla slags vägar – vattenstråk, landsväg och järnbana – slingra sig nu oroligt om varandra. TurÅ 1938, s. 84. Mossen utbreder sig i blek höstsol, vattenstråk ligger orörliga. Lundkvist HistÅs. 36 (1969).
-STRÅLE. (vatten- 1745 osv. vattu- 17861824) jfr stråle 5 o. -stril, sbst.1 Möller (1745). Springbrunnens vattenstråle stiger uppåt. Segerstedt Händ. 43 (1924, 1926).
Ssg (tekn.): vattenstrål-pump. jfr strål-pump o. ejektor 1. TT 1872, s. 187. Vakuum åstadkommes med en vanlig vattenstrålpump. JernkA 1907, s. 373.
(1, 2) -STRÅT. (numera bl. tillf.) om vattenled; jfr stråt 1 b. Det finnes två kommunikationsanstalter i ett land; det ena slaget utgöres af vägarne och vattenstråterna. Agardh o. Ljungberg II. 1: 5 (1854).
-STRÄCKA. (numera bl. tillf.) sträcka (se sträcka, sbst.1 1) som utgörs l. täcks av vatten; förr särsk. om smal ort i gruva för avledning av vatten. Rinman 2: 859 (1789; i gruva). Holmström Ström NatLb. 3: 125 (1852).
-STRÄCKNING. (vatten- 1752 osv. vattu- 17581775) (numera bl. tillf.) strömning i vattendrag; jfr sträckning, sbst.2 Brauner Åker 117 (1752). En grund vattensträckning med lerig, resp. sandig botten. OrtnGbgBoh. 12: 211 (1978).
-STRÄNG. (vatten- 1752 osv. vattu- 17131780) sträng (se sträng, sbst. 5) av vatten; särsk.: vattenstråle (jfr sträng, sbst. 5 e). Polhem Brev 218 (1713; i fråga om vattenkonst). 70 kilometer i timmen blir en rimligare fart, om man inte ska plana i vattensträngarna. Expressen 17/8 2001, s. 2.
-STRÖM. (vatten- 1647 osv. vattu- 15361954) [fsv. vatnströmber] särsk. (motsv. ström, sbst. 2) om strömmande vattenflöde. Watuströmenar vphäffua sina bölior. Psalt. 93: 3 (öv. 1536). Deras wäg gick nu längst ut med Stranden af denna Wattnströmmen. Lagerström Bunyan 1: 164 (1727). Så att det avkylda vattnet sjönk till bottnen. Därav framkallades två vattenströmmar, den ena varmare .. den andra kallare. TurÅ 1938, s. 262.
-STRÖMNING. förhållandet att vatten strömmar; särsk. om sådant strömmande genom växt; äv. konkretare. MosskT 1892, s. 252 (från rot). Att vid Balanus (dvs. havstulpanens) utbredning norrut från Königsberg vattenströmningen skulle gynnat spridningen. FoFl. 1950, s. 157.
-STÅND.
1) i fråga om (högt) stående vatten; i sht om vattenytas höjd i hav l. sjö o. d. i förhållande till fast referenspunkt på land; i sht förr äv. om vattennivå i behållare l. på mätare o. d.; förr äv. övergående i bet.: vattensamling; jfr stånd, sbst.1 1 c α (β), o. -gång, -horisont, -höjd, -lag, sbst.2, -språng. Uti Fähuset är så swårt watn stånd, at blott wid detta lilla mildwädret stod watnet wid pas en twärhand öfwer golfwet. VDAkt. 1784, nr 97. (Sjöns) vattenstånd är mycket olika, allt efter dessa tillflödens ömnighet under olika årstider. Palmblad HbGeogr. 1: 18 (1826). (Mossens) yta är öfwerallt tätt späckad med wattenstånd eller små gölar. Allvin Mo 24 (1857). Man bör ej hålla för högt vattenstånd i pannan, emedan ångan då blir för fuktig. Lundberg Lok. 280 (1902). Sommaren 1914 var i hela Sverige utomordentligt torr och varm, vilket medförde ett starkt sjunkande vattenstånd i sjöarna. Västerb. 1940, s. 117. jfr medel-, sommar-vattenstånd.
2) (numera bl. tillf.) stånd (se stånd, sbst.1 10) l. bod för servering av vatten; jfr -kiosk. Klint (1906). Ett glas Ramlösa, som han drack i vattenståndet. Siwertz Eld. 135 (1916).
Ssgr (till -stånd 1): vattenstånd-, äv. vattenstånds-glas. (i ä. fackspr.) Vattenståndsglas, ett i metallinfattning anbragt glasrör, som med sina båda ändar står i förbindelse med ångpannans inre och i hvilket vattenytan sålunda intager samma höjd som i pannan. UB 2: 589 (1873).
-indikator. (i ä. fackspr.) jfr indikator 2 o. -stånds-mätare. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 5.
-märke. jfr märke, sbst.1 1 b. ASScF 1: 520 (1842). Genom att vid skilda tider i klippan inhugga vattenståndsmärken har man bl. a. vid norrlandskusten kunnat följa landhöjningen. Hadding Geol. 23 (1954).
-mätare. anordning för mätning av vattenstånd i behållare l. i sjö l. hav o. d. Schulthess (1885). TT 1894, Allm. s. 192 (i ångpanna).
-observation. jfr observation 1 a. TT 1884, s. 115.
-prevalent. (†) vattenstånd som vid en serie av observationer på en ort visat sig vara det oftast förekommande; jfr prevalent II. Fennia XI. 1: 6 (1894).
-rör. (i ä. fackspr.) jfr rör, sbst.3 2, o. -stånds-glas. TT 1872, s. 118.
-variation. variation i fråga om vattenstånd; i sht i pl. Vänerns vattenståndsvariationer. Ymer 1910, s. 348.
-visare. (i ä. fackspr.) TTekn. 1859, 1: 265. De elektriska vattenståndsvisarna äro i allmänhet inrättade endast för att medels ringning å en klocka för pumparen tillkännagifva, när vattencisternen är nästan tömd eller nära fylld. SJ 2: 540 (1906).
-växling. växling i vattenstånd; i sht i pl. 2NF 30: 205 (1920).
-STÅNDARE. (†) stående kärl för förvaring av vatten; jfr ståndare 3. BoupptSthm 1671, s. 75 (1668). Ahlström Eldsl. 201 (1879).
(1 b ζ) -STÅNDS. bot. växten Senecio aquaticus Hill. Krok o. Almquist Fl. 1: 37 (1907).
(1 b ζ) -STÄKRA. bot. växten Oenanthe aquatica (Lin.) Poir; jfr stäkra, sbst.1, o. -fänkål o. kax-stäkra. NormFört. 20 (1894). Vattenstäkran står som en vit blomsky speglande sig i strandkanten. TurÅ 1951, s. 262.
-STÄLLE. (vatt- 1824. vatten- 1747 osv. vattne- 17491853. vattu- 17341950) ställe där vatten kan hämtas l. drickas; jfr -bol, -plats, -stad, sbst.1 Serenius Ooo 2 a (1734). Alla Byar böra med watn wäl försedde wara, och skola til den ändan alla Brunnar, Källor eller andra samfälte Wattu-ställen för Creaturen, ständigt hållas vid mackt. PH 3: 1856 (1742).
(3) -STÄMMA. (vatten- 17591872. vattu- 17451810) [fsv. vatnstämma] (†) urinstämma. Juslenius 402 (1745). 12 dygnet af denna totala vattustämma, blef .. jag tilkallad, då Patienten hade ingen feber. VeckoskrLäk. 4: 55 (1783). Tholander Ordl. (1872).
-STÄMPEL. (vatt- 1891. vatten- 1845 osv.) jfr stämpel, sbst.1 3, o. -märke, sbst.1 FSS I. 3: II (1845). Det äldsta papper med vattenstämpel stammar från 1285. NordBoktrK 1914, s. 236.
-STÄMPLAD, p. adj. jfr stämpla, v.1 2, o. -stämpel. Pappersnäsdukar med vattenstämplade mönster. MeddSlöjdf 1884, s. 131.
-STÄNK. stänk av vatten. Berlin Lrb. 107 (1852). Ett valsverk, där maskinerna ofta blifva utsatta för sot, olje- och vattenstänk. TT 1902, M. s. 81.
-STÖPA, -ning. (†) låta (frö o. d.) ligga i vatten; jfr stöpa, v. 9 a. UtsädT 1898, s. 116. UtsädT 1946, s. 336.
-STÖRTNING. (†) förhållandet l. skeendet att vatten störtar (se störta, v. I 5); särsk. dels konkretare, dels konkret, om vattenfall. HA 7: 106 (1720). Vi äga i Sverige många vattenstörtningar. Atterbom Minn. 443 (1818). Häftiga wattenstörtningar, som skulle hafwa öfwerspolat wårt fäderneslands yta, kastat klippblock och stenar mot hwarandra. LfF 1867, s. 88.
-SUG.
1) tekn. om ett slags vakuumpump; jfr sug, sbst.1 3. TT 1883, s. 176. Man .. evakuerar apparaten så fullständigt som möjligt med en kraftig vattensug. Starck Kemi 309 (1931).
2) sug som uppstår då lugnvatten övergår i virvlar o. d.; jfr sug, sbst.1 5. TurÅ 1947, s. 335. Strandlinjen förskjuts allt längre upp på grund av vattensuget efter Finlandsfärjorna. SvD 28/2 1983, s. 12.
-SUGARE. (vatten- 1875 osv. vattu- 1784) anordning (med behållare) som suger upp vatten; numera bl. om apparat som suger upp smutsvatten o. d. från golv vid rengöring (jfr damm-sugare). PH 13: 56 (1784; i fråga om eldsvåda). Nilfisk vattensugare GV 21 gör resten av jobbet! Suger begärligt i sig den blöta golvsmutsen. SvD(A) 13/3 1968, s. 1.
-SUGNING. uppsugning av vatten. Vattensugningen synes vara hos membranen af annan natur än hos slemmet. Agardh Bot. 1: 89 (1830).
-SUMP. (vatten- 1769 osv. vattu- 17341789)
1) (förr) om vattenbehållare; jfr sump, sbst.1 3. Recevoiren eller Wattu-Sumpen, som Machinen håller ständigt full med Watn. Triewald Eldmachin 13 (1734). Härdningen utfördes genom att galtarne ännu varma nedlades i en vattensump, den s. k. härdsumpen. JernkA 1904, s. 53.
2) (†) sump (se sump, sbst.1 1). Juslenius 7 (1745). Det kraftiga regnandet hade förvandlat denna i regel på sommaren obetydliga vattensump till ett stort inhav. FoFl. 1947, s. 50.
-SUP. (vatten- 1927 osv. vattne- 1914. vattu- 1722) sup vatten. Landsm. 2: XLIV (1722; mot tandvärk).
-SVALG. (vatten- 16821886. vattu- 17451750) (†) jfr svalg, sbst. 4, o. havs-svalg 1. Sylvius Curtius 608 (1682). Det outgrundligt djupa vattensvalg, som vi traditionelt kalla hafvets nafvel, som två gånger dagligen lär sluka böljorna och åter utstöta dem. Rydberg Myt. 1: 533 (1886).
-SVALL. (vatten- 1752 osv. vattu- 1749) rörelse i vattenmassa (jfr svall, sbst. 1); äv. om översvämmande av vatten (jfr svall, sbst. 2). Lind 1: 226 (1749). Av snösmältningen och vattensvallet i skogarna .. hade ån svällt upp. Martinson Nässl. 288 (1935).
(1 b ζ) -SVIN. zool. den i sht i Sydamerika levande gnagaren Hydrochoerus hydrochaeris Lin., kapybara. Thorell Zool. 2: 135 (1861). Numera föder man också upp vattensvin som boskap för köttets skull. DN 17/7 1984, s. 35.
(3) -SVULLEN. (vatten- 17461885. vattu- 1906) (†) som är uppsvullen på grund av vätskeansamling. Bæck PVetA 1746, s. 17 (om person). Hela kroppen blir vattusvullen. 2NF 6: 408 (1906).
(3) -SVULLNAD. (vatt- 1924. vatten- 1814 osv. vattu- 17621916) ödem; jfr -utgjutning. Wide-löf afstrukne och bundne ifrån smala benet neder under fotsolan, hwarest de böra ligga i 24 timar .. fördrifwer wattu-swulnad. Bruno Gumm. 83 (1762).
(1 b ζ) -SVÄRDLA. (†) växten Iris pseudacorus Lin., svärdslilja. NormFört. 32 (1894). PedT 1903, s. 267.
-SYMBOLIK. förhållandet l. egenskapen att vatten har symbolisk innebörd; äv. konkretare, om enskild manifestation av sådant förhållande osv. Utsikt 1949, nr 9, s. 2 (hos Stagnelius). Vattensymboliken i dopliturgien. Fornv. 1958, s. 40.
(1 b ζ) -SYRA. (vatt- 17731788. vatten- 1762 osv. vattu- 17241807) växten Rumex hydrolapathum Huds., vattenskräppa. Broman Glys. 3: 789 (1724).
(2) -SYSTEM. jfr system, sbst.1 1. Åtskiljande Winipeg-sjöns vatten-system från Missuris och Missisippis flodområde. Palmblad LbGeogr. 49 (1835).
-SÅ. (vatt- 16921967. vatte- 1595. vatten- 1616 osv. vatts- 1597. vattu- 15881935) [fsv. vatusar] jfr , sbst. BtÅboH I. 1: 45 (1588). Till julen skulle man bära in ved, så traven räckte hela helgen. Även vattensån måste fyllas. Budk(Brage) 1923, s. 82. jfr koppar-vattenså.
(1 a ζ) -SÅG, sbst.1 (vatten- 1669 osv. vattu- 17341948) (förr) såg (se såg, sbst.1 2 a) som drevs med vattenkraft. Risingh KiöpH 93 (1669). Redan 1712 omnämnes en vattensåg i Kila .. Hela byn hade del i sågen .. Var och en kunde komma med sitt timmer och få det sågat. EtnolKällskr. 3: 207 (1946).
-SÅG, sbst.2 (vatten- c. 15801736. vattu- 1596c. 1730) [fsv. vatnsogh] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (markområde med) framsipprande vatten; vattensjukt l. sankt område; jfr såg, sbst.4 2, o. -seg. Fårerne (körs) ther .. vtföre som Jordmon tilseger .. det hielp(er) emot Wattnsoogh både om höst och whår. Brahe Oec. 146 (c. 1580; uppl. 1971). En liten bro, hwarwid war et wattnsåg, Hiörtekälla benämd. VDAkt. 1712. Broocman Hush. 2: 217 (1736).
(1 b ζ) -SÅGA. (vatten- 17921885. vattu- 1798) (†) växten Stratiotes aloides Lin., vattenaloe. Vatn-Såga .. har sverdslike blad, med 3:ne sågade eller hvasstandade kanter. Liljeblad Fl. 222 (1792). Ahlman o. Forsman (1885).
(1 b ζ) -SÅNGARE. zool. fågeln Acrocephalus paludicola Vieill. hörande till familjen Acrocephalidae, kärrsångare. Till de minsta kärrsångare hör Vattensångaren (Sylvia aquatica). Han är ofvantill ljust rostgul och svartstrimmig, på buken blekgul utan fläckar. 1Brehm 2: 119 (1875).
(1 b ζ) -SÅPA. (vatten- 1685 osv. vattu- 1694) (numera bl. tillf.) växten Polygonum hydropiper Lin., bitterpilört; jfr jungfru-tvål. Rudbeck d. ä. HortBot. 88 (1685).
-SÄCK. (vatten- 1719 osv. vattu- 17141851)
1) till 1: säck (se säck, sbst.2 1) för förvaring av vatten; äv. (numera bl. tillf.) i oeg. l. bildl. anv. LMil. 4: 1476 (1714). Manometern förenas med pannan medels ett rör, böjdt så att en ”vattensäck” bildas. LB 4: 125 (1904). En karavan på 1600 kameler lastade med vattensäckar (tågade varje dag) till och från Nilen med dricksvatten för (Suez)kanalarbetarna. SvFl. 1939, s. 189.
2) till 3, om säckliknande bildning i människas l. djurs kropp vari vätska ansamlats; jfr säck, sbst.2 3 d. Vattusäcken miuk samt lätt uttömd med fingrens tilhielp. Acrel Chir. 105 (1775). Vattensäckar (cystor) i bukspottkörteln. Wretlind Läk. 5: 132 (1897).
-SÄKER. som motstår l. tål vatten gm att inte suga till sig l. släppa igenom det, vattentät; jfr säker 2 c ϑ o. -fri, -skyddad. Schulthess (1885). Expressen 1959, nr 284, s. 22 (om ur). Golv- och väggmaterial i våtrum ska vara vattensäkert. Säkerhetshandb. 44 (1990).
-SÄNG. säng med vattenfylld madrass (jfr -madrass); äv. om anordning med madrass lagd över vattenfyllt badkar. Arnotts Vattensäng (för förhindrande av liggsår). TLäk. 1833, s. 261. I en vattensäng är det inget som trycker mot kroppen och hindrar blodomloppet. DN 26/10 1987, s. 22.
-SÄNKNING. sänkning av vattennivå. Cook 2Resa 235 (1783).
(1 b ζ) -SÄRV, förr äv. -SÄRVA. (†) växten Zannichellia palustris Lin., hårsärv. Liljeblad Fl. 26 (1792). Eriksson HavLiv. 224 (1926).
-SÖL. (numera bl. tillf.) sölande med vatten; jfr söl, sbst.2 1. TByggn. 1859, s. 56.
-TAG. jfr tag, sbst.1 4 b, o. -täkt. Afträde får icke förläggas inom ett afstånd af 40–50 fot .. från brunn, källa, ström eller annat vattentag för dryck eller hushålls behof. Palmberg Hels. 92 (1889).
-TAK. (mindre) tak avsett till skydd mot nederbörd; särsk. dels om utskjutande tak från vägg o. d. (jfr regn-tak), dels [efter fi. vesikatto] (o. numera bl., i Finl.): yttertak. VetAH 1740, s. 241. Hvarföre en antingen fast eller provisoriskt utsprång eller vattentak af bräder .. bör anbringas ofvan träden på muren eller väggen. HbTrädg. 3: 98 (1877). Vattentak och husgrund har iståndsatts. Hufvudstadsbl. 28/6 1988, s. 9.
-TANK. jfr tank, sbst.1 1, o. -cistern. TT 1880, s. 36. Vattentanken på husbilen var till brädden fylld med 96-procentig sprit. Trots det uppgav ägaren att han inte hade något att förtulla. DN 4/11 1992, s. A5.
-TELNING. (†) vattenskott (se d. o. 1); äv. i bild. (De skall) skadeliga watnteelningar affskära. PErici Musæus 1: 169 b (1582). Så ästu en watntelning i det allmänna trädet, en odugelig trä pinne. Dalin Arg. 2: 218 (1734, 1754).
-TEMPERATUR. temperatur hos vatten. Rubenson Meteor. 131 (1880). Nya svenska appen PerfectCooking .. ger svar. Där finns rekommenderad .. vattentemperatur när man ska brygga grönt te. DN 22/10 2011, s. D10.
-TERMOMETER. termometer för mätning av vattentemperatur. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 184344, s. 48. Motorinstrumenten äro varvräknare, oljetrycksmanometer, olje- och vattentermometer. Söderberg PrFlygl. 1: 83 (1935).
-TILLFLÖDE~020. tillflöde av vatten. Auerbach (1916). Man hade säkert tänkt såga för avsalu, men det visade sig att vattentillflödet i bäcken var för litet så det blev bara sågat för gårdens behov. TurÅ 1984, s. 155.
-TILLFÖRSEL~020. tillförsel av vatten. SvT 11/2 1852, s. 2 (i fråga om eldsvåda). Till anläggningen hörde vidare en dammbyggnad för tryggande av en jämn vattentillförsel. Helmfrid Holmen 167 (1954).
-TILLGÅNG~02 l. ~20. (vatten- 1784 osv. vattu- 18001804) tillgång på l. till (färsk)vatten; äv. om l. med särskild tanke på själva vattnet; förr äv. konkret, om brunn o. d. HH XXXII. 2: 67 (1784). Gemensamme wattutillgångar böra med gemensam hjelp ränsas. ByordnMäl. 216 (1804). Vattenverk, som ur nämnda sjö hämta sin vattentillgång. SvLantmät. 2: 343 (1849). Tillräcklig wattentillgång wid eldswåda. SFS 1874, nr 26, s. 3. Pilträd, popplar och alar behöver mycket vatten och kräver en pålitlig vattentillgång. Staffansson Berger Hiking 204 (2006).
-TILLOPP~02 l. ~20. tillflöde; jfr till-lopp. För Wattn-tillopp befriade (källare). Carlberg SthmArchitCont. G 4 a (1740). Jorden, som skall elektrolyseras, befinner sig i en glascylinder .. försedd med vattentillopp. LAHT 1931, s. 433.
-TILLSATS~02 l. ~20. tillsats av vatten. Grotenfelt Mejerih. 100 (1881).
(1 b ζ) -TISTEL. (vass- 19261949. vatten- 1640 osv. vattu- 16381757) (†)
1) (†) växten Trapa natans Lin., sjönöt; jfr -nöt. Franckenius Spec. E 4 a (1638). Serenius BotReg. (1757).
2) (†) ss. benämning på vissa örter av familjen Asteraceae, korgblommiga växter; särsk. om växten Sonchus oleraceus Lin., kålmolke, mjölktistel. Watutistel .. thet förnämsta ogräset i Träd- och Kål-gårdar och ofta i saftfullaste åkrar. Linné Bref I. 1: 8 (1757). Moberg Utvandr. 98 (1949).
-TOALETT. toalett (se d. o. 6) med vattenspolning; jfr -klosett. TurÅ 1956, s. 224. Brus från diskbänkar eller vattentoaletter. Gyllensten Senat. 66 (1958).
-TOM. (numera mindre br.) som är tom på l. i avsaknad av vatten. Carlstedt Her. 1: 376 (1832; om öken). Cannelin (1939).
-TORKSKÅP~02 l. ~20. (numera mindre br.) om torkskåp i laboratorium o. d. (för avlägsnande av vatten). Den afvägda mängden af pulver eller frö inlägges i passande glas och insättes i väl isoleradt vattentorkskåp, der den torkas. SFS 1894, Bih. nr 78, s. 5. LAHT 1925, s. 102.
-TORN. (vatten- 1847 osv. vattu- 1636) vattenreservoar i form av torn (varifrån vattnet på grund av tornets höjd kan levereras med självtryck). SthmSlH 1: 245 (1636). Vattentagning för lokomotiv sker antingen från vattentorn .. eller ock från fristående vattenkranar. Engström o. Carlson HlednTrafik. 20 (1917). Från en pumpstation uppfordras renat vatten från exempelvis en sjö till en stor reservoar i ett högt beläget vattentorn, och härifrån föres vattnet genom rör in i husen. Bergholm Fys. 1: 48 (1953).
(2) -TRAFIK. jfr trafik 3 a o. sjö-trafik. Inga vägar finnas här (på ön); all trafik är vattentrafik. Schwerin KustfSjödugl. 96 (1900).
-TRAMPNING. handlingen att trampa vatten; jfr trampa, v. 1 d. Sim-öfning egde rum under sommar-månaderna 4 dagar i veckan .. Öfningarne omfatta: Sträck-simning .. Vatten-trampning (osv.). KrigVAH 1847, s. 185.
(1, 2) -TRANSPORT. transport av ngt sjöledes; äv.: transport l. förflyttning av vatten. Agardh o. Ljungberg I. 2: 296 (1853). Vattentransport av oförädlat virke. HbSkogsteknol. 300 (1922). Det är genom dessa övre vindar som värme- och vattentransporten i huvudsak äger rum. Ymer 1942, 3–4: 82.
-TRAPPA. om trappliknande anläggning för vatten att rinna utför (jfr trappa, sbst. 3); förr äv.: trappa som leder ner till vatten. Gondolan vid vattentrappan stannar. Kræmer Sydfr. 119 (1853). Man kan .. lyssna till det glittrande porlet från en vattentrappa (i parkdammen). DN 5/7 1986, På Stan s. 11.
-TRUMMA. (vatte- 1541. vatten- 1640 osv. vattu- 15411761) trumma (se trumma, sbst. 1) varigenom vatten leds bort. VaruhusR 1541. At wattutrummor och dikeskanterne på alla wägar skola göras af sten. SörmlH 3: 15 (1761).
-TRYCK. tryck som vattenmassa utövar; jfr tryck 1 a o. -tryckning. Nyström Telegr. 377 (1869). Sjukhuset (har) eget automatiskt pumpverk med hydroforcistern för vattentryckets höjning. TT 1940, Allm. s. 133.
Ssg: vattentrycks-prov. prov i syfte att utröna vattentryck(et). TT 1898, Allm. s. 239.
-TRYCKNING. (vatten- 1811 osv. vattu- 17151788) särsk. (†) vattentryck; jfr trycka 1 e. The stora diup och then svåra vattutryckning i Ocean. Polhem Eskr. 3: 165 (1715). SPF 1858, s. 100.
-TRÅG. (vatten- 1800 osv. vattu- 16401734) jfr tråg, sbst.1 1. Murenius AV 64 (1640). Brunner SvVill. 55 (1987; för kor).
-TRÖSKEL. upphöjning som stoppar l. begränsar vattenflöde; jfr tröskel 1 c. TT 1900, Byggn. s. 15. Bäckar och vattentrappor böra alltid anläggas så att de även när vattnet icke är påsläppt äro fyllda härmed. Detta åstadkommes bäst genom en serie långsträckta höljar eller kar med vattentrösklar emellan. HantvB I. 3. 1: 325 (1935).
-TUNN. tunn som vatten; jfr tunn 5. Wattentunt är blodet, som i ert hjerta rinner. Ling Riksd. 65 (1817). Kräkningar och vattentunna avföringar. SvLäkT 1935, s. 747.
-TUNNA. (vatt- 16611863. vatten- 1557 osv. vattu- 15411789) [fsv. vatutunna] jfr tunna, sbst. 1, o. -fat. Holmkvist BergslGruvspr. 90 (cit. fr. 1541). Dom kyler pilsnerflaskorna i vattentunnan vid knuten. Gustafsson FamF 13 (1975). jfr koppar-vattentunna.
-TUNNEL. (De) mycket strida och våldsamma fjällbäckarna (har) afledts genom vattentunnlar. TT 1903, V. s. 54.
(1 a ζ) -TURBIN. turbin (som drivs med vatten). KatalIndUtstSthm 1897, s. 183.
-TVÄTT. tvätt i vatten. Textilier avsedda för vattentvätt. SvD 5/2 1973, s. 10.
-TÅLIG. som tål vatten; jfr -äkta. DN(B) 18/12 1959, s. 14 (om golvpolish).
-TÅR. (vatten- 1860 osv. vattu- 17011734) (numera bl. tillf.) jfr tår, sbst.2 2. Jag ropar efter dricka, Som hiorten friskan wattu-tår. Warnmark Vitt. 389 (1701).
-TÄCKE. (vatten- 1899 osv. vattu- 1905) (numera bl. tillf.) jfr täcke 4. Lagerlöf Drottn. 14 (1899). Det vattentäcke av ytterligare 7 m, som .. brett sig över dalbottnen. Ymer 1941, s. 29.
-TÄCKT, p. adj. täckt av vatten. Zilliacus JapSt. 79 (1896; om slätt).
-TÄKT. jfr täkt 4 o. -tag. Berch Hush. 113 (1747). Der finnas tre olika vattentägter, i främsta rummet grundvattnet, i det andra .. Bornsjön .. och i sista rummet Mälaren. SD 1899, nr 574, s. 5. För sjöar som utgör vattentäkt kan det finnas särskilda bestämmelser som skyddar vattnet. Rosén Allemansr. 70 (1976).
-TÄT. (vatt- 1742. vatten- 1640 osv. vattu- 17111773) som står emot vatten, ogenomtränglig (jfr tät, adj. 3, o. -säker); särsk. i uttr. vattentätt skott (äv. bildl.) (se skott, sbst.2 9 (slutet)); äv. i bildl. anv., om ngt som håller l. inte har några svaga punkter, helt o. hållet säker. Vattentät klocka. Kärlen är vattentäta. Vattentätt alibi. Murenius AV 31 (1640; om kyrktorn). Med Cement förstår jag sådant Murbruk, som har den egenskapen, at vara vattu-tätt, och under vattnet hårdna. VetAH 1773, s. 97. Vattentätt kläde till uniformer. VL 1893, nr 284, s. 2. Det är vattentätt. Jag har kollat med killar i staterna… Det är bara ’go for it, man!’ Östergren SistCig. 185 (2009).
-TÄTHET~02 l. ~20. förhållandet l. tillståndet att vara vattentät. VetAH 1791, s. 157.
-UNDERSÖKNING. undersökning av vatten(kvalitet). LAHT 1888, s. 30.
-UPPDÄMNING~020. (vatten- 1684 osv. vattu- 1775) uppdämning av vatten i vattendrag o. d. Johansson Noraskog 3: 245 (i handl. fr. 1684). Olaga wattnupdämning och theraf timad skada. AktsamlKungsådreinst. 431 (1791).
-UPPFORDRING~020. (vatten- 1727 osv. vattu- 17341789) (numera i sht om ä. förh.) uppfordring av vatten (särsk. ur gruva). 2RA 2: 357 (1727). Det krävdes god teknisk insikt för att vattenuppfordringens problem skulle lösas och för att det skulle bli klart var man vågade bryta. TurÅ 1950, s. 86.
Ssgr (förr): vattenuppfordrings-maskin. Linnerhielm 1Br. 21 (1787, 1797; i gruva).
-verk. jfr uppfordrings-verk. Palmstedt Res. 37 (1778).
-UPPKAST~02 l. ~20. uppkast av vatten (orsakat av sprängning o. d.). VFl. 1905, s. 43. Sjunkbomben går i havet med ett splasch och ett vattenuppkast. GbgP 22/10 1990, s. 7.
-UPPSUGANDE, p. adj. som suger upp vatten; jfr upp-suga 2 o. -absorberande. 2NF 20: 806 (1914). Linet är svalkande och mycket vattenuppsugande. Hallström Warburg Spinnb. 67 (1977).
-UPPSUGNING~020. uppsugning av vatten; jfr -absorption. TT 1874, s. 278.
-UPPTAGANDE, p. adj. jfr upp-ta 2 c o. -absorberande. Juhlin-Dannfelt (1886). Cellullfibrerna äro vattenupptagande, bomull och ull vattenavstötande. Varulex. Beklädn. 54 (1945).
-UPPTAGNING~020. upptagning av vatten; jfr -absorption. Olbers Fleischer 66 (1891). Kapillärkraften .. är av synnerligen stor vikt för växternas vattenupptagning. BokNat. Mater. 50 (1953).
-UR. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) instrument som mätte tiden medelst rinnande vatten, klepsydra; jfr vattu-sejare o. sol-glas 2. SvMerc. IV. 2: 343 (1758). Vattenurets ursprung är omtvistat, men det äldsta daterbara fyndet är från den egyptiska kulturen cirka 1 500 år f Kr. Strandh PyramLas. 90 (1985).
-UTBYTE~020. (i sht i fackspr.) utbyte av vatten i sjö o. dyl. l. mellan olika vattenområden (gm in- o. utflöden o. d.). 2NF 17: 1393 (1912). Övergödning och litet vattenutbyte har fört med sig att (By)fjorden saknar allt liv på ett djup under 15 meter. DN 31/5 2010, s. A6.
-UTDRAG~02 l. ~20. jfr utdrag 3 o. -extrakt; ngn gg äv. abstraktare. TT 1881, s. 90 (i fråga om humle). En infusion .. som beredes genom vattenutdrag under 12 timmar. Wretlind Läk. 9–10: 71 (1901). Vattenutdrag på arnikablommor afsedda för invärtes bruk .. böra alltid filtreras, då annars fragment af de spetsiga pappushåren lätt medfölja och fastna i slemhinnorna. KommentSvFarm. 531 (1904).
-UTGJUTNING~020. särsk. till 3: ödem; jfr -svullnad. TLäk. 1833, s. 387. En del kramper i barnaåldern bero på mer djupgående förändringar i hjärnan, exempelvis vattenutgjutningar i densamma. Jundell Barn 2: 330 (1927).
-UTKASTARE. jfr utkastare 1 a o. -kastare. Brunius GotlK 3: 112 (1866). Han (hade) tagit bort takrännorna och låtit sätta ut långa vattenutkastare. TT 1887, s. 145.
-UTTAG~02 l. ~20. uttag av vatten ur grundvatten l. sjö o. d. (för kraftproduktion l. hushållsbruk); äv. konkret, om ställe för sådant uttag. TurÅ 1902, s. 374 (konkret). Vattenuttaget har varit större än domen tillåter. SvD 28/10 1997, s. 4.
-VAGN. (vatten- 1836 osv. vattu- 1901) vagn för transport l. spridning o. d. av vatten. KrigVAT 1836, s. 215. Så ha vi många vattenvagnar för de makadamiserade gatorna. Lundin NSthm 5 (1887).
-VANA. vana vid att vistas i vatten. LD 18/7 1959, s. 1 (i fråga om simning).
-VARIATION. variation i fråga om vattenstånd l. vattentillflöde o. d. Grafvar med stor vattenvariation. Busch Fästn. 10 (1880).
-VED, se D. —
(1 b ζ, 2) -VEGETATION. vegetation i l. nära vatten; jfr -flora. BtRiksdP 1893, I. 2: nr 44, s. 55. Om buskarna vid stränderna utrotas, ökas dessutom ljustillgången för vattenvegetationen, så att den tilltar i yppighet och täthet. Selander LevLandsk. 120 (1955).
-VENTIL. ventil för reglering av vattenflöde. TT 1883, s. 53.
(1 (a ζ)) -VERK, sbst.1 (vatt- 1833. vatten- 1690 osv. vattna- 1552. vattu- 15311926) [fsv. vatns värk, vatuvärke]
1) (förr) anläggning som drevs med vattenkraft. BtFinlH 3: 4 (1531). Såg-wattn- eller wäder-qwarnar, samt andre Boställen anslagne och på deras ägor belägne wattnwärk .. skal Boställs-hafwaren .. wid mackt hålla. PH 2: 812 (1730). Norrköping .. (har) många Wattenwerk i den märkwärdiga Motala-ström. Bergklint MSam. 2: 160 (1792). jfr odal-vattenverk.
2) anläggning där vatten från vattentäkt renas till (dricks)vatten för hushållsbruk. PT 22/5 1857, s. 3. Ägare av vattenverk åligger att .. låta vattnet undergå bakteriologisk undersökning .. en gång i veckan. SFS 1941, s. 1299. Vattenverket omfattar kemisk fällningsanläggning, snabbfilterverk, infiltrationsanläggning, pumpstationer och brunnar. DN(A) 2/10 1964, s. 34.
Ssgr: vattenverks-anläggning. till -verk 1, 2. Teknikern 1905, s. 233 (1767; vid bruk). Vattenverksanläggningen vid Norsborg. BtRiksdP 1901, I. 3: nr 45, s. 3.
-damm. (numera bl. tillf.) till -verk 2: dammanläggning vid vattenverk; jfr damm, sbst.1 I 1. 2NF 5: 1224 (1906).
-ägare. (förr) till -verk 1: ägare av vattenverk. ProtLagär. 25/10 1878, s. 34.
(1 b ζ) -VERKE, äv. -VERK, sbst.2 (vatten- 16881747. vattu- 16051696) (†) (fast) anordning l. anläggning i vatten(drag) för fiskfångst, fiskeverke. HellestadDomb. 5/11 1605. (Broar) kräfwa waraktighet: Följakteligen byggas de hälst af sten, synas åhrligen och omlagas, samt alla tilfällen til deras förswagande hindras, såsom watnwärks fästande i broar. Berch Hush. 117 (1747).
(1 b ζ) -VERONIKA. bot. växten Veronica anagallis-aquatica Lin. hörande till familjen Scrophulariaceae; jfr bäck-gröna 2, portlak b α o. vass-arv. Ursing SvVäxt. Faner. 226 (1944).
-VIDD. vidsträckt öppet vatten. Rosenius Himmelstr. 118 (1897, 1903). Även under flyttning undvika .. (skedänderna) de öppna vattenvidderna. Rosenius SvFågl. 5: 101 (1936).
(1 b ζ) -VIDE. (vatten- 16261928. vattu- 17001749) (†) trädet l. busken Salix pentandra Lin. hörande till familjen Salicaceae, jolster(pil). Tiderus GrLat. 10 (1626). Strandens snår av vattenvide doppar / sina grenar i en kvällblank sjö. OoB 1928, s. 500.
(1 a ϑ) -VIGNING. (vatten- 1932 osv. vattu- 17221762) relig. (dop)ceremoni inom den rysk-ortodoxa kyrkan till minne av Kristi dop i Jordans vatten. Vattuvigningen, då alle 3 regementerne stodo i gewähr vidh elfven och rätt som archerien vigde vattnet, gofvo ett regemente en sallva. HH XVIII. 4: 89 (1722). Den 17 .. skedde i Petersburg på .. Trettonde dag Jul, den wanliga wattuwigningen med mycken högtidelighet. SvMerc. 1762, s. 318.
-VIKT. (vatten- 1644 osv. vattu- 17021749) vattens vikt; förr äv. i fråga om (beräkning av) ett föremåls vikt i vatten; äv. konkret, om instrument. (Arkimedes) teknade noga vp, huru myckit Watnet wogh, som .. (de nedsänkta föremålen slog ut). Af huilke twäggia olijka Watn-wichters jämförande (osv.). Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). Wattu-wigtens upfinnande. Triewald Förel. 2: 98 (1729, 1736). Fisken vägdes upp .. Den vanliga vikten var 11 kg, varav ett kilo frånräknades som vattenvikt. Erixon SthmHamnarb. 77 (1949).
-VIND l. -VINDA. (vatt- 1802. vatten- 1539 osv. vattu- 1551) (förr) vindspel för uppfordring av vatten ur gruva. Ath giuta lod .. til watn winden wed Sala gruff(u)o. VaruhusR 1539, s. 81 b.
-VINDARE. (vatten- 15401542. vatts- 15521557) [fsv. vatnvindare, vatns vindare] (†) person som vindar upp vatten; anträffat bl. ss. binamn. Olaff watnwindare. VadstKlUppbB 7 (1540). VadstKlUppbB 90 (1557).
(1 b ζ) -VIOL, äv. -FIOL. (vass- 1824c. 1870. vatten- 18071916. vattu- 16941807) (†) om viol påminnande vattenlevande växtarter; särsk. dels om Hottonia palustris Lin., vattenblink, dels om Butomus umbellatus Lin., blomvass. Bromelius Chl. 66 (1694). Weste (1807; om blomvass). Auerbach (1916; om vattenblink).
-VIRVEL. (vatt- c. 1660. vatten- 1681 osv. vattu- 16821852) i vattenmassa bildad virvel (jfr göl 3, hurva, malström 1); förr äv.: skydrag. Wattwirbeln Carybdin. Dahlberg Dagb. 68 (c. 1660; uppl. 1912). Sex stora och förfärlige watnhwirflar .. upreste sig och omgåfwo Skeppet på alla sidor. Cook 2Resa 48 (1783). Vattenhvirflar, hvilka förorsakas af strömmar som i olika rigtning drifvas emot hvarandra. JernkA 1832, Bih. s. 31.
-VOLYM. volym vatten; vattenmängd. Bremer NVerld. 2: 382 (1853). Vi kunna nu lätt mäta den tid som går åt för att halva vattenvolymen skall rinna ut. Dædalus 1953, s. 125.
-VÅG, sbst.1 (vatten- 1536 osv. vattu- 15411890) våg (av l. i vatten); jfr -bölja. All tijn watn wåghar och bölior gå offuer mich. Psalt. 42: 8 (öv. 1536).
-VÅG, sbst.2 (vatten- 16401964. vattu- 17271807) (†) ett slags vattenpass (se vatten-pass, sbst.1 2) (jfr kanal-våg); äv.: våg för mätning av densitet, hydrostatisk (se d. o.) våg. Linc. N 2 c (1640). Rinman (1789; om hydrostatisk våg). Ett enkelt afvägningsinstrument (vid byggen) den s. k. vattenvågen. Rothstein Byggn. 328 (1857). IllSvOrdb. (1964).
-VÅRD. verksamhet som avser att vårda l. skydda vattentillgång(ar); jfr -hygien, -skydd. Att vi inte behöver stå maktlösa gentemot vattenföroreningarna visar t.ex. de resultat en systematisk vattenvård har nått i en av jordens smutsigaste floder, Ruhr. Selander LevLandsk. 185 (1955).
Ssgr: vattenvårds-förbund. förbund (se d. o. 6 b) för bedrivande av vattenvård; särsk. ingående i namn på sådant förbund. Kävlingeåns vattenvårdsförbund. LD 9/5 1958, s. 1.
-ingenjör. SvD(A) 12/3 1960, s. 24.
-VÄG. (vatten- 1826 osv. vattu- 16951961) [fsv. vatnvägher]
1) (†) till 1: väg varigenom vatten leds bort (ur gruva o. d.). Triewald Förel. 2: 164 (1729, 1736). SvGeolU Ca 6: 242 (1915).
2) till 1, 2: väg l. farled som utgörs av vatten; äv. i sg. best., i adverbiell anv.: (gm l. vid färd) i vatten, sjövägen. NoraskogArk. 6: 251 (1674; normaliserat). Vattenvägarne bibehålla i alla tider .. sin ursprungliga karaktär af fria nyttigheter. EkonS 1: 345 (1893). Stockholm, som lätt kunde nås vattenvägen. SörmlH 14: 7 (1949). Både Nederländerna och Belgien är genomkorsade av kanaler och andra oljeblanka vattenvägar. FinT 1955, s. 10.
-VÄLLING, se D. —
(1 b ζ) -VÄPPLING. (vatten- 16591951. vattu- 16381831) (†) vattenklöver. Franckenius Spec. E 4 a (1638). För dem som långsamt återfå krafterne, är det nyttigt att dricka thé på wattuwäpling. SPF 1831, s. 212. Krook Handköpsben. (1951).
-VÄRDE. mått på mängd vatten, särsk. dels (meteorol.): mängd vatten som erhålls då viss mängd snö smälter, dels (fys.) i fråga om kalorimetri, om den värmemängd som åtgår för att höja temperaturen en grad hos kalorimeter (med kärl o. omrörare). TT 1892, s. 150. Observationer af snötäckets djup och vattenvärde. Fennia XXXIX. 6: 12 (1916). Beräkna vätskans specifika värme och kalorimeterns vattenvärde. TSvLärov. 1941, s. 252. Flaskans, motståndsspiralens, termometerns .. sammanlagda ”vattenvärde” hade förut bestämts till 40 cal/grad. TSvLärov. 1952, s. 474.
-VÄRLD. särsk. om den (egna) värld som finns i l. vid l. under vatten; jfr -rike. De flydde ut i leran och landsvägsdammet och till åns vattenvärld. Lo-Johansson Kungsg. 506 (1935).
-VÄRMARE. apparat för uppvärmning av vatten, vattenkokare. TT 1889, s. 134.
-VÄSEN(DE). jfr sjö-väsen 1 o. -älva. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 255 (1864). I europeisk folktro föreställas ofta vattenväsen i djurgestalt som hästar eller boskap. IllRelH 415 (1924).
(3) -VÄTSKA. (†) om klar vätska i ögonkamrarna, kammarvatten. Den (vätska) som intager främre delen af ögat, och ligger bredevid Hornhinnan kallas Vatn vätska (Humor aqveus). Duræus Naturk. 123 (1759). Bergholm Fys. 4: 96 (1925).
-VÄVNAD. hos suckulent o. d.: cellvävnad i vilken vatten magasineras. BotN 1874, s. 35. På bladens öfversida (bildas) en ofta mägtig ”vattenväfnad”, hvilkens uppgift synes vara den att hämma afdunstningen och skydda klorofyllet mot det starka tropiska solljuset. Lundström Warming 38 (1882).
(1 b ζ) -VÄXT. (vatten- 1791 osv. vattu- 17061891) växt som lever i l. vid vatten, hydrofyt; jfr -ört. UHiärne 2Anl. 372 (1706). I våra vattensystem handlar det .. om en reningsfunktion av vattnen. Vattenväxter, bakterier .. snäckor, musslor, skaldjur tillsammans med fiskarna filtrerar och renar vattnet. GbgP 9/1 2012, s. 30.
Ssg: vattenväxt-flora. jfr flora 3. ArkBot. III. 4: 6 (1904).
-YR. (vatten- 18051897. vattu- 1788) (†) (med vinden) yrande vatten. Wattuyret steg högt up såsom et moln omkring regnpelaren. Oldendorp 2: 567 (1788). Dagen 22/11 1897, s. 2.
-YTA. (vatten- 1784 osv. vattu- 1788) yta på vatten, det översta skiktet på vatten (jfr -bryn 2, -spegel 1); särsk. dels (i mer l. mindre metonymisk anv.) med tanke på förändring av vattennivå, dels i uttr. hålla näsan över (l. ovanför) vattenytan (jfr vatten 1 b η β). Thorild (SVS) 2: 39 (1784; i bild). Elfvens vattenyta nedom det öfversta fallet (skulle) höjas med en stor damm. JernkA 1838, s. 101. När hon efter en stund kom upp till vattenytan såg hon båten. Elfman o. Ginsburg Båtäg. 155 (1960). En del katter ser inte vattenytan utan måste .. ta med tassen på vattnet (i skålen). Hellman Holmström KattBet. 121 (2009). Halmstad ligger på nedflyttningsplats och försöker hålla näsan ovanför vattenytan. KvällsP 6/10 2013, s. 5.
-ÅDER, förr äv. -ÅDRA. (vatt- 1739. vatten- 1640 osv. vattu- 15361788) [fsv. vatnadhra]
1) till 1: vattenförande åder under marken; ngn gg äv. om bäck o. d. Tå sågh man watuådhronar, och iordkredzens grundar wordo öpnadhe. Psalt. 18: 16 (öv. 1536). Genom en smal glänta i hagen går en vattenådra bland starr och sten. Rosenius Naturst. 34 (1897).
2) (†) till 3: åder genom vilken kroppsvätska flyter, lymfkärl; äv. om urinledare. Till niurarna, och igenom watuådrorna, som man kallar Ureteres, till watublåsan. Forsius Phys. 221 (1611). At äfven uti Lifmodern finnes Vatten-ådror. Schützercrantz 1Förlossn. 88 (1785). Björkman (1889).
-ÅNGA. (vatten- 1776 osv. vattu- 17191789) vatten i gasformigt tillstånd; jfr -gas 1, -imma. NoraskogArk. 4: 207 (1719). Mekanisk kraft av vattenånga. Ångpannor. Ångmachiner. Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 1. Varma vattenångor såsom botemedel i vissa sjukdomar, t. ex. .. bronchitis, kikhosta. Hygiea 1845, s. 361. Varm luft mättad med vattenånga stiger uppåt och avkyls. Vattenångan kondenseras då och små vattendroppar bildas. GymnFys. 3: 285 (1979).
-ÅTGÅNG~02 l. ~20. jfr -förbrukning. JernkA 1827, s. 94.
(2 a) -ÄGARE. ägare av visst vatten. SPF 1812, s. 324. Att .. försöka blidka vattenägarna, från vilkas sida motståndet mot frifisket varit stort, för att inte säga kompakt. GbgP 3/12 1983, s. 34.
-ÄKTA. om färg: som tål vatten; jfr -beständig, -fast, -tålig. 2UB 8: 503 (1900).
-ÄLSKANDE, p. adj. särsk. om växt: som trivs vid l. i vatten. Den vattenälskande Lotos. Adlerbeth Ov. 251 (1818).
-ÄLVA. (vatten- 1840 osv. vattu- 1839) jfr -väsen(de). Almqvist Törnr. 1: 117 (1839).
-ÄMBAR~20, äv. ~02. (vatt- 17091755. vatten- 1616 osv. vattu- 16471833) [fsv. vatnämbar, vatns ämbar] (numera i sht om ä. förh.) ämbar för l. med vatten. 3SthmTb. 9: 366 (1616). Vi påträffa vattenämbar flätade af vass så täta, att de icke genomsläppa en enda droppe. TT 1871, s. 125.
(1 b ζ) -ÖDLA. (vatten- 1772 osv. vattu- 16391747) (i ä. zoologiskt fackspr.) individ l. art av stjärtgroddjur hörande till familjen Salamandridae; särsk. dels i uttr. liten vattenödla, Lissotriton (tidigare Triturus) vulgaris Lin., liten vattensalamander, dels i uttr. stor vattenödla, Triturus cristatus Laurenti, stor vattensalamander; jfr -salamander o. skrattabborre. Schroderus Comenius 215 (1639). Stackars Thoms, som äter den simmande grodan, paddan .. och watten-ödlan. Hagberg Shaksp. 11: 86 (1851). Stora vattenödlan har jag tagit på flera ställen i Göteborgstrakten. Malm Fauna 369 (1877). Malm Fauna 370 (1877: Lilla). jfr alp-, revbens-vattenödla.
-ÖGA. liten vattensamling som påminner om ett öga. Frosterus Jord. 102 (1930). I vattenögat simmar små gröna vattenväxter. DN 14/3 1986, s. 52.
-ÖKEN. (numera bl. tillf.) om vidsträckt vattenyta påminnande om öken; jfr -rymd. Carlén Köpm. 1: 481 (1860). Ensamheten på havets oändliga vattenöken med månens spöklika strimma följande mig i kölvattnet. Lidman Vällust 32 (i handl. fr. 1904).
-ÖPPNING. (vatten- 1865 osv. vattu- 1749) särsk.
1) till 1: öppning hos konstruktion l. anordning o. d. för vatten att rinna genom o. d. Brunius GotlK 2: 363 (1865). Man kan i radarbilden även mäta dimensionerna på vattenöppningar av olika slag, såsom bassänger och rännor. Ymer 1964, s. 39.
2) (†) till 2: islossning. Lind 1: 209 (1749). Resor under månaderna före vattenöppning i Norrbotten. SD(L) 20/3 1901, s. 1.
(1 b ζ) -ÖRT. (vatten- c. 1750 osv. vattu- 17021750) jfr -växt. UHiärne 2Anl. 109 (1702).
-ÖSA, -ning. (vatten- 1548 osv. vattu- 16211749)
1) ösa vatten ur l. över (ngt); särsk. (om ä. förh.) i fråga om tömning av vattenfylld gruva o. d. (i sht ss. vbalsbst. -ning). Så att gruffwen motte brukes och holles .. watn öster. G1R 19: 145 (1548). Vattenösningen bedrifves, tills vattnet rinner i små strömmar utför milans kanter. Ekman SkogstHb. 252 (1908). En fiskhandlare vattenöser energiskt sitt sortiment. Expressen 23/6 1999, s. 29.
2) [specialanv. av 1] (numera bl. i skildring av ä. (forntida) förh.) döpa (ngn); äv. ss. vbalsbst. -ning konkretare, om dop. Hon födde en son, hwilken blef wid watnösningen på Hedniska wiset kallad Olof. Lagerbring 1Hist. 1: 208 (1769). Hon .. som också fått undervisning i den kristna läran .. vattenöstes. Edqvist MannHem 292 (1969).
-ÖST. (vatt- 1553. vatten- 1590. vattu- 15301552) [fsv. vatuöster] (†) (plats l. rum för) vattenuppfordring i gruva. Skall wår fogte och befalningxman regera om alla rymninga och watw öster. G1R 7: 142 (1530). Gå in udi gruffven på vatu östen see till, om ther är nogen farlighett. G1R 22: 88 (1551). NoraskogArk. 4: 67 (1669; normaliserat).
-ÖVERDOMSTOL. (förr) andra instans rörande vattenmål (verksam mellan 1919 o. 1998). Överdomstol i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt. SFS 1918, s. 1157.
-ÖVERSKOTT~002, äv. ~200. överskott på vatten. Sandslagens vattenbehållande förmåga vid vattenöfverskott. LAHT 1903, s. 212.
(1 b ζ) -ÖVERSTÅNDARE. (i fackspr.) Vattenöfverståndare eller i vatten lefvande arter, som uppväxa öfver vattenytan, äga ett mekaniskt system .. att utbreda sig i luften och där hämta näring. ArkBot. III. 4: 7 (1904).
-ÖVERSVÄMNING. Moses antog en allmän catastroph, en vatten-öfversvämning, en menniskoslägtets nästan totala födelse på nytt. Stiernstolpe Cuv. 122 (1821).
G (†): VATTENS-DRÄKT, -KÄLLA, -NÖD, se F.
H (†): VATTNA-VERK, se F.
I (†): VATTNE-DAMM, -KRUS, -STÄLLE, -SUP, se F.
J (†): VATTS-DRYCK, -SÅ, -VINDARE, se F.
K (numera bl. i ssgrna -gränd, -man, -med, -siktig, -skräck, -sot, -välling): VATTU-ANDORN, se F. —
(1 b ζ) -ANGELIKA. (vatten- 18141828. vattu- 16941729) [jfr t. wasserangelika] (†) växten Angelica archangelica Lin., kvanne; jfr vatten-rot 2. Bromelius Chl. 7 (1694). Heinrich (1828).
-ANSAMLING, -ARV, -AVLEDNING, -BAD, -BALJA, -BASSÄNG, -BEHÅLLNING, -BERG, -BESPARING, -BI, -BINDA, -BLANDAD, -BLANDNING, -BLEMMA, -BLOM, -BLOMMA, -BLÅSA, -BLÄDDRA, -BLÄSTER, -BOKA, -BOKARE, -BOL, -BORD, -BRIST, -BRUNN, -BRYN, -BRÅCK, se F. —
-BRÄDA, se D. —
-BUBBLA, -BULEN, -BUNKE, -BYGGARE, -BYGGNAD, -BYTTA, -BÄCK, -BÄCKEN, -BÄGARE, -BÄLG, -BÄRARE, -BÄRERSKA, -BÄRNING, -BÖLJA, -BÖSSA, -DAMM, -DEL, -DELANDE, -DELARE, -DIGER, -DIKE, -DIMMA, -DJUP, -DJUR, -DOP, -DOSTA, -DRAG, se F. —
-DRAGARE, sbst.2 (sbst.1 se F). (vatten- 1785. vattu- c. 17341748) (†) om fågel tillhörande släktet Pelecanus Lin., pelikan; möjl. äv. om skedstork. På Fälten kring om Bender funnos ock de store foglarne, Wattudragare kallade, samt trappor, snäppor. HC12H 1: 62 (c. 1734). Onocrotalus gula saccata. Wattudragaren. Så kallad deraf, att hon drar watn ifrån hafwet till sina ungar. Linné FörelDjurr. 103 (1748). Brander NatH 26 (1785).
-DRAKE-ROT, -DRICK, -DRICKANDE, -DRICKARE, -DRICKNING, -DRIFT, -DRINKARE, -DRIVANDE, -DROPP, -DROPPE, -DRYCK, -DRÄKT, -DRÄNKA, -DUNST, -DUNT, se F. —
-DÄMMANDE. (†) dämmande av vatten; jfr dämma, v.2 1. Om olaga watudämbande. RARP V. 1: 247 (1654). SockenbeskrHäls. 135 (1699).
-DÄMNING, -FALL, -FART, -FAT, -FLASKA, -FLOD, -FLUGA, -FLÖDE, -FRI, -FRÄKEN, -FULL, -FÅGEL, -FÅNG, -FÅRA, -FÄLT, -FÄNKÅL, -FÄRG, -FÄRGA, -FÖRRÅD, -GATA, -GEUS, -GLAS, -GLITTER, -GLUNGA, -GRAN, -GRAV, -GROBLAD, -GROP, -GRYTA, -GRÄND, -GRÄS, se F. —
-GRÖT, se D. —
-GUD, -GÅNG, -GÅRD, -GÖL, -GÖMMA, -HAMMARE, -HANEFOT, -HINK, -HINNA, -HJUL, -HO, se F. —
(1 b ζ) -HOLLUNDER. [efter t. wasserhollunder] (†) busken Viburnum opulus Lin., olvon; jfr vatten-hylleträ. (Snöbollsbuskens) blad likna mycket willa watu-Hollunders blad. Ahlich 187 (1722).
-HORISONT, -HUND, -HYLLETRÄ, se F. —
(1 a ζ) -HYTTA. (†) hytta (se d. o. 2) vars blåsverk drivs med vattenkraft. G1R 14: 49 (1542). Johansson Noraskog 3: 134 (i handl. fr. 1684).
-HÅL, -HÅLA, -HÄMTNING, -HÄST, -HÖJD, -HÖNA, -HÖNS, -IGEL, se F. —
(1 b ζ) -INGEFÄRA. (†) växten Calla palustris Lin., missne; jfr -mäss o. vatten-drake-rot. Bromelius Chl. 8 (1694). Broman Glys. 3: 788 (1724).
-INSEKT, -KALV, -KANNA, -KANT, -KAR, -KASTARE, -KIS, -KISTA, -KITTEL, -KLAR, se F. —
-KLINKERT. (†) jfr klinker 1. Cronstedt Min. 77 (1758). Vattu-klinkert kallas en art tegel, som äger den egenskapen at vara härdigt både emot luft och vatten. Rinman (1789).
-KLOT, -KLÖVER, -KOKNING, -KOLONN, -KOLUMN, -KOMMUNIKATION, -KONST, -KONSTNÄR, se F. —
-KOPPOR, se D. —
-KORP, -KRASSE, -KRUKA, -KRUS, -KRÄFTA, -KRÄK, -KULA, -KUM, -KUR, -KVARN, -KVIST, -KÄLKE, -KÄLLA, -KÄNNING, -KÄRL, -KÄRRA, -KÖRARE, -KÖRNING, -KÖRSEL, -LAG, -LAND, -LANTERNA, -LED, -LEDNING, -LEMON, se F. —
(1 b ζ) -LEVERBALSAM. (†) växten Bidens tripartita Lin., brunskära; jfr lever-balsam 3. Rudbeck d. ä. HortBot. 42 (1685). Bromelius Chl. 28 (1694).
(1 b ζ) -LEVERÖRT. (vatten- 1659. vattu- 16941724) (†) växten Ranunculus aquatilis Lin., vattenmöja. Franckenius Spec. D 2 b (1659). Broman Glys. 3: 788 (1724).
-LIGGARE, -LILJA, -LINJE, -LINS, -LIST, -LOPP, -LOTT, -LÅDA, -LÄCKA, -LÄGEL, -LÄGGA, -LÄPP, -LÖPARE, -LÖS, -LÖSA, se F. —
-MAN. (vatten- 1596 osv. vattu- 1567 osv.)
1) [efter lat. aquarius] astron. o. astrol. i sg. best.: benämning på den elfte i ordningen bland djurkretsens stjärnbilder, aquarius; äv. dels om djurkretsens elfte tecken, dels (i sht i sg. obest.) om person vars födelsetid i astrologiskt hänseende anses samhörig med tecknet l. stjärnbilden. Ps. 1567, Kal. s. C 1 b. Thet Ellofte (tecknet) kallas Watumannen, af en watugiutares lijknelse, och thet hålles att wara warmt och fuchtigt. Forsius Phys. 102 (1611). Een Menniska född vthi Wattumannen, warder wijs, wältalande, tystachtigh i sitt förehafwande, reenhiertat. Schwartz Alm. 1656, s. 5. Detta bälte (av stjärnor) delas i 12 stjernbilder .. (bl. a.) skorpionen, skytten, stenbocken, vattumannen. Berlin Lrb. 217 (1880). Tittar vi på svenskar som är kvar i OS så är Carolina Klüft vattuman. GbgP 20/8 2008, s. 68.
2) (†) om övernaturligt väsen i mansskepnad som tänks bo i vatten; jfr man, sbst.2 14. Sökia suar af wattenmanne(n). ÄARäfst 19 (1596). Eliest ehr på samma ställe, hvar denna broo har varet, een hiskelig diup gööl, hvarest Vatumannen i våra tijder ehr seedt aff een Piga. Dybeck Runa 104 (cit. fr. 1693). Norlind SvFolkl. 100 (1911).
3) (numera bl. tillf. l. skämts.) om person som på ett l. annat sätt har med vatten att göra; särsk. om nykterist; ofta med mer l. mindre klar anspelning på bet. 1. Schroderus Comenius 474 (1639; om dykare). Som nykterhetsredaktör hade han först och sist bryggarlistan emot sig, hvilken gifvetvis tog hvem som hälst för att slippa en vattuman. GHT 1896, nr 225 A, s. 2. Längre fram blev han även som simmare .. en väldig vattuman. Zweigbergk Ung 80 (1915).
-MASK, -MASKIN, -MASSA, se F. —
-MED. (vatten- 17511937. vattu- 1751 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med som används att skjuta vattensåar o. d. på om vintern; jfr vatten-kälke. Wasenius NorrlBoskSk. 88 (1751).
-MELON, -MINSKNING, -MJÖLKVARN, -MOSSA, -MUS, -MYNTA, -MÄNGD, -MÄRKE, se F. —
(1 b ζ) -MÄSS. (†) växten Calla palustris Lin., missne; jfr mäss, sbst.1 1, o. -ingefära o. vatten-drake-rot. Franckenius Spec. B 4 b (1638).
-MÄTNING, -MÖLLA, -NARV, -NATE, -NYMF, -NÄSA, -NÖD, -NÖT, -ODÖRT, -ORGOR, -ORM, -ORMBUNKE, -PALSTERNACKA, -PANNA, -PARTIKEL, -PASS, -PELARE, -PEPPAR, -PERSILJA, se F. —
-POMS. (†) = poms. Wattu-poms .. hwarmed watnet röres op, när man wil fiska. Lind 1: 1232 (1749).
-PORT, -PROV, -PROVARE, -PUMP, -PUMPNING, -PUSS, -PUTT, -PÅSE, -PÄRLA, -RAND, -RENING, -RIK, -RIKE, -RIKHET, -RING, -RINGEL, -ROT, -ROTS-BLOMSTER, -RUM, -RYMD, -RÅTTA, -RÄNNA, -RÄNNIL, -RÄT, -RÄTTIKA, se F. —
(1 b ζ) -RÄVRUMPA. (†) jfr räv-rumpa 2 c; särsk. om växt hörande till släktet Equisetum Lin., särsk.: E. palustre Lin., kärrfräken. Bromelius Chl. 26 (1694). Broman Glys. 3: 789 (1724; om kärrfräken).
-RÖK, -RÖLLIKA, -RÖR, -RÖRELSE, -RÖTA, se F. —
-SAKRAMENT. (†) om dopet; jfr sakrament 1. (En av präster undertecknad protest o. förmaning att) sig med dessa nye .. bedräglige vattusakrament platt intet befatta. BL 10: 350 (c. 1564).
-SAMLING, -SEG(A), se F. —
-SEJARE l. -SÄJARE l. -SEGARE. (vatten- 1640. vattu- 16321695) (†) vattenur; jfr sejare, sbst.1 a. Clepsydræ watuzegare. Vigæus Horol. C 2 a (1632). Florinus Voc. 12 (1695).
-SENAP, -SIDA, -SIG, se F. —
-SIKTIG, förr äv. -SIKTUG. (vatten- 16401889. vattu- 1526 osv.) [fsv. vatnsyktogher]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 3: som lider av vattusot; förr äv. i oeg. l. bildl. anv.; jfr -sotig o. vatten-sjuk 1. En watusyctug menniskia war ther för honom. Luk. 14: 2 (NT 1526). En aldeles vattu-siktig poetisk åder. Thorild (SVS) 2: 37 (1784).
2) [utvecklat ur 1, med anslutning till vatten 1] (†) om gruva o. d.: vattensjuk (se d. o. 2). Johansson Noraskog 3: 125 (i handl. fr. 1684). HC11H 12: 50 (1697).
Avledn. (†): vattusiktighet, r. l. f.
1) (†) till -siktig 1, om förhållandet l. tillståndet att lida av vattusot. Watusichtigheet skelffuo och andra siukdomar, äre egenom swettande botade bliffne. Berchelt PestBeg. B 7 a (1588). Då hufvudet kommer sist, kan dess vattensigtighet icke med säkerhet upptäckas förr, än man lyckats att utdraga ansigtet. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 305 (1837). Olsson Herdam. 1: 26 (1951).
2) (†) till -siktig 2: förhållandet l. tillståndet att vara vattensjuk. För grufwans wattusichtigheet hinna (de) ey att hålla wattnet vthe med handwinnar. Johansson Noraskog 3: 130 (i handl. fr. 1684). Torpson Norden 250 (1887).
-SJUK, -SJUKA, se F. —
-SJÖ. (†) jfr sjö, sbst. 1. Han gör aff öknenne en watusiö, och itt tort land til watu kellor. Psalt. 107: 35 (öv. 1536). Sigfridi B 2 b (1619).
-SKEDNING, -SKIFTE, -SKILLNAD, -SKOPA, -SKOTT, -SKRUV, se F. —
-SKRÄCK. (vatten- 1763 osv. vattu- 1738 osv.) [ytterst efter gr. ὑδροϕοβία, se hydro- o. fobi]
1) (den vanl. dödliga virusbetingade) infektionssjukdomen rabies, hydrofobi; jfr hund-galenskap, hunde-villa, raseri II 4 b β. Hiorter Alm. 5 (1738). Inom område som förklarats smittat av vattuskräck, skola .. djur med symtom .. ofördröjligen dödas. SFS 1935, s. 243. Vattuskräck (rabies) .. orsakas av ett virus .. Ett sjukt djur ändrar beteende, kan inte dricka på grund av förlamning i svalgmuskulaturen och får ökad salivproduktion. VLäkarb. 107 (1982).
2) (numera bl. i formen vatten-) skräck för l. obenägenhet att gå i vatten. Langlet Husm. 913 (1884). Trots att flera av deltagarna har vattenskräck är simskolan ändå något lustfyllt. GbgP 2/3 2002, s. 13.
-SKRÄPPA, -SKVAL, -SKVALP, -SKYFFEL, -SKYGG, -SKÅL, -SKÄKT, -SKÄRNING, -SKÖJT, se F. —
-SKÖL. (†) sköl (se d. o. 4); jfr vatten-fåra, sbst. UpplDomb. 4: 77 (1638). Brauner Åker 125 (1752).
-SKÖLJA, se F. —
-SKÖRD. (†) vattenerosion (jfr skörd, sbst. 4); äv. vattenfåra (jfr skörd, sbst. 3, o. -sköl). Då någor lidit ägominskning af wattuskörd, jordfall eller flysand, njute Hemmanet förmedling, men ej ersättning af grannarnes ägor. PH 5: 3386 (1752). Yrkat en vatuskiörd ifrån Roxen genom sjön Asplången. AktSamlKungsådreinst. 408 (1788).
-SLANG, -SLÄTT, -SMEDJA, -SMÖRBLOMSTER, -SNÄCKA, -SNÄPPA, -SOPPA, -SORK, se F. —
(3) -SOT. (vatt- 1664 osv. vatten- c. 1580 osv. vattu- 1538 osv.) [fsv. vatnsot] (numera bl. i skildring av ä. förh.) sjuklig vätskeansamling i kroppsdel l. vävnad, hydrops (jfr sot, sbst.2 1, o. vattusiktighet 1 o. vatten-sjuka 1); förr äv. oeg., om vattensjuka (se d. o. 2). VarRerV 15 (1538). Jorden har icke än så aldeles botat sin Vattu-sot. VetAH 1773, s. 197. Orsakerna till vattusot äro .. (bl. a.) hinder för blodets normala cirkulation på grund af hjärtfel, svulster, lung-, njur- och lefverlidanden. Vennerholm o. Svensson 531 (1892). jfr bröst-, buk-, hjärn-, huvud-vattensot o. buk-, hjärn-, hud-, huvud-, ryggmärgs-vattusot.
(3) -SOTIG. (vatten- 1809. vattu- 16281757) (†) som har l. lider av vattusot, vattusiktig (jfr vatten-sjuk 1); äv. överfört, om tillstånd l. utbrott av denna sjukdom. Månsson Ört. 145 (1628). För Fåren brukas Aloë mot Lefwermaskar och Wattensotiga tillfällen. Florman Pharm. 2 (1809).
-SPANN, -SPEL, -SPINDEL, -SPOV, -SPRUTA, -SPRÅNG, se F. —
-SPUT. (†) vattenspruta; jfr sput, sbst.1 2. TullbSthm 14/6 1558.
-STAD, -STAMP, -STARE, -STARR, -STEN, -STOLL, -STRIL, -STRÅK, -STRÅLE, -STRÄCKNING, -STRÄNG, -STRÖM, -STÄLLE, -STÄMMA, -SUGARE, -SUMP, -SUP, -SVALG, -SVALL, -SVULLEN, -SVULLNAD, -SYRA, -SÅ, -SÅG, -SÅGA, -SÅPA, -SÄCK, se F. —
-SÄJARE, se -sejare.
-TILLGÅNG, -TISTEL, -TORN, -TRUMMA, -TRYCKNING, -TRÅG, -TUNNA, -TÅR, -TÄCKE, -TÄT, -UPPDÄMNING, -UPPFORDRING, -VAGN, -VERK, -VERKE, -VIDE, -VIGNING, -VIKT, -VIND, -VIOL, -VIRVEL, -VÅG, -VÄG, se F. —
-VÄLLING, se D. —
-VÄPPLING, -VÄXT, -YR, -YTA, -ÅDER, -ÅNGA, -ÄLVA, -ÄMBAR, -ÖDLA, -ÖPPNING, -ÖRT, -ÖSA, -ÖST, se F.
Avledn. (till 1): VATTENAKTIG, adj. vattnig; förr särsk. om mark o. d., närmande sig bet.: vattensjuk (se d. o. 2); äv. i bildl. anv. BOlavi 62 a (1578). De (äpplen) som en watuachtigh eller snart ingen Smak hafwa. Palmchron SundhSp. 60 (1642). Jorden .. bör intet wara af hård lera, icke heller mycket sjdlänter, watnachtig. Broman Glys. 3: 72 (c. 1730). Honungen här i Skåne är mera wattenaktig, mindre söt, och altså sämre än i Småland. Linné Sk. 119 (1751). Ytlig i åsigterna och vattenaktig i tänkesättet. FoU 21: 54 (1832). Klart vattenaktigt slem, som småningom blir mera tjocktflytande och gult. Hygiea 1842, s. 147.
Avledn.: vattenaktighet, r. l. f. förhållandet l. tillståndet att vara vattenaktig. Serenius Ooo 1 c (1734).
VATTIG, adj. (-ig 1727 osv. -ug 16111722) (utom i Finl. numera mindre br.) vattnig, vattenaktig; äv. bildl. Mera watugh än Iordachtigh. Forsius Phys. 176 (1611). Sitt pladder, sina vattiga resonemanger. Aspelin Stenbäck 111 (1837). En korg .. sköna, ljusröda smultron, icke vattiga jordgubbar. Topelius Fält. 4: 393 (1864). Zilliacus UtvandrH 9 (1892; om ögon). FinlSvOrdb. (2000).
VATTNIG, adj. som påminner l. erinrar om vatten; äv.: som innehåller l. består av ((alltför) mycket) vatten; särsk. om ögon: tårade, tårfyllda; äv. i bildl. anv.: färg- l. innehållslös; tunn; jfr vattenaktig, vattig o. vatten-haltig. Block Progn. 23 (1708). TT 1874, s. 227 (om jordlager). Den stackars Eriksson tar på sig en så olycklig min och ser upp på Kerstin med sina blå, vattniga ögon. Idun 1888, s. 76. Får den (uppvispade äggvitan) stå t. o. m. endast några minuter, sjunker den och blir vattnig. StKokb. 35 (1940). Apropå en vattnig utredning. SvD 7/11 1975, s. 12. jfr salt-vattnig m. fl.
Avledn.: vattnighet, r. l. f. förhållandet l. tillståndet att vara vattnig. Lundequist Landtbr. 299 (1840).

 

Spalt V 500 band 37, 2014

Webbansvarig