Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TVÅONDEL två3on~de2l, äv. TVÅENDEL två3en~de2l, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. tuå-; -endel 1629 osv. -endedel 1872. -ondel 1964 osv.)
Etymologi
[ssg av TVÅ, räkn., o. EN, räkn., o. DEL; ordet är bildat med anslutning till ord som t. ex. tiondel]
en av två lika delar; i sht (mus.) vid taktangivelse; jfr del I 5 a α. En tuåendellss marck jordh. ÅngermDomb. 1629, fol. 4. Tre tvåendelar, (dvs.) en och en half. Dalin (1855). Även om stavelserna i hvarje takthalva sättas till tre .. så är det ej fråga om tredjedelar, utan om trioler (= tre tvåendelar), hvilka i tidsvärde äro lika med två tvåendelar. Wulff Värsb. 18 (1896). Tvåondel. SAOL (2006). — jfr TRETTIO-TVÅENDEL.
Ssg: TVÅONDELS-TAKT. mus. taktart som har halvnoten som räkneenhet; äv. skrivet ss. två ord. Spela i 2/2 l. två tvåondelstakt. Weste (1807).

 

Spalt T 3360 band 35, 2009

Webbansvarig