Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIN svi4n, n.; sg. best. -et; pl. =; pl. best. -en (Luk. 8: 32 (NT 1526) osv.); äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -a (CupVen. C 6 a (1669) osv.) ((†) -an UpplDomb. 5: 116 (1586); -e Svart Gensw. I 7 a (1558; rimmande med hwine))
Ordformer
(suijnn 1578 (: vngsuijnn). suinn- i ssgr 1581 (: Suinne huffuedh), 1632 (: suinna slogh). suynn c. 1580. swijnnan, pl. best. 1586. svin (-u-, -w-, -ie-, -ii-, -ij-, -j-) 1523 osv. swinnen, pl. best. 1707. svyn (-w-, -ÿ-) 1541 (: swynakött)—1906 (: fyllsvyn))
Etymologi
[fsv. svin; motsv. fd. svin (d. svin), nor. svin, fvn. svín, got. swein, fsax. swīn, mlt. swīn, mnl. swijn (nl. zwijn), ffris. swīn, fht. swīn (t. schwein), feng. swīn (eng. swine); avledn. av en germ. stam swīna-, n. av ett ie. adj. motsv. lat. suinus, gr. ὕινος, hörande till svin, avledn. (med tillhörighetssuffixet -īn-) av (roten i) SO. — Jfr SVINA, v.1, SVINERI, sbst.2]
1) zool. om individ l. art av underordningen partåiga hovdjur, Suiformes; särsk. om individ l. art av familjen Suidae med kraftig, lång kropp, korta ben, stort kilformigt huvud med tryne o. hörntänderna hos hannar utbildade till betar; äv. (i icke fackmässigt spr.) om (fullvuxet) tamsvin (domesticerad form av vildsvinet Sus scrofa Lin.) hållet ss. husdjur (för gödning o. slakt); jfr GALT, sbst.1, GRIS, SO, sbst.1, SUGGA. G1R 1: 175 (1523). Ordningen vppå then Lille Tullen. Införslen .. Stycket Ungt swijn 1 öre. OrdnLilleTull. 1622, s. B 1 a. Gärdesgård bör .. wara .. så hög och tät, at boskap och swin måge hållas ute. BB 5: 3 (Lag 1734). Mellan Skärvången och Föllinge kyrka var furuskog; man lät svin gå på skogen. NorrlS 1: 91 (1793). Vilda svin finnas i södra Europa och i Asien. Berlin Lrb. 29 (1880). Ett gruvligt gny och buller uppstod, då alla revos och sletos om bitarna, värre än svinen i en ho. SvFolksag. 1: 146 (1939). Produktionen av svin har i stort sett fördubblats sedan 1950, och antalet uppgick 1978 till 4,1 miljoner. LantbrABC 21 (1980). Svin är allätare och använder ofta trynet för att gräva upp föda i marken. NE (1995). — jfr ANDELS-, BETES-, BISAM-, BOL-, BRUKS-, HALV-, HEL-, KVARN-, LANT-, LIV-, MYSK-, NAVEL-, OLLON-, PÅLÄGGS-, SENG-, SKOGS-, SKÄGG-, SLAKT-, UNG-, VILD-, VÅRT-SVIN m. fl.
a) i en stor mängd ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Kasta pärlor för svin o. d., se PÄRLA, sbst. 1 e α. Swinet som twaghit är sölar sigh åter j träcken. 2Petr. 2: 22 (NT 1526). Sendt ett Suynn till Rin, När thet kom(m)er hem igen, Så är thet äntå ett Suynn. Brahe Oec. 24 (c. 1580; uppl. 1971). Altidh är frusin iord för lath swin. SvOrds. A 2 b (1604). All suin suart j mörkret. Därs. A 3 a. När swinet tömt hoen, wänder det honom up ned på. Rhodin Ordspr. 101 (1807). Det är svårt att jaga svarta svin i mörkret. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i jämförelser. Tigh bör icke liffua som itt swin. LPetri 1Post. H 8 a (1555). The .. liggia och söle sigh j syndenne, som swijnet j träcken. LPetri 3Sänd. B 3 a (1566). Tå skaltu gnälla thet högsta tu kant såsom it swijn. Verelius Gothr. 219 (1664). Man måste hålla Läpparne tilsamman då man äter, at icke smacka som swin. SwFrOrdeB 168 (1703). Han tog litern, den djäveln, och klämde mej i hufvet, så jag stöp som ett svin. Engström Äfv. 61 (1908). Nu är det ju så, att om en ung man av fin familj lever som ett svin och bär sig åt som ett kräk, så är felet aldrig hans eget utan alltid de utsvävande kamraternas. Hedberg Räkn. 73 (1932); jfr 2 a.
c) i fråga om vissa lekar o. spel; särsk. dels i namn på lekar (särsk. i uttr. geta svin), dels bildl., om figur som i lek l. spel föreställer ett svin. Stekta harar, gödda svin o. d., se HARE 1 c. Jag tror, att Svinet är stort, eller hur, era murmeldjur? Blanche Läk. 6 (1845; i killespelet). Man ställer sig i var sin ände av en långbänk. Den ene säger: — Vad gör din far i dag? — Getar svin. — Var då? — I din ärtåker! Den andre springer nu efter honom runt bänken och försöker fånga honom. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 77 (1949).
d) ss. förled i ssgr utgörande benämning på växt(del) l. svamp som (företrädesvis) äts av svin l. används ss. foder l. läkemedel åt svin.
e) i utvidgad anv., om djur som till utseende l. levnadssätt o. d. anse(tt)s likna svin; särsk. dels ss. senare led i ssgr (se t. ex. AP-, BORST-, MAR-, PIGG-, PINN-, SJÖ-, STICKEL-SVIN m. fl.), dels ss. förled i ssgr (se t. ex. SVIN-APA, -SÄL, -VAL).
2) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1 c) av 1, om person (vard.).
a) med (väsentligen) nedsättande innebörd; särsk. för att beteckna ngn ss. snuskig i fysiskt l. moraliskt avseende (o. som uppfattas ss. motbjudande l. tarvlig o. d.), särsk. i uttr. full som ett svin; äv. ss. okvädinsord l. skällsord om l. till (mans)person. LPetri Dryck. B 2 a (1557; om drinkare). The ther för sin Girugheet och Lättfärdigheet skul, icke eens höra Gudz Ordh, vthan liggia vthi Wijn och Öölkrogar, osnygge och fulla såsom Swijn. Rudbeckius Luther Cat. 58 (1667). Ditt fulla swijn, du seer ju, att du är på gatan och ligger på halm under bara himmel. 2Saml. 13: 90 (c. 1690). Stackarss dhett arma svinet dhett blif(ve)r rätt uthe medh honom om icke faren skickar honom päningar att hielpa sigh medh. KKD 7: 41 (1703). En Karl förutan dygd är swin i all sin lefnad. Hesselius Zaletta 14 (1740). Du är ett satans svin! Skall du ännu stjäla, sedan du blifvit min och kronans karl? Almqvist TreFr. 2: 165 (1842). Så har det svinet till pantlånare gått och stängt. Strindberg Mids. 125 (1901). Hur kan du försvara det där svinet, du är inte klok. Malmsten DagKastanj. 89 (1994). — jfr FYLL-, ÖL-SVIN. — särsk.
b) (mera tillf.) med uppskattande innebörd; särsk. om ngn som i ngt avseende imponerar l. kännetecknas av uppseendeväckande skicklighet l. prestationsförmåga o. d., ungefär liktydigt med: baddare l. rackare l. ”djävel”. Basisten George Riedel — för att begagna ett musikeruttryck — var ett ’svin’ att spela, vilket är detsamma som en höggradig komplimang. Expressen 11 ⁄ 6 1955, s. 11.
3) [anv. utgår sannol. från ssgr som SVIN-DUM, -FULL, -VÄDER (jfr äv. uttr. full som ett svin (se SVIN 2 a)) l. är utlöst ur SVINAKTIG (i bet. 4)] ss. förled i ssgr, med rent förstärkande bet. för att ange en utomordentligt hög grad av det som anges i efterleden.
a) i ssgr med adjektivisk efterled: kolossalt, gräsligt, väldigt o. d. (se t. ex. SVIN-KALL).
b) i ssgr med substantivisk efterled: kolossal, gräslig, väldig o. d. (se t. ex. SVIN-KYLA).
Ssgr (i allm. till 1): A: SVIN-ALSTER. (†) = -avel. Lind 1401 (1749).
(1 d) -AMARANT. bot. växten Amaranthus retroflexus Lin. (som växer på avskrädeshögar o. d.); jfr amarant, sbst.1 2. NormFört. 30 (1894). Weimarck SkånFl. 260 (1963).
(1 e) -APA. zool. svinmakak. 1Brehm 1: 39 (1874).
-ARTAD, p. adj. om djur: som liknar l. påminner om l. har drag av svin. Ljunggren Est. 2: 138 (1856).
(1 d) -ARV. (†) = -gräs b. Wittrock Våtarf 14 (1908). VetAÅb. 1908, s. 234.
-AVEL. (svin- 1749 osv. svine- 1901 (i vers)) (planmässig) uppfödning o. förädling av svin; förr äv. konkret: svinras o. d. Lind 1401 (1749). (Sv.) Svi nafvel .. (Fr.) Race de cochons. Weste (1807). Swinafweln kan under många omständigheter wara fördelaktig för Landtmannen. Tidén Bosk. 24 (1841). Ymer 1953, s. 84.
Ssgr: svinavels-, äv. svinavel-förening. LAHT 1902, s. 361.
-BEN. (svin- 1697 osv. svina- c. 1645) särsk. om ben (se ben, sbst.1 I 1) i svinkropp. IErici Colerus 2: 306 (c. 1645).
-BESTÅND. jfr bestånd 11 b. SvGeogrÅb. 1950, s. 221.
-BESÄTTNING. jfr besättning II 2 b β. LdVBl. 26 ⁄ 7 1888, s. 2.
-BET, se -bete, sbst.2
-BETE, sbst.1 jfr bete, sbst.1, särsk. motsv. bete, sbst.1 1. Möller Jordbr. 42 (1881).
-BETE, sbst.2, förr äv. -BET. svins bete (se bete, sbst.4 2); äv. ss. ämnesbeteckning. Lind 901 (1749). Den under flintbladet (i markgraven) funna metkroken är tydligen gjord av svinbet. Fornv. 1940, s. 19.
Ssg: svinbet-smycke. Malmer Stridsyx. 43 (1975).
-BLOD. (svin- 1805 osv. svina- 1541—1913 (i vers). svine- 1589) Jes. 66: 3 (Bib. 1541).
(1 d) -BLOMMA. (svin- 1822—1926. svina- 1904 (dial.)—1918) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -ört 3. Billberg BotScand. nr 4 (1822).
(1 d) -BLOMSTER. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Scorzonera humilis Lin., svinrot (se -rot 1), kornfibbla; förr äv. om Hieracium umbellatum Lin., flockfibbla. Örternas Svenska namn brukeliga här på orten lärde jag .. (bl. a. lat.) Hieracium .. (Sv.) Svinblomster. Kalm VgBah. 89 (1746). Kornfiblan .. ätes begärligt af svin, hvadan växten i några landskaper kallas svinblomster. Nyman VäxtNatH 1: 65 (1867).
-BLÅSA. (svin- 1697—1949. svine- 1578—1675. svins- 1723) svins urinblåsa; särsk. (förr) om torkad och bearbetad sådan blåsa använd för olika ändamål; jfr blåsa, sbst. 1 a slutet. BOlavi 78 b (1578). Wil icke Swetten fort, så lägges .. warmt watn vthi een Swijneblåsa under axlarna eller Skuldran. L. Paulinus Gothus Pest. 85 b (1623). Om then, som pissar under sig .. stött een Swineblåsa till Pulver och giff honom in. Lindh Huuszapot. 181 (1675). Tobakspungen av svinblåsa. Munsterhjelm Wallenius MännJäg. 8 (1934).
-BOG. jfr bog, sbst.1 I 1. Nordforss (1805).
-BORST. (svin- c. 1681 osv. svina- 1622—1725. svine- 1640. svins- 1549) [fsv. svina borst]
1) till 1; jfr borst, sbst.1 1. TullbSthm 7 ⁄ 5 1549. Hernia Lacrymalis utan inflammation hjelpes på det sättet, at man söker at undanrödja obstruction, medelst en swinborst, hwars trubbiga ända sticks in i puncto lacrymali superiore. Meyerson SerafimInstr. 39 (i handl. fr. 1761). Då skomakaren syr fast sulorna, brukar han beckade trådar med svinborst på ändarne. Berlin Lrb. 142 (1852). På Kulturen förvaras .. lusborsten — en penselformad kvast av grovt svinborst. Kulturen 1946, s. 28.
2) (numera bl. i vissa trakter, föga br.) till 1 d: växten Nardus stricta Lin., stagg (vars strån är styva som svinborst). IErici Colerus 2: 171 (c. 1645). Lyttkens Ogräs 88 (1885).
Ssgr (till -borst 1): (i sht förr) svinborst-krona. Kulturen 1957, s. 153.
-strå. Blix SvFinance 202 (1797).
-BRÄNNE. (svin- 1762. svine- 1755) (†) brännjärn för bränning av sår o. d. på svin; jfr bränne 2. ÅgerupArk. Bouppt. 1755. Därs. 1762.
(1 d) -BRÖD. (svin- 1638—1936. svina- 1640. svine- 1638. svins- 1697 (: Swijnsbröd-Safft)) [jfr t. saubrod; växternas rotknölar äts begärligt av svin]
1) (†) växten Cyclamen purpurascens (europaeum) Mill., alpviol, alpcyklamen; äv. (särsk. ss. varubeteckning) om hypokotyl av denna växt (som i ä. tid salufördes ss. farmakologiskt medel). Franckenius Spec. B 4 a (1638). (Sv.) Svinbröd. (T.) Saubrod. Nemnich Waarenlex. 109 (1797). Svinbröd .. (dvs.) en planta som växer i södra Europa, hvars bittra rot brukas på apotheken. Synnerberg 193 (1815).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Filipendula vulgaris Moench, brudbröd; jfr -krasse c, -krässla, -mandlar, -milla 2 o. somilla. (Lat.) Filipendula, (sv.) Brudbröd .. Svinbröd, Galteknappar, Somilla. Fries BotUtfl. 3: 244 (1864). Svinbröd .. (dvs.) annat namn på älggräs. Ekbohrn (1936).
Ssgr (förr; till -bröd 1): svinbröds-, äv. svinbröd-rot. särsk. om drog av hypokotylen av alpviol använd ss. farmakologiskt medel; äv. ss. ämnesnamn. Så är och distillerad Watten af Swijnbröds-root i Näsan opdragit et trefligt Blod-stillande Medel. Roberg Beynon 124 (1697). (Lat.) Radices .. Cyclaminis s. Arthanitæ (Sv.) Swijnbrödroot (Ty.) Saubrotwurtz. ApotT 1698, s. 63. Följande Swin-Pulfwer ett eller 2 skjedblad til hwart Swin .. (innehåller bl. a.) Swinbröds-rot. Aken Reseap. 279 (1746). Lindgren Läkem. (1902).
-saft. om avkok av (hypokotyl av) alpviol. För week och weskug Mage tiänar intet Cassia. Swijnsbröd-Safft på Naflen lagd säijes drifwa? Roberg Beynon 191 (1697).
-BUSA. (svin- 1856. svine- 1639) (†) = -byssja; jfr busa, sbst.1 Schroderus Comenius Reg. e 4 a (1639). Rääf Ydre 1: 127 (1856).
-BYSSJA. (svin- c. 1740. svina- c. 1645—1723) (†) läger l. bädd av halm för svin; jfr byssja, sbst.1 2, o. -busa, -läga, -läge. IErici Colerus 2: 216 (c. 1645). Broman Glys. 3: 828 (c. 1740).
(1 d) -BÄR. [sv. dial. svinbär] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) (bär av) växten Cornus sucica Lin., hönsbär. Rudbeck Samolad 10 (1701). Han tog .. en kolla (ämbar), lade svin-bär deruti, och lockade galten med sig. SvFolks. 26 (1844).
2) (†) växten Arctostaphylos uva ursi (Lin.) Spreng., mjölon; jfr -lingon. (Lat.) Myrtillus farinaceus. (Sv.) miöllingon, swinbär. Juslenius (1745).
-BÖJA. [efter fvn. svínbeygja] (†) eg.: böja (ngn) ner i stoftet som ett svin, förödmjuka (ngn). Björner Hrolf Föret. 6 (1737). Lönnberg Vatusd. 98 (1870).
-BÖK. (†) svins bökande; anträffat bl. konkretare, om jord som ser ut som om svin bökat i den; jfr bök, sbst.2 Lundequist Landtbr. 114 (1845).
-BÖKA. (svin- 1663. svina- 1681) (†) svins bökande; äv. konkretare, om enskilt fall av sådant bökande. Stiernhielm WgL Ordl. 109 (1663). (Got.) Ausli .. (Sv.) Förrödelse och fördärf som skeer på eens Åker och Äng, med afbetande, förtrampande Swina bökor. Verelius 24 (1681).
(1 (d)) -BÖNA. (svin- 1749—1918. svina- c. 1550—1611. svine- 1683—1716)
1) [växten har en obehaglig lukt o. smutsigt utseende] (†) växten Hyoscyamus niger Lin., bolmört. 2LinkBiblH 4: 72 (c. 1550). Finnes på hemlige Lemmen någon Inflammation .. kan man .. göra ett omslag af warma krydder, af .. Swijneböner, Ibiskroth, och lijtet Saffran. Lindestolpe Frans. 75 (1713). Lindgren Läkem. 48 (1918).
2) om varietet av bondbönan Vicia Faba Lin., storvicker. BerExperFält. 1827, s. 72. Svinbönan är en afart af den vanliga Bondbönan (Vicia Faba), en kulturväxt, som både för sina frön, hvilka nyttjas till menniskoföda, och äfven för sin halm, som kan nyttjas till grönfodring åt kreaturen, är af mycket värde. SKL (1850).
3) (†) om portlak. (T.) Sau-Bohne .. (sv.) swin-böna, portulaka. Lind 1304 (1749).
-DJUR. zool. djur hörande till underordningen partåiga hovdjur, Suiformes, som omfattar familjerna svin l. äkta svin (Suidae), navelsvin (Tayassuidae) o. flodhästar (Hippopotamidae); i pl. äv. om underordningen. Nilsson Fauna 1: 450 (1847). DjurVärld 14: 80 (1960; i pl., om underordningen).
(1 d) -DRAV. (svin- 1894. svina- 1536—1837. svine- 1631) [fsv. svina draf] (numera föga br.) drav (se d. o. 1) avsett till utfodring av svin; äv. bildl., särsk. i uttr. ha lust till l. få lust åt svindrav, ha resp. få lust till lastbart leverne. Til en borgare gaff han sich, en swijnaherde bliffua, åt swijnadraff han ock lust fick. Ps. 1536, s. 11. Låtom osz icke öfwergifwa wår Faders goda, och hafwa Lust til Swijnadraaf, som then förlorade Sonen giorde. Kalff AUggla G 1 a (1643). Så far .. (människan) efter at mätta .. (sina begär) med förlorade sonens swinadraf. Nohrborg 711 (c. 1765). Denna för ett inbilskt hufwud, literaira Swinadrafwen, den modêrna Witterheten. VexiöBl. 12 ⁄ 1 1811. Du älskade kött, som Du mins; Du skulle alltid ha blodig chateaubriand, under det jag åt hellre Svindrafven sillsallat. Strindberg Brev 10: 130 (1894).
-DRIVARE. (svin- 1814. svina- 1769) [jfr t. schwein(s)treiber] (†) person med uppgift att driva svin på bete l. på skogen. Weise 1: 244 (1769). Heinrich (1814).
-DRÄNG. (svin- 1888. svina- 1901 (i vers)—1916) (numera bl. i skildring av ä. förh.) dräng (se d. o. 2) med uppgift att sköta o. fodra svin. Strindberg Julie 77 (1888).
(3 a) -DUM. (vard.) kolossalt dum, dum som ett svin. Engström Bläck 2 (1914).
-DYNGA. (svin- 1650—1965. svine- c. 1645—1690) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svingödsel. IErici Colerus 1: 93 (c. 1645). Kanske att det är litet nattrått i rummet ännu .. men det luktar inte svindynga och snusrök här. Det luktar skog. Wassing GropSkog. 191 (1965).
-DYNT. (numera mindre br.) jfr dynt, sbst.2 1. Nordforss (1805). SAOL (1973).
(3 a) -DYR. (vard.) kolossalt dyr, hutlöst dyr. SvDamtidn. 1948, nr 18, s. 19.
-DÖD. (svin- 1638—1902. svina- c. 1645—1746. svine- 1552—1747) [fsv. svina dödher (i bet. 1)] (†)
1) till 1: stark dödlighet hos svin; i sht om svinsjukdom med stor dödlighet; jfr död, sbst. 4. G1R 23: 434 (1552). När stoor Swijnadöd är, så tag ett Swijn aff hopen, hugg thet i små stycken, koka thet, och läth the andra Swijnen ther aff förtära. IErici Colerus 2: 220 (c. 1645). För Pest eller Swindöd gifwes them, som friske äro, litet rifwit swafwel på bröd, så wederfares them intet ondt. Orrelius Diurr. 43: 2 (1750). Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) till 1 d, om (rot av) olika växter, förr med medicinell anv. mot svinsjukdomar; äv. om läkemedel berett av sådan rot osv.; särsk. om (rot av) växten Carlina vulgaris Lin., stjärntistel, spåtistel (jfr -döds-gräs, -döds-rot, -ört 2 o. eber-rot); jfr död, sbst. 6 c β. Franckenius Spec. B 2 a (1638; om C. vulgaris). 1 ⁄ 2 Skålp(und) Swijnedödh. Rålamb 13: 127 (1690). At thenna Roten Cardopatia kallas Swinadöd, som dock ett godt Medel är för thesza Kreaturen, thet måste theraf komma (osv.). Aken Reseap. 274 (1746). Landsm. VII. 2: 23 (1886; i förteckning på läkemedel). särsk. (rot av) växten Chenopodium rubrum Lin., rödmålla; jfr -döda 1, -döds-rot, -målla 1. (Lat.) Atriplex latifolia, Chenopodium, Solanum latifolium Pes anserinus. (Sv.) Gåsefoot, Swinedödh. Franckenius Spec. A 4 a (1638).
Ssgr till -död 2; (†): svindöds-, äv. svindöd-gräs. = -död 2. (Den som lider av sömnlöshet) kan .. låta twetta Fötterna och Armarna, när han wil gå i säng medh Watn ther vthi hwijte Siöblommer, Lactuka, Swinedödgräs, Dill, och Kumminblommer sudne äre. Chesnecopherus RegIter. C 2 a (1613).
-rot. om (rot av) växt använd ss. botemedel mot svinsjukdomar; särsk. dels om (roten av) växten Carlina vulgaris Lin., stjärntistel, spåtistel (jfr -död 2, -ört 2 o. eber-rot), dels om (roten av) växten Chenopodium rubrum Lin., rödmålla (jfr -död 2 slutet, -döda 1, -målla 1); äv. om läkemedel berett av roten av dessa växter. Swindödsrot .. wäxer i sandiga backar. Dahlman Reddej. 131 (1728). Then Roten, som kallas på Swenska Swinedöds-Rot .. som Landmannen vtomlands har uti Swinhusen spikat. Aken Reseap. 274 (1746). När en häst har qwarkan .. Purgera honom med .. Swindöds-rot (osv.). Carleson Hush. 669 (1756). Swindöds-rot (Cardopatia). Bruno Gumm. 156 (1762). Boskaps-pulfwer .. (bl. a. lat.) Radix Cardopatiæ, (Sv.) Swindödsrot. Darelli FogdeRegl. 97 (1799). Weste FörslSAOB (c. 1817; om rot av C. vulgaris). (Sv.) Svindödsrot (Lat.) Radix Carlinæ. Lindgren Läkem. (1902).
-ättika. (†) om ss. läkemedel använd lösning framställd gm extraktion med ättika av roten av växten Carlina vulgaris Lin. (l. växten Carlina acaulis Lin.). Laga at .. (den sjuke) kan komma til Sömpns .. Tagh hwijt Walmogefröö 2. Lodh och Persike Kärnar 1. Lodh .. Swijndödz- Lacktuke- Siöbladz- och Rosen-Ätickia 2. Lodh. Magirus VnderrPest. D 1 b (1654).
(1 d) -DÖDA. (svin- 1685. svine- 1683—1716) (†)
1) = -död 2 slutet; jfr -döds-rot, -målla 1. ORudbeck HortBot. 14 (1685). Lindestolpe FlWiksb. 4 (1716).
2) växten Scrophularia nodosa Lin., flenört (förr använd ss. botemedel mot svinsjukdomar); jfr -knyla 2, -knöl 2, -ört 1 o. so-döda. Tillandz D 8 b (1683).
-FABRIK. om industriell anläggning för uppfödning av svin (för storproduktion av svinkött). DN 21 ⁄ 8 1968, s. 2.
(3 a) -FAGER. (vard., tillf.) kolossalt fager, fantastiskt fager. BonnierLM 1967, nr 4, s. 248.
-FARM. om större anläggning för uppfödning av svin (för storproduktion av svinkött). Mörne VädSagol. 57 (1938).
-FARMARE. GbgP 2/12 1956, s. 8.
-FETT. (svin- c. 1755—1951. svina- c. 1645. svine- 1623) fett hos svin; äv. (i sht förr) om smält o. renat sådant fett använt i matlagning l. i l. ss. läkemedel o. d.; jfr -flott, -ister, -späck. (Bl. a.) Smör och Swijnefet, beblandat tilsam(m)an såsom itt plåster, Th(et) öpnar allehanda swulmar. L. Paulinus Gothus Pest. 91 b (1623). Så kallade kloka qvinnor .. smörja med svinfett, hvilket hörde till de hedna offren, och läsa böner, som af dem hållas hemliga. Afzelius Sag. 2: 136 (1840). Svinfett. (”ister”) Förekommer i svinets cellväf, stundom aflagradt i massa, och vinnes genom utsmältning. Keyser Kemien 3: 215 (1876). Våfflor, stekta i tredje klassens svinfett. Angered-Strandberg NVärld. 155 (1898). Gentz Lindgren 205 (1933; om färskt svinfett vid sårbehandling).
-FILÉ. (numera föga br.) fläskfilé; jfr filé, sbst.1 4. HemKokb. 95 (1905). Idun 1932, s. 421.
-FJÄDER. (svin- 1802—1936. svine- 1622. svins- 1622—1932) [av t. schwein(s)feder; vapnet har använts vid vildsvinsjakt] (förr) om huvudsakligen under 1600-talet, på liknande sätt som spansk ryttare använd, järnspetsförsedd kort stång l. stör använd ss. individuellt vapen l. avsett att fastsättas i hål i bom l. ovanpå plank l. palissad o. d. för att (tillsammans med andra) bilda hinder l. skydd l. förhindra överklättring. Ehuru väl att .. (de kurländska landsryttarna) någre åthskillige gonger sprängde .. (de svenska soldaterna) an .. så torde de lijkväl aldrig hugge till på svijnsfiädrarne, därmed de hadhe rundt kring festatt sig. AOxenstierna 2: 492 (1622). 4 Regementer Infanterie .. stogo mitt fram för oss och hade Spanska Ryttare el. och Swinsfiädrar framför sig. KKD 9: 259 (1702). Svinfjädrar .. (dvs.) järnspetsar för plank och pallisader till förhindrande av överklättring. Ekbohrn (1936). Musketerarna (under G. II:s tid) synas under krigen i Livland och Preussen även varit beväpnade med ett slags spjut, kalllade svinfjädrar. Jakobsson BevBeklädn. 112 (1938).
-FJÄLSTER. jfr fjälster II. HemKokb. 386 (1905).
-FLOTT. jfr flott, sbst.2, o. -fett, -ister, -späck. ÖoL (1852). För åstadkommande av .. hushållning med matfett .. skall .. handeln med naturligt smör .. och flott (svinflott, benflott och hästflott) .. ävensom med margarin .. vara underkastad reglering. SFS 1940, s. 2137.
-FLÄSK. (svin- 1755 osv. svine- 1640—1662) [fsv. svina fläsk] jfr fläsk 1. Linc. Ss 5 b (1640; om späck). Smörj Skoosulorna medh Swijnefläsk, widh Elden tilförena lijtet vpwärmt. Hildebrand MagNat. 143 (1650). LAHT 1931, s. 53.
-FODER. jfr foder, sbst.1 1. Berlin Lrb. 74 (1880). Korn används främst som svinfoder. LantbrABC 44 (1980).
-FOGDE. (svin- 1702—1943. svine- 1734—1775) (förr) person med uppgift att ansvara för svinens tillsyn i en by l. stad. Landsm. XI. 1: 97 (1702). Stadens Swinfogde Jöns Samuelsson. VMagEkonPolP 1817, § 138. Det fans den tiden (dvs. 1814) en sorts tjenstemän, som kallades svinfogdar, hvilka hade den maktpåliggande sysslan att drifva svinen från gatorna. HLilljebjörn Minn. 112 (1874). I Orsabyarna med deras stora antal svin hade man särskilda svinfogdar, som sågo till, att de på gatorna utsläppta svinen verkligen voro ringade (i trynet). Levander DalBondek. 1: 184 (1943).
Ssgr (förr): svinfogde-syssla. VMagEkonPolP 1819, § 53.
-tjänst. HLilljebjörn Minn. 112 (1874).
-FOT. (svin- 1604 osv. svina- 1555—1928 (dial.). svine- 1561 (ss. namn)—1927 (dial.)) [fsv. svina foter] svins fot; äv. (numera mindre br.) ss. maträtt, grisfot (i sht i pl.). KryddRSthm 1555, s. 33 (i pl., ss. maträtt). Om man tager een Swijnafoot, medh sin Huud, Håår och Klöfwar, och honom bränner til Pulver, och binder thet vthi Miärdan eller annor Fisketygh, så kommer mycken Fisk. IErici Colerus 1: 158 (c. 1645). SvKock. 44 (1837: Griljerade Svinfötter). De äro alla lika, som svinefötter. Granlund Ordspr. (c. 1880).
(3 a) -FULL. [jfr motsv. anv. av d. svinfuld] (vard.) kolossalt full, full som ett svin. Hemmer Gogol TarBulb. 109 (1924).
-FYLKA. (†) i fråga om fornnordiska förh.: uppställa i svinfylking; äv. bildl., särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om kolonner. Lagerbring 1Hist. 1: 140 (1769). Holmberg Nordb. 527 (1854; i p. pf. i adjektivisk anv., om kolonner). Hildebrand Isl. 125 (1883).
-FYLKE. (†) i fråga om fornnordiska förh.: svinfylking. KrigVAH 1849, s. 103.
-FYLKING.
1) (i sht i fråga om fornnordiska förh.) om kilformig slagordning (se d. o. 2); jfr fylking 1 o. -huvud 2 a, -rygg 2 e. Fryxell Ber. 1: 43 (1823). Uti Bråvallaslaget användes den såkallade Svinfylkingen. Holmberg Nordb. 526 (1854). Ännu så sent som i senare delen av medeltiden tycks svinfylkingen ha nyttjats av vissa germanska folk. Nordenstreng Vik. 55 (1915).
2) (numera mindre br.) i mer l. mindre bildl. anv., om spets- l. plogformig formation; i sht om grupp av människor l. djur som bildar sådan formation. Från de tusentals restaurangerna och ”destillerna” rusa skarorna ut på gatan, somliga bilda svinfylking, andra gåsmarsch (osv.). Lidforss Fragm. 84 (1895, 1904). Högt upp ifrån luften hördes kacklet av en flock vildgäss, som i svinfylking drogo mot norden. Sparre Björkhag. 120 (1914). (Den långe skolpojken) gick med långa steg i spetsen av den svinfylking, som hans trogna kamrater bildade, och han tycktes vara alldeles okänslig även för de hårdaste, vattendränkta snöbollar. MinnSvLärov. 2: 82 (1928). GHT 1947, nr 46, s. 11.
(1 d) -FÄNKÅL. (svin- 1638—1852. svine- 1578—1640) [jfr t. saufenchel; växten har fänkålsliknande blad o. har använts ss. läkemedel mot mjältbrand hos svin] (†) om den förr officinella växten Peucedanum officinale Lin.; äv. om växten P. palustre (Lin.) Moench, kärrsilja. BOlavi 148 a (1578). (Lat.) Cauda porcina, Peucedanu(m). (Sv.) Swijn Fänekål, Svafwelört. Franckenius Spec. B 2 b (1638). ÖoL (1852).
-FÖDA. (svin- 1852 osv. svine- 1558) G1R 28: 76 (1558).
-FÖRORDNING~020. (svine- 1694) (förr) jfr förordning 3. UUKonsP 20: 337 (1694).
-GALLA. (svin- 1767 osv. svine- c. 1645—1736) galla l. gallblåsa hos l. från svin; jfr galla, sbst.2 1 o. 2. Emot Gallesiuka (hos boskap) .. Een torkat Swijnegalle ingifwen med Etikio och Salt, och ther aff låtit i Örat och sedan tilbundit plegar .. hielpa. IErici Colerus 2: 52 (c. 1645). Thénard uppger att svingalla innehåller nästan intet gallsocker, utan endast gallhartz. Berzelius Kemi 6: 255 (1830). Han hade försökt alla slag av bot mot ryggvärk som fanns .. han hade smort sig med fårtalg och svingalla (osv.). Moberg SistBr. 323 (1959).
-GILLARE, se -gällare.
-GRYMT. HLilljebjörn Hågk. 2: 128 (1867).
-GRYMTANDE. Schultze Ordb. 1603 (c. 1755).
-GRÅT. (svina- c. 1550. svine- 1665—c. 1880) [svin har rinnande ögon] (numera föga br.) gråt som inte kommer av sann sorg l. upprördhet, låtsad gråt, krokodiltårar. GlTer. 71 (c. 1550). Arfwingars Grååt haar Löyet baak om sigh .. Dherföre kalla .. (tyskarna) sådan grååt: Obenhinn weinen. Och på Swänska, Swijnegrååt. Grubb 32 (1665). Svinegråt gör inte ögonen våt’. Granlund Ordspr. (c. 1880).
(1 d) -GRÄS. (svin- 1752—1915 (fr. Åland). svina- 1611—1866) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växt som äts begärligt av svin; särsk. dels om växten Glyceria fluitans (Lin.) R. Br., vanligt mannagräs (jfr -svingel), dels om svinmålla (se -målla 1). Thesse gräs elska mäst skoghen, som äre .. huijt och Blåseper, Suijnagräs (osv.). Forsius Phys. 205 (1611). Brauner Åker 90 (1752; om G. fluitans). Mjölmållan (Chenopodium album L.) .. kan .. trots sin icke ovanliga benämning af Svinmålla, Svingräs, ganska väl tillagas och användas som spenat. Nyman VäxtNatH 2: 219 (1868). särsk.
a) om växt av släktet Polygonum Lin. (i vidsträckt mening), särsk. om växten Bistorta vivipara (Lin.) Gray, ormrot (jfr -rot 1, -tåg). Linné Fl. nr 340 (1755; om P. viviparum). BotN 1903, s. 101 (om P. aviculare Lin.).
b) växten Stellaria media (Lin.) Vill., våtarv; jfr -arv, -narv, -nate 1, -tagge. Linné Fl. nr 267 (1755). Svingräs .. antyder växtens rätt allmänna bruk till föda för svinkreaturen. VetAÅb. 1908, s. 234.
c) växten Sagittaria sagittifolia Lin., pilblad. Brauner Åker 89 (1752). Nordenflycht RönLandh. 828 (1759).
-GRÄVA. (svin- 1658. svine- 1756) (†) av svin uppbökat markområde. Murenius AV 368 (1658). Urgamla och årligen förnyade Swinegräfwor .. hindra .. (på utmarken) all gräswäxt. Boije Landth. 44 (1756).
-GÅRD. (svin- 1775 osv. svina- 1914 (: svinagårdskarlen)—1916. svine- 1752 (: Swinegårds-karlar)—1885 (: svinegårdskarlen)) [fsv. svina gardher] inhägnad för svin; äv. (o. numera vanl.) i utvidgad anv., om anläggning för svinavel; äv. bildl. År 1770, afstängde jag från en hage en swingård, wid pasz 60 alnar i fyrkant. SamlRönLandtbr. 1: 123 (1775). Från bondgårdar med slakterihandtering iakttogs från år 1888 tuberkulösa djur i stort antal, likaså från mejeriernas svingårdar. Almquist Häls. 702 (1896). En bondgård, där en bastant gumma klifver omkring inne på en svingård. TurÅ 1912, s. 161. Tidskriften är den största av de litterära svingårdarna men ingalunda den sämsta. Elgström o. Tallqvist Mencken SamlFörd. 226 (1931). Suggauktion vid Mjölkcentralens svingård i Rasbo förrättas. UNT 24 ⁄ 10 1942, s. 2.
Ssg: svingårds-karl. [fsv. svina gards karl] (förr) person med uppgift att förestå svingård. Wid alla Hoffhåll hade .. (biskopen) Ladegård- och Ridefogdar, samt monga andra betienter: såsom .. Trägårds- och Swinegårds-karlar. Rhyzelius Episc. 123 (1752). Grimberg SvFolk. 2: 51 (1914).
-GÄLLARE l. -GILLARE. (†) = -snöpare. Möller 328 (1755). Tholander Ordl. (1872).
-GÖDELSE. (†) svins gödande; särsk. konkret: foder varmed svin gödes. Lind 1307 (1749).
-GÖDNING. (svin- 1857—1955. svine- 1727)
1) (i sht i fackspr.) gödning (se d. o. 1) av svin. Til en Swine-Gödning bestås fuller 6 Fierdinger god Blandsåd på hwart. Salander Gårdzf. 60 (1727). Sonesson BöndB 771 (1955).
2) (†) svingödsel; jfr gödning 2 b. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 252 (1859).
-GÖDSEL. (svin- 1761 osv. svine- 1671—1687) jfr gödsel 3. Risingh LandB 21 (1671).
-HAGE. (svin- 1965. svina- 1909) jfr hage 2 a. SkogsvT 1909, Fackupps. s. 389.
-HALS. (svin- 1758 (: Swinhalsoge, pl.)—1852. svine- 1640)
1) svins hals. Linc. Kk 4 a (1640).
2) (numera föga br.) kort o. tjock svinliknande hals hos häst. Florman HästKänned. 87 (1798). När .. (hästhalsen) är kort och bred, kallas den tjur-hals, när den är kort och tjock, svin-hals. Billing Hipp. 78 (1852).
-HALSIG. [jfr -hals] (†) om häst: som har ”svinhals” (se d. o. 2). Salander Gårdsf. 60 (1758).
-HANDEL. handel med svin. Cook 2Resa 83 (1783).
-HANDLARE. (svin- c. 1755—1877. svina- 1640) (numera föga br.) Linc. Cccc 3 c (1640). BoupptVäxjö 1877.
-HARE. kok. fläskhare, fläskfilé. SAOL (1900). IllSvOrdb. (1955).
-HERDE, se B.
-HJORD. (svin- 1787 osv. svina- 1526—1951. svine- 1681) [fsv. svina hiordh] hjord av svin; äv. bildl. Mat. 8: 32 (NT 1526). Framför allt .. borde de av Epikuros’ lärjungar som inte tillhör hans banala svinahjord någon gång byta ut biblioteket och matsalen mot tältet, lägerelden och glaciärerna i Sarek. Selander Lappl. 51 (1948).
(1 e) -HJORT. [hjorten håller under loppet huvudet sänkt mot marken] zool. hjorten Axis porcinus (Zimmerm.) (tidigare uppförd ss. eget släkte, Hyelaphus Zimmerm.). 1Brehm 1: 482 (1874). DjurVärld 14: 157 (1960; äv. om släktet Hyelaphus).
-HO. (svin- 1738 osv. svina- 1538—1963. svine- 1603—1762) [fsv. svina ho] jfr ho, sbst.1 1, o. -tråg. VarRerV 31 (1538).
-HUD. (svin- 1824 osv. svina- 1614—c. 1645. svine- 1596) hud hos l. av svin; förr äv. i oeg. l. hyperbolisk anv. Thenne flicken hafuer 3 huder, en hunde hud, en suine hud och en menniskie hudh. 3SthmTb. 2: 5 (1596). En kiortel af een beredd Swinahudh. Petreius Beskr. 2: 124 (1614). IErici Colerus 2: 310 (c. 1645).
Ssg (förr): svinhuds-skjorta. Moberg FörrädL 113 (1967).
-HUGG.
1) hugg (se hugg, sbst.1 8) av svin; äv. (o. företrädesvis) bildl. Björkman (1889). Nu fick jag igen min del av ”Atlantens” svinhugg. Martinson Kap 54 (1933). Jag ville övervinna allt här, bli osårbar genom andlig överlägsenhet. Jag skulle till sist inte erkänna svinhuggen som verkliga. Fridegård Här 181 (1942).
2) spelt. till 1 c, i byteskille, om förhållandet att man vid försök att byta kort slås ut av den spelare som har ett spelkort föreställande ett vildsvin; särsk. i uttr. svinhugg går igen (i sht förr äv. tillbaka l. tillbaks), äv. bildl.: för dumt l. nesligt handlande l. yttrande får man igen; jfr hugg, sbst.1 2. HbiblSällsk. 1: 504 (1839). Husu (eller svinet) ger äfven hugg, men det heter, att svinhugg går tillbaka och det eger sin rigtighet. Lindskog Spelb. 256 (1847). Blanche Våln. 699 (1847: tillbaks; bildl). SöndN 1864, nr 12, s. 1 (: tillbaka; bildl.). Svinhugg går igen! Kom ihåg det! Bläcksnork! Nordström Landsortsb. 96 (1911). Här gäller regeln svinhugg går igen, dvs. den spelare som ursprungligen haft det kort som huggits, är den som dödas. Werner o. Sandgren Kortox. 82 (1949).
-HUND. [jfr t. schweinhund] (svin- 1654 osv. svine- 1614—1758)
1) (†) till 1: hund som vaktar svin l. är tränad till att vakta svin; äv. om jakthund tränad att jaga upp vildsvin. Schultze Ordb. 1989 (c. 1755). Jaga med swinhundar. Nordforss (1805). Jäg. 1897, 2: 154.
2) (vard.) i bildl. anv. av 1 (jfr svin 2 a), nedsättande l. ss. skällsord, om person: fähund, lymmel, svinpäls; jfr hund, sbst.1 2. (Tyskarna var) icke sådana Tylplar och Swijnehundar som the Muskuwiter woro. Petreius Beskr. 2: 101 (1614). Så hade han .. i förargelsen över att finna tullporten tillsluten, då han ville lämna staden, kallat tullbetjänterna lata svinhundar, som ej passade sin tjänst. Levander Landsv. 185 (i handl. fr. 1659). ”Är du rasande, bonde? Vill du göra spektakel av stadsborna, din svinhund?” sade fiskalen. SvFolksag. 1: 43 (1939).
-HUS. (svin- 1658 osv. svina- 1538—c. 1645. svine- 1556—1761) [fsv. svina hus] byggnad l. utrymme där svin är inhysta; äv. bildl., särsk. om osnyggt hus l. rum o. d. VarRerV 23 (1538). Osnyggt, svinaktigt hus. Weste FörslSAOB (c. 1817).
Ssgr: svinhus-dörr. Broman Glys. 3: 741 (c. 1740).
-fönster. Fröding ESkr. 2: 53 (1892).
-rum. särsk. bildl.: osnyggt rum. Strindberg Brev 4: 393 (1884).
-HUVUD. (svin- 1558 osv. svina- 1538—1719. svine- 1561—1762. svins- 1556) [fsv. svina hofudh]
1) huvud av svin; äv. (numera mindre br.) ss. maträtt. VarRerV 27 (1538). R(ökt) Suinne huffuedh. HovförtärSthm 1581, s. 80. Rökt svinhufvud, pressylta .. kokta grisfötter .. äro egnade att tillfredsställa särsmakare. NF 38: 725 (1926). Ett par jular, då vi hade gott ställt, köpte mor en bit av ett svinhuvud och gjorde sylta av, med rödbetor till. Martinson KärlekKr. 134 (1947).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. särsk.
a) (numera föga br.) om i ä. tid förekommande kilformig slagordning; jfr -fylking. Richardson Krigsv. 2: 36 (1741). En Krigshär stältes gerna .. i en Trekant eller i skapnad af en pyramid med spetsen mot Fiendens medelpunct och en sådan Slaktordning .. kallades et Svinhufvud. Dalin Hist. 1: 260 (1747). Ännu så sent som i senare delen av medeltiden tycks svinfylkingen ha nyttjats av vissa germanska folk; så t. ex. voro schweizarna i slaget vid Sempaeh 1386 uppställda i ”svinhuvud”. Nordenstreng Vik. 55 (1915).
b) (†) om flygel. Strängarnas olika längd föranledde snart den form, som benämdes flygel .. Benämningen svinhufvud, som äfven förekommer, härrör från instrumentets spetsiga form. UB 2: 493 (1873).
c) (†) om svinliknande huvudform hos häst; äv. metonymiskt, om häst med sådant huvud. KrigsmSH 1797, s. 168. Florman HästKänned. 70 (1798). Juhlin-Dannfelt (1886).
d) (numera mindre br., vard.) metonymiskt: fähuvud, ”svin”. Teitt Klag. 295 (1556). Nu spanade han inåt bryggorna om något svinhuvud vågat lägga till vid hans vanliga förtöjningsplats. Smith Colstrup 38 (1916).
e) (†) i uttr. bära svinhuvudet, bära hundhuvudet. Jag stackar, som ingen ting mindre kan än parlera, skall bära swinhufwudet, wara tahlman, orator på academien, löpa åter poenal. CvLinné i Fries 2Linné 2: 230 (1759).
-HÅL. [fsv. svina hol] (i sht förr) av svin orsakat hål (se hål, sbst. 4) i hägnad; äv. (numera föga br., vard.) bildl., om smutsigt l. otrivsamt rum o. d. Schultze Ordb. 1759 (c. 1755). Björkman (1889; bildl.).
-HÅLLA. (numera knappast br.) bildl.: länge o. envist hålla kvar (ngn l. ngt). Tilas Ant. 1: 359 (1766). Hvem är den menniskjan som så svinhåller et värk (dvs. Botins Svenska Folkets Historia) h(vil)ket är så säkert om afgång? Porthan BrCalonius 315 (1796). I varje mötande skjuts såg han länsmannen sitta, vart vild, grät och skrek och måste svinhållas. SkogsarbMinn. 170 (1950).
-HÅLLARE. (†) person som föder upp svin; jfr hålla, v.1 24 e. Lindfors (1824). SFS 1892, Bih. nr 18, s. 3.
-HÅLLNING. uppfödning av svin; jfr hålla, v.1 24 e. Om swinhållning .. föranleder större osnygghet än som är derifrån oskiljaktig .. må Nämnden ega att tills widare förbjuda densamma. SFS 1874, nr 68, s. 13.
-HÅR. (svin- 1727 osv. svina- 1668—1951. svine- 1640—1781)
1) hår på l. av svin; äv. koll. ss. ämnesnamn, om (de minsta, styva) håren av tamsvin använda till olika praktiska ändamål (jfr hår, sbst. 1 d); jfr -ull. OxBr. 11: 785 (1640). Swinhåren böra uphämtas wid slagten, de kunna nyttias til tåg, eller ock bortsäljas til Städerne. Salander Gårdsf. 93 (1758). Swinhår lägges i skor om wintern at bewara fötterna för kjöld, äfwen göres deraf warma wantar at fiska med om wintertiden. Rothof 513 (1762).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i bildl. anv. av 1, om fårsvingel (vars tunna strån påminner om svinhår). Hembygden(Hfors) 1911, s. 149.
Ssgr (till 1; i sht förr): svinhårs-dyna. dyna stoppad med svinhår. BoupptVäxjö 1833.
-madrass. jfr -hårs-dyna. BoupptVäxjö 1846.
-matta. matta med svinhårsinslag. Alving Mäl. 87 (1943).
-rep. rep tillverkat av svinhår. BoupptRasbo 1766. Rig 1937, s. 145.
-täcke. jfr -hårs-madrass. BoupptToftnäs 1768. BoupptVäxjö 1795.
-HÖS. (svin- 1915—1954. svina- 1926) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. etnogr.) om grishuvud ss. maträtt; jfr hös, sbst.2 1. Nilsson FolklFest. 208 (1915). Wrangel FornTid. 141 (1926).
(1 e) -IGEL, sbst.1 [jfr t. schwein(s)igel] (†) om igelkott; äv. bildl., ss. skällsord till person som är smutsig o. orenlig l. som brukar smutsa ned. Dähnert 291 (1746). Se här får du pojke (sade fadern), det fins bier i denna butellen — akta din svinigel, lägg inte smörgåsen på herrens byxor. Beckman Främl. 90 (1885).
-IGEL, sbst.2, r. l. m.; anträffat bl. i sg. obest. [sv. dial. (Skåne) svinigel; av d. svin(e)egel; senare leden av d. dial. egel, ejel, ejle, sidoform till ajle, flytande kogödsel, motsv. sv. dial. a(de)l, dets. (se KMøller Svineegel 76 ff. (1974)); möjl. rotbesläktat med gr. ὄνϑος, gödsel] (†) om svinstia på stolpar. En flygel-länga .. i hwilken är stall till 6 kreatur, jämte foder-lada, dräng-kammare, och wagnshus samt apartemang, swin- och gås-igel. NyttGam. 1786, s. 360.
-ISTER. (svin- 1569 osv. svina- 1538—1642. svine- 1556—c. 1710) [fsv. svina ister, svinister] ister av svinfett (särsk. använt ss. näringsämne l. medicinsk beståndsdel i salvor o. d.); jfr ister, sbst.1, o. -fett, -flott, -späck. VarRerV 7 (1538). Tage koodyngio, så stort som itt gåss ägg .. Swijnijster stoort som itt halfft ägg, blande thet til plåster. Lemnius Pest. 24 (1572; uppl. 1917). Svinister erhålles i regeln ej af de närmast under huden liggande fettaflagringarna, späcket, hvilket direkt användes som näringsmedel, utan af bukfett, njurfett m. fl. fettaflagringar i kroppens inre. Ekenberg o. Landin 435 (1892). Svinister .. användes huvudsakligen såsom salvkonstituens. Gentz Lindgren 283 (1940).
-ISTRA. [delvis till -ister] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) GHT 1895, nr 281, s. 2.
-JAKT. (svin- c. 1755—1912 (: svinjaktshundar, pl.). svine- 1707) (i sht förr) vildsvinsjakt. Bark Bref 2: 169 (1707). Nordforss (1805).
Ssg: svinjakts-hund. FoFl. 266 (1912).
(3 a) -KALL. (vard.) kolossalt kall, väldigt kall. TurÅ 1923, s. 306.
-KARRÉ. (i sht förr) fläskkarré; jfr karré 2. Nordström Matlagn. 61 (1822). HemKokb. 94 (1903).
(1 d) -KASTANJ. (†) växten Bunium bulbocastanum Lin., jordkastanj. Franckenius Spec. B 1 a (1659).
-KLÖV.
1) klöv på l. av svin. Dahlman Reddej. 46 (1743).
2) (†) om missformad klöv hos nötkreatur (som är lång o. smal o. sammantryckt i sin bakre del). Sjöstedt Husdj. 1: 226 (1860).
(1 d) -KNYLA, äv. -KNYL. (†)
1) växt tillhörande släktet Stachys Lin.; särsk. om växten S. palustris Lin., knölsyska (jfr -knöl 1, -kål c, -nässla). Här i Småland wäxte helt andra ogräs i Wår-rågen, än dem man finner på åkrarne uppe i landet; ty acktar jag nödigt, at specificera de förnämsta .. (Sv.) Swinknyl (Lat.) Stachys Fl. .. i sidländta åkrar. Linné Sk. 422 (1751). (Lat.) Stachys Palustris .. (Sv.) Swin-knylar. Gadd SkadFråstn. 97 (1758). Björkman (1889).
2) växten Scrophularia nodosa Lin., flenört; jfr -döda 2, -knöl 2, -ört 1. Samzelius Blomst. 51 (1760). Kindberg NSvFl. 36 (1873).
(1 d) -KNÖL. (†)
1) (-knölar) växten Stachys palustris Lin., knölsyska; jfr -knyla 1, -kål c, -nässla. Lilja SvFoderV 264 (1867). Bolin Åkerogräs. 77 (1926).
2) (†) = -ört 1. Larsson FlVerml. 168 (1859).
-KOPPOR, pl. (svin- 1790 osv. svina- 1685) ss. benämning på olika slags smittsamma hudsjukdomar hos svin (o. andra djur) o. människa kännetecknade av varblåsor som torkar o. koagulerar till krustabildningar, äv. om själva utslagen; numera bl. i a o. b. Husdjurssjukdomarnes benämning .. (Sv.) Swinkoppor, (Lat.) Variolæ suillæ. SFS 1863, nr 32, s. 3; jfr b. Svinkoppor, på folk och hästar, botas genom rökning med svinhår. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 401 (1864); jfr a. NE (1995).
a) hos människa; särsk. om infektionssjukdom i huden, impetigo; förr särsk. om vattenkoppor. Drängen Per .. förebär sådan besmittelse (dvs. blodfläckar) på kläderna wara förorsakat af en watuböller och swijnakoppor, som the kalla, och elliest af ingen fahrlig inwertes siukdoom. VDAkt. 1685, nr 163. Twenne unga flickor .. voro angripne af ovanligt ymnige så kallade svinkoppor med .. feber. Hedin PVetA 1818, s. 18. IllSvOrdb. (1955; om vattenkoppor; angivet ss. ”åld.”). Lindskog o. Zetterberg (1981; om impetigo, angivet ss. folklig benämning). Vissa arter (av stafylokocker) orsakar hudinfektion, som t ex bölder, svinkoppor och sårinfektioner. VLäkarb. 101 (1982).
b) veter. svinsjukdom förorsakad av virus. Florman Hushållsdj. 269 (1834). Svinkoppor .. (dvs.) sjukdom hos svin, orsakad av ett koppvirus. NE (1995).
-KORV. (svin- 1708—1913. svine- 1562) (numera knappast br.) fläskkorv; äv.: blodkorv av svin. Af korf hade man .. bock- och gete- 2 t(unno)r 1 fj(ärding) samt svynekorf 1 1/2 t(unn)a. NorrlS 1—6: 342 (1562). (Sv.) Swinkorf .. (fr.) Boudin. Nordforss (1805). Auerbach (1913).
-KOTLETT. (numera i sht i Finl.) fläskkotlett. Nordström Matlagn. 61 (1822). Stenmark FinlSv. (1983).
(1 d) -KRASSE, äv. -KRASSA. (svin- 1724—1916. svine- 1685—1694) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. benämning på olika slag av växter begärliga för (vild)svin. (Eng.) Swine-cresses, (sv.) swin-krassar. Serenius 424 (1734); möjl. till a. särsk.
a) om växten Coronopus squamatus (Forssk.) Asch., kråkkrassing. (Lat.) Coronopus Ruellii (Sv.) Swinkrasse .. är annuel och liten, ehuru desz stjelkar äro greniga och bladfulla. Fischerström 4: 448 (1792).
b) om växten Capsella bursa-pastoris (Lin.) Medik, lomme. Hembygden(Hfors) 1911, s. 149.
-KREATUR~002, äv. ~200. kreatur som utgörs av svin, svindjur. KulturbVg. 3: 48 (1706).
-KRETLE, -KRETSLA, se -krässla.
-KROPP. jfr kropp, sbst.1 1 (d β). Meurman (1847).
(1 d) -KRÄSSLA l. -KRETLE l. -KRETSLA, r. l. f. (svin- 1824—1885. svina- c. 1550. svino- 1638—1684. -kretle c. 1550. -kretzla 1683. -kräsla 1659—1847. -krässla (-esz-) 1638—1885) [senare leden möjl. samhörig med krasse, sbst.1, l. kräsen; växtens rotknöl är begärlig för svin] (†) = -bröd 2. 2LinkBiblH 4: 70 (c. 1550). Lyttkens Ogräs 72 (1885).
-KUR. (†) jfr häst-kur. Aken Reseap. 273 (1746).
(3 b) -KYLA. (vard.) kolossal kyla, väldig kyla. DN(B) 16 ⁄ 1 1958, s. 5.
(1 d) -KÅL. [sv. dial. svinkål] om olika slag av växter begärliga för svin. särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växten Sinapis arvensis Lin., åkersenap. Linné Fl. nr 548 (1745). Bolin Åkerogräs. 123 (1926; fr. Västergötl.).
b) (†) om växten Sonchus oleraceus Lin., kålmolke; jfr mjölk-tistel 2 b, har-kål 1. (Lat.) Cicerbita, Lactuca leporina, Sonchus levis. (Sv.) Harekåål, Swinkåål, Gåsetistel. Franckenius Spec. (1659).
c) (†) om växten Stachys palustris Lin., knölsyska; jfr -knyla 1, -knöl 1, -nässla. Serenius Iiii 2 b (1757).
d) (†) om växten Leontodon autumnalis Lin., höstfibbla. Retzius FlOec. 59 (1806).
-KÄFT. käft (se d. o. 1 a) hos svin; förr äv. bildl., (skämts.) om person med hängande underkäke. Möller 151 (1755). Dalin (1854).
-KÄTTE. jfr kätte, sbst.1 1. LfF 1902, s. 258.
(3 b) -KÖLD. (vard.) jfr -kyla. Vi 1947, nr 44, s. 4.
-KÖPARE. (numera föga br.) jfr köpare 1 a o. -handlare. Möller (1790). Heinrich (1814).
-KÖRN, se d. o.
-KÖTT. (svin- 1593 osv. svina- 1538—1764. svine- 1558—1671) [fsv. svina kiöt] VarRerV 28 (1538).
Ssgr: svinkötts-, äv. svinkött-handlare. Ekblad 289 (1764).
-undersökning. VerdS 94: 13 (1900).
-LEVER. (svin- 1832 osv. svine- 1650) lever hos l. från svin; särsk. kok. Hildebrand MagNat. 143 (1650).
(2 a) -LEVERNE. (svin- c. 1755. svina- 1582—1846 (om ä. förh.). svine- 1626—1680) (†) om sedeslöst o. utsvävande leverne (se d. o. 5). PErici Musæus 5: 83 a (1582). BL 12: 278 (1846).
-LIKNANDE, p. adj. som liknar ett svin(s). Melin AmazUrskog. 88 (1929; om gnagare).
(1 d) -LINGON. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht i Finl.) (bär av) växten Arctostaphylos uva-ursi (Lin.) Spreng., mjölon; jfr -bär 2. TPedFinl. 1895, s. 126.
-LORT. (svin- 1697 osv. svina- c. 1600. svine- 1614—c. 1635) [fsv. svina lorter] jfr lort 1. För Näsablodh. Skall man tagha en färskan Swijnalort och hållan wäl under näsan thett hielper. OMartini Läk. 29 (c. 1600).
-LUKT. (svina- c. 1645) IErici Colerus 2: 220 (c. 1645).
-LUS. (svin- 1734 osv. svine- 1752. svins- c. 1580) zool. lusen Haematopinus suis Lin. (som företrädesvis lever på kroppen på svin). VocLib. avd. 10 (c. 1580). Svinlusen .. har med nutida tamsvin spritts över stora delar av världen. DjurVärld 3: 52 (1963).
(3 a) -LÅNG. (vard.) kolossalt lång. Parling FrVildm. 67 (1995).
-LÄDER. (svin- 1805 osv. svina- 1941—1951. svine- 1630) av svinhud berett starkt, segt o. grovporigt läder. Silfverstolpe BokbSthm 216 (i handl. fr. 1630; om bokband). En plånbok av prima ljust svinläder. Stiernstedt Attentat 181 (1942). Svinläder brukas mest till sadelmakeri-, väsk- och bokbinderiarbeten. Form 1947, s. 105. särsk. [efter motsv. uttr. i d.] i det ordspråksliknande talesättet förgyllning förgår, men svinläder består o. d., för att beteckna att god kvalitet varar längst o. därför hävdar sig i längden. ”Förgyllning förgår, / men svinläder består” sade väggarna. Andersen Sag. 465 (1850). Det är nog sant, hvad som säges i de gamla visdomsorden: ”Förgyllningen förgår, men svinläder består” och ”Ärlighet varar längst”. NDA 1912, nr 190, s. 4. Den tröstande förvissningen, att om också förgyllningen förgår, så är det inte bara svinläder som består. Bergman Skyar 271 (1936).
Ssgr: svinläders-, äv. svinläder-band. jfr band, sbst.1 16. Thon o. Kirsch 135 (1856).
-gul. Forss Mañan. 173 (1937).
-plånbok. Edlund Chandler Syst. 61 (1950).
-portfölj. SAOL (1950).
-säte. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 37 (1836; på sadel).
-väska. SAOL (1950).
-LÄGA. (†) om liggplats för svin; jfr lega, sbst.1 3, o. -busa, -byssja, -läge. Aken Landap. 71 (1747).
-LÄGE. (svin- 1662—1768. svina- 1712) (†) om liggplats för svin; jfr läge 2 o. -busa, -byssja, -läga. Fatab. 1933, s. 115 (i handl. fr. 1662). En swin stugu, eller swin läge, ther slike creatur dag och natt äro. VDAkt. 1768, nr 385.
-LÄN. De största svinlänen är Malmöhus och Kristianstads med vardera drygt en halv miljon svin. LantbrABC 21 (1980).
-MAGE. (svin- 1659 osv. svina- 1578—1938. svine- c. 1645—1736) [fsv. svina maghi]
1) svins mage; äv. om magsäck av slaktat svin. BOlavi 8 b (1578). Tungan, Mellangården, Lefren och Lungan hackas mycket fint .. derefter stoppas då maten uti Svinmagen (osv.). Warg Bih. 20 (1765). I hufvudsak tillginge fabrikationen (av margarin) nu som då (på 1860-talet), men man hade tagit bort tillsatsen af svin- eller fårmage vid råtalgens smältning. KemT 1908, s. 18. Preparat från svinmage ha visat sig kunna ersätta leverpreparaten. Lindbom Blodsj. 308 (1937).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh., skämts.) i sht i sg. best., om olika innehållsrika äldre lexikon, särsk. dels om den av Elau Petri Helsingius år 1587 utgivna svensk-latinsk-grekiska ordboken Synonymorum libellus, dels om det av Per Schenberg år 1739 utgivna Lexicon latino-svecanum; äv. om annan innehållsrik ä. ordbok l. glosbok o. d. BoupptSthm 10 ⁄ 11 1659, nr 133 (om Synonymorum libellus). Jag .. tog .. af min hylla en så kallad Swinmage, den enda Latinska Ordbok som mitt Bibliothek äger. AJourn. 1815, s. 2. Weste FörslSAOB (c. 1817; om tjock glosbok). Schenbergs svinmage och Sjögrens grammatika .. lågo, jemte katekesen, Fants postilla och diverse andre böcker, väl inpackade. CFDahlgren 4: 121 (1831). Schenberg utgav .. ”Lexicon latino-svecanum” (1739) .. (känt under namnet ”Svinmagen”). 2SvUppslB 25: 437 (1952).
b) (†) om vit, flat, oval potatis. VexiöBl. 1828, nr 17, s. 4.
c) (†) pejorativt, om person, mer l. mindre liktydigt med: avskyvärd människa, usling, svinpäls. BrinkmArch. 1: 313 (1822).
(1 e) -MAKAK -maka2k, r.; best. -en; pl. -er. [senare leden är liksom eng. o. fr. macaque, makak, av port. macaco, apa, upptaget fr. ett bantuspr.] zool. apan Macaca nemestrina Lin. (vars svans är tunnhårig o. hopknollrad som en grissvans); jfr -apa. Svinmakaken .. finns i Burma, på Malackahalvön, Sumatra, Java och Borneo. DjurUnderbVärld 5: 75 (1983).
(1 d) -MANDLAR, pl. (svin- 1824—1885. svine- 1716) (†) = -bröd 2. Lindestolpe FlWiksb. 13 (1716). Lyttkens Ogräs 72 (1885).
-MARK. (svin- 1746. svine- 1538) (†) markområde nyttjat till betesmark för svin. G1R 12: 12 (1538). Roman Holbg 121 (1746).
-MAT. (svin- 1734 osv. svina- c. 1720. svine- 1611—1727)
1) till 1: mat lämpad l. avsedd l. iordninggjord för svin. Forsius Phys. 164 (1611). Swin-mat af ållon, hwarmed swinen gjödas i eke-skogen. Lind 1: 589 (1749). Svinmat, hvartill räknas matrester, köksafskräden och dylikt, skall uppsamlas i täta flyttbara kärl af stålplåt. LAHT 1907, s. 346. Stiernstedt Sneck. 149 (1924).
2) till 1: mat av svin; förr särsk. (skämts.) om svinsylta. Weste FörslSAOB (c. 1817; om svinsylta).
3) i bildl. anv. av 1: mat som är så dålig att den endast är lämpad för svin, orenlig l. illa lagad mat. På en sockenstämma klagar (komminister Hålberg) .. öfver, att somliga gåfvo honom till lön ”magert skräp, agnar och svijnamat”. Hagström Herdam. 4: 285 (cit. fr. c. 1720). Dalin (1854; om oren o. illa tillagad mat). Fadern hade sagt, att de kallade detta överblivna bröd för svinmat. Beijer BritaGrossh. 28 (1940).
4) (numera bl. tillf., skämts.) i bildl. anv. av 1 (o. 3), särsk.: material till tidningsartikel, spaltfyllnad. ”Nu då, Blomberg, nu då, vad ha vi nu då för svinmat åt allmänheten nu då?” brådskade redaktören. Högberg Utböl. 2: 10 (1912).
Ssgr (till -mat 1): svinmats-, äv. svinmat-kärl. Post Renhålln. 30 (1904).
(1 d) -MILLA l. -MILL. (svin- 1870—1916. svina- 1838—1926. -mila 1891—1926. -mill 1838—1911. -milla 1870—1916) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) svinmålla (se -målla 1); jfr milla 1. Lilja SkånFl. 128 (1838). Lyttkens Växtn. 1108 (1911).
2) = -bröd 2; jfr milla 2. SDS 3 ⁄ 9 1916, s. 5.
3) = -ört 3. Post Ogräsv. 84 (1891). Bolin Åkerogräs. 88 (1926).
-MJÄLTE. (svin- 1905. svine- c. 1645) IErici Colerus 1: 354 (c. 1645).
-MJÖLK. mjölk från svin, somjölk. Hammarsten FysiolK 425 (1883).
(1 d) -MOLKE. bot. växten Sonchus asper (Lin.) Hill, svintistel (se -tistel 2). Krok o. Almquist Fl. 1: 54 (1956).
(1 d) -MÅLLA, äv. -MOLLA. (svin- 1685 osv. svine- 1638—1739)
1) om växt av släktet Chenopodium Lin., ogräsmållor; särsk. (bot. o. numera bl.) om växten C. album Lin. (jfr -gräs, -milla 1, -mäll); förr äv. dels om den i ä. botanisk systematik ss. egen art uppförda växten C. suecicum Murr, svenskmålla (jfr -mäll o. grön-molla, mjöl-gräs), dels om växten C. rubrum Lin., rödmålla (i ä. botanisk systematik ofta benämnd Atriplex sylvestris), dels om släktet; jfr -död 2 slutet, -döda 1, -döds-rot. Atriplex sylv. latifolia, C. B. seu pes anserinus, Rudb. Chenopodium .. Bredbladat will Swijnemålla, Swijnedöda, Hundekåål, Gåsefoot. Bromelius Chl. 10 (1694). Chenopodium .. Suecis Swin-molla. Linné Fl. nr 210 (1745). Kalm Resa 2: 248 (1756; om C. album). Chenopodium viride .. Swinmålle et ogräs i kryddgårdar. Samzelius Blomst. 28 (1760). Wäxter hwilka kor, oxar och kalfwar almänt äta och må wäl af .. mästadelen af chenopodia swinmållor, löfwen af alm, örten laserpitium (osv.). Gadd Landtsk. 2: 201 (1775). SKL (1864; om släktet). Rödmållan (Chenopodium rubrum L.) .. som också kallas Svinmålla, kan nyttjas till grönkål. Nyman VäxtNatH 2: 216 (1868). SvBotT 1997, s. 277 (om C. album). särsk. (†) om växten Chenopodium bonus-henricus Lin., lungrot; jfr god-henrik. (Lat.) Atriplex canina, Bonus Henricus, Herba infarinata, Tota bona .. (Sv.) God Hindrich, Stoltz Hindrich, Swinemålle, Hundemålle. Franckenius Spec. A 4 a (1638). Tagh een Handfull Daggeört, Sanickelört .. God Hindrick (SwijneMolle) med Rötterna och Gräset .. I een Kättel öfwer een halff Tijma insudet, twagh såret reent. Böhme Läk. 249 (1648). Dahlman Reddej. 129 (1743).
2) om växt av släktet Atriplex Lin., strandmållor; särsk. (o. numera föga br.) om växten A. patula Lin., vägmålla (jfr -mäll). Broman Glys. 3: 772 (1724). Retzius FlOec. 89 (1806; om A. patula). Spjutmållan (Atriplex hastata L.) .. Denna och nästa (dvs. A. patula) .. erhålla stundom, liksom de vanligaste Chenopodierna, benämningen Svinmålla. Nyman VäxtNatH 2: 223 (1868). IllSvOrdb. (1955; om A. patula).
(1 d) -MÄLL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svinmålla (se -målla 1); förr äv. dels om den i ä. botanisk systematik ss. egen art uppförda växten C. suecicum Murr, svenskmålla (jfr -målla 1 o. grön-molla, mjöl-gräs), dels om växten Atriplex patula Lin., vägmålla; jfr -målla 2. Swin-Mell el. Molla .. (dvs. C. viride) äfwen Mjölgräs kallad .. Förtäres wanligt af Getter, Får och Swin. Fischerström 4: 358 (c. 1795). Chenopodium album L. (dvs.) Swin-Mell. Gosselman BlekFl. 48 (1865). Swinmell, med olikformiga, vågiga blad, hvitmjöliga blomklasar: Chenopodium viride L., äfven Atriplex patula L. Fries Ordb. 78 (c. 1870). Bolin Åkerogräs. 142 (1926).
(1 d) -NARV. (†) = -gräs b. VetAÅb. 1908, s. 234.
(1 d) -NATE. (svin- 1738—1911. svine- 1638—1683)
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -gräs b. (T.) Mos-Kraut .. (sv.) sjö-blad, svin-nate. Lind 1: 1159 (1738). Lyttkens Växtn. 1075 (1911).
2) (†) växten Zostera marina Lin., bandtång (i förlinneansk systematik benämnd Alga palustris). Alga palustris. Swine Nate. Franckenius Spec. A 2 b (1638). Tillandz A 2 b (1683).
-NJURE. i sht kok. o. slakt. Nordforss (1805).
(1 d) -NÄSSLA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Stachys palustris Lin., knölsyska; jfr -knyla 1, -knöl 1, -kål c. Nyman HbBot. 280 (1858). BotN 1896, s. 10.
(1 d) -NÖT. [efter amerik. eng. pignut] om det från Nordamerika härstammande trädsläktet Carya Nutt.; numera bl. ss. förled i ssgr. Carya, hickorynöt, svinnöt. HbTrädg. 5: 42 (1874).
Ssgr (fullt br., i fackspr.): svinnöts-, äv. svinnöt-hickory. trädet Carya glabra (Mill.) Sweet. Carya glabra (dvs.) svinnötshickory. Hylander PrydnV 37 (1948).
-träd. hickoryträd. Svinnötträd, en art valnötträd (Juglans porcina). Cnattingius (1878, 1894).
-OK. (förr) om (vanl. triangulärt) ok fäst kring nacken på svin (avsett att hindra det att tränga sig igenom gärdsgårdar o. d.). Berg SkansenVagnh. 23 (1926).
(1 d) -OLLON. (svins- 1687) ollon ss. svinföda. LMil. 2: 93 (1687).
(3 a) -ONT. (vard.) kolossalt ont, förskräckligt ont. Lieberath Span. 123 (1916).
-OTTA. (vard.) eg. om den tidigaste delen av dygnet då svinslakten i ä. tid började, timmarna före gryningen; äv. allmännare: mycket tidig morgonstund; särsk. i uttr. i svinottan, mycket tidigt på morgonen. Troligtvis har jag ådragit mig .. (influensan) genom mina bad i svinottan, kl:n 6. Tegnér Brev 8: 149 (1937). Karlsson i Hanken och Jon i Smörbyttan, som varit där i en svinotta, körde hemåt med sina enbetsoxar. Spong Kråkn. 140 (1963). Juldagens morgon tvingades jag upp i svinottan för att dela ut mat bland de fattiga. Jersild 50Fräls. 108 (1984).
-PENNINGAR, pl. (svin- 1687. svine- 1540) (förr) i penningar utgående skatt för svin. Kiemenärene äge svara till sakörer, ström penninger, svine penninger, öll sitz, gate penninger. Almquist CivLokalförv. 3: 149 (i handl. fr. 1540). Rusttjensts Taxa til Hardt Korns Uträkning .. Swin Penningar .. 8 Marck. LMil. 2: 93 (1687).
-PEST. [efter amerik. eng. swine plague] veter. av virus förorsakad smittsam svinsjukdom med i regel dödligt förlopp; i ä. tid ofta liktydigt med: mjältbrand; jfr -sjuka 1. Salander Gårdzf. 41 (1727). SFS 1863, nr 32, s. 20 (angivet ss. liktydigt med mjältbrand). Rödsjuka, rödsot, svinsjuka, svinpest, tyfus, erysipelas, smittosam svinsjukdom, som uppträder om sommaren, ofta med stor häftighet. Juhlin-Dannfelt (1886). Svinpest, svinrödsjuka (dvs.) en infektionssjukdom hos svin med inflammation av tarmkanalen. Lindskog o. Zetterberg (1981). Svinpest har inte uppträtt i Sverige sedan 1943. NE (1995).
-PIGA. (svin- 1892—1950. svine- c. 1645) (förr) jfr piga 3 o. svine-deja. IErici Colerus 2: 211 (c. 1645).
(1 d) -PORS. [jfr t. dial. schweinepost, schwienposs, växten Ledum palustre, använd ss. botemedel mot svinsjukdom] (†)
1) växten Ledum palustre Lin., skvattram, getpors. Billberg BotScand. nr 18 (1822).
2) växten Myrica gale Lin., pors. Kröningssvärd FlDal. 62 (1843). Dybeck Runa 1847, s. 29.
-PREMIERING. SFS 1911, nr 120, s. 1. Stipendiat är skyldig .. följa inom landet ordnade nötboskaps-, svin- och fårpremieringar samt smör- och ostprovningar. Därs. 1916, s. 995.
-PRIS.
1) till 1: pris på svin (o. svinkött). LB 3: 753 (1907).
2) till 3 b: hutlöst pris. Österling DitNäs. 30 (1949).
-PRODUKTION. LAHT 1932, s. 136.
-PULVER. (förr) (i sht inom folkmedicinen använt) pulver för botande av svin. Aken Reseap. 278 (1746).
-PÄLS. (vard.) bildl., om svinaktig person; lymmel; ofta använt ss. okvädinsord; jfr -hund 2. När .. (ölet) bestelt war wille Ollof endå en kanna hafua thå nekade thee tåå kallade Ollof them strax edra swijnpelsaar, och slog åt them. GävleDomb. 79 (1633). (Sv.) Svinpels .. (Fr.) Coquin. Weste (1807). Han hade någon svinpels med sig, som fick honom att supa, kan en tro! Strindberg Hems. 145 (1887). Det var rätt åt den svinpälsen, tyckte patron Svensson med sin vanliga uppriktighet. Väring RangKatt 149 (1924).
-PÖL. pöl vari svin gärna vältrar sig. Nordforss (1805).
-RAS. jfr ras, sbst.2 1 b. Nilsson Fauna 1: 453 (1847).
-REVBEN~02 l. ~20. särsk. (numera föga br.) om revbensspjäll. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
-REVBENS-SPJÄLL. (numera föga br.) Warg 344 (1755).
-REVBENS-STYCKE. (numera föga br.) Sjöberg Singstock 70 (1832).
-RIK.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: rik på svin. Det hund- och svinrika England. Almqvist Fattigd. 55 (1838).
2) till 3 a: (vard.) kolossalt rik, väldigt rik. Östergren Ant. 25 ⁄ 2 1925.
-RING. (svin- 1818 osv. svine- 1560) (förr) jfr ring, sbst.1 2 f. NorrlS 1—6: 342 (i handl. fr. 1560). RedNordM 1929, s. 20.
-RINGANDE. (svine- 1681) (förr) = -ringning. Husesynordn. 18 ⁄ 7 1681, s. B 3 b.
-RINGNING. (förr) om handlingen l. verksamheten att sätta ring i trynet på svin; jfr ringa, v.2 2 c. KulturbVg. 1: 179 (1759). Kulturen 1959, s. 58.
(1 d) -ROS. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -ört 3. Fries Ordb. (c. 1870). Bolin Åkerogräs. 88 (1926).
(1 d) -ROT. (svin- 1734 osv. svina- c. 1645. svine- 1647)
1) om (rot av) växt som är begärlig för svin o. som i ä. tid användes inom folkmedicinen; särsk. dels (i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) om växterna Bistorta vivipara (Lin.) Gray, ormrot (jfr -gräs a, -tåg), o. Rumex crispus Lin., krusskräppa (jfr -skräppa, -syra), dels (bot.) om växten Scorzonera humilis Lin., kornfibbla (jfr -blomster). Om Oolen (dvs. en svinsjukdom) .. uthi .. (de sjuka svinens) Dryck kan man läggia Swijnaroot. IErici Colerus 2: 215 (c. 1645). Een godh gammal Salwa at göra. Tagh först 2 lod Ibiskroot, kan tu henne intet bekomma, så tagh Swijneroot. Wollimhaus Läk. 149 (1647). Linné Fl. nr 685 (1755; om S. humilis). Polygonum viviparum .. Svinrot: Särna. LandtbrTDal. 1907, juni s. 30 (om ormrot). Bolin Åkerogräs. 94 (1926; om krusskräppa). SvBotT 1997, s. 405.
2) om den i ä. läkekonst använda (torkade l. på annat sätt beredda) roten av maskros; jfr -ört 3. (Sv.) Svinrot (Lat.) Radix Taráxaci. Lindgren Läkem. (1902). Krook Handköpsben. 140 (1951).
-ROTA. (svin- 1805—1852. svina- 1706) [senare leden är bildad till rota, v.3] (†) område där svin rotar l. har rotat, grop åstadkommen gm svins rotande. NVedboDomb. Höstt. 1706. ÖoL (1852).
-RUMPA. (svin- 1674 osv. svine- 1697) svins svans; äv. bildl., ss. nedsättande beteckning för person, särsk. använt ss. okvädinsord. (Den anklagade) talar genom sitt fönster, swär och kallar gärdzwachtarne swijnrumpor och skälmar. UUKonsP 11: 102 (1674). (Sv.) Swinrumpa .. (Fr.) Queue de cochon. Nordforss (1805). Pluderhosor! Svinrumpor! Asyngel! Skällsorden haglade som stenar efter dem. Wester Reymont Bönd. 4: 51 (1924).
-RYGG. (svin- 1558 osv. svina- c. 1525—1597. svine- 1560—1743) [fsv. svina rygger]
1) rygg på l. av svin; äv. (slakt. o. kok.): ryggstycke av svin (jfr rygg 1 c). Hagdahl Kok. 13 (i handl. fr. c. 1525). Rycker man bårsten, et hår eller någre allenast, ut på Swine-Ryggen och finner på ändan litet blod eller wäskacktig fetma hängandes, så är wiszerlig Swinet icke friskt. Salander Gårdzf. 41 (1727). Till middag fick man (enligt dansk folksed) på sina ställen soppa på svinrygg. Celander NordJul 1: 241 (1928).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om form l. formation hos föremål l. i terräng l. spel o. d., som för tankarna till en svinrygg; särsk. om upphöjd längsgående (spetsig) åsformation i terrängen. Marklin Illiger 53 (1818). Han lade stenen jämnt på hela vägens bredd och icke så, att den bildade svinrygg. LfF 1901, s. 57. Alla dessa åsar eller ”svinryggar” ha bildats under istiden. Eklund Lampén Gränskarel. 60 (1922). Kanonsläden stannar med ena meden djupt insjunken i den mjuka drivan, den andra högt uppe på vägens svinrygg. FinlÖde 110 (1927). särsk.
a) (förr) om bösspipa försedd med en längs hela översidan gående ås med vass kant l. rygg; äv., metonymiskt, om gevär med sådan pipa. ÅgerupArk. Bouppt. 1743 (om gevär). En utmärkt god Hagelbösza med Swinrygg för 45 R(iks)d(ale)r. DA 17 ⁄ 1 1825, s. 3. Pipan är en grov, slätborrad svinrygg med drygt 20 mm:s kaliber och bältsikte av järn. Livrustk. 1940—42, s. 18.
b) (mjukt tuperad) kvinnofrisyr med håret vridet i en vertikal rulle l. knut som bildar en linje från hjässan till nacken; jfr odett-frisyr. Kleen Kvinn. 230 (1910). NE (1995).
c) spelt. om formation erhållen i kägelspel då i en uppställd kägelfyrkant de tre i mitten stående käglorna (inklusive kungen) träffas o. slås ner; äv. om det kast som åstadkommer ”svinrygg”. Svinrygg .. (ger) 4 (poäng) då 3 i rad stående käglor falla. HbiblSällsk. 2: 77 (1839). Svinrygg .. kägelkast där de tre mittkäglorna med kungen träffas. IllSvOrdb. (1955). Slås bara de mittersta käglorna ner får man en svinrygg. ÖgCorr. 13 ⁄ 5 1968, s. 24.
d) sjöt. om den form ett fartygs språnglinje får då fartyget blir ryggbrutet (se rygg-bruten 2 b); motsatt: kattrygg. Svinrygg. Ett fartygs ryggbrytning i motsatt förhållande till kattrygg: Contre-arc. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). Rydholm (1967).
e) (numera knappast br.) = -fylking 1. Dalin (1854). IllSvOrdb. (1955).
-RYKTARE. (numera föga br.) svinskötare. BoupptVäxjö 1895. Vid Kungl. Patriotiska sällskapets sammankomst den 17 december 1915 beslöts att utdela följande belöningar: .. Den mindre medaljen med Konungens bröstbild åt .. svinryktaren Nils Jönsson. PT 2 ⁄ 2 1916, s. 3. Nilsson Bock 75 (1933).
-RÅG. (svin- 1820—1840. svina- 1784—1787) (†) [fsv. svina rogher] om ett slags råg som såddes sent på hösten o. mognade sent (så att svinen på hösten kunde beta på härmed besådda områden); jfr rot-råg. 1784 Sept. 29 Såddes de 2 nye åkrarna i gärdet med 1 1 ⁄ 2 skäppa swina-rog. Sjögren Journ. 29 ⁄ 9 1784. Lundequist Landtbr. 249 (1840).
-RÄKNING. räkning av svin. SFS 1930, s. 733.
-RÄNTA. i sht slakt. jfr ränta, sbst.2 1. ÖoL (1852). Järnvägsminn. 38 (1952).
-RÖDSJUKA~020. veter. om elakartad o. smittsam infektionssjukdom hos svin (med bl. a. blåröda upphöjda förändringar av huden). Hygiea 1900, 2: 471. Lindskog o. Zetterberg (1981).
-RÖDSOT. (†) svinrödsjuka; jfr rödsot 4. Sundberg Skyddsympn. 20 (1896).
-RÖRA. (svin- 1749—1889. svine- c. 1630) (numera mindre br.) jfr röra, sbst.3 2 a α. Annerstedt UUH 1: 276 (i handl. fr. c. 1630). Lind 1401 (1749). Björkman (1889).
-SIDA. särsk.: fläsksida; jfr sida, sbst. 4. BtFinlH 4: 368 (1568). Heinrich (1814).
-SJUKA. (svin- 1730 osv. svina- c. 1645)
1) smittsam sjukdom hos svin; förr särsk. dels om svinpest o. svinrödsjuka, dels = ol (se ol, sbst.1); jfr -pest. När stoor Swijnasiuka är. Tå skal man gifwa them in ett .. (kvintin) Eberwurtzel (dvs. karlinrot) medh Wijn eller Ööl. IErici Colerus 2: 220 (c. 1645). Orsten, lapis suillus, fœtidus, en .. kalckstens art, hwilken .. til pulfwer sönderstöt brukas af gemene man emot Boskaps siukdomar, serdeles emot den Swinsiukan som Oran kallas, hwaraf samma sten sit namn synes hafwa bekommit. Bromell Berg. 28 (1730). En sjukdom, som under lång tid förväxlats och hopblandats med svinpest, är svinsjuka. LAHT 1903, s. 397. Svinsjuka (dvs.) smittsam sjukdom hos svin orsakad av en dubbelinfektion av virus o. bakterier. IllSvOrdb. (1955).
2) (†) om påssjuka. TPedFinl. 1895, s. 124. FoU 15: 75 (1902).
-SJUKDOM~02 l. ~20. (svin- 1746 osv. svina- 1757. svine- c. 1645) sjukdom hos svin. IErici Colerus 1: 310 (c. 1645).
-SKABB. jfr skabb 1 b. Lundberg HusdjSj. 493 (1868).
-SKARN. (svin- 1690. svine- 1647) [fsv. svina skarn] (†) exkrementer från svin. Wollimhaus Läk. 86 (1647). Rålamb 14: 49 (1690).
-SKINKA. (svin- 1676—1856. svina- 1640) (numera föga br.) skinka (se skinka, sbst. 1); särsk. ss. maträtt. Linc. Hhh 3 a (1640). Afzelius Sag. VIII. 1: 45 (1856).
-SKINN. [fsv. svinskin] (berett l. oberett) skinn av svin. (Skorna i Kina) göras helt och hållit af svinskin. Osbeck Resa 150 (1751, 1757). Swinskin plär wid slaktningen aftagas och sedan fettet är kokat derutur, beredes til hwarjehanda behof. Rothof 514 (1762). Bhestys eller vattenbärarne, mörka gestalter med håriga ben och blodröda turbaner och med vattenfylda svinskinn på ryggarne, skuttade omkring öfverallt emellan tälten med sin våta börda. Lundgren MålAnt. 2: 156 (1872). (Sadelns stomme) göres vanligen af bokträ, klädes med starkt, dubbelt hamptyg, stoppas med ull eller svinhår och öfverklädes slutligen med kalf- eller svinskinn. ArbB 263 (1887). Bandet (dvs. ett bokband från 1500-talet) som antagligen är utfördt i Stockholm, är af svinskinn med blindpressningar. Fatab. 1911, s. 130.
Ssgr: svinskinns-, äv. svinskinn-band. jfr skinn-band 2. KyrkohÅ 1912, s. 180.
-läder. Tegnér Brev 10: 50 (1841).
-påse. Hagberg Shaksp. 8: 231 (1849).
-vägg. vägg överklädd med svinskinn. VFl. 1928, s. 136.
-SKORV. SAOL (1950).
(1 d) -SKRÄPPA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växten Rumex crispus Lin., krusskräppa; jfr -rot 1, -syra. Retzius FlOec. 627 (1806). Bolin Åkerogräs. 94 (1926).
-SKÖTARE. person anställd för att utfodra o. sköta om svinen på en gård l. dyl.; jfr -ryktare. Post Renhålln. 25 (1904).
Ssgr: svinskötar-elev. SFS 1919, s. 1188.
-kurs. 2NF 36: 1191 (1924).
-SKÖTSEL. (svin- 1804 osv. svina- c. 1645—1764) jfr skötsel 1 b. IErici Colerus 2: 210 (c. 1645).
-SLAG. (svin- 1773 osv. svina- 1632. svine- 1555—1862 (i vers)) jfr slag, sbst.2 1. G1R 25: 590 (1555).
-SLAKT.
1) slakt (se slakt, sbst.1 2) av svin; förr äv. (tillf.) konkretare, om lokal i slakthus för sådan slakt; äv. (numera bl. tillf.) bildl., om de skärande ljud (påminnande om skrik från svin som slaktas) som frambringas gm oskickligt fiolspel. De hacke-korfwar som giöras efter swin-slagt, är bäst at låta maten blifwa okokad. Warg 447 (1755). Strindberg Giftas 1: 123 (1884; bildl., i fråga om fiollektioner). SDS 1904, nr 239, s. 3 (konkretare).
2) (†) om slaktat svin; jfr slakt, sbst.1 3. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jag säljer årligen ett dugtigt Swinslagt; hwart annat år, en gödd Oxe. VexjöBl. 8 ⁄ 4 1836, s. 2.
Ssg (till -slakt 1): svinslakt-anläggning. Jersild Grisjakt. 29 (1968).
-SLAKTARE. jfr slaktare 2 o. -stickare 1. Lind 1465 (1749). Efter ett stormöte .. beslöt de 60 svinslaktarna vid KBS i Kristianstad att fortsätta sin vilda strejk. SDS 3 ⁄ 1 1989, s. 23.
-SLAKTERI.
1) om verksamheten att ss. näringsfång bedriva slakt; äv. om näring l. rörelse som grundar sig på sådan verksamhet; särsk. ss. förled i ssgrna -slakteri-bolag, -förening; jfr slakteri 2. Roth Geogr. 281 (1881).
2) jfr slakteri 4. UNT 8 ⁄ 1 1935, s. 1.
Ssgr (till -slakteri 1): svinslakteri-bolag. NerAlleh. 9 ⁄ 9 1896, s. 4.
-förening. EkonS 1: 236 (1891).
-SLÄKTE(T). om det i ä. zoologisk systematik uppförda släktet Sus Lin. Oldendorp 1: 298 (1786). 2SvUppslB (1953).
-SMUGA. (svin- c. 1755. svina- 1681) [fsv. svinasmugha] (†) om smyghål l. kryphål för svin (i gärdsgård l. dyl.). Verelius 249 (1681). Schultze Ordb. 4625 (c. 1755).
(1 e) -SNOK. zool. snoken Heterodon platyrhinos Latreille (vars nosspets liknar ett svintryne). 2SvUppslB (1953). DjurVärld 7: 547 (1962).
-SNÖPARE. (svin- 1738—1966 (om ä. förh.). svine- 1590—1591) (förr) person som yrkesmässigt snöpte svin; jfr -gällare. KlädkamRSthm 1590 C, s. 54 a.
-SPETS. (†) svinspjut; jfr spets, sbst.1 G1R 1: 190 (1524).
-SPETT. (†) svinspjut; jfr spett, sbst.2 4 b. VarRerV 35 (1538). Nordforss (1805).
Ssg (†): svinspetta-skaft. VarRerV 57 (1538).
-SPILLNING. jfr spillning 9 o. -träck. Björkman Skogssk. 283 (1868).
-SPJUT. (svin- 1847. svine- c. 1580) (†) spjut för vildsvinsjakt. VocLib. avd. 27 (c. 1580). Nilsson Fauna 1: 460 (1847).
-SPÅR. jfr spår, sbst.3 1. Strindberg SvÖ 2: 272 (1883).
-SPÄCK. späck på l. från svin, i sht använt ss. människoföda (vanl. med däri inbemängt kött), liktydigt med: fläsk; jfr -fett, -flott, -ister. Schultze Ordb. 4729 (c. 1755).
-STALL. (svin- 1729 osv. svine- 1635—c. 1700) jfr stall, sbst.2 6. Schroderus Os. 1: 367 (1635).
-STAM. jfr stam, sbst.3 II 7. SDS 22 ⁄ 4 1897, s. 4. Svinstammen i Sverige är liten i jemförelse med andra länders. TLandtm. 1897, s. 70. Svinpremieringens ändamål är att .. verka för åstadkommande af goda och för landet lämpliga svinstammar. SFS 1911, nr 120, s. 1.
Ssg: svinstams-, äv. svinstam-kontroll. SFS 1952, s. 1405.
-STEK. (svin- 1698 osv. svine- 1641—1691) [fsv. svinstek, svina stek] jfr stek, sbst.1 Lindner Tijdhfördr. 85 (1641).
-STEN. [jfr t. schweinstein] (†)
1) (som följd av sjukligt tillstånd bildad) sten(gyttring) i mage l. gallblåsa l. mun hos svin (l. djur som liknar svin); särsk. i pl., om gallstenarna hos piggsvin; äv. om sjukdomstillståndet. Wallerius Min. 418 (1747). Svin-Sten, (t.) (Schweinstein), är en sjukdom hos den malackiska igelkotten som Indianerna af vidskeppelse tro hafva en mycket hälsosam kraft, och derföre betala honom med 2 till 500 Rdlr. Synnerberg (1815). Svinsten .. (dvs.) Stengyttring i gallblåsan på Piggsvinet, fordom mycket värderad. Dalin (1854).
2) = orsten; jfr stink-sten. Wid stranderna (av Indalsälven) träffas Orsten .. som Bönderna kalla Swinsten och nyttja såsom præservativ för samma Creatur. Hülphers Norrl. 2: 186 (1775). SvRike I. 1: 30 (1899).
-STIA, förr äv. -STIGA. (svin- 1640 osv. svina- c. 1645. svine- 1561—1697) [fsv. svina stighia, svina stia] jfr stia, sbst.1 Svart G1 156 (1561). Men har du någonsin sett rena grisar? Det har jag! För våra är så att de skiner. Det är lika fint i svinstian som i lagårn. Bergvall Michaëlis Bibi 166 (1935). särsk. i jämförelser o. bildl. anv. Jag har nu en god tima tror jag wäntat på honom i denna swinstigan, fy hwad liderligt Sällskap kommer hit. Gyllenborg Sprätth. 77 (1737). Vi (människor idag) lukta blott mer och mindre illa, och några gå omkring som vandrande svinstior. Tenow Solidar 2: 37 (1906). Folk slafsar i sig maten, smackar och sörplar. Det är som i en svinstia. Hedberg Vild 289 (1949).
-STICKARE.
1) person som (yrkesmässigt) sticker (se sticka, v.1 I 2 b) svin (jfr stickare, sbst.1 I 1); jfr -slaktare. Ja ä den bästa svinstickaren i Chicago. Bengtsson Linklater JuanAmer. 310 (1931).
2) (tillf.) om kniv varmed svin stickes; jfr stickare, sbst.1 III 1. Och där har de nu henne mot blothällen, någon har redan kniven i hand, slaktkniven, svinstickaren. Lundkvist HistÅs. 33 (1969).
-STIGA, se -stia.
-STOCK. i sht lant. jfr stock, sbst.1 8 c. Juhlin-Dannfelt 389 (1886).
-STUGA. [fsv. svina stuva] (†) svinstia. VDAkt. 1768, nr 385. Levander DalBondek. 1: 183 (1943).
(1 d) -SVINGEL. (†) växten Glyceria fluitans (Lin.) R. Br., mannagräs (i ä. botanisk systematik hänförd till släktet Festuca Lin.); jfr -gräs. Linné Fl. nr 90 (1745). Laurell Växtn. 49 (1904).
-SYLTA. (svin- 1629 osv. svine- 1562) (numera mindre br.) sylta lagad på svinkött, fläsksylta; jfr gris-sylta. NorrlS 1—6: 342 (i handl. fr. 1562). Svin-sylta, Inlagt swinkött. Schultze Ordb. 5284 (c. 1755). IllSvOrdb. (1955, 1964).
-SYNARE. (†) person som i ä. tid hade till uppgift att syna svin (med hänsyn till sjukdomar o. d.) innan de salufördes. Pfinnen-Schauer .. swin-synare, som skal se, om swinen hafwa dynt på tungan, när the föras til torgs. Lind 1: 1222 (1749).
(1 d) -SYRA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om olika arter av växtsläktet Rumex Lin., särsk. om Rumex crispus Lin., krusskräppa; jfr -rot 1, -skräppa. Lönnberg Artedi 43 (i handl. fr. 1729). Linné Fl. nr 314 (1755; om R. crispus). Post Ogräsv. 94 (1891; om R. acetosella Lin., bergssyra). SvGeolU C 145: 74 (1895; om R. acetosa Lin., ängssyra). Västerb. 1926, s. 270 (om R. longifolius DC, gårdsskräppa).
(1 e) -SÄL. (†) möjl. om sälen Halichoerus grypus Fabr., gråsäl. Räkna ock .. Fiskarena omkring Åland och uti Åbo Skjären fyra (slags sälar) .. de der jämte 6 andra slag Mellan Ståt, Svin Sjähl, .. utgöra 10 särskilte af de tu .. hufvudslagen (dvs. gråsäl och vikare). BtVLand 1: 14 (1757).
-TAGEL. (†) svinhår använt som stoppning i madrasser o. d. (på samma sätt som tagel); jfr -ull. 3 st. Madrasser med svintagel. BoupptVäxjö 1869. Svinhår, som oftast säljes under namn af svintagel, har Klufven toppända och är blankt. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 51.
(1 d) -TAGGE. [jfr sv. dial. tagg, våtarv] (†) = -gräs b. Lönnberg Artedi 48 (i handl. fr. 1729).
-TAND.
1) tand hos l. av svin; särsk. om bete hos vildsvin. Lind 907 (1749). Ett slags andra armband förfärdigas utaf swintänder, af hwilka någre, som endast bestå utaf betar, gifwa ett fördelaktigt utseende. Cook 3Resa 267 (1787).
2) (†) i mer l. mindre bildl. anv. av 1.
a) om krokig l. ut- l. framskjutande tand (hos människa). Nordforss (1805). Dalin (1854).
b) om smal spetsig l. pyramidformig, vitaktig form av kalkspat. Sexsidiga Coniske Spat-Crystaller .. Desse finnas vid Dannemora i Upland och kallas der Bärg- eller Svintänder, hälst de äro dem något like. Wallerius Min. 61 (1747). Hyodon. Swintand. Linné SystNat. 3: 92 (1768). De tresidige mot ändan aftagande (dvs. kalkkristallerna) kallas Svintänder, Hyodon. Retzius Min. 114 (1795).
c) om den till blötdjursgruppen Scaphopoda hörande mollusken Dentalium elephantinum Lin. (med svagt böjt, rörformigt skal). Dens Elephantis eller Swintänderna. Är litet krokig och nog kantig. Linné FörelDjurr. 334 (1752).
-TARM. (svin- 1690 osv. svina- 1578—1642) BOlavi 27 a (1578).
(1 d) -TISTEL. (svin- 1638 osv. svina- c. 1550—1838. svine- 1638—1757)
1) (†) växten Lactuca serriola Lin., taggsallat. 2LinkBiblH 4: 69 (c. 1550).
2) om växt av släktet Sonchus Lin., molkar; särsk. dels (bot.) om växten S. asper (Lin.) Hill, svinmolke, dels (o. numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) om växterna S. arvensis Lin., åkermolke, o. S. oleraceus Lin., kålmolke, mjölktistel. Franckenius Spec. E 3 b (1638; om S. asper). Därs. (1638; om S. oleraceus). Lilja SkånFl. 361 (1838; om S. arvensis). SvBotT 1997, s. 501 (om svintistel med hänv. till svinmolke).
-TJUV. (swine- 1564) 2SthmTb. 3: 261 (1564).
-TORG. (†) torg där svin saluförs. Lind 1: 1307 (1749). Meurman (1847).
(1 d) -TRYFFEL. (†) svampen Elaphomyces granulatus Fr., grynig hjorttryffel, hjortsvamp. VetAH 1787, s. 266.
-TRYNE. (svin- 1677 osv. svine- 1635) tryne på svin. Törning 48 (1677). särsk. bildl.; särsk. dels ss. okvädinsord, dels (förr) om i spetsen tvärskuren försänkare. Effter Gregorij IV. Affgång trädde vthi Påfwedömet en Romesk Adelsman medh itt skänneligit Namn, och kallades Os Porci, eller Swijnetryne. Schroderus Os. 2: 498 (1635). Ute i kyrkan kom jag i prat med en den styggast fule pojke .. jag kan påminna mig .. ha sett, med .. små ögon och rätt ett svintryne. Wallin Bref 121 (1847). Eneberg Karmarsch 1: 154 (1858; om försänkare).
-TRÅG. (svin- 1762 osv. svina- 1615. svine- c. 1645) (numera föga br.) jfr -ho. Phrygius FormHonMatr. E 1 b (1615).
-TRÄ. [jfr sv. dial. svin-trä] (†)
1) om svinok (av trä). Uthi Kärndt och hela Steirmark äro gärdzgårdar af stör och gärsle på Swenskt maner. Item trekantige Swijnträn. SvBrIt. 1: 88 (c. 1700).
2) trästycke varmed svins mun i ä. tid hölls öppen (vid ingivande av läkemedel). Juhlin-Dannfelt 175 (1886).
-TRÄCK. (svin- 1651 osv. svina- 1538—c. 1645. svine- 1578—1687) [fsv. svina thräkker] (numera mindre br.) svinspillning. VarRerV 41 (1538). Somblige taga en warm Swijneträck, och hålla honom för samma Näsebora som blöder, och tå stadner Bloden, och är offta proberat. Månsson Åderlåt. 15 (1642). Ähr .. (gräsängen) Måsefull, tå göd henne med rutin Swijnaträck. IErici Colerus 2: 69 (c. 1645). Heinrich (1814).
-TUNGA. (svin- c. 1755 osv. svine- 1664) i sht kok. Salé 18 (1664).
(3 b) -TUR. (vard.) kolossal tur. Wranér Solglitt. 61 (1906).
(1 d) -TÅG. (†) växten Bistorta vivipara (Lin.) Gray, ormrot; jfr mortåg o. -gräs a, -rot 1. Mårtåg, Swingräs, Swintåg, Polygonum viviparum, Bistorta, är en af de bästa och mäst brukliga örter til nödbröd. Rothof 330 (1762).
(1 d) -TÅNG. (svin- 1747—1917. svine- 1748—1757) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) algen Fucus vesiculosus Lin., blåstång. Linné Vg. 168 (1747). Rätt vanlig är svintångens användning till svinfoder bland fiskarebefolkningen i Bohuslän. LAHT 1917, s. 507.
-TÅRTA. (svin- c. 1600. svina- 1559) (†) möjl. om pastej l. aladåb av svinkött. 25 Decemb .. hönnssa pasteij .. Suina tortth. KryddRSthm 1559 A, s. 78. Swintarte. Loenbom Upl. 4: 100 (c. 1600).
-TÄPPA, v. [fsv. svintäppa] (svin- 1692. svine- 1691) (†) täppa till (hål i gärdsgård l. annat stängsel) så att svinen ej kan komma igenom; anträffat bl. opers.: avspärras (för svin). Så snart en begynner stänga eller så snart jorden är bar och bruukelig, måste svijnetäpt wara, och om höösten, när säden såås. FörarbSvLag 1: 348 (1691). Därs. 4: 277 (1692).
-ULL. (†) jfr -hår 1 o. -tagel. Schultze Ordb. 5270 (c. 1755). Mjuk borst från andra delar af .. (svinet, än från ryggen) äfvensom borsten af unga svin, användes .. till de lena sammets- och möbelborstarna; äfven svinullen och det öfriga affallet bortkastas ej, utan tillgodogöras på åtskilliga sätt. UB 6: 547 (1874).
-UPPFÖDARE~0200. LAHT 1907, s. 344.
-UPPFÖDNING~020. NerAlleh. 12 ⁄ 2 1896, s. 2.
-UTFODRING~020. Post Renh. 23 (1904).
-UTSTÄLLNING~020. TLandtm. 1900, s. 508.
-VAKT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) svinvaktare. Fröding NyttGam. 55 (1897). Ens ungdomstid förödes / som mynten i ens pung, / sak samma om man födes / till svinvakt eller kung. Procopé Vers 46 (1909).
-VAKTARE. (svin- 1795 osv. svine- 1644) (numera bl. i skildring av ä. förh.) person med uppgift att vakta svin; jfr svina-herde. HB 3: 233 (1644). Svin gick även vintertid lösa på gatorna, men särskilda svinvaktare såg till att så inte skedde under marknadsdagarna. Ernvik EviGl. 59 (1978).
-VAKTERSKA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kvinnlig svinvaktare. Holmberg 2: 445 (1795).
-VALL. (svin- 1748—1948. svina- 1658—1951. svine- 1538—1715) [fsv. svina valder] (förr) om (del av) utmark l. allmänning anslagen till betesmark för svin; äv. allmännare, om mark tjänlig till l. lämplig för svinbete. Then fämarck, eller swine woldh som thom jnnan theris stadz råmerkier tillagt war. G1R 12: 11 (1538). Om tomten må till oskifft läggas, när en granne afflyttar och swijnewallen intager. FörarbSvLag 1: 438 (1693). Svinvall .. Mark som är tjenlig el. brukas till bete för svin. Weste FörslSAOB (c. 1817). Liksom byarna hade .. städerna ofta allmänningar, vilka tjänade som mulbete och svinavall. SvFolket 2: 318 (1938).
(3 a) -VARM. (vard.) kolossalt varm. SvD(B) 17 ⁄ 6 1961, s. 22.
-VÄDER. [jfr motsv. anv. av d. svine-vejr] (vard.) eg.: väder för svin, dåligt väder. SvD(B) 1943, nr 58, s. 10.
(1 d) -VÖRTEL. (†) växten Veratrum album Lin., nysrot (vars rot i ä. läkekonst användes ss. botemedel mot vissa svinsjukdomar). Aken Reseap. 271 (1746). Dens. Landap. 33 (1747).
(1 d) -ÄRT. (†) om växten Lens culinaris Medik., lins; jfr lins-ärt 2. Franckenius Spec. C 4 b (1638). Serenius Iiii 4 a (1757).
-ÄTA, n. (svin- 1698—1749. svina- c. 1750) (†) svinmat. När wij allmogen inkomme medh sådan sädh som nu gudh bettre intet finss befaltess oss taga igen wårt swijnäta, och skaffa reen sädh i stället. VDAkt. 1698, nr 34. (Bönderna i byn Everlöv) framhålla även, att .. de dagligen måste fara .. (till allmänningen) med ”svinaäta” på vintern. 2SvKulturb. 11—12: 286 (cit. fr. c. 1750).
-ÖGA. svins öga; äv. (i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., numera föga br.) pejorativt, om små, djupt sittande (i fett inbäddade) ögon hos annat djur l. människa. Då Aristoteles tillägger Crocodilen svinögon, vill han blott säga, att de sitta lågt. Ödmann StrSaml. 3: 15 (1788). Små och djupt sittande ögon se ej wäl ut och kallas Swin-ögon, men kunna annars wara friska och goda. Florman HästKänned. 74 (1794). Små feta ögon kallas Swinögon. Bure Häst. 11 (1801). Hästar med .. svinögon, hafva ett mindre behagligt utseende. Sjöstedt Husdj. 1: 24 (1859).
-ÖGD. [till -öga] (†) som har svinögon. Björkman (1889).
-ÖRA.
1) öra hos l. från svin; särsk. ss. maträtt; i sht i pl. Kongl(iga) Taffeln Swinöron .. m. Senap. HovförtärSthm 1765, s. 191. Soppa på svinöron. Hagdahl Kok. 148 (1879; rubrik).
2) i bildl. anv. av 1, om ngt som liknar ett svins öron. särsk.
a) (†) i pl., om stora, breda, tunna nedhängande öron hos häst. Sjöstedt Husdj. 1: 15 (1859). Juhlin-Dannfelt (1886).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i pl., om växten Verbascum thapsus Lin., kungsljus. ASFFlF XXXX. 4: 32 (1915; fr. Åland).
c) (i vissa trakter) i pl., om svampen Pleurocybella porrigens (Pers.) Sing., öronmussling. Plocka svinöron, Bohusläns landskapssvamp. GbgP 18 ⁄ 9 1993, s. 10.
-ÖRAD. [till -öra] om häst: som har ”svinöron”. Äfwen så illa ser det ut när örona äro för widt åtskilda från hwarandra, i synnerhet om dertil kommer at öronen hänga något ned eller dingla under gången. Man säger då hästen wara hängörad, slokörad eller Swinörad. Florman HästKänned. 69 (1794).
(1 d) -ÖRT. (svin- c. 1550 osv. svina- c. 1645—1889. svine- 1755 (: Swineört-rot))
1) (†) om växt av släktet Scrophularia Lin., särsk. om växten S. nodosa Lin. (förr använd ss. botemedel mot svinsjukdomar), flenört; jfr -döda 2, -knyla 2, -knöl 2 o. ol-ört o. so-döda. 2LinkBiblH I. 4: 81 (c. 1550; om S. nodosa). Scrophularia, Brunrot, Swinaört. Frööt druckit medh Wijn hielper emot Ormasting. IErici Colerus 1: 196 (c. 1645). ORudbeck HortBot. 104 (1685; om S. peregrina Lin.). Därs. (om S. vulgaris Lin., vårflenört). Serenius Iiii 4 a (1757).
2) om växten Carlina vulgaris Lin., stjärntistel, spåtistel; anträffat bl. i ssgn -ört-rot; jfr -död 2, -döds-rot o. eber-rot.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växt av släktet Taraxacum F. H. Wigg; jfr -blomma, -milla 3, -ros, -rot 2. Leontodon Taraxacum L. .. Svinaörter, Poggerosor. Lilja SkånFl. 353 (1838). Snart får jag fodra kon med björnbärsbuskar och sjelf lefva på .. svinaörter. Wranér BrokBild. 51 (1889). Gentz Lindgren 103 (1929).
4) (†) balsaminväxten Impatiens noli-tangere Lin., springkorn (se d. o. 3). Juslenius 95 (1745).
Ssg (till -ört 2): svinört-rot. (†) (torkad l. på annat sätt behandlad) rot av växten Carlina vulgaris Lin. HushBibl. 1755, s. 218.
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. i ålderdomlig l. arkaiserande stil): (2 a) SVINA-ADEL. (†) pejorativt, om adelsfölje. Frågandes när han kom in i stufuan effter welb(orne) Bengtt Jönssonn på Lästadh, seyandes huarest är nu den suina adelen som war nu hoss eder. VRP 1625, s. 178.
-BEN, -BLOD, -BLOMMA, -BORST, -BRÖD, -BYSSJA, -BÖKA, -BÖNA, -DRAV, -DRIVARE, se A.
-DRYCK. (†) dryck avsedd för svin. IErici Colerus 2: 213 (c. 1645).
-DRÄNG, -DÖD, se A.
-FALL. (†) kropp av slaktat svin, svinkropp; jfr fall II 3. Granander SidSkaraDomk. 23 (i handl. fr. 1598).
-FETT, -FOT, se A.
-FRÖJD. (†) fröjd (se d. o. 2) för svin; anträffat bl. bildl. (jfr svin 2 a). Störste parten håller sin wana (på Johannes döparens dag), och weet platt intet aff thenna frögdenne säya, Ey heller wil weta, vthan thes förinnan fråtzar och swelger sigh öffuer full, och låter sigh medh sådana swina frögd nöya. LPetri 3Post. 83 a (1555).
-GREVAR, sbst. pl. (†) ”grevar” från svin. Aken Reseap. 337 (1746).
-GRYMTAN. (†) svingrymt, svingrymtande. Lind 1: 871 (1749).
-GRÅT, -GRÄS, -GÅRD, -HAGE, -HANDLARE, se A.
-HERDE. (svin- 1579 osv. svina- 1538 osv. svine- 1587—1747) [fsv. svina hirdhe] jfr herde 1 o. svin-vaktare. VarRerV 13 (1538). Theres Rätte Principal benämnd Staffan Henninen; hwilcken lijkare ähr till Een rackare och Swijne heerde ähn som till Een öffwerste. UrkFinlÖ I. 2: 76 (1597). Gif .. (svinen) Baggesöta sönderhackad och blandad i deras mat, som Tyska gamla Swinherdarne brukat. Dahlman Reddej. 105 (1743). Fä- Får- och Swinherdar som föra och wårda bodskapen på hederne (utanför Hannover) gjöra tienst för gärdesgårdar kring ägorne. Palmstedt Res. 42 (1778). ”Svinaherde”, gift .. erhåller förmånlig anställning vid större svingård och afvelsstation i Närike. SDS 1909, nr 84, s. 8. Men det är bara hos Homeros .. (Odysseus) kommer hem till fäderneön, till hustrun, sonen, amman, svinaherden, hunden. Gullberg i 3SAH LXV. 1: 8 (1955).
-HJORD, -HO, -HUD, -HUS, -HUVUD, -HÅR, -HÖS, -ISTER, se A.
-KONA, se C.
-KOPPOR, -KRETLE, se A.
-KVINNA. [fsv. svina qvinna] (†) kvinnlig svinskötare l. svinherde. VadstKlUppbB 61 (1550).
-KÄRRA. särsk. (†) i det bildl. uttr. fara med svinakärran, föra ett snuskigt l. lastbart liv. (Esopus hade) tucht, dygd, och ära mykit kär, och foor icke medh Suijnakiärran, såsom alla hans Fabler och dichter noghsambligen vthwijsa. Balck Es. 47 (1603).
-KÖTT, -LEVERNE, -LORT, -LUKT, se A.
(2 (a)) -LUST l. -LUSTA. (svina- 1727—c. 1750. svine- 1725) (†) lust l. lusta som ställer en människa på samma nivå som ett svin, djurisk lust l. lusta. Betänker thet j swärjare, drinkare och andre gudsförachtare! och säger mig, om j menen at edor förgängelige swinelust .. är så mycket werdt, at i therföre antwarden edor fattiga siäl i diefwulens klor! Münchenberg Scriver Får. 68 (1725). (De) gå åter in i denna werldenes swinalustar och orena lefwerne. Murbeck CatArb. 2: 278 (c. 1750).
-LÄDER, -LÄGE, se A.
-LÄGER. (svina- 1703. svine- 1674) (†) liggplats för svin; äv. bildl. Hwadh wil man .. säya om Me(n)niskian, hwilken fahr effter träck och Swijnelägher, dyngehögar och tusende Werldennes fåfängelige Saker, vthi hwilke hon sigh wältrar. Sylvius Mornay 275 (1674). VDAkt. 1703, nr 286.
-MAGE, se A.
-MAN. (†) svinskötare. VadstKlUppbB 7 (1540; ss. tillnamn).
-MAT, -MILL(A), se A.
(2 a) -PUTS l. -PUSS. (†) grovt skämt l. upptåg (utmärkande för ”svin”), svinaktigt skämt l. upptåg. Weise 2: 241 (1771).
-PÖLSA. (†) svinkorv; jfr pölsa 1. KryddRSthm 1555, s. 29.
-ROT, -ROTA, -RYGG, -RÅG, -SJUKA, -SJUKDOM, -SKINKA, -SKÖTSEL, -SLAG, -SMUGA, -STIGA, se A.
-SÄD. (†) säd tänkt till l. avsedd ss. svinfoder. Sjögren Journ. 19 ⁄ 10 1784.
-TARM, -TISTEL, -TRÅG, -TRÄCK, -TÅRTA, -VALL, -ÄTA, -ÖRT, se A.
C (†): SVINE-AVEL, -BLOD, -BLÅSA, -BORST, se A.
-BOT. läkemedel avsett för svin. Rålamb 13: 207 (1690).
-BRÄNNE, -BRÖD, -BUSA, -BÖNA, se A.
-DEJA. = svin-piga. Rudbeckius MemQvot. 32 a (1621).
-DRAV, se A.
-DRICK. dryck (avsedd) för svin. När Swijnen willia döö .. Tag grått Swafwel, Kruut, lijka mycket, sönderstött, kokat i Swijne-dricken, gif dem det sedan in så warmt som dhe tåla. Rålamb 13: 208 (1690). Salander Gårdzf. 41 (1727).
-DYNGA, -DÖD, -DÖDA, -FETT, -FJÄDER, -FLÄSK, -FOGDE, -FOT, -FÄNKÅL, -FÖDA, -FÖRORDNING, -GALLA, se A.
-GNALL. svingrymtning; jfr gnall 2. Schroderus Dict. 94 (c. 1635).
-GRÅT, -GRÄVA, -GÅRD, -GÖDNING, -GÖDSEL, -HALS, se A.
-HERDE, se B.
-HJORD, -HO, -HUD, -HUND, -HUS, -HUVUD, -HÅR, -ISTER, -JAKT, se A.
-KONA. (svina- 1554. svine- 1539—1548) kvinnlig svinskötare; jfr kona, sbst.1 GripshR 1539, s. 12 (ss. tillnamn). KlädkamRSthm 1554 A, s. 58 b.
-KORV, -KRASSE, se A.
-KÄRING. kvinnlig svinskötare. Rudbeckius MemPubl. 123 a (1629).
-KÖTT, -LEVER, -LEVERNE, -LORT, -LUS, se A.
-LUST, se B.
-LÄDER, se A.
-LÄGER, se B.
-MAGE, -MANDLAR, -MARK, -MAT, -MJÄLTE, -MÅLLA, -NATE, -PENNINGAR, -PIGA, -RING, -RINGANDE, -ROT, -RUMPA, -RYGG, -RÖRA, -SJUKDOM, -SKARN, -SLAG, -SNÖPARE, -SPJUT, -STALL, -STEK, -STI(G)A, -SYLTA, -TISTEL, -TJUV, -TRYNE, -TRÅG, -TRÄCK, -TUNGA, -TÅNG, -TÄPPA, -VAKTARE, se A.
(1 e) -VAL. om den till familjen delfiner hörande valen Globicephalus melas Traill., grindval. Malm Fauna 159 (1877).
-VALL, -ÖRT, se A.
D (†): SVINO-KRETSLA, -KRÄSSLA, se A.
E (†): SVINS-BLÅSA, -BORST, -BRÖD, -FJÄDER, -HUVUD, -LUS, -OLLON, se A.
Avledn.: SVINAKTELIGA, adv. (†) till 1: svinaktigt. Lind 1: 1401 (1749).
SVINAKTIG, adj.
1) (†) till 1, om ngt sakligt: som till utseende l. form o. d. liknar ett svin(s). Ett smaalt ä(n)ne är swijnachtigt, ett böglott åsneachtigt, ett bredt godh Naturs. Schroderus Comenius 245 (1639). Svinaktig föda. Weste FörslSAOB (c. 1817); jfr 2.
2) (vard.) till 1, 2: osnygg l. oren l. smutsig l. lortig (som ett svin); ohygienisk, osund, ohälsosam; snuskig (se d. o. 1); förr äv. i fråga om omåttlighet i förtärande av mat o. dryck: glupsk. Grubb BClemetzdr D 2 a (1616; om frossare). Hwad som j ännu qwar hafwen, thet sparer .. men icke för eder Fattige Nöd- och Hunger-lijdande Jemn-Christen, vthan för thet Swijnachtige, Wederstyggelige och gräselige Slösandet, Fråssandet och Swälgandet. Voigt Alm. 1683, s. B 3 b. I dag kommo wi in utj Lithauen, ock war här att anträffa ett mycket elackt ock swinacktigt folk, (som) .. wore wederstyggelige att anse för deras osnygghet skull. KKD 2: 49 (1708). Grisar och andra gårdens kreatur få esomoftast gå .. (i skåneköken på slättbygden) .. men ett så svinagtigt lefnadssätt bör aldrig tålas, af en förståndig och ordentelig husmoder. Wåhlin LbLandth. 60 (1804). Det var en ytterst originel gubbe .. han var full af lus och så ytterligt svinaktig. Leijonhufvud Minnesant. 51 (1836). (Sv.) Äta svinaktigt .. (eng.) eat like a beast (ell. pig, swine). Björkman (1889). Själfva gården var illa byggd och i ordets hela bemärkelse det svinaktigaste jag sett. HTSkån. 4: 77 (1910). (Sv.) Svinaktig .. (eng.) piggish, swinish. Harlock (1944).
3) i bildl. anv. av 1 (jfr svin 2), om handling(ssätt) l. sinnelag l. karaktärsegenskap l. person o. d. med tanke på handlingens osv. moraliska halt: tarvlig l. simpel l. avskyvärd, mer l. mindre övergående i bet.: moraliskt förkastlig, otillständig, lumpen o. d.; nedrig (se d. o. 12); äv. närmande sig rent förstärkande bet. Gudz trogne Nådebarn hafwa een stoor Fordeel för the Swijnachtige Epicureer, och säkre Werldennes Barn. EElai AOlofsdr B 2 b (1652). Svinaktigt, att de i biljettofficen togo af oss 4 skill. biljetten, ehuru priset varit utsatt till 3 skill. Wallin Bref 304 (1849). Det utkommer om några dagar .. en svinaktig brochyr mot mig! Strindberg Brev 3: 125 (1882). Ett graverar mig: att jag besvärade din fru med flyttningen. Det var svinaktigt gjort. Därs. 7: 349 (1889). Att folk skall kunna ha det så hutlöst bra, just som en annan har blivit så svinaktigt lurad! Slotte SvagStack. 64 (1914). Vilken svinaktig vinst apotekarna göra sig på medicin. Sörman Toto 67 (1929). Jag känner beundran för Kjell — hans svinaktiga hyckel är fullständigt bländande, fullständigt övertygande. Sjögren TaStjärn. 55 (1957). särsk. med tanken riktad på liderlighet l. sexuell råhet l. grovhet l. slipprighet, ofta liktydigt med: oanständig l. osedlig, snuskig (se d. o. 2). Swijnachtige Lööskonor. Schroderus Albert. 1: 186 (1638). Människan är lik Guds beläte, men den människa, som sölar sig i swinaktiga styggelser, förlorar sit människonamn. Nordenskjöld Oneir. 2: 119 (1783). Jag ska sjunga svinaktiga visor till gitarr för .. (italienarna) och vi ge oss ut för artister. Strindberg Brev 6: 25 (1886). Han betraktar ofta sitt armband och skrattar ibland som en automat i ett par sekunder, utom efter en svinaktig historia; då skrattar han längre. Asplund Stud. 68 (1912). (Han) betraktade .. Zola som en svinaktig författare. Lidman Lågan 145 (1952). Denna bok är .. en smula svinaktig på sina ställen. OoB 1963, s. 52.
4) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr hemsk, ohygglig, ryslig, snuskig] (vard.) med försvagad bet., ss. förstärkande bestämning: förskräcklig, oerhörd, ofantlig; äv. (o. i sht) ss. adv.: ofantligt, gräsligt, kolossalt, synnerligen o. d. En svinaktig tur. Björkman (1889). Och hon: röda läppar, vita tänder, ung och fräsch, svinaktigt söt. Essén HExc. 114 (1916). (Ringen) är egentligen svinaktigt vacker. Dens. Brilj. 280 (1918). En femtioårig pojke med svinaktigt god hälsa. Blomberg Städ. 136 (1931). I orrkojan blir det förresten alltid svinaktigt kallt. Rosenberg Uvberg. 34 (1937).
Avledn.: svinaktighet, r. l. f. till 2, om (utslag l. manifestation av) egenskapen l. förhållandet att vara svinaktig; äv. (o. numera i sht) bildl. (jfr svinaktig 3), särsk. konkret(are), om tarvlig l. oanständig l. anstötlig handling l. framställning l. tarvligt osv. yttrande o. d. Ferrner ResEur. 438 (1761). Det slarf och den svinaktighet, som där (dvs. i ett laboratorium) rådde, är obeskriflig. Berzelius Res. 63 (1812). Jag försäkrar, att det inte fans några svinaktigheter i .. (boken). Geijerstam Tillsvid. 128 (1884, 1887). (Sv.) Svinaktigheter (dvs.) i ord .. (eng.) foul (beastly el. smutty) things. WoH (1904). (Dagen för festen till kurtisanen Floras ära) var det romarne och romarinnorna tillåtet att begå alla utsväfningar, vanhedrande tilltag, svinaktigheter och snaskigheter de kunde hitta på. Nordström Landsortsb. 212 (1911). Alla njöt otroligt av .. (en oanständig komedis) råheter och många svinaktigheter. Lagerkvist Dvärg. 155 (1944).
SVINERI104, sbst.1, n. [jfr d. svineri] (numera föga br.) svingård. Auerbach (1913; med hänv. till svingård). Stenmark FinlSv. (1983; med hänv. till svingård).
SVINIG, adj. (vard.) till 1: osnygg, smutsig, lortig. Det är alltid så svinigt på den (buss)hållplatsen, det ligger fullt med papper. SDS 26 ⁄ 7 1991, C1. särsk. mer l. mindre bildl. (jfr svin 2), särsk.: svinaktig (se d. o. 2). Folk som ser pjäsen blir chockade. De tror inte att livet med droger är så svinigt, sorgligt och grymt. GbgP 21 ⁄ 10 1981, s. 30. Hur kan dom som bestämt att ni inte fick behålla er terrängbana bara bära sig så svinigt åt? SDS 13 ⁄ 11 1983, s. 36.
SVINISK, adj. (-esk) (†) till 2: svinaktig (se d. o. 3). LPetri Œc. 39 (1559).
SVINSK, adj. [jfr d. svinsk] (†) till 2: svinaktig (se d. o. 3). KKD 6: 56 (1708). Noreen VS 5: 526 (1911).
Avledn.: svinskhet, r. l. f. [jfr d. svinskhed] (†) tarvlighet l. låghet l. uselhet o. d. Vet Du, som känner hur litet jag begär af utvertes anständighet, att jag ändock är förvånad öfver den svinskhet man kunnat få öfver min person och mitt namn — medan jag varit borta. Strindberg Brev 13: 29 (1898).

 

Spalt S 15138 band 32, 1999

Webbansvarig