Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUGA stɯ3ga2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) STUVA stɯ3va2 l. stuv3a2, sbst.1, förr äv. STOVA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 4: 243 (1527: skola stwghor) osv.) ((†) -e Rääf Ydre 3: 398 (i handl. fr. 1594); -er OPetri Tb. 185 (1527: natstug(er)), VDAkt. 1715, nr 51 (: stugerna, best.); -ur G1R 5: 29 (1528: siwkastugur), NorrlS 1—6: 76 (c. 1770: gäststufvur); best. -onor VadstKlUppbB 3 (1539)); äv. (ss. senare led i ssgr, numera bl. ngt vard.) -STU -stu2, r. l. f.; best. -n; pl. -stur.
Ordformer
(-ste- i ssg 1670 (: frustepijga). stoffv- (-ffu-) 15291623. stog(h)- 1538. stov- (-fv-) 1868. stu- (stw-) 1521 (: jorstuen)1954 (: tvättstudörrarna). stuffwdh- i ssg 1641 (: stuffwdh Rum). stufwjer, pl. 1588 (: Brästufwjer). stug(h)- (stuu-, stw-) 1522 (: jordstugen) osv. stuv- (stuu-, stw-, -f(f)-, -ffu(u)-, -(f)fv- m. m.) 1523 (: preste gillestuvuna)1936. styfw- 1656 (: styfwubyggningen). ståfw- (-fu-) 1629 (: gilleståfua)c. 1700 (: Sängeståfwan). -a 1529 (: Natstuga) osv. -e 1521 (: jorstuen, sg. best.)1673 (: ting stuge, nom.). -o 1528 (: gilstugo, efter prep.)1709 (: knechtstufwo, efter prep.). -u (-w) 1524 (efter prep.)1775 (ss. subj.))
Etymologi
[fsv. stuva, stova, stuga m. m., sv. dial. stuga, stova, stuva, stöva (med öppet ö), stua (Skåne, bl. a. i bet. 5), stue m. m., motsv. fd. -stuwæ (i ssgn bastuwæ, bastu), -stouæ (i ssgn myrkistouæ, fängelse(källare)), d. stue, nor. stue, fvn. stofa, stuga, del av gårds jord (nor. dial. stova, stogo, stua m. m.), mlt. stoven, stove, stuve m. m., badstuga, rum som är uppvärmt l. går att uppvärma, stuga (lt. stuuf), mnl. stove (nl. stoof), fht. stuba, rum som går att uppvärma, badrum (mht., t. stube, bad, (vardags)rum), feng. stofa, bastu (eng. stove, ugn; i eng. möjl. nytt lån från mlt. l. mnl., se ovan); av omstritt urspr.; sannol. dock av (ett ord motsv.) ffr. estuve, bastu (fr. étuve), motsv. it. stufa, bastu, svettbad, av ett vulgärlat. extupa, uppvärmt rum o. d., till extupare, hetta upp, av ex- (se EX-) o. tupare, värma, av gr. τύφω, ryker (se TYFUS); jfr dock Hellquist 2EtymOrdb. 1095 o. där cit. litt.; jfr äv. fin. tupa, stuga, fslav. istǔba, lit. stubà, (ytterst) från germ. spr.; i de nord. spr. sannol. av mlt. stove (se ovan); med avs. på formerna stuga, stuva, stua jfr RUVA, sbst.1 — Jfr ANNERSTUGA, BACKSTUGA, BADSTUGA, BARBERSTUGA, BRUDSTUGA, sbst.2, FRUSTUGA, FÖRSTUGA, GÄLDSTUGA, RÅDSTUGA, sbst.1,2]
Anm. 1:o Det är i ä. språkprov ofta omöjligt att avgöra om ordet har bet. 1 l. 2, eftersom boningshuset hade l. kan antas ha haft blott ett rum. I sådana fall förs språkproven till bet. 1, då husets inre (torde) avses, f. ö. till bet. 2. 2:o I modern tid torde vissa av undermom. under 1 o. till 1 förda ssgr uppfattas ss. hörande till mom. 2 av personer som i sitt språk icke har bet. 1. Det motsatta förhållandet torde stundom gälla för personer som i sitt språk har bet. 1.
1) (numera nästan bl. dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels i skildring av ä. förh.) boningsrum med eldstad; uppvärmt boningsrum; i sht om större sådant boningsrum (företrädesvis i allmogehem), i sht i ä. tid ofta utgörande husets enda rum (tjänstgörande ss. kök, matplats, sovplats o. vardagsrum) l. dess största rum (oftast utgörande (kök o.) vardagsrum m. m.); förr äv. i uttr. daglig stuga, dagligstuga, vardagsrum. Den med en ugn uppvärmda stugan var ett av medeltidens framsteg i vårt land. Vid brasans sken satt bondens familj i stugan de mörka kvällarna, var och en med sin kvällssyssla. Jtt steg(er)hws m(edh) all reedzskap och stughu th(e)r oghan vppå. OPetri Tb. 30 (1524). Pigorna (löpte) vp j Stugun til then vnga Frw. Balck Es. 32 (1603). (Bohuslänningarna) hafva sällan .. flere rum at vistas uti, än stugan, i hvilken de sjelfva äro, och der innanföre en liten kammare, hvarest främmande härbergeras. Kalm VgBah. 253 (1746). Nordforss (1805: Daglig). Men då vid trappan omsider den modige trafvaren stannat, / Gick han (dvs. soldaten Pistol) behagligt att fira sin qväll bland folket i stugan, / Medan till salen glad den vänliga flickan (dvs. fröken Augusta) begaf sig. Runeberg (SVS) 3: 234 (1841). En rådmans våning bestod .. (i början av 1700-talet) af stuga, sängkammare, barnkammare och kök. Topelius Vint. II. 1: 16 (1850, 1881). Stuga .. (betecknar numera) Det större dagliga rummet i en bondes hus. Dalin (1854). Sjöbodarna .. äro huvudsakligen av två slag, med eller utan stuga .., d. v. s. bostad för fiskaren. Landsm. 1926, s. 8. I stugan hade man tänt en brasa. SvHandordb. (1966). — jfr ALLMOGE-, BAGAR-, BAK-, BARN-, BOK-, BORG-, BRUD-, BYK-, DAGLIG-, DANS-, DRÄNG-, FATBURS-, FOLK-, GATU-, GILLES-, GÄST-, GÄSTGIVAR-, HERRE-, HÖGTIDS-, JUL-, JUNGRU-, KAPLANS-, KLOCKAR-, KLÄD-, KOK-, KROG-, KVARN-, KYRK-, KÄLLAR-, KÖKS-, LEK-, LIK-, LILL-, LÄR-, MJÖLK-, MÄLTE-, NATT-, PIG-, PORT-, PRÄST-, RÖK-, SITT-, SJUK-, SKOL-, SKOMAKAR-, SKRIV-, SKRÄDDAR-, SKÄNK-, SLÖJD-, SMÖRJ-, SNICKAR-, SOCKEN-, SOMMAR-, SOV-, SPINN-, STOR-, SY-, SÄNG-, TVÄTT-, VARM-, VIN-, ÖL-STUGA m. fl. o. NEDER-STUVA. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande uttr. Som ett gamult ord är, At man wil gerne hafwe en warm stufwe, och man wil icke bryte wedekasten. G1R 14: 395 (1542). Det kan man ju veta, att när högfärden är inne i stugan, så står olyckan redan och lurar ute i förstun. Sällberg Sockenk. 43 (1899).
b) (i Finl.) om logement (se d. o. 2). AllmTjRegl(Finl.) 1982, 4: 8. Hufvudstadsbl. 15/11 1988, s. 4.
c) i vissa numera obrukliga uttr.
α) ligga i stuga med ngn, ligga i samma rum som ngn; bo l. bo och vistas i stuga med ngn, bo i samma rum som ngn, bo ihop med ngn. 2SthmTb. 7: 188 (1586: legett). (Lat.) Contubernalis .. (Sv.) Then som boor och wistas i stuffwa medh en. Linc. S 6 a (1640). VDAkt. 1674, nr 25 (: boor).
β) ta stuva, inackordera sig. Bolinus Dagb. 28 (1667).
γ) vara i stuga hos ngn, bo hos ngn, vara ”inhyses” hos ngn. VDAkt. 1650, nr 50.
δ) vara i stuga ihop, bo i samma (hus o.) rum, vara allena i stuga, bo ensamma i samma (hus o.) rum, vara med ngn allena i stuga, bo ensam med ngn i samma (hus o.) rum. Lijkväl hafver han ännu samma kohna hooss sig och är medh henne allena i stugu. VDAkt. 1681, nr 58. Dhe woro i stugu ihoopa hwar natt. Därs. 1695, nr 291 (1694). Och the öfwer fem åhr hade allena i stugo waret och hållet huuss tilsamman. Därs. 1707, nr 481.
ε) leva i stuga och säng med ngn, i fråga om gift person: leva i sant äktenskap med ngn. VDAkt. 1676, nr 244.
d) (†) övergående i bet.: husrum (se d. o. 2), bostad (se d. o. 3), hemvist. (Vi) vele, at tu skal förskaffett, thet hon fåår både öll och matt, thessligestt stufve och alle andre nödtorfter, som hon hafver behof. G1R 24: 409 (1554). Hall KultInt. 94 (i handl. fr. 1639).
e) i utvidgad anv.
α) om de i en stuga församlade personerna. Hon börjar skrika: / Aj jemini! — men hostan sätter stopp, / Och hela stugan slår ett gapskratt opp. Hagberg Shaksp. 1: 20 (1847). jfr SORG-STUGA.
β) om gravrum l. gravkammare o. d.; äv. om bostad byggd blott av stenblock o. d. Iduna 9: 306 (1822). jfr FORN-, FORNGRIFT-, GRAV-, JÄTTE-STUGA.
f) bildl., om skikt; anträffat bl. i ssgn MEDEL-STUGA.
2) (enklare,) mindre hus; vanl. om sådant boningshus med eldstad; i sht om sådant hus på landsbygden (förr särsk. om sådant hus utgörande bostad för småbonde l. torpare o. d.); i fråga om moderna förh. dels om sådant hus använt ss. fritidsbostad l. sommarställe (ofta med tanke på att huset (tillsammans med omgivningen) utgör en idyll), dels om sådant med alla bekvämligheter inrättat hus avsett för turism (särsk. ss. förled i ssgr, se STUG-BY, -TURISM, -UTHYRNING m. fl.). En liten röd stuga med vita knutar i en björkhage vid en insjö. På somrarna bor vi i en stuga på västkusten. En liten grå stuga med torvtak. (Han) stickade såå elden på gård(en) och brende vp twå stughur, iij herberge, jt stal, m(edh) ij hestar och ena høladu. OPetri Tb. 264 (1529). Här blefwo wi utj staden (Moskva) utj en liten stugu till 30 a 40 officerare inqwarterade. JMLyth (1709) i KKD 2: 78. De Snillefoster, som .. spridt sig omkring til Hof och Stugor, at läras af den okunniges som kunniges mun. Kellgren (SVS) 5: 244 (1790). Är det den vilde jägarn, / Som sätter af i sträck? / Ur stugan tittar bonden / Med undran och med skräck. Snoilsky 2: 57 (1881). Han är hela socknens välgörare och har vänner i var stuga. Cederschiöld Folksägn. 37 (1932). För en mindre summa hyrde hon en liten .. stuga som låg nere vid stranden. Eriksson ÖmhHung. 109 (1948). Tunström Julorat. 156 (1983). — jfr ALLMOGE-, BAGAR-, BAK-, BANVAKT-, BISKOPS-, BOD-, BOMVAKTAR-, BOND-, BRUD-, BRYGG-, BRYT-, BYK-, BÅTSMANS-, DRÄNG-, ELD-, FATBURS-, FINN-, FISKAR-, FJÄLL-, FÄBOD-, GATU-, GRIND-, GÄST-, HÖGTIDS-, JAKT-, JUNGFRU-, KAPLANS-, KLOCKAR-, KLÄNG-, KNEKT-, KOK-, KOLAR-, KOLONI-, KROG-, KVARN-, KYRK-, KÄLLAR-, KÖKS-, LEK-, LER-, LILL-, LOTS-, LÅG-, LÄR-, MARKNADS-, MJÖLK-, MÄSSE-, NATT-, PAR-, PEPPARKAKS-, PIG-, PORT-, PORTVAKTS-, PRÄST-, RAST-, REPSLAGAR-, ROTE-, RYGGÅS-, RYTTAR-, RÖK-, SEMESTER-, SJUK-, SJÖ-, SKALL-, SKOL-, SKOMAKAR-, SKRIV-, SKRÄDDAR-, SKYDDS-, SKÅNE-, SKÄR-, SKÄRGÅRDS-, SLUSSVAKTAR-, SLÖJD-, SMED-, SMÅ-, SNICKAR-, SOCKEN-, SOLDAT-, SOMMAR-, SOV-, SPINN-, SPORT-, STAT-, STOCK-, STOR-, TIMMER-, TORPAR-, TRÄ-, TULL-, TVÄTT-, UNDANTAGS-, VAK-, VARM-, VIN-, ÖL-STUGA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Får man icke blij i stugun så går man vth på gården. Grubb 882 (1665). Den som har hyndan i huset, har hundarne på dörren .. (likaså) Geten i stugan, har bocken på taket. Rhodin Ordspr. 20 (1807). Solen skiner också på liten stuga. Ström SvenskOrdspr. 114 (1926).
b) om fattigstuga. SynodA 1: 54 (1640). (Man bör) bringa sådane fattige faderlöse barn til skötzel, anten hoos the fattige, som sittia uti stugur widh Kyrckiorne, eller elliest nogon ährlig man eller quinna. KOF II. 1: 484 (1659). Nordström Samh. 2: 126 (1840; om förh. på 1600-talet).
c) om stuga l. enklare byggnad där vägfarande kan rasta l. tillfälligt övernatta; i sht förr äv. om härbärge för resande. I anseende til lång wäg .. emellan Ragunda och nästgränsande Socknar, skal en stuga blifwit först här anlagd til resandes beqwämlighet. Hülphers Norrl. 2: 220 (1775). Turistföreningens stuga låg utomordentligt vackert på en liten terrass af Kebnetjåkkos sluttning. TurÅ 1909, s. 330. — jfr RAST-STUGA.
d) i nedan anförda uttr. hos E. G. Geijer i dikten ”Vikingen” o. i härur utvecklad anv. Vid femton års ålder blef stugan mig trång, / Der jag bodde med moder min. Geijer Skald. 5 (1811, 1835). (Drottning) Kristinas adelsbref hade gjort denna stuga (dvs. riddarhuset) trång. SvH 5: 498 (1906). När ett svenskt läroverk känner stugan trång, bygger man icke till, utan uppför på annat ställe en helt ny byggnad. MinnSvLärov. 2: 1 (1928).
e) i uttr. (de små) stugornas folk, om småfolket (se SMÅ-FOLK 4), ”de små i samhället”, av riksdagsmannen Raoul Hamilton († 1931) c. 1920 myntat agitatoriskt uttr. RiksdP 1922, 2 K nr 40, s. 46 (: de små). Det kaffe-på-bit drickande stugornas folk, som greven till Ovesholm vill befria från militarismens gruvliga ok. Segerstedt Händ. 345 (1923, 1926). Vi som har våra rötter bland stugornas folk. Salje LivStränd. 79 (1967).
f) i uttr. (ha) stugan full med (äv. av) barn (äv. ungar o. d.), förr äv. sitta med stugan full barn, (ha) väldigt många barn; äv. dels i uttr. ha många stugor fulla av ngra, ha stora mängder av ngra, dels i uttr. ha stugan full, betecknande att man har fullt upp med ngt. Monge som sielffue haffua stughuna fulla medh horo barn, straffa (osv.). OPetri 1: 468 (1528). SUFinlH 1: 114 (1601: full medh barn). Säijandes sigh vara een åldrig man, sitta medh stugon full barn. RP 6: 444 (1636). En annan heligh Man .. hwilken skulle hafwa många Stufwor fulle med drengiar. Widekindi KrijgH 937 (1671). Jag hann .. icke ut (för att avlägga visit), förrän jag själf hade ”stugan full”, som det heter. Först kom .. Reuterdahl med en bjudning från biskop Faxe .. Därpå kom Hagberg .. Så Tegnérs mågar (osv.). Beskow (1853) i 3SAH 14: 114. Se på öfversten —! Han har hustru och stugan full av ungar. Cavallin Kipling Gadsby 145 (1897). Jag väntar mig stugan full av barnbarnsbarn. Wassing Dödgr. 366 (1958).
g) [efter fvn. skáli l. stofa] (i skildring av fornnord. förh.) om skåle (se SKÅLE, sbst.2 2) l. om kvinnohus. Det förnämsta af Nordboens hus var Stugan, äfven kallad Skåla (Skáli). Holmberg Nordb. 215 (1852). Stugan (stofa) .. synes .. (när ordet brukas i motsats till skålen) beteckna ett rum, i hvilket gårdens qvinnor sysslade med sina arbeten. Hildebrand Isl. 296 (1883).
h) (numera föga br.) i uttr. bo stuga i stuga, bo nära intill varandra, bo vägg i vägg l. dyl. Bondeson Glimm. 6 (1892).
i) i utvidgad anv.
α) om hus l. bostad l. fastighet (se d. o. 4) ss. enhet för uttagande av skatt. (Drottning Margareta) lagdhe (för Gotlands igenlösande) en ganska swår skatt på Swerige, tolff öra aff hwario stughu öffuer heela rijket. OPetri Kr. 163 (c. 1540).
β) om hus med l. för djur; i ssgn KALVE-STUGA.
j) oeg. l. bildl.; utom i slutet anträffat bl. dels (vard.) i uttr. ljuga l. prata sju stugor fulla o. d., ljuga l. prata oerhört mycket, dels (†) i uttr. i min stuva, i min situation l. i mina förhållanden l. för mig. I Onsdags tilträdde jag en sysla, som wäl ej har mycket anseende i wärlden, men är likwäl wigtig nog i min stufwa. Nyrén Rabener Brefst. 187 (1764). Ja, magistern på prästgården, han pratar snart sju stugor fulla. Arkadius Pakkala 12 (1895). Mesarna draga sisande fram i snåren, prata sju stugor fulla under vägs. Samzelius Fänr. 95 (1899). Han lovade komma i afton för att prata skräp. Det skall bli sju stugor fulla, om jag gissar rätt. Åkerman-Tudeer BlondIdeal. 24 (1925). Ljuga sju stugor fulla. SvHandordb. (1966). — särsk. (vard.) i uttr. gå hem i stugorna, betecknande att ngt gillas l. uppskattas l. anammas l. godtas av gemene man. DN 23/9 1989, s. 1.
3) ss. senare led i ssgr, i allmännare l. utvidgad l. med försvagad anv., om stuga (i bet. 1 l. 2) använd ss. lokal för viss verksamhet men utan tanke på lokalens karaktär av hus l. rum; äv. dels övergående till att beteckna institution l. anstalt l. (samhälls)organ som utnyttjar sådan lokal, dels övergående till att beteckna den verksamhet l. sysselsättning som äger rum i lokalen; jfr ARBETS-, BARBER-, DANS-, DÅR-, FATTIG-, FORN-, HOSPITAL-, HÅLL-, JUL-, LEK-, LÄR-, MÖRK-, RAK-, SJUK-, SKOL-, SKRIV-, SOCKEN-, TULL-, VIN-, ÖL-STUGA m. fl.
4) [jfr 1, 2] om olika rum- l. husliknande anordningar. α) om fälla för räv l. varg; ss. senare led i ssgrna RÄV-, ULV-, VARG-STUGA. β) om husliknande skydd för maskinell anordning o. d.; ss. senare led i ssgn HJUL-STUGA. γ) fisk. om ett vintertid använt, burliknande redskap för mörtfiske, bestående av ett nät av garn l. ståltråd med flera ingångar, avdelat i höjdled av en mellanvägg, genom vilken fisken samlas i dess övre del, mörtstuga; jfr MJÄRDE, TINA, sbst. Sparre Skärg. 61 (1917). Stugorna utsättas på medeldjupt vatten, o. platsen brukar ofta mäskas med linfrökakor el. havredeg någon tid, innan den tas i bruk. Stugorna betas med samma lockföda. SvFiskelex. 393 (1955). jfr MÖRT-STUGA. δ) betecknande vilt djurs bo; i ssgn BJURE-STUGA.
Ssgr: A: (2) STUG-AFTON. (stug- 1919 osv. stugu- 1948 (angivet ss. sälls.)) (numera föga br.) sammankomst varvid arbete utföres för inköp av stuga för sommarvistelse för obemedlade o. d. Upsala Kristliga Studentförbund .. Kl. 8 e. m. Stugafton. Upsala 25/11 1919, s. 6. Östergren (1948).
(2) -AGITATION. (politisk) agitation som bedrivs gm hembesök. LD 1958, nr 115, s. 4.
(2) -BACKE. (stug- 1951 osv. stugu- 1948 osv.) backe (se d. o. 4 a) vid l. framför l. i närheten av en stuga. Collinder Kalev. 240 (1948).
(2) -BEBYGGELSE. (stug- 1957 osv. stugu- 1954 osv.) konkret: bebyggelse bestående av stugor (i sht för fritidsändamål). AP 1954, nr 152, s. 3.
(2) -BRO. (stug- 1914 osv. stugo- 19131920. stugu- 1896 osv.) bro (se d. o. 5) framför stugdörr; förstugubro; jfr -trappa. Hemberg ObanStig. 27 (1896).
(2) -BY. (stug- 1958 osv. stugu- 1973) (i sht för korttidsuthyrning avsedd) byliknande stugbebyggelse bestående av sommarstugor l. fritidsstugor. LD 1958, nr 151, s. 8. Stugbyn har en beläggning på 30 veckor av årets 52. Land 1984, nr 1, s. 15.
(2) -BYGGARE. person som bygger l. byggt en stuga l. stugor (i sht för fritidsändamål). DN(A) 17/9 1964, s. 7.
(2) -BYGGE. abstr.: byggande av en stuga l. stugor. TurÅ 1945, s. 332.
(2) -BYGGNAD. (stug- 1922. stuge- 1938. stugo- 1927. stugu- 18651917) (numera mindre br.) konkret: byggnad (se d. o. 3) bestående av en stuga; manbyggnad o. d.; jfr stugu-byggning. Åbyggnaderna .. bestå af en Stugubyggnad under Tegeltak, en Trösklada med Redskapslider (osv.). AB 1865, nr 222, s. 1. HbSkogstekn. 211 (1922; i pl., om skogsstugor, använda vid avverkning). UNT 16/9 1938, s. 3 (om boningshus).
(1, 2) -BÄNK. (stug- 1963 osv. stuge- 1597. stugo- 1899. stugu- 1623 osv.) [fsv. stuvu bänker] (numera bl. i skildring av ä. förh.) (väggfast, ss. sitt- l. liggplats använd) bänk (se d. o. II) i stuga; äv. mer l. mindre metaforiskt, ss. beteckning för hem l. bostad o. d. Och ware Gud tackat, at jag .. med lifuet är kommen till min stufue bänk (från ett besök i Sthm). NGyllenstierna (1597) i HB 2: 324. Varje stugbänk sjunger om / sin stängelsmidiga vilerska. OoB 1963, s. 321.
((1 o.) 2) -DÖRR. (stug- 1769 osv. stuge- 15991881. stugu- 1546 osv.) [fsv. stuvu dyr] dörr till l. i stuga. Skråordn. 320 (1546). Ett stycke stål bands om hästens hals, .. ett gevär över stugudörren. Celander NordJul 1: 64 (1928). särsk. mer l. mindre metonymiskt l. oeg. l. bildl., övergående till att beteckna stuga l. ngns hem l. bostad o. d.
a) i sådana uttr. som utom l. utanför stugdörren l. sin stugdörr, övergående till att beteckna att ngn beger sig l. ngn l. ngt befinner sig utanför stugan l. sin stuga l. sitt hem o. d. (När viss vind blåser) skal .. en Guineas-bo ej wåga sig utom stugudören, oansedt thet gulle hans lif eller wälfärd. Block MotalaStr. 75 (1708). Hvar och en lossar (på påskafton i Rom) skott på skott utanför sin stugudörr. Böttiger 6: 283 (1836). När jag blef frisk, höll Paul mig ändå instängd och ville alldeles icke tillåta mig gå utom stugudörren. Schwartz Pos. 26 (1863). Carlén Skuggsp. 2: 361 (1865).
b) (†) i uttr. under stugdörren, alldeles intill stugdörren l. stugan; alldeles intill. Parges sochn, som ähr så till att säga under stufvudören. AOxenstierna 2: 378 (1620).
c) (numera bl. mera tillf.) i uttr. vid sin stugdörr, särsk. ngt oeg.: helt nära stugan l. hemmet l. invid sitt hem o. d. Folket fick .. (tidigare) Fisk in vid deras stugu-dör, at så tala, eller, de undgingo at resa lång väg derefter. VetAH 1770, s. 297. Hagberg Shaksp. 4: 352 (1848).
d) (†) i uttr. hemma i stugdörrarna, i hemmen, hemmavid, i sina hem o. d. Nordencrantz Arc. 333 (1730).
e) (numera bl. tillf.) i uttr. inom stugdörren, inne i stugan l. inne i rummet l. inomhus. Är inthet annat, så drecka .. (de oordentliga studenterna) up sina föräldrars pänningar inom stugudören och ropa och skrika i skorsten. Rudbeck Bref 46 (1667).
-FARSTU, se -förstuga.
(2) -FLUGA. (stug- 17921881. stuge- 17471774. stugo- 1746. stugu- 17511807) [jfr t. stubenfliege] (numera föga br.) husfluga; äv. i uttr. allmän l. vanlig stugfluga. Linné Fauna nr 1106 (1746). Dens. FörelDjurr. 268 (1751: den allmenna Stugu flugan). Den vanliga stugflugan .. angriper äfven någon gång osten. Grotenfelt Mejerih. 175 (1881).
-FOLK. (stug- 1912 osv. stugu- 1694)
1) till 1: folk som bor l. befinner sig i samma stuga. VDAkt. 1697, nr 159, Tingsprot. (1694).
2) till 2: folk som bor tillsammans i en stuga; äv. allmännare: folk som bor i en stuga l. stugor (särsk. dels i fråga om fritidsstugor, dels om folk som bor i enkla l. tarvliga bostäder (på landet) o. inte är jordägare (jfr backstugu-sittare)). Lagerlöf Körk. 178 (1912; i sg. best., om folket i torpstuga). DN(B) 1961, nr 22, s. 8 (om folk i semesterstugor). Villaägare, småbönder och stugfolk. Wassing GropSkog. 44 (1965).
(2) -FORM. (stug- 1924 osv. stugu- 19171952) form hos stuga; för en stuga utmärkande form; jfr -typ. Bagarstugorna, som ofta ha stuguform. Fatab. 1917, s. 159. Liksom stugformer och inredning under århundradenas lopp ha utvecklats, så (osv.). SvKulturb. 7—8: 218 (1931).
(2) -FOT. jfr fot 4 b α o. hus-fot. Fastbom LivLek. 7 (1916).
(1) -FÅGEL. (†) i pl., bildl., om stugfolk (se d. o. 1). Runeberg (SVS) 3: 260 (1841).
((1 o.) 2) -FÖNSTER. (stug- 1881 osv. stuge- 1586. stugo- 17131762. stugu- 1528 osv.) [fsv. stuvu fenster] fönster på l. i (l. till) stuga. OPetri Tb. 224 (1528).
(2) -FÖRESTÅNDARE~10200. (i fackspr.) vid anstalt med inackordering: föreståndare för stuga med inackorderingar. DN(A) 22/9 1963, s. 36 (vid skolhem).
(1 b) -FÖRMAN. (i Finl.) förman för logement. AllmTjRegl(Finl.) 1982, 4: 9.
(2) -FÖRSTUGA~020 l. -FARSTU. (stug- 1960 osv. stugu- 1654 osv.) [fsv. stuva farstuva] BoupptSthm 7/8 1654, Syneinstr. —
-GAVEL. (stug- 1941 osv. stuge- 1554. stugu- 1639 osv.) [fsv. stuvu gafl]
1) (†) till 1: till (stor)stuga efter dennas gavel formad bonadsmålning. En gammel stuffue gaffuel förmåledt. VgFmT I. 8—9: 88 (1554).
2) till 2: gavel (se gavel, sbst.1 1, 2) på stuga. Schroderus Comenius e 3 a (1639).
(1, 2) -GLAS. (stugo- 1606) [fsv. stuvu glas] (numera bl. tillf.) fönsterglas i l. till stugfönster. InventKopparbg 1606.
(1, 2) -GOLV. (stug- 1805 osv. stuge- 15971949. stugo- 16741712. stugu- 1627 osv.) [fsv. stuvugolf] golv i stuga. 3SthmTb. 2: 197 (1597).
(2) -GRIND. (stug- 1948 osv. stugu- 1948 osv.) grind vid l. framför stuga. Östergren (1948).
(1, 2) -GRIS. (stug- 1805 osv. stuge- 15971899. stugu- c. 16001973)
1) (förr) gris som uppföddes l. uppfötts inne i en stuga. Granander SidSkaraDomb. 56 (i handl. fr. 1597).
2) i bildl. anv. av 1: person som gärna l. helst stannar hemma (i sin stuga) o. därför lätt blir mer l. mindre bortklemad, stugsittare, innesittare. (Jungfrun till skräddaren:) Hwad skulle iagh medh en Stufwegrijs, / Som altijd sitter på Bordet och fijs. Bedlegr. 12 (1647). Jag will ej att han skall bli en stuf-gris och en Bokmal. JournLTh. 1813, nr 17, s. 3. Annars höll han sig helst hemma på kvällarna .. ”Stuggris” kunde Britta säga på skoj. Fogelström FörvStad 99 (1966).
(2) -GRUND. jfr grund, sbst.1 III 1, o. hus-grund. Fridegård Här 199 (1942).
(2) -HYRA. (stugu- 1673) jfr hyra, sbst.2 2 a. BoupptSthm 1673, s. 109 a, Bil.
(1, 2) -HÖRN. (stug- 1890 osv. stugu- 1878 osv.) [fsv. stuvu hyrne] jfr hörn 1 b, c. Retzius FinKran. 113 (1878). Moberg Nybygg. 36 (1956).
(1, 2) -INTERIÖR. (stug- 1888 osv. stugu- 1924) interiör (se d. o. II) från stuga; äv. i utvidgad anv., om möblemang l. bohag i l. för stuga. MeddNordM 1888, s. 51 (om bohag). Hintze KEJansson 20 (1926).
(1) -KAMMARE. (stug- 1897 osv. stuga- 1597. stuge- 1909. stugu- 1549 (: sven stugukammaren) osv.) [fsv. stuvu kammare; jfr t. stubenkammer] (numera bl. i skildring av ä. förh.) kammare (se kammare, sbst.2 2 a) gränsande till stuga (storstuga, dagligstuga). 2SthmTb. 3: 330 (1567). Svennernas stugukammare (på Nynäs) hade endast stockelås. VgFmT II. 6—7: 39 (1907; om förh. c. 1550). Annerstedt UUH II. 2: 18 (1909; om förh. 1721).
(1) -KAMRAT. (stug- 1716. stugu- 16951847) [jfr t. stubenkamerad] (†) rumskamrat; jfr stuge-gesäll, stugu-sälle. Florinus Voc. 104 (1695). Heinrich (1828). särsk. [med allusion på stug-sittare] (†) i pl., bildl., om från världen avstängda meningsfränder o. d. Visserligen tro vi, att om Herr Atterbom och hans närmast befryndade stugu-kamrater komme aldrig så mycket ut i verlden, så förblefve de dock, hvad de äro; de bära stugan med sig öfver allt och hålla henne hermetiskt tillstängd, ehvart hon än må flyttas. DA 29/6 1847, s. 1.
(1, 2) -KATT. (stug- 1906 osv. stugu- 1925) katt som hör till en (viss) stuga l. håller till i en (viss) stuga l. som helst är inomhus o. d.; huskatt (motsatt dels: vildkatt, dels: ladugårdskatt o. d.). Lagerlöf Holg. 1: 17 (1906).
(1, 2) -KATTA. jfr -katt. Lagerlöf Holg. 1: 214 (1906).
-KLÄDER, pl. (stug- 1907. stuga- 1602. stuge- 1577. stugu- 1587) [fsv. stuvu klädhe (i bet. 1)]
1) (†) till 1, = -klädsel. 2SthmTb. 5: 222 (1577). ArvskifteSthm 13/7 1602.
2) (tillf., i skildring av ä. förh.) till 2: kläder för inomhusbruk (för sovstuga o. d.). Heidenstam Folkung. 2: 62 (1907).
(1) -KLÄDSEL. (stug- 1931. stugo- 1962. stugu- 1579) (förr) beklädnad (se d. o. 3 b β) i l. för stuga; särsk. om vägg- o. takbeklädnad; jfr klädsel 4, bonad d o. -kläder 1, stugu-klädnad, -klädning. Stufu kläsll och gammal bonad, som i stufun är. VadstÄTb. 85 (1579). Hazelius-Berg Gard. 17 (1962; om förh. c. 1575).
-KNUT. (stug- 1843 osv. stugo- 18991927. stugu- 1696 osv.) [fsv. stuvu knuter]
1) (numera föga br.) till 1: (rum beläget i) inre stughörn; jfr hörn 1 c. Grotenfelt LandtbrFinl. 32 (1896).
2) till 2: knut (se knut, sbst.1 3) på stuga; äv. mer l. mindre metaforiskt, övergående till att beteckna stuga l. ngns hem l. bostad l. hemort l. land o. d. Salberg Gr. 96 (1696). Med barn och med gubbar wi dansken kört ut, / och aldrig lär han snoka mer omkring wår stuguknut. Melin Huml. 42 (1882). Man (skall) vara glad åt att man får komma utom stuguknuten, annars lär man sig ingenting. Engelke Välgör. 71 (1908). Moberg Invandr. 444 (1952). särsk. (numera bl. mera tillf.) i speciellare anv., om timrad knut. Stugan är uppförd av bilad stock med utskjutande knutändar, s. k. stuguknut. FolklEtnSt. 1: 23 (1916).
(1) -KONA. (stug- 1599. stuga- 15541562. stuge- 15391585. stugo- 1909. stugu- 15541600) [fsv. stuvu kona, förestånderska för härbärge?] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) kvinna med uppgift att passa upp (servera l. städa o. d.) i stuga (storstuga l. dagligstuga o. d.) på slott l. herrgård o. d.; jfr stugu-kvinna. Lege Quinners Lön .. Marith Stuffwekone. GripshR 1539, s. 6. Drotningens .. Stugu konor 3. HovförtärSthm 1587—88, s. 26.
(1, 2) -KVAST. (stug- 18141872. stugu- 16051854) (om ä. förh., numera bl. tillf.) kvast avsedd l. använd att sopa i stuga med. BobgDomb. 10/1 1605.
(1, 2) -KYLA. (stugu- 1614) kyla (se kyla, sbst.2 1) i stuga. Rondeletius 42 (1614: stugu kiölan, sg. best.).
(1, 2) -LAMM. (†) lamm uppfött i stuga (boningshus); äv. bildl.: stuggris (se d. o. 2). Dalin (1854). Björkman (1889).
(2) -LEK. (stug- 1975 osv. stugu- c. 1908)
1) lek i stuga; lek inomhus. Fröding Reconval. 77 (c. 1908).
2) (mindre br.) i utvidgad anv. av 1: kommunalt ordnad lekverksamhet. SDS 4/3 1975, s. 13.
(1, 2) -LIV. (stug- 1895. stugu- 1901) (numera bl. mera tillf.) inomhusliv. Anholm Gog. 159 (1895).
(2) -LJUS. (utifrån sett) ljus från stuga. Blomberg MännHav. 99 (1926).
(2) -LÅS. (stuge- 15751846. stugo- 15741658. stugu- 1546 osv.) lås (i l.) till stuga. Skråordn. 316 (1546). Meyerson VapArboga 157 (1939; om förh. under senare hälften av 1500-talet).
(1, 2) -LÄNGA. (stug- 1880 osv. stuge- 19091918. stugu- 1922 osv.) länga (se länga, sbst. 1 a) av bostadsutrymmen vari (stor)stuga ingår; länga bestående av stuga (boningshus); motsatt: ladugårdslänga o. d. Wigström Folkd. 1: 95 (1880). En sida af denna fyrkant (bildad av husen på en skånsk slättgård) kallades ”stuelängan” och inrymde familjens dagligstuga, flankerad af ”bag”- eller ”kistehuset” och ”källarhuset”, samt förstugan och ”stärset” eller köket. Wistrand NordMAllmog. 2 (1909). Rig 1958, s. 39.
(1, 2) -MÖTE. (i fråga om nutida förh. i sht i Finl.) om konventikel (se d. o. 2) l. annan sammankomst för religiös uppbyggelse, hållen i stuga l. i ngns hem. StugmötTid 5 (1958). Kyrkpress. 1974, nr 8, s. 1.
(1, 2) -NYCKEL. (stug- 1930 osv. stugu- 1594 osv.) nyckel till stugdörr; numera i sht till 2. Kellare nyckelen, fiske boo nyckelen, stugu nykill eller andre nyklar. UppsDP 30/5 1594. Lundkvist SvStad 44 (1930).
(1 b) -ORDNING. (i Finl.) jfr ordning 3 b. AllmTjRegl(Finl.) 1982, 4: 9.
(1, 2) -PIGA. (stug- 1805 osv. stuge- 1688. stugu- 1587 osv.) [jfr t. stubenmagd] (numera bl. i skildring av ä. förh.) piga (se d. o. 3) med uppgift att tjänstgöra i stuga (l. inomhus); motsatt t. ex.: ladugårdspiga; jfr -kona o. stugu-kvinna. GripshR 1587, s. 137. En beskedelig stugupiga af någorlunda stadgad ålder, åstundas i tjenst. LdVBl. 1811, nr 46, s. 4. SDS 1919, nr 10, s. 12. jfr in-stugupiga.
(1, 2) -PLATS. (stug- 1952 osv. stugu- 1775 osv.)
1) (†) (för en person anvisad) plats (se plats, sbst.1 4 a) i stuga. KulturbVg. 1: 185 (1775).
2) plats (se plats, sbst.1 4 b) för en stuga. TurÅ 1952, s. 237.
(1, 2) -PRAT. (stugu- 1820) jfr prat, sbst.1 e, o. -skvaller. VexiöBl. 16/12 1820, s. 1.
(2) -PROST. (†) ss. skämts. l. nedsättande benämning på prost över egen församling (se prost 2). Wallmark Resa 31 (1819).
(1, 2) -RUM. (stug- 1878 osv. stugo- 1941. stugu- 1596 osv.)
1) [fsv. stuvu rum, plats i sockenstuga, husrum, hustomt] rum utgörande stuga, stuga (se d. o. 1) l. rum i stuga. Sex gatubodhr och ett stwgurum jn j gården. BtSödKultH 12: 60 (1596). Ursprungligen innehöll pörtestugan allenast ett enda fyrkantigt stugurum. Retzius FinKran. 113 (1878). Ibland består sommarstugan endast av stugurummet samt ”långfarstun”. Folkliv 1952, s. 81.
2) (†) husrum (se d. o. 2), bostad, logi; jfr stuga 1 d. Pedher Phalesson lofwer hänne stuffwdh Rum öffwer vinteren för ingen lega. ÅngermDomb. 18/11 1641, fol. 181. OfferdalKArk. N I 1, s. 38 (1696).
(2) -RUNT, adv. (stug- 19301948. stugu- 1948 (angivet ss. sälls.)) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) runt (se runt, adv. I 2 e) i l. bland stugorna; särsk. i uttr. gå stugrunt. UNT 1/12 1930, s. 1. Engström AEngström 57 (1948).
(2) -RÖK. (stugo- 19011929) (numera bl. mera tillf.) rök inne i l. från stuga. Bååth Grette 120 (1901).
(2) -SEMESTER. (stug- 1961 osv. stugu- 1973 (angivet ss. sälls.)) semester (se d. o. 2) tillbringad i stuga (sommarstuga l. fritidsstuga; t. ex. i stugby). DN(B) 1961, nr 22, s. 8.
Avledn.: stugsemestra, v. ha stugsemester, vara på stugsemester. SvD 18/8 1972, s. 13.
(1) -SIDA. om den sida (se sida, sbst. 11) av ett hus som stugan utgör l. där stugan är. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 46 (1886). Klockan var visst redan åtta, eftersom Aare sågs komma från åkern. Vid denna tid åts frukost på stugsidan. Därs. 51.
(1, 2) -SITTANDE. handlingen l. förhållandet att (gärna) sitta inne i en stuga, hemmasittande l. inomhusvistelse o. d.; jfr -sitteri. Schulthess (1885).
(1, 2) -SITTARE. (stug- 1885 osv. stuge- 1927. stugo- 1929. stugu- c. 1755 osv.) [jfr t. stubensitzer]
1) person som gärna l. helst l. enbart sitter inne (i sin stuga), hemmasittare l. innesittare; äv. oeg. l. bildl., i fråga om intellektuella intressen; jfr -gris 2, stugu-pilt 2. Schultze Ordb. 4125 (c. 1755). Hans kulturella intressen voro högst omfattande, och han var ingalunda någon lärd stugusittare. Fornv. 1924, s. 133. Själv hade han längtat intensivt ut till främmande länder men tvungits att förbli stugsittare. Kuylenstierna-Wenster FlickTornr. 221 (1933). Hellström i 3SAH LIII. 1: 31 (1942; bildl.).
2) person som bor i (egen) stuga. Ödemarkens stugusittare. NordT 1888, s. 590. Wassing GropSkog. 390 (1965; om backstugusittare).
Ssg (till -sittare 1): stugsittar-liv. jfr liv I 3. Sparre SkeppKrusPap. 89 (1919).
(1, 2) -SITTERI1004 l. 0104, äv. 3~002. stugsittande; särsk. bildl. (Förf. H. Bergers) alster äro inga produkter av stugsitteri eller kammarspekulationer. NDA(A) 1/4 1924, s. 12.
(1, 2) -SITTERSKA. (stug- 1885 osv. stugu- 1950 osv.) [till -sittare] (mera tillf.) kvinnlig stugsittare. Schulthess (1885).
(1, 2) -SKORSTEN~02 l. ~20. (stugu- 16601903) Stiernflycht HuushAnn. Specif. 12/10 1660. (Den ena skorstenen) befinner sig ungefär midt på taket. Den kallas stuguskorstenen, .. emedan den leder upp från eldstaden i det stora rummet. 4GbgVSH V—VI. 4: 47 (1903).
(2) -SKVALLER. (stug- 1912 osv. stugu- 1820 osv.) skvaller som går i stuga l. mellan stugor. VexiöBl. 16/12 1820, s. 1.
(1, 2) -SLÖJD. (stug- 1932. stugu- 1888) (numera bl. tillf.) hemslöjd (som äger rum i stuga l. stugor). (Torpargumman berättade) Om höstens trösk och stuguslöjd. Tigerschiöld Dikt. 1: 55 (1888). Form 1932, s. 23.
(1, 2) -SPIS l. -SPISEL. (stug- 1908 osv. stuge- 18381884. stugo- 1779. stugu- 1651 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) spis (se spis, sbst.3 1) i l. för stuga; jfr -ugn. GullbgDomb. 12/5 1651. NVexjöBl. 26/3 1847, s. 3.
(2) -SVALE. (stugu- 18801888) (förr) jfr -förstuga. Wirsén NDikt. 166 (1880).
-SÄNG.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: säng i stuga (daglig- l. folkstuga o. d.). EWigström i Landsm. VIII. 2: 10 (1891).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2: säng i stuga. Johansson UnderlMänn. 32 (1934).
-TAK. (stug- 1880 (: stugtakshalmen) osv. stuge- c. 1627 (: stuffwätaak). stugu- c. 1610 osv.) [fsv. stuvu thak]
1) till 1, 2: innertak i stuga. JTBureus (1625) i 2Saml. 4: 89. HallHist. 1: 446 (1954).
2) till 2: tak på stuga. BtÅboH I. 1: 69 (c. 1610).
Ssg (till -tak 2): stugtaks-halm. (numera i sht i skildring av ä. förh.) Wirsén NDikt. 184 (1880).
(2) -TIMMER. (stugo- 1664) timmer till (l. i l. från) stuga. VDAkt. 1664, nr 57.
(2) -TOMT. (stug- 1948 osv. stuge- 1664. stugu- 1948 osv.) tomt för l. med stuga; jfr stugu-gård, -plan. VDP 1664, s. 585. Wassing GropSkog. 211 (1965).
(2) -TRAPPA. (stug- 1935 osv. stugu- 1924 osv.) trappa framför stugdörr; jfr -bro. Böök ResSv. 187 (1924).
((1 o.) 2) -TRÖSKEL. (stug- 1637 osv. stugo- 1640. stugu- 1666 osv.) tröskel i stugdörr; äv. (mer l. mindre) metonymiskt l. oeg., i uttr. utanför stugtröskeln, utanför stugdörren (se -dörr a). UUKonsP 2: 79 (1637). Överallt utanför stugtröskeln fanns markens liv, i gräs och åkrar, träd och buskar. Moberg Sedebetyg 101 (1935).
(2) -TURISM. jfr -turist. UNT 1965, nr 266, s. 9.
(2) -TURIST. turist som hyr stuga (sommar- l. fritidsstuga o. d.); äv. (numera bl. mera tillf.): turist som utnyttjar raststugor i fjällen (till vindskydd l. övernattning o. d.). TurÅ 1963, s. 127. GbgP 30/1 1983, s. 20 (i vintersportort).
(2) -TYP. (stug- 1922 osv. stugu- 1920 osv.) typ av stuga; jfr -form. Fatab. 1920, s. 127. DN(A) 1/11 1963, s. 28 (i fråga om fritidsstugor). jfr ryggås-stug-typ.
(2) -TÄKT. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) markstycke som intagits (se intaga, v. 10 b) till stugtomt. Landsm. 6: CXLV (1888).
(1, 2) -UGN. (stug- 1956. stuge- 1891. stugu- 15441554) [jfr t. stubenofen] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) stugspis. Johansson Noraskog 2: 136 (i handl. fr. 1544). BtÅboH I. 1: 2 (1553). Ahlbäck SvFinl. 25 (1956; om ä. förh.).
(2) -UTHYRARE~0200. person som hyr ut stugor. DN 21/1 1982, s. 11.
(2) -UTHYRNING~020. uthyrning av stugor (fritidsstugor). SakregRiksdP 1975, s. 406.
(2) -VAKT. (stug- 1930 osv. stugu- 1698 osv.) vakt med uppgift att ha uppsikt över l. vårda en stuga l. stugor; förr särsk. om sådan vakt vid flottans sjukvårdsanstalter; jfr -vaktare. HdlCollMed. 1698, s. 611 (vid flottans sjukbaracker). TurÅ 1954, s. 304 (för fjällstugor).
(2) -VAKTARE. (stugu- 1778 osv.) stugvakt. Hjelt Medicinalv. 3: 204 (cit. fr. 1778). Stuguvaktare för vården af kronans hus. KrigVAT 1848, s. 198.
((1 o.) 2) -VIND. (stug- 1904 osv. stugu- 1831 osv.) vind (över l.) i stuga; jfr stugu-botten. SFS 1831, s. 161.
(1, 2) -VRÅ. (stug- 1832 osv. stugu- 1632 osv.) vrå i stuga; jfr -hörn. BtÅboH I. 4: 123 (1632).
-VÄGG. (stug- 1884 osv. stuge- 16251709. stugo- 1917. stugu- 1565 osv.) [fsv. stuvu väg]
1) till 1: vägg (innervägg) i stuga. Bössorna hängde .. (karlen) på stuffu wäggan inne i stuffuan. Rääf Ydre 3: 395 (i handl. fr. 1594).
2) till 2: vägg (yttervägg) på stuga. VgFmT I. 10: 77 (1565).
(2) -VÄRD. person som har tillsyn över en stuga l. stugor (för uthyrning); jfr -vakt. TurÅ 1963, s. 316 (för fjällstuga).
(1, 2) -VÄRME. (stug- 1935 osv. stugu- 1572 osv.) [fsv. stuvu värme] värme i stuga l. (allmännare) inomhusvärme; rumsvärme; äv. bildl.; jfr pört-värme. Lemnius Pest. 28 (1572; uppl. 1917). När lättia och stuguwarmen råka ihoop, så giöra dhe elacke proff. Grubb 448 (1665). Han sitter där i stugvärmen. Salje Låg. 241 (1971). SvD 8/5 1987, s. 2 (bildl.).
(2) -ÅS. (stugu- 1614) om kroppås på stuga. Rääf Ydre 3: 159 (i handl. fr. 1614).
B (†): (2) STUGA-ASK. [fsv. stuvu asker] under byggnad varande stuga, bestående enbart av ytterväggar. AntT XVI. 1: 146 (1548).
-KAMMARE, -KLÄDER, -KONA, se A.
-SÄLLE, se E.
C (†): STUGE-BYGGNAD, se A.
-BYGGNING, se E.
-BÄNK, se A.
-DRÄKT, se E.
(1) -DRÄTT. drätt (se d. o. 5 a) använd l. avsedd för stuga; jfr stugu-dräkt. G1R 23: 24 (1552).
-DÖRR, -FLUGA, -FÖNSTER, -GAVEL, se A.
(1) -GESÄLL. [efter t. stubengeselle] = stug-kamrat. Hamb. (1700).
-GOLV, -GRIS, se A.
-HUND, se E.
-KAMMARE, -KLÄDER, -KONA, se A.
-KVINNA, -KVIST, se E.
-LÅS, -LÄNGA, -PIGA, se A.
-PILT, se E.
-SITTARE, -SPIS, se A.
(2) -STAD. tomtplats för l. med stuga, stugtomt l. dyl.; jfr stad, sbst.1 3 c. NoraskogArk. 4: 41 (1644: skifwestäder, pl., felaktigt för stufwestäder).
-SÄLLE, se E.
-TAK, -TOMT, -UGN, -VÄGG, se A.
D (†): STUGO-BRO, -BYGGNAD, -BÄNK, -FLUGA, -FÖNSTER, -GLAS, -GOLV, -KLÄDSEL, -KNUT, -KONA, se A.
-KVINNA, se E.
-LÅS, -RUM, -RÖK, -SITTARE, -SPIS, -TIMMER, -TRÖSKEL, -VÄGG, se A.
E: STUGU-AFTON, se A.
(1, 2) -ARBETE~020. (numera mindre br.) inomhusarbete; jfr -gärning. Wrangel SvFlBok 454 (1898).
-BACKE, -BEBYGGELSE, se A.
(2) -BOD. (numera föga br.) primitiv stuga, primitivt bostadshus. RARP 3: 218 (1642).
(2) -BONDE. (†) om ä. förh. i Estl. o. Livland: bonde som bebor en stuga med tillhörande icke mantalssatt jord? I .. (räkenskaperna för Hapsals län 1565) är mantalet genom felaktig addering oriktigt angivet till 517 (utom 3 ”stugubönder”). Almquist CivLokalförv. 2: 586 (cit. fr. 1565).
(2) -BOTTEN. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stugvind. Enström Gråbacka 146 (1929).
-BRO, -BY, -BYGGNAD, se A.
(2) -BYGGNING. (stuge- 1595 (: stuffue bygnings husenn). stugu- 16501871) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = stug-byggnad; jfr byggning 4. Johansson Noraskog 3: 52 (i handl. fr. 1650). NerAlleh. 1871, nr 17, s. 1.
Ssg: stugubyggnings-hus. (†) stuga (se d. o. 2). VadstÄTb. 198 (1595).
(2) -BÅL. (†) stock till l. i stuga; jfr bål, sbst.1 2. Aschaneus HwsRegl. 14 (1614: Stugubhol).
-BÄNK, se A.
(1) -DRÄKT. (stuge- 1565. stugu- 15531570) (†) = stuge-drätt; jfr dräkt I 8. 2SthmTb. 2: 225 (1553). Därs. 4: 58 (1570).
-DÖRR, se A.
(2) -FALL. (†) markstycke (där skogen fällts o. som är) lämpligt att bygga stuga på; jfr fall II 5 b. VgFmT III. 3—4: 70 (1530).
-FLUGA, -FOLK, -FORM, se A.
(1, 2) -FÅLLA. (†) bildl., i uttr. hålla stugufålla, bilda glatt pratande sällskap. Murenius AV 34 (1640).
-FÖNSTER, -FÖRSTUGA, -GAVEL, se A.
(1, 2) -GEMAK. (i vitter stil, ngt skämts.) stuga; jfr gemak, sbst.2 Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron / till angenäm styrka och smak / och lyssnar till dragspelets lockande ton / som hörs från mitt stugugemak. Taube UltraMarin 63 (1936).
-GOLV, -GRIND, -GRIS, se A.
(2) -GÅRD. (numera föga br.) gård (se gård, sbst.1 5) kring stuga, stugtomt. SvLitTidn. 1814, sp. 111.
(1, 2) -GÄRNING. (†) inomhusarbete, hushållsarbete. VDAkt. 1720, nr 165.
(1) -HJÄLLE. (i sht förr) jfr hjälle 2. Suneson GGrund 75 (1926).
(1, 2) -HUND. (stuge- 1834. stugu- 1746) [jfr t. stubenhund] (numera föga br.) hund som får vistas inomhus, sällskapshund. Œdman Bahusl. 47 (1746). Florman Hushållsdj. 76 (1834).
(1, 2) -HUSTRU. (†) gift kvinna med uppgift att ha överinseendet över stuga tillhörande offentlig anstalt; jfr -kvinna o. stug-kona, -piga. VDAkt. 1707, nr 680 (vid Jönköpings hospital).
-HYRA, -HÖRN, -INTERIÖR, -KAMMARE, -KAMRAT, se A.
-KARL. [fsv. stuvukarl, föreståndare för raststuga] (†)
1) till 1, 2: karl med uppgift att passa upp i l. ha tillsyn över stuga. KlädkamRSthm 1565, s. 12 b (i förteckning över båtbesättning).
2) till 2: backstugusittare. Backman Dickens Pickw. 1: 437 (1871; eng. orig.: cottager).
-KATT, -KLÄDER, se A.
(1) -KLÄDNAD. (†) stugklädsel. 2SthmTb. 3: 121 (1555).
(1) -KLÄDNING. (†) (omgång av) stugklädsel. En hel god stuguklädning. NorrlS 1—6: 270 (cit. fr. c. 1550). BtFinlH 4: 190 (1563).
-KLÄDSEL, -KNUT, -KONA, -KVAST, se A.
(1, 2) -KVINNA. (stuge- 15511688. stugo- 1707. stugu- 15801723) (†) = stug-kona l. -piga; äv. = -hustru. Anne Stugeqvinnes gårdh. G1R 22: 92 (1551). VDAkt. 1688, nr 553 (tjänstgörande vid hospital). Klagades på Håkons botill i Sånna, att hon slåss med sin stufvoqvinna. Därs. 1707, ProstebSunn. VRP 8/2 1723.
(2) -KVIST. (stuge- 1835. stugu- 18871890) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kvist (se kvist, sbst.2 1) framför stuga; förstugukvist. Rehnberg SmålBystämma 111 (i handl. fr. 1835).
-KYLA, se A.
(1) -LEJNING. (†) hyrning av stuga. KalmDP 10/2 1652.
-LEK, se A.
(1, 2) -LIGGARE. (†) person som bara l. mestadels ligger hemma (o. småsuper). (Prästen) Martini var väl ingen storsupare ex professo, utan en af våra s. k. smuttare eller stuguliggare. Ahnfelt StudM 2: 26 (1857).
-LIV, se A.
-LÅNGS. (†) om avstånd l. sträcka motsvarande längden av en stuga. KKD 11: 242 (1704).
-LÅS. -LÄNGA, se A.
(1, 2) -MAN. (†) ss. nedsättande benämning på P. D. A. Atterbom l. var o. en av hans meningsfränder (med tanke på världsfrånvändhet o. okunnighet om vad som rörde sig utanför den egna kammaren); jfr kammar-lärd. DA 2/7 1847, s. 1.
-NYCKEL, se A.
(1, 2) -NÄRING. (†) näring (se näring, sbst.2 3) bedriven i stuga l. stugor. EconA 1807, mars s. 33 (1792).
(1 d) -PENNINGAR, pl. (†) skatt uttagen för att bestrida kostnaden för bostäder åt knektar o. båtsmän. RARP 12: 348 (1678).
-PIGA, se A.
(2) -PILT. (stuge- 1866. stugu- 1898) (numera föga br.)
1) pilt som är för liten för att (ensam) lämna stugan; småbarn. Carlén TatS 1: 16 (1866).
2) bildl., om (ung) man som är rädd för att lämna sin hemvana miljö l. våga ngt l. ge sig in på äventyrligheter o. d. Litet skulle det anstå en stugupilt som han att kasta sig in i några äfventyrligheter. Heidenstam Karol. 2: 36 (1898).
(2) -PLAN. (†) stugtomt; jfr plan, sbst.1 I 1 b. PT 1907, nr 233 B, s. 2. —
-PLATS, se A.
(1) -POJKE. (†) bildl., om råtta inomhus: ”rumskamrat”. Humbla Landcr. 24 (1740; i pl., om mängder av råttor inomhus).
-PRAT, se A.
(1, 2) -PYNTARE. (†) om hund som förorenar inomhus med träck l. urin; jfr pynta, v.2 7. Weise 1: 217 (1769).
-RUM, -RUNT, -SEMESTER, -SITTARE, -SITTERSKA, -SKORSTEN, -SKVALLER, -SLÖJD, -SPIS, -SVALE, se A.
(1) -SÄLLE. (stuga- 1600. stuge- 16401652. stugu- 16101639) [efter t. stubengeselle] (†) = stug-kamrat; äv. övergående i bet.: kamrat. (Följande år) haffuer han dragit in i Italien och til Rom, medh M. Andrea Martino, hwilkin han i Wittenberg .. hade til Stuffuuasälla. PJGothus Bacmeister D 3 a (1600). Lucifer .. / Medh andre the dieflar hans stugusäller. Messenius Ret. A 2 a (1610). Wollimhaus Ind. (1652).
-TAK, se A.
(2) -TILDE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) golvbräder i l. till stuga. NVedboDomb. Sommart. 1749, § 104. —
-TOMT, -TRAPPA, se A.
(2) -TRÄSKO~02 l. ~20. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) träsko för inomhusbruk. Moberg Rid 62 (1941).
-TRÖSKEL, -TYP, -UGN, -VAKT, -VAKTARE, -VIND, -VRÅ, -VÄGG, se A.
(1, 2) -VÄRMARE. (†) tjänare med uppgift att elda i en stuga l. stugor. Barckhusen Cotossichin 79 (1669; vid tsarens hov).
-VÄRME, -ÅS, se A.

 

Spalt S 13235 band 31, 1993

Webbansvarig