Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÅLA strå3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. stråle, nor. stråle; jfr äv. lt. strahlen, mnl. stralen (nl. stralen), t. strahlen; avledn. av STRÅLE]
I. intr.
1) motsv. STRÅLE 2: lysa starkt; spridas i strålform o. d. Swedberg Ordab. 1050 (1722). (Sv.) Stråla .. (t.) strahlen. Lind (1749). — särsk.
a) motsv. STRÅLE 2 a, om (ngt uppfattat på samma sätt som) ljuskälla: (åt alla håll) utsända starkt ljus l. (åt alla håll) utsända l. sprida sina (iakttagbara l. bl. tänkta) strålar; lysa med starkt (o. ss. spritt l. utsänt uppfattat) ljus; äv.: glänsa med stark (ss. spridd l. utsänd uppfattad) glans; äv. dels om utsänt ljus: lysa starkt l. spridas starkt lysande, dels (med mer l. mindre klar konstruktionsväxling) om utrymme o. d.: vara fylld av ljus som strålar, dels opers. Solen strålar från en molnfri himmel. Stjernorna stråla / Kring det hvälfda blå. Bellman (BellmS) 1: 202 (c. 1771, 1790). Skönt i loppet strålar bäcken, / Än af silfver, än af guld. Runeberg (SVS) 1: 246 (1833). Se, på marken glittrar det och strålar: / Daggen fyller alkemillans skålar / Med en nattdryck, ädlare än vin. Tigerschiöld Dikt. 1: 43 (1888). När flickorna kom hem, strålade flirtkulans milda sken dem till mötes. Wägner Norrt. 123 (1908). Det strålar ur kaféerna (runt torget). Nyblom Golfstr. 86 (1911). Generalkonsul Rubins våning vid Sturegatan .. strålade i full belysning. Söderberg AllvLek. 187 (1912). — jfr FRAM-, IN-, NED-, UT-STRÅLA m. fl. — särsk.
α) i p. pr. i adjektivisk anv.: som strålar, starkt lysande l. glänsande (med ljus uppfattat l. tänkt ss. spritt l. utsänt resp. glans uppfattad l. tänkt ss. spridd l. utsänd); äv. allmännare (l. oeg.), om luft l. himmel o. d.: så klar o. ljus att den ger visst intryck av att stråla; äv. i överförd anv. om dag l. tidsperiod: präglad av sådan luft l. himmel. Serenius C 4 a (1734). Hvadan kom detta ljud? .. / Från den strålande luft. Thomander 3: 340 (1826). Knappast hade till slut den främmande ynglingen talat, / När med en strålande tår i sitt öga den gamle från stolen / Reste sig opp. Runeberg (SVS) 3: 126 (1836). Konungen sig gläder med alla sina män / i strålande midsommartider. Melin Prins. 10 (1885). Barnen och herdarne / följa dig gärna, / strålande stjärna! Rydberg Vap. 75 (1891); jfr Ps. 1937, 517: 4. Då nu Mose steg ned från Sinai berg .. visste han icke, att huden på hans ansikte hade blifvit strålande däraf att han hade talat med (Gud.). 2Mos. 34: 29 (öv. 1893). (Det var) en strålande oktoberdag med luften full av sval eld, en av dessa förunderliga dagar, då den gångna sommarens ljus och den kommande vinterns skärpa mötas i hög förklaring. Siwertz JoDr. 145 (1928); jfr 3. Fröjdats har han (dvs. skalden Vergilius) åt hela skapelsens fägring i strålande sommarsol såväl som i kvällstimmens domnande ro. Grimberg VärldH 4: 321 (1930). Redan så tidigt på morgonen en strålande molnlös himmel. Alldeles för strålande, inget mänskligt öga kunde stå ut. Trotzig Sjukd. 108 (1972); jfr 3. jfr GULD-, SILVER-, SOL-STRÅLANDE m. fl.
β) ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare, med tanke på ljuset l. ljusstrålarna; utom med bet.: handlingen att utsända urskiljbara ljusstrålar l. lysa strålformigt (o. konkretare anv. härav) samt i ssgr numera mindre br. Schultze Ordb. 5118 (c. 1755). På dem (dvs. träden i Edens lustgård) i blommornas emalj och fruktens / Mer färgrikt Solen speglade sin strålning, / Än öfver aftonskyn och regnets båga. JGOxenstierna 4: 120 (1815). Ljuset (på tavlan) utgår från det nyfödda (Jesus)barnet, men utan synbar strålning. Alla anleten upplysas af detta ljus. Bremer GVerld. 2: 99 (1860). Kring hvarje träd det står en strålning, / som dallrande och långsamt andas, / en ljusflod sakta lågande. Ekelund Syn. 48 (1901). Det är alltid något manande och hotande i rymdens bleka strålning över en osynlig stad. Siwertz Sel. 1: 107 (1920). Av månens glans begöts ditt bleka änne / som vid en strålning från ett silverspänne. Kock Hemifrån 32 (1931). Taube Dröm. 12 (1953).
b) motsv. STRÅLE 2 b: (utan behov av ett medium) transporteras l. spridas rätlinjigt l. strålformigt; dels i allmänspråket, om värmespridning tänkt l. av känseln upplevd i likhet med bestrålning av solstrålar o. d., dels fys., om transport av kvanta av elektromagnetisk energi (bl. a. synligt o. osynligt ljus, radiovågor, gammastrålar o. d.) l. av partiklar i rörelse (särsk. elektroner, protoner, neutroner, heliumkärnor, joner); företrädesvis (o. fys. nästan bl.) i p. pr. i adjektivisk anv. l. (i sht) ss. vbalsbst. -ning (se slutet). Strålande avfall, (tillf.) om radioaktivt avfall från kärnkraftverk l. dyl. med joniserande strålning (se slutet). Theorien för strålande värme. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 54. Värme kan .. förflytta sig från ett ställe till ett annat, utan att rummet dem emellan upptages af något annat vägbart ämne. Det säges då stråla; och på detta sätt sker t. ex. värmets meddelning från solen till jorden. Fock 1Fys. 394 (1854). KemT 1908, s. 158 (: den strålande materien). Det existerar en relation mellan en stjärnas spektrum och den ljusstyrka, med vilken en viss del av stjärnans yta strålar. Strömgren AstrMin. 2: 39 (1927). Bolin KemVerkst. 47 (1942). — jfr IN-, UT-STRÅLA m. fl. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, i sht (fys.): rätlinjig l. strålformig transport (utan behov av medium) av kvanta av elektromagnetisk energi (synligt o. osynligt ljus, radiovågor, gammastrålar, röntgenljus) l. av partiklar i rörelse (särsk. elektroner, protoner, neutroner, heliumkärnor); äv. om transport av energikvanta l. partiklar, åstadkommen medelst acceleratorer i laboratorier (ofta svårt att skilja från II 2 b); ofta konkretare, med tanke på den transporterade energin osv. Elektromagnetisk strålning. Joniserande strålning, strålning av partiklar (t. ex. elektroner, protoner, neutroner, alfapartiklar) o. viss elektromagnetisk strålning (näml. gamma- o. röntgenstrålning), som producerar joner vid passagen genom media. Radioaktiv strålning, (numera bl. i ä. fackspr. l. i icke fackmässigt spr.) strålning till följd av radioaktivt sönderfall, strålning från radioaktiva ämnen, joniserande strålning. Infraröd strålning eller värmestrålning. I ett elektromagnetiskt spektrum är strålningen ordnad efter våglängd. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 730. Denna värmets strålning följer hufvudsakligen samma lagar, som de, hvilka gälla för ljusets motsvarande fortplantningssätt. Fock 1Fys. 394 (1854). Nämnas (bör), att sedan Michelson genomfört en omfattande undersökning af den inre strukturen hos en mängd spektrallinier från olika ljuskällor, han i metallen kadmiums spektrum .. påträffade tre strålningar, en röd, en grön och en blå af stor homogenitet. VetAÅb. 1908, s. 217. Instrument för mätningar av solens och himlens strålning och för medikoklimatiska undersökningar. UNT 20/11 1929, s. 1. Det radioaktiva ämnet yttrium har visat sig utsända γ-strålar .. med en intensitet av 2 Mev, en strålning som sålunda i effekt vida överträffar verkan av strålningen från vanliga röntgenrör. TT 1941, Allm. s. 442. I fotometrin, läran om ljusmätning, intresserar oss endast den del av strålningen, som ger en ljusförnimmelse. Bergholm Fys. 4: 45 (1957). Radiokälla .. (dvs.) ett nästan punktformigt centrum för radiofrekvent strålning. Wallenquist AstrLex. 177 (1973). jfr ENERGI-, K-, KATOD-, KORPUSKULAR-, LJUS-, RADIO-, RADIUM-, RESONANS-, RÖNTGEN-, SEKUNDÄR-, SOL-, UT-, VÄRME-STRÅLNING m. fl.; särsk. i uttr. kosmisk strålning, strålning från l. i kosmos (se KOSMISK 2 b).
2) i fråga om vissa fall av glans som inte är att jämföra med det direkta ljuset från en ljuskälla samt i oeg. l. bildl. anv. som ansluter sig härtill (jfr 3); ofta i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr 1 a α).
a) om ögon l. blick: (i sht av glädje l. hänförelse l. kärlek) lysa med l. utsända en stark glans, lysa l. glänsa starkt; jfr 3. Der flyga lockar bruna, / der stråla ögon blå. Tegnér (TegnS) 4: 78 (1824). Fru Gertruds ögon tårades, Annchens strålade af innerligt deltagande. Scholander I. 2: 157 (c. 1870). Men, har mitt öga ej sin första strålning qvar, / Bor der en gnista dock väl än från vårens dar? Bäckström Lej. 13 (1875). (Farfar) blickade med en lång, vid och strålande blick ut genom fönstret, där Åsnen glittrade mellan alarna, men i själva verket mycket längre bort, in i det förgångna, eller kanske oändligt långt framåt, in i evigheten. Arv 1945, s. 20. — jfr GLÄDJE-, LYCKO-, SEGER-STRÅLANDE. — särsk.
α) (†) motsv. STRÅLE 2 c α: se tvärs igenom (ngt); i ssgn GENOM-STRÅLA.
β) med subj. betecknande positiv känsla l. egenskap o. d. som ngns blick vittnar l. tycks vittna om l. uttrycka; förr äv. om det förgörande i basiliskens blick: utströmma l. utskjuta l. dyl. Wil man inwenda at dhet icke är möyeligit at see een Baselisk, uthan man icke skal giöra sigh saker at döö, så kan dhet wäl wara, at man ey fåår komma honom alt förnär, doch lärer hans strålande Förgifft icke sträckia sigh in infinitum eller oändeligen långt. RelCur. 256 (1682). Kärlek och glädje strålade ur deras ögon, så att rummet tycktes bli ljust deraf. Bremer Pres. 236 (1834). Bifall strålade ur hvarje blick. Oscar II I. 1: 51 (1858, 1885). jfr FRAM-STRÅLA.
b) om (person med tanke på) ansikte: lysa l. skina starkt (av glädje l. hänförelse l. kärlek l. ungdom o. hälsa o. d.); äv. om leende (l. nick o. d.): ges med ett strålande ansikte (se ovan); äv. (i sht i vitter stil) med subj. betecknande känsla l. egenskap l. hälsa o. d., i uttr. ngt strålar från ngn, äv. i l. över ngns ansikte l. ansiktsdrag o. d., liktydigt med: ngns ansikte osv. utstrålar ngt (jfr II 1 b) resp. har en strålglans som vittnar om l. härrör från ngt. Brudens ansikte strålade av glädje och lycka. Hon strålade av ungdom och hälsa. Hon gav henne ett strålande leende. Med strålande och förväntansfulla ansikten såg barnen på jultomten. Hänförelsen strålade från hans anletsdrag. Mannen gick bort, strålande af glädje. Leopold 3: 510 (1792, 1816). Ofrivilliga leenden började stråla öfver hennes ansigte i kapp med diamanterna. Bremer Pres. 363 (1834). Prostinnan gaf sig bara tid att som hastigast nicka tre strålande nickar emot (sonen). Almqvist TreFr. 2: 129 (1842). Då strålade alla de goda känslor, som annars mest ligga gömda i hjertat, kärlek, tacksamhet, lycka och stolthet, i hennes lifliga ansigte. Backman Reuter Lifv. 1: 59 (1870). Den gamla Carlamodren (dvs. änkedrottning Hedvig Eleonora) / I tårar strålar blid (vid underrättelsen om segern vid Helsingborg 1710). Snoilsky 2: 66 (1881). Inom kort blef trumslagaren som en ny människa. Hälsa, glädje och käckhet strålade från han ansikte. LbFolksk. 31 (1890). Kanske var hon inte så påfallande vacker .. men hon såg frisk och strålande ut, snäll och sorglös och glad. Lindström Vindsröjn. 99 (1939). I lampskenet strålade hans ansikte av mildhet och en sorts enfaldig glädje. Martinson ArméHor. 137 (1942). Combüchen Byron 475 (1988). — jfr GLÄDJE-, LYCKO-, SEGER-STRÅLANDE.
c) i fråga om färgprakt: (liksom) lysa starkt o. intensivt (likt en strålande ljuskälla). Gumsen på ängen fröjdas beklädd med purpurens rodnad, / Eller hans flockiga rygg omskimras af strålande saffran. Adlerbeth Buc. 25 (1807). Nu, stråla blomsterprydt o land. Runeberg 5: 61 (1860). Sju färger hon har på sitt glänsande hår, / Och af rödfärg små läpparne stråla. AOlsson (c. 1895) hos Skarstedt Pennfäkt. 136. Madonnan strålade (i skenet från vaxljusen) som en teaterdrottning, i rödt, blått och guld. Söderberg MBirck 20 (1901). Vävda tapeter, som strålade av färger. Lagerlöf Holg. 1: 159 (1906). Strålande röda, starkt doftande (kaktus)blommor. SvD(A) 29/8 1920, Söndagsbil. s. 4. Hösten brann och strålade runtomkring, en asp skälvde med alla sina guldslantslöv, en ung alm glödde mörkröd. Clayhills Vi 20 (1938). — jfr FÄRG-, REGNBÅGS-STRÅLANDE.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 a (o. b); jfr 2 a, b; särsk. dels (i fråga om himmelskt väsen o. dyl. l. i fråga om skönhet l. prakt l. i fråga om ära l. berömmelse l. egenskapen att vara framstående o. d.): lysa l. glänsa (på ett sätt som för tanken till strålande ljuskälla), prunka, dels (i fråga om gudomlighet, andlighet, sanning, glädje o. d.): ”utströmma” l. utgå (o. ”träffa” l. ”möta” åskådaren resp. läsaren osv.) likt utstrålat ljus o. d.; äv. om smärta (se c); äv. i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr 1 a α). Det höga, prålande, lysande och strålande Fransöska ordalaget. Ehrenadler Tel. Föret. 3 a (1723); jfr 4. När du (dvs. G. F. Gyllenborg) Lifvets Nöjen målar, / Man snart sit qval ej mera mins; / Och från din vers den skönhet strålar, / Som sällan i naturen fins. Kellgren (SVS) 2: 105 (1781, 1796). Rätt i ångan där / I Träskets dunkla ånga .. / Där strålar Sumpets Genius: / Du! platthets Aristophanes! Thorild (SVS) 1: 113 (1784). Sanning skall ur stycket (dvs. ur en målande framställning) stråla. Bellman (BellmS) 10: 68 (1787). Bland de akademiskt lärda damerna (i Uppsala i mitten av 1800-talet) strålade ljusast Thecla Knös, hvilken .. ansågs fullt kompetent att promoveras till filosofie magister. Hellberg Samtida 1: 58 (1870). I minnets verld, / .. ditt namn skall stråla med ärans prakt! Rydberg Dikt. 1: 63 (1876, 1882). Under det århundrade, som gick före det assyriska väldets fall, strålar det i sin klaraste glans. Väldige eröfrare föra dess vapen vida; alla närboende folk måste böja sig under oket. Svensén Jord. 159 (1885). Han återfann sig själf .. han strålade icke längre utåt utan koncentrerades. Strindberg Fagerv. 206 (1902). Barn- och ungdomsskaran, för vilken julen väl alltid strålar i skimrande glans. MinnGPrästgSkara 216 (1928). I själva centrum (av staden) strålar Riltunas stolthet, modefirmans jättefönster. Boye Ast. 32 (1931). Han hade syner, inga strålande uppenbarelser som han längtade efter utan snarare bara glimtar av det mest förbjudna. Johnson DrömRosEld 55 (1949). — jfr FRAM-, IN-, NED-, SAMMAN-, ÅTER-STRÅLA m. fl. — särsk.
a) i fråga om ngns påverkan på omgivningen med sin personlighet l. sina personliga egenskaper; i sht i ssgn UT-STRÅLNING, i sht förr äv. ss. enkelt vbalsbst. -ning, utstrålning; stundom äv. med egenskap o. d. ss. subj. Hon har i sitt utseende mycket af den inre skönhet och strålning, som jag sätter högt öfver den blott yttre och mera vanliga hos unga ansigten här. Bremer NVerld. 2: 416 (1853). Aldrig har jag i ett menniskoansigte funnit en sådan strålning som den, hvilken mötte oss ur vår skyddslings blick och leende. Bäckström Sång. 150 (1876). Man behöfver blott kasta en blick på .. (ett visst porträtt) för att frapperas af det osympatiska drag, som strålar ur hela denna plussiga, pösande, knarriga, egenkära och själfviska fysionomi. Söderhjelm Runebg 1: 67 (1904). ”Strålning” är ett nyckelbegrepp hos (Emilia Fogelklou). SvLittTidskr. 1973, nr 3, s. 38. — jfr UT-STRÅLNING.
b) (numera föga br.) i uttr. stråla ngn i ögonen l. stråla mot ngn, (häftigt l. chockartat) lysa ngn i ögonen (se LYSA, v.2 6 a). Om andras fullkomligheter äro så uppenbare, at de stråla honom (dvs. den högmodige) i ögonen; så afundas han, och söker at förklena dem. Nohrborg 171 (c. 1765). Han hade med oro och förundran öppnat papperet; men då bankosedlarne strålade mot honom, släppte han dem bestört i golfvet. Carlén Klein 15 (1838).
c) om smärta; i sht i den särsk. förb. STRÅLA UT. En, långsåt någon nervgren .. strålande eller skärande smärta. TLäk. 1833, s. 276.
4) [utvecklat ur 1 a α o. 2, 3] i p. pr. med förstärkande bet.: utomordentlig, ypperlig, fantastisk, lysande; äv. med bevarad bibet. av 1 a l. 2, särsk. (om glädje, ungdom): sprittande l. sprudlande; äv. med adverbiell anv. Strålande aptit, humör, resultat. Strålande primadonna. Strålande skönhet; jfr 2 b. Han är en strålande konversatör. Teaterpjäsen går strålande. (Han) förkunnar med en strålande glädje, att skeppet följande dagen skulle afsegla. Palmblad Nov. 2: 243 (1819, 1841); jfr 3. Carlén Köpm. 2: 369 (1860: strålande förhoppningar). Alltid lika strålande vacker. Jolin Smädeskr. 98 (1863). En odlad fläck af verkligt strålande grönska. Samtiden 1873, s. 150. Hvilken strålande, orimligt / obeskrifligt vacker dag! Fröding Guit. 17 (1891); jfr 1 a α. Esther hade icke sett honom på ett så strålande gott humör förut. Hammenhög EoA 185 (1930). (Man fick) icke tro, att terminsbetyget skulle bli så där strålande, ty (osv.). ÅbSvUndH 59: 124 (1940). Skuldlös, ljus, strålande ung, skänker hon tröst och lisa åt hemlösa hjärtan. Böök i 3SAH LIV. 2: 127 (1943); jfr 2 b. UrDNHist. 3: 62 (1954; om humör). (Vi) inriktade oss (vid Köpenhamnsbesöket) .. på endast sevärdheter med gratis entré .. och svalt oss fram .. Vi klarade det, men aptiten var mer än strålande, när vi återinträdde på studenthemmet. LundagKron. 3: 276 (1955).
5) motsv. STRÅLE 3 b: radiärt l. strålformigt l. i form av strålar (l. en stråle) utgå (från ngt); äv. (med pluralt subj.) mötas i sin rätlinjiga (konvergerande) sträckning (i sht i särsk. förb. l. motsv. ssgr); äv. i bildl. anv. (om person) samt i utvidgad anv. i fråga om (rätlinjig) förflyttning l. dyl. i de särsk. förb. STRÅLA IHOP, STRÅLA SAMMAN, STRÅLA UT. Hiärne Berghl. 447 (1687). Arter af Marantaceæ, af hvilka somliga hade breda, glänsande blad, med långa bladstjelkar, som strålade från leder på en rörlik stam. Lindström Bates 29 (1872). De långa, svarta ögonhåren strålade som radier från pupillerna. Lundegård Tannh. 1: 112 (1895). Ramström CorpStriat. 45 (1912). — jfr SAMMAN-, UT-STRÅLA.
6) (numera mindre br.) motsv. STRÅLE 5: spruta l. rinna (ut l. fram) i en stråle l. strålar. Framför boningshusets af slingerwäxter omslutna veranda är .. anordnad en strålande wattenkonst. LfF 1889, s. 186.
II. tr.
1) stråla (i bet. I 1) o. utsända l. transportera (ngt).
a) (i sht i vitter stil) motsv. I 1 a: stråla (i bet. I 1 a) o. utsända l. sprida (solljus, ljus o. d.); låta l. få (ngt) att stråla (på ngt l. ngn); särsk. i p. pf. Ljusets prakt på (fjärils)vingen strålad, / Lifvets fröjd för ögat målad. Atterbom 1: 303 (1824). Guldskyar i luften / Summo och strålade ljus mot jorden. Runeberg (SVS) 3: 132 (1836). Under lampan placerade han mikroskopet .. djuploden och pejlstockarna, hvilkas fernissade mässing strålade ett varmt solgult ljus omkring sig. Strindberg Hafsb. 32 (1890). (Språket i K. G. Ossiannilssons böcker) klargör tingen genom att stråla solsken över dem. Hedén 4: 293 (1909). — jfr FRAM-, IN-, NED-, UT-STRÅLA m. fl. o. SOL-STRÅLAD.
b) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av a l. motsv. I 2 a, b, 3. Snillets verk, som gudom stråla. Lidner (SVS) 3: 296 (1792). Mångfaldig lager / Beskuggar hans lockiga hjessa / Och blickarne stråla hans själ. Stagnelius (SVS) 1: 35 (1814). Den femtonde af mina vårar strödde / Med fagra blomster Fyris ängar re’n, / Och Solen strålade i själen glädje. Därs. 4: 88 (c. 1818). Jag känner hatet som en iskällare när den strålar köld. Strindberg Dam. 113 (1898). Ville man se ett öga som ännu kunde spegla den blå himmelen och stråla förnuft, fick man gå ner till djuren. Dens. Fagerv. 42 (1902). Hur mycket smärtsamt och lyckligt blöder ej upp i mitt väsen vid det Arkadien af sinnets vackra harmoni, som denna bok (dvs. Friska sorgens källaav I. Conradson) strålar från hvarje sida. VEkelund i LD 20/3 1907, s. 3. De sneda ögonen, som strålade skälmskhet under sina fint penslade bryn. Mörne Elef. 43 (1931). — jfr FRAM-, GEN-, IN-STRÅLA m. fl. — särsk. med anslutning till STRÅLE 3 b; jfr BESTRÅLA 2. Violen, klädd i guld, med purpurns ränder strålad. JGOxenstierna 2: 121 (1796, 1806).
c) motsv. I 1 b: strålformigt utsända l. sprida (ngt), utstråla; särsk. med avs. på värme; i sht i den särsk. förb. STRÅLA UT o. i ssgn UT-STRÅLA. Radiatorn strålar värme.
2) stråla (i bet. I 1) på (ngt l. ngn), bestråla. — jfr BE-STRÅLA, BE-STRÅLNING.
a) (i sht i vitter stil, numera mindre br.) motsv. I 1 a; äv. i oeg. l. bildl. anv. (jfr I 3). Då flög i vidan Verd en herlig Ähr-Gudinna, / De Himlars ögnelust ok Hieltars älskarinna .. / Den gylne Carlevagn af hennes strimor stråltes. SColumbus Vitt. 86 (c. 1678). Jord, som strålats av sommarsol, / när du (dvs. regnet) med vattnets flöde. Wiedersheim-Paul Dikt. 40 (1918).
b) fys. o. med. med avs. på person l. sak: göra till föremål för l. utsätta för l. behandla medelst strålning (i sht röntgenstrålning l. annan joniserande strålning), bestråla; särsk. ss. vbalsbst. -ning (jfr I 1 b slutet). Harlock (1944). Strålningen ersätter inte kylan som konserveringsmetod, men i kombination med kylan kan den fördubbla eller tom fyrdubbla den möjliga lagringstiden. DN(A) 10/9 1963, s. 14. Strålning används för en mycket lång rad sjukdomar, skador och kontroller. BtRiksdP 1969, 11: nr 20, s. 1. Strålad mat inte farligare än kokt. SDS 15/6 1983, s. 1. Efter tre behandlingar fick Tage Eriksson remiss till Regionsjukhuset i Umeå. — Du ska strålas, sade läkarna. PiteåT 2/12 1985, s. 6. Man kan stråla mat för att döda bakterier och mikroorganismer med Cobolt 60 eller Cesium 137. SvD 4/9 1986, s. 24. GbgP 18/4 1989, s. 2.
Särsk. förb.: STRÅLA AN. (†) till II 1 a: stråla på l. bestråla; anträffat bl. i bildl. anv. (jfr stråla, v. I 3 (o. II 2 a)). I Himlar, som vår Nord med edre Lius bestrålen / .. I strålen ok-så mig i detta Sinnet ann, / At jag min värde Prins omqväda värdigt kann. SColumbus Vitt. 85 (c. 1678).
STRÅLA FRAM10 4. jfr framstråla.
1) till I 1 a; särsk. om solen: strålande framlysa l. komma till synes, stundom närmande sig bet.: hastigt visa sig; äv. allmännare, i fråga om glans l. ljushet: (plötsligt) visa sig med sin klara glans l. sitt klara ljus l. ss. klar ljus öppning l. dyl. Serenius Yy 3 a (1734). Solen strålar fram emellan målnen. Schultze Ordb. 5118 (c. 1755). Genom den öppnade dörren såg hon ut i grönskan, mot björkarna där den blå himlen strålade fram mellan löfverket. Ottelin BSorl. 126 (1904). Här, öfver detta Tsushima, har Japans sol strålat fram i sin fulla middagshöjd. Nyblom Österut 144 (1908). Om inte utsikter över högfjällen strålade fram i gläntorna, skulle hedbjörkskogarna med sin fattigdom på både fåglar och blommor vara rätt tröstlösa. Selander LevLandsk. 112 (1955).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr stråla, v. I 3. Våra innersta motiv stråla fram genom våra handlingar. Tenow Solidar 1: 154 (1905). Denna schellingska diktarfilosofi, som lärde att alltets gudomliga själ strålar fram i färg, tonar ut i musik. Vetterlund Skissbl. 23 (1908, 1914). (Stagnelius har i en av sina elegier) en drömsyn, vari han förflyttas till Eden .. skaldens bild strålade fram i sin urglans från källan. Nilsson SvRom. 335 (1916). I outgrundlighetens schakt / Än gömd hans tanke är, / Men strålar fram en gång med makt / Som solen klar och skär. Ps. 1937, 366: 2.
STRÅLA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, äv. HOP4. särsk. (ngt vard.) till I 5: stråla samman. Signalementet tycks stämma på pricken. Så vi (dvs. polis o. detektiv) strålar ihop och mycket riktigt, det är samma kille. Edlund Chandler EneDöd 93 (1952). Du var så nere .. och Malla var lika nere hon .. och det var därför ni strålade ihop och söp ihop. Trenter Spring. 173 (1958).
STRÅLA IN10 4. jfr instråla. särsk.
1) till I 1 a: lysa l. skina in med sina strålar l. sitt strålande ljus, sända in (sina) strålar (l. en stråle). Solen strålade in genom den öppnade dörren. Östergren 3: 736 (1929). Dagsljuset strålar in i rummet. SvHandordb. (1966).
2) till I 5: sträcka sig l. gå in mot (ngt) som är l. ses som en medelpunkt. Den medeltida stadens oregelbundna men smidiga stadsplan med huvudgatorna strålande in mot torget. SvGeogrÅb. 1931, s. 25.
3) till II 1 c: gm strålning förmedla l. överföra värme l. ljus. Temperaturbetingelsen för lif på en planet upprätthålles .. endast därigenom, att å ena sidan värme och ljus strålas in i tillräcklig mängd från dess sol och å andra sidan en ständig lika stark utstrålning i världsrymden äger rum. Arrhenius Värld. 35 (1906).
4) (mera tillf.) i bildl. anv. av 3; jfr stråla, v. II 1 b. (Två nyförlovade), strålande in i hvarandra i kärlek hvad djupast och störst de äga innom sig. Bremer Brev 3: 322 (1853).
STRÅLA NED10 4, äv. NEDER40 l. NER4. jfr nedstråla.
1) till I 1: kasta strålar nedåt (o. på det sättet komma ner l. tränga ner). Stagnelius (SVS) 2: 57 (c. 1820).
2) till I 2 b, om person: strålande blicka ner l. kasta strålande blickar l. leenden l. dyl. neråt. Du, som från Parnassens topp / Med högtidsblossen strålar ned, / Glad bland delphiska qvinnors ras, / Orgiers prest, Dionysos! Thomander 3: 270 (1826).
3) (numera bl. i vitter stil) till II 1 b: nedbringa ngt (till ngn l. över ngn). Solen stod röd och förfärande och .. tycktes dröja i sin bana för att stråla ned ofärd öfver marken. Engström Lif 96 (1907).
STRÅLA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. jfr sammanstråla. till I 5, om raka linjer som möts i en punkt; jfr stråla in 2. särsk., i oeg. l. överförd l. mer l. mindre bildl. anv., dels om vägar o. stigar o. d., dels om intressen l. idéer o. d.; äv. om personer som från skilda håll kommer samman på bestämd tid o. plats för att mötas l. som möts tillfälligt o. av en händelse; jfr stråla ihop. På ett ställe (i staden Groningen), där flera kanaler från skilda väderstreck stråla samman i ett bredare bäcken, ligga de bukiga båtarna så tätt som husen i ett kvarter. Holmström ResHoll. 92 (1915). Kärnpunkten, där alla hans intressen strålade samman. Segerstedt Händ. 354 (1926). Alla Böhmens farleder och vägar stråla samman i Prag. Bolinder FolkEur. 13 (1928). Vi strålade samman i tidningsrummen på Atheneum. Böök Ranns. 157 (1953). En dag när jaktsällskapet strålat samman, blev det uppenbart att (osv.). SDS 1957, nr 286, s. 22.
STRÅLA TILL10 4.
1) till I 1 a: plötsligt, för ett kort ögonblick, stråla med kraftigare ljus än vanligt. Ibland lättar det och solen strålar till en stund. SvHandordb. (1966).
2) till I 2 a o. b, om ögon l. blick l. ansiktsuttryck o. d.: plötsligt för ett kort ögonblick lysa upp o. ”stråla”. Hans ögon strålade till, ”det finns icke .. mera än en sådan mor som min”. Roos Son 79 (1904). Hans ansikte strålade till, som om en flod af ljus fallit däröfver. Därs. 203. (Han) strålade till, hoppet log emot honom. Rönnberg Brovakt. 131 (1904). ”Ja, det var en sak!” lät Jonke, strålande till av uppsluppenhet. Högberg Storf. 14 (1915).
STRÅLA TILLHOPA, se stråla ihop.
STRÅLA TILLSAMMAN(S), se stråla samman.
STRÅLA UPP10 4.
1) till I 1: sprida sig i strålform gm att stiga uppåt o. utåt. Af det värme, som vid förbränningen utvecklas, antager Peclet, att hälften strålar upp mot eldstadens tak och sidor. Frykholm Ångm. 75 (1881). Det går som en guldröd dis från solbranden, strålande upp öfver himmelen och ut öfver jorden. Rosenius Naturst. 97 (1897). Värmet strålar upp mot det kupolformade valvet och de övriga väggytorna. TT 1927, Allm. s. 201.
2) i bildl. anv. av 1; jfr stråla, v. I 3. (Halsbandet) lyssnar tyst .. / På jungfrubarmens fromma andedrag, / Och räknar, huru tätt från bröst till öga / Dess tankar stråla upp i ljusblå dag. Atterbom Lyr. 3: 249 (1826).
3) till I 2 a, b, om blick l. ansiktsuttryck o. dyl. l. om person: plötsligt bli ljus o. vacker o. få nytt liv o. ge uttryck åt glädje l. lycka l. kärlek o. d.; äv. om humör l. lynne som plötsligt förbättras. Benedictsson Peng. 288 (1885). Deras blickar möttes. Hur de bruna ögonen vidgades och strålade upp! Dens. FruM 283 (1887). (Tavaststjernas) anlete strålade upp (vid meddelandet om att hans hustru var på väg till hans sjukbädd): det var den sista stora glädjeskymten i hans lif. Söderhjelm Tavaststj. 316 (1900). När det nu ändtligen kom en solskensdag, så strålade med ens alla lynnen upp. Ödman Reseb. 1 (1907). Hur strålade han inte upp, när servitrisen självmant kom med (den rätta punschsorten). Henning HbgMinn. 1: 14 (1950).
4) till I 3, om stad som blir ljus o. vacker o. prunkande. Den gamla militärstaden (Turin) strålar .. (om våren) upp, prydd af sina plataner, omgifven af sina alpers stora amfiteater. PT 1898, nr 185, s. 3.
5) (numera bl. i vitter stil) till II 1: (plötsligt) ge starkt ljus åt ngt; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr II 2. Stråla upp andras mörker. ST(A) 12/11 1900, s. 4. Månen strålar upp de stora tennfaten och kopparbunkarna som dinglar på väggen. Martinson Kvinn. 212 (1933).
STRÅLA UT10 4.
I. intr.
1) till I 1: sprida sig utåt.
a) till I 1 a, särsk. om ljus. Det är så ljusets natur: det vill stråla ut åt alla håll. Wikner Pred. 436 (1881).
b) till I 1 b, särsk. om värme. NordT 1896, s. 121. Deras kroppars värme strålade ut och flöt omkring dem genom de tunna sommarkläderna. Beijer BritaGrossh. 91 (1940). Bolin KemVerkst. 46 (1942).
2) till I 3, om ngt abstrakt: strömma ut, sprida sig ut åt olika håll. Man är (i Edinburgh) besparad den pinande, fattig-gentila förstadsarkitekturen, som strålar ut många mil in i landskapet från Londons .. utkanter. Steffen BrittStröft. 316 (1895). Genom den (dvs. skådespelerskan B. Nansens blick) strålar ut en natur, hvars hela väsen är tjusning. Söderhjelm Upps. 68 (1906). Det tycktes stråla ut idel sympati från den gamla damen med korkskrufslockarna. Fahlcrantz Kyrkoh. 293 (1907). särsk. till I 3 c, om smärta. Om man har t. ex. en skadad tand, så kan värken, som börjar i denna tand, stråla ut, så att det värker i hela käken, detta är reflex. Wretlind Läk. 3: 143 (1895). (Smärtan) strålar ut i ryggen eller skuldran. Jacobæus HjärtBlodSj. 134 (1935).
3) till I 5, om linjer l. gator l. vägar o. d.: (rätlinjigt) utgå från en enda punkt; äv. i utvidgad anv., i fråga om (folkgrupps) förflyttning o. d.; jfr stråla ihop, stråla in 2, stråla samman. De många smärre järnvägar, som från hufvudstaden (Wien) stråla ut till rikets olika delar. Torpson Eur. 2: 45 (1896). Hedin Pol 2: 455 (1911; om fartygslinjer). Från sina urhem stråla de (dvs. människorna) ut till de olika världsdelarna samt utvecklas till våra dagars .. människoraser. Därs. 588. Arbetsskaran rörde sig i led som strålade ut över mossen där den färska torven transporterades bort. Lundkvist FlodHav. 52 (1934). Den smala kammen ovanför Iao-dalens nordsida (på ön Maui) och ryggarna mellan de raviner, som från denna stråla ut mot NV, äro delvis täckta av öppen myr utan träd- eller högre buskvegetation. Ymer 1940, s. 7.
II. (i sht i vitter stil) tr.: sprida ut (ngt), sända ut (ngt).
1) till II 1 a, c, med avs. på ljusglans l. värme. Himlen strålade ut en aldrig tillförne skådad glans. Atterbom Minnest. 2: 268 (1842). En kamin strålar ut värme öfver rummet. Almquist Häls. 453 (1896).
2) till II 1 b. Den glada oskuldsfulla blicken (hos ett barn) .. strålar ut sitt eget vårljus i rymden. Geijer Minn. 2 (1834). Den kyliga doften af jorden har trots sin friskhet något af detsamma som ett lik strålar ut, en mystisk kyla. Engström Äfv. 102 (1908). Hans svarta ögon strålade ut erotik. Dens. Bläck 126 (1914). Mattrött och mattgrönt djupnar inslaget mot det matta guldet och strålar ut en varm våg i den första höstkylan. Boye Ast. 22 (1931). Ansiktet strålade ut en tändande energi. Beijer BritaGrossh. 80 (1940). En ren lycka, en sann lycka .. den har en märklig förmåga att stråla ut värme, ljus och vänlighet. Hedberg DockDans. 222 (1955). särsk. om färg. En blomma, som dricker solljuset och strålar ut sin färg i den dallrande luften. Segerstedt Händ. 21 (1922, 1926).
Ssgr [i allm. med motsvarigheter (l. förebilder) i t. (i sht strahl- resp. strahlen o. strahlung-)]: A (i allm. till I 1 b, i sht fys. o. med. l. tekn. Anm. Flertalet av de ssgr som förts till I 1 b kan alternativt, men åtm. för nutida språkkänsla mindre naturligt, uppfattas ss. sammansatta med stråle; jfr de under d. o. anförda ssgrna): STRÅL-APPARAT. apparat (se d. o. 3 a) för utsändande av strålar l. för strålning; jfr -apparatur. särsk.
a) (†) till I 1 b. Helsov. 1893, s. 140. En grupp terapeutiska hjälpmedel, som i stor utsträckning utreklameras med medicinska utläggningar .. äro de elektriska — särskilt strålapparater, men även värmebehandlingsapparater. SvLäkT 1935, s. 1307.
b) till I 6. Allt arbete uträttadt med dylika strålapparater (med ångstrålar), kan hänföras under rubriken af arbete, utfördt genom den kontinuerliga verkan af kombinerad massa och hastighet. TT 1875, s. 231. Strålapparater för tryckluft eller ånga. JernkA 1894, s. 321.
(I 1 b, II 2 b) -BEHANDLA. i sht med. behandla (se d. o. 5 e) (ngt l. ngn) med (joniserande) strålning, göra (ngn l. ngt) till föremål för strålbehandling. Auerbach Tillägg (1918).
(I 1 b, II 2 b) -BEHANDLING. i sht med. behandling (se d. o. 2 e) av (kroppsdel l. person som har) elakartad tumör med joniserande strålning, strålterapi. 2NF 24: 169 (1916).
-BIOLOGI. strålningsbiologi. Ahlbom Strålbeh. 8 (1939).
-BIOLOGISK. biol. strålningsbiologisk. NordMed. 1964, s. 1452.
-BLANK. (i sht i vitter stil) så blank (se blank, adj. 3) att den resp. det strålar, strålande blank. Stjernfadern kom, med strålblankt svärd. Atterbom 2: 151 (1827). Och utan vågor lugnt och strålblankt hvilar / framför oss hafvet, lyst af månens bloss. Risberg Dikt. 69 (1893).
-DOS. fys. o. med. strålningsdos. Kräftsjukd. 189 (1930). Skyddsanordningar skall .. vara så beskaffade, att arbetstagaren normalt icke utsättes för stråldoser överstigande den storlek, som av strålskyddsmyndigheten kan medgivas. Motion i 2 kam. 1958, nr 142, s. 10. Jonmängden kan mätas på elektrisk väg, och härigenom fås ett mått på strålmängden, stråldosen. Dædalus 1960, s. 85. TNCPubl. 36: 72 (1962).
Ssg: stråldos-mätning. NordMed. 1959, s. 944.
-EXPERT. strålningsexpert. SvD(A) 1963, nr 305, s. 10 (rubrik).
-FYSIK. strålningsfysik. Ahlbom Strålbeh. 110 (1939).
-FÖRMÅGA. i sht fys. strålningsförmåga. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 31.
-HYGIEN. (föga br.) strålningshygien. Statens råd för strålhygien. DN(B) 1958, nr 23, s. 7.
-KAMIN. kamin (se d. o. 2) som sprider värme gm strålning från ett elektriskt uppvärmt värmeelement. KatalInstallAsea 1931, s. 233.
Ssg: strålkamin-element. element (se d. o. 5 b) i l. för strålkamin. KatalInstallAsea 1931, s. 233.
-KEMISK. strålningskemisk. TNCPubl. 55: 110 (1975).
(I 1 b, II 2 b) -KIRURGI. med. kirurgi, i sht neurokirurgi, där behandling sker gm att strålar, l. ett stort antal smala strålknippen, riktas mot begränsat mål, vanl. tumör i hjärnans centrala delar. Expressen 8/5 1962, s. 6.
(I 1 b, II 2 b) -KIRURGISK. med. som hör till l. avser strålkirurgi. SvD(A) 9/3 1964, s. 8.
(I 1 a, 2 a, b) -KLAR. (i vitter stil) strålande klar l. klar som ljusstrålar l. strålande ljus; äv. i bildl. anv. (jfr stråla, v. 3). Sällan dock hans anlet mera strålklart / Återglänste friden i hans sinne. Atterbom SDikt. 1: 116 (1837). Lyssnen / Alfer, som sväfven i / strålklara luften! Lönnberg Ragnf. 121 (1873). Förgäfves tänkte jag vår kärlek bygga, / ett strålklart minne på parnassens berg. Josephson SvRos. 67 (1888). Hennes kinder började återfå sin rundning och sin färg, hennes blå ögon voro åter strålklara. Bååth-Holmberg Sekl. 2: 97 (1897). Du strålklara stjärnors / Korag, du ledare för / Nattuppstämda jubelrop, / Son af Zevs, o framträd / Med din flock menader. Risberg Sof. 50 (1910). Högt öfver gotiska hvalf .. / kretsa med strålklara skrik, hvirfla som syner förbi / svalor i flammande luft. Ek KostbHvil. 8 (1914).
(I 1 b, II 2 b) -KNIV. med. vid (finare) kirurgiska ingrepp använd riktad strålning (till funktionen lik en operationskniv). SvD(A) 19/1 1959, s. 22. ”Laserpistoler” kan också användas som strålknivar i finare kirurgiska ingrepp. DN(A) 29/11 1963, s. 25. SvD 12/5 1970, s. 10.
Ssg: strålkniv-, äv. strålknivs-operation. operation (se d. o. 5) med strålkniv. SvD(A) 1961, nr 43, s. 15.
(I 1 b, II 2 b) -KONSERV. (i fackspr.) jfr konserv 2 o. -konservera. DN(A) 5/1 1964, s. 21.
(I 1 b, II 2 b) -KONSERVERA. (i fackspr.) konservera (se d. o. 2 slutet) (födoämnen) medelst bestrålning (med mikrovågor l. gammastrålar); jfr strålnings-konserverad. DN(A) 10/9 1963, s. 14.
(I 1 b, II 2 b) -KONSERVERING. (i fackspr.) jfr -konservera o. strålnings-konservering. SvD(A) 24/7 1953, s. 8.
-KRAFT. kraft l. intensitet varmed ngt strålar, strålningskraft.
1) till I 1 a, b. Solen (bränner) hela din kropp genom sin låga ställning och starka strålkraft. Strindberg Blomst. 36 (1888). Diamanter göras fosforescerande genom radiums inverkan och kunna därigenom skiljas från strassimitationer, vilkas strålkraft är mycket ringa. Ringertz Curie Mor 218 (1937). Preparat med radiumemanation måste .. påfyllas efter ett par veckors tid, emedan strålkraften så raskt avtager. Ahlbom Strålbeh. 62 (1939).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr stråla, v. I 3). (Personer som) en vacker dag stiger fram som protagonister i besittning av makt, myndighet och episk strålkraft. 3Saml. 30: 94 (1949). Andlig strålkraft. IllSvLittH 1: 286 (1955).
3) till I 6. Ahlström Eldsl. Ann. s. 38 (1879).
-KÄLLA. strålningskälla. TT 1897, M. s. 29. Ahlbom Strålbeh. 14 (1939).
(I 1 a, b) -LÖS, adj.1 (adj.2 se sp. 12932). som saknar strålning. Grenander Radioakt. 32 (1909). Radium B gällde länge för att vara en strållös produkt. Ramstedt o. Gleditsch 96 (1917).
-MÄNGD. fys. o. med. strålningsmängd; jfr -dos. Bergman Jordkl. 302 (1766). Kräftsjukd. 195 (1930).
-MÄTARE. (i sht i fackspr.) strålningsmätare.
a) om mätare av mängd o. intensitet av solstrålar, aktinometer. NF 1: 333 (1875).
b) om mätare av mängd o. intensitet av infraröda strålar, radiometer. Berndtson (1880).
c) om mätare av mängd o. intensitet av strålar från radioaktiva ämnen, strålningsdosimeter. SvD(A) 1962, nr 72, s. 18.
-MÄTNING. strålningsmätning. Ahlbom Strålbeh. 85 (1939).
(I 1 a) -RAKET. (†) om fyrverkeriraket vars eldstråles ljusstyrka förstärkts gm speciell tillsats till raketens tändsats. Törner Fyrv. 158 (1885). Därs. 159. —
-RELÄ. (numera föga br.) apparat för fastläggande av lämpliga exponeringsdata gm utnyttjande av ljusflödet i strålgången från t. ex. objektivet i en förstoringsapparat, (foto)timer. Strålrelä (dvs.) Anordning för fastläggande av lämpliga exponeringsdata .. Kallas på engelska photo-timer. SEN R 8601: 19 (1954).
-RISK. strålningsrisk. SvD(A) 26/5 1955, s. 15.
-SJUKA. med. sjukdom orsakad av l. sammanfattande benämning på sjukdomssymtom orsakade av exponering för joniserande strålning (dels vid strålbehandling, dels vid användning av l. prov med kärnvapen o. d.); jfr strålnings-sjuka. Ahlbom Strålbeh. 100 (1939). DN(B) 1962, nr 26, s. 26 (orsakad av kärnvapen). Därs. 10/3 1967, s. 20 (som följd av strålbehandling).
-SKADA. i sht med. skada (se skada, sbst. 1) orsakad av joniserande strålning; jfr strålnings-skada. Ahlbom Strålbeh. 76 (1939). SvD(A) 26/5 1955, s. 15.
Ssg: strålskade-beredskap. SvD(A) 1960, nr 285, s. 10.
-SKADAD. i sht med. skadad av joniserande strålning; jfr strålnings-skadad. DN(B) 1960, nr 352, s. 1.
-SKYDD. särsk.: skydd (se d. o. 2 a) mot joniserande strålning (särsk. i samband med strålbehandling l. vid kärnvapenprov o. d.); särsk. konkret(are), dels: anordning l. föremål o. d. som ger sådant skydd, dels (o. i sht) om sammanfattningen av l. om organ som handhar åtgärder l. anordningar (o. utrustning) för sådant skydd; jfr strålnings-skydd. Kosmos 1932, s. 189. Strålskydd ny plikt (inom civilförsvaret). DN(B) 1960, nr 12, s. 4. De inom strålskyddet brukliga detektorerna och mätinstrumenten. TT 1963, s. 344. All personal som arbetar med och utsätter patienter för joniserande strålning måste ha erforderliga kunskaper i strålfysik och strålskydd. MotRiksd. 1977—78, nr 786, s. 11. SpriMedTeknUtr. Basordl. 34 (1983; om skyddsutrustning o. skyddsanordning).
Ssgr: strålskydds-anordning. jfr anordning 1 a δ. BokNat. Mater. 319 (1953).
-förkläde. förkläde speciellt tillverkat för att fungera som strålskydd. SEN P 51: 20 (1950).
-förordning. jfr förordning 3. SFS 1978, s. 429.
-glas. särsk. om glas (se d. o. 1) specialtillverkat för att fungera som strålskydd. SEN P 51: 20 (1950).
-handske. jfr handske 1 o. -skydds-förkläde. SEN P 51: 21 (1950).
-hänge. jfr hänge 1 a β o. -skydds-förkläde. SEN R 8601: 22 (1954).
-inspektör. inspektör med överinseende över strålskydd (ss. tjänsteman vid Statens strålskyddsinstitut l. dyl.). LD 1958, nr 175, s. 15. Radiofysiska institutionen i Stockholm söker Strålskyddsinspektör i Ae 23. DN(A) 23/11 1964, s. 29. SvD(A) 2/9 1966, s. 25.
-institut. institut (se d. o. 1) för strålskydd; särsk. i uttr. Statens strålskyddsinstitut, år 1976 inrättat statligt institut för strålskydd. SFS 1965, s. 496. Statskontoret föreslår att strålskyddsinstitutet får ansvaret för den miljöinriktade strålskyddsforskningen. PropRiksd. 1975—76, nr 123, s. 15.
-lag. lag (se lag, sbst.1 1) som reglerar förhållanden i samband med skydd mot joniserande strålning. GbgP 1956, nr 295, s. 15. Jämlikt strålskyddslagen den 14 mars 1958. SFS 1958, s. 1841.
-medel. medel (se medel, sbst. 13 b) för att åstadkomma strålskydd. TNCPubl. 36: 73 (1962).
-myndighet. myndighet (se d. o. 5) med uppgift att utöva överinseende över strålskydd. LD 1958, nr 175, s. 15.
-nämnd. (förr) om (statlig) nämnd (se d. o. 2 b) (med uppgift att handlägga ärenden angående strålskydd). GbgP 1956, nr 295, s. 15.
-undervisning. undervisning i strålskydd. LD 1960, nr 291, s. 3.
-verksamhet. verksamhet som innebär arbete i l. med strålskydd; äv. konkretare, med inbegrepp av organisationen av o. organ för sådan verksamhet. NordMed. 1957, s. 1110. Organ för fri forskning .. och strålskyddsverksamhet. LD 1958, nr 175, s. 15. PropRiksd. 1961, nr 1, Bil. 13, s. 45.
-vägg. jfr -skydds-glas. KursKärnfys. 97 (1947).
-SKYDDAD, p. adj. försedd med skydd (se d. o. 2 b) mot joniserande strålning; jfr strålnings-skyddad. Ahlbom Strålbeh. 77 (1939). Strålskyddad transport av radium från vårdavdelningarna tillbaka till radiumförrådet. NordMed. 1959, s. 944.
-SKYDDANDE, p. adj. som skyddar (se skydda, v.2 2 b) mot joniserande strålning. RöstRadioTV 1963, nr 27, s. 21.
-SKÄRM. skärm (se d. o. 1) med liten genomtränglighet för viss strålning; jfr strålnings-skärm. TNCPubl. 36: 73 (1962). Strålskärmar för reaktorer. TT 1972, nr 19, s. 52.
(I 1 a) -STEN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 12935). (†) om art av opal; jfr sol-sten 2. (Sv.) Strålsten .. (fr.) Girasol. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
(I 1 b, II 2 b) -STERILISERING. (i fackspr.) strålningssterilisering. SvD(A) 28/4 1965, s. 25. Därs. 30/1 1968, s. 16 (om konserveringsmetod).
-SÄKER. strålningssäker. Strålsäker stridsvagn. SvD(A) 1962, nr 242, s. 8.
-TERAPI. med. strålbehandling. LbInternMed. 2: 1187 (1918).
-TRYCK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 12936). (mindre br.) strålningstryck. Nyblom FantH 47 (1910). Roth Jeans VärldsalltMyst. 61 (1931).
-UGN. (i sht i fackspr.) strålningsugn. TT 1927, Allm. s. 199.
-VERKAN. fys. o. med. strålningsverkan. Kräftsjukd. 189 (1930). BokNat. Mater. 319 (1953).
-VERKNING. fys. o. med. strålningsverkning. Kräftsjukd. 191 (1930). Om strålverkningarna inom det terapeutiska området har man en tämligen grundlig kännedom. NordMed. 1957, s. 1107.
(I 2 c) -VIT. (i vitter stil) strålande vit. Dina strålvita smekande händer. Andersson Befr. 38 (1907). En strålhvit ljusgestalt. Agrell Purp. 10 (1909).
-VÄRMARE. tekn. strålningsvärmare. Elektrisk strålvärmare. SvD(A) 25/10 1923, s. 15.
-VÄRME. strålningsvärme. Det direkta strålvärmet från den glödande kolhögen. TT 1895, Allm. s. 148. StKokb. 340 (1940).
-YTA. (i sht i fackspr.) strålningsyta. För att gifva fibern en yttre ljusutstrålande beklädnad doppas den i ett salt af oxiden, såsom t. ex. acetatet, som ej kvarlämnar kol efter utglödgningen och gifver en hvit strålyta. TT 1899, Allm. s. 215.
(I 2 a) -ÖGA.
1) (i vitter stil) strålande öga; äv. dels metonymiskt, om person, dels i bildl. anv. Den period af Historien (skall) begynna, när den fordna kärleken, vaknad från sin långa sömngång, slår opp strålögonen i skuggan af det fordna hjeltemodets fana. PoetK 1816, s. XLIV. Strålöga (dvs. den strålögda Pallas Atena) må se, hvad det är mot sin fader att strida. Lagerlöf HomIl. 130 (1912).
2) [sannol. bildl. anv. av 1, med viss anslutning av förleden till stråle 3 a β] bot. växten Telekia speciosa (Schreb.) Baumg. (som har stora mörkgula blomkorgar med kant av strålblommor). Söderberg TrädgBlom. 551 (1946).
(I 2 a) -ÖGD, p. adj. som har strålande ögon, som har ”strålögon”; äv. i bildl. anv. Strålögda gudinnan Athene. Johansson HomOd. 8: 19 (1842, 1844). Människoskönhet, som strålögd log. Österling Offerkr. 100 (1905). Troskyldigt strålögda sovdockor. Lindström Leksaksb. 126 (1931). En utomordentligt optimistisk övertygelse, strålögd som en febersjuk. NDA 29/1 1933, Söndagsbil. s. 2.
B (i allm. till I 1 b slutet, i sht fys.): STRÅLNINGS-ABSORPTION. (i fackspr.) förhållandet att strålningsenergi upptas, dvs. absorberas, t. ex. av vegetation. TNCPubl. 43: 26 (1969).
-APPARATUR. apparatur för strålning; jfr strål-apparatur. Ymer 1957, s. 271.
(I 1 b slutet, II 2 b) -ARBETE~020. särsk. (i fackspr.) om arbete som medför (risk för) bestrålning. TNCPubl. 55: 102 (1975).
-ART. art (se d. o. 3 l. 8) av strålning; jfr strål-art. 2NF 22: 868 (1915). Därs. 24: 185 (1916). SvVäxtförädl. 1: 673 (1951).
(I 1 b) -AVKYLNING. om avkylning av ngt gm att värme avges gm strålning. SvNaturv. 1968, s. 194.
-BALANS. balans mellan mot en yta, särsk. jordytan, infallande o. utgående strålning; jfr balans I 3 c. Ymer 1957, s. 26.
(I 1 b slutet, II 2 b) -BEHANDLING. med. o. fys. strålbehandling. KemT 1914, s. 128.
-BIOLOGI. om del av biologin som behandlar joniserande strålnings inverkan på biologiska system; jfr strål-biologi. DN(B) 1958, nr 7, s. 9.
-BÄLTE. bälte (se d. o. 2) av strålning; särsk. om sådant bälte kring himlakropp, i vilket energirika partiklar infångats av dess magnetiska fält. SvD(A) 1958, nr 295, s. 7. TNCPubl. 53: 101 (1973).
-DETEKTOR ~detek2tor, r. l. m.; best. -n; pl. -er ~detek12rer. [jfr t. strahlungsdetektor, eng. (radiation) detector, fr. détecteur de rayonnement; jfr mlat. detektor, vbalsbst. till detegere, upptäcka, avslöja; om instrument som avslöjar l. upptäcker o. registrerar ngt] anordning l. apparat för indikering l. mätning av strålning. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 16. Strålningsdetektor .. (dvs.) anordning för direkt eller indirekt omvandling av strålningsenergi till energi av en form som är mera lämpad för indikering eller mätning. TNCPubl. 55: 124 (1975).
-DIAGRAM. diagram över strålning; särsk. över radar- eller radioantenns strålning. RadioteknOrdl. 33 (1944).
(I 1 b) -DIMMA. meteorol. dimma som bildas i samband med att undre luftlager kommer i beröring med en på grund av värmeutstrålning starkt avkyld markyta o. avkyles. Strålningsdimma, som karakteriseras av temperaturinversion och klar himmel. Carell o. Edelstam 85 (1931).
(I 1 b slutet, II 2 b) -DOS. dos av strålning; jfr dos, sbst.1 1, o. strål-dos. Genom att inskjuta blyfiltra av olika tjocklek mellan radiumpreparatet och flugorna varierade (F. B.) Hanson och Florence Heys (1929) strålningsdosen i en serie försök. VäxtLiv 4: 148 (1938). Effekten (av strålbehandlingen) beräknas på förhand uppträda efter ett par veckor eller en månad beroende på strålningsdosens storlek. Sjukhusvård bör då inte behövas utom för efterkontroller. SvD(A) 1959, nr 16, s. 3. Framtida passagerare i det fransk-engelska överljudsplanet Concorde kan komma att utsättas för betänkligt höga strålningsdoser. Därs. 1/12 1971, s. 1.
-DOSIMETER. apparat för mätning av stråldos, dosimeter. DN 22/10 1974, s. 17.
-DOSIMETRI. jfr -dosimeter. BokNat. Mater. 319 (1953).
-ENERGI. energi (se d. o. 2 b) som finns i strålning l. som överförs gm strålning. För fotosyntesen behöver växterna medverkan av solens strålningsenergi. NF 18: 13 (1894). Från varje ljuskälla (utsändes) en del av den energi, som tillföres densamma i form av bränsle eller elektrisk ström som strålningsenergi, vilken fortplantar sig i vågrörelser. Optik 1934, s. 11. Bestrålningen framkallar mutationer genom att strålningsenergin absorberas och framkallar en jonisering i vävnaderna. BokNat. Liv. 35 (1951). Husén Psyk. 27 (1954).
-EXPERT. expert på strålning; jfr strål-expert. SvD(A) 21/4 1965, s. 7.
-FARA. fara (se fara, sbst. 1 b) för l. på grund av (i sht joniserande) strålning. LD 1958, nr 197, s. 3. Strålningsfara .. (dvs.) fara på grund av joniserande och icke joniserande strålning. TNCPubl. 73: 161 (1979).
-FENOMEN. fenomen (se d. o. I 1) som rör strålning l. som kommer av l. uppstår gm strålning. Moll Fys. 2: 41 (1898).
-FILTER. filter (se d. o. 2) som absorberar strålning inom vissa spektralområden o. släpper igenom strålning med annan våglängd, strålfilter. SvUppslB (1935).
(I 13) -FLOD. särsk. (i vitter stil) till I 1 a β: strålflod. En .. Dionysos-kalk .. / Af gull och azur sammansmält, af gudavin / Med oförminsklig strålningsflod till brädden fylld. Atterbom 2: 162 (1827).
-FORM. form av strålning; jfr strål-form 2. Ahlbom Strålbeh. 8 (1939).
-FORSKNING. Edqvist Skugg. 47 (1958).
-FYSIK. om den del av fysiken som omfattar (egenskaper hos o. verkningar av) strålning; i sht om område inom fysiken som behandlar (egenskaperna hos l. verkningarna av) joniserande strålning; jfr strål-fysik. Kräftsjukd. 224 (1930).
-FYSIKER. jfr -fysik. Edqvist Skugg. 49 (1958).
-FÖRMÅGA. förmåga till strålning, strålförmåga; i sht fys.; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Fock 1Fys. 424 (1854). Olika föremål ha .. olika strålningsförmåga: blanka ytor utstråla mindre (av värme) än skrofliga och ojämna. Timberg Meteor. 30 (1908). 2NF 23: 1271 (1916; hos radioaktiva ämnen). VFl. 1924, s. 21 (hos radioantenn). (Frihetens) väsen var strålning — liksom radiums. Men med den skillnaden, att dess strålningsförmåga tilltog i stället för att minska i styrka. Hellström Malmros 306 (1931).
-FÖRSÖK. särsk. om vetenskapligt försök (se d. o. 1) som rör strålning. Civilingenjör Wilner (m. fl.) demonstrerade .. ett antal strålningsförsök i atomfysik. TSvLärov. 1953, s. 108.
-HYGIEN. (mera tillf.) om verksamheten att skydda mot (l. modifiera) strålskador, strålskydd; jfr strål-hygien. DN(A) 5/9 1963, s. 13.
-KEMI. kem. (o. fys.) om del av kemin: läran om de kemiska verkningarna på materia av strålning med hög energi. TNCPubl. 36: 73 (1962).
-KEMISK. kem. (o. fys.) jfr -kemi o. strål-kemisk. BonnierLex. 13: 763 (1966).
(I 1 b slutet, II 2 b) -KONSERVERAD, p. adj. (i fackspr.) konserverad (se konservera 2 slutet) medelst (be)strålning; jfr strål-konservera. TT 1963, s. 677.
(I 1 b slutet, II 2 b) -KONSERVERING. (i fackspr.) konservering av födoämnen medelst bestrålning (med mikrovågor l. gammastrålar o. d.); jfr -konserverad o. strål-konservering. LD 1958, nr 185, s. 6.
-KRAFT. kraft (se d. o. 1) att alstra strålning, strålkraft.
1) till I 1 b slutet; jfr kraft 5 o. strål-kraft 1. Klint (1906). Radium, detta märkliga ämne, vars strålningskraft är mer än en million gånger större än urans. 19Årh. V. 1: 175 (1922). NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 12.
2) i bildl. anv. (jfr stråla, v. I 3): strålkraft (se d. o. 2). Den nordiska folkdiktningens strålningskraft. FoF 1937, s. 3.
-KROPP. fys. kropp (se kropp, sbst.1 5) som utsänder strålning; jfr strål-kropp 1. 2NF 27: 401 (1918).
-KÄLLA. källa (se d. o. 2 b) som är upphov till strålning, strålkälla. Håller man radiometern i solljuset eller framför en lampa, vrider sig hjulet, varvid de svärtade ytorna röra sig bort från strålningskällan. Bergholm Fys. 4: 132 (1925). Skada som orsakas av joniserande strålning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle eller radioaktiv produkt. SFS 1968, s. 342. Strålningskällor (dvs.) punktformiga centra för radiofrekvent strålning. De benämns även radiokällor, ibland radiostjärnor. Wallenquist AstrLex. (1973).
-LAG. lag (se lag, sbst.1 5 a) gällande för strålning (i sht i pl.); särsk. om lag för värme- o. ljusstrålning; särsk. i uttr. Plancks strålningslag, lag uppställd av tysken M. Planck år 1900. Stefans l. Stefan-Boltzmanns strålningslag, lag uppställd av österrikaren J. Stefan år 1878 o. teoretiskt härledd av österrikaren L. Boltzmann år 1884. KemT 1912, s. 28. (M. Plancks) teoretiska undersökningar öfver kroppars strålning, utmynnande i hans bekanta strålningslag. 2NF 21: 1007 (1914). De ytlager af solen, hvilka utstråla värme, beräknas enligt J. Stefans strålningslag ha en absolut temperatur af omkr. 6.000°. Därs. 33: 3 (1921). Strömgren AstrMin. 2: 39 (1927: de så kallade strålningslagarna). IngHb. 2: 949 (1948: Stefan-Boltzmanns). 2SvUppslB 27: 999 (1953: Stefans). Wallenquist AstrLex. 165 (1973: Plancks).
-LÄRA. (numera knappast br.) lära(n) (se lära, sbst. 2) om strålning l. den strålande energin; jfr -lag. Plancks strålningslära. Svedberg ArbDek. 91 (1915). Åtskilliga arbeten, hvaribland de förnämsta falla inom värmeläran, särskildt strålningsläran. 2NF 32: 750 (1921). 2SvUppslB (1953).
-MÄNGD. (i sht i fackspr.) mängd (se mängd, sbst.2 1 d β) av strålning, strålmängd. BokNat. Mater. 319 (1953).
-MÄTANDE, p. adj. som mäter strålning. Ett känsligt strålningsmätande instrument. Ymer 1924, s. 14.
-MÄTARE. mätare (se d. o. 3) av strålning; särsk. dels om mätare av ljusstrålningsstyrka, fotometer, dels om mätare av joniserande strålning, strålningsdosimeter; jfr strål-mätare. 2NF 1: 442 (1903). Strålningsmätare (dvs.) fotometer. Östergren (1948). Efter jobbet mätning av radioaktiviteten. Varje jobbare på Ringhals har dessutom en personlig strålningsmätare på sig. SvD 19/8 1976, s. 5.
-MÄTNING. mätning av strålning (med avs. på mängd o. intensitet); jfr -mätare o. strål-mätning. Ymer 1918, s. 307. Strålningsmätningen går till ungefär som när man ställer in en radio. Varje grundämnes atomer sänder ”radiosignaler” på en eller ett par våglängder. DN(B) 1958, nr 49, s. 13.
-OLYCKA. särsk. olycka (se olycka, sbst. 2) orsakad av joniserande strålning. TNCPubl. 55: 103 (1975).
-PLATTA. tekn. platta (se platta, sbst.2 1 d) som överför värme till kokkärl o. d. (huvudsakligen) gm strålning. SvTeknUppslB 2: 427 (1939).
-PROCESS. (i sht i fackspr.) process (se process, sbst.1 5) som strålning utgör, process i form av strålning. Klein Ljus. 196 (1925). FlygMotBibl. 4: 72 (1935).
-RISK. risk (se d. o. 1) för strålning; särsk.: risk förknippad med joniserande strålning l. risk för strålningsskador, strålrisk. LD 1957, nr 296, s. 11.
-SJUKA. med. strålsjuka. LD 1957, nr 257, s. 11.
-SJUKDOM~02 l. ~20. med. strålsjuka; äv. om vart o. ett av flera olika sjukdomstillstånd orsakade av strålbehandling. Strålningssjukdomar: summan av patologiska allmänreaktioner efter bestrålning; i trängre bemärkelse menas verkan av energiladdade, joniserande strålar. Wernstedt (1959).
-SKADA. strålskada. KursKärnfys. 95 (1947).
-SKADAD, p. adj. strålskadad. Edqvist Skugg. 12 (1958).
-SKUR. fys. skur (se skur, sbst.1 1 c δ) bildad gm kärnreaktion då partikel i kosmisk strålning faller in i atmosfären. TNCPubl. 53: 92 (1973).
-SKYDD. skydd mot strålning, strålskydd. Carell o. Edelstam 27 (1916; om skyddsanordning). Växten behöver strålningsskydd på torrare lokaler. NatLiv 2: 193 (1930). Det här med strålningsskydd är så viktigt att det står över både dina och mina privatintressen. Edqvist Skugg. 171 (1958). TNCPubl. 43: 26 (1969).
-SKYDDAD, p. adj. strålskyddad. Manöverorganen (i cyklotronanläggningen i laboratoriet på Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik) befinna sig .. i ett bredvidliggande, strålningsskyddat rum. NFMånKr. 1939, s. 575. Jorden är full av bombsäkra strålningsskyddade dokumentcentraler. Wästberg Vattensl. 150 (1968).
-SKÄRM. tekn. strålskärm. RadioteknOrdl(Khvn) 172 (1954).
-SPEKTRUM. spektrum (se d. o. 2) av (all) strålning. De experimentellt funna lagarna för energifördelningen inom strålningsspektret. BokNat. Mater. 78 (1953).
(I 1 b slutet, II 2 b) -STERILISERING. sterilisering gm joniserande strålning; särsk. om konserveringsmetod; jfr strål-sterilisering. Strålningssterilisering av livsmedel. TT 1966, s. 52.
-STYRKA. styrka hos strålning. Nyblom FantH 66 (1910).
-SÄKER. om ngt som har förmåga att utestänga radioaktiv strålning: säker mot strålning; jfr strål-säker. Edqvist Skugg. 49 (1958).
-SÖNDERDELNING~1020. kemisk sönderdelning orsakad av joniserande strålning, radiolys. Strålningssönderdelning, eller radiolys (jämför elektrolys!), pågår förstås jämt i en reaktor — men normalt kan man lätt avgasa vattnet, och några nämnvärda koncentrationer av syre och väte uppstår aldrig. SvD 2/4 1979, s. 5.
-TEKNIKER. särsk. om person som tillhör den tekniska personalen vid sjukhusavdelning för behandling med joniserande strålning. DN(B) 1959, nr 18, s. 5.
(I 1 b slutet, II 2 b) -TERAPI. med. strålterapi, strålbehandling. KemT 1914, s. 128.
-TRYCK. tryck utövat av (elektromagnetisk) strålning på en kropp (vilket är lika stort som den i strålningen ingående energimängden). Arrhenius Värld. 78 (1906). (Forskares) frågor om balansen mellan plasma och strålningstrycket i den många miljoner grader heta plasman. DN(A) 14/9 1963, s. 11.
Ssg: strålningstrycks-lag. PedT 1907, s. 391.
-UGN. (i sht i fackspr.) ugn i vilken värmeöverföring från värmealstrare l. värmegivare till godset i huvudsak sker gm strålning, strålugn. JernkA 1890, s. 24.
(I 1 b slutet, II 2) -UPPVÄRMNING. uppvärmning medelst strålningsvärme. Byggmäst. 1929, Allm. s. 204. Fornv. 1953, s. 117.
-VERKAN. verkan av strålning, strålverkan; särsk. om verkan av joniserande strålning. För att effektivt utnyttja strålningsverkan bör .. (atom)bomben explodera ett stycke över marken och ej i markytan. Ahlgren Atomkrig 64 (1946). BokNat. Mater. 170 (1953).
-VERKNING. verkning l. följd av strålning, strålverkning; särsk. om verkning av joniserande strålning. DN(B) 1958, nr 118, s. 7.
-VETENSKAP~102 l. ~200. Institutionen för strålningsvetenskap, universitetsinstitution för undervisning o. forskning i vetenskapen om elektromagnetisk strålning o. partikelstrålning. NaturvForsknRådÅb. 1987, s. 258.
-VÄDER. meteorol. om väder med klar himmel (o. ej alltför kraftig vind), då temperaturförhållandena under dagen bestäms av i markskiktet magasinerad strålningsvärme från solen, under natten av den avkylning som sker då samma värme avges gm värmestrålning ut i rymden. NF 17: 1529 (1893).
-VÄRMARE. apparat för spridande av värme o. uppvärmning medelst strålning; jfr strål-värmare. Byggmäst. 1930, Allm. s. 8. Primus strålningsvärmare. SvD(A) 20/6 1966, s. 1.
-VÄRME. värme som överförs gm strålning; jfr strål-värme. SvRike I 1: 283 (1899).
-YTA. (i sht i fackspr.) särsk. yta som avger värme gm strålning; ngn gg äv. om yta som uppvärms gm strålning; jfr strål-yta. Värmeelement, Radiator .. (dvs.) en apparat .. hvilken genom kamflänsrör eller veckad form eger stor strålningsyta vid minsta möjliga volym. 2NF 7: 374 (1907). IllSvOrdb. (1955).
-ÖKNING. ökning av strålning; särsk. om ökning av joniserande strålning. SvD(A) 1958, nr 310, s. 3.
Avledn.: STRÅLARE, r. l. m.; best. -en; pl. =. (i sht i fackspr.) till I 1 (II 1): föremål l. apparat som alstrar o. utsänder strålar; särsk. (tekn.) dels om värmekälla som förmedlar värme medelst strålning, dels om apparat som på elektromagnetisk väg alstrar o. utsänder strålar. TT 1941, K. s. 69. Grafiska symboler Mikrovågsteknik Strålare. SEN 012766: 19 (1961). De säkerhetsrisker som finns vid arbete intill elektromagnetiska strålare nonchaleras emellanåt. NTeknik 1974, nr 36, s. 19. (Solarium) med individuellt höj- och sänkbara strålare. SvD 18/2 1976, s. 17. jfr: β-strålare som kunna utsända en positivt eller en negativt laddad elektron, β-partikel. IngHb. 1: 143 (1953). särsk. fys. om ämne som utstrålar radioaktivitet. Tritium har en egenhet som skiljer det från alla övriga strålare. SvD(A) 29/10 1964, s. 19.

 

Spalt S 12897 band 31, 1993

Webbansvarig