| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÖRJA spœr3ja2, v. spörjer, äv. spör spö4r l. spœ4r, i pr. sg. pass. spörjes l. spörjs l. (numera bl. i bet. I 3 d o. 4 d) spörs spö4rs l. spœ4rs l. spœr4s, sporde spω3rde2, sport spω4rt, spord spω4rd; förr äv. SPÖRJAS, v. dep., anträffat bl. i pr. sg. spörs o. ipf. spordes. (inf. o. pr. pl. akt. spöra (-e) Holof. 6 (c. 1580), Strindberg Brev 7: 322 (1889). spörga (-e) G1R 26: 432 (1556: förspörge), VRP 1642, s. 1084. spörgia (-e) G1R 4: 2 (1527: vpspörgie), Därs. 175 (: vpspörgia). spörja (spörr-, -ia, -ie, -ije, -je, -ya) G1R 1: 175 (1523: upspöria) osv. — inf. o. pr. pl. pass. spörges G1R 14: 418 (1542: förspörges). spörjas (-ias, -ies, -iies, -jes) G1R 14: 325 (1542) osv. spörres BtFinlH 4: 256 (1564: vpspörres). spörs TRudeen Vitt. 218 (1687; rimmande med görs). — pr. sg. akt. spiör Visb. 1: 169 (c. 1640; sannol. felaktigt för spör). spör (-öö-) G1R 1: 118 (1523: bespör), Östergren (1945). spöre HFinLappm 4: 40 (1583). spörg(h) Balck Es. 27, 203 (1603), Visb. 1: 104 (c. 1640). spörjer (-ier) Psalt. 77: 20 (öv. 1536: vpspörier) osv. spörr Lucidor (SVS) 164 (1671; rimmande med förr). — pr. sg. pass. o. dep. spöres Afzelius Sag. X. 2: 237 (i handl. fr. 1680). spörjes (-ies, -iess) Chronander Bel. C 6 b (1649) osv. spörjs Tegnér (TegnS) 3: 128 (1822: förspörjs) osv. spörs (-ss) G1R 15: 287 (1543; i bet. I 4 d α), 2SthmTb. 1: 166 (1546; i bet. II), LPetri Sir. 21: 17 (1561; i bet. I 2 g), Brahe Oec. 104 (c. 1580; uppl. 1971; i bet. I 3 d) osv. — imper. sg. spör FormPuerColl. A 7 b (1559, 1579), Topelius Ljung 167 (1888, 1889). spörj Schultze Ordb. 4758 (c. 1755) osv. spörr Lucidor (SVS) 195 (1672). — ipf. sporde (-oo-) G1R 1: 122 (1523; enl. senare avskrift), OPetri Tb. 4 (1524) osv. spurde(e) G1R 6: 166 (1529: åth spurde), TbLödöse 128 (1589: thill spurdhee). spurdie TbLödöse 130 (1589: thill spurdie). spurdte TbLödöse 120 (1589). spörde OPetri Tb. 122 (1526), KKD 11: 222 (1704: förspördes, pass.). spörjades, pass. KKD 2: 85 (1717: förspörjades). spörjde Schultze Ordb. 4758 (c. 1755), Schiller SvSpr. 179 (1859). — sup. spord Gevaliensis Jos. 39 (1601). sport (-oo-, -dt, -tt) G1R 2: 43 (1525: forspoorth) osv. spurt (-dt, -tt) UpplDomb. 3: 98 (1541), TbLödöse 54 (1587: förspurdt). spörjt Ridderstad SDikt. 3: 398 (1843, 1862), Schiller SvSpr. 179 (1859). spörtz, pass. Swedenborg RebNat. 1: 218 (1712: förspörtz). — p. pf. spord (-oo-) G1R 1: 4 (1521: aatspord) osv. sport (-dt) TbLödöse 63 (1587: åttspordt), Prytz OS C 4 a (1620). spurd (-w-, -dh) G1R 4: 4 (1527: åtspwrde, pl.), TbLödöse 84 (1588: tilspurdh). spöriad Kjöllerström FörarbKO1571 71 (i handl. fr. 1552: åtspöriad). spörjd Schiller SvSpr. 179 (1859)). vbalsbst. -AN (Wexionius Sinn. 4: B 3 b (1682, 1684) osv.), -ANDE (2BorgP 3: 616 (1727: tillspöriande) osv.), -ELSE (†, Hamb. 2: 32 (1700: bespörielse), Hiärne 3Hskr. 198 (c. 1716; i bet. I 2)), -NING (†, Verelius 20 (1681: Åthspörjning), Lind 1: 651 (1749: efterspörning), Schultze Ordb. 4758 (c. 1755)); -ARE (i bet. I 2; Rydberg Ath. 26 (1859) osv.), -ARINNA (i bet. I 2; Östergren (1945) osv.), -ERSKA (i bet. I 2; (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 343 (1915) osv.).
I. intr., tr. o. refl.
1) (†) om hund: spåra upp (villebråd). Hwarken Officerare eller Ryttare må hålla sådane hundar, som wildt spörja eller förfölja. LMil 1: 48 (1680).
2) (med ålderdomlig prägel) gm en fråga l. frågor begära upplysning(ar) l. besked, framställa en fråga l. frågor, fråga; äv.: undra (särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med undra); i p. pr. äv. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv., särsk.: forskande l. som kännetecknas av ovisshet l. undran); särsk. ss. anföringsverb (åtföljt av direkt l. indirekt fråga); jfr II. När the ginge aff Rådet, fick Kong. Götstaff see Herman Israell stondandes ther i wegen, talade han till honom, spöriandes hwar nu thet myckla goda war han hade honom tilsagt på sitt Creditiffue. Svart G1 95 (1561). Du spör hvad Skaldekonsten är, / Som ingen vinst och nytta bär. Bellman Gell. 38 (1793). Först är Vafthrudne den spörjande. Sedan ombytas rolerna, Oden frågar och Vafthrudne svarar. Wisén Oden 32 (1873). Hon kom emot honom med en spörjande, nyfiken blick. Tavaststjerna Inföd. 115 (1887). Statsutskottet, der frågan (om järnvägarnas spårvidd) förekom stod ”undrande och spörjande”, men beslutade .. att personligen höra sakkunniga. Adelsköld Dagsv. 2: 353 (1900). Varför har du hatten så där på tre kvart? sporde soldaten, det ser ju så tokigt ut. Grip Folkhumor 152 (1916). Jag inbillade mig att han i mina ögon läst en viss spörjande ängslan och ville trösta mig. Siwertz Tråd. 71 (1957). — jfr BE-, EFTER-, FÖR-, RÅD-, TILL-, UPP-, UT-, ÅT-SPÖRJA o. O-SPORD. — särsk.
a) i ordspråk l. ordspråksliknande talesätt. Enn (dvs. alltid) spör then rijke huru then fattige bergar sigh. SvOrds. A 5 a (1604) [fsv. æ spør thæn rike hurw thæn fateghe fødhir sik]. Han spör som intet weet, och trefwar som intet seer .. (dvs.) Bättre trefwa för sigh, än falla i groopen. Grubb 292 (1665). Den som skäms för att spörja, han skäms för att lära. Östergren (1945).
b) med obj. betecknande den l. det som fråga l. frågor riktas till: (till)fråga l. söka upplysning- (ar) hos; äv. i uttr. spörja ngn till råds, rådfråga ngn; äv. refl., särsk.: undra; äv. ss. anföringsverb (åtföljt av direkt l. indirekt fråga); jfr c slutet, d, f, g. (Då judarna frågade, hur en blindfödd man blivit botad,) sadhe hans föräldhra han är åldrog noogh spörier honom sielff. Joh. 9: 23 (NT 1526). Skrifftefadern (skall) spöria them, som sigh skriffta, .. om the kienna, bekienna, ångra och afbidia sina synder? KOF II. 2: 77 (c. 1655). Förr sporde seglarn stjernorna i skyn; / Nu lär han föga på dem akta mera. Franzén Skald. 6: 7 (1835). Det kan icke förtänkas sansade män, att de med bekymmer sporde sig, hurudan följden skulle blifva af ett sådant tillfällighetens verk (dvs. valet av J. B. Bernadotte till svensk tronföljare). Forssell i 3SAH 3: 141 (1888). Hur lugnt och blygsamt naturligt ynglingen från svenska bondlandet rör sig i städernas stad! Han varken affekterar eller ävlas att förvärva något konstkännarskap, lika litet som han spörjer auktoriteter till råds. Johanson SpeglL 84 (1907, 1926). Med mycket få undantag får man .. bakom tillblivelsen av varje kortfilm spörja sig: ”Vem har betalat det här kalaset?” Förberg SäljFilm 48 (1946).
c) med obj. bestående av ett sbst. l. pron. betecknande det som efterfrågas: fråga efter l. söka ta reda på; förr äv. i uttr. spörja sanningen, övergående i bet.: säga sanningen; jfr e. Thå spöör presten barnsens nampn och tagher och döper thz tree resor. OPetri Hb. B 2 a (1529). Tålpo swarade at Wallenius .. sport sanningen som ingen redelig man. ConsAcAboP 6: 191 (1687). Min far, som endast råd af varsamheten sport, / Med omsorg hennes börd för verlden dölja bordt. Kellgren (SVS) 3: 336 (1792). Spör annat, och inte slikt (dvs. det är inte värdt att tala om). Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. i förb. med obj. motsv. b, i uttr. spörja ngn ngt (förr äv. spörja ngn ngt till råda), fråga ngn om ngt; förr äv. refl., i uttr. spörja sig vägen, fråga efter vägen (anträffat bl. övergående i bet.: ta vägen, bege sig). Osz synes .. rådeligith, ath thu lather någre fölge honum (dvs. en man, som skall lämna redovisning,) och penningerne hijtt utöffver (från Finl.), som kunne achte opå, ath hann medh penningerne icke spör sig någenn annenstedz vägenn ähnn genesth till osz. G1R 28: 185 (1558). Hören i sköne fru margretha, / huat iag spiör (sannol. felaktigt för spör) edher till råda, / alt om iag slår her herman i hiäll, / velen i mig sedhan ågha. Visb. 1: 169 (c. 1640). Tro mig, at hon ock ej skull’ behöfwa tiga, / Om Fransosen henne något spör. Nordenflycht (SVS) 2: 185 (1745).
d) med innehållsobj. betecknande fråga: ställa; äv. i förb. med obj. motsv. b: ställa (fråga) till (ngn); förr äv. i uttr. spörja ngn ett ord, ställa en fråga till ngn. Jesus .. sadhe till them, Jach will och spöria idher itt oordh, och swaren j mich, War Joannis döpelse aff himmelen, eller af menniskior? Luk. 20: 3 (NT 1526). Jag vill .. spörja dig en mästarefråga ifrån din Frälsares högskola: Vet du hvad nåd betyder? Thomander 1: 508 (1854). Tystnaden blott mig hör; / Fritt jag en fråga spör, / Svara hvem svara må. Öman LyrBl. 2: 85 (1868).
e) (†) i uttr. spörja av ngn l. (motsv. c) spörja kunskap av ngn (jfr 3 c α), fråga ngn; anträffat bl. åtföljt av direkt l. indirekt fråga. UUKonsP 6: 145 (1662). Riddarn, honom (dvs. den mötande ryttaren) nära, / Anhållande hans fart, af honom kunskap spör, / Hvar vägen går, som fram till Christna lägret för. JGOxenstierna 5: 202 (c. 1817). Kungen .. spörjer af sina söner, hvem den mannen månde vara, som .. gömt sig bakom ugnen. Castrén Res. 2: 170 (1846). Collan Kalev. 2: 321 (1868).
f) i uttr. spörja om ngt (jfr 3 c) l. (motsv. b) spörja ngn l. ngt om ngt, fråga om ngt resp. (till)fråga ngn l. ngt om ngt; förr äv. refl., i uttr. spörja sig om ngt med ngn, rådgöra med ngn om ngt. Joh. 18: 19 (NT 1526). Skötz th(et) vp, til thesz man her vm (dvs. om ärendet skulle avgöras i Sthm) finge spörie sig medh den edle och welborne her Göstaff. 2SthmTb. 7: 342 (1587). (Drottningen) tänkte: ”det är icke godt spörja om annans hemlighet”, och sade derföre ingenting. SvFolks. 1: 67 (1844). I sin dikt om Finlands öde låter .. (Z. Topelius) Sigfrid Aroni spörja stjärnorna om Finlands framtid. Paulson Minnestal 99 (1899). (Mannen) berättade att han kommit till Delphi för att spörja oraklet om någonting som var av stor betydelse för honom. Lagerkvist Sibyll. 11 (1956). — särsk. (numera föga br.) i uttr. spörja om ngt, i utvidgad anv.: bry sig om ngt, fråga (se FRÅGA, v. 1 d γ) efter ngt; jfr g. Om gunst och bifall ej jag spör, / Jag sjunger som jag tycker. Wirsén Vis. 5 (1899).
g) i uttr. spörja efter ngt l. ngn, fråga efter ngt l. ngn l. (i utvidgad anv.) intressera sig för l. bry sig om ngt l. ngn (jfr f slutet); i uttr. spörja efter ngt äv.: undra över ngt; äv. (motsv. b) i uttr. spörja ngn efter ngt, fråga ngn efter ngt. (Helgonen) äro j så stora äro när gudhi ath the effter wåra äro plat intit spöria. OPetri 1: 148 (1526). Han war här och sporde efther twå karer. 2SthmTb. 5: 166 (1576). Spörja någon noga efter allt. Nordforss (1805). Mitt i en skog stannade .. (tåget). Spörjande efter orsaken .. tittade man ut genom fönstren. Lewenhaupt MinnV 211 (1936). Han sporde efter vägen. SvHandordb. (1966).
h) (†) pregnant: framställa en l. flera frågor om kärlek, fria l. dyl. Mehra ähra war begära / Dän som och begärte migh / När iagh sporde / Hwad iagh giorde / Thet vptog hon täckelig. Skogekär Bärgbo Wijs. 5: 5 (1652, 1682).
i) ss. vbalsbst. spörjan l. spörjande, förfrågan(de) l. undran(de); äv. konkretare, om enskilt fall av förfrågande l. undrande. Iagh .. på en noga spörjan / Ehrfor, at dhenna Fäst nu snart skull’ haa sin början. Wexionius Sinn. 4: B 3 b (1682, 1684). Man står inför tiden tyst och försagd, / full av undran och spörjan. Larsson i By Tionde 19 (1909). Det var gissningar och undranden och spörjanden om isförhållande och utsikter för vårjakten. Engström Nak. 206 (1934).
3) (med ålderdomlig prägel) gm utfrågning l. ryktesvis o. d. (i sht förr äv. gm läsning) få reda på (ngt, äv. ngn); höra talas om (ngt, äv. ngn); höra (uttalande l. rykte l. ljud o. d.); äv. i mer l. mindre tautologisk förb. med höra; med personbetecknande obj. äv.: höra av (äv. i uttr. låta spörja sig, låta höra av sig). G1R 1: 80 (1523: hören och spörien). Konungen .. tillsatte en aff adelen och en aff clerckerijdt the förnemligeste och skickeligeste han kunde tenckia eller spöria .. the ther clockoner skulle vthempta. Svart G1 153 (1561). Näsewijs spör tijdender .. (dvs.) Dhen altijd haar sigh framme, han blijr icke allestädes wälkommen. Grubb 597 (1665). Förr skall iag afhända mig lifwet, eller gå så långt at ingen skall spörja mig, än iag wiges wid henne. VDAkt. 1750, nr 426. När jag första gången sporde Julinskiölds banqueroute uti avisorne, giorde det mig hjerteligen ondt. Höpken 2: 21 (1768). När i nattens ro ej längre / En sorgsen klagan spörs, / När rundtomkring en suck, en hviskning, / En andning icke hörs. Qvanten 4Sagodikt. 59 (1900). Till sist undrade hon hur det var fatt med deras broder Robert, som inte hade låtit spörja sig till föräldrahemmet på två år. Moberg Nybygg. 203 (1956). — jfr BE-, FÖR-, TILL-, UPP-, UT-SPÖRJA. — särsk.
a) med obj. o. inf. l. med obj. o. predikativ. Fil. 2: 26 (NT 1526). Haffuer man här offta sport, / Norlanden ey medh Folk besatt wara. Messenius Disa 20 (1611). (Den av smeden dödade knekten) lär lika litet vakna / Den stund han spörjer Smeden död. Kellgren (SVS) 2: 359 (1793).
b) i vissa uttr.
α) spörja ngt av ngn (jfr γ, c α, 2 e, 4 b α), höra ngt av ngn (dels med avs. på berättelse l. uttalande o. d., dels med avs. på ljud o. d.); äv. i uttr. spörja ngt av (tidning o. d.), inhämta ngt av (tidning osv.). Hwad man först af androm spör och sedan sielf med ögon seer, det tror man säkrast. Rudbeck Atl. 1: 574 (1679). Af tidningarna har jag med nöje sport, huruledes (osv.). JGRichert (1852) hos Warburg Richert 2: 345. Sedan jag länge nog gått och vankat för mig sjelf, utan att spörja något af K., började jag poa på honom .. af alla krafter. FrSkog. 99 (1892); möjl. särsk. förb.
γ) spörja ngt om, förr äv. av l. till ngn l. ngt (jfr α, 2 e, 4 b α), höra ngt berättas om ngn l. ngt. Det sidsta man spör till tigh och migh, / ähr döden hafwer bracht oss om. PolitVis. 250 (c. 1625). Det låter föga troligt (att fall av besatthet skulle ha uppträtt i samband med behandling bestående i magnetisering), efter man ingen ting sport af desse händelser. Kellgren (SVS) 5: 164 (1788). Om folket i Korpamoen hade han aldrig sport annat än gott. Moberg Utvandr. 236 (1949).
δ) få spörja ngt, äv. få ngt sport (jfr 4), få höra (talas om) ngt. JönkTb. 155 (1547). Nu ha wij en pockers gerningh giordt! / Fåår Laislaus thetta sport, / Han skall aldrigh ighen wända, / För än han gör mz osz en ända. Asteropherus 86 (1609; uppl. 1909). X. fick i Åbo spörja mycket nytt, som för andra redan var gammalt; han fick höra berättas om (osv.). Hedenstierna Kaleid. 247 (1884).
c) utan obj.; särsk. i uttr. spörja om ngt l. ngn (jfr 2 f), höra berättas om ngt l. ngn. Hwilken icke Konungens willie giör, / Och hans Nådh sädhan rätt grant spör, / Then skal Konungen låta slå ihiel. Messenius Disa 11 (1611). Tå (kejsarens moder) sporde om then berömlige Församlingenes Lärares Origenis högha Lärdom .. och heliga lefwerne, bleff hon aff hans Nampn och rychte beweekt, at fordra honom til sigh til Antiochien. Schroderus Os. 1: 168 (1635). Vnger kan så wijda spöria, som dhen gambla haar fahret .. (dvs.) En vng kan genom flijt och Studier snart hämpta vpp hwadh en gammal haar förfahret. Grubb 837 (1665). Väl hade äfven de kejserliga sport om den unge krigshöfding, som intagit Riga och vunnit segrarna i Västpreussen; men (osv.). Forssell G2A 60 (1894). — särsk.
α) i uttr. (så)som ngn spörjer (och hör) l. får spörja (av ngn) (jfr 2 e), (så)som ngn hör berättas resp. får veta (av ngn). Så som wij aff androm spöre och höre. Holof. 6 (c. 1580). (Sv.) Som jag sedermera fick spörja, (eng.) As I afterwards learned. Widegren (1788).
β) pregnant: höra på maken. Per-Olans onda tunga / gick an: ”Nej, har man sport! / En gök åt hvarje unge! / Soldaten slår på stort.” Karlfeldt FlBell. 95 (1918).
d) i pass. närmande sig deponentiell anv.; jfr 4 d.
α) med saksubj.: berättas l. ryktas l. bli bekant; om rykte o. d. äv.: spridas; äv. i förb. med inf.; jfr e α α’, β α’. Sedhan effter någhra daghar gick .. (Jesus) åter in j Capernaum, och thz spoordes ath han war j hwset, strax församblades ther monge. Mark. 2: 1 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Ää hwarest .. (konung Valdemar) war, thå spordes fögho gott ryckte aff honom. OPetri Kr. 95 (c. 1540). Intet .. krigzfolk förnimmes (i närheten), .. icke heller spöries ännu emoth dänne orten någre præparatorier skee. BrinkmArch. 1: 131 (1657). Hans beröm har sports widt och bredt. Lind (1749). Bror är skicklig jurist, det vet jag, sade Lindström, — sådant spörjs, ska kära bror tro. Frideen LindstrSkärk. 141 (1922). LundagKron. 3: 240 (1955). särsk. i ordspr. Thet spörs wäl j by huru barnet är til dygdene. SvOrds. C 5 b (1604). Giör wäll, så spörs det minst. Celsius Ordspr. 5: 499 (1718). Sällan spörjes annat än ondt. Rhodin Ordspr. 116 (1807). Ingenting görs, som inte spörs. Zeipel Set. 1—2: 8 (1847).
β) om person.
α’) (†) i förb. med inf.: berättas l. ryktas. Spegel Dagb. 21 (1680). Spordes H. Benct Horn wara dödh utj Ljflandh. Därs. 108.
β’) höras av; bli omtalad l. känd; jfr e β β’. Krijgszmäns Hustrur, hwilke tå theras Män intet mehra spörjas, giffta sigh. Schroderus Os. 2: 380 (1635). Skicka dig väl, så spörjs du minst! NorrkpgT 1908, nr 258, s. 1. Göth TräskoP 112 (1938).
e) i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.), särsk.: bekant, känd; förr äv. i uttr. göra ngn sport om ngt, upplysa ngn om ngt; jfr 4 e. Verelius 281 (1681). Tro äÿ att himlen mig (dvs. en spåman) åg ödet hafwer welat / Förbårga något af dät han will hafwa giort, / Dåk har wår Öfvermakt (dvs. gudarna) mig dät förståndet delat, / Att jag äÿ allom giör åm ödetz willia sport. LejonkDr. 198 (1688). Jag kom att se din vishet i landet vida spord, / då mötte man med hån mig, för hån är jag ej gjord. Tegnér (WB) 5: 121 (1820). (Medeltidens konstnärer) saknade i varken förr eller senare spord grad självständighet och självmedvetande. Tikkanen Konsth. 6 (1925). — jfr O-, VITT-SPORD. — särsk.
α) i uttr. vara spord (jfr 4 e α).
α’) om ngt sakligt: höras l. berättas l. vara bekant l. känd (i sht förr äv.: sägas finnas l. vara för handen); äv. i uttr. vara ngn spord, vara bekant l. känd för ngn; jfr β α’, d α. RA I. 2: 259 (1568). Mit öde är dig spordt. Kellgren (SVS) 3: 317 (1788). I morgon går vägen till Ringstadaholm, / Der rika förråd äro sporda. Gumælius Engelbr. 73 (1858). Intet är sport om att Hongola då (dvs. vid ryssarnas härjningar i Finl. 1714) blivit ofredat. HerrgFinl. 3: Tavastl. 156 (1926).
β’) om person: vara bekant l. känd l. avhörd; äv. i uttr. vara spord som ngn, vara omtalad l. känd ss. ngn; förr äv. i uttr. vara spord av ngt, vara känd för ngt, vara spord för sådan l. sådan, vara känd ss. sådan l. sådan; jfr β β’. Mijn (dvs. Odens) Trullkonst nu åter gåår fort, / Aff hwilken iagh är wijdha spordt, / Och warder dyrckat som en Gudh. Prytz OS C 4 a (1620). Jönss .. är på 8 åhr hwarcken sedder eller sporder. VDAkt. 1676, nr 206 (1674). Joachim var för riker spord. Bellman (BellmS) 2: 93 (c. 1767, 1791). J landtdomar Ung-Hans, sällan spord / I Wisby stad, I höll då slutligt ord. Jolin UHansDr 14 (1860); jfr 4 e.
β) i uttr. bliva, i sht förr äv. varda spord (jfr 4 e β).
α’) med saksubj.: höras l. berättas l. bli bekant l. känd; jfr α α’, d α. Iorden skal bäffua aff thet skrijet, och skal ibland Hedhninganar spoordt warda, tå Babel wunnen warder. Jer. 50: 46 (Bib. 1541). Blijret giordt, dhet blijr fulle spordt. Grubb 49 (1665). Hoor och moord, blij fulle spord. Dens. 331. Ondt blijr snarast spordt. Dens. 632. Pris ske Gud, i himmelshöjd! / Bäre jorden frid och fröjd, / Och hans wilja, med hans ord, / Kring all werlden blifwe spord. Ps. 1819, 58: 7; jfr Ps. 1937, 58: 7. Då (dvs. om kyrkklockan inte ringt) skulle dagen ha skämts i grunden — / Nu varder klangen dock vida spord. Bååth GrStig. 95 (1889).
β’) om person; särsk. övergående i bet.: träda fram l. visa sig; jfr α β’, d β β’. Din sak är Guds: .. / Hans Gideon skall än bli spord, / Som Herrans folk och Herrans ord / Skall manligen försvara. Wallin FörslPs. 1816, 383: 2; jfr Ps. 1937, 508: 2.
4) (med ålderdomlig prägel) märka l. iaktta l. erfara l. röna l. förnimma (ngt); äv. i uttr. få spörja ngt (jfr 3 b δ), (få) erfara ngt; äv. med saksubj., särsk.: få (ett så l. så beskaffat slut). The ähre trogne som iagh haffuer spord. Gevaliensis Jos. 39 (1601). Största Wädretz kraft får man förnämblig spörja / Om Hööst och Wåår. Spegel GW 71 (1685). Jesu lät migh stedze börja / Vthi tigh alt hwad jagh giör; / At jagh måtte framgång spörja. Ps. 1695, 144: 2; jfr Ps. 1937, 396: 2. Jag sporde wid vådelden .. nästan ingen skada och afsaknad mehr än på mina böker och skriffter. Swedberg Lefw. 380 (1729). Ett sådant slut vår glada resa sporde! Börjesson Solen 69 (1856). Man kunde spörja verkningarna ännu tre dar efter. Östergren (1945). — jfr FÖR-SPÖRJA. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Wintren spör huadh sommar haffuer affladh. SvOrds. C 7 b (1604). Dhen som går laat, han spör brist på maat. Grubb 651 (1665).
b) i vissa numera obrukliga l. bl. tillf. använda uttr.
α) spörja ngt av ngn (jfr 2 e, 3 b α, γ), finna ngt hos ngn l. bli föremål för ngt från ngn l. vederfaras ngt av ngn; jfr β. Tå kalladhe Achis Dauid och sadhe til honom .. Jagh håller tigh för en redeligh man .. och haffuer intet argt spoordt aff tigh jfrå then tijdhen tu kom til migh in til nu. 1Sam. 29: 6 (Bib. 1541). Dhen sigh sielfwan ähra giör, aff androm han dhet samma spör. Grubb 103 (1665). Kolmodin QvSp. 1: 340 (1732).
β) spörja ngt uti l. uppå ngn, finna ngt hos ngn; jfr α. Valerius, Biskopen i Hippone, sporde vthi Augustino icke ringa Gåfwor. Schroderus Os. 1: 540 (1635). Därs. 690 (: uppå).
γ) låta spörja ngt, visa ngt l. ge prov på ngt. Den unge Messenius kan .. framdeles blifwa sit fängelse qwitt, när man först får se hwad bättring han ännu spörja låter. Werwing Hist. 2: 196 (i handl. fr. 1636). Crusenstolpe Tess. 1: 67 (1847).
c) (†) med refl. obj. o. predikativ, i uttr. spörja sig så l. så beskaffad, märka att man är så l. så beskaffad. (En hustru) hade allenast druckit sin Mans Skål, tå han war frånwarandes, och straxt hade hon sport sig fruchtbar. Weise 22 (1697). Kolmodin QvSp. 1: 19 (c. 1710, 1732).
d) [jfr 3 d] i pass. närmande sig deponentiell anv.
α) med saksubj.: bli märkbar l. visa sig l. uppträda; äv. i förb. med inf. l. predikativ: befinnas; äv. i uttr. spörjas av ngt, framgå l. uppkomma av ngt; jfr e α, β. G1R 15: 287 (1543). Märck och, at vthan-kring Stegan (dvs. skalan på ett instrument) kan fogas en flat ring .. Till huad ända, spörs af Exemplen bättre fram. Stiernhielm Arch. C 1 a (1644). Iag .. hadhe sedhan så mycket större omaak at försöria Gvarnisonerne, som at mangeln alt mehr och mehr begynte at Spörias. GOStenbock (1662) i HSH 31: 360. Jag säger icke mer än sannt lär spörjas. Nicander 2: 346 (1820). Hur saken ock sig wänder, / Skall grunden till min misztro dock ej spörjas / Fåfänglig wara. Hagberg Shaksp. 10: 121 (1850). Att inga olägenheter spordes af interimsregeringen år 1852 förklaras deraf att inga vigtigare ärenden förekommo. Hellberg Samtida 8: 218 (1872). Att det inte är bra med alltför slaka tyglar på ungarna det spörjs nog mången gång. Parling Motorsåg. 263 (1950). särsk.
α’) i ordspr. o. ordstäv. När spelet är vthe, då spörs först hwad wunnet är .. Som man wille säya: Roosa ingen för ändan. Grubb 593 (1665). Det spörjs i ändan, sa repslagarn. Collinder SvOrdhjälp 168 (1968).
β’) med anslutning till 2, i uttr. det spör(j)s i förb. med indirekt frågesats, övergående i bet.: man frågar sig (om l. vem osv.). Många tör väl vara missnöjda med mig och min skola; men det spörs hvem som gör det bättre efter mig. Fatab. 1947, s. 98 (1859). Det spörjs, om ministären Tardieu kommer att bli lika gammal (som Clemenceaus regering). Spångberg DuktFolk 65 (1930).
β) om person, i förb. med inf. l. predikativ: befinnas. (Under nattvarden) skal Choren och församblingen siunga .. psalmer .. Spörs någon prest af sielfzwåligheet eller lättia .. hafwa tillåtit tystheet, blifwe hårdeligen tilltalat och straffadt. KOF II. 2: 87 (c. 1655). The Barn som .. spörias til Swordom mycket benägne .. skola sig til Neesa .. sättias i Stocken. StadgEed. 1687, 1: 7. JTibelius (1778) hos Palmberg Tibelius 47.
e) [jfr 3 e] i p. pf. Schultze Ordb. 4758 (c. 1755). Af dig (dvs. skönheten) en skymt i stoftet spord förklarar, / att det sitt urpsrungslif än eger quar. FGrafström Dikt. 29 (1852). — särsk.
α) i uttr. vara spord (jfr 3 e α), med saksubj.: visa sig l. uppträda; jfr β, d α. KOF II. 2: 115 (c. 1655). Man vet, att på vår syndiga jord / är tacksamheten sällan spord. Andersson MickelR 120 (1900).
β) i uttr. bliva spord (jfr 3 e β), med saksubj.: iakttas l. visa sig; äv. med predikativ: befinnas; jfr α, d α. Djupt i vår själ hans (dvs. skalden J. G. Oxenstiernas) stämma sänktes, / Stor blef förtrollarns verkning spord: / Åt menskjan nya sinnen skänktes / Och nya himlar och ny jord. Kellgren (SVS) 2: 228 (1786). Och månget hastigt vredens ord, / Där hjärtats onda art blev spord, / Hur snart var det ej talat! NPs. 1921, 517: 3.
SPÖRJA EFTER10 32, äv. 40. till I 2 g: höra efter (ngt); äv. abs. När .. Carl Jörenson kom til K. M. (dvs. J. III) sporde .. (denne) efter om the baggarna (dvs. bröderna Bagge) wore til Calmarna komne. Rääf Ydre 3: 394 (i handl. fr. 1594); möjl. icke särsk. förb. (Sv.) Jag skall spörja efter, (t.) ich werde nachfragen, nachhören. Heinrich (1814). jfr efterspörja. —
SPÖRJA IGEN. (†) till I 3: (gm förfrågningar) åter få reda på l. höra av (person som avvikit l. djur l. sak som förlorats). StallRSthm 1556, s. 7. Uthi näst förledne danske feigden, reeste Per Anderson .. (o. två andra) till Danmark, och ifrån den tiden äre ingen af de 3 personer sporde igen. VDBötB 1647, s. 407; möjl. icke särsk. förb. VRP 1657, s. 1086. —
SPÖRJA OM. (†) till I 2 b, i uttr. spörja ngn till ngt om, fråga ngn om ngt. Spör tu en Papist här til (dvs. om salighetens grund) om, så wisar han tigh in på godha gerningar, hwilka hoos them äro margahanda. LPetri 2Post. 107 b (1555). —
1) till I 2, i uttr. spörja ngn till, förr äv. spörja hos ngn till, (till)fråga ngn; äv. i uttr. spörja ngt till, med avs. på samvete: fråga ngt; särsk. åtföljt av direkt l. indirekt fråga. OPetri Tb. 4 (1524). Sådana ogudhactiga personer som theres nestes betzsta forhindra wilia, forwijsar iach til theres samwett, spörie thet til huru erliga the haffua liffuat theres ålder vth j closter. Dens. 1: 522 (1528). Spörr hoos Polakken till .. / .. Om von der Lind war wahn sinn Fiender at wäija. Lucidor (SVS) 195 (1672). ”Huru kan man heta Zachäus Schenander?” sporde hennes nåd mig häftigt till. Livijn 1: 351 (1824).
2) till I 3: höra talas om l. få reda på (ngn l. ngt); höra av (ngn). Här spöriess ingen till, som haffwer någon kundskap om nogra Skriffter, som angå Biskopzgården eller Eekessåhss, kan iagh nogra spöria till, skall thet strax bliffwa kunnogt. VDAkt. 1716, nr 133; jfr b. Aldén Getapul. 93 (1883). särsk. till I 3 d, i pass. närmande sig deponentiell anv.
a) till I 3 d α, med saksubj.: berättas l. ryktas l. bli bekant. ”Spörs det inte till att herr Arve kommer?” frågade den beställsamma tjenarinnan. Carlén Rosen 460 (1842). Hedenstierna Kaleid. 55 (1884).
SPÖRJA TILLBAKA. (†) till I 2, i uttr. spörja tillbaka om ngt, ta reda på hur det i förfluten tid förhållit sig med ngt. Celsius G1 1: 87 (1746). —
SPÖRJA UPP. [fsv. spyria up] (†) till I 2, 3: (gm förfrågningar) ta reda på (ngt l. ngn); särsk. i uttr. få spörja upp ngn l. ngt, få reda på l. finna ngn l. ngt. ArbogaTb. 3: 371 (1528). (Jag tog in) hos svenske ministern .. tils jag fick spörja up en min i Petersbourg boende .. cousin. Tilas CurrVitæ 88 (1756). jfr uppspörja. —
SPÖRJA ÅT10 4. [fsv. spyria at] (†) till I 2: ställa en fråga l. frågor, fråga; särsk. till I 2 b: tillfråga (ngn) l. söka upplysningar hos (ngn l. ngt). Svart G1 162 (1561). Spör tu änn åth hwad dårskap är, / Then helga Skrift hon tigh thet lär. Ps. 1695, 226: 5. Spörj häfderna, spörj jordens vise åt. Dahlgren Moreto 22 (1873). jfr åtspörja. —
SPÖRJAS FÖRE. [fsv. spyrias fore] (†) till II: ss. anföringsverb (åtföljt av indirekt fråga): fråga; fråga sig, undra. Tha stod (fogden) ped(er) hard wp och spord(es) fore huad ther(es) ræt war som saa wille giffua sich til fiend(er)ne (som några desertörer gjort). OPetri Tb. 48 (1525). Then förste (orsaken till köpenskapens tillstånd är), ath altt för monge och olage köpmän vpkompne är(e) j rikitt .. Szå spörs man före, hwad heller almoge(n) velle holle städerne wedt machtt eller the landzköpmä(n) skwlle bliffue wid machtt. 2SthmTb. 1: 166 (1546).
Spalt S 10636 band 30, 1986