Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLIG 3lig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. solig; till SOL, sbst.1; jfr äv. t. sonnig, eng. sunny]
motsv. SOL, sbst.1 1 h: kännetecknad (l. åtföljd) av (mycket) solsken, solfylld o. d.; i sht om plats (t. ex. sluttning l. växtplats l. lägenhet) l. område (t. ex. land) o. d., särsk.: som ligger öppen l. utsatt för l. ligger mot solen l. solskenet, rikt solbelyst o. d. Det soliga Italien. En solig sommar. Lind (1749). Den nyss så soligt blanka .. fjärden. Topelius Vint. I. 1: 200 (1859, 1880). De soliga sluttningarna (i det centrala Schweiz) upptagas af vinodlingar. Torpson Eur. 2: 4 (1896). Risberg Prop. 58 (1905; om vindfläkt). Jonas .. (måste) i två månader ligga och steka sig .. vid havet … Han umgicks .. tafatt med den .. soliga ledigheten. Siwertz JoDr. 45 (1928). Solig 3-rumslägenhet .. önskas hyra. GHT 1933, nr 151, s. 11. När plantorna (av gyllenlack) är 5—6 cm höga planteras de ut på en solig plats i trädgården. Ekbrant VVRumsväxt. 111 (1955). En vacker, solig majdag. Siwertz Tråd. 40 (1957). — jfr MORGON-, SOMMAR-SOLIG. — särsk.
a) (mera tillf.) i utvidgad anv.; om årgång av vin: som härstammar från ett soligt år. Norlind Borgebyminn. 300 (1939).
b) mer l. mindre bildl.; ofta liktydigt med: (strålande) glad l. munter l. lycklig l. vänlig l. hoppfull o. d., ljus (se LJUS, adj. 7); i sht om leende l. lynne o. d.; äv. dels om person, dels om tidevarv o. d.: lysande (se LYSA, v.2 5 b). Soliga framtidsdrömmar. Gömma på soliga minnen. Hon gav honom en solig blick. Han var vid sitt soligaste lynne. Hemmet är soligt och fridfullt, och negerslafvarnes utseende och väsen är soligt och fridfullt också. Bremer NVerld. 3: 22 (1854). Curt von Stedingk (intog) en glänsande plats i Gustaf III:s soliga tidehvarf. Topelius Vint. I. 1: 100 (1863, 1880). Att skåda lifvet från helgdagsstämningens soliga höjder. EHTegnér i 2SAH 58: 72 (1882). Jag som fått mig sju soliga år beskärda! Lundegård Tit. 391 (1892). I sitt hem var han ständigt solig. HdlPrästmLd 1912, s. 179. Ett soligt leende sprider sig över hans anlete. VFl. 1936, s. 31. Martinson BakSvenskv. 206 (1944; om humör). DN(A) 1964, nr 268, s. 8 (ss. adv.).
Avledn.: SOLIGHET, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara solig; äv. bildl. (särsk. om strålande glädje l. vänlighet o. d.; jfr solig b). Dalin (1854). För att jämföra olika platser med afseende på deras solighet .. är det lämpligast att (osv.). Timberg Meteor. 93 (1908). Hammar Wodehouse FermExp. 18 (1942; bildl.).

 

Spalt S 8720 band 29, 1982

Webbansvarig