Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVIRRA skvir3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. sqv-)
Etymologi
[av ljudhärmande urspr. (jfr SKVITTA, v.1); jfr äv. t. schwirren, drilla o. d.)]
(numera bl. mera tillf.)
1) om fågel: frambringa ett upprepat, pipande läte. Fischerström 2: 206 (1780). Småfåglarna skvirrade och visslade i björkskogen. TurTidn. 1946, s. 149.
2) allmännare, i fråga om ljud från maskiner o. d.: höras ss. (l. avge) ett högt surrande (ljud) l. dyl. Vi 1951, nr 34, s. 12.

 

Spalt S 5431 band 27, 1974

Webbansvarig