Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKEPP ʃep4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(skeep (scheep) 15211685. skeepp 1680 (: skeeppen, pl. best.). skep (chep, scep, schep, schiep, siep, skiep, skjep) 15211856. skepp (siepp, skiepp, skjepp) 1541 (: skeppen, pl. best.), 1551 osv. skiip (-ij-) 15231587. skip (schip, ship) 15231796. skipp (schipp) 15361723. skiäpp c. 1640. skyp 15241526)
Etymologi
[fsv. skip, sv. dial. skipp, skip, skepp, skep, skäpp; jfr fd. skip (d. skib), fvn. o. got. skip, fsax. skip (mlt. schip, schep), mnl. sc(h)ip, scep (holl. schip), fht. skif, skef (t. schiff), feng. scip (eng. ship); sannol. till roten i SKIPA, forma; urspr. om urholkad trädstam. — Jfr EKIPERA, SCHIFFMUMMA, SCHIFFNOBEL, SJÖMAN, sbst.2, SJÖMANA, SKEPPARE, SKEPPSSPIGG]
1) båt l. fartyg; beträffande ordets bruklighet se anm. sp. 3777. G1R 1: 27 (1521). M:r Håken (har) taget et skep och rodt öfuer enn wyck. VRP 1633, s. 488. En morgon från stranden ett skepp jag såg, / Som en pil in i viken det sköt. Geijer Skald. 5 (1811, 1835). Tre-, fyr-, fem-, sex- och sjumastade fartyg benämnas med gemensamt namn skepp .. och om de hafva rår på alla masterna fullriggade skepp. UFlott. 2: 30 (1904). Den stora roll, skeppet under pyramidtiden spelade vid den egyptiska likbegängelsen .. låter äfven förmoda, att farkosten icke endast var det transportmedel, hvarmed den döde fördes öfver till vänstra Nilstranden för att enligt gängse sed där grafläggas, utan äfven hade en djupare, symbolisk betydelse. Ymer 1916, s. 291. Det lilla skeppet (dvs. fyrskeppet Almagrundet), som mätte 383 ton, slängde och hoppade i de dånande sjöarna. BygdFolk 1: 291 (1927). Skepp, varmed menas pansrade artillerifartyg såsom slagskepp och pansarskepp, förena den fulla kraften av sjökrigets förnämsta anfalls- och försvarsvapen — den svåra kanonen — med det mest effektiva skydd, som det till buds stående tonnaget medgiver. UFlottMansk. 1945, s. 173. — jfr AKTER-, AMIRALS-, AVIS-, BAD-, BAK-, BARK-, BATTERI-, BETEL-, BEVAKNINGS-, BLOCK-, BLOCKAD-, BOMB-, BOMBARDER-, BOMBARE-, BORGAR-, BRAND-, BRANDARE-, BREDSIDE-, CIGARR-, CITADELL-, DANZIGER-, DEPÅ-, DRAK-, DÖDNINGS-, FEM-RODDAR-, FEMTIO-RODDAR-, FLAGG-, FLÖJT-, FRAKT-, FRAM-, FREGATT-, FRIBYTAR-, FRIBYTE-, FURU-, FYR-, FÄKTE-, FÖR-, HANDELS-, HOLLANDS-, HOLLÄNDAR-, HOSPITALS-, HUVUD-, HYRE-, HÅL-, HÄLLRISTNINGS-, HÄR-, HÄRMANNA-, HÄRNADS-, HÖVDING-, JAKT-, JÄRN-, KANON-, KAPAR-, KAPITAL-, KARTELL-, KASERNERINGS-, KASTELL-, KATT-, KLIPPER-, KOFF-, KOFFARTS-, KOFFERDI-, KOMMENDÖR-, KOMPANI-, KONVOJ-, KORSAR-, KRAN-, KRIGS-, KRONO-, KRONOPRIS-, KRUT-, KRÄMAR-, KUNSKAPS-, KUST-, KVÄKAR-, KYRK-, KÖP-, KÖPMANS-, KÖPSVENNE-, LASARETTS-, LASTDRAGAR-, LEDUNGS-, LEJDE-, LINJE-, LÅNG-, LÖFTES-, MAGASINS-, MAJORS-, MARKETENT-, MID-, MOTOR-, MÄRS-, NEGER-, OFRI-, OSTINDIE-, PAKET-, PANSAR-, PARLAMENTÄR-, PIRAT-, POLAR-, POST-, PRAKT-, PRIS-, PROVIANT-, PRÅM-, RAMM-, RANG-, REGAL-, REGISTER-, REKOGNOSERE-, RETUR-, RODD-, RODDAR-, RODER-, ROSTOCK-, ROV-, ROYAL-, RYSS-, RYTTAR-, RÖR-, RÖVAR-, SAGO-, SALT-, SCHOUTBYNACHT-, SEGEL-, SEJDEN-, SEKUND-, SILL-, SILVER-, SJUK-, SJÖ-, SKOL-, SLAG-, SLAV-, SNAU-, STATS-, TRANSPORT-, VIKINGA-, ÅNG-, ÖRLOGS-, ÖVER-, ÖVNINGS-SKEPP m. fl. o. LÅNG-, LÄNGS-, MID-, TVÄR-SKEPPS m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Han är wäll kommen som watn j nytt skep. SvOrds. B 2 b (1604). Then wägen är ond wäge (sannol. felaktigt för wete, dvs. veta) som skieppet löper j haffuet. Därs. C 4 a. Then brukar skepp (möjl. felaktigt för bryter skepp, dvs. lider skeppsbrott) som skep haffuer. Därs. C 5 a. Sachta wäder förer och skipet i hambn. Grubb 705 (1665). Så stoort Skipp haar fulle förr segladt omkull; som en bytta medh wälling. Dens. 781.
b) i vissa uttr. som beteckna att ngn befinner sig (i tjänst) ombord i båt l. på fartyg l. färdas med båt l. fartyg l. att gods o. d. befinner sig ombord i båt l. på fartyg l. transporteras med båt l. fartyg.
α) i prep.-uttr. där den styrande prep. är på, i sht förr äv. i. The knecther Som tw haffwer i Skepen Skwla paa tetta lagh wara weth medel steen (dvs. skäret Medelsten). G1R 1: 119 (1523). Hann will haffua skiell för sin kiera, hann misthe widh Hanns Nilssons skip. Warth .. berettatth, att samma gods warith jnthett j skippith. TbLödöse 102 (1588). The seglade i quaf, utan för Stad; och förgicks alt thet på skepet war. Verelius Gothr. 20 (1664). Inte ens besättningen på det stormkastade skeppet till Rom lämnade .. (aposteln Paulus) i fred med sitt budskap. Bolander HerrKrig 45 (1946). — särsk.
α‘) (†) vara på skepp med ngn, vara ombord på samma fartyg som ngn. Oloff Cammarswen war på skep medh Frantz Schriffwere. HH XIII. 1: 153 (1564).
β‘) i mer l. mindre bildl. anv.; i sht förr särsk. i sådana uttr. som vistas på l. vara l. arbeta i ett skepp, betecknande att personer befinna sig i samma situation l. hålla samman l. visa endräkt l. ha ett gemensamt intresse (jfr BÅT, sbst.1 1 a ε). (Talaren) Exaggererade den eenigheet som fordras Ständerne emellan, efter wij alle måste wistas på ett skepp tillijka, och hwar och een önskar een säker och trygger hampn. RARP 4: 320 (1650). Wij (dvs. drottningen o. hennes undersåtar) äre alle i ett skepp, och måste blifwa tillsamman. Därs. 422. Landtmarskalken .. tackade .. samptlige Ständernes uthskått för god correspondentz, att dhe alle eendrächtigt arbetha uthi ett skepp. Därs. V. 1: 191 (1654). Seniorerne i Academien .. wille (gm invalet av Enberg) förvissa sig om en tjenlig barlast i Diktens Skepp, som nu syntes dem börja gå med alt för fulla segel. Beskow (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 85. särsk. (†) sitta i skeppet, ha det svårt l. illa ställt. Celsius Ordspr. 11: 43 (c. 1710).
β) (†) till skepps (jfr c β), ombord (i båt l. på fartyg), med båt l. fartyg, till sjöss. (Jesus) foor .. bort aff sidhes til skeps vthi ödhe marken. Mark. 6: 32 (NT 1526; Bib. 1917: i båten). Effter oss synes .. för stor vmkost wara, att samme oxer (dvs. vissa skatte- o. gärdeoxar på Öland) skole föris hijtt (till Sthm) till Skipz, Dherföre (osv.). G1R 14: 184 (1542). Til skeps men ingalunda til landz, finner man (enl. Pindaros) den underliga (krokuga ok farljga) wägen til dhe yfwerborne norska. Rudbeck Atl. 2: 81 (1689). (Saturnus) reste en gång til skiepz til Grekelandh. Därs. 340. Efter ett kort besök på andra sidan Galileiska sjön hade .. (Jesus) begifwit sig till skepps tillbaka och kommit till .. Capernaum. Bring Högm. 373 (1862).
c) i vissa uttr. som beteckna att ngn går l. kommer ombord i båt l. på fartyg l. att ngn l. ngt sändes l. föres l. tas ombord i båt l. på fartyg o. i anv. som ansluta sig härtill.
α) i prep.-uttr. där den styrande prep. är på, i sht förr äv. i (l. ss. obj. till förb. av verb o. betonat på, i sht förr äv. i); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Thå han steegh j skepet fölgde hans läryungar honom. Mat. 8: 23 (NT 1526; ännu hos Melin HelSkr. 1865). Thett salth, the anamatt haffue wppå hans f(urstliga) n(ådes) skep. TbLödöse 38 (1587). (Även om den polske överlöparen Wolmar Farensbach) omginges med dette ährended (dvs. sitt erbjudande att hjälpa svenskarna inta vissa orter) rätrådeligen och sanferdigtt, hade E. M:tt doch lijkväl betenkiandhe att lasta en sådan i sitt skeep, hvilken man .. såge att skole innan kortt tijdh anten skilias ifrån E. M:tt med en ondh stank eller och falla uthij E. M:tts straff. AOxenstierna 2: 278 (1616). Jag .. lockades ombord på ett kuriskt skepp och fördes bort i träldom till .. Semgallen. Melin VikSaga 176 (1910). (Ullen) packas i stora balar och lastas på stora skepp. Boye Ast. 24 (1931). — särsk. (†)
α‘) stiga i skepp med ngn, gå ombord i en båt l. på ett fartyg tillsammans med ngn; anträffat bl. i bild. Så snart man begynnar hålla sigh in til Christum Jesum, stijger j skep medh honom, och kommer til siöös, strax böriar thet til at storma. LPetri 1Post. P 5 b (1555).
β‘) sätta ngn uppå skepp, sätta ngn i lära på fartyg (för utbildning till sjöman). Den älldre Sonen Gustaff sadhe Fadren sig antingen willia sätta vppå Skiep eller hoos någon godh Kiöpman. BoupptSthm 1673, s. 623 a.
γ‘) tinga sig på skepp, träffa avtal om skeppslägenhet för sig. När .. (islänningen Magnus Benediktsson) hörde sin stiuffader icke wara medkommen (till Sthm), tingade han sigh på skiep och wille dragit sin koos åth Kiöpenhampn. JHadorph (1684) i 3SAH 43: 211.
β) till skepps (jfr b β), förr äv. till skepp, ombord (i båt l. på fartyg), till sjöss; särsk. (o. numera bl., föga br., arkaiserande) i uttr. l. stiga till skepps, gå ombord, äv. övergående i bet.: gå till sjöss (förr äv. i uttr. stiga till skepps åt en plats o. d., gå ombord på ett fartyg destinerat till en plats osv.). Nær hans naadh skwlle gaa til skep skickade han Jwar iwars(on) th(e)r til at han skwlle sitie ffor en borgameste(re). OPetri Tb. 5 (1524). Hiram sende sina tienare til skeps .. medh Salomos tienare. 1Kon. 9: 27 (Bib. 1541). (Svenskarna) förde boskapen till skeps mädhan (de fientliga) rytterne såge opå (utan att våga ingripa). AOxenstierna 2: 492 (1622). (Vi begåvo oss) nider åth .. Råstock. Stego ther till skepz åth Runneby. Bolinus Dagb. 45 (1670). I Kräfvetans tid, om oss luften blir kvaf / utaf hödoft och blommande lind, / då stiga vi till skepps vid det svalkande haf, / och mot Lyckolands kust går vår vind. Karlfeldt FridVis. 43 (1898). — särsk. (†)
α‘) förordna ngn till skepps, förordna ngn att göra (krigs)tjänst till sjöss. Vi vele .. förhopes .. att the, såsom till skeps varde förordnede .., vele troligen och hörsambligen lathe sich befinnes. RA I. 2: 136 (1565).
β‘) rusta sig till skepps (och sjöss), rusta (se RUSTA, v.1 3) fartyg (för att kunna gå till sjöss); äv.: rusta sjöstridskrafter. (De påviska) börie .. uppå att rusta sigh till skepz och siös, hwarigenom icke allenast all handell och skepzfart warder genom siöröfwerij förtagen, uthan och all som störste farligheet är att the omsider hit öfwersettiandes .. warda. Gustaf II Adolf 312 (1629). (Fr.) s’agréer .. (sv.) rusta sig til skjepps. Möller 47 (1755).
d) i uttr. ett skepp kommer lastat, äv. skeppet är lastat o. d., förr äv. mitt skepp kommer hem, yttrat av deltagare i sällskapslek som (samtidigt med yttrandet kastar ett föremål, vanl. en hopknycklad näsduk, till en annan av deltagarna o.) därefter tillfrågas angående skeppets tänkta last o. är skyldig att ange denna enligt vissa regler (vanl. så att lastens namn måste börja på en i förväg överenskommen bokstav); äv. ss. namn på denna lek. De lekande sätta sig i ring, då den förste .. säger till sin närmaste granne: Mitt skepp kommer hem; Hwad har det at föra? frågar den tillbaka. Då får han ej nämna något annat än det han har på sig, och kan hålla uti då han nämner det. Arv 1947, s. 79 (c. 1780). Hviskningarna och de betydelsefulla blickarna började .. kastas fram och tillbaka som näsduken i skeppet är lastadt. Hellström Kusk. 22 (1910). Vi lekte .. de gamla dans- och pantlekarna: Väva vadmal .., Låna eld, Hela havet stormar, Ett skepp kommer lastat. Linder Tid. 130 (1924; om förh. på 1870-talet).
e) i jämförelser o. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr b α β‘, c α, 24). Hwad gagnar oss nw rikedomar och hogmodh? alt thet är framfarit såsom en skugge, och såsom itt rycte som öffuergår, såsom itt skipp som bortlöper genom haffuens wågh. SalWijsh. 5: 10 (öv. 1536). Sij, Swea, tå; tå stod titt Skep i nöd, och fara, / När thet omhwärft af raas, och alle wäders skara, / Drefs vp och ned, blef dängt, och slängt; ryckt til och frå. Stiernhielm Jub. 37 (1644, 1688). Biskop Ericus Erici .. hade .. i mer än trettio solhvarf styrt den finska kyrkans skepp. Topelius Vint. II. 1: 275 (1881). Hustrun måste gå hela dagen som ett gångande skepp (i husliga bestyr). MinnVg. 174 (1900). Lidén kände golvet gunga under sig som däcket på ett skepp i storm. Siwertz Tråd. 58 (1957). Tidens skepp kantrar inte. SvHandordb. (1966) [jfr motsv. anv. i d.]. — jfr LEVNADS-, NARR-, REGEMENTS-, RIKS-, STATS-SKEPP m. fl. — särsk.
α) om flotte; ss. senare led i ssgn BLOCK-SKEPP.
β) om luft- l. rymdfartyg; numera i sht ss. senare led i ssgr. Skepp som segla i luften. BeskrAërostMachin. 4 (1784). Fischerström Mäl. 36 (1785). jfr FLYG-, LUFT-, RYMD-SKEPP m. fl.
γ) arkeol. om skeppssättning. AnnNordOldkynd. 1852, s. 147. Ett stenlagdt skepp på Karums alfvar i Högsrums socken. Hildebrand TroDöd. 53 (1874). Österling TonHav. 48 (1933). jfr KUMMEL-SKEPP.
δ) [efter motsv. anv. av lat. navis] astr. i sg. best., om en stor stjärnbild på södra hemisfären; äv. i uttr. Skeppet Argo. Til södra hæmisphærium räknade de gamle .. (bl. a.) skeppet Argo. Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795). Maximum (i fråga om anhopning av stjärnor i Vintergatan) och den skönaste glansen träffas mellan framdelen af Skeppet och Skytten. 1NordUnivT I. 2: 29 (1855). 2SvUppslB 2: 224 (1947).
ε) [jfr nylat. navicula, om det bågböjda veck som baktill förenar de yttre blygdläpparna, blygdband] (†) om blygdöppning. At kunna then bewara, / som är född, men står i fahra, / Är eij större konst begrepp, / Än at losza them (sannol. felaktigt för then) uhr nöden, / Som är millan Lijf och döden / Uthi modrens trånga Skepp. Hoorn Jordg. 2: Dedik. 8 b (1723).
ζ) i vissa uttr.
α‘) bränna sina skepp, se BRÄNNA, v. I 1 g.
β‘) det sjunkande skeppet l. ngts sjunkande skepp, betecknande ngt som befinner sig i l. hotas av l. utgör en kritisk situation; särsk. i förb. överge l. lämna det sjunkande skeppet o. d., betecknande att deltagare l. delägare i ngt l. anhängare av ngn l. ngt i en (annalkande) kritisk situation sviker l. drar sig undan. Råttorna överge l. lämna det sjunkande skeppet, se RÅTTA 1 a slutet. VL 1890, nr 95, s. 2. Rädda oss, rädda oss från ålderdomens sjunkande skepp! Siwertz JoDr. 195 (1928).
γ‘) Noe skepp, se NOAK a β.
δ‘) öknens, äv. arabens skepp, om kamel. Kamelerne kallas Arabens skepp. Ödmann StrSaml. 4: 94 (1789). Öcknens skepp. NF 3: 1458 (1880; om dromedar). jfr: Karavanen är öknens skepp snarare än den enstaka kamelen. Hörner ResLop 22 (1936).
Anm. till 1. Om mindre farkost (t. ex. roddbåt) användes ordet numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter. Om större farkost användes ordet numera företrädesvis dels i vitter l. ålderdomlig stil, dels i vissa nedan angivna fall (under det att det eljest i regel undanträngts av andra ord, i sht av: fartyg). Utanför vitter l. ålderdomlig stil kan ordet numera anses fullt br. dels i fråga om ä. förh. (t. ex. om vikingarnas fartyg), dels om fyrfartyg, dels (i fackspr.) i nedan angivna inskränktare anv., dels i d o. e, dels ss. förled o. senare led i en mängd ssgr. I fackspr. användes ordet (i sht om ä. förh.) äv. i inskränktare anv., dels om segelfartyg med minst tre master o. med råsegel åtminstone på en av dessa (särsk. om sådant örlogsfartyg med minst två täckta batterier), dels om stort pansrat fartyg förande artilleri.
2) [sannol. efter motsv. anv. i t.; eg. bildl. anv. av 1; jfr motsv. anv. av eng. galley o. fr. galée, båda eg.: galär] boktr. för samlande av satta rader till kolumner använd anordning (av trä l. zink o. d.), bestående av en rektangulär, plan botten o. mot denna på båda långsidorna o. ena kortsidan vinkelrätt anbringade uppstående lister (av vilka de två listerna längs bottnens långsidor ofta skjuta ngt utanför den öppna kortsidan); i fråga om ä. förh. äv. om liknande anordning med dubbla bottnar (en fast o. en rörlig). Bengtsson SvStilgjut. 105 (i handl. fr. 1652). Förr voro skeppen af trä med dubbel botten, den inre, tungan, gående uti en i skeppets sidor anbringad fals. Nordin Boktr. 107 (1881). Vartefter raderna bliva färdiga (i gjutmaskinen), samlas de i ett på maskinen befintligt skepp. Elge BoktrK 45 (1915). Färdiggöraren (på tryckeriet) har sin arbetsplats omedelbart intill sättmaskinerna och sammanför där artiklarnas text och rubriker i skepp, en plåtränna av en eller flera spalters bredd och bortåt en spalts längd. Poppius o. Jansson Journ. 107 (1959). — jfr ACCIDENS-, FORTEL-, MOTTAGNINGS-, RAD-, SATS-, SPALT-, SÄTT-SKEPP m. fl.
3) [efter motsv. anv. av t. schiff l. (den till d. o. bildade diminutivformen) schiffchen; eg. bildl. anv. av 1; jfr motsv. anv. (i bet. a) av kyrkolat. navicula, eg.: litet skepp, o. (i bet. b) av eng. boat, eg.: båt, o. fr. nacelle, eg.: litet skepp] benämning på vissa slag av behållare; jfr 2, 4.
a) (numera föga br.) om en för rökelse avsedd behållare i form av en elliptisk skål. Ur skeppet strös rökelsen medelst en sked i rökelsekaret. Adler Meyer 417 (1894).
b) (i fackspr.) (långsmal) behållare avsedd att innesluta ämne vid kemisk undersökning l. vid upphettning (i ugn l. rör) l. vägning o. d.; särsk. dels om långsmal (ofta av porslin l. platina tillverkad) behållare som upphettas inne i ett rör vid kemiska undersökningar, dels om långsmal behållare använd vid sintring o. d. i ugn. För .. (bestämning av kolhalten i stål gm förbränning i syrgas) förfärdigades af platinableck tvenne skepp eller aflånga lådor med 90 millimeters längd och 3 millimeters höga kanter. JernkA 1874, s. 159. Substansen .. inväges (vid kvantitativ bestämning av kol o. väte gm upphettning med ett oxidationsmedel) i ett litet ”skepp” av porslin .. och skjutes in i röret (där upphettningen skall äga rum). Smith OrgKemi 13 (1938). Skepp .. (dvs.) behållare för material som behandlas i ugn för sintring, karburering, reduktion etc. TNCPubl. 35: 29 (1961). jfr PLATINA-, PORSLINS-SKEPP.
c) (i fackspr.) = KYL-SKEPP. Lindberg Ölbr. 85 (1885). jfr JÄRN-SKEPP.
4) [efter motsv. anv. i t.; eg. bildl. anv. av 1] tekn. i pappersmaskins registerparti: vart o. ett av de grunda tråg av plåt som tjäna till att samla upp utpressat vatten från registervalsarna för att genom rännor föra detta till en behållare; äv. i utvidgad anv., ss. sammanfattande benämning på hela den av sådana tråg o. rännor bestående anordningen. Labarre DictPaper 234 (1952). Vattnet från registervalsarna samlas upp på plåtar, skepp, som ligger inuti viran, och går därefter ned i viragropen som s. k. bakvatten. Papperstillv. 63 (1957). TNCPubl. 29: 54 (1958; i utvidgad anv.).
5) [jfr motsv. anv. i t.; efter mlat. navis, sannol. ombildning av gr. ναός, (inre del av) tempel, den för menigheten avsedda delen av kristen kyrka, gm anslutning till lat. navis, skepp, fartyg] byggn. i sin längdriktning icke av takstöd (i form av rader av pelare o. d.) uppdelat långhus i kristen kyrka (äv. om var o. en av de delar av ett långhus som ha sin största utsträckning i kyrkans längdriktning o. avgränsas på båda sidorna av takstöd l. på ena sidan av takstöd o. på andra sidan av yttervägg); äv. om odelat tvärhus l. om var o. en av de delar av ett tvärhus som ha sin största utsträckning i den riktning som är vinkelrät mot kyrkans längdriktning o. avgränsas av takstöd resp. av takstöd o. yttervägg; äv. om motsvarande delar av icke kristna tempel. Lind (1749; under schiff). (Kyrkan) utgjordes af ett skepp bestående af twenne qwadrater med korshwalf, och i öster af ett kor .., och slutligen i wester af ett fyrkantigt torn. SKN 1841, s. 203. (Ett buddistiskt grottempels) grundform utgöres, enligt regeln, af ett långt, rätvinkligt rum, som af två rader simpelt bildade pelare delas i tre skepp. Sydow Lübke 64 (1868). Långhuset (i Lunds domkyrka) med dess tre skepp. TurÅ 1942, s. 187. Under gotiken blir tvärskeppet .. stundom rikt utbildat och indelat i flera skepp, gående i n(orr) och s(öder) (t. ex. domkyrkan i Köln). 2SvUppslB 30: 17 (1954). — jfr HUVUD-, KYRK-, LÅNG-, MELLAN-, MID-, MITT-, MITTEL-, SIDO-, TVÄR-, ÖVER-SKEPP m. fl. — särsk. i utvidgad anv., i fråga om profan hallbyggnad: del som avgränsas av takstöd l. av takstöd o. yttervägg. Det stora rummet (i en forntida isländsk byggnad) är deladt i trenne skepp — om jag får begagna en konstterm från en senare kulturperiod — genom tvenne rader af stolpar, som uppbära det i en ryggås hopgående taket. Hildebrand Isl. 40 (1867). Valsverksbyggnaden .. (vid Hofors bruk) består av fem parallella skepp. .. Norra ändan är tillbyggd med ett tvärgående och två kortare, längsgående skepp, som inrymma synings- och avsändningsavdelningar. TT 1945, s. 1339.
Ssgr (i allm. till 1): A (utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera mindre br.; jfr dock skeppund): SKEPP-ANKARE, -AVMÄTARE, -BORD, -BROTT, sbst., se C.
-BROTT, adj. (-broth) [ombildning av -brotta] (†) skeppsbruten. (Lat.) franger(e) nauem (sv.) bliffua skep broth. GlTer. 6 (c. 1550).
-BROTTA, adj. (-brota 1582. -brotta 15261586) [fsv. skipbruta; senare ssgsleden till samma avljudsstadium av stammen i bryta, v., som brott o. bruten] (†) skeppsbruten; jfr -brott, adj., -bruttig. Tree resor haffuer iach warit skepbrotta. 2Kor. 11: 25 (NT 1526; äv. i Bib. 1541). ASimonis SiälÖrt. Aa 10 b (1586). särsk. bildl., i uttr. skeppbrotta i ngt, som drabbats av katastrof l. sammanbrott o. d. i fråga om ngt, som (helt l. delvis) förlorat ngt; jfr skepps-bruten slutet. Somlighe .. äro skepbrotta wordne j troonne. 1Tim. 1: 19 (Bib. 1541); jfr: (Paulus) klaghar .. på .. Hymeneum och Alexandrium, som woro wordne skipbrota j troonne. PErici Musæus 6: 67 b (1582).
-BRUTEN, se C.
-BRUTTIG, adj. [till -brott, sbst. (se skepps-brott); jfr mlt. schipbruchtich, t. schiffbrüchig] (†) skeppsbruten; jfr -brott, adj., -brotta. G1R 13: 55 (1540).
-BRYGGA, -BRYTA, -BRÄDD, -BRÖD, -BYGGARE, -BYGGERI, -BYGGMÄSTARE, -BYGGNING, -BÅT, -DRICKA, se C.
-FARM, m. (-færm) [fsv. skipfarmber; senare ssgsleden äv. i fsv. bat(s)farmber, båtlast, pramfarmber, pråmlast; jfr fvn. farmr, (skepps)last (se pråm)] (†) skeppslast (se d. o. 1). VadstKlUppbB 73 (1553).
-FART, -FLOTTA, -FOLK, -FORMIG, -FRAKT, -FRAKTANDE, se C.
-FÄRDIG. (†) om vattendrag: som kan befaras med fartyg, segelbar. Schroderus Liv. 636 (1626).
-GODS, -GÅRD, -GÄRD, -HAMN, -HERRE, -HUS, -HYVEL, -KAPTEN, -KLOCKA, se C.
-KOMMENDÖR. (†) om befälhavare på krigsfartyg. KKD 10: 185 (1711).
-KÖP, -LADNING, -LAG, -LED, -LEGA, -LÄNNING, se C.
-LÖDE, m.? [för senare ssgsleden jfr fsv. bats lödhe, m., båtlast, o. sv. dial. (Finl.) lödu, last (i sht båtlast); till fsv. lödha lasta, i avljudsförh. till lada, v.2] (†) skeppslast (se d. o. 1). G1R 15: 597 (1543). En Schiplödhe eller twå med Masther, Läckter, Raffter, och annat Graan eller Furetimberskog. Därs. 598.
-LÖN, -LÖSA, -MAN, -MANS-GARN, -MANSGAST, -MÅL, -MÄTNING, se C.
-PUND, se d. o. —
-REDA, -REDARE, -REDNING, -REDSKAP, -REGAL, -RIK, se C.
-RIKHET. (†) rikedom på fartyg. Palmquist ObsRyszl. 22 (1674).
-RUM, -RUSTNING, -SIKTER, -SKRIVARE, -SNABEL, -SPIK, -SPRUTA, -STAD, -STAPEL, se C.
-STIGA. (skepp- 16321939. skepps- 1632c. 1660) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) gå ombord på fartyg, inskeppa sig, embarkera. BtÅboH I. 4: 144 (1632). SvFolket 4: 248 (1939).
-STUVNING, -STÄLLE, -SÄTTNING, se C.
-SÖM. [fsv. skipsöm] (†) = skepps-spik. Verelius 228 (1681).
-TIMMERI, -TUNGA, -TYG, -UPPFYLLD, -UR, -VAKT, -VERKE, -VIST, -VRAK, -VÄGG, -VÄRDERING, se C.
B (†): SKEPPE-BROTT, -DJUP, se C.
C: SKEPPS-AFTON. underhållningsafton för besättningen på fartyg. SvD(A) 1959, nr 348, s. 10.
-ALTAN. (†) utbyggnad i aktern på större fartyg, aktergalleri; jfr altan 2. VetAH 1777, s. 22.
-AMIRAL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (titel för) befälhavare över krigsflotta. Zettersten SvFlottH 1: 11 (cit. fr. 1600). Dryselius Monarchsp. 232 (1691).
-AMIRAL-KAPTEN. (†) = -amiral. Zettersten SvFlottH 1: 34 (cit. fr. 1602: skeppsamiralcapiten).
-ANDEL~02 l. ~20. sjöt. o. handel. = -part. FinBiogrHb. 866 (1898).
-ANFÖRARE. (†) person som har befäl över ett l. flera fartyg. Melanderhjelm PVetA 1782, s. 38. BL 14: 300 (1847).
-ANKARE. (skepp- 1546. skepps- 1572 osv.) (större) med ankarstock försett ankare, stockankare. Skråordn. 316 (1546: skiip ancker). SohlmanSjölex. (1955).
-APOTEK. förråd av läkemedel samt förbands- o. sjukvårdsartiklar på fartyg. Tholander Ordl. (1872).
-ARBETE.
1) (arbete som har samband med) skeppsbygge. G1R 19: 199 (1548). Under sin faders inseende lade .. Sheldon sjelf hand vid åtskilliga skeppsarbeten. KrigVAH 1817, Bih. s. 44.
2) arbete ombord på fartyg (för dettas iståndhållande o. framförande o. d.), sjömansarbete. Siöl. 1667, Skipm. 3. —
-ARKLI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (förråd av) krigsmateriel (i sht artillerimateriel) för flottans räkning. Lagförsl. 280 (c. 1606).
-ARKLIMÄSTARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person med uppgift att ha uppsikt över krigsmateriel (i sht artillerimateriel) för flottans räkning. SvFlH 1: 117 (i handl. fr. 1575: Skipz-Arckelijmestere).
-ARMADA. (numera bl. tillf.) (krigs)flotta l. armada (se d. o. 2 b); förr äv. om ett rikes sjökrigsmakt (jfr armada 2 a). 2SthmTb. 4: 102 (1570: skipzarmadie). Ibland annat wardt sagdt, at så snart Antiochus kommo in vthi Etolien, wille han senda strax en Skepsarmada in vthi Sicilien. Schroderus Liv. 532 (1626). Her Carl Carlsson mente nödigt vara att skipsarmadan på all händelsse sätte[s] i gott positur. RP 9: 35 (1642).
-ARMÉ. (†) (krigs)-flotta; jfr armé 1. Schroderus Comenius 700 (1639). VnderrANicanor B 1 b (1656). särsk. med inbegrepp av (o. särskild tanke på) krigsstyrka som för transport befinner sig ombord (jfr armé 2). RP 2: 9 (1630).
-ARTIKEL.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) = sjö-artikel; nästan bl. i pl. HSH 9: 55 (1562).
2) (föga br.) i pl.: skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1). Cannelin (1921, 1939).
-ARTILLERI. artilleri (se d. o. 1) avsett att användas på fartyg, fartygsartilleri. RP 6: 157 (1636).
-AVGIFT~02 l. ~20. (numera i sht i skildring av ä. förh.) sjöfartsavgift; jfr -omkostnings-penningar, -umgäld. Ostindiska skepsafgifterne. KamCollBerAllmHush. 52 (1776; om avgifter som erlades till kronan av Ostindiska kompaniet vid fartygs återkomst från resa). (År 1640) betalades (i Kungsbacka) rorstull, en skeppsavgift, av tre danska skeppare. HallHist. 1: 674 (1954).
-AVLÖPANDE. (†) rymning från tjänst på fartyg. Schroderus Urs. A 4 b (1626).
-AVMÄTANDE. (†) skeppsmätning. PH 4: 2664 (1748).
-AVMÄTARE. (skepp- 17251726. skepps- 17171871) (†) skeppsmätare. SjöhistÅb. 1945—1946, s. 85 (1717). AdrKalSthm 1871, 2: 341. Ssg: skeppsavmätare-kontor. (†) skeppsmätningskontor. SthmAdrLex. 13 (1823).
-AVMÄTNING. (†) skeppsmätning. PH 11: 586 (1779). Ssg: skeppsavmätnings-kontor. (†) skeppsmätningskontor. AdrKalSthm 1864, 3: 11. Därs. 1871, 2: 262. —
-BAGAGE. (†) (för krigsfartyg avsedda) skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1); jfr bagage I 1. Ömsom saknades (vid svenska flottan c. 1710) folk, ömsom proviant; nu ammunition, nu skeppsbagage. Nordin i 2SAH 4: 37 (1804).
-BAGARE. (förr) bagare i tjänst på fartyg. Eurén Kotzebue Orth. 3: 58 (1794).
-BALK. (i sht förr) = balk 1 a α. PH 3: 2360 (1746).
-BANER. (†) om flagga l. dyl. (som föres ss. igenkänningstecken l. prydnad) på fartyg. Herrans Zebaoth dagh skal gå offuer alt höghferdigt och högdt .., offuer all skep j haffuet, och offuer all kostelighen skeps baneer. Jes. 2: 16 (Bib. 1541; Luther: schiffpanier).
-BARBERARE. (förr) jfr -bagare. Siöl. 1667, Skipm. 15. —
-BARKASS. (förr) jfr -båt 1. DA 1808, nr 9, s. 4.
-BAROMETER. sjöt. för användning till sjöss konstruerad barometer; särsk. om ett slags kvicksilverbarometer försedd med dosa (se d. o. 2 slutet) o. med en förträngning på barometerröret som gör att kvicksilvret endast långsamt kan tränga in i rörets övre del (vilket minskar de oscillationer i kvicksilvret som uppstå gm fartygets krängningar). NVexjöBl. 1847, nr 28, s. 4. 2NF 2: 967 (1904).
-BATTERI. (förr) med kanoner från för till akter besatt skeppsdäck; äv. sammanfattande, om de på ett skeppsdäck i två rader (en på varje sida) uppställda kanonerna; jfr batteri 4. Til måls skjutande från Skepps-batterier och Handgeväret. SjöreglÖrlFl. 1785, § 120. Kammarladdnings-kanoners användbarhet å skepps-batterier. KrigVAT 1845, s. 247. Ssg: skeppsbatteri-lavett. (förr) = skepps-lavett. KrigVAH 1856, s. 20.
-BECK. (förr) beck använt l. avsett för att skydda fartygs trävirke l. tågvirke mot röta; jfr -smörja, -tjära. BOlavi 122 a (1578).
-BEFÄL. befäl på fartyg.
1) (numera bl. tillf.) motsv. befäl 3 b. Ahlman (1865).
2) motsv. befäl 4 a. 3SthmTb. 5: 54 (1603).
-BEFÄLHAVARE~00200, äv. ~02100. befälhavare på fartyg; jfr -kapten, -överste. Malmström Hist. 2: 324 (1863).
-BEGRAVNING.
1) begravning varvid liket sänkes i havet från ett fartyg. SDS 1969, nr 142, s. 8.
2) arkeol. begravning i skeppsgrav (se d. o. 1). Ymer 1916, s. 292.
-BEHOV.
1) behov för fartygs räkning, användning på l. till fartyg; särsk. (o. numera bl., föga br.) i uttr. till skeppsbehov, till användning på fartyg (förr äv.: till användning till fartyg). SkeppsgR 1541. Tu vilth .. lathe haffve upseende medh them, som ekeverk hugge till våre skepzbehoff, att the therudinnen troligen handle. G1R 26: 430 (1556). Ekehugge som skeer af Cronones Tiänare till skepzbehof och annan bygnat. RARP 3: 228 (1642). Mjölk till skeppsbehof. GHT 1895, nr 209, s. 4.
2) (†) konkret, i koll. anv., om skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1); äv. i uttr. skeppsbehov av ngt, för fartygs behov erforderlig mängd av ngt. Wid utgående bestås Swenske .. Skeppare följande Skepsbehof af Wed, Tjära och Beck Tullfritt, nämligen (osv.). König LärdÖfn. 6: 93 (1747). Stora förråder af alla slags Skeppsbehof. Kjellgren DanmH 157 (1862). Jungberg (1873).
-BEKLÄDNAD. konkret; jfr beklädnad 3 b β. SvTyHlex. (1851).
-BEKLÄDNING.
1) abstr. Plåtar för skeppsbeklädning. KrigVAT 1847, s. 65.
2) konkret, = -beklädnad. Eurén Kotzebue Orth. 3: 34 (1794).
-BEMANNING. särsk. konkret, = bemanning slutet. Palmblad Norige 163 (1846).
-BESIKTNING. (numera bl. tillf.) besiktning av fartyg, fartygsinspektion. Gynther Förf. 2: 127 (1852).
-BESLAG. jfr beslag II 1 a, b. AOxenstierna 5: 516 (1630).
-BESÄTTNING. jfr besättning II 4 b. Serenius I 1 a (1734).
-BETJÄNT. (†) person som är i tjänst på fartyg; äv. i inskränktare anv., om sådan person med rang mellan skeppsbefälet o. manskapet. Förderfwar någor eller wräker affsijdes något Redskap, som Skipet eller någon thesz Skips-Betiente tilhörigt är, böte Tree Marck och Skadan åter. Siöl. 1667, Skipm. 19. Capitainen (på ett av Ostindiska kompaniets fartyg) äger Commando öfver alla Öfver och UnderOfficerare, Skeppsbetienter och Besättningen. Hammar FartygOstIndComp. 66 (i handl. fr. 1766).
-BIBLIOTEK. bibliotek på fartyg; jfr sjömans-bibliotek. SvD(A) 1928, nr 178, s. 7.
-BILD. bild som framställer ett l. flera fartyg. Hildebrand FörhistF 101 (1874).
-BIR. (-beer) [jfr mlt. schipbēr, schepesbēr, t. schiff(s)bier] (†) = -öl. TullbSthm 21/6 1572.
-BJÄLKE. (i sht förr) jfr -balk. Möller 2: 792 (1785).
-BLECK. (†) = -plåt 1. Rinman 1: 1039 (1788). JernkA 1864, s. 400.
-BLOCK. (numera bl. tillf.) block (se d. o. 4) använt på l. avsett för fartyg; jfr -skiva. Ferrner ResEur. 210 (1760).
-BO. (†) sjöfarare. IT 1791, nr 16, s. 1. Fryxell Ber. 1: 12 (1823).
-BOCK. (förr) i farkost ingående i koppel (se koppel, sbst.1 2 e): bock utgörande stöd för bjälkar avsedda att uppbära kopplets däck. Zethelius Fältarb. 76 (1892).
-BOG. jfr bog, sbst.1 II 1. Lind (1749; under bog).
-BOK. [fsv. skipbok (i bet. 1)]
1) (numera bl. tillf.) bok för anteckningar rörande ekonomiska förhållanden som angå ett l. flera fartyg. Topelius Vint. I. 2: 389 (1860, 1880).
2) bok som enligt gällande bestämmelser skall föras ombord på fartyg under färd; särsk.: skeppsdagbok. Platen Glascock 1: 143 (1836). Befälhafvare åligger tillse, att föreskrifna skeppsböcker föras å fartyget. .. Den viktigaste af dessa böcker är skeppsdagboken. Lang FinlSjör. 1: 269 (1890). SFS 1920, s. 1822 (om skeppsdagbok).
-BOKHÅLLARE~0200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (titel för) person med uppgift att föra bok över ekonomiska förhållanden o. d. som angå ett l. flera fartyg. RP 6: 141 (1636: Skjepsbokehållaren; om tjänsteman i amiralitetskollegiet). Skiepzbookhållaren Monsr. Laurent DeRees. VDAkt. 1717, nr 218.
-BONAD. (†) konkret, om fartygs utrustning; jfr bonad a. Verelius 46 (1681).
-BORD. (skepp. 1579. skepps- 1535 osv.) [fsv. skipa borþ, skips bordh, skipbordh (i bet. 1 o. 2)]
1) (numera föga br.) planka tillhörande fartygsskrovs sida, bordläggningsplanka; jfr bord, sbst.1 3. Almqvist AmH 2: 241 (1840). Rester av .. hopbundna skeppsbord äro anträffade i Sverige och Norge, och även negativa skäl tala för, att man i hela norden under den romerska järnåldern allmänt byggde skeppen på detta sätt. Fornv. 1921, s. 110; jfr 2.
2) sidovägg i fartygsskrov, skeppssida; särsk. om den övre delen av sådan sidovägg, reling; utom i a o. d numera bl. i skildring av ä. förh.; jfr -sud o. bord, sbst.1 4. Tempeus Messenius 111 (1612). En .. gestalt .. stod vid det ena skeppsbordet. Gumælius Bonde 7 (1828). särsk. i vissa uttr.
a) (i sht sjöt.) om, stundom äv. inom skeppsbord, förr äv. inom skeppsbordet l. innan skeppsbord(et) l. innan skeppsbords, ombord (se bord, sbst.1 4 a β), på fartyg; företrädesvis i fråga om befintlighet på fartyg; stundom äv. i fråga om förflyttning till fartyg (särsk. i uttr. gå om skeppsbord, gå ombord); jfr b o. innan-bords 1, inom-bords 1. All ärender szom jnnan skepzbordz skee. G1R 10: 135 (1535). SvFlH 1: 508 (i handl. fr. 1570: innan Skiepzbordet). Girs J3 116 (1627: innan skeppsbord). Alt Gudz namnps missbruk, medh Swäriande, Bannande, skall wara förbudit, serdeles in om Skepsbordet eller Skepsholmen. KyrkohÅ 1918, s. 92 (1644). (Sv.) Gå om skeppsbord, (eng.) To go on shipboard. Widegren (1788). Ett gammalt fartyg .. gömmer inom skeppsbord tusentals minnen av människor och händelser som ingen likgiltigt kan gå förbi. Kjellgren Smar. 193 (1939). Sedan .. kompassen vid slutet av 1100-talet börjat komma allmänt i bruk om skeppsbord i Medelhavet, förelåg för sjömannen ej längre samma behov som förut att följa kusterna. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 5 (1944). jfr (tillf.): Man kan inom ett trångt skeppsbord, i den privata sällskapskretsen .. se saker lika menskligt betydelsefulla .. som på slagfälten eller i kejsares råd. Samtiden 1873, s. 42.
b) (†) på skeppsbord, om skeppsbord (se a); jfr bord, sbst.1 4 c. EnköpTb. 193 (1579: på skepbord).
c) (numera bl. tillf.) kasta ngn l. ngt över (förr äv. utöver l. ut för) skeppsbordet (förr äv. skeppsbord), kasta ngn l. ngt överbord; jfr bord, sbst.1 4 d α, e. (En del köpmän) bliffve .. aff the lifflender jemmerligenn öffverfalne, pluntrede och sedenn enn parth kastede utöffver skepzbordett i siönn. G1R 28: 187 (1558). Därs. 29: 276 (1559: uth för skepsbordh). Händer det, at Skeppare, wid utloszningen, hafwer mindre Gods och Waror inne, än Tull-Paszet innehåller, hafwer han ej at undfå återbetalning af Tullen för bristen, med mindre han af swår siö nödgats kasta något öfwer Skeppsbord. PH 6: 4244 (1756).
d) (med ålderdomlig prägel) från skeppsbord, (bort) från (belägenhet ombord på) fartyg(et), från bord (se bord, sbst.1 4 f); jfr f. Det (är) skeppare (på kofferdifartyg) förbjudet att i utrikes hamnar .. tillåta någon af besättningen att .. gå från skeppsbord, så framt (osv.). SPF 1851, s. 102. Ungefär fyra dagar och tre nätter, under vilka land ej kunde skönjas från skeppsbord. Wrangel Forskn. 125 (1917). särsk. (om ä. förh.) i fråga om (utbjudande till) försäljning av (importerad) vara direkt från fartyg; förr äv. i fråga om upphämtande av vara från förråd ombord på fartyg. Om .. bränvin .., då det på en varm sommardag upptages från skeppsbord, har en temperatur af +80° (26 3/4° Cels.), så (osv.). Berzelius Kemi 5: 1032 (1828). (Salt) inväntas med ångare tisdagen den 29 dennes och försäljes .. från skeppsbord. GHT 1889, nr 250 B, s. 4 (i annons).
e) (†) föra ngt ut till skeppsbord, föra ngt ut l. fram till fartyg. PrivSvStäd. 4: 4 (1592).
f) (numera bl. tillf.) utom skeppsbordet, förr äv. utom skeppsbord, utanför fartygs bordläggning o. relingar, utombords; förr äv.: (bort) från (belägenhet ombord på) fartyg (jfr d). Om någon Vnderhafwande sargar någon aff föreskreffne Officerare vthi Commando saaker, och när något å Embetes wägnar befalles, antingen dhet skeer in- eller uthom Skepzbord, arquebuseras. Siöart. 1685, art. 35; jfr a. Kan någon af de Gemena .. bewisa någon Officerare .. hafwa utaf Wärfwet och utom Skiepsbord utpracticerat något .., försåldt eller til egen nytta anwändt, niute då den gemene til belöning Tiugu Daler Silfwer:mt. StadgStraffSnatt. 16/5 1732, § 8. Olof Trygwason war så snabb, at han kunde gå utom skeppsbordet på årorne. Lagerbring 1Hist. 1: 436 (1769).
3) (†) om mat- (hållning) ombord på fartyg; jfr bord, sbst.1 7. Weste (1807). Kaptenen håller godt skeppsbord. Dens. FörslSAOB (c. 1815).
-BOTTEN. [fsv. skipbutn] jfr botten I 1 c. RA I. 2: 281 (1569).
-BOTTEN-FÄRG, äv. (föga br.) -BOTTENS-FÄRG. (-botten- 1898 osv. -bottens- 1939) [jfr t. schiffsbodenfarbe, eng. ship bottom paint] (i fackspr.) bottenfärg (se d. o. 1) avsedd att skydda fartygs botten mot korrosion l. mot att organismer fästa sig vid fartyget. GHT 1898, nr 74, s. 3.
-BREV. [jfr t. schiffsbrief] (förr) ofrankerat brev som överlämnades till fartygs befälhavare för befordran utan ersättning till fartygets destinationsort. SFS 1881, nr 78, s. 81.
-BRO. [fsv. skipbro (i bet. 2)]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) bro (se d. o. 3) som uppbäres av förankrade fartyg; stundom: pontonbro; förr äv. (motsv. bro 3 d) om fartygs landgång; jfr -brygga 2. Bruden hon sig öfver skeppsbron sprang, / Hon stadna intet förr hon kom i hertigens famn. SvForns. 2: 36. Sedan .. (några soldater) igenom Simmande woro öfwerkomne .. (över floden Elbe), giorde the ther een Skipszbroo. Schroderus Os. III. 1: 285 (1635; lat. orig.: ex nauigiis, pontem efficiunt). Skeppsel. pontonbroar vila på pontoner. SvUppslB 4: 1199 (1930).
2) lastbrygga l. kaj avsedd till tilläggsplats för fartyg; utom i anv. ss. egennamn (i sg. best. o. ss. ssgsförled) numera nästan bl. i skildring av ä. förh.; jfr -brygga 1 o. bro 4. Rääf Ydre 3: 405 (i handl. fr. 1594). Lastage platsen eller skepsbron (i Plymouth) har den förmonen att störste skepp kunna lägga ända till att röra dervid. Ferrner ResEur. 201 (1760). Staden mellan broarna .. utgör Stockholms äldsta del. .. Östra sidan däraf kallas Skeppsbron. LbFolksk. 114 (1890). Ssgr (till -bro 2): skeppsbro-adel. (numera bl. i skildring av ä. förh.) benämning på de förmögna o. ansedda köpmansfamiljerna i Sthm (i sht de som bodde vid Skeppsbron). ALGeijer (1847) i Solnedg. 4: 81. -avgift. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kajavgift. WoL 991 (1887). -inspektion. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tullinspektion vid kaj i samband med fartygs lastning l. lossning; äv. konkret, om personal med uppgift att verkställa sådan inspektion. Agrell Maroco 1: 24 (1789, 1796; konkret). -rad. i sg. best., om rad av patricierhus vid Skeppsbron i Sthm. Forsstrand Skeppsbroad. 2 (1916). -stol. (†) stol l. bord l. stånd o. d. använd (använt) av månglare som saluhöll frukt l. matvaror l. kramvaror o. d. vid Skeppsbron i Sthm; jfr månglar-stol. Bellman (BellmS) 6: 147 (1790). -ädling. (numera bl. i skildring av ä. förh.) medlem av skeppsbroadeln. Forsell Sällsk. 26 (1842).
-BROTT. (skepp- 15561739. skeppe- 1700. skepps- 1558 osv.) [fsv. skipbrut] om förhållandet l. händelsen att farkost gm inverkan av vind l. sjö l. gm grundstötning o. d. (brytes sönder o.) sjunker l. blir vrak; ofta mer l. mindre bildl., särsk. om (förhållandet att ngn drabbas av) katastrof l. sammanbrott i moraliskt l. religiöst l. socialt avseende o. d.; jfr -bråte 1, -vrak 1. G1R 26: 365 (1556). Är itt så gruffueligit .. tronnes skepbrott (som att tvivla på Jesu uppståndelse) wederfarit Thome .., hwad skulle androm ringare Christnom kunna wederfaras? PErici Musæus 3: 13 b (1582). Man får .. ej förbise, att för kanske flertalet av dem, hos vilka det sociala skeppsbrottet synes som det primära, alkoholmissbruk i tidigare generationer likvisst spelat en ödesdiger roll. Brock KrimReformsträv. 9 (1909). När de av naturens makter framkallade skeppsbrotten förekommo mera sällan, än strandborna själva ”önskade”, tände de obarmhärtiga människorna falska eldar i land. SvFolket 3: 96 (1938). särsk.
a) i uttr. lida skeppsbrott, dels om person: under färd med farkost drabbas av att denna sjunker l. blir vrak, dels om farkost: sjunka l. bli vrak; jfr b α. Helsingius V 4 a (1587). Med en Skuta kan man hielpa den som lijdet Skiepzbrot, men icke med en Häst, om han icke will wäta näsa sin. Rudbeck Atl. 3: 90 (1698). För närvarande lära omkring 2 % af alla i fraktfart sysselsatta fartyg årligen lida skeppsbrott. EkonS 1: 349 (1893). särsk. mer l. mindre bildl.: drabbas av katastrof l. sammanbrott o. d.; äv. med bestämning inledd av prep. i (förr äv. l. till) betecknande det i fråga om vilket ngn drabbas av katastrof osv. l. det som i samband med katastrof osv. skadas l. går förlorat. Oss böör daghlighen tilsee, at wij icke Skepbrut lijdha til wåra Troo. PPGothus Und. Kk 3 a (1590). Palmchron SundhSp. 148 (1642: på Siälennes och Kropsens wälstånd). De, som lidit skeppsbrott i sin kärlek. Hillman Palacio Valdés MoM 284 (1895). Arvid Horn drog konsekvensen av det skeppsbrott, hans statskonst lidit (i o. med att traktaten med Frankrike undertecknades år 1738). Han inlämnade sin avskedsansökan. SvFolket 6: 26 (1938).
b) i uttr. göra skeppsbrott.
α) (numera mindre br.) lida skeppsbrott (se a); äv. mer l. mindre bildl. Jag war icke mer än fyra år gammal då wi gjorde skepsbrott, och blefwe uptagne på wår ö. Knöppel Ön 4 (1748). (En bedragare föregav att) Hans livsdröm var, att ge människor, som gjort skeppsbrott i livet .. en ny start. Ashton-Wolfe OndTjusn. 243 (1931).
β) (†) med bestämning inledd av prep. på, betecknande flotta, i uttr. göra skeppsbrott på ngt, om vind: vålla att ngt lider skeppsbrott (se a). Björnståhl Resa 3: 248 (1779).
-BRUK.
1) bruk (se d. o. 1) för l. på fartyg; jfr sjö-bruk 1. Kol, som baka sig tillsammans .., lämpa sig icke till skeppsbruk. Frykholm Ångm. 50 (1881).
2) bruk (se d. o. 6) på fartyg; jfr -ordning o. sjö-bruk 2. NF 14: 1252 (1890).
-BRUTEN, p. adj. (skepp- 15261776. skepps- c. 1669 osv.) [fsv. skipbrutin] om person l. farkost: som lidit skeppsbrott (äv. i substantivisk anv., om person); i sht förr äv. i utvidgad anv., om gods o. d.: som befunnit sig på farkost vid skeppsbrott; jfr -vräkt o. skepp-brott, adj., skepp-brotta, skepp-bruttig. Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutne, bildat 1907, kallas numera vanligen Sjöräddningssällskapet. GripshR 1593, s. 6. Strandwrak eller skiepbrutna Farkostar .. kunna ey räknas til Fynd, effter Sweriges Lag. Nehrman InlJurCiv. 141 (1729). Skeppsbrutit gods behöls af ägaren till stranden där olyckan händt. 2VittAH 2: 379 (1787, 1791). De skeppsbrutna uppgjorde eld på det lilla grundet. SvD(A) 1929, nr 309, s. 3. särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om (egenskap hos) person: som lidit skeppsbrott i moraliskt l. religiöst l. socialt avseende o. d. Visb. 1: 221 (c. 1620). Owårdsamhet i upförande och kläder är teken til en skeppsbruten Dygd. Walcke Dansk. 1: B 3 a (1783). Bland de breda lagren finnas otaliga, som dag ut och dag in, år efter år studera de eländigaste tidningar, hvilkas författare äro urspårade, skeppsbrutna individer. SDS 1913, nr 277, s. 9. (I Shakespeares Julius Cæsar blir) arvet av en stor frihetshjältes namn .. till en plikt (för Brutus) att mörda sin vän och välgörare. Denna själskonflikt spränger Brutus’ personlighet; han blir en andligen skeppsbruten man, till vilken döden kommer som en befriare. Grimberg VärldH 9: 456 (1940). särsk. (i sht i religiöst spr.) i uttr. skeppsbruten i, i sht förr äv. på, förr äv. om ngt, som drabbats av katastrof l. sammanbrott o. d. i fråga om ngt, som (helt l. delvis) förlorat ngt; jfr skepp-brotta slutet. Skepbrotne om trona. 1Tim. 1: 19 (NT 1526). (Föräldrar som låta sina barn fara utrikes) uthskicke pure och rene Lutheraner ..; Men dhe få igen Affällingar, Skeppbruttne i sin Tro. Fernander Theatr. 101 (1695). Skeppsbruten på all jordisk glädje. Wallin 2Pred. 3: 219 (1814). Alla på tro skeppsbrutna. Billing Betr. 244 (1906).
-BRYGGA. (skepp- 1685. skepps- 1610 osv.) [jfr mlt. schipbrügge (i bet. 1), t. schiffbrücke (i bet. 2)] (numera i sht i skildring av ä. förh.)
1) brygga (se brygga, sbst.1 1) avsedd till tilläggsplats för fartyg, kaj; särsk. om sådan brygga som går ut från stranden (i vinkel mot denna); jfr -bro 2. Stiernman Com. 2: 485 (1647). En Skeppsbrygga (går) rakt Syd ifrån Staden (dvs. Ystad), på hvars Östra sida 10 till 15 st. 6 fot djupgående fartyg hafva en beqväm Vinterhamn. Klint KustÖstersjön 19 (1815). ForumNav. 7: 88 (1946).
2) bro som uppbäres av förankrade fartyg; stundom: pontonbro; jfr -bro 1 o. brygga, sbst.1 2. (Kurfursten Johan Fredrik) lät .. göra .. een Skepzbryggia vthöfwer Elfwen (dvs. Elbe). Schroderus Dress. 249 (1610). IllSvOrdb. (1955; om pontonbro).
-BRYTA, v., o. -BRYTAS, v. dep. (skepp- 1558. skepps- 1833) (†) lida skeppsbrott.
a) intr. Långe Ravald i Tällie, som skepbrött. G1R 28: 568 (1558).
b) ss. dep. Tranér Anakr. 224 (1833).
-BRYTANDE, p. adj. (†) om grund l. kust o. d.: som innebär risk för l. vållar skeppsbrott. Linc. (1640; under naufragus). Brunius Resa 1838 126 (1839; om kuster). Schulthess (1885).
-BRÅTE. [fsv. skipbruti (i bet. 1)]
1) (-brota 1559 (efter prep.)1610 (ss. obj.). -brotta 1647 (efter prep.). -bråta 1620 (ss. obj.)) (†) skeppsbrott. LPetri Kr. 20 (1559). Hamarinus Bielke D 3 a (1647).
2) (-bråte) (vard., numera bl. tillf.) bråte (se bråte, sbst.2 6) som härrör från fartyg (o. flyter omkring på vattnet). Bliberg Acerra 419 (1737).
-BRÄDD. (skepp- 1700. skepps- 16811844) (†) om översta kanten av båts l. fartygs sida, reling. Verelius 41 (1681). NVedboDomb. Sommart. 1700 (i fråga om roddbåt). Palmblad Fornk. 2: 191 (1844).
-BRÄDE l. -BRÄDA. jfr -planka. Hallenberg Mynt 223 (i handl. fr. 1541).
-BRÖD. (skepp- 15271538. skepps- 1527 osv.) [fsv. skips brödh] (numera bl. i skildring av ä. förh.) bröd använt l. avsett till skeppsproviant; i sht koll. l. ss. ämnesnamn (äv. om skeppsskorpor). G1R 4: 86 (1527). (Ankarstocken var) som namnet visar ursprungligen ett skeppsbröd. Ymer 1955, s. 76. IllSvOrdb. (1955; om skeppsskorpor).
-BUK. (†) fartygs botten l. köl; äv. om den (ss. lastrum o. d. använda) del av ett fartyg som är belägen mellan kölen o. vattenlinjen (särsk. om det vidaste partiet av denna del); jfr -bädd 3. (Sv.) Skeppsbuk .. (Fr.) Ventre de vaisseau. Nordforss (1805). (Sv.) Skeppsbuk .. (lat.) carina ..; alveus navis; ima navis. Lindfors (1824). Meurman (1847).
-BULT. (i fackspr.) bult (se bult, sbst.1 11) använd vid l. avsedd för skeppsbyggnad; jfr -järn-bult. VaruhusR 1539, s. 7 a. —
-BULT-JÄRN. (-bulte- 15631564) (numera bl. tillf.) bultjärn avsett för tillverkning av skeppsbultar. ArkliR 1563, avd. 32. —
-BYGGANDE, n. om handlingen l. verksamheten l. konsten att bygga fartyg; jfr -bygge, -byggeri 1, -byggnad, -byggning, -timmerage, -timmeri, -timring. PH 5: 3332 (1752).
-BYGGANDE, p. adj. som bygger fartyg. TSjöv. 1890, s. 80 (om nation).
-BYGGARE. (skepp- 15251739. skepps- 1553 osv.) [fsv. skipbyggiare] person (äv. i utvidgad anv.: nation l. varv o. d.) som sysslar med skeppsbyggande; äv.: elev vid (avdelning av) läroanstalt där undervisning i skeppsbyggeri meddelas; förr äv.: ombord på fartyg anställd person med uppgift att utföra under färd erforderliga reparationer, timmerman o. d. SthmSkotteb. 3: 248 (1525; ss. personbinamn). G1R 3: 104 (1526). Itt östan wädher skal sönderbråka tigh mitt vppå haffuena, så at tina waror, köpmän, handlare, skaffare, skepare och skepbyggiare .. skola förgåås mitt vppå haffuena. Hes. 27: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: dina läckors botare). ChalmInst. 1829—1904 150 (1907; i pl., om elever vid skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona). Sverige trea bland världens skeppsbyggare. SvD(A) 1935, nr 283, s. 17 (rubrik). Ssgr: skeppsbyggar-, äv. skeppsbyggare-diplom. (mera tillf.) om diplom (l. examensbetyg) för person som genomgått utbildning i skeppsbyggerikonst; jfr skeppsbyggmästar-diplom. SvD(A) 1938, nr 153, s. 7 (om examensbetyg för skeppsbyggnadsingenjör utdelat 1888). -kompani. (förr) kompani (se d. o. 4) med uppgift att bygga l. underhålla krigsfartyg. KrigVAT 1852, s. 486 (om förh. i Finl. 1808).
-BYGGE. skeppsbyggande; äv. konkretare, om företag innebärande byggande av ett fartyg. Samtiden 1874, s. 118. Hellener och romare lärde sig af fenicierna skeppsbygge. NordT 1893, s. 227. Omfattande skeppsbyggen. Östergren (1939).
-BYGGERI 1004 l. 0104, l. 3~002 (ske´ppsbyggeri’ Weste). (skepp- 16881845. skepps- 1633 osv.)
1) abstr.: skeppsbyggande (äv. ss. benämning på undervisningsämne); äv. konkretare, om företag innebärande byggande av ett fartyg. Almquist GbgH 1: 251 (i handl. fr. 1633). Bergv. 1: 851 (1731; konkretare). Siöfolket (bland riksdagsmännen) kunde (i den mån arbete i utskott icke upptar tiden) öfwerlägga om Skepsbyggeri, Seglation, med mera. Oelreich 843 (1756). SvStatskal. 1880, s. 170 (om undervisningsämne).
2) (numera bl. mera tillf.) konkret: anläggning för byggande av fartyg, skeppsvarv. Börjeson SthmSegelsjöf. 203 (cit. fr. 1639). Ssgr (till -byggeri 1): skeppsbyggeri-arbete. SFS 1869, nr 30, s. 6. -avdelning. vid läroanstalt: avdelning där undervisning i skeppsbyggeri meddelas; jfr skeppsbyggnads-avdelning. SFS 1884, Bih. nr 4, s. 14 (vid navigationsskolan i Gbg). -elev. SFS 1864, nr 36, s. 7 (vid skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona). -industri. VFl. 1908, s. 37. -institut. institut som meddelar undervisning i skeppsbyggeri; jfr -byggeri-skola, skeppsbyggnads-institut. BtRStP 1840—41, IV. 2: nr 9, s. 3. -kompani. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = skeppsbyggnings-kompani. Thomée IllSv. 298 (1866; om förh. på 1600-talet). -konst. om konsten att bygga fartyg; jfr skeppsbyggmästar-konst, skeppsbyggnads-konst, skeppsbyggnings-konst. Rajalin Skiepzb. B 1 a (1730). -skola. skola där undervisning i skeppsbyggeri meddelas; jfr -byggeri-institut, skeppsbyggnads-skola. BtRStP 1840—41, IV. 2: nr 9, s. 1. -teknik. Nilsson Skeppsb. 3 (1932). -teknisk. jfr -byggeri-teknik. Nilsson Skeppsb. 2 (1932). -undervisning. ChalmInst. 1829—1904 151 (1907). -utbildning. SvD(A) 1938, nr 153, s. 7. -verksamhet. TSjöv. 1890, s. 78. -vetenskap. SvMerc. 1761, s. 46.
-BYGGMÄSTARE~0200. (skepp- 1937. skepps- c. 1557 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) (titel för) person som yrkesmässigt konstruerar fartyg l. handhar den tekniska ledningen av skeppsbygge (l. genomgått utbildning för sådan verksamhet); i fråga om nutida förh. vanl. ersatt av: fartygskonstruktör l. skeppsbyggare l. skeppsbyggnadsingenjör; i fråga om ä. förh. särsk. om (l. ss. titel för) statlig ämbetsman med uppgift att leda byggande av krigsfartyg. Niels, K(unglig) M(ajestäts) skepsbyggemestare. BtÅboH I. 1: 139 (c. 1557). Ordinarie Skiepsbyggmästaren vid Ammiralitetet i Carlscrona. 2RARP 14: 706 (1743). Det är nödvändigt för en skeppsbyggmästare .. att känna, huru ett skepp skall mätas. Witt Skeppsb. 17 (1857). jfr under-, över-skeppsbyggmästare. Ssgr: skeppsbyggmästar-, äv. skeppsbyggmästare-diplom. (förr) diplom som tilldelades person som avlagt skeppsbyggmästarexamen. ChalmInst. 1829—1929 281 (1929). -elev. (förr) elev som studerade för avläggande av skeppsbyggmästarexamen. SFS 1869, nr 30, s. 3 (vid navigationsskolan i Gbg). -examen. (förr) examen efter genomgången utbildning till skeppsbyggmästare. Sjöstén ÅmVetA 1802, s. 9 (om förh. 1732). -konst. (-ar- 1788) (numera föga br.) = skeppsbyggeri-konst. Widegren (1788).
-BYGGNAD. skeppsbyggande; äv. konkretare, dels om företag innebärande byggande av ett fartyg, dels om sätt att bygga fartyg; stundom äv. konkret: (under byggnad varande) fartyg. AOxenstierna 8: 89 (1633). På 1760 talet hittogs (dvs. till Umeå) Byggmästare ifrån Österbotten, hvarefter Skeppsbyggnaden förändrades. Hülphers Norrl. V. 2: 23 (1797). Grunder för sammansättningen af skeppsbyggnader. Witt Skeppsb. 38 (1857; rubrik). Tsar Peter .. fortsatte sina skeppsbyggnader. Hjärne K12 212 (1902). Ssgr: skeppsbyggnads-arbete. Odhner G3 1: 475 (1885). -avdelning. skeppsbyggeriavdelning. Östergren (1939). -industri. KrigVAH 1883, s. 314. -ingenjör. ChalmInst. 1829—1929 279 (1929). -institut. skeppsbyggeriinstitut. KrigVAT 1838, s. 401 (om franska förh.). -järn. (i fackspr.) jfr -byggnads-stål. SAOL (1950). -kompani. (i skildring av ä. förh.) = skeppsbyggnings-kompani. HT 1923, s. 224. -konst. = skeppsbyggeri-konst. Nordforss (1805). -lära. 1) jfr lära, sbst. 1 b. SvFlH 2: 220 (1943). 2) jfr lära, sbst. 2. Statskal. 1912, s. 455 (om läroämne). -plats. TurÅ 1958, s. 118. -plåt. (i fackspr.) jfr -byggnads-stål. SvIndustri 154 (1935). -skola. skeppsbyggeriskola. Smith 342 (1918). -stål. (i fackspr.) stål avsett för skeppsbyggnad, fartygsstål. VFl. 1917, s. 48. -teknik. BtRiksdP 1894, 8Hufvudtit. s. 134. -teknisk. jfr -byggnads-teknik. SFS 1919, s. 1516 (i pl., om vetenskaper). -verksamhet. HBrulin (1918) hos AOxenstierna 6: 276. -vetenskap. SvFlH 2: 186 (cit. fr. 1769). -virke. (i fackspr.) jfr -byggnads-stål. Smith 342 (1918).
-BYGGNING. (skepp- 1607 (: skipp och pråhmbyggning). skepps- 1546 osv.) [fsv. skipa bygning, skipbygning] skeppsbyggande; förr äv. konkretare, om företag innebärande byggande av ett fartyg, skeppsbygge (äv. övergående i konkret anv., dels om anläggning för byggande av fartyg, skeppsvarv, dels om fartyg under byggnad). BtFinlH 2: 55 (1546). Wij .. haffue taledt vm, att ther motte hålles en wiss ordnungh, vm sodanne Skiipzbygninger (som det nu planerade bygget), så wäll i Skiipzgården som annerstädz, så att man wiiste huru mykin Spiick, och annen Iärn redhskap wille gå vpå ett Skiip. G1R 19: 165 (1548). Huadh redskap til then Skipzbygningh ther vpbyggies, behöffues kan. Därs. 199. Kunne tu .. få någen skipztimbermenn, som väll med skipzbygning umgå kunne, dhå (osv.). Därs. 21: 284 (1550). Hemma i Landet, reste .. (G. II A.) omkring, hörde sina vndersåtares klagemåål, besåg bärgwerken och skepsbygningarna. Botvidi G2A E 1 a (1634). Ssgr: skeppsbyggnings-kompani. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kompani (se d. o. 3 c) med uppgift att bygga fartyg (o. bedriva sjöfart); jfr skeppsbyggeri-kompani, skeppsbyggnads-kompani o. skepps-kompani 1. HdlNorrlSkeppsbyggnKomp. 8/5 1651. -konst. = skeppsbyggeri-konst. 1VittAH 4: 192 (1783).
-BÅT. (skepp- 15261589. skepps- 1526 osv.) [fsv. skipbater (i bet. 1); jfr t. schiff(s)-boot (i bet. 1 o. 2)]
1) båt (livbåt l. slup o. d.) som tillhör (o. medföres av) större fartyg; jfr -barkass, -julle, -pråm, -slup, -ångbarkass, -äsping. Apg. 27: 16 (NT 1526).
2) (†) bildl., om bläckfisken Nautilus pompilius Lin., pärlbåt; jfr skeppare 3 a, skeppar-snäcka 1. Rebau NatH 1: 699 (1879).
-BÅTSMAN. (†) = båtsman 1. DeFoë RobCr. 107 (1752).
-BÄDD.
1) (numera bl. tillf.) bädd (se d. o. 1) ombord på fartyg, koj. Nordforss (1805).
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) stapelbädd; äv. om slip. KrigVAH 1830, s. 252. UB 7: 541 (1875; om slip).
3) (†) mellan kölen o. vattenlinjen belägen del av fartyg; jfr -buk. Lindfors (1824). Meurman (1847).
-BÖSSKYTT~02 l. ~20. (förr) = böss-skytt 1 slutet. 2VittAH 17: 56 (1839, 1846: Skepps-Bysse-Skyttar, pl.; om förh. c. 1615).
-CENTRAL. sjömil. på större krigsfartyg: midskepps under pansardäck beläget isolerat rum försett med alla för fartygets ledning behövliga anordningar (o. avsett att användas, då apparaturen på brygga l. stridstorn försatts ur funktion); jfr manöver-central. 2SvUppslB 5: 1107 (1947).
-CERT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) slag l. klass av (krigs)-fartyg; jfr cert 1. KrigVAT 1850, s. 449 (1765).
-CERTIFIKAT. [jfr t. schiffszertifikat] (om utländska förh.) nationalitetscertifikat för fartyg; jfr -register b. SFS 1891, Bih. nr 21, s. 4 (i fråga om tyskt fartyg).
-CHEF. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) chef på större krigsfartyg, fartygschef. Tersmeden Mem. 4: 139 (1756).
-DAGBOK~02 l. ~20. sjöt. dagbok (se d. o. 1 a β) vari uppgifter skola införas om sådana omständigheter under fartygs resa varom kännedom kan vara till nytta för redare, lastägare o. försäkringsgivare m. fl.; jfr -journal, -logg, -loggbok. Osbeck Resa 8 (1751, 1757).
-DIREKTOR. (†) om medlem av direktionen för skeppskompani (se d. o. 1). RP 2: 20 (1630).
-DISCIPLIN. (mera tillf.) disciplin (se d. o. 3 a) på fartyg; jfr -tukt. Östergren (1939).
-DJUP. (skeppe- 1585) om fartygs djup; förr äv. om vattendjup som tillåter skeppsfart. (En stad skall anläggas) ther som lägeligest kunde wara, bådhe medh hamner, skepediuup och itt rätt säghlaatz bådhe når och södher. PrivSvStäd. 3: 536 (1585).
-DOCKA l. (i Finl.) -DOCK. för byggande l. reparation o. d. av fartyg avsedd docka (se docka, sbst.2 a); äv. (om utländska förh.): för lastning o. lossning av fartyg avsedd docka (se docka, sbst.2 b), handelsdocka. VetAP 1: 54 (1739). ÖoL (1852; äv. om handelsdocka). Mattsson Resebr. 202 (1911: skeppsdock). Ssgr: skeppsdocks- l. skeppsdocke-bolag. (mera tillf.) bolag som äger o. driver skeppsdocka. VFl. 1908, s. 63. -byggnad. abstr. o. konkret. KrigVAT 1839, s. 37 (konkret).
-DOKUMENT. = -handling 1. KundgiörOrdnDyk. 2 (1731).
-DREV. [fsv. skipdrif (i bet. 1)]
1) (numera bl. tillf.) till tätande av nåt o. d. i träfartyg avsett l. använt drev (se d. o. 8). Fischerström Dagb. 66 (1773: läsningen oviss; sannol.: Skeppsdref; i utgåvan: Skeppsdraf). JernkA 1824, s. 305.
2) (†) ett slags vid skeppsbygge använt redskap, möjl. drevjärn (se d. o. 2) l. drevhammare l. ett slags borrdrev. En Spijkborr Tuu skepzdref. BoupptSthm 1659, nr 108.
-DRICKA. (skepp- 1711. skepps- 1655 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -öl. BoupptSthm 28/3 1655.
-DÄCK. däck på fartyg; jfr -överlopp. Serenius Qqq 4 b (1734).
-EKIPAGE. (†) = -ekipering; jfr ekipage 1 b, 2. PT 1791, nr 39, s. 3. Det skepps-ekipage som är Officerarne tillåtit att medföra, är proportioneradt efter deras grader. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
-EKIPERING. (†) konkret, om fartygs utrustning; äv. om utrustning som medlem av besättning medför på fartyg; jfr -ekipage o. ekipering 13. Nordforss (1805). Lindfors (1824; äv. om utrustning som medlem av besättning medför). Meurman (1847).
-ELDARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) benämning på eldare på annat krigsfartyg än torpedbåt l. undervattensbåt. UFlott. 1: 16 (1903).
-FANA. [jfr t. schiffahne] (numera föga br.) = -flagga. Schultze Ordb. 1020 (c. 1755). Heinrich (1828).
-FARA. (†) sjöfara. Schroderus Os. 1: 70 (1635).
-FART. (skepp- 16251648. skepps- 1610 osv.) [jfr mlt. schipvart (i bet. 2 o. 3), t. schiffahrt (i bet. 1 o. 2), schiffsfahrt (i bet. 1)]
1) (†) = -färd; jfr sjö-fart 1. Humbla Landcr. 250 (1740). Jungberg (1873).
2) samfärdsel l. trafik med fartyg, sjöfart (se d. o. 2). Schroderus Dress. 239 (1610). (Vattenpesten blev) ett besvärligt hinder för skeppsfarten på de engelska floderna. Selander LevLandsk. 178 (1955). jfr kust-, segel-skeppsfart.
3) (†) segelled; jfr sjö-fart 3. Weste (1807; med hänv. till Segelled). Ssgr (till -fart 2): skeppsfarts-assurans. (numera bl. tillf.) transportförsäkring gällande skeppsfart (på floder); jfr sjö-försäkring. SAOB A 2531 (1903). -assurans-sällskap. [jfr t. schiffahrtassekuranzgesellschaft] (numera bl. tillf.) jfr -farts-assurans. Lille Försäkr. 44 (1882; om ä. tyska förh.). -förbindelse. sjöfartsförbindelse. Munsterhjelm FärdÖst. 123 (1922). -reglemente. reglemente för sjöfart. 2NF 37: 889 (1925). -sakkunnig. sakkunnig i frågor rörande sjöfart; särsk. substantiverat, om person. Östergren (1939).
-FEBER. [jfr eng. ship fever] (förr) benämning på epidemisk sjukdom som kännetecknades bl. a. av kraftlöshet o. yrsel o. som (till följd av dåliga hygieniska förhållanden) uppträdde under långvarig vistelse ombord på fartyg (i sht under krigståg). Hedin SvarVetA 12 (1794).
-FETALIE. (†) = -proviant. G1R 10: 303 (1535). TullbSthm 29/10 1577.
-FIGUR. figur som föreställer ett fartyg. Holmberg Nordb. 33 (1852).
-FLAGGA l. -FLAGG. av fartyg förd flagga; jfr -baner, -fana, -fännika. Rudbeck Atl. 1: 281 (1679). Dalin (1854: skeppsflagg).
-FLINTMUSKÖT~002. (-flint- 1943 osv. -flinte- 1717) (förr) för bruk på fartyg avsedd flintmusköt. Alm Eldhandv. 1: 287 (i handl. fr. 1717).
-FLINTPISTOL~002. (-flinte- 1717) (förr) jfr -flintmusköt. Alm Eldhandv. 1: 287 (i handl. fr. 1717).
-FLOTTA, förr äv. -FLOTTE. (skepp- 15431679. skepps- 1527 osv.) [fsv. skipfluti]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) flotta (se flotta, sbst.1 1); i sht om flotta bestående av krigsfartyg; i sg. förr äv. övergående till att beteckna den statsinstitution som innefattar ett rikes krigsmakt till sjöss (jfr flotta, sbst.1 2). G1R 4: 46 (1527: skipz flaathe). Marcellus .. beladhe .. staden Syracus .., oc togh sigh före till at .. intage heele staden med een wäldigh .. skipzflotte. Skytte Und. B 7 b (1604). Näst Krigshär och fästningar, är Skepsflottan det tredje Riks-värn. 1VittAH 1: 226 (1755). HT 1923, s. 253 (om handelsflotta).
2) (numera bl. tillf.) oeg. (motsv. skepp, sbst.1 1 e γ), om grupp av skeppssättningar. AnnNordOldkynd. 1852, s. 147.
-FOLK. (skepp- 15241739. skepps- 1536 osv.) [fsv. skipfolk (i bet. 1); jfr mlt. schipvolk (i bet. 1)]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) folk (se d. o. 3 h) som ägnar sig åt sjömansyrket l. som tjänstgör (l. är avsett att tjänstgöra) på (rikes o. d.) krigsflotta (särsk. om manskap, motsatt: skeppsbefäl); äv. (motsv. folk 5 c) om besättning på fartyg (särsk. motsatt: fartygsbefälhavaren); jfr sjö-folk 2. (Stadens råd) kallade .. skiparen m(edh) sijt skipfolk ffor sich. OPetri Tb. 3 (1524). Fullmacht för Hennrich Arffwidzsonn att ware under Amirael utöffwer alle H. Mttz Örligzskep och altt H. K. Mttz Skipzfolk öffuer hele Rijkedt i andtwarding haffwe. SvFlH 1: 116 (i handl. fr. 1575). Desse bönder (i Hall.) .. äro sielfva både redare och skiepsfolk. 2RA 1: 588 (1723). Af tidens handlingar framgår, det hvarken skeppsfolk ej heller skeppsbefäl fans inom riket att tillgå vid Gustaf Wasas tronbestigning. VFl. 1905, s. 139.
2) (†) folk (se d. o. 3 h) som ägnar sig åt sjöfart ss. redare o. d. (Biskop Timotheus i Alexandria) hade til sijne Skälmestyckers Patroner, the ypperste bådhe aff Rådhet, Borgerskapet och Skipsfolket. Schroderus Os. 1: 782 (1635; lat. orig.: Naucleros).
-FORM.
1) form (se d. o. I 1) som fartyg har; form som är kännetecknande för fartyg (särsk. i uttr. i skeppsform). Bolin Statsl. 1: 270 (1870). Modärna skeppsformer. Östergren (1939). Näsström FornDSv. 1: 55 (1941: i skeppsform).
2) (†) konkret: skeppssättning; jfr skepp, sbst.1 1 e γ. Liljegren o. Brunius NordFornlemn. XX (1823). Fasta fornlemningar äro .. (bl. a.) stensättningar och stenläggningar af stenar, resta eller lagda i bestämd form .. (domareringar, domaresäten, offerkretsar, skeppsformer, treuddar m. m.). SFS 1867, nr 71, s. 2.
-FORMAD, p. adj. jfr -form 1. FoF 1942, s. 5 (1828; om röse).
-FORMIG. (skepp- 1795. skepps- 1804 osv.) jfr -form 1. Holmberg 2: 739 (1795).
-FRAKT. (skepp- c. 15501579. skepps- 1542 (: Skepsfracte penninger) osv.)
1) frakt (se frakt, sbst.1 1) för transport med fartyg. G1R 17: 207 (1545). (Två bröder hade) förhollith sijna mågar sijnn rette deell aff skijppetth och skeppzfracktenn. BtFinlH 2: 100 (1551); möjl. till 4.
2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) frakt (se frakt, sbst.1 2) med fartyg; förr äv. övergående till att beteckna avtal om sådan frakt; jfr 3 o. -fraktande, -fraktning, -uppfraktning. Öfwer alle Skipsfrackter, som slutas, aff een eller fleere, skole wisze Skriffter emellan Skiparen och Befracktaren oprettas. Siöl. 1667, Skipl. 1. Nordforss (1805).
3) [jfr 2] (förr) benämning på en utskyld som erlades ss. ersättning för sjötransport av vissa in natura utgående skatter (till uppsamlingsstället); jfr -lega 3 o. frakt-penningar 2. HFinlH 2: 270 (1547). K. M. breff .. anlangandis om then skipzfracht, som stadenn här vtgöre skall (: nemblige 105 dalir ..). VadstÄTb. 72 (1583).
4) (numera föga br.) skeppslast; jfr frakt, sbst.1 3. Schultze Ordb. 1315 (c. 1755). Meurman (1847). Ssgr: skeppsfrakts-, äv. skeppsfrakt-korn. (-frakte- 1555) (förr) till -frakt 3: i korn utgående skeppsfrakt. HFinlH 3: 242 (1555). -penningar l. -pengar, pl. (-frakt- 1555. -frakte- 15421555) 1) (numera bl. tillf.) till -frakt 1, 2: pengar utgörande avgift för transport med fartyg. HFinlKamF 1: 42 (1542). 2) (förr) till -frakt 3: i pengar utgående skeppsfrakt; jfr skepps-penningar 1. HFinlH 3: 246 (1555). -råg. (-frakto- c. 1550) (förr) till -frakt 3: i råg utgående skeppsfrakt. Almquist CivLokalförv. 2: 506 (cit. fr. c. 1550).
-FRAKTANDE. (skepp- 1668) (numera bl. tillf.) = -fraktning. BtÅboH I. 10: 145 (1668).
-FRAKTARE. (†) person som befraktar fartyg. AOxenstierna 6: 13 (1631). Biurman Brefst. 57 (1729).
-FRAKTNING. (numera bl. tillf.) fraktning med fartyg; jfr -frakt 2. PrivSvStäd. 3: 532 (1585). HT 1896, s. 75 (c. 1650).
-FRED l. -FRID. [fsv. skipa fridher, skips fridher, skipfridher] (förr) (med hemfrid jämställd) fred (se d. o. 4 c) som åtnjöts på fartyg. Schlyter JurAfh. 1: 95 (1836: skeppsfrid). Söderwall Suppl. 730 (1958: skeppsfred).
-FRIHET~02 l. ~20. (förr) frihet från viss del av de tullavgifter som voro stadgade för ”ofria” fartyg; jfr halv-, hel-frihet. RP 12: 127 (1647).
-FURIR. (förr) benämning på var o. en av de furirer som voro förordnade att övervaka ordning, snygghet o. disciplin ombord på krigsfartyg. UFlottMansk. 1945, s. 108.
-FURNERARE. person som yrkesmässigt bedriver skeppsfurnering. Roos ResAmer. 41 (1851). Ssgr: skeppsfurnerar-, äv. skeppsfurnerare-affär. = skeppsfurnerings-affär. Schulthess (1885). -bod. jfr bod, sbst.1 3. Strindberg RödaR 322 (1879). -verksamhet. BtRiksdP 1920, IX. 2: nr 20, s. 2. —
-FURNERING. handlingen l. verksamheten att tillhandahålla skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1); äv. konkret(are), om (lokal för) företag som driver sådan verksamhet, skeppsfurneringsaffär. EngSvOrdb. 944 (1874). Raden av skeppsfurneringar i närheten av hamnen. Östergren (1939). Ssgr: skeppsfurnerings-affär. jfr affär 6 (slutet) o. skeppsfurnerar-affär. Björkman (1889). -artikel. artikel (se d. o. III 3) som räknas till skeppsförnödenheter (se skepps-förnödenhet 1); i pl. förr äv. med inbegrepp av artiklar utgörande material för skeppsbyggnad (jfr skepps-förnödenhet 2). Uggla Sjölex. 954 (1877). (Engl.) utsträckte .. (under amerikanska frihetskriget) begreppet kontraband eller krigsförnödenheter, hvilka de neutrala makterna ej fingo tillföra de stridande, äfven till skeppsfurneringsartiklar, såsom timmer, tjära och jern, hvilka varor just utgjorde Sveriges förnämsta utförselartiklar. IllSvH 5: 299 (1879).
-FURNISSÖR. skeppsfurnerare. Österling SkånUtfl. 19 (1934).
-FYND. finnande (se finna, v. 2) av övergivet fartyg l. övergiven farkost l. av ngt som härrör från fartyg l. farkost som drabbats av sjöolycka l. övergivits; numera företrädesvis i konkret anv., om fynd som utgöres av l. härrör från övergivet fartyg; i juridiskt spr. numera ersatt av: sjöfynd. Om Skips Fynd, huru thet bör kunnugas, och thera Straff som thet dölia. Siöl. 1667, Siösk. 4. Bonsdorff Kam. 634 (1833).
-FÄLTSKÄR~02 l. ~20. (förr) jfr -läkare. (Bladh o.) Hornstedt 94 (1783).
-FÄNNIKA. (†) = -flagga. KlädkamRSthm 1565 C, s. 8 a. Därs. 26 a. —
-FÄRD. [jfr t. schiff(s)fahrt] färd med fartyg l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) båt; sjöfärd; jfr -fart 1, -resa. Christi skipsfärd medh sina Läriungar. PErici Musæus 1: 149 b (1582). Weibull LundLundag. 53 (1884).
-FÖRARE. [fsv. skipförare] (numera i sht i skildring av ä. förh.) person som för fartyg, fartygsbefälhavare. LBÄ 23—24: 99 (1799).
-FÖRDELNING.
1) (†) = fördelning 2 b. KrigVAT 1852, s. 97.
2) (mera tillf.) fördelning (se d. o. 3 a) av personalen på fartyg (till viss tjänst o. d.). Weinberg Sjömansk. 331 (1954).
-FÖRHYDNING. skeppsb. = förhydning 1. SvLitTidn. 1819, sp. 475. Ssgr (skeppsb.): skeppsförhydnings-metall. till förhydning använd l. avsedd metall l. metallegering. JournManuf. 3: 240 (1833). -plåt. till förhydning använd l. avsedd plåt. Eneberg Karmarsch 2: 236 (1861).
-FÖRING. (†) konkret, om varor som besättningen på fartyg förr hade rätt att tullfritt införa (till försäljning för egen räkning), förning (se d. o. 1 c). TullbSthm 1/6 1576. Därs. 20/8. —
-FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. (numera föga br.) sjöförmögenhet. Lang FinlSjör. 1: 147 (1890). Hernberg Rättsh. 452 (1922).
-FÖRNÖDENHET~0102 l. ~0200.
1) om ngt som tillhör (l. är avsett att tillhöra) de förbrukningsartiklar l. den reservutrustning som fartyg medför under färd; numera nästan bl. i pl.; jfr -artikel 2, -bagage, -behov 2, -furnerings-artikel, -munition, -nödtorft, -nödvändighet, -persedel. Proviant, Ammunition eller annan Skeppsförnödenhet. Hammar FartygOstIndComp. 86 (i handl. fr. 1766). SohlmanSjölex. (1955).
2) (numera bl. mera tillf.) i pl., om material för skeppsbyggnad, varvsförnödenheter; jfr -furnerings-artikel. Odhner i 3SAH 6: 171 (1891).
-FÖRRÅD. förråd av skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1). 2VittAH 20: 42 (1849, 1852; i land). SFS 1894, nr 45, s. 2. (på fartyg). Ssg: skeppsförråds-handel. detaljhandel med skeppsförnödenheter (för fyllande av fartygs förråd). SFS 1919, s. 1723.
-FÖRTÄRING. (numera bl. ngt ålderdomligt) förtäring (se d. o. 2 b) på fartyg. KryddRSthm 1570 C, s. 59. —
-GALJON. galjon (se d. o. 2); i skildring av förh. under antiken stundom äv. om skeppssnabel l. ornamental förlängning av krigsfartygs förstäv. En mannastod, tolf armmått hög, som håller i handen en skeppsgallion. Carlstedt Her. 3: 290 (1833; gr. orig.: ἀκρωτήριον νεός); jfr Lindskog Her. 580 (1920).
-GEVÄR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) för bruk på fartyg avsett gevär. SvFlH 1: 261 (i handl. fr. 1710; i pl., om luntlåsmusköter).
-GODS. (skepp- 1638. skepps- 1600 osv.) (numera bl. tillf.)
1) gods (se d. o. 2) som fraktas l. fraktats med fartyg. HammarkDomb. 7/11 1600.
2) = gods 4. Lang FinlSjör. 2: 53 (1910).
(5) -GOLV. byggn. golv i skepp. Ljunggren Est. 1: 183 (1856).
-GOSSE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. hjälpreda o. d. (i sht kajutvakt) på fartyg tjänstgörande yngling; för utbildning till sjöman l. skeppshantverkare anställd yngling (särsk. om yngling tillhörande skeppsgosseskola l. skeppsgossekår); jfr -pojke. Skeppsgossekåren 1685—1939 16 (i handl. fr. 1685). PH 2: 955 (1732; i tjänst vid örlogsvarv). 2RARP 8: 140 (1734; vid skeppsgosseskola). Född af fattiga föräldrar .. hade han ämnats till sjöman, och äfven som skeppsgosse gjort en liten resa på hafvet. Almqvist TreFr. 1: 19 (1842). Skeppsgosse .. (dvs.) kajutvakt. IllSvOrdb. (1955). Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): skeppsgosse-brigg. jfr -gosse-fartyg. KrigVAT 1846, s. 647. -fartyg. fartyg avsett för övning av skeppsgossar. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 132 (1879). -inrättning. = -gosse-institution; äv. konkretare, om utbildningsanstalt för skeppsgossar. Gynther Förf. 7: 393 (i handl. fr. 1848). BtRiksdP 1877, 1: nr 1, Bil. nr 4, s. 120 (konkretare). -institution. om den institution (se d. o. 3) som skeppsgossekåren inom den svenska krigsmakten till sjöss utgjorde; jfr -gosse-inrättning. BtRiksdP 1898, 5Hufvudtit. s. 17. -kasern. kasern för förläggning av skeppsgossar (under utbildning i land). BtRStP 1865—66, XI. 1: 285. -kompani. kompani bestående av skeppsgossar. Henel 1735 93 (1736). -korpral. korpral tillhörande skeppsgossekåren. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 19, s. 8. -kår. sammanfattande, om den kår som de i militär tjänst anställda skeppsgossarna utgjorde (i sht i sg. best.); äv. om var o. en av de till olika platser förlagda avdelningar vari denna kår tidvis var uppdelad. Gynther Förf. 7: 393 (i handl. fr. 1848). Skeppsgossekåren upptager nu i stat 450 pojkar, fördelade på 3 kompanier i Karlskrona och 2 i Marstrand. SvUppslB (1935). (1930 års försvarskommission) anser .., att den nu i Marstrand förlagda skeppsgossekåren bör flyttas till Karlskrona och sammanslås med Karlskronakåren. SOU 1935, 40: 103. -lärare. lärare vid skeppsgosseskola. SvNorStatsCal. 1820, s. 133. -skola. (lokal för) skola där i militär tjänst anställda skeppsgossar undervisades; jfr skeppspojke-skola. Skeppsgossekåren 1685—1939 26 (i handl. fr. 1732). SFS 1920, s. 681. jfr amiralitets-skeppsgosseskola.
-GRAV.
1) arkeol. grav kännetecknad av att den döde begravts i ett skepp (o. stundom bränts tillsammans med detta); jfr -hög 2. Liljegren o. Brunius NordFornlemn. XX (1823).
2) (mera tillf.) jfr -kyrkogård. SvFlH 1: 237 (1942).
-GRIS. (förr) på fartyg medförd gris (avsedd att slaktas o. användas ss. mat under färden). Holmström Sa’ han 67 (1876).
-GRÖT. [jfr ä. d. skibsgrød, hårt kokad gröt av korngryn] (†) benämning på ett slags på fartyg använd gröt. Topelius Dagb. 2: 78 (1835).
-GUBBE. (i folkligt spr. i vissa trakter) jfr -rå, sbst.2 SvTidskr. 1873, s. 167 (från Gotl.).
-GÅRD. (skepp- 15381579. skepps- 1540 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) anläggning där krigsmakten tillhöriga fartyg voro stationerade l. där de byggdes o. reparerades, örlogsstation l. örlogsvarv. G1R 12: 104 (1538). Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): skeppsgårds-amiral. om högre sjömilitär befattningshavare (amiralsperson) som var chef för skeppsgård; jfr holm-amiral, varvs-amiral. Zettersten SvFlH 1: 36 (1890; om förh. på 1500-talet). -annkost. (†) koll., om redskap använda (l. avsedda att användas) i skeppsgård. Skeppsinvent. 1544. -handling. handling tillhörande de från äldre tid bevarade arkivalierna (företrädesvis räkenskaper) från skeppsgårdar; i sht i pl., om samling av sådana handlingar. De s. k. skeppsgårdshandlingarne, utgörande räkenskaper från flottans talrika skeppsgårdar för åren 1541—1640. HT 1886, s. 227. -räkenskaper, pl. jfr -gårds-handling. SvFlH 1: 102 (1942). -skrivare. skrivare vid skeppsgård. SkeppsgR 1544.
-GÄRD. (skepp- 1681. skepps- 1523 (enl. senare avskrift), 1536 osv.) [fsv. skipgärdh] (förr) gärd (se gärd, sbst.1 2) avsedd för utrustning av krigsfartyg. G1R 1: 123 (1523; enl. senare avskrift). Därs. 11: 67 (1536).
-HAKE. [jfr mlt. schepeshāke (i bet. 3)]
1) (†) båtshake l. änterhake. Sylvius Curtius 288 (1682). Jungberg (1873).
2) (†) = ankare, sbst.2 I 1. Ekblad 15 (1764).
3) (förr) hake (se hake, sbst.2 6) avsedd att användas ombord på fartyg. ArkliR 1545, avd. 1 (1547). Ssgr (till -hake 3; förr): skeppshake-bock. bock avsedd till stöd för skeppshake. ArkliR 1561, avd. 19. -form l. -forma. (-haka- 15511556. -hake- 1563) (†) form för gjutning av skeppshakelod. ArkliR 1551, avd. 3. Skipzhake forme, om 4 lod. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 115. -krats. (-haka- 1556) jfr krats, sbst.1 ArkliR 1556, avd. 9. -lod. (-haka- 15531556. -hake- 1550 osv.) kula varmed skeppshake laddades. ArkliR 1550, avd. 2. -mått. mått rymmande krutsatsen till ett skott med skeppshake. ArkliR 1550, avd. 2. —
-HALS. (†) om det parti av ett fartyg som är närmast stäven; jfr hals 7. Fridthjofer .. (tog) twänne årar wid skepshalsen och rodde med dem ganska starkt. Björner Fridth. 22 (1737; fvn. orig.: i halsi).
-HAMN. (skepp- 1541. skepps- 1542 osv.) (numera bl. mera tillf.) hamn där (större) fartyg kunna gå in. 1Mos. 49: 13 (Bib. 1541).
-HANDEL.
1) (numera bl. tillf.) handel som bedrives med tillhjälp av fartyg, sjöhandel. Tegel E14 85 (1612).
2) handel varvid fartyg köpas o. säljas; äv. konkretare, om enskild transaktion innebärande sådan handel; numera företrädesvis (hist.) i sg. best., om politiskt mycket uppmärksammade förhandlingar angående försäljning av svenska krigsfartyg under åren 1824 o. 1825; jfr -handling 2. 2SthmTb. 8: 87 (1589; konkretare). SvH IX. 1: 260 (1910; om förhandlingarna 1824 o. 1825).
3) handel med skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1), skeppsfurnering; äv. konkret(are), om (lokal för) företag som driver sådan handel, skeppsfurnering(saffär). Högberg Jim 46 (1909; konkretare). Ssgr: skeppshandels-affär. särsk. (hist.) till -handel 2, i sg. best., om skeppshandeln 1824—1825. BtRStP 1828—30, 3: nr 29, s. 1. -föreståndare. till -handel 3. Östergren (1939).
-HANDLARE. jfr -handel 3. Lundell (1893). Ssg: skeppshandlar-, äv. skeppshandlare-klerk. (mera tillf.) bokhållare hos skeppshandlare, skeppsklerk. LD 1908, nr 5, s. 3.
-HANDLING.
1) (enligt gällande bestämmelser ombord medförd) handling (se d. o. 10) som rör (förhållanden på) ett fartyg (t. ex. nationalitets- o. registreringscertifikat); jfr -dokument, -papper. PH 12: 566 (1783).
2) (†) (transaktion innebärande) köp l. försäljning av fartyg; jfr -handel 2. 3SthmTb. 2: 156 (1597).
-HANTVERKARE~0200. (numera i sht i skildring av ä. förh.) hantverkare som sysslar med att bygga l. underhålla l. reparera fartyg. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 19, s. 30. —
-HAUPTMAN~20, äv. ~02. (-hopman 1583) (förr) = -hövitsman. KlädkamRSthm 1583 B, s. 7 a. —
-HERRE. (skepp- 16361667. skepps- 1637 osv.) [fsv. skiphärra; jfr mlt. schiphēr(e)] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som äger (o. för) fartyg; redare; jfr -patron. BtÅboH I. 8: 102 (1636; om fartygs ägare). Kommer Storm och Owäder, eller annor wåda å Skip och giör thy skada, ther böte Godset inte före, vthan wari Skipherrarnes enskylt. Siöl. 1667, Siösk. 12. Söderwall 2: 372 (1895).
-HIMMEL. (†) (praktfull) vävnad fäst ss. ett tak över (högt uppsatt) persons plats på fartygsdäck. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 428. Därs. 1724—26, s. 184. —
-HJUL. (†) hjul tillhörande fartygskanons lavett. ArkliR 1558, avd. 3. Därs. 1559, avd. 3. jfr: 1/2 slange Skipzhiuull — 4. paar. Därs. 1563, avd. 20. —
-HJÄLP.
1) sjöt. företag med uppgift att bistå fartyg med underhållsarbeten o. d. under den tid de ligga i hamn. SohlmanSjölex. (1955).
2) (förr) tillfällig skatt avsedd att inbringa medel till byggande o. reparerande av örlogsfartyg; jfr hjälp 1 d β slutet. Hall KultInt. 11 (i handl. fr. 1630). Ssgr: skeppshjälps-firma. sjöt. till -hjälp 1. SohlmanSjölex. 752 (1955). -skatt. (förr) till -hjälp 2. Banér GenGuvBer. 7 (1668).
-HOLME. holme som utnyttja(t)s ss. tilläggsplats för fartyg l. ss. örlogsstation l. örlogsvarv; numera bl. ss. egennamn. KlädkamRSthm 1596 A, s. 21 b (: Skipzholman, sg. best.). Officeraren som Wachten hafwer, släppe ingen in på Wår Skeppsholme eller Skepp då dhe ligga vthi Winterhambn. Siöart. 1685, art. 111. (Sv.) Skeppsholme .. (fr.) Petit île qui sert de quai. Nordforss (1805). Ssgr: skeppsholms-flört l. -flirt. [eg. om flört med flottist förlagd vid den örlogsstation som förr fanns på Skeppsholmen i Sthm] (föga br.) nedsättande beteckning för (tillfällig) flört. Wägner Norrt. 48 (1908). -slang. slang talad av de flottister som voro förlagda vid den örlogsstation som förr fanns på Skeppsholmen i Sthm. SoS 1914, s. 87. —
-HOPMAN, se -hauptman.
-HUND. om vakthund l. sällskapshund på fartyg. DA 1824, nr 109, Bih. s. 1. —
-HUS. (skepp- 1660. skepps- 1626 osv.) [fsv. skiphus] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) båthus; förr äv. om hus för förvaring av större fartyg. The Gamble Skepp, som i Rom vti skepshwsen inlagde woro. Schroderus Liv. 797 (1626). The små båtar sku the settia undan för sig under skephuset. Murenius AV 469 (1660).
-HYDROMEKANIK. (i fackspr.) den gren av hydromekaniken som rör fartygs förhållande i vatten; äv. ss. benämning på undervisningsämne. Statskal. 1961, s. 872 (ss. benämning på undervisningsämne).
-HYPOTEK. (i fackspr.) inteckning i fartyg. FörhSkandSjöfMöt. 1883, s. 68.
-HYPOTEKS-KASSA. hypotekskassa som lämnar lån mot säkerhet av inteckning i fartyg; nästan bl. i sg. best., om 1929 inrättad sådan kassa (med namnet Svenska skeppshypotekskassan). SFS 1929, s. 231.
-HYRA. [fsv. skiphyra (i bet. 1); jfr mlt. schiphǖre (i bet. 1)]
1) (numera mindre br.) (ersättning som utgår vid) förhyrning av fartyg; jfr hyra, sbst.2 1, 2. Schultze Ordb. 2032 (c. 1755). Snellman o. Osterman (1903).
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = hyra, sbst.2 2 b. Tenn 11 junij bleff thetha efftirskriiffnne skipzffolk giffuith penning(er) på deris skipzhyra. TbLödöse 354 (1595); jfr Därs. 648 (1923).
-HYTTA. (†) hytt (se d. o. 2); jfr hytta, sbst. 5. Gosselman Col. 2: 186 (1828).
-HYVEL. (skepp- 1858. skepps- 1885 osv.) [jfr t. schiff(s)hobel; hyveln liknar ett fartyg] snick. handhyvel med i längdriktningen konvex sula, bukthyvel, rundhyvel. Eneberg Karmarsch 1: 126 (1858).
-HÄR. [fsv. skiphär] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (här ombord på) krigsflotta; jfr sjö-här. SvTr. 4: 151 (1534). HT 1951, s. 294.
-HÖG. [jfr nor. skibshaug (i bet. 1)]
1) (†) gravhög med grundplan erinrande om ett forntida skepp; äv. om gravhög omgiven av stensättning erinrande om ett forntida skepp (jfr skepp, sbst.1 1 e γ). Iduna 8: 131 (1820; i pl., om långsmala högar med spetsiga ändar). SvFmT 6: 184 (1886).
2) arkeol. gravhög innehållande ett skepp; jfr -grav 1. Fornv. 1920, s. 87.
-HÖVDING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) befälhavare på fartyg; stundom äv. om befälhavare över sjöstyrka; jfr hövding e β. Adlerbeth Ov. 291 (1818). Afzelius Sag. IX. 2: 124 (1860; om befälhavare över sjöstyrka).
-HÖVITSMAN~002, äv. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = hövitsman d β; jfr -hauptman. HH 13: 151 (1564).
-INVENTARIE-SKRIVARE. (-inventarii- 1730) (förr) inventarieskrivare på örlogsfartyg. Henel 1729 121 (1730).
-INVENTARIUM. (i sht i fackspr.)
1) jfr inventarium 1 a o. -rulla 2. VFl. 1918, s. 35.
2) jfr inventarium 3 a; företrädesvis i pl. Serenius Qqq 2 b (1734). SFS 1911, nr 80, s. 2 (i pl.).
-JOLL, -JOLLE, se -julle.
-JOURNAL. (numera i sht i skildring av ä. förh.) = -dagbok. VetAH 1818, s. 45.
-JULLE l. -JOLL l. -JOLLE, förr äv. -JULLA. sjöt. jfr -båt 1. GripshR 1585, s. 181 (: Skepziulle). 3SthmTb. 2: 28 (1596: skipz iulla). DA 1824, nr 203, Bih. s. 3 (: Skepps-Jolle). Balck Idr. 1: 30 (1886: skeppsjoll).
-JÄRN. (i fackspr.) ss. ämnesnamn, om järn använt l. avsett för skeppsbyggnad. Fischerström 3: 155 (1783).
-JÄRN-BULT. (numera bl. tillf.) jfr -bult. ArkliR 1563, avd. 14. —
-JÄRN-SKYTT. (†) skeppskanon av järn; anträffat bl. i pl.; jfr -skytt 1. ArkliR 1554, avd. 3. —
-JÄRNVÄG~02 l. ~20. (i sht förr) järnvägsliknande bana avsedd för transport av fartyg över land (på vagn o. d.). 2NF 17: 478 (1912).
-KABEL. särsk. [jfr t. schiffskabel] el.-tekn. kabel (se d. o. 2) använd (l. avsedd för användning) på fartyg. AB 1915, nr 59, s. 1.
-KALENDER.
1) [jfr t. schiffskalender] (numera bl. tillf.) kalender (se kalender, sbst.2 1 a) som innehåller för navigering erforderliga astronomiska uppgifter o. d., nautikalalmanacka. ÖoL (1852).
2) (om ä. finländska förh.) i bokform utgiven beskrivande förteckning grundad på landets skeppsregister (se d. o. a) o. innehållande uppgifter om registrerade fartyg över en viss minimistorlek; jfr -lista 2. FFS 1899, nr 20, s. 2.
-KAMRAT. kamrat ombord på fartyg. Schultze Ordb. 2147 (c. 1755: Skeps-kamerat).
-KANAL. [jfr t. schiffskanal, eng. ship canal] (numera bl. tillf.) trafikkanal, sjökanal; jfr kanal 2 b. Björkman (1889).
-KANON. kanon (se kanon, sbst.3 1) använd på l. avsedd för fartyg; jfr -järn-skytt, -pjäs, -skytt 1, -stycke 2. Chapman Liniesk. 5 (1796).
-KANONAD. (numera bl. tillf.) kanonad från kanoner ombord på fartyg. Nordberg C12 2: 640 (1740: skepps Canonade).
-KANSLIST. (förr) kanslist på örlogsfartyg. ReglFl. 1834, 1: 19. —
-KAPLAN, äv. -KAPELLAN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (titel för) fartygspräst l. fartygspastor; jfr -präst. JournLTh. 1809, nr 40, s. 2 (t. orig.: Schifskaplan).
-KAPTEN. (skepp- 1639. skepps- 1597 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (titel för) befälhavare på fartyg (urspr. i sht örlogsfartyg). GripshR 1597, s. 117. En sjö-befälhafvare beror mera af sina skepps-kapitener, än en befälhafvare till lands af sina generaler. KrigVAT 1846, s. 218.
-KAPTEN-LÖJTNANT. (förr) kaptenlöjtnant (se d. o. c); jfr -löjtnant. KKD 7: 46 (1703: siepss Capitein Lieutnant).
-KARL. [fsv. skipa karl, ss. tillnamn] (numera bl. i skildring av ä. förh.) karl tillhörande fartygs besättning, sjöman. HovförtärSthm 1698, A, s. 2453 b. —
-KASSA. (för löpande utgifter o. d. avsedd l. gm uppbärande av passageraravgifter o. d. uppkommen) kassa på fartyg. VFl. 1907, s. 204.
-KATALOG. särsk. litt.-hist. om del av Iliaden, som innehåller en uppräkning av de förnämsta deltagarna i trojanska kriget o. det antal fartyg som var o. en av dessa medförde (i sht i sg. best. l. i sådana uttr. som Iliadens skeppskatalog). 2NF 18: 501 (1912). Iliadens skeppskatalog. HT 1950, s. 237.
-KATT.
1) katt (se d. o. I 1) som medföljer fartyg (ss. husdjur). Cook 2Resa 44 (1783).
2) (förr) katt (se d. o. V) använd för bestraffning av sjömän. Sahlstedt CritTuppSag. 32 (1759).
-KAVLE l. -KAVEL. särsk. (numera bl. tillf.) om stötta för ett på land uppdraget fartyg. Johansson HomIl. 2: 154 (1846).
-KEX, se -käx.
-KIKARE. (numera bl. tillf.) kikare använd till sjöss. Carlén Skuggsp. 2: 310 (1865).
-KISTA. [fsv. skipkista; jfr mlt. schipkiste] (i sht förr) (för förvaring av kläder o. d. avsedd) kista på fartyg; särsk. om sjömanskista. Skipzkijste — 1 medh kläder. TullbSthm 7/9 1577. Gråuerck vtj en skipzkiste — 4 1/2 timb(er). Därs. 23/10. IllSvOrdb. (1955; om sjömanskista).
-KITT. [jfr t. schiffkitt] (förr) (av lim, vatten o. linoljefernissa framställt) vattentätt kitt (använt vid tätning av fogar i träfartyg). Dalin FrSvLex. 1: 168 (1842).
-KITTEL. (i sht om ä. förh.) för matlagning på fartyg använd l. avsedd kittel. TbLödöse 276 (1592: skipz kiethill).
-KLARERANDE. (numera bl. mera tillf.) = -klarering. PH 4: 2663 (1748).
-KLARERARE. person (äv. företag) som av vederbörande myndighet (numera Sjöfartsstyrelsen) auktoriserats att inom visst område vara redares ombud i hamn vid fartygs klarering m. m. (o. som ofta äv. sysslar med skeppsmäkleri); jfr -mäklare. BoupptSthm 1686, s. 1200 a. SFS 1934, s. 169. Ssgr: skeppsklarerar-, äv. skeppsklarerare-arvode. ÖresundP 1848, nr 11, s. 3. -ed. (förr) ed avlagd av skeppsklarerare före tillträdande av befattningen. PH 4: 2662 (1748). -firma. firma som bedriver skeppsklarering. AB 1865, nr 222, s. 2. -förordning. förordning som reglerar antagandet av skeppsklarerare o. utövandet av skeppsklareraryrket. SFS 1921, s. 1861. -kontor. Skarstedt Pennfäkt. 60 (1897). -ordning. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -klarerar-förordning. SFS 1861, nr 68, s. 1. -yrke. SFS 1893, nr 52, s. 1.
-KLARERING. (handlingen att ombesörja) fartygs klarering. PH 4: 2662 (1748). Ssg: skeppsklarerings-arvode. skeppsklarerararvode. SFS 1934, s. 171.
-KLASSIFICERING. (i fackspr.) klassificering (se klassificera 1 c β) av fartyg. 2NF (1917).
-KLASSIFIKATION. (i fackspr.) = -klassificering. 2NF (1917).
-KLERK. handel. = klerk 3. Östergren (1939).
-KLOCKA. (skepp- 1842. skepps- c. 1755 osv.)
1) på fartyg: klocka med vilken man ger signaler (t. ex. i mist l. då fartyget skall avgå) o. på vilken man slår glas (se d. o. 3 slutet). Schultze Ordb. 2285 (c. 1755).
2) (mera tillf.) = -ur. Konow (1887).
-KLÄDER, pl. (numera bl. tillf.) kläder burna l. avsedda att bäras på fartyg. BoupptSthm 16/8 1667 (efter kapten under amiralitetet).
-KLÄDNING, sbst.1 (†) konkret: skeppsbeklädnad, bordläggning. Björkegren 2812 (1786). Meurman (1847).
-KLÄDNING, sbst.2 (†) dräkt buren l. avsedd att bäras på fartyg; jfr -kläder. BoupptSthm 1675, s. 1241 b, Bil. Lindfors (1824).
-KNALLE. (numera i sht i skildring av ä. förh.) hård skeppsskorpa av rågmjöl; jfr knalle, sbst.2 3. Molin SSkr. 264 (1894).
-KNEKT. [jfr mlt. schipknecht (i bet. 1), t. schiff(s)-knecht (i bet. 1)]
1) (†) sjöman, matros. VinkällRSthm 1583. Därs. 1585. (Lat.) Classiarius .. (sv.) Then som tienar på skep, en Båtzman, Skepzknecht. Linc. O 2 b (1640); jfr 2.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -soldat. ArkliR 1561, avd. 4. —
-KNÄ. (i sht förr) = knä II 4 a slutet. PH 3: 2257 (1746; av trä). VaruhbTulltaxa 1: 416 (1931; av järn).
-KOCK. [fsv. skipkokker; jfr mlt. schepeskok] kock i tjänst på fartyg; äv. (sjömil.) i inskränktare anv., om sådan kock som handhar matlagning för manskap (motsatt: befälskock). TullbSthm 1535, s. 23 a. (Till sjömanskårens ekonomiavdelning höra bl. a.) hofmästare, befälskockar, skeppskockar .. och hornblåsare. 2NF 25: 826 (1916).
-KOMMANDO. (†) kommando(ord) för uttryckande av befallning till (enskild man l. avdelning i) fartygsbesättning; jfr sjö-kommando 1. Skepz eller Siöö Commando, Innom Skepzbord. (1689; titel på handskrift).
-KOMPANI.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) sällskap l. bolag bildat för att (bygga fartyg o.) driva sjöfart o. handel; särsk. om 1629 bildat sådant sällskap (i sht i sg. best.); jfr -byggnings-kompani. Stiernman Com. 1: 971 (1629). General Director öfwer Skiepps-Compagniet. Därs. 988 (1630). Ett kombinerat handels- och skeppsbyggnadskompani, var det s. k. Västerviks skeppskompani i Stockholm, privilegierat år 1646. Heckscher SvEkonH 1: 596 (1936).
2) (om utländska förh.) kompani (se d. o. 4) bestående av soldater i tjänst på fartyg; jfr marin-kompani. KrigVAT 1853, s. 219 (om österrikiska förh.).
-KOMPASS. kompass avsedd att användas till sjöss, sjökompass. Linc. (1640; under amusium).
-KONSTRUKTION. särsk. abstr., motsv. konstruktion 1 a. Phosph. 1810, s. 128.
-KONSTRUKTÖR. jfr konstruktör 1. SvFlH 2: 344 (cit. fr. 1780).
-KORPRAL. (förr) jfr -furir. KrigVAT 1835, s. 92 (om engelska förh.). UFlott. 1: 104 (1903).
-KORT. (†) spelkort med bild av fartyg? 6 dussin Skepz Koorth. BoupptSthm 1673, s. 305 a, Bil. 6 1/2 dussin Fijna Häst Korth .. 7 dussin SkeppzKorth .. 5 1/4 dussin gemena Röda Korth. Därs. 1689, s. 1058 b. —
-KOST.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om kost som förtäres l. är avsedd att förtäras på fartyg under färd. Huadt som the 10 ostar belånger, sadhe skipparen, att han hade them intagett till skipz kosth. TbLödöse 53 (1587).
2) (förr) om skeppsvist (ss. skatt). Skepskosten, som til flottans underhåll utgjordes, blef, då han til detta behof ej erfordrades, i Konungens wisthus uplagd. Frosterus Krigslagf. 1: 15 (1765); jfr 1. Möller (1790).
-KRAN. [jfr t. schiffskran (i bet. 1)] (numera bl. tillf.)
1) kran (se d. o. 1) för lossning o. lastning av fartyg. Wikforss 2: 496 (1804).
2) om kran (se d. o. 4) på fartyg; särsk. om kran i fartygs botten för insläppande av sjövatten (till brandsläckning o. d.), bottenkran. KrigVAT 1835, s. 219.
-KRONA. [efter lat. corona navalis] med avbildningar av skeppsstammar prydd krona som i det forntida Rom tilldelades den som visat tapperhet till sjöss; äv. om liknande krona använd i senare tid ss. dekoration (vid firande av högtidlighet o. dyl.) l. om bild av sådan krona på medalj o. d. avsedd att hedra förtjänt sjöman. Isogæus Segersk. 571 (c. 1700; om förh. i det forntida Rom). Schück VittA 6: 155 (i handl. fr. 1789; på belöningspenning för tappra sjömän). Tvänne höga pelare, höljda af skeppskronor och framstammar (voro uppförda, då statyn över G. III avtäcktes 1808). Crusenstolpe Mor. 6: 67 (1844).
-KRONOMETER. sjöt. till sjöss (för bestämmande av longituden) använd kronometer. UB 6: 235 (1874).
-KROPP. (i sht i fackspr.) (fartygs)-skrov; jfr kropp, sbst.1 4 a. VetAH 1751, s. 286.
-KVARN. [jfr t. schiffmühle] (om ä. l. utländska förh.) kvarn byggd på pråm o. driven av vattnets rörelse i flod. Schultze Ordb. 2462 (c. 1755).
-KVARTER. (†) = -kvartersslanga. Patroner til skepz quarter aff kopar. ArkliR 1553, avd. 1. Därs. avd. 2 (under rubriken Jernskyth).
-KVARTERS-LOD. (†) kula till skeppskvartersslanga. ArkliR 1553, avd. 2. —
-KVARTERSSLANGA~0020. (förr) kvartersslanga använd på l. avsedd för fartyg. ArkliR 1553, avd. 2. —
-KYRKOGÅRD ~002, äv. ~200. oeg., om ställe till sjöss där många fartyg gått under; jfr -grav 2. Jönsson ÄnSjung. 17 (1947, 1954).
-KÄL. [jfr t. schiffskehle] konsthist. på trävirket i korsvirkeshus: dekoration i form av en kraftigt insvängd avfasning vars konturer erinra om ett fartygs skrov. Werner Korsvirk. 35 (1924).
-KÄTTING. (i sht i fackspr.) kätting använd (l. avsedd för användning) på fartyg; jfr -länk. Palmblad Norige 151 (1846).
-KÄX l. -KEX. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr -skorpa. Böök ResSv. 46 (1924).
-KÖK. kök på fartyg. DeFoë RobCr. 83 (1752).
-KÖP. (skepp- 1570. skepps- 1573 osv.) köp av fartyg. 2SthmTb. 4: 71 (1570).
-LADDNING. (numera i sht i skildring av ä. förh.) = -last 1. PH 3: 1685 (1741).
-LADING. (†) = -last 1. G1R 19: 137 (1548). OxBr. 11: 643 (1633).
-LADNING. (skepp- 16311640. skepps- 15481785) (†) = -last 1. G1R 19: 137 (1548). Möller 2: 793 (1785). särsk. övergående i oeg. anv., = -last 1 slutet; anträffat bl. i pl. Antalet af dem, som i nyare tider arbetat .. (på vetenskapshistorien), är snart så stort, at man kunde få skiepsladningar af hithörande böcker. Lagerbring HistLit. 17 (1748).
-LAG, sbst.1, r. l. f. l. m. (numera bl. tillf.) sjölag. JMessenius (1629) i HB 1: 86. —
-LAG, sbst.2, n. ((†) m. Weste (1807; i bet. 3), Björkman (1889; i bet. 3); jfr vidare anm. sp. 3801); pl. =, äv. (numera föga br.) -er (2RARP 8: 306 (1734; i bet. 3), Östergren (1939; i bet. 3)) ((†) -or Henel 1729 7 (1730; i bet. 3)). (skepp- 15231765. skepps- 1548 osv.) [fsv. skipa lagh, skiplagh (i bet. 2 o. 3)]
1) (†) plats avsedd för förtöjning av fartyg; jfr -lage o. lag, sbst.3 3 (b). Alla Fartyg .. (böra), då någon tiärning förehafwes, läggas ifrån Bron och stranden, utom Skieppslaget på Siön. PH 5: 3045 (1750). Därs. 15: 467 (1793).
2) (†) skeppsbesättning; äv. om personer som tillsammans äga ett fartygs last; jfr lag, sbst.3 14 c, o. båt-lag. OPetri Tb. 294 (1529). G1R 23: 132 (1552; om personer som tillsammans äga ett fartygs last). Sätter en deel eller samptlige Skeps Laget sigh vp emoot sin Capitein eller Anförare, twingandes honom at handla emoot sin Eedz plicht och dhesse Articlar .., miste Lijf, Ähra och Godz, alle som något Befähl beklädt hafwa. Siöart. 1685, art. 157. SvTyHlex. (1872).
3) om vart o. ett av de i östra Sv. o. i Finl. belägna områden som vart för sig hade åliggandet att anskaffa, utrusta o. bemanna ett ledungsskepp (äv. i utvidgad anv., om vart o. ett av de områden som hade motsvarande åliggande inom det danska o. norska ledungsväsendet); sedermera om sådant område (l. om område som urspr. tillhört ett l. flera sådana områden) betraktat ss. en enhet i administrativt l. judiciellt avseende, särsk.: område utgörande motsvarighet till ett härad resp. ett tingslag (i senare tid bl. om förh. i Roslagen); i fråga om nutida förh. bl. i namn på vissa områden som tidigare utgjort enheter i administrativt l. judiciellt avseende; jfr -reda 2, -rede. Danrödth skiiplagh. G1R 2: 58 (1525). Rodz skeplag. NoB 1947, s. 68 (1547; ss. sammanfattande beteckning för åtskilliga vid viss uppbörd förenade socknar från flera äldre skeppslag). Vthi Boberg och Wijfolke häreder och skipzlag (i Östergötl.). G1R 19: 339 (1548). Junius 2. Holt iagh tinngh med Almogen i Ryds skeplagh. Brahe Tideb. 134 (1620). KrigVAH 1835, s. 54 (om ä. danska förh.). JmtFmT 2: 89 (1897; om ä. norska förh.). Väddö och Häverö skeppslag i Roslagen .. omfattar ett fastlandsområde .. samt Väddön .. m. fl. öar. BonnierLex. 15: 602 (1967). Anm. till 3. Då ordet i språkprov från ä. tid användes i pl. best. ss. beteckning för ett visst område, närmar det sig ett egennamn o. har möjl. kunnat fattas ss. m. l. f. sg. best.; jfr med avs. på genus o. numerus bergslag anm. 1:o o. Roslagen. Det område som åsyftas har sannol. bestått av de sydligare uppländska skeppslagen o. har möjl. varit identiskt med det område som i andra källor kallas Södra Roden (under 1500-talet) l. Attundalands rod (under medeltiden); se närmare S. U. Palme i NoB 1948, s. 148 ff. Sidan wor nadigiste herre wort wtwaldt konung. tha fförlæntes thenne effterscreffne fförleningh .. tord person Skiplagen oc wærendön (ss.) ffogthe. G1R 1: 170 (1523). Wij .. Helse idher oss elskelige tro dandemen alla som byggia och boo vtj Roden, Skeplaghen etc. Därs. 7: 190 (1530). Clement scriffvere äger svara till all biscopz- och kirketiendh udaff .. Hökhuffvod provesterij 4 sokner, Närdingehundrade 8 sokner, Liihundrade mett Veta sokn 9 sokner, skiplaghenn 9 sokner. Almquist CivLokalförv. 3: 153 (i handl. fr. 1540). Ssgr (till 3; hist.): skeppslags-indelning. indelning (av område) i skeppslag. Hildebrand Hedn. 161 (1872). -inrättning. om den organisation som indelningen i skeppslag innebar. NF 14: 1261 (1890). -väsen(de). VFl. 1912, s. 156.
-LAGE, n.? [ombildning av -lag, sbst.2 (jfr fsv. skipaläghe, fvn. skipalǽgi)] (†) = -lag, sbst.2 1. Verelius 150 (1681).
-LAMPA. jfr -lanterna. AB 1865, nr 222, s. 4.
-LANDNING. (†) om landstigning l. landsättning från fartyg. Nordforss (1805). Meurman (1847).
-LANS. (förr) lans använd vid sjöstrid; jfr -spets 1. Carlstedt Her. 3: 80 (1833).
-LANTERNA, äv. (numera knappast br.) -LATERNA. lanterna använd på l. avsedd för fartyg. Björkegren 1230 (1784). Dalin (1854: skeppslaterna).
-LAST. [jfr t. schiff(s)last (i bet. 2)]
1) last (se last, sbst.2 1) som befinner sig på l. skall transporteras l. har transporterats med fartyg; jfr -frakt 4, -laddning, -lading, -ladning, -läst 2 o. skepp-farm, -löde. 2SthmTb. 7: 258 (1586). särsk. övergående i oeg. anv., om stor mängd; i sht i pl.; jfr -ladning slutet. Man fick (efter Basedows framträdande) Skepps-Laster af Upfostrings-Böcker och Afhandlingar för Barn i alla Vetenskaper. Lanærus Försök 121 (1788).
2) (†) om läst (se läst, sbst.2 1) l. om rymdmått motsv. en läst (jfr läst, sbst.2 2); jfr -läst 1. Om Mått .. Een stoor Skepslast (möjl. felaktigt för Skepsläst), haffuer 24 Tunner. Een Punna läst (dvs. pundläst), haffuer 96 Tunner. Een liten Läst, haffuer 12 Tunner. AJGothus ThesArithm. 132 (1621). Möller 2: 793 (1785). Dens. (1807). Ssg (till -last 1): skeppslast-vis. i form av skeppslaster, skeppslast efter skeppslast. SvT 1852, nr 28, s. 4.
-LATERNA, se -lanterna.
-LAVE. (†) (av ett skjul skyddad) ställning avsedd till underlag för ett på land uppdraget fartyg; jfr -skjul. Here fann .. kistan (med systerns lik) wara wräkter litet stycke från sin faders skepslafwe. Björner Alf 9 (1737; fvn. orig.: fra naustum fodurs sins).
-LAVETT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skeppskanons lavett; jfr -batteri-lavett, -låda, -raperd. Rålamb 8: 51 (1691).
-LAVETTAGE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skeppskanons lavettage. SvFlH 3: 80 (1945).
-LED. (skepp- c. 15401593. skepps- 1550 osv.) [fsv. skipaledh, skipledh (i bet. 2)]
1) (†) om sträcka som man färdas med fartyg; jfr led, sbst.2 1 a. (Alexander den store) wille .. (från Afrika) wijdare gå til Hispanien .., och segla Alpes sampt Italienske Gräntzen medh thet samma förbij, effter som ther ifrån til Epirus intet war någon lång Skepsledh. Sylvius Curtius 693 (1682).
2) farled för fartyg, segelled; förr äv.: för fartyg farbar kanal; jfr -lopp o. led, sbst.2 1 b. Östra siöön war så öffuerlagd med isz, at man kunde mett hest fara skepledhena ifrå Dantzske till Lybeck. OPetri Kr. (c. 1540). (Vi) hafve achtet late grafve en skepzled igenom thet drag, som skiuter utt i siön vedh Skeggenäs. G1R 24: 460 (1554).
-LEGA. (skepp- 15411934 (: skepplegobalk). skepps- 1667 osv.) [fsv. skiplegha (i bet. 2)]
1) (numera nästan bl. arkaiserande l. rättshist.) lejande av fartyg; legoavtal i fråga om fartyg; jfr lega, sbst.2 1 a. Siöl. 1667, Skipl. 9. Är fara för handen, att gäldenär .., som häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker från orten ..; då ege (osv.). SFS 1877, nr 31, s. 40; jfr 2. Redaren behåller (vid tidsbefraktning) .. besittningen till fartyget, medan densamma vid skeppslega överföres till medkontrahenten. Lang FinlSjör. 510 (1932).
2) (numera nästan bl. arkaiserande l. rättshist.) ersättning för nyttjanderätt till annans fartyg; betalning för befordran med fartyg; jfr -frakt 1, -hyra 1, -lön. VadstKlUppbB 17 (1541). Af (skuldsatt persons) gods i skiep tages först siöfolks lön, sedan fracht och skiepslega. HB 17: 5 (Lag 1734). HallHist. 1: 490 (1954; om medeltida förh.).
3) (†) = -frakt 3. Föruthan .. (viss skatt) gifwa Lapparna l. paar lappskoor i Haxa palcka, dett är Skiepslego eller fracht, hwar medh frachten betalas för Crone godzett. SRheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 60. Ssgr (till -lega 1, 2): skeppslego-balk. rättshist. i 1667 års sjölag: balk innehållande bestämmelser om skeppslega. Siöl. 1667, s. b 2 b (: Skiplego Balk). -kontrakt. (-lega- 1788) (numera bl. arkaiserande) kontrakt angående skeppslega. GT 1788, nr 73, s. 4.
-LIM. (förr) starkt lim av stenkolstjära o. gummilacka (l. av stenkolsolja, kautschuk o. gummilacka), använt bl. a. för igenfyllning av nåt o. d. på (o. för förhydning av) träfartyg. Almström KemTekn. 2: 427 (1845).
-LINA. (numera bl. tillf.) tåg tillhörande fartygs utrustning l. använt vid manövrerande av fartyg. Björner Grym 7 (1737).
-LISTA.
1) lista innehållande uppgifter angående fartyg som under viss tid ankommit till l. avgått från l. passerat (l. som väntas ankomma till l. avgå från l. passera) viss ort; jfr -protokoll. 2BorgP 3: 679 (1727).
2) lista över fartyg som höra hemma i visst land l. på visst ort l. som klassificerats av visst klassificeringssällskap o. d.; särsk. om sådan i bokform utgiven lista som bygger på landets skeppsregister (se d. o. a) o. innehåller uppgifter beträffande igenkänningstecken, redare, hemort o. d. för registrerade fartyg över en viss minimistorlek; jfr -kalender 2 o. kod-lista. ForumNav. 7: 95 (i handl. fr. 1673). Sveriges skeppslista. (1871; boktitel). Björkman (1889; om förteckning utgiven av engelskt klassificeringssällskap). Göteborgs skeppslista. (1890; titel på häfte).
3) (föga br.) = -rulla 3. Hammar (1936).
-LJUS. ljus som utgår från l. föres av ett fartyg; särsk. ss. sammanfattande benämning på de lanternor som enligt sjövägsreglerna skola föras av ett fartyg (till sjöss o. till ankars). Föreskrifterna om skeppsljus skola iakttagas i alla väder från solnedgång till soluppgång. KommerskollFörfSaml. 1953 A, s. 71. Ruin SjunknH 128 (1956).
-LOD. (numera bl. tillf.) = lod, sbst.4 7. VaruhusR 1542 (: skipzloot).
-LOGG. [jfr eng. ship’s log] (†) = -dagbok. Möller (1790). Heinrich (1828).
-LOGGBOK~02 l. ~20. [jfr eng. ship’s log book] (numera i sht i skildring av ä. förh.) = -dagbok. NF 10: 34 (1885). SvFlH 2: 268 (1943).
-LOPP. (numera knappast br.) farled för fartyg, segelled; jfr -led 2 o. lopp 5 a β. König LärdÖfn. 6: 24 (1747). Auerbach Tillägg (1918).
-LOSSARE. (numera bl. tillf.) person som (ss. mottagare av transporterat gods) har uppsikt över fartygs lossning. Nordforss (1805).
-LOSSNING. sjöt. handlingen att lossa fartygs last. Björkegren 779 (1784).
-LOTT. sjöt. o. handel. = -part. Siöl. 1667, Red. 5. —
-LUCKA. sjöt. = lucka, sbst.2 2 a; äv. (om ä. förh.) om kanonport för fartygskanon. BtFinlH 2: 30 (1544: skips liicka). Lindfors (1824; äv. om kanonport). IllSvOrdb. (1955; äv. om öppning till lastrum).
-LUR. (†) = -rör. Serenius Rrr 3 a (1734). Schultze Ordb. 2883 (c. 1755).
-LYKTA. (numera bl. tillf.) jfr -lanterna. Lind (1749; under see-latern).
-LÅDA. [jfr mlt. schepeslade] (förr) jfr låda, sbst.1 2 a, o. -lavett. ArkliR 1553, avd. 2 (1554). jfr kartoge-skeppslåda.
-LÅN. (förr) bodmerilån. KonvLex. (1864).
-LÄGENHET~002, äv. ~200. möjlighet att fara l. sända ngt med fartyg, sjölägenhet; jfr -rum 1. HH XXXII. 1: 78 (1779).
-LÄGER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) läger (se d. o. 7) där en med fartyg utrustad truppstyrka inrättat sig för att stanna längre l. kortare tid. 1VittAH 4: 196 (1783).
-LÄKARE. läkare i tjänst på fartyg. Minnes-Bok för Skepps-Läkare. Faxe (1785; boktitel).
-LÄNGD.
1) om (avstånd motsvarande ett) fartygs längd; äv. mer l. mindre bildl., i uttr. som åsyfta avsevärt l. obestridligt försprång som ngn (l. ngt) har vid jämförelse med ngn annan (l. ngt annat). Ingen Skeppare må kasta ankar närmare någondera af .. (vissa uppräknade) platser på Saltsiö sidan, än fyra skepslängder ifrån de wid bron liggande Fartyg. PH 11: 249 (1777). SvFl. 1939, s. 181 (bildl.).
2) (numera bl. mera tillf.) förteckning över (förhållanden som röra) fartyg. RP 8: 502 (1641; i pl., om förteckningar över kostnader för ett fartyg).
-LÄNK, förr äv. -LÄNKA. (numera bl. tillf.) länk i skeppskätting; i pl. förr äv. om skeppskätting (ss. ämnesnamn). Johansson Noraskog 2: 177 (cit. fr. 1558: skeppslänkor, pl.; om skeppskätting).
-LÄNNING. (skepp- 1682. skepps- 1626) (†) tilläggsplats l. landningsplats för fartyg. Schroderus Liv. 127 (1626: Skepsländningen). Sylvius Curtius 181 (1682).
-LÄST.
1) (förr) = läst, sbst.2 1; jfr -last 2. 1 Swensk Skepps-läst swarar mot 18 Skeppund Järn Stapelstads-wigt. Bergklint MSam. 2: 463 (1792). Mellin är vår Cooper, visserligen af så och så många skeppslästers mindre drägtighet, än den stora amerikanska ocean-seglaren, men välbygd och lätt i vändningarne. Sturzen-Becker 1: 107 (1861).
2) (†) om skeppslast (se d. o. 1) l. om den mängd av ngt som normalt transporteras med ett fartyg. Huru många skepsläster Haszlenöteskahl uthgå åhrligen från Dannemarck, berättar then lärde Thomas Bartholinus. Lindestolpe Färg. 69 (1720). För en Skeppsläst, eller 30. kiärror, Barlast betala inkommande Skeppare wid upläggningen 2 öre S:mt, antingen Barlasten uplägges på Barlast-platzen, eller den låszas på Strömmen. PH 2: 1209 (1734).
-LÖJTNANT. (förr) (titel för) sjöofficer med tjänsteställning närmast under kapten, kaptenlöjtnant (se d. o. c); jfr -kapten-löjtnant. HTSkån. 1: 207 (1658).
-LÖN. (skepp- 15411739. skepps- 1640c. 1755) [fsv. skiplön] (†) betalning för befordran med fartyg; jfr -lega 2 o. skeppar-lön 1. Jona 1: 3 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 2811 (c. 1755).
-LÖSA l. -LÖSE. (skepp- 1628. skepps- 15971633) [fsv. skiplöse? l. skiplösa?] (†) = -löshet. RA I. 4: 388 (1597: för schipzlöse skulldh). RP 3: 235 (1633).
-LÖSHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) brist på fartyg; jfr -lösa. AOxenstierna 5: 354 (1630: för medels- och skepzlössheeten skuldh).
-MAJOR. (förr) = major c. RP 7: 193 (1638). Ssg: skeppsmajors-charge. (†) befattning ss. skeppsmajor. RP 5: 335 (1635).
-MAKT. (†) krigsmakt till sjöss, flotta. SvTr. 4: 161 (1534). Ehrenadler Tel. 529 (1723).
-MAN. (skepp- 15241796. skepps- 1564 osv.) [fsv. skipman (i bet. 1)]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) person som (ss. befälhavare l. underordnad) tillhör fartygs besättning (se d. o. II 4 b), fartygsbefälhavare l. sjöman (se sjöman, sbst.1 2). SthmSkotteb. 3: 227 (1524; ss. personbinamn). Apg. 27: 27 (NT 1526). Ähr giffuitt Skipmannen för kost till Schriffuerens behoff och drengens behoff mellom däuenter och amsterdam .. 1 riickzdaler. VinkällRSthm 1581. Skepsmän, hwilka medh Skepsregeringen och Seglationen haffwa til at bestella, såsom: Skeppare, Styremän, Högh- och gemene Båtzmän. L. Paulinus Gothus MonTurb. 330 (1629). Heidenstam Svensk. 1: 116 (1908).
2) [specialanv. av 1; efter holl. schieman (se sjöman, sbst.2)] (förr) benämning på person som beklädde en lägre befälspost på ett fartyg o. i sht hade hand om rigg o. segel; jfr -mans-garn, -mans-gast o. båtsman 3 samt sjöman, sbst.2 1. Thesse Effter(skriv)ne haffue bekommit penning(e)r wttij Hålland .. Högbåtzmann — Hans Larssonn — 10 dal(e)r Skepmann — Rickard Hanssonn — 8 dal(e)r Kock — Larentz Wickmann — 8 dal(e)r Timbermann — Hendrich Farenkrogh — 10 dal(e)r. VinkällRSthm 1584. TSjöv. 1904, s. 495 (om förh. på 1500-talet). Ssgr (till -man 1): skeppsmanna-balk. rättshist. i 1667 års sjölag: balk innehållande bestämmelser om fartygs besättning. Siöl. 1667, s. b 2 b (: Skipmanna Balk). -kår. (numera föga br.) sjömanskår (se d. o. 1). Fischerström Mäl. 63 (1785).
-MANIFEST. sjöt. o. handel. = manifest, sbst. 2; jfr -rulla 1. NF (1890).
-MANS-GARN. (skepp- c. 16951741. skepps- 17921943) [efter holl. schiemansgaren; jfr -man 2] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) sjömansgarn. Grundell AnlArtill. 1: 4 (c. 1695). (Kaptenen skall dra försorg om) Besättningens tilöfwande (i att) .. spinna Skiepmans-garn: slå Linor, Råband och Knyttels. Sjöregl. 1741, 2: C 2 a; jfr SvFlH 2: 272 (1943). FSjöbohm Skeppstakl. 95 (1792).
-MANS-GAST. (skepp- 1796. skepps- 1873) [jfr holl. schiemansgast, t. schiemannsgast o. -man 2] (†) = sjömans-gast. Röding 2: 441 (1796: Skipmansgastor, pl.). Jungberg 439 (1873).
-MANSKAP~02 l. ~20. jfr manskap III 2. 2VittAH 20: 85 (1849, 1852).
-MANÖVER. sjöt. manöver (se d. o. 2) med fartyg; äv. om konsten att manövrera fartyg (äv. ss. benämning på undervisningsämne); jfr -verk 1. En Lieutenant, som Informerar uti Navigationen och Siö Evolutionerne, jemte Skeps manœvren. KBrevAmirKoll. 18/8 1761. Med farorna på vattnet voro nordmännen från barndomen förtroliga och deras skicklighet i skeppsmanövren var sådan, att intet annat folk kunde deruti mäta sig med dem. KrigVAH 1849, s. 104. NF (1890).
-MANÖVRERING. (numera bl. tillf.) manövrerande av fartyg. Melanderhjelm PVetA 1782, s. 18.
-MASK. [jfr nylat. teredo navium; musslorna likna maskar o. borra gångar i (fartyg av) trä] zool. mussla av familjen Teredinidæ (särsk. om arten Teredo navalis Lin.); ofta koll.; äv. (i sg. l. pl.) om släktet Teredo Lin.; i pl. äv. om familjen. Linné MusReg. 96 (1754). Fischerström 4: 221 (1792; om Teredo navalis Lin.). NF (1890; i sg., om släktet). Skyddsmedel mot skeppsmask. Fries LinnéSkr. 2: 206 (1906). 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet). DjurVärld 4: 460 (1963; i pl., om familjen). Ssgr: skeppsmask-härjning. om förhållandet att skeppsmask härjar trävirke i vatten; äv. konkretare, om period då sådant förhållande föreligger. NatLiv 2: 294 (1930). -år. år då skeppsmask uppträder i stor mängd o. härjar trävirke i vatten. NatLiv 2: 294 (1930).
-MASKIN. maskin avsedd att framdriva fartyg, sjömaskin, fartygsmaskin. TT 1871, s. 235. Ssg: skeppsmaskin-teknik. den del av tekniken som rör konstruktion o. tillverkning l. användande av skeppsmaskiner; äv. ss. benämning på undervisningsämne. Statskal. 1961, s. 871 (ss. benämning på undervisningsämne).
-MAST. [fsv. skipmast; jfr mlt. schepesmast] jfr mast, sbst.1 1. Forsius Phys. 153 (1611).
-MATERIAL. material (se material, sbst. 1) för skeppsbyggande; i sht förr äv. om tillbehör till fartyg (jfr material, sbst. 2). HSH 10: 155 (1715). Til Bengala föra .. (fartyg från Tranquebar) Skepps-materialier, Ankare, Togwerk, Segel, Blockar. GT 1788, nr 41, s. 3.
-MEDIKUS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skeppsläkare. KKD 5: 218 (1711: skieps-medicus).
-MEJSEL. [jfr t. schiffmeissel] (†) drevjärn (se d. o. 2). Nordforss (1805). Lindfors (1824).
-MEKANIKER. (föga br.) skeppshantverkare. FFS 1901, nr 26, s. 19. Därs. s. 29.
-MODELL. modell av fartyg, fartygsmodell. VetAH 1751, s. 284.
-MODELL-RÄNNA. skeppsb. vattenfylld ränna använd vid försök med fartygsmodeller. 2SvUppslB (1953).
-MOTBOK~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till sjöman vid mönstring utlämnad bok avsedd för anteckningar om utbetald hyra o. d., avräkningsbok. Danckwardt SmndrFörf. 406 (1823).
-MUNITION. (†) koll.: skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1). GT 1788, nr 104, s. 2 (: Skepps- och Krigs-Munition).
-MÅKARE. (förr) järnslägga använd vid vissa tacklingsarbeten m. m. Triewald Konst. 70 (1734).
-MÅL, sbst.1 (skepp- 1549 (: Skipmåla lag)1905. skepps- 1807 osv.) [fsv. skipmal (i bet. 1), ss. förled i ssgn skipmala balker, skeppsmålabalk]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) sjörättsmål; jfr -måls-sak. Siöl. 1667, Skipml. 1.
2) (†) = -råd, sbst.2 1. SD(L) 1901, nr 61, s. 5. Ssgr (till -mål 1): skeppsmåla-balk. [fsv. skipmala balker] rättshist. balk innehållande bestämmelser om sjörättsmål. Siöl. 1667, s. b 2 b (: Skipmåhla Balk). Stadslagen har en skeppmålabalk. SvH 2: 210 (1905). -lag. (†) sjölag. MAgricola (1549) hos Schlyter WisbyStadslSjör. XCIII (: Skipmåla lag).
-MÅL, sbst.2 (†) mått tillämpat vid försäljning från fartyg (motsatt: mått tillämpat vid försäljning i bod). BtÅboH I. 10: 128 (1660). Difference emellan skieps- och bodmål. 2RA 3: 804 (1734).
-MÅLS-SAK. (†) = -mål, sbst.1 1. Schmedeman Just. 1563 (1699: Skepzmåls och Siörätz Saker).
-MÄKLARE. [jfr t. schiffsmakler, schiffsmäkler] person (äv. företag) som förmedlar avtal angående frakt med l. försäljning l. reparation l. utrustning l. försäkring av fartyg o. biträder vid haveriuppgörelser m. m. (samt ofta äv. är skeppsklarerare). Röding 2: 461 (1796). Axel .. blev skeppsmäklare och brukade klarera båtar till Fosfaten (dvs. superfosfatfabriken i Hälsingborg). Henning HbgMinn. 1: 86 (1950). SohlmanSjölex. (1955). Ssgr: skeppsmäklar-, äv. skeppsmäklare-firma. firma som bedriver skeppsmäkleri. NautT 1913, s. 216. -kontor. InnanBörj. 169 (1921). -yrke. WoL 1276 (1889).
-MÄKLERI1004 l. 0104, l. 3~002. om (handlingen att ombesörja) skeppsmäklares sysslor, verksamhet ss. skeppsmäklare. InnanBörj. 169 (1921).
-MÄSTERGESÄLL~1002. (förr) vid skeppsvarv o. d. anställd mästergesäll; jfr -mästerknekt. BoupptSthm 1670, s. 90.
-MÄSTERKNEKT~002, äv. ~200. (förr) = mäster-knekt. BoupptSthm 1688, s. 634 a. —
-MÄTARE. (titel för) tjänsteman som är auktoriserad att utföra skeppsmätning; äv. i uttr. förste skeppsmätare, om (l. ss. titel för) dylik tjänsteman som förestår skeppsmätningsväsendet inom ett distrikt; jfr -avmätare, -mätnings-kontrollör 1. SjöhistÅb. 1945—1946, s. 85 (1717). Till fartygsinspektionen hör .. skeppsmätare och förste skeppsmätare. SvYrkeslex. nr 600, s. 2 (1957). Ssgr: skeppsmätar-, äv. skeppsmätare-befattning. befattning ss. skeppsmätare. SFS 1875, nr 10, s. 1. -examen. (förr) om en (i konstruktionskontor l. inför chef för konstruktionsdepartement l. förste lantmätare avlagd) examen som krävdes för antagning till skeppsmätare. SFS 1832, s. 186. -reglemente. skeppsmätningsreglemente. SFS 1832, s. 186.
-MÄTNING. (skepp- 1645. skepps- 1645 osv.) handlingen l. verksamheten att uppmäta fartyg o. med ledning av resultatet beräkna dess dräktighet; äv. konkretare, om enskild förrättning varvid sådan uppmätning o. beräkning äger rum; jfr -avmätande, -avmätning. RARP 4: 24 (1645). Skepps-mätningarne .. (skola) förrättas af 2:ne Edsworne och därpå förståndige Män. PH 1: 657 (1726). Ssgr: skeppsmätnings-författning. författning rörande skeppsmätning. SFS 1891, nr 60, s. 4. -förordning. jfr -mätnings-författning. SFS 1891, Bih. nr 21, s. 10. -kontor. kontor (se d. o. 7) tillhörande skeppsmätningsväsendet; jfr skeppsavmätare-kontor, skeppsavmätnings-kontor. AdrKalSthm 1872, s. 272. -kontrollör. (förr) 1) (titel för) tjänsteman med uppgift att kontrollera av skeppsmätare utförd skeppsmätning o. förestå skeppsmätningsväsendet inom ett distrikt; numera ersatt av: förste skeppsmätare. SFS 1874, nr 40, s. 1. 2) (i Finl.) (titel för) tjänsteman med uppgift att kontrollera av skeppsmätare utförd skeppsmätning o. ha tillsyn över skeppsmätningsväsendet; numera ersatt av: fartygsmätningsinspektör; jfr -mätnings-överkontrollör. FFS 1917, nr 112, s. 4. -metod. SFS 1874, nr 40, s. 1. -regel; pl. -regler. NDA 1911, nr 120, s. 5. -reglemente. jfr -mätnings-författning. SFS 1825, s. 241. -system. VFl. 1927, s. 25. -sätt. Witt Skeppsb. 10 (1857). -tjänsteman. SvStatskal. 1921, s. 675. -väsen(de). VFl. 1917, s. 55. -överkontrollör. (förr) (titel för) tjänsteman (inom generaltullstyrelsen, sedermera kommerskollegium) med uppgift att ha tillsyn över skeppsmätningsväsendet; numera ersatt av: överinspektör för skeppsmätningsväsendet; jfr -mätnings-kontrollör 2. SFS 1874, nr 40, s. 2.
-NAGEL. (†) = -spik. Verelius 228 (1681). Schulthess (1885).
-NAMN.
1) namn på fartyg; äv. konkret, om namnbräda. SvFlH 1: 513 (i handl. fr. 1565; konkret). Modéer Skeppsn. 17 (1956).
2) (numera bl. tillf.) om benämningen ”skepp” l. benämning som slutar på ”skepp”. Murenius AV 178 (1648; om stor skepet”, använt ss. nedsättande personbenämning).
-NUMERÄR. om den numerär vartill fartygen i en flotta o. d. uppgå. SvH 8: 258 (1905).
-NUMMER. sjömil. nummer som tilldelas var o. en av manskapet omedelbart efter embarkeringen på örlogsfartyg (o. som svarar mot en viss befattning under tjänstgöringen ombord). Frick o. Trolle 216 (1872).
-NÖDTORFT. (†) koll., om skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1). 3SthmTb. 2: 57 (1596).
-NÖDVÄNDIGHET. (†) i pl., om skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1). HSH 10: 291 (1716).
-OFFICER l. (nästan bl. i pl.) -OFFICERARE. [jfr eng. ship’s officers, pl. (i bet. 1)]
1) (numera bl. tillf.) befälsperson på örlogs- l. handelsfartyg. Siöl. 1667, Skipm. 5. VFl. 1918, s. 70 (i pl., om befälspersoner på engelskt transportfartyg 1857).
2) föreslagen titel för underofficer vid flottan. Upsala(A) 1924, nr 51, s. 4.
-OMBUDSMAN~002, äv. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sjömanshusombudsman. 2RARP 17: 161 (1747).
-OMKOSTNINGS-PENNINGAR, pl. (†) om sjöfartsavgifter; jfr -avgift. Stiernman Com. 2: 61 (1636). Därs. 3: 651 (1668).
-ORDER. sjömil. av fartygschef utfärdad order rörande tjänsten ombord på ett fartyg. Konow (1887).
-ORDNING. (†) om (reglementerat) bruk som råder ombord på fartyg; anträffat bl. i pl.; jfr -bruk 2 o. ordning 3. Siöl. 1667, s. b 2 b. —
-PANNA.
1) för matlagning o. d. avsedd panna på fartyg. VaruhusR 1541.
2) (numera föga br.) ångpanna på fartyg, fartygspanna. Fock 1Fys. 509 (1855).
-PANSAR. (numera bl. tillf.) pansar (se d. o. 4) avsett att skydda fartyg. UB 7: 417 (1875).
-PANT. (numera föga br.) sjöpant. Hernberg Rättsh. 467, 471 (1922).
-PANT-RÄTT. (numera föga br.) sjöpanträtt. Lang FinlSjör. 1: 142 (1890). Hernberg Rättsh. 469 (1922).
-PAPPER. skeppshandling (se d. o. 1); nästan bl. i pl. Anson Resa 79 (1761).
-PART. [fsv. skippart, skips part; jfr mlt. schepespart] sjöt. o. handel. om den andel av ett av ett partrederi ägt fartyg som faller på en delägare; jfr -andel, -lott, -parti. OPetri Tb. 92 (1525).
-PARTI. (†) = -part. HFinlÖ 157 (1710).
-PASS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) registreringshandling för fartyg; jfr sjö-pass 3. PT 1758, nr 10, s. 2.
-PASTOR. (numera icke officiell benämning på) fartygspräst l. fartygspastor; jfr -präst. Osbeck Resa 255 (1751, 1757; på danskt handelsfartyg). SvD(A) 1959, nr 348, s. 10 (på svenskt militärt övningsfartyg under långresa).
-PATRON. (†) person som äger l. för fartyg, redare l. fartygsbefälhavare; jfr -herre. Isogæus Segersk. 653 (c. 1700). Oss öfverföll en häftig storm så brådt, / Att sjelfve skeppspatron vardt rädd i hågen. Kullberg Ariosto 2: 78 (1865; it. orig.: padrone).
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. [fsv. skippänningar, avgift för frakt l. färd med fartyg?]
1) (förr) = -frakts-penningar 2. HFinlKamF 2: 103 (c. 1575).
2) [efter eng. ship-money] (om ä. engelska förh.) benämning på en i pengar utgående skatt avsedd till utrustning av örlogsfartyg; jfr -skatt slutet. Goldsmith EnglHBr. 2: 159 (1827).
-PERSEDEL. (†) i pl., om skeppsförnödenheter (se -förnödenhet 1). ArkliR 1565, avd. 21 (c. 1580: Skepzpartzeler). PT 1758, nr 42, s. 4.
-PJÄS. (numera i sht i skildring av ä. förh.) = -kanon. Palmstierna Artill. 116 (1872).
-PLANK? l. -PLANKE? = -planka. Karlar, hwilke .. borade håål på the skipsplanken, som närmest wore watnet. Schroderus JMCr. 121 (1620).
-PLANKA. planka som ingår l. ingått (l. är avsedd att ingå) i fartyg; jfr -plank. Att lathe hugge ekevärcke till skipzplancker. AOxenstierna 2: 189 (1614); möjl. att hänföra till -plank. DA 1808, nr 12, s. 2.
-PLANKE, se -plank.
-PLIKTS-ANKARE. (†) pliktankare. PH 6: 4355 (1756).
-PLUGG. (i sht förr) träplugg använd vid l. avsedd för skeppsbygge. Stiernman Com. 3: 1035 (1672).
-PLÅT.
1) till 1: fartygsplåt; jfr -bleck. TySvOrdb. (1932; under schiffsblech).
2) tekn. till 4; i pappersmaskins registerparti: vart o. ett av de tråg av plåt, som tjäna till att samla upp utpressat vatten från registervalsarna. TNCPubl. 29: 54 (1958).
-POJKE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. hjälpreda o. d. på fartyg tjänstgörande yngling; äv.: för utbildning till sjöman l. skeppshantverkare anställd yngling; jfr -gosse. GripshR 1595, s. 58 (ss. personbinamn). VFl. 1923, s. 113 (1660). Peer Nielsson om 15 Åhrs Ålder Skepz poike på holmen. BoupptSthm 1677, s. 454 a. Representanter för prästerskapet lyckades .. utverka att frågan om en skola för skeppspojkarna .. upptogs till behandling (år 1691). Skeppsgossekåren 1685—1939 21 (1940). Jag .. kom (år 1900) ombord på en bark, som hette ”Martin Luther” som skeppspojke. .. Jag var .. allas passop från skoputsare till hovmästare. Rallarminn. 263 (1949). Ssg: skeppspojke-skola. (†) skeppsgosseskola. Henel 1729 116 (1730).
-PORT. sjöt. jfr port, sbst.1 4. KrigVAH 1810, s. 42 (om kanonport). Landgångar togs in, skeppsportar stängdes. Martinson VägKlockr. 38 (1948).
-PORTION. sjömil. normalportion för person i tjänst på örlogsfartyg. ReglFl. 1875, 1: 136. Ssg: skeppsportions-pris. sjömil. fastställt pris för skeppsportion. SFS 1921, s. 2297.
-PREDIKANT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (titel för) fartygspräst l. fartygspastor; jfr -präst. RR 12/8 1613 (på örlogsfartyg). PH 3: 2339 (1746; på Ostindiska kompaniets fartyg).
-PROFOSS. (förr) profoss (se d. o. 1 a) på örlogsfartyg. ArkliR 1567, avd. 26 (1570; ss. personbinamn). UrkFinlÖ I. 2: 103 (1597).
-PROPELLER. jfr propeller 1. UB 2: 55 (1873).
-PROTOKOLL. i pl., benämning på (en serie) äldre handlingar i Sthms stadsarkiv, innehållande uppgifter (om namn, dräktighet, befälhavare, hemort o. destination) beträffande fartyg som avgått från staden; jfr -lista 1. Skiepps protocoll pro anno 1696. (1697; ryggtitel).
-PROVIANT. proviant medförd l. avsedd att medföras på fartyg ss. reskost för de ombordvarande; jfr -fetalie, -provision. HovförtärSthm 1627, s. 7. Ssg: skeppsproviant-, äv. skeppsproviants-räkenskaper, pl. räkenskaper rörande skeppsproviant. KlädkamRSthm 1580 D, s. 27 b (: Skipz prouiantz Rechenschap(er)).
-PROVIANT-ARTIKEL. proviantartikel ingående i skeppsproviant. SFS 1919, s. 1653.
-PROVIANTERING. om handlingen att proviantera fartyg. VetAH 1768, s. 313.
-PROVISION. [jfr eng. ship’s provisions, pl.] (numera föga br.) om (förråd av) skeppsproviant; förr äv. allmännare, om ngt som är avsett att förbrukas under färd med fartyg. HovförtärSthm 1628 B, s. 434. Brännewedh, som til 3 eller 4 Fambner til Skeps provision intagen blifwer at vthföras, passerar effter wahnligit bruk fritt (för tull). Stiernman Com. 2: 537 (1648). SFS 1925, s. 127.
-PROVNING. om handlingen l. verksamheten att gm modellförsök undersöka fartygs egenskaper. MeddStatSkeppsprAnst. 1: 5 (1942).
-PROVNINGS-ANSTALT~02 l. ~20. anstalt för utförande av skeppsprovning. Statens skeppsprovningsanstalt, inrättad 1940 i Gbg. BtRiksdP 1936, 1: nr 135, s. 22. —
-PRYDNAD. prydnad (se d. o. 3) för fartyg; jfr -prydning. Möller (1745; under acrotérie).
-PRYDNING. (†) = -prydnad. VarRerV 50 (1538). Linc. (1640; under aplustre).
-PRÅM. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ett slags ss. skeppsbåt använd odäckad o. flatbottnad roddbåt; jfr pråm 3. PT 1898, nr 114, s. 4 (omnämnd ss. strandfynd i trakten av Trelleborg).
-PRÄST. (numera icke officiell benämning på) fartygspräst l. fartygspastor; jfr -kaplan, -pastor, -predikant. KlädkamRSthm 1567—69 L, s. 71 a. SDS 1968, nr 265, s. 30 (på militärt övningsfartyg under långresa).
-PUMP. för länspumpning av fartyg avsedd pump, länspump. Serenius E 1 a (1734).
-PYCKARE. (†) = pyckare. TullbSthm 1539, s. 105 a (: Skips pytker(e)n, sg. best.). Skeppsgossekåren 1685—1939 14 (cit. fr. 1629: skeppzpyckiere, pl.).
-PÅLE. (†) förtöjningspåle. Wollimhaus Syll. (1649; under tonsilla). Hamb. 1: 747 (1700).
-RAMM. (förr) jfr ramm, sbst.5 4. SAD 1: 156 (1787).
-RANNSAKAN~020. jur. av officiell myndighet anställd genomgång av fartygs skeppshandlingar (o. dess besättnings legitimationshandlingar) varvid handlingarnas överensstämmelse med de verkliga förhållandena kontrolleras. Staël von Holstein SjöfKr. 56 (1914).
-RAPERD. (†) blocklavett avsedd för användning på fartyg. VetAH 1802, s. 13 (: skepps-rapert).
-REDA. (skepp- 15271956. skepps- 1593 osv.)
1) (†) koll.: utrustning l. tillbehör till fartyg; jfr -redskap. G1R 4: 374 (1527). TbLödöse 293 (1593).
2) [efter fvn. skipreiða] om vart o. ett av de i det forntida Norge belägna områden som vart för sig hade åliggandet att anskaffa, utrusta o. bemanna ett ledungsskepp; stundom äv. i utvidgad anv., om vart o. ett av de områden som hade motsvarande åliggande inom det svenska ledungsväsendet; jfr -lag, sbst.2 3, -rede, -utrustning 3. Frosterus Krigslagf. 1: 9 (1765; om svenska förh.). Modéer Skeppsn. 39 (1956).
-REDARE. (skepp- 1857. skepps- 1578 osv.) [jfr mlt. schepesrēdere] (titel för) redare (se redare, sbst.1 4); jfr -utredare. TullbSthm 27/5 1578 (: Skipz redernne, pl.). Ssgr: skeppsredar-, äv. skeppsredare-affär. jfr affär 4. BtRiksdP 1885, I. 1: nr 11, s. 8. -verksamhet. Svedelius Statsk. 4: 58 (1869).
-REDARSKAP. (-rederskap) [till -redare] (†) sammanfattande, om den samhällsklass som skeppsredarna utgöra. Seelmann Männling AndelCompas A 1 b (1737).
-REDD. (numera bl. mera tillf.) = redd, sbst.2 VarRerV 40 (1538).
-REDE. [ombildning av -reda under anslutning till rede, sbst.1; jfr fsv. skipredhe, skeppsutrustning] (†) = -reda 2. Holmberg Bohusl. 1: 18 (1842).
-REDERI1004 l. 0104, l. 3~002.
1) abstr.: rederiverksamhet l. rederinäring; jfr -redning 2 o. rederi 2 a. HC11H 14: 175 (1693).
2) konkret(are), om sammanslutning l. firma för bedrivande av rederiverksamhet; jfr rederi 2 b. Stiernman Com. 1: 663 (1615). Ssg: skeppsrederi-rörelse. till -rederi 1, 2; jfr rörelse 7. Höjer Sv. 1: 13 (1873).
-REDERSKA. [till -redare] (mera tillf.) skeppsredares hustru l. änka. AP 1953, nr 24, s. 12.
-REDERSKAP, se -redarskap.
-REDNING. (skepp- 1675. skepps- 16811865) (†)
1) abstr.: utrustning av (örlogs)fartyg; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan utrustning; jfr -utredning, -utrustning 1. RARP 12: 199 (1675; konkretare). Verelius 228 (1681).
2) = -rederi 1. AB 1865, nr 31, s. 1.
-REDSKAP~02 l. ~20. (skepp- 15261541. skepps- 15451958) [fsv. skipredhskaper; jfr mlt. schepesrētschop] (numera föga br.) = redskap 1 b; jfr -reda 1, -tyg 1. Som stormen gick swårligha vppå, kastadhe the .. godzet vth, och tridhie daghen kastadhe wij skepredzschapen vth. Apg. 27: 19 (NT 1526). Söderwall Suppl. 731 (1958).
(2) -REGAL. (skepp- 19351944) boktr. regal för förvaring av skepp. Frändberg (1935).
-REGEMENTE. (förr) regemente tillhörande krigsmakten till sjöss; särsk. om regemente som enl. vissa historikers antagande funnits under E. XIV:s tid. Utom .. (lantregementena) uppsattes .. (under E. XIV:s tid) ett Skepsregemente. 2VittAH 3: 308 (1788, 1793); jfr Zettersten SvFlH 1: 139 (1890). Majorernas antal var (på 1600-talet) liksom amirallöjtnanternas i regel tre, en för hvarje skeppsregemente. Zettersten SvFlH 2: 43 (1903).
-REGERING. [jfr t. schiff(s)regierung] (†) = -styrelse. L. Paulinus Gothus MonTurb. 330 (1629).
-REGISTER. [jfr t. schiffsregister (i bet. a), eng. ship’s register (i bet. a o. b), amerik. eng. register of vessels (i bet. b)] register över (ngt som har samband med) fartyg. ArkliR 1567, avd. 8 (om register över förnödenheter på fartyg). SFS 1870, nr 16, s. 14 (om register över fartyg inskrivna vid visst sjömanshus). särsk.
a) under offentlig kontroll fört beskrivande register över fartyg som ha rätt att föra visst lands flagg; i Sv. officiellt kallat: fartygsregister; jfr b o. -kalender 2, -lista 2. Öfwer finska fartyg af minst nitton registertons, hwilka begagnas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande, skall föras skeppsregister. FFS 1889, nr 36, s. 9.
b) (om utländska förh.) i utvidgad anv. av a, om nationalitetscertifikat bestående av utdrag ur skeppsregister (i bet. a); jfr -certifikat. SFS 1892, Bih. nr 21, s. 8 (i fråga om amerikanska fartyg).
-RELING. jfr reling 1. Brelin Resa 119 (1758).
-RESA. jfr -färd. PErici Musæus 1: 152 a (1582). särsk. (†) om expedition av sjöstridskrafter; anträffat bl. i pl., övergående till en beteckning för sjöstridskrafter. Hwar thet eena Rijke (dvs. Sv. l. Danmark), aff thet andra allenast Reesetygh och icke Footfolck, eller Skipzreesor behöffde, tå skal (osv.). Tegel G1 2: 136 (i handl. fr. 1541; t. orig.: schiffardt).
-RESNING. = -rigg; jfr resning, sbst.2 3 d. Sparrman ÅmVetA 1790, s. 11.
-RIGG. jfr rigg, sbst.1 1, o. -resning. IllSv. 302 (1873).
-RIGGAD, p. adj. (i sht förr) om fartyg: försedd med minst tre master (o. med råsegel på åtminstone en av dessa). SD(L) 1894, nr 286, s. 6.
-RIK. (skepp- 1842. skepps- c. 17551852) [jfr t. schiffreich] (numera mindre br.)
1) om person l. stad l. land o. d.: som äger många fartyg, rik på fartyg. Skepprika borgare. Snellman Gift. 2—3: 48 (1842). Norden var under hednatiden .. Europas mest skeppsrika och sjölystna land. Holmberg Nordb. 161 (1852).
2) om farled l. hamn o. d.: där många fartyg ligga l. färdas. Schultze Ordb. 4277 (c. 1755). En förträffelig utsigt åt den stora skeppsrika Bayen (dvs. Algecirasviken vid Gibraltar). Agrell Maroco 1: 12 (1789, 1796). Därs. 2: 131 (1797, 1807; om hamn).
-RING. (numera bl. tillf.) förtöjningsring. Polhem Brev 97 (1712).
-RISTNING. arkeol. ristning föreställande fartyg. Fornv. 1922, s. 108.
-RITNING. konkret: ritning (se d. o. 3 a) till (del av) fartyg. Liedbeck LärdSkjepsb. A 4 b (1744).
-ROCK. (†) rock (se rock, sbst.2 1) avsedd för sjöfärder. BoupptSthm 1674, s. 670 b (efter skeppare). Därs. 1675, s. 1031 b (efter styrman).
-RODER. jfr roder, sbst.3 2. Wikforss (1804; under schiffsruder).
-ROSTRUM. (numera bl. i skildring av ä. förh., i sht under antiken) = rostrum, sbst.2 3; jfr -snabel. Lysander RomLittH 118 (1858).
-ROT. (†) tall- l. granrot avsedd att (jämte en del av trädets stam) användas till skeppsknä; jfr rot-knä. (Fartyget) Brita Catharina, Sundsvall (har ankommit till Furusund med last av) skeppsrötter. SvT 1852, nr 209, s. 3. Därs. nr 210, s. 3.
-RULLA.
1) (†) förteckning över gods som transportera(t)s med fartyg, skeppsmanifest; jfr märk-, sjö-rulla. HSH 27: 140 (1565). Förr än något skip städies genom widh Waxholmen, då skal han som är Höfwitzman på Waxholmen, bese skipsrullan, hwad i skipet lagdt är, och låte vtcopiere Rullan. Stiernman Com. 1: 481 (1604).
2) (†) förteckning över inventarier på fartyg; jfr -inventarium 1. Måns Pedersons Rekenskap för Skipz Rullen, som ähr Annckar, Thugh, Tackell, Segell, Eldkar, och andra små parttzeller på Kon: Maittz örligskip. SvFlH 1: 118 (i handl. fr. 1590).
3) (numera föga br.) sjöt. rulla (se rulla, sbst.1 1 a) över fartygs besättning, sjömansrulla; jfr -lista 3. PH 3: 2331 (1746). Hammar (1936).
-RUM. (skepp- 15301706. skepps- 1556 osv.)
1) mer l. mindre abstr.: utrymme l. plats som står till buds l. erfordras för passagerare l. gods på fartyg, möjlighet till befordran med fartyg; numera nästan bl. i fråga om större transporter med flera fartyg: (sammanlagt) utrymme för last l. tonnage o. d.; i sht förr äv. i fråga om enskild passagerare l. enskild försändelse: skeppslägenhet; jfr rum, sbst.3 1. Smör och gedder .. achter jach .. utöfuer skicka (från Finl. till Sthm) thet förste iach ther kan få scheprum till. MSkytte (1530) i HFinlH 1: 229. (Jag) leijgde en carll (för att resa till Rostock) med .. (min son) ifrå Wexsiö, the ther inthet skeprum fingo förr än i Köpenhampn. PJAngermannus (1627) i OxBr. 12: 416. (Man) nödgades .. i brist på Skepps-rum .. lemna .. (Västgöta kavalleriregemente) hemma (då andra regementen transporterades till Pommern). Loenbom Stenbock 2: 226 (1758). Ellerman-Line-koncernen äger 1,200,000 ton skeppsrum. Mörne Katz VitMän 35 (1928). Inom ett år (efter det att tyskarna intensifierat krigföringen med undervattensbåtar under första världskriget) sågo sig England, Frankrike och Italien .. tvungna att kännbart skärpa sin livsmedelsransonering till följd av det tillgängliga skeppsrummets minskning. Almquist VärldH 9: 138 (1934).
2) konkret.
a) om hela (det av skeppssidorna avgränsade) utrymmet inuti ett fartyg l. (vanl.) om en av väggar o. d. avgränsad avdelning av detta utrymme; jfr rum, sbst.3 9 e. Triewald Wäderwäxl. B 1 a (1741; i pl., om utrymmen avsedda för skeppsfolk). Skeppsrummet indelades (på de fornnordiska skeppen) först och främst i fram- och bakstammen samt mellanrummet. Wrangel SvFlBok 31 (1897). Ligger järnvägsspåret högt öfver hamnplanet och fartygets relingar, stjälpas (”tippas”) kolen från vagnarna i lutande rännor, genom hvilka de nedrinna i skeppsrummen. 2UB 9: 453 (1906).
b) = rum, sbst.3 10. Som all fri förning så uti hyttor som uti Skeppsrummet, för alla om bord varande .. aldeles afskaffad är, altså (osv.). Hammar FartygOstIndComp. 90 (i handl. fr. 1766).
c) (†) (handels)fartyg. Förledit åhr .. ankom til Färö Skepparen Pofwel Bestedt medh sitt skeprum. Hiärne 2Anl. 393 (1706; d. orig.: Skiberom).
-RUSTNING, förr äv. -RUSTING. (skepp- 15411739. skepps- 15371904) [jfr mlt. schiprüstinge (i bet. 1)]
1) (numera föga br.) rustning (se rustning, sbst.2 3) av fartyg (särsk. örlogsfartyg); äv. konkretare, om enskild omgång l. del av sådan rustning; förr äv. konkret, om utrustning hörande till l. avsedd för fartyg; jfr -utredning, -utrustning 1, 2. Ändoch .. (översteprästen) thet (dvs. 300 drakmer) til Herculis offer sendt hadhe, så bestelte .. (de utsända) doch skeprusting ther före. 2Mack. 4: 20 (Bib. 1541). Vij haffve fåått någer tijdender .., att .. (utanför) Hollandt schall liggie een heell hop schip, vijdt pass 100, som till krigzrusting tilredes .., och ingen ähr nu full vijss, hvem same skipzrusting .. til gälder. G1R 20: 144 (1549). Alla Spanska Hamnar wid .. (Medelhavet) äro nu satta i förswarsstånd, och Skeppsrustningar drifwas så starkt, at 24 Rang-Skepp skola göras segelklara. GT 1788, nr 60, s. 2. Lindfors (1824; äv. konkret). WoH (1904).
2) (†) i uttr. hålla skeppsrustning, fullgöra rustningsskyldighet gm att tillhandahålla o. utrusta fartyg (med tillbehör, förnödenheter o. krigsfolk); jfr -tjänst 2, -utredning o. rustning, sbst.2 4. RA I. 1: 218 (1537).
-RUTIN. sjöt. = rutin, sbst.1 3. ReglFl. 1875, 3: Reg. 89. —
-RÅ, sbst.1 = , sbst.2 2. Bureus Påw. C 4 b (1604).
-RÅ, sbst.2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -RÅD, sbst.1 folklor. enl. folktron existerande mytiskt väsen som fungerar ss. ett fartygs skyddsande (o. tänkes i form av en liten gubbe l. en kvinna); jfr -gubbe, -tomte. Skeppsrådet vakar omsorgsfullt öfver sitt fartyg. Landsm. VII. 9: 4 (1890). NordKult. 9: 128 (1931).
-RÅD, sbst.2 [jfr t. schiff(s)rat] sjöt.
1) överläggning vartill fartygs befälhavare i brydsamma situationer kallar de kunnigaste o. mest erfarna av besättningen; jfr -mål, sbst.1 2, -stämma. Lang FinlSjör. 1: 248 (1890).
2) församling av personer som hålla skeppsråd (i bet. 1); förr äv. om en av medlemmar av en flottas besättning bestående församling med uppgift att rannsaka o. döma i brott som begåtts inom flottan (jfr -rätt 2). (Domen över tre upproriska sjömän blev) i närwaro af Amiralen, vice Amiralen och hela Skieps-rådet .. fullbordad. Humbla Landcr. 497 (1740; t. orig.: des gesamten Schiff-Rahtes). VFl. 1929, s. 58.
-RÅTTA. råtta som lever på fartyg (särsk. om Rattus norvegicus Berk., brun råtta). Nilsson Fauna 1: 341 (1847; om brun råtta). Fartyg, som ej underkastats särskilda åtgärder för skeppsråttors förgörande. SFS 1920, s. 708. särsk. bildl., om fripassagerare på fartyg. Beckman Amer. 1: 6 (1883).
-RÄKENSKAP~002, äv. ~200.
1) (†) om ekonomiskt mellanhavande som rör fartyg; jfr räkenskap 1 a δ. Szama dagh gaffz .. Eriich Eriichson förliichning(is)men, som honom och hans skepar(e), Lassze Brännar(e), förliiche schulle om th(e)n skipz regenskap the hade siig emellam. 2SthmTb. 2: 5 (1549). Därs. 240 (1553).
2) räkenskap (se d. o. 1 c) som rör fartyg (numera företrädesvis i pl.); i pl. förr äv. (motsv. räkenskap 1 e) om förande av sådana räkenskaper. En såsom skicklig väl dokumenterad Machinist, något kunnig i bokföring och skeppsräkenskaper, kan erhålla ett varaktigt engagement i Finland. AB 1845, nr 53, s. 4.
-RÄKNING.
1) räkning (se d. o. 1 e) som rör fartyg. BoupptSthm 1668, s. 22 (1667).
2) (numera föga br.) sjöt. sjöräkning (se d. o. 1). Bergman Jordkl. 1: 151 (1773). Nordenskiöld Periplus 53 (1897).
(4) -RÄNNA. tekn. i pappersmaskins registerparti: var o. en av de rännor genom vilka utpressat vatten föres från registervalsarna till skeppsvattenlådan. TNCPubl. 29: 54 (1958).
-RÄTT. [fsv. skiprätter (i bet. 1)] (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) om stadga innehållande (l. ss. sammanfattande benämning på) bestämmelser avseende upprätthållande av ordning, tukt o. subordination o. d. på fartyg; jfr -artikel 1. G1R 10: 127 (1535). Skepparen (måste) hålla en skickelig ordning med gement Folck, som sig intrengia (på en postjakt), at de måste wetta hwad Skeppsrätten är, och sedan intet med Tobaksdrickande, fyllerij, och annat skamligit lefwerne ställa sig som oskiälige diur. Rudbeck ReglPosttr. (1667).
2) av medlemmar av ett fartygs besättning sammansatt domstol avsedd att rannsaka o. döma i brott som begåtts på fartyget; jfr -råd, sbst.2 2. Hammar FartygOstIndComp. 75 (i handl. fr. 1766).
-RÖR. (†) på fartyg använd ropare (se d. o. 5); jfr -lur. Swedenborg Reg. 86 (1718).
-RÖRELSE. (†) trafik (o. handel) som bedrives med fartyg, fartygstrafik l. sjöfart. Bæijer BeskrYstad 28 (1793). Den, som icke sett skeppsrörelsen emellan Blackwall och London-Bridge, kan svårligen föreställa sig mängden af farkoster, hvilka kunna röra sig .. på samma gång i ett så trångt farvatten. Gosselman Sjöm. 1: 26 (1839). Finlands handel och dess uppblomstrande skeppsrörelse. Schybergson FinlH 2: 233 (1889).
-RÖSE. (†) skeppsformat röse (se röse, sbst.1 1 a). FoF 1942, s. 6 (c. 1830).
-RÖST, förr möjl. äv. -RÖSTE. (numera bl. tillf.) = röst, sbst.4 Osbeck Resa 66 (1751, 1757: skeppsröstet, sg. best.). KrigVAH 1809, s. 173.
-SAK. (numera bl. mera tillf.) förhållande l. fråga l. ärende o. d. som rör fartyg; jfr sak, sbst. 6 (e). HC11H 7: 89 (1697).
-SAND. [jfr t. schiffsand] sjöt. sand använd l. avsedd till barlast, barlastsand. Schroderus Comenius 468 (1639).
-SEGEL. jfr segel, sbst.1 1. Linc. (1640; under carbasus).
-SEGLATION. (numera bl. tillf.) seglation, sjöfart. RannsaknAntikv. I. 1: 306 (1674).
-SIDA. jfr sida, sbst. 6 c. RARP 7: 144 (1660).
-SIGNAL. sjöt. signal (äv. signalraket) sänd l. avsedd att sändas från fartyg. KrigVAT 1851, s. 286. SvInköpsreg. 1937, s. 227 (i pl., om raketer).
-SIKTER. (skepp- 1771. skepps- 1771) (†) skeppsskrivare. Wallenberg (SVS) 1: 170, 194 (1771).
-SJUKA. (förr) benämning på olika epidemiska sjukdomar som (till följd av dåliga hygieniska förhållanden) uppträdde bland personer som vistades längre tid på fartyg; jfr -feber. SvFlH 1: 415 (1942; på dansk flotta 1612). Ssg: skeppssjuke-epidemi. (förr) SvFlH 3: 536 (1945).
-SKAFFERI. Östergren FrämOrd 64 (1918).
-SKATT. [fsv. skipskatter, skipa skatter] (förr) skatt avsedd till utrustning av örlogsfartyg; jfr -vist. G1R 21: 21 (1550). särsk. (om ä. engelska förh.) = -penningar 2. Stavenow EngRev. 50 (1895).
-SKELETT. (mera tillf.) fartyg utan bordläggning o. garnering. TySvOrdb. (1932; under schiffsgerippe).
-SKIVA. (†) (skiva till) skeppsblock. GripshR 1597, s. 127, 138 (i pl., i inventarium).
-SKJUL. (förr) skjul för på land uppdraget l. under byggnad varande fartyg; jfr -lave. 1VittAH 1: 235 (1755; i pl., om skjul för på land uppdragna fartyg). KrigVAH 1817, Bih. s. 45 (för fartyg under byggnad).
-SKOG. (†) sammanfattande, om träd lämpliga för skeppsbygge. RP 7: 344 (1638).
-SKORPA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) skorpa använd l. avsedd till skeppsproviant; jfr -bröd, -knalle, -käx. Serenius D 3 a (1734).
-SKRAPA. sjöt. för bortskrapning av färg o. rost o. d. från fartygsplåt avsedd skrapa bestående av en trekantig plåt försedd med skaft. BoupptSthm 1679, s. 1440 a, Bil. —
-SKRIVARE. (skepp- 15511691. skepps- 1535 osv.) [fsv. skips skrivare; jfr mlt. schipschrīver] (förr) (titel för) tjänsteman på fartyg (l. vid skeppsvarv o. d.) med uppgift att föra räkenskaper o. handha frågor rörande utrustning o. förnödenheter; jfr -sikter o. fartygs-intendent, förvaltare a β, proviant-skrivare, purser, redogörare 1 slutet. TullbSthm 1535, s. 25 a. Skipzfolckett wid Skipzholman, hafuer bekommett (följande), som Skipz schrifuaren quiterett hafuer. KlädkamRSthm 1596 A, s. 21 b. (Till besättningen räknas) icke skeppsskrivare, proviantförvaltare, uppassare eller annan, som är anställd ombord till passagerarnas tjänst. SFS 1914, s. 1668. Ssgr (förr): skeppsskrivar-, äv. skeppsskrivare-instruktion. instruktion för skeppsskrivare. Sjöregl. 1741, 1: A 2 b (: Skiepps och Munsterskrifware Instructionerne). -räkning. (-are- 1785) (numera föga br.) i pl., om skeppsskrivares räkenskaper; jfr räkning 1 c. SjöreglÖrlFl. 1785, § 511. -uppbörd. konkret, om skeppsskrivares uppbörd. SjöreglÖrlFl. 1785, § 181. —
-SKROV. om fartygs skrov; jfr -kropp. Verelius 227 (1681).
-SKUTA. (†) (mindre) fartyg, skuta. 2 compagnier .. hade i Stockholm fått ordres att stiga på skeppsskutan, som utgå skulle (till Tyskl. 1666). Kurck Lefn. 161 (1705).
-SKYTT. (†)
1) skeppskanon; anträffat bl. i pl.; jfr -järn-skytt. ArkliR 1554, avd. 3. OxBr. 1: 16 (1612).
2) koll.: skeppsartilleri. G1R 15: 38 (1543). HSH 36: 179 (1579).
-SLAKTNING. (†) sjöslag (se d. o. 1). Linc. Aaa 5 a (1640).
-SLIP. (numera föga br.) slip avsedd att draga upp fartyg på, fartygsslip. Lundell (1893). Cannelin (1939).
-SLUP. (numera bl. tillf.) jfr -båt 1. Lind 2: 801 (1749).
-SMED.
1) [efter fvn. skipasmiðr] (arkaiserande, om fornnordiska förh.) skeppsbyggare. Hildebrand Isl. 99 (1867).
2) (numera bl. tillf.) smed i tjänst på fartyg. Hedin Pol 2: 512 (1911; på upptäcktsresandes fartyg).
-SMIDE. smide för tillverkande av tillbehör till fartyg, fartygssmide; äv. konkret, i koll. anv.: gm smide tillverkade tillbehör till fartyg. Hülphers Norrl. 1: 21 (1771). Block och alla slag av Skeppssmide till mycket billiga priser. SvD(A) 1924, nr 112, s. 1 (i annons).
-SMÖR.
1) (†) = -smörja. Verelius 42 (1681).
2) (numera bl. tillf.) jfr -proviant. VaruhusR 1541.
-SMÖRJA. (†) skeppsbeck l. skeppstjära; jfr -smör 1. Serenius Ss 2 b (1734).
-SNABEL. (skepp- c. 1755. skepps- 1889 osv.) [jfr t. schiff(s)schnabel] (numera bl. i skildring av ä. förh., i sht under antiken) = rostrum, sbst.2 3; jfr -galjon, -rostrum, -snadd, -spets 2, -sporre, -spröt. Schultze Ordb. 4640 (c. 1755).
-SNADD. (†) = -snabel. Helsingius Dd 7 b (1587). Schroderus Liv. 793 (1626).
-SNICKARE. (†) = -timmerman. 2SthmTb. 7: 342 (1587). Eurén Kotzebue Orth. 3: 40 (1794; t. orig.: der Schiffstischer).
-SNURRA.
1) om gyroskop med uppgift att minska fartygs rullning, gyrostabilisator. 2NF (1917).
2) (föga br.) gyrokompass. 2NF 26: 140 (1917).
-SOLDAT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) soldat i tjänst på fartyg, marinsoldat; jfr -knekt 2 o. mariner, mariniär, sjö-soldat. Serenius Rrr 1 b (1734).
-SPETS.
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) pik (se pik, sbst.1 II) använd vid sjöstrid; jfr -lans. ArkliR 1564, avd. 22. Alm BlVap. 153 (1932).
2) (†) = -snabel. Schroderus Liv. 794 (1626).
-SPIK. (skepp- 1681c. 1755. skepps- 1546 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) spik använd vid l. avsedd för fartygs byggande l. reparation; jfr -nagel, -vräkling o. skepp-söm. Skråordn. 316 (1546). HT 1950, s. 193.
-SPILLRA. spillra av (förlist) fartyg. Eurén Kotzebue Orth. 3: 37 (1794).
-SPORRE. (numera bl. i skildring av ä. förh., i sht under antiken) = -snabel. Wrangel SvFlBok 29 (1897).
-SPRUTA. (skepp- 1865. skepps- 1796 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) brandspruta på fartyg. Emellan Ackterluckan och Luckan till Proviant-Magazinet Ackter, kommer Monderings- och Ljus-Kistor, samt SkeppsSprutan m. m. Chapman Liniesk. 52 (1796); jfr Hägg TretungFl. 42 (1941).
-SPRÖT l. -SPRÖTE. (†) skeppssnabel; äv. allmännare, om (utbyggnad på) fartygs framstam. Lind (1738). (Sv.) Skepps-spröt, (fr.) l’eperon, la prouë de vaisseau. Möller (1745). (Sv.) Skeppsspröt. (eng.) head of a ship. (fr.) la poulaine, le éperon. Jungberg (1873). Bergman GotlSkildr. 306 (1882: skepps-spröte).
-STAD. (skepp- 17511856. skepps- 1754 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tilläggsplats l. landningsplats (för båtar). VDAkt. 1751, nr 271.
-STAM, förr äv. -STAMN. [fsv. skipa stamn, skipstamn] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om fartygs framstam l. bakstam. Verelius 42 (1681). Reenhielm OTryggw. 183 (1691: Skieps stamnen).
-STAPEL. (skepp- 1847. skepps- 1698 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) stapelbädd. Rosenfeldt Tourville 118 (1698).
-STAPEL-BÄDD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stapelbädd. KrigVAH 1841, s. 4.
-STAT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sammanfattande, om personal tillhörande l. allt som hade att göra med persons l. rikes o. d. flotta. HSH 31: 249 (1663: Skiepz och Ammiralitetz Staten). Den tid Biskop Hans Braske .. satt på sitt Munkeboda, lät han betjena sig af hofmän, kammarjunkare .., skytter, och för hans skeppsstat styrmän, båtsmän. Afzelius Sag. 6: 105 (1851).
-STEGE. (numera bl. tillf.) om lejdare o. d. på fartyg. Linc. (1640; under epibathra).
-STIGA, se A.
-STILLARE. [jfr t. schiffsteller] (†) fisk som hejdar fartygs färd; anträffat bl. om fisken Remora remora Lin. (som suger sig fast vid fartyg o. förr ansågs ha förmåga att hejda färden), vanlig sugfisk l. remora. Linc. (1640; under echeneis).
-STJÄRNA. (†) i sg. best.: polstjärnan (som av gammalt använts ss. ledstjärna för sjöfarande). PErici Musæus 5: 251 b (1582; t. orig.: Schiffstern).
-STORM-LÅDA. (†) sannol. om lavett avsedd för ett slags mindre fartygskanon (”stormstycke”) använd till att beskjuta fiender som under strid lyckats äntra fartyget. Noch skall Johan Jacobsson efter H. K. M. Nådiga vilja, öfver sitt contract, arbeta och förfärdiga .. Rustvagnar .. Skijps Stormlåder. 2VittAH 17: 260 (i handl. fr. 1620).
-STRAFF. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ombord på fartyg utdömt o. verkställt straff. Serenius Q 1 a (1734).
-STUVARE. person (äv. företag) som handhar lossning o. lastning av fartyg. SvT 1852, nr 182, s. 1 (om person). DN 1967, nr 10, s. 20. Ssg: skeppsstuvar-, äv. skeppsstuvare-kontor. jfr kontor 6. AdrKalSthm 1869, s. 242.
-STUVERI1004 l. 0104, l. 3~002. om skeppsstuvares verksamhet; vanl. konkret, om företag som bedriver sådan verksamhet; jfr -stuvning. Östergren (1939). DN 1967, nr 10, s. 20 (om företag). Ssgr: skeppsstuveri-aktiebolag. AdrKalSthm 1899, s. 464. -arbetare. BtSvStat. A 1880, 3: 70. -firma. AdrKalSthm 1907, s. 610.
-STUVNING. (skepp- 18691870. skepps- 1871 osv.) (numera bl. tillf.) abstr.: skeppsstuveri. AdrKalSthm 1869, s. 283.
-STYCKE.
1) (numera föga br.) = -tavla 2. BoupptSthm 11/12 1663.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -kanon. Möller (1745; under berçon).
-STYRE. (numera bl. mera tillf.) roder. Lind (1749; under schiffs-ruder).
-STYRELSE. [jfr fvn. skipstjórn] (†) om förhållandet att ha befäl över fartyg l. handlingen att styra fartyg; jfr -regering, -styrning, -styrsel. Verelius 228 (1681). Schultze Ordb. 5174 (c. 1755).
-STYRMAN~20, äv. ~02. (numera bl. i skildring av ä. förh.) styrman l. befälhavare på fartyg. Sal. Johan Erickssonss, Crononess Skepss-Styresmanss dotter. BoupptSthm 1671, s. 1148. En bondeson Brand .. hade .. förhållit sig väl mot två norske skeppsstyrmän, som gästade hans fader, han hade rest vida omkring i bygden med deras varor och sålt dem väl. Sedan följde han dem till Norge. Hildebrand Isl. 244 (1883).
-STYRNING. (numera bl. tillf.) om handlingen att styra fartyg. Linc. (1640; under gubernatio).
-STYRSEL. [jfr fvn. skipstjórn] (†) = -styrelse. Verelius Herv. 108 (1672: skepzstyrslen, sg. best.).
-STÅND. (†) plats där fartyg ligga, hamn l. landningsplats o. d. Florinus Voc. 188 (1695).
-STÄLLE. (skepp- c. 1755. skepps- 16401764) (†) hamn. Linc. (1640; under navale). Ekblad 235 (1764).
-STÄMMA. (†) = -råd, sbst.2 1. Verelius 228 (1681: Skiepzstemna).
-STÄV. Bååth Saxo 40 (1902).
-SUD. [fsv. skipa sudh] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fartygs reling l. sida; jfr -bord 2. L. Paulinus Gothus Stiernsköld I 3 b (1628).
-SUDD. (†) = -svabb. Lind 1: 496 (1749).
-SVABB, förr äv. -SVAV. (numera bl. mera tillf.) för rengöring av fartyg använd l. avsedd svabb (av upprepat tågvirke); jfr -sudd. 2 st Skipz Swaf, Som af Fÿrbytaren brukas til at reengiöra Hans Kongl. M:z wåningar. HovförtärSthm 1670, s. 43.
-SÅG. (numera bl. tillf.) jfr -yxa. Bergv. 3: 525 (1775).
-SÄNG. (numera bl. tillf.) jfr -bädd 1. Möller (1755; under capite).
-SÄTTNING. (skepp- 18731927. skepps- 1842 osv.) arkeol. stensättning vars grundplan (långsmal o. med spetsiga ändar) erinrar om ett forntida skepp; jfr -form 2 o. skepp, sbst.1 1 e γ. Dybeck Runa 1842, 1: 33. —
-TACKEL. [fsv. skiptakel; jfr mlt. schepestakel] sjöt. jfr -tackling. SkeppsgR 1541.
-TACKLING. sjöt. abstr. o. konkret; förr äv. ss. benämning på undervisningsämne. Reepslagaren .. (är) mächta .. försummeligh i sitt arbethe, hvarigenom Skeppstacklingen icke litedh hindras. HdlNorrlSkeppsbyggnKomp. 8/5 1651. KBrevAmirKoll. 18/8 1761 (ss. benämning på undervisningsämne). JernkA 1868, Bih. s. 16 (konkret).
-TAL. antal fartyg. Gustaf II Adolf 314 (1629).
-TAVLA.
1) (mera tillf.) anslagstavla på fartyg. Melin AmazUrskog. 23 (1929).
2) målning föreställande fartyg; jfr -stycke 1. UrGävleH 455 (1946).
-TEKNIK. teknik i fråga om (byggande av) fartyg. SFS 1940, s. 1501.
-TEKNISK. jfr -teknik. SFS 1965, s. 1983.
-TERM. (fack)term använd i fråga om l. på fartyg, sjöterm. Serenius A 1 a (1734).
-TID. [jfr eng. ship’s time] sjöt. tid som gäller på fartyg i vidsträckt fart, där skeppsuret varje dag inställes så, att det visar 12, då solen passerar meridianen. SohlmanSjölex. (1955).
-TIDNING.
1) (†) i pl., ss. rubrik över tidningsavdelning innehållande underrättelser om fartyg (angivande var de befinna sig, olyckor som drabbat dem o. d.): nyheter om fartyg. AB 1853, nr 1, s. 4. Därs. 1879, nr 4, s. 4.
2) tidning utgiven på fartyg (för dess besättning o. passagerare). SvFlH 3: 501 (1945).
-TILLBEHÖRING. (†) tillbehör till fartyg. Jnuentarium påå Kon(glig) Ma(jestä)ttz Skipz tilbehöringher. SkeppsgR 1546; möjl. icke ssg. —
-TILLRUSTNING. (†) abstr.: skeppsutrustning (se d. o. 1). Möller 1: 44 (1745).
-TIMMER. (i sht om ä. förh.) timmer använt till l. avsett för (trä)fartyg(s skrov). Lagerström PolKannstöp. 4 (1729).
-TIMMERAGE. (†) byggande av träfartyg; äv. övergående i konkret(are) anv., om anläggning för (l. företag som innebär) sådant byggande, skeppsbyggeri (se d. o. 1, 2); jfr -timmer-hantverk, -timmeri, -timring. AOxenstierna 5: 309 (1630). (Adeln i Skåne begär) att .. där några (förbrytare) blifva ved lijfvet perdonerade, att de tå måtte till arvodess och arbete bringas, antingen hooss skipsstimbragien vid Bodekull eller vid artilgerismidierne i Malmoe, Christianstadh eller andre festningar. RARP 9: 390 (1664). Därs. 16: 380 (1697).
-TIMMER-HANTVERK. (†) (hantverk som består i) byggande av träfartyg; jfr -timmerage. 2BorgP 5: 421 (1734: skepztimberhandtwärck).
-TIMMERI. (skepp- 1650. skepps- 1691) (†) byggande av träfartyg; jfr -timmerage. RP 14: 211 (1650). Rålamb 10: Dedik. 2 (1691).
-TIMMERMAN~002, äv. ~200. [jfr mlt. schepestimmerman] timmerman som yrkesmässigt sysslar med byggande l. reparation av fartyg; dels om timmerman vid skeppsvarv o. d., dels om timmerman som medföljer fartyg för att utföra smärre reparationer (o. utöva tillsyn över ankardon o. luckor m. m. på fartyget); jfr -snickare. G1R 8: 66 (1532). Skiepps-Timmermän, som anten äro wid Warfwet och Skeppsbyggeriet, eller fara til Siösz. PH 2: 1263 (1735). Ssgr: skeppstimmermans-arbete. 2BorgP 3: 475 (1726). -mat. (†) på fartyg: skeppstimmermans medhjälpare; jfr mat, sbst.1 Jungberg (1873). -slöjd. (†) = -timmermans-arbete. KrigVAT 1851, s. 198.
-TIMMERPLATS~002, äv. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) plats för byggande av träfartyg, skeppsbyggnadsplats. Nordforss (1805).
-TIMRING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) byggande av träfartyg; äv. övergående i konkret anv., om det som timra(t)s ihop vid sådant byggande; jfr -timmerage. RARP V. 2: 376 (1655). (Certkommittén beslöt) at tilstyrka Hans Maj:t .. at stadfästa Chapmans ritningar til 60-canonsskeppen, sådant som skeppet Vasa är, några fot längre och 2 fot bredare, på det at förbindningarna i skepstimringen må bli ännu starkare. GJEhrensvärd Dagb. 2: 146 (1780).
-TINGANDE. (†) handlingen att träffa avtal om skeppslägenhet. Verelius 64 (1681).
-TJÄLL. (arkaiserande, om ä. förh.) = -tält. Heidenstam Folkung. 1: 210 (1905).
-TJÄNST.
1) tjänstgöring på fartyg; (tjänstgöring som fullgöres till följd av) anställning ss. medlem av fartygs besättning. HT 1896, s. 75 (c. 1650). Hafwe .. ingen mackt som sigh i Skipstienst hafwer städia låtit, at låta hyra sigh åth någon annan, för än then förre Tiensten vphör. Siöl. 1667, Skipm. 4. Vållas skada af någon, som, utan att tillhöra besättningen, på grund af redares eller befälhafvares uppdrag förrättar skeppstjenst eller utför arbete om bord, vare (osv.). BtRiksdP 1891, I. 1: nr 3, s. 4. (Lagen om arbetarskydd tillämpas icke i fråga om) arbete, som utföres af sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst, ehvad arbetet utföres ombord eller icke. SFS 1912, s. 481.
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om handlingen l. skyldigheten att fullgöra rustning (se rustning, sbst.2 4) gm att tillhandahålla o. utrusta fartyg (med tillbehör, förnödenheter o. krigsfolk); särsk. i uttr. göra ngn skeppstjänst, fullgöra sådan skyldighet gentemot ngn; jfr -rustning 2, -utredning. G1R 11: 245 (1537). Then skiipz tijäniste, som i (dvs. frälset i Finl.) oss och Cronon, ther aff landet, göre skullen. Därs. 299. Är thet .. clart för ögonen .. atj (dvs. Erik Fleming), och eder broder .. sagt haffue, dhet same skiipztieniste (som konungen begärt av frälset i Finl.) icke vdij anner ackt eller meningh eskiet war, vtan på thet wij wilde beskatte frelsit vtaff eth stycke peninga. Därs. 380; jfr Schybergson FinlH 1: 243 (1887).
-TJÄRA. (förr) tjära använd l. avsedd för att skydda fartygs trävirke l. tågvirke mot röta; jfr -beck, -smörja. BOlavi 38 b (1578).
-TJÄRARE. (förr) person som yrkesmässigt sysslade med tjärning av fartyg. Schroderus Os. 2: 580 (1635).
-TOMTE. folklor. jfr -rå, sbst.2 FolklEtnSt. 3: 44 (1922).
-TONNAGE. sammanfattande, om det samlade tonnaget hos en viss kategori av fartyg l. hos alla fartyg i ett land o. d. Almqvist VärldH 9: 137 (1934).
-TOPP. (numera bl. tillf.) masttopp. BL 7: 198 (1841).
-TRAPPA. trappa ombord på l. ledande till fartyg; särsk.: fallrepstrappa. Möller 1: 280 (1745).
-TROSS. tross använd på l. avsedd för fartyg. KatalIndUtstSthm 1897, s. 211.
-TRÄ. (†) till mast l. spira på fartyg användbart träd. PH 3: 2361 (1746).
-TUKT. (mera tillf.) jfr -disciplin. Holmström Däck 125 (1927).
-TULL. [jfr t. schiff(s)zoll (i bet. 1)]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (i hamn l. vid passage genom sund uttagen) tull utgående med ett enhetligt (l. schematiskt beräknat) belopp per fartyg; äv.: sjötull (se d. o. 1). Den skepstull, som faller uti Götheborg. RP 12: 335 (1648). SvT 1852, nr 23, s. 3 (i Hamburg). Under (nordiska sjuårs-)krigets senare år följde den stora nyordningen av (öresunds-)tullen .., då den omlades från skeppstull till varutull och som följd därav mer än fördubblades. Andersson SvEur1500Tal 143 (1943).
2) (†) institution för uppbärande av skeppstull (i bet. 1); jfr sjö-tull 2. Gabriel Jöransson Besöckare på Tyska Skiepztullen. BoupptSthm 1676, s. 717 a.
(2) -TUNGA. (skepp- 1932. skepps- 1784 osv.) [jfr t. schiffszunge] boktr. i fråga om vardera av listerna längs skepps långsidor: stycke som vid skeppets öppna sida skjuter utanför bottnen (o. som vid förflyttning av sats till l. från skeppet lägges på det bräde o. d. till l. från vilket satsen skjutes); i fråga om förr använd typ av skepp med dubbla bottnar: inre botten som kunde förskjutas i falsar i skeppets sidor (o. som användes vid förflyttning av sats). Björkegren 665 (1784). (Man) låter .. (sättarlärlingen) med Skeppstungan utskjuta de utbundna Columnerna på Sättbrädet. Täubel Boktr. 1: 88 (1823). TySvOrdb. 2044 (1932).
-TYG. (skepp- 16231655. skepps- 15841750) [fsv. skiptygh (i bet. 1); jfr mlt. schiptǖch, schepestǖch (i bet. 1)] (†)
1) redskap l. tillbehör som användes på fartyg; äv. koll.; jfr -redskap. Masterne och skepztygenn såldes. VinkällRSthm 1584. EkenäsDomb. 1: 195 (1655: skeptÿet; koll.). Rudbeck Atl. 3: 292 (1698). Af växtriket bereder .. (människan) alt, hvad som henne tjenar till mat, drick, kläder, Medicamenter, skepstyg och oräkneligen annat. Biberg Linné Oec. 86 (1750); möjl. till 2.
2) (större) fartyg. Sylvius Curtius 290 (1682).
-TÅG, sbst.1 jfr -tross o. -tågvirke. Linc. (1640; under rudens). Ssg: skeppstågs-virke. (mera tillf.) om (material avsett att användas till) skeppstågvirke. (Ekenberg o.) Landin 748 (1894).
-TÅG, sbst.2 (†) sjötåg. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
-TÅGVIRKE~020. jfr -tross o. -tågs-virke. AHB 119: 24 (1884).
-TÄLT. (förr) tält uppslaget l. avsett att uppslås på fartyg l. i skeppsläger; jfr -tjäll. Man skeppstälten uppslog, i vindfri däld. Ling As. 352 (1833). Om nätterna spände .. (vikingarna) upp skeppstältet .. vid masten. Näsström FornDSv. 1: 69 (1941).
-UMGÄLD~02 l. ~20. sjöfartsavgift; nästan bl. i pl., om olika slag av sjöfartsavgifter; jfr sjöfarts-umgäld. Stiernman Com. 2: 75 (1636; i pl.). Ekelund NAllmH 1: 107 (1833; i sg., om engelska förh. 1628).
-UNDERRÄTTELSE. (†) underrättelse som ankommit med fartyg; anträffat bl. i pl.; jfr skeppar-nyhet. SC 2: 424 (1822).
-UNGE. (†) oeg. l. mer l. mindre bildl., om skeppsbåt. Wallenberg (SVS) 1: 202 (1771; i utförd bild). Dalin (1854; betecknat ss. skämts.).
-UPPFRAKTNING. (†) = -frakt 2. HSH 31: 342 (1662).
-UPPFYLLD~02 l. ~20, p. adj. (skepp- 1956) om farvatten o. d.: uppfylld av fartyg. Ruin SjunknH 135 (1956).
-UR. (skepp- 1896. skepps- 1878 osv.) sjöt. på fartyg använt l. för användning på fartyg avsett (vägg)ur (som reglerar tiden ombord o. på fartyg i vidsträckt fart visar skeppstid). BoupptVäxjö 1878.
-UTREDARE. [jfr mlt. schepesūtrēder] (†) = redare, sbst.1 4; jfr -redare. 2SthmTb. 5: 171 (1576).
-UTREDNING~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) utrustning av fartyg med tillbehör, förnödenheter o. krigsfolk; äv. övergående till att beteckna pålaga l. bevillning innebärande skyldighet att tillhandahålla o. utrusta fartyg (l. i stället erlägga en avgift i pengar); äv. dels konkretare, om enskild omgång l. del av sådan utrustning, dels konkret, om utrustning hörande till l. avsedd för fartyg; jfr -redning 1, -rustning 1, 2, -tjänst 2, -utrustning 1, 2. G1R 7: 438 (1531). Stadthållernne (skola) ware förtenchte, att bestelle vhm Schipzvthredningenn. .. Vijdere, effther till samme Schipzvthredningh will behöffues merhe krigzfolck. Derföhre (osv.). HSH 27: 117, 118 (1565). Hwad skepz Vttredningen widkommer kunne .. (adelsmännen) allenast för denna gången vtleggia af hwar hest till Russtienst 50 dl. RARP 1: 98 (1629). I (kammar-)collegio var sådant tumult och väsende och alltför mycket att göra med skeppsutredningar och krigsrustningar, så att (osv.). Hagström Herdam. 2: 420 (i handl. fr. 1711). Sjöregl. 1741, 1: A 3 a (konkret). Östergren (1939).
-UTRUSTANDE~0200. (numera bl. tillf.) abstr.: skeppsutrustning (se d. o. 1). König LärdÖfn. 5: 179 (1747).
-UTRUSTNING~020.
1) utrustning av fartyg med tillbehör o. förnödenheter; äv. konkretare, om enskild omgång l. del av sådan utrustning; jfr -redning 1, -rustning 1, -tillrustning, -utredning, -utrustande. Vtgifftenn Till Skipzwtrustningen Först Till (skeppet) Troillus. ArkliR 1564, avd. 20; jfr 2. Stiernman Com. 1: 945 (1626). (Tsar Peter) var fullt sysselsatt .. med fortsatta skeppsutrustningar i Voronesch. Hjärne K12 60 (1902).
2) utrustning hörande till l. avsedd för fartyg. Österling i 3SAH LVII. 2: 101 (1946).
3) (†) om förh. i det forntida Norge: skeppsreda (se d. o. 2). (Håkon Adalstensfostre) sönder delte hela Lands Bygden, och skifte then uti Skeps utrustningar. Peringskiöld Hkr. 1: 149 (1697; fvn. orig.: scipreiþor).
-UTSKJUTNING~020. (föga br.) sjösättning. Västerb. 1924, s. 147 (om förh. i Umeå c. 1875).
-VAKT. (skepp- 1641. skepps- 1852 osv.)
1) (†) i hamnstad: organisation för övervakande av fartyg. RP 8: 676 (1641; i Stralsund).
2) (numera bl. tillf.) om var o. en av de turvis tjänstgörande vaktstyrkor vari besättningen på ett fartyg är indelad l. om sådan vaktstyrkas tjänstgöring(stid). (Sv.) Skeppsvakt, (fr.) quart. Schulthess (1885).
3) (numera bl. tillf.) vaktman på fartyg, medlem av den del av besättningen på ett fartyg som för tillfället har vakt. SvT 1852, nr 22, s. 3. (Sv.) Skeppsvakt (fr.) homme du quart. Hammar (1936).
-VANA. sjövana. Hägg Örl. 16 (1943).
-VANT. (numera bl. mera tillf.) vant på fartyg. Wikforss 2: 497 (1804).
-VARV, förr äv. -VÄRV. varv där fartyg byggas l. repareras l. utrustas l. förvaras; jfr -byggeri 2, -byggning, -verk 2. Siöart. 1685, s. 174 (: Skepzwärfwet). jfr amiralitets-, krono-skeppsvarv. Ssgr: skeppsvarvs-fluga. entomol. 1) den till familjen Lymexyliidæ hörande skalbaggen Lymexylon navale Lin., vars larver göra gångar i ek (o. förr vållade stor skada på ekvirke vid skeppsvarv); jfr -varvs-mask 2. Linné Vg. 153 (1747). 2) i utvidgad anv. a) om släktet Lymexylon Fabr. Thomson Insect. 29 (1862). b) i uttr. bredhalsad skeppsvarvsfluga, den till familjen Lymexyliidæ hörande skalbaggen Hylecoetus dermestoides Lin., bredhalsad varvsfluga. 4Brehm 13: 328 (1930). c) (mera tillf.) i pl., om familjen Lymexyliidæ, varvsflugor. SvUppslB 30: 1292 (1937). -mask. (†) 1) larv av skeppsvarvsfluga (se d. o. 1). Linné Vg. 152 (1747). 2) = -varvs-fluga 1. Fischerström 4: 220 (1792). -plats. plats för skeppsvarv. 2BorgP 3: 618 (1727: skeppzwärfsplattzen). -ägare. PH 5: 3481 (1752: Skeppswärfs-ägare).
(1, 4) -VATTEN. särsk. tekn. till 4: utpressat vatten som uppsamlas av skepp i pappersmaskins registerparti, registervatten. TNCPubl. 29: 51 (1958). Ssg: skeppsvatten-låda. tekn. bredvid l. nedanför pappersmaskin anbringad behållare för uppsamling av skeppsvatten. TNCPubl. 29: 54 (1958).
-VATTEN-FAT. (förr) tunna använd l. avsedd för förvaring av (dricks)vatten på fartyg. GT 1788, nr 14, s. 4.
-VERK. (†)
1) manöver (se d. o. 2) med fartyg, skeppsmanöver. Rosenfeldt Tourville 35 (1698).
2) = -varv. TT 1899, Allm. s. 318.
3) skeppsrederirörelse. BL 13: 318 (1847).
-VERKE. (skepp- 1708. skepps- 1526 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh.) = -virke. G1R 3: 183 (1526: skiips werckie).
-VETENSKAP. (†) sjövetenskap. Nordforss (1805: Skeppswettenskap). Meurman (1847: Skeppsvettenskap).
-VIRKE. (i sht om ä. förh.) virke använt till l. avsett för skeppsbygge; särsk. om virke till träfartygs skrov; jfr -verke. G1R 24: 12 (1553). Furuskogar, från hwilka i synnerhet både masteträd och Skepswirke hämtas. Brummer 56 (1789). Ssg: skeppsvirkes-träd. (-virks- 1752) (i sht om ä. förh.) träd lämpligt till skeppsvirke. PH 5: 3240 (1752).
-VIS. (numera bl. tillf.) i uttr. på skeppsvis, på det sätt som brukas på l. i fråga om fartyg. Brunius Metr. 348 (1854).
-VISITATION. (tillf.) tullvisitation på fartyg. Vallgren MatGubb. 20 (1917; om förh. c. 1867).
-VIST. (skepp- 17501835. skepps- 1756 osv.) [fsv. skipvist] hist. sammanskott av matvaror till proviant på ledungsskepp; sedermera benämning på en (in natura l. i pengar) under medeltiden o. början av nya tiden utgående stående skatt erlagd i flera årliga omgångar (äv. om var o. en av dessa omgångar); jfr -kost 2, -skatt, -örtug o. skeppesta. Dalin Hist. 2: 185 (1750). Hvarje hundare eller, i Roden (Roslagen), skeppslag, som uppbådats, skulle (enl. Upplandslagen) utgöra fyra fartyg med manskap; de öfriga utgjorde till tågets underhåll ett sammanskott af matvaror, skeppsvisten. Uppl. 1: 240 (1902). Bestämmelserna (i Upplandslagen o. Västmannalagen) visa, att i bägge landskapen fyra skeppsvister utgått, två i naturaprodukter och två i penningar. HT 1941, s. 208. Anm. Stundom förekommer den från fsv. upptagna formen skipvist. Lagerbring 1Hist. 2: 213 (1773). HT 1913, s. 9. Ssg: skeppsvist-ränta. (†) skeppsvist (ss. skatt). Botin Hem. 2: 95 (1756).
-VRAK. (skepp- c. 15851708. skepps- 1526 osv.) [fsv. skipvrak (i bet. 2)]
1) (†) skeppsbrott; äv. om förhållandet att vrakgods driver på havet. (Fvn.) Skipreka, (lat.) Naufragium vel jactatio bonorum naufragorum, (sv.) Skepzbrott, Skepzwrak. Verelius 228 (1681). Hwem skulle tro, at man medelst en Pendelklåcka och ett Canon-skott, kan i blå mörkret wetta, huru långt ett Skepp är ifrån stranden, och thär igenom undvika oumgängeligit skepwrak och sjönöd? Block MotalaStr. Dedik. 6 (1708).
2) vrak av fartyg; förr äv. om gods l. spillror o. d. som drivit i land från förlist fartyg, strandvrak. Apg. 27: 44 (NT 1526). (Sv.) Skeppswrak .. (t.) die Trümmer eines gescheiterten Schiffs. it. gestrandetes Gut. Dähnert (1784).
-VRÅNG. (†) spant. Forsius Phys. 152 (1611). Jungberg (1873).
-VRÄKANDE. (†) om förhållandet att fartyg (skakas o.) vräkas omkring på havet. Verelius 205 (1681).
-VRÄKLING. (†) ett slags stor skeppsspik. G1R 16: 738 (1544).
-VRÄKT, p. adj. (†) skeppsbruten. Sparrman Resa 1: 115 (1783). Heinrich (1828).
-VÅG, sbst.1 (förr) våg använd l. avsedd att användas vid vägning (av tunga föremål) i samband med lastning på (l. lossning från) fartyg. Sylvander Kalmar II. 2: 418 (1865).
-VÅG, sbst.2 [jfr eng. shipwaves, pl.] (i fackspr.) våg som frambringas i vatten av fartyg l. (allmännare) av ngt som rör sig framåt vid l. under vattenytan; vanl. i pl. Kosmos 1924, s. 162 (allmännare).
-VÄGG. (skepp- 1910. skepps- 1856 osv.)
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, om skeppssida. KrigVAT 1856, s. 46.
2) byggn. till 5: vägg i skepp. Fornv. 1910, s. 187.
-VÄRDE. fartygs värde. Siöl. 1667, Bodm. 3. —
-VÄRDERING, förr äv. -VÄRDERNING. (skepp- 1593. skepps- 1595 osv.) värdering av fartyg. 3SthmTb. 1: 103 (1593: Skipwærderningh).
-VÄRJA. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) vapen avsett för sjöstrid; anträffat bl. i pl.; jfr sjö-värja. G1R 3: 189 (1526). Därs. 254; jfr SvFlH 1: 127 (1942).
-VÄRV, se -varv.
-VÄSEN(DE). (numera föga br.) sammanfattande, om allt som har med (byggande l. utrustande o. d. av) fartyg l. med sjöfart att göra. HdlNorrlSkeppsbyggnKomp. 20/6 1651.
-YRKE. (†) yrke som har med (byggande l. utrustande o. d. av) fartyg l. med sjöfart att göra. AB 1865, nr 31, s. 2.
-YXA. (numera bl. tillf.) yxa använd l. avsedd att användas på (l. vid byggande l. reparation av) fartyg. Bergv. 3: 525 (1775).
-ÅNGBARKASS~002, äv. ~200. (förr) jfr -båt 1. Frykholm Ångm. 281 (1881).
-ÄGARE. Linc. Aaa 5 a (1640).
-ÄMNE. (†) i pl., om rester av skepp. Swedenborg RebNat. 1: 20 (1719).
-ÄRENDE. ärende som har samband med (tjänst på) fartyg; förr äv. i uttr. utom skeppsärende, utanför tjänsten på fartyg. Är någon medh .. smittosam Siukdom beheftat, eller och vthom Skipsärande skadat, niute .. (skeppsbarberaren) en billigh Lön (då han vårdar honom). Siöl. 1667, Skipm. 15. —
-ÄSPING. (förr) äsping använd l. avsedd till skeppsbåt. HH 20: 24 (c. 1580).
-ÖL. [fsv. skips öl, skipöl; jfr d. skibsøl] (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) öl medfört l. avsett att medföras på fartyg ss. dryck för de ombordvarande; jfr -bir, -dricka o. kajute-öl, skeppar-öl. G1R 10: 97 (1535). KvällsP 1969, nr 163, s. 5 (om danska förh.).
-ÖRTUG~02 l. ~20. (om ä. förh. på Åland) i sg. l. pl., ss. benämning på en efter mantal (i pengar) utgående skatt; jfr -vist. G1R 13: 64 (1540: skiipz ortuger, pl.). Almquist CivLokalförv. 2: 367 (1921). Ssg: skeppsörtugs-penningar, pl. (om ä. förh. på Åland) (pengar utgörande) skeppsörtug. HFinlKamF 1: 44 (1543: Skipz ortugz pen(ninge)r).
-ÖVERLOPP. (†) skeppsdäck. Fornv. 1931, s. 119 (1624).
-ÖVERSTE. (†) = -befälhavare. Ehrenadler Tel. 288 (1723; fr. orig.: commandant).
Avledn.: SKEPPA, v., se skeppa, v.1
-SKEPPIG, adj. till 5: som har (så l. så många) skepp; i ssgr, t. ex. fem-, fler-, sju-, tre-, två-skeppig.

 

Spalt S 3773 band 26, 1970

Webbansvarig