Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅL skå4l, sbst.2, r. l. f. (Mat. 20: 22 (NT 1526) osv.), äv. m. (se anm. nedan) ((†) n. Forsius Phys. 369 (1611), Dens. Fosz 523 (1621)); best. -en, äv. -n ((†) -a Lindschöld Vitt. 150 (1670); -an VadstÄTb. 424 (1608), Hasselqvist Thauvonius A 3 b (1684)); pl. -ar (Upp. 16: 1 (NT 1526) osv.) ((†) -er TbLödöse 20 (1587), Linc. D 4 b (1640); -or KryddRSthm 1589, s. 6). Anm. Genus m. anges oberoende av bet. av Möller (1790, 1807) o. Heinrich (1814, 1828); m. enbart i bet. 3 (o. denna bet. närstående anv.) anges av flera lexikografer, t. ex. Nordforss (1805), Meurman (1847); jfr att Rydqvist SSL 2: 63 (1857) anger, att skål är f. men kallskål m.
Ordformer
(skal 15261527. skol 1535. -skåell 1638 (: dryckeskåell). skål (-åå-) 1526 osv. skåll 15261662. skååll 15821639)
Etymologi
[fsv. skal; jfr fd. skal (d. skål), fvn. skál (nor. dial. skål), fsax. scāla (mlt. schāle), fht. scāla (t. schale); i avljudsförh. till SKAL, sbst.1, SKALM, SKILJA m. fl.; pl. -or är sannol. en från pl. -er utgående hypersvecism (jfr VÅG; pl. -or). — Jfr SKÅLA, v.2, SKÅLPUND, SKÅLRIK]
1) mindre, kupigt kärl, uppåt ofta starkt vidgat o. vanligtvis utan handtag o. fot; äv. med inbegrepp av (l. med tanke enbart på) innehållet l. det som ryms i ett sådant kärl; jfr 3 o. BUNKE 5, BÅL, sbst.2 1, SPILKUM, TERRIN. En skål mjölk. OPetri Tb. 102 (1526). 126: Skålar Confect a 10 öre. HovförtärSthm 1624, s. 97. Hwad för kiäril hushållet fordrar, bör .. (dejan) til pricko wara bekant, såsom skedar, skålar, fat, bunkar, såar, kar, diskbunkar med mera. Dahlman Reddej. 14 (1743). De gamle så kallade Funtarne af sten, så store, at hela barnet (vid dopet) kunnat deruti nedlåtas, äro nu bortlagde, och brukas i stället en Skål. Åhstrand Öl. 178 (1768). Skålar, svarfvade af trä, med 10 till 12 cm. diameter, till uppläggning af krut och kulor vid laddningen (av karbiner). EldhandvFältartill. 1887, s. 50. (Kungsholms glasbruks) skålar eller kanske snarare benförsedda fat synas .. endast ha framställts under 1600-talets slut och 1700-talets början. Seitz ÄSvGlas 89 (1936). — jfr BLANDNINGS-, DESSERT-, DOP-, DÖPELSE-, EVAPORER-, FILBUNKS-, FRUKT-, GELÉ-, GLAS-, GRÄDD-, KALL-, KOMPOTT-, KONFEKT-, KOPPAR-, KRISTALL-, KUL-, MASUR-, MJÖLK-, PLATINA-, PORSLINS-, PUNSCH-, RIV-, ROND-, SALLADS-, SILVER-, SNÄCK-, SOCKER-, SOPP-, STEN-, STOP-, SÅS-, TENN-, TRÄ-, VATTEN-SKÅL m. fl. — särsk.
a) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om dryckeskärl; jfr e, 3. VarRerV 26 (1538). Tin naffle är såsom een rund skåål, then aldrigh dryck fattas. HögaV 7: 2 (Bib. 1541). När .. (Nils o. Gustav) kåmme till bordz gaf prästenn huar sitt wälkåmme (dvs. dryckeskärl), menn Nils fich det största, nämbligh een skåål såm gich widh 2 1/2 stop vthj. 3SthmTb. 6: 291 (1608). En skååll är ett Dryckekäril med en wijdhan brädd. Schroderus Comenius 563 (1639). Sedan hon smakat .. med yttersta läppen, / Gaf hon med muntrande ord åt Bitias skålen. Adlerbeth Æn. 26 (1804). SvKulturb. 5—6: 9 (1930). — jfr DRYCKES-, SNIBB-, SUP-SKÅL. — särsk. (†) bildl., med tanke på dryckeskärl som innehåller ngt bittert, i uttr. som betecknar att ngn utstår lidande l. att ngn låter ngn känna på lidanden l. svårigheter o. d.; jfr 3 g o. BÄGARE 1 a α, KALK, sbst.1 I b β α‘. Kunnen j dricka the skålena som iach skal dricka? Mat. 20: 22 (NT 1526; Bib. 1917: den kalk). Gudh .. (har) låtit henne smaka Kors och Bedröffuelsens Skål. Rudbeckius AOxenstierna D 3 a (1618). (I slaget vid Gadebusch träffade) jag med min Bataillon .. (samman med) 2. (danska) Batailloner .. desse skänckte uti dryga skålar, och sköto ned för mig de bästa officerare. Leijonhufvud ItenResCampagn. 32 (c. 1740); jfr: Till gardets hjälp (vid Gadebusch) frambröto danska regementen ur andra linien och skänkte i åt svenskarne ur dryga skålar. Snoilsky i 3SAH 14: 38 (1899).
b) till våg hörande mindre, kupigt kärl i vilket vikt(er) l. det som skall vägas placeras; äv. i utvidgad anv., om annorlunda utformat till våg hörande underlag för vikt(er) l. det som skall vägas; numera i sht ss. senare led i ssgn VÅG-SKÅL (l. elliptiskt för d. o.); i pl. förr äv. övergående i bet.: balansvåg (med vågskålar). VarRerV 48 (1538). Wicht .. szampt Medh skålarnne. VinkällRSthm 1566, s. 17 a. Man kan ey alt medh skålar wegha. SvOrds. B 6 a (1604). Hwad wichten wedkommer, må fuller landzmannen til sin rättelse .. hafwa sin biszmar i huset.. . Men i städerne och marcknadzplatzerne .. bruke föreskreffne justerade och gillade skåler. Schmedeman Just. 233 (1638). 2NF 32: 1259 (1921; äv. i utvidgad anv.). — jfr INSATS-, PYNDAR-, VIKT-SKÅL.
c) (numera bl. tillf.) i uttr. tömma fat och skålar, sluka maten, äta ”rent”. Nordforss (1805). Meurman (1847).
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skål (äv. i utvidgad anv.: tallrik o. d.) använd för insamlande av pengar o. d. (t. ex. till brudparet vid bröllop l. till spelman vid dans); särsk. i uttr. lägga (l. ge) i l. gå med skålen, lämna bidrag till insamling resp. gå o. samla in bidrag (till brudpar l. spelman o. d.). Den Owana .. (dvs. att bruden samlar in gåvor av bröllopsgästerna bör) bortläggias. Doch må fattigt folck tillåtit wara, een Skåhl låta på Bordet framsättias, ther utinnan dhem förähres, så myckit hwar och en af godtyckio behagar. Schmedeman Just. 405 (1664). Afzelius Sag. 6: 228 (1851: gå med skålen). Hederligen har brudens fader gifwit i skålen: se denna silfwerbägare! Därs. 229. ”Hederligt i skålen!” — sa’ spelman, fick en palt. Schultz Ordstäf 16 (c. 1865). Vid ”barsölsbordet” skulle man .. ”lägga i skålen”, d. v. s. en tallrik skickades omkring för att gästerna skulle ge en slant till barnet. SvKulturb. 11—12: 96 (1932). — jfr BRUDSKÅL. — särsk. i uttr. tala för skålen (jfr 3 e β, 5), hålla tal o. därvid uppmana till att delta i insamling (till brudpar o. d.). (Efter bröllopsmåltiden sätter man fram ett fat) för Brudgofworna .. hwarefter et kort tal af Prästen hålles, om det nya Hjonelagets nödwändigheter wid Hushållssättningen, hwilket kallas tala för Skålen. Åhstrand Öl. 176 (1768).
e) (i fackspr.) i inskränktare anv., om den kupiga del av ett med fot l. handtag o. d. försett kärl som är avsedd att inrymma ngt, kuppa; särsk. motsv. a, i fråga om dryckeskärl. (Nattvards-) Kalken består af foten, skaftet med knappen och skålen. Hildebrand KyrklK 106 (1875). Kantarus .. (dvs.) Namn på ett antikt dryckeskärl .. med vid mynning, nedåt afsmalnande skål, på särskild fot och med vertikalt fästa grepar. NF 8: 206 (1884). SvYrkeslex. 2: 163 (1969).
f) i mer l. mindre bildl. anv. Siw gyllene skålar, fulla medh Gudz wredhe. Upp. 15: 7 (Bib. 1541; NT 1526: gulskålar). Djupt ner ligger (sjön) Langvand i sin skål av höga fjällväggar. Molin SSkr. 406 (1895). Eng PoetRos. 18 (1923). — särsk. (i sht i vitter l. högre stil) i sådana uttr. som utgjuta ngns vredes skålar på ngt, betecknande att ngn låter ngns vrede drabba ngt, utgjuta sin vredes skålar, äv. skål, låta sin vrede komma till uttryck, (ut)gjuta l. (ut)tömma l. (ut)ösa sin vredes (l. vredens) skålar över ngn l. ngt, låta sin vrede (resp. vreden) drabba ngn l. ngt. Går och vthgiwten the siw gudz wredhes skålar på iordhena. Upp. 16: 1 (NT 1526; Bib. 1917: vredesskålar). Om Gudh skall blifwa blidkat och sin wredes skåål icke all utgiuta, så moste man af it bootferdigt och ångerfult hierta .. bidia om förskoning. KOF II. 1: 218 (1659). Likasom domens englar hade uttömt alla vredens skålar öfver denna olyckliga tid. Topelius Fält. 3: 156 (1858). Johannes Schefferus .. utgöt med onödig bitterhet sin vredes skålar i ett bref till en god vän. Annerstedt Rudbeck Bref XCIV (1899). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 131 (1947: göt). (Boktryckaren) sprang .. fram och tillbaka på golvet, medan han utgjöt sin vredes skålar över den sättarinna, som ansågs vara skulden till (tryckfelet). Typografminn. 149 (1952). DN(A) 1964, nr 347, s. 2 (: öste).
2) (förr) mått för spannmål o. d. betecknande en sjättedels fjärding (se d. o. 3). Falkman Mått. 1: 296 (cit. fr. 1551). Jansson (1950).
3) i pregnant l. utvidgad anv. av 1 a, om (klunk ur l. innehållet i) dryckeskärl innehållande vin l. liknande dryck, i uttr. som syfta på att man (vid festlig samvaro) dricker till ngns heder l. för ngns hälsa l. välgång o. dyl. l. för ngts (lyckliga) fullbordan o. dyl. l. för att fira ngt l. bekräfta ett löfte l. en överenskommelse o. i anv. som ansluta sig härtill; förr äv. i uttr. Backi skålar, om vin o. d. Lindschöld Vitt. 150 (1670). Ther blifwer mången een så yyr af Bacchi Skålar, / At han som Kattan rjfz, och såsom Biörnen wrålar. Spegel GW 39 (1685). Wid eden drucko the / En kryddad skål, som mod och lycka skulle gie. Kolmodin QvSp. 1: 243 (1732). Brännvinet .. (var) dyrt ..; till och med i bättre hus druckos skålar i öl, åtföljda af sentenser. Palmblad Norige 259 (1846). (År 1845) sammanträffade danska, norska och svenska studenter den 22 juni till en stor fest i Lundagård, där många skålar druckos. Kulturen 1945, s. 44. — jfr AVSKEDS-, BRORS-, DU-, FALL-, HUSBONDE-, KUSIN-, KÖP-, SUP-, SYSTER-, TACKSAMHETS-, VÄLGÅNGS-, VÄLKOMST-, ÅMINNELSE-SKÅL m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som dricka l. tömma (förr äv. supa) ngns skål l. en skål för (förr äv. åt) ngn, dricka l. tömma en skål för ngt, äv. ngts skål. Dricka en skål för (förr äv. ) ngns välgång. Szamma dagh giorde Anders Olsson aff Geffla lagh .. th(et) han aldriigh aff någen godh wilie haffu(er) druckit kongens i Danmarkz skåll. 2SthmTb. 3: 322 (1566). (Överste Sinclair) drack konungens och en lycklig victories skål. Kurck Lefn. 94 (1705). Dalin Vitt. 4: 291 (c. 1743: Åt wåra .. Makar). Knöppel Legrand Vän 16 (1743: supa Er skål). (Sokrates) förbannar intet sina fiender, men dricker ur den sidsta bägaren en skål på deras wälgång. Hoffmann Förnöjs. 13 (1752). Om efterm(iddagen) woro alla hos Lundbergs och drucko skålar för Sydow. AnderssonBrevväxl. 1: 154 (1832). Kom, granne, kom .. / Och töm med mig en skål för gamle kungen! Böttiger 1: 11 (1856). Dricka damernas skål. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som dricka alla vackra flickors skål. Nu wälann, wij sammanträdom, / Uti Floræ Rosengåhl, / .. Alla wackra Flickors Skål, / Will wij där i affton dricka. Columbus BiblW L 1 b (1676). Weste FörslSAOB (c. 1815).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. dricka ngn till med dens l. dens skål, förr äv. dricka till ngn dens l. dens skål, dricka ngn till o. därvid skåla för den l. den; se äv. DRICKA TILL. Håkan Andersson (hade) begynt beröma bårghmestaren Dn. Nicolaum Litzen; M. Axelius (hade) druckit till honom bårgmestarens skåål. ConsAcAboP 1: 351 (1648). I sköldbonad sal, helt blank af sitt stål, / Hon drack honom till med Rolf Krakes skål. Atterbom SDikt. 2: 34 (1811, 1838).
b) i uttr. mellan (ngn gg äv. bak) skål och vägg, ss. beteckning för att sitta i festligt lag mellan en vägg o. ett längs denna stående (lång)bord med dryckeskärl; numera nästan bl. allmännare, ss. beteckning för sluten (festlig l. förtrolig) samvaro vid dryckeslag o. d. (i sht förr äv. i uttr. sätta ngn mellan skål och vägg, traktera l. undfägna ngn i slutet sällskap); i sht förr äv. dels ss. beteckning för vistelse hemma l. inomhus (i sådana uttr. som hålla sig mellan skål och vägg, hålla sig hemma l. inomhus), dels ss. beteckning för trängt läge (i sådana uttr. som ställa ngn mellan skål och vägg, ställa ngn mot väggen); jfr c. Hr Larss (som ville bli pastor hade) satt bönderna emellan skåll och wäg och där mz dragit böndernass hierta till sigh. ConsEcclAboP 40 (1657). Jofur tummade på åskan, / Sorgfri mellan skål och vägg; / Drack med ifver och i bråskan / Spilde nectar i sit skägg. Lenngren (SVS) 2: 198 (1797). Otto Rud .. angrep .. drickestufwan (på Olsborgs slott), der allt slottsfolket, sittande mellan skål och wägg, blef antingen fånget eller nedhugget. Fryxell Ber. 2: 219 (1826). Advokater som processa dugtigt / Men äro wänner mellan skål och wägg. Hagberg Shaksp. 7: 151 (1849). Ett häftigt rheumatiskt lidande, som .. nödgade mig att hålla mig mellan, ej allenast skål och vägg, utan ock lakan. UrKorrCronholm 171 (1867). Vi samlats åter hit bak skål och vägg ..; / i glädjebålen, bräddad i vår kanna, / bekymrens malört blandar ej sin drägg. Flensburg Sång. 167 (1915). Man hade uppvaktat borgarrådet Oscar Larsson och .. ställt honom mellan skål och vägg med verkligt strategisk skicklighet. SvD(A) 1933, nr 58, s. 9.
c) [jfr b] (numera föga br.) i uttr. inom skål och vägg, hemma l. inomhus, utom skål och vägg, hemifrån l. utomhus. Som maktpåliggande ting .. drefwo mig utom skål och wägg, klef jag så en dag ombord på ångaren ”Wadstena”. LAAhlgren i SmålAlleh. 1883, nr 17, s. 3. Hur du hade det inom skål och vägg visste jag inte mycket om. Heidenstam Folkung. 1: 57 (1905).
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. som syfta på seden att låta dryckeskärl gå från den ene till den andre i ett sällskap vid drickande till ngns heder osv.; i sådana uttr. som skålarna gå omkring l. dens l. dens skål går (omkring) förr äv. med förbleknad bet. (övergående i e), ss. beteckning för att alla i ett sällskap dricka till heder för den ene l. den andre resp. till dens l. dens heder o. d. Då Gästerne (vid dopet) hafwa .. omdruckit Lyckönskans skålar, går (osv.). Barckhusen Cotossichin 21 (1669). Gambla seeder, dhe ändras i all ting, / Men alla vackra pijgors skåål går ännu omkring. Lindschöld Vitt. 150 (1670). (Sv.) Skålarna gingo omkring, (t.) die Gesundheiten giengen herum. Lind (1749). Vid drickandet af denna minnes-skål (dvs. skålen till Guds ära vid gästabud i Värend) gick hornet, kannan eller skålarne rundt omkring bordet. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 167 (1863). (Sv.) N:s skål går: (fr.) c’est la santé de N. qui court. Schulthess (1885).
e) abstraktare, om handlingen att dricka (l. att föreslå att man skall dricka) till ngns heder osv. Föreslå l. utbringa, förr äv. yrka en skål l. skålar. Besvara l. svara på ngns skål. När nu her Jonn .. hade suttit enn stund (på ett kalas nyårsafton), tå begynade han Herrans åminnelse i högdenn med en skåll och terhos tackade Gud alzmechtigh för ett gått gammaltt åhr. VadstÄTb. 424 (1608). Om man vthi omdrickande förgiäther en godh påbegynt skåål, måste man offta til straff och wijte, dricka twå gånger. Grubb 234 (1665). Brobergen 27 (1692, 1708: I .. Skålar yrken). Kärlek och Bacchus helgas min skål. Bellman (BellmS) 2: 21 (c. 1765, 1791). Bellmans minne kan icke torka ut. Det går med skålar till skålar genom alla tider. Schröderheim (1795) i 3SAH LII. 2: 607. Den skål jag har att utbringa vid 1899 års Nordiska fest gäller Norden själf. Weibull LundLundag. 276 (1899). Skålarna blev legio (på recentiorsfesten). Siwertz Ung 153 (1949). — särsk.
α) i uttr. göra rätt för skålen, se RÄTT, sbst.2 7 a β β‘; förr äv. dels i uttr. göra rätt skålen, se RÄTT, sbst.2 7 b β, dels i uttr. göra ngn rätt (viss) skål, ss. beteckning för att man, när ngn druckit en till, besvarar denna artighet gm att själv dricka. Gör mig nu rett thenne här skåål. Holof. 49 (c. 1580).
β) (†) i uttr. tala för skålen (jfr 1 d slutet, 5), hålla skåltal l. utbringa (en) skål; rimma för skålen, skriva skålrim. Möller (1807). Tegnér Brev 2: 306 (1823: rimma). Holmberg Nordb. 247 (1852).
f) i interjektionell anv., ss. uppmaning att dricka; äv. i uttr. (en) skål för den l. den l. det l. det!, i sht förr äv. dens l. dens l. dets l. dets skål!, låt oss dricka för den l. den resp. det l. det!; jfr GUTÅR 1. Gått åhr, Hallandh och Skånes skåål. Messenius Blanck. 61 (1614). Skål Anders Wingmark, välkommen Bror, / Och gutår Otto Olssons mor. Bellman (BellmS) 1: 30 (c. 1770, 1790). Klang, flaskan skiner, / Hurra Cousiner! / Klang! — vackra flickors skål! Därs. 4: 160 (1771). Lycklig resas skål! Envallsson OförtMöt. 53 (1786). Aflecht, han som främst i striden / Slöt vid Revolax sin bana, / Talte muntert: ”skål för Klingspor! / Bröder, han har ändrat vana”. Runeberg 2: 106 (1848). Skål för din framtid, gosse! Östergren (1940). jfr: Skål och gutår .. driver mången från hus och går .. (dvs.) dryckenskap gör mången utfattig. Holm Ordspr. 295 (1964). jfr (†; oeg., i fråga om att önska ngn ofärd): (En av studenterna sade:) Schützens skåhl: Hade iag Schützen här ute, iag skulle huggan i stycker sönder. Annerstedt UUH Bih. 2: 359 (i handl. fr. 1690). — särsk.
α) i uttr. skål på dig l. er!, låt oss dricka (med varandra)!; i sht förr äv. i uttr. skål på det l. det! (jfr β), låt oss dricka för det l. det! Sergeanten tog sitt glas körsbärsvin i hand och sade: ”Skål på resan!” Almqvist Går an 34 (1839). Skål på dig, Folke! Gustaf-Janson ÖvOnd. 66 (1957).
β) (vard.) i uttr. skål på hälften!, låt oss dricka hälften var!, skål på halvan!, se I 52 ö; i sht förr äv. i uttr. skål på en hel!, låt oss dricka en hel l. stor sup! Blanche Bild. 4: 38 (1865: Skål på en hel). ”Skål på hälften!” — sa’ pigan, drack ur mjölken för kalfven. Schultz Ordstäf 34 (c. 1865).
γ) (†) i uttr. skål opp!, skål på dig l. er! (se α). Bergroth FinlSv. 296 (1917).
g) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Wij ärom här alle dödelige och födde til döden, och haffuom allesamman druckit thetta lijff kööpet (eller thenna skåålena hwar androm til) wij mostom alle döö. PJGothus Savonarola SyndSp. B 8 a (1593); jfr LIDKÖP. Herr Ludvig. Wälkommen min Måg. Sterling. Den må tacka för skåhlen, som hon angår. Jag kan säga Ehr, at jag hwarcken är, eller täncker bli Ehr Måg. Missförståndet 78 (1740). Vi vattnade i Nevans bad vår frustande häst, / .. Han drack utur Donau kejsarens skål. Topelius Ljung 132 (1872, 1889). — särsk. [jfr a] (†) i uttr. äta ngns skål (i ngt), äta (ngt) till ngns heder, äta (ngt) o. därvid tänka på ngn, meta ngns skål, meta till ngns heder, meta o. därvid tänka på ngn, skjuta ngns skål på ngt, se SKJUTA, v.1 I 2 k γ. Iag beer mijket flitigt att sÿstrarna wille äta min skåll i en stor skål med bär och miölk. Ekeblad Bref 2: 140 (1659; rättat efter hskr.). Därs. 193 (1660: meeta; rättat efter hskr.). Calle och jag .. hafva många gånger ätit din och din söta Lindahls skål. MoB 2: 128 (1796). Bremer Brev 2: 180 (1842).
4) i vissa utvidgade anv. av 1 o. 3 (jfr 1 b, d).
a) [jfr 1] om (del av) organ l. föremål l. anordning l. naturformation l. dyl. som till formen liknar l. påminner om en skål (i bet. 1). En hwijt Fontein med Tree pelare, millan hwar pelare en Skåhl. Karlson EBraheHem 227 (i handl. fr. 1668; i förteckning över föremål av silver). På de oliksidige (musselskalen) kallas understundom det kullriga skalet Skål, Fornix, och det platta Lock, Operculum. Retzius Djurr. 217 (1772). Än fjäriln ej af Västans fläckt / Till blommans gyldne skålar fördes. Lidner (SVS) 1: 191 (1780). Skålar (s. k. duvor) att användas som mål vid skjutövningar. VaruhbTulltaxa 1: 370 (1931). jfr SPILL-, SUG-SKÅL m. fl. särsk.
α) om huvudskål l. skalle; numera företrädesvis ss. senare led i ssgrna HJÄRN- o. HUVUD-SKÅL. Ett sår hafwer han i hufwudet, men skålen skadar intet, det han är huggen i fingrarna, det är wärst. ConsAcAboP 2: 407 (1662). De skålar, / som under håret sutto, / han fattade i silfver. Afzelius SæmE 129 (1818). Bröstkorgarna knastra under fötterna som torra såll .. (på avrättningsplatsen) och fingrar och tomma skålar ligga kringströdda. Heidenstam Folkung. 2: 334 (1907). jfr HÅR-SKÅL.
β) bot. om en av (oftast hårda) högblad bildad skålformig växtdel som omsluter frukt hos vissa växter (t. ex. ek, bok, hassel), fruktskål (numera i sht ss. senare led i ssgrna EKOLLON-, FRUKT- o. SVEPE-SKÅL); äv. dels om skålformig fruktkropp l. sporfrukt, apothecium (ofta ss. förled i ssgr), dels om en på blad med parasiterande rostsvamp uppträdande skålformig bildning innehållande sporer, aecidium (i sht ss. förled i ssgn SKÅL-ROST); jfr ϑ o. SKUTELL 1. Chalyx, kalken eller skålen, som sitter ikring ollonet, är ganska nyttig för Garfwerierne. Trozelius Rosensten 9 (1752). (Berglavarnas) Frörednings delar äro olika: somlige hafva små sköldar, (Peltæ): andre hafva Skålar, (Scutellæ). VetAH 1794, s. 4. Skålarna (på berberisbuskens blad vid angrepp av svartrost) innesluta i sig ett mycket stort antal skålrostsporer (aecidiesporer). Eriksson Sädesrost 8 (1896). Hos .. (vissa hattmurklor) äro fruktkropparna till anlaget skålformiga, men skålen kränges snart ut och in. Ursing SvVäxt. Krypt. 312 (1949).
γ) geol. i veckat lager: nedåtböjt (skålliknande) parti, synklinal, tråg; motsatt: sadel. Svenonius Stenr. 204 (1888). Ramsay GeolGr. 46 (1909). jfr SYNKLINAL-SKÅL.
δ) zool. om skålliknande del av fågelbo. I (buskskvätte-)boet kunde man urskilja en yttre och en inre skål. Rosenius SvFågl. 1: 28 (1913). Med hänsyn till materialet och dess gruppering kan (ringtrast-)boet indelas i 1) skålen, 2) relingen och 3) bädden. Därs. 41.
ε) tekn. mot axel l. axeltapp vilande skålformig del av lager; i sht ss. senare led i ssgn LAGER-SKÅL. LB 4: 48 (1903).
ζ) [efter motsv. anv. av lat. crater] (†) i sg. best., ss. namn på en stjärnbild på södra hemisfären: Bägaren. (Stjärnbilden) Skålen. Rålamb 4: 7 (1690). Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795).
η) (i sht i fackspr.) om skålformig fördjupning l. urtagning; äv. om ränna med rundade kanter, skålning (se SKÅLA, v.2 1). Björkegren 1050 (1784). Ändarna (på vissa öppna armringar från bronsåldern) bilda runda, mot hvarandra vända skålar. 2VittAH 30: 67 (1885). NordIdrL 1900, s. 110. jfr LED-SKÅL.
ϑ) [jfr β] ss. senare led i ssgr betecknande svampar med skålformad fruktkropp; jfr RAGG-, ROT-SKÅL m. fl.
b) [jfr 3] (numera bl. i skildring av ä. förh.) tal l. poetiskt alster avsett att framföras vid drickandet av en skål (i bet. 3), skåltal, skålstycke. AOxenstierna 5: 146 (1630). Sjung Bror Wingmark, min Patron! / Ach sjung en skål som är lustig at höra. Bellman (BellmS) 1: 173 (c. 1773, 1790). Till en skål skall jag väl rimslut finna, / Och jag kan sjelf vid bordet sjunga den. Franzén Skald. 5: 107 (c. 1800, 1836). Olle höll skålar för qvinnan, för våren, för solen, för universum. Strindberg RödaR 149 (1879). NAfzelius (1965) hos Bellman AllehDikt. 13. särsk. i uttr. Gustavs skål, ss. namn på en av C. M. Bellman författad skålvisa med dessa inledningsord; äv. i utvidgad anv., om en till denna visas melodi dansad folkdans. (Då) konungen .. passerat, började vi alla med en mund Gustafs skål, så att han höllt med suiten och hörde hela första versen. Tersmeden Mem. 5: 87 (1772). Gustafs skål(.) Musik: 1—8, 9—16. Utgångsställning: Fyra par i fyrkant, första omgång till höger och vänster. Folkdans. 37 (1923).
5) [jfr 1 d slutet, 3 (e β)] (vard., numera mindre br.) i uttr. tala l. prata för skålen (ngn gg äv. skålarna), förr äv. tala och svara för skålen, tala mångordigt l. vältaligt (o. därvid berömma ngn l. ngt), vara talför, särsk. dels: tala mångordigt l. vältaligt o. därvid berömma sig själv l. sina varor o. d., dels: tala för sin sak; äv. i uttr. tala för sin skål, tala för sin sak. Ekeblad Bref 2: 243 (1661: tahla för skålarna; rättat efter hskr.). (Fvn.) Mælis-madur .. (Sv.) Den som kan tala för Skålen, (Lat.) Sermone promptus. Verelius 166 (1681). Modée FruR 31 (1738: tala och swara för skålen). Förmåga att .. spela kort med virtuositet, prata för skålen, reda sig fiffigt i en examen .. är en .. karakteristik på sådana subjekter om hwilka man .. sade: ”den pojken är ett godt hufwud.” SKN 1845, s. 82. Högberg Baggböl. 1: 220 (1911: talar för sin skål). Prata för skålen som ”skålknallarna” då de bjödo ut sina träskålar. Östergren (1940).
Ssgr (Anm. Vissa till 4 a η hänförda ssgr, t. ex. -borr, -slipa, kunna äv. hänföras till skåla, v.2): A: (4 a) SKÅL-ANEMOMETER. (mera tillf.) skålkorsanemometer. Carell o. Edelstam 23 (1931).
(1 e) -ANFÅNGARE~0200. tekn. vid tillverkning av glas med fot: person som yrkesmässigt anfångar glasmassa till glasets skål. Kaijser o. Fogelberg SvSmåglas. 118 (1922).
(1, 4 a) -ANKARE. sjöt. (i sht för förankring av fyrskepp, bojar o. d. använt) ankare bestående av en skålformad del av järn l. stål o. en i denna dels mitt fäst ankarlägg. KrigVAH 1860, s. 43.
(4 a) -BAN. tekn. i fråga om hammare o. d.: skålformad ban (se bana, sbst.1 6 b). Bergman Hofbesl. 65 (1905: skålbanan, sg. best.).
(1) -BAROMETER. (förr) cisternbarometer. Mebius o. Lindskog 150 (1887; fr. orig.: Baromètre à cuvette).
(1) -BILD. (†) svampsläktet Peziza Dill. (skålsvampar), vars arter ha skålformig fruktkropp (jfr skål, sbst.2 4 a β). Liljeblad Fl. 666 (1816). Schulthess (1885).
(4 a β) -BLOMSTRIG. (numera knappast br.) om växt: som har fruktskålar; i pl. förr äv. i substantivisk anv., om familjen Cupuliferæ (numera uppdelad i familjen Fagaceæ, bokväxter, m. fl. familjer). Areschoug LVäxt. 149 (1875; i pl.). FinSvStorordb. 212 (1968).
(1 e) -BLÅSARE. (numera föga br.) om glasblåsare som blåser upp skålen till ett glas. Key-Åberg GlasindSv. 22 (1899).
(4 a η) -BORR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) borr för uppborrning av skålformig försänkning, försänkningsborr. JernkA 1833, s. 656.
(1) -BRÖD. (i sht förr) jfr -kaka. Warg 682 (1755).
(4 a) -BÄLTE. (förr) bälte försett med skålformig(a) prydnad(er). BtSödKultH 12: 32 (1594).
(1, 4 a γ) -DAL. (numera bl. mera tillf.) skålformig dal. Af vulkanisk kraft ett tuffstenslager / Blifvit uppbräckt, formadt till en skåldal. Kræmer Sydfr. 20 (1853).
(3) -DIKT. (i sht förr) jfr dikt, sbst.1 3 a, o. -stycke. Fatab. 1958, s. 37.
(3) -DRICKANDE, n. (skål- 1642 osv. skåls- 1744) RP 9: 258 (1642).
(3) -DRICKNING. Botin Utk. 656 (1764).
(4 a η) -EGG. tekn. egg som i tvärsnitt är krökt, skålad egg. Fatab. 1935, s. 182.
(4 a η) -FAS. tekn. konkav fas (se fas, sbst.2) vars tvärsnitt bildar en krokig l. bruten linje; motsatt dels: rätfas, dels: konvex fas, bukfas. NomenklSvetsningstekn. 14 (1934).
(4 a η) -FASA. [jfr -fas] tekn. jfr fasa, v.1 NomenklSvetsningstekn. 17 (1934).
(1) -FORM.
1) form (se d. o. I 1) som liknar l. påminner om en skåls. LbTopogr. 6 (1907).
2) form (se d. o. I 1) som kännetecknar skål; äv. övergående i bet.: form (se d. o. I 9) av skål. Form 1934, s. 3. Därs. 1950, s. 197.
3) (i fackspr.) form (se d. o. II 1) för gjutning o. d. av skålar. Löfgren TenngjH I. 2: 243 (i handl. fr. 1653: skål- och lockforma).
(1) -FORMAD, p. adj. jfr -formig. Eichhorn KonstH 24 (1881).
(1) -FORMIG. som har skålform. Rinman 1: 441 (1788). Avledn.: skålformighet, r. l. f. Lundequist Landtbr. 122 (1840).
(4 a β) -FRUKT. (numera bl. tillf.) om frukt som omges av en fruktskål (se d. o. 2). Sundén (1891). Ssgr: skålfrukts-familj(en). (†) familjen Cupuliferæ; jfr skål-blomstrig. Fries Växtr. 202 (1884). -växt. (numera bl. tillf.) växt vars frukt omges av en fruktskål (se d. o. 2); i pl. förr äv. om familjen Cupuliferæ (jfr skål-blomstrig). Fries Växtr. 202 (1884).
(4 a) -FÄSTE. (skål- 1955 osv. skåla- 1909 osv.)
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) spänne prytt med ett l. flera skålformiga hängen; jfr fäste 7 b. Wistrand NordMAllmog. 28 (1909).
2) vap. fäste (se d. o. 7 c) försett med skålformad parerplåt. Seitz SvärdVärj. 55 (1955).
(1 d) -GIVNING. (om ä. förh.) om seden att vid bröllop lägga gåvor till brud o. brudgum i en skål l. på en tallrik (som stod framför dem). Sundblad GBruk 93 (1881).
(1, 4 a η) -GROP. arkeol. om skålformad grop som i förhistorisk tid inhuggits i sten; jfr älv-kvarn. (Malmberg o.) Nordén GNorrk. 2: 14 (1915). Ssg: skålgrops-förekomst. arkeol. 2VittAH 35: 200 (1927).
-GROPAD, p. adj. [till -grop] adj. arkeol. försedd med skålgrop(ar). LD 1959, nr 144, s. 15.
(1 d) -GÅNG. (numera bl. om ä. förh.) vid bröllopsmåltid: kringsändande av skål bland gästerna för insamling av bidrag till brudparets bosättning. Den så kallade skålgången (skall vid bröllop aldrig) widare proponeras, utan afskaffas. KulturbVg. 1: 99 (1792).
(4 a β) -GÖMMING. bot. svampen Didymella applanata (Niessl) Sacc., som har skållikt tillplattade fruktkroppar. Krok o. Almquist Fl. 2: 157 (1907).
(4 a) -HAMMARE. hovsl. om hammare med skålformad slagyta. Schmidt HbVeterFält 107 (1920).
(4 a) -HJUL. i sht meteor. i fråga om anemometer: hjul försett med skålar för uppfångande av vinden; jfr -kors. 2NF 28: 313 (1918).
(1) -JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5688). eggverktyg för jämnande l. urholkning av (trä-)skålar o. d. Luttropp Svarfk. 244 (1839).
(1) -KAKA, sbst.1 (i sht förr) kaka som vid bakningen får jäsa i skål; jfr -bröd. (Till) de förnembste slagz Brödh hoos osz .. af Rågh och Hwete (höra bl. a.) .. små Hwete-Kakor, Skål-Kakor. Rålamb 13: 72 (1690); möjl. till skållkaka. Singstock Bakw. 1 (1815).
(4 a) -KAKEL. (förr) i kakelugn: kakel med skålformad (konkav l. konvex) yttersida; jfr pott-kakel. Kulturen 1951, s. 113.
-KANT.
1) till 1 (e). Adler Meyer 358 (1894).
2) (numera bl. tillf.) till 4 a β, om skåls kant. Liljeblad Fl. 328 (1792).
(1 b) -KARL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) arbetare med uppgift att hantera varor o. d. vid vågskål (t. ex. vid stads våg). HovförtärSthm 1760, s. 2002.
(1) -KLIPPA, -ning. med avs. på huvudhår: klippa av längs kanten av en över huvudet stjälpt skål. Hedenstierna Jönsson 29 (1894). Fatab. 1940, s. 188 (: skålklippning).
(3) -KLUBB. [efter fr. skål-club, tidigast använt av franska resebyråmän efter besök i Sv. 1932] om klubb (se klubb, sbst.2 1) bestående av personer i ansvarig ställning inom företag l. organisationer som ha med resande, turism o. d. att göra, vilken har till syfte att främja dels inbördes kontakt mellan företrädare för turistväsen, resebyråer o. d., dels mellanfolklig kontakt o. förståelse. Skålklubben, resebyråmännens internationella sammanslutning. Reseliv 1938, nr 9, s. 4. SvD(A) 1966, nr 341, s. 19.
(1) -KNALLE. (skål- 1811 (: skålknallebygden) osv. skåla- 1909 (om ä. förh.) osv.) [knallarna sålde urspr. svarvade skålar] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) = knalle, sbst.1 2; jfr fat-knalle. Kullberg Portf. 232 (1850). jfr (†, bildl.): Europas liberalitets-skålknallar. Livijn 2: 346 (c. 1840); jfr liberalitet 2. Ssg: skålknalle-bygd(en). (numera föga br.) = knalle-bygd(en). BrefNSkolH 244 (1811). Sjöberg (SVS) 2: 126 (1815).
(4 a) -KOPPLING. tekn. muffkoppling vars två halvcylindriska (skålformade) delar sammanhållas medelst bultar. Starck Hållf. 68 (1903). IngHb. 2: 133 (1948).
(4 a) -KORS. vindhjul bestående av ett kors med på korsets armar anbringade skålliknande anordningar som uppfånga vinden; särsk. (meteor.) om sådant kors tillhörande anemometer (stundom äv. övergående i bet.: skålkorsanemometer). TT 1889, s. 92. Av de egentliga vindhjulen äro de s. k. skålkorsen de vanligaste och enklaste. Vid ändan av två korsvis förbundna stavar fästas små skålar. Bergström Nickelsen Tusenk. 81 (1925). Skålkors .. (dvs.) vindmätningsinstrument bestående av ett kring en vertikal axel roterande kors med fyra lika långa armar, var o. en med en liten skål. IllSvOrdb. (1955). Ssg: skålkors-anemometer. meteor. Ångström PraktMet. 24 (1926).
(1, 4 a) -KRONA. skålformad krona (se d. o. 4 k). SvD(A) 1927, nr 57, s. 6.
(4 a β) -LAV. (numera föga br.; se dock b) bot. lav med skålformiga sporfrukter. Liljeblad Fl. 328 (1792). särsk.
a) om (lav av) släktet Gyalecta Ach. Acharius Lich. 53 (1798; om Gyalecta jenensis (Batsch) Zahlbr.). Liljeblad Fl. 609 (1816; om släktet). Dalin (1854). jfr Fries Ordb. 110 (c. 1870; klandrat).
b) (fullt br.) laven Psoroma hypnorum (Vahl) S. Gray. Ursing SvVäxt. Krypt. 180 (1949).
(1) -LIK, adj. Retzius Djurr. 200 (1772).
(1) -LIKNANDE, p. adj. 2NF 5: 964 (1906).
(3) -MELODI. (i sht förr) jfr -stycke. Norlind SvFolkmusik 108 (1930).
(4 a β) -MURKLA. bot.
1) i uttr. brun l. stor skålmurkla, om murklan Discina ancilis Pers. ex Fr., som har skålformig fruktkropp, öronmurkla. Stora skålmurklan (P(eziza) [Discina] perlata). Lönnegren Svampb. 41 (1895). Brun skålmurkla .. liknar en ojämnt veckad skål. BonnierLex. 12: 1155 (1966).
2) i pl., om svampsläktet Peziza Dill., vars arter ha skålformig fruktkropp, skålsvampar. SvD(A) 1930, nr 272, s. 8.
(4 a) -MUSSLA. [jfr t. schalmuschel] (†) = patellit. Wallerius Min. 372 (1747). Heinrich (1828).
(4 a) -NÅL. arkeol. (typ av) nål (från bronsåldern) som har starkt utvidgat, skålformat huvud. 2VittAH XXXVII. 1: 46 (1927).
(1) -PATRON. (†) modell till skål; jfr patron, sbst.2 1. Löfgren TenngjH I. 3: 91 (i handl. fr. 1767).
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (skål- 1730 osv. skåla- 1906 (om ä. förh.) osv.) (förr)
1) till 1 b, om avgift till skålkarl vid vägning på stads våg. HovförtärSthm 1730, s. 2241.
2) till 1 d, om penninggåvor till brudparet, vilka vid bröllop hopsamlades i en skål l. på en tallrik. Landsm. XI. 10: 39 (c. 1888). Fogelqvist Minn. 24 (1930: skålpengar).
(3, 4 b) -POET. (numera bl. i skildring av ä. förh.) diktare av skålstycken. Kellgren (SVS) 4: 273 (1782).
(4 a) -PRESS. farm. skruvpress vari pressningen sker i cylindrisk metallskål; jfr platt-press. Nyblæus Pharm. 79 (1846).
-PUND, se d. o. —
(3) -RIM. (i sht förr) jfr -stycke. Tegnér Brev 5: 267 (1829).
(4 a β) -ROST. bot. om (sjukdom förorsakad av) skålformig sporbildning utgörande ett stadium av rostsvamp; äv. (numera bl. ss. efterled i ssg) ss. benämning på rostsvamp (l. släkte av rostsvampar) som uppvisar sådant stadium; jfr rost, sbst.2 3 a. Fries BotUtfl. 3: 365 (1864; om släkte). Bland svamparne (vilja vi) nämna .. skålrosten, Aecidium Berberidis, .. som lemnar exempel på .. generationsvexling. Rebau NatH 2: 41 (1879). Sonesson HbTrädg. 138 (1926; om sjukdom). BonnierLex. (1966; om sporbildning). jfr berberis-, rast-skålrost. Ssgr: skålrost-stadium. Eriksson Sädesrost 8 (1896). -svamp. (†) om rostsvamp som uppvisar l. förorsakar skålrost; i pl. äv. om grupp av sådana svampar. Hartman Örsted 71 (1865; i pl., om grupp). Äpplets skålrostsvamp (Roestelia penicellata). LAHT 1890, s. 189.
(1) -RUND, adj. Arsenius MannKläd. 319 (1902).
(1, 4 a β) -RÖK. bot. = -röksvamp. Krok o. Almquist Fl. 2: 190 (1907).
(1, 4 a β) -RÖKSVAMP~02 l. ~20. bot. röksvampen Calvatia coelata (Bull.), vilken som äldre blir skålformad. Krok o. Almquist Fl. 2: 199 (1932).
(1, 4 a) -SKIVA. tekn. skålformad slipskiva, slipskål. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 335.
(4 a η) -SLIPA, -ning. (i sht i fackspr.) jfr -slipad; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om slipad skålformad ränna. TIdr. 1881, s. 55 (: skålslipning; konkret). TNCPubl. 16: 77 (1949).
(4 a η) -SLIPAD, p. adj. (i sht i fackspr.) slipad till skålform; särsk. om (redskap med l. sida på) klinga o. d.: försedd med slipad (skålformad) ränna, skålad. JernkA 1846, s. 307 (i pl., om rak- o. pennknivar m. m.). SvD(A) 1922, nr 30, s. 7 (i pl., om skridskor).
(4 a) -SNÄCKA. zool. om snäcka med skålformigt skal.
1) snäcka tillhörande släktet Patella Lin. (särsk. om arten Patella vulgata Lin.); i pl. äv. om släktet Patella Lin. l. om familjen Patellidæ l. om gruppen Patellacea inom ordningen Archaeogastropoda. 1Brehm III. 2: 295 (1876; i pl., om släktet). (Stuxberg o.) Floderus 3: 465 (1904; i pl., om familjen). Skålsnäckan, Patella vulgata. FoFl. 1942, s. 174. DjurVärld 4: 356 (1963; i pl., om gruppen).
2) snäcka av släktet Ancylus Geoffr.; i sg. o. pl. äv. om släktet. 1Brehm III. 2: 277 (1876; i sg., om släktet). Nathorst JordH 885 (1894; i pl., om släktet). Selander LevLandsk. 154 (1955; om arten Ancylus fluviatilis O. F. Müll.).
-SPÄNNE. (skål- 1872 osv. skåla- 1901 osv.) [jfr d. skålspænde, skålformigt spänne]
1) i sht arkeol. till 1, 4 a: skålformigt spänne. Hildebrand Hedn. 22 (1872).
2) i sht kulturhist. till 4 a: spänne prytt med skålformiga hängen. MeddNordM 1901, s. 241.
(3) -STYCKE. (i sht förr) sång l. melodi l. dikt avsedd att framföras i samband med drickandet av skål; jfr skål, sbst.2 4 b, o. rundarium. Fatab. 1908, s. 134.
(3) -SUP. (†) om vad som lämnats kvar i ett glas efter drickandet av en skål, ”sladd”. ConsAcAboP 9: 400, 401 (1708).
(1, 4 a β) -SVAMP. bot. om svamp med skålformig fruktkropp.
a) om svamp tillhörande vissa släkten (särsk. släktet Peziza Dill.) av familjen Pezizaceæ inom ordningen Discomycetes; äv. allmännare, om svamp av ordningen Discomycetes, disksvamp; äv. (i sg. l. pl.) om släktet Peziza Dill. l. (i pl.) om ordningen Discomycetes; jfr -bild, -murkla 2. VetAH 1812, s. 17. Romell Lindblad 103 (1901; i pl., om släktet). Peziza, (dvs.) bägar- el. skålsvamp, till disksvamparna hörande artrikt släkte. SvUppslB 21: 566 (1934). Ursing SvVäxt. Krypt. 312 (1949; i pl., om ordningen). TNCPubl. 43: 332 (1969; om disksvamp).
b) slätsvampen Cyphella albo-violascens (Alb. o. Schw.) Karst. Krok o. Almquist Fl. 2: 280 (1907).
(1) -SVARV. svarv avsedd för svarvning av skålar. Levander DalBondek. 2: 217 (1944).
(1) -SVARVNING. jfr -svarv. Fatab. 1929, s. 192.
(3) -SÅNG. (i sht förr) jfr -stycke o. skål, sbst.2 4 b. Fatab. 1932, s. 31.
(3) -TAL. tal som framföres i samband med drickandet av skål; jfr skål, sbst.2 4 b. Backman Dickens Pickw. 1: 114 (1871).
(3) -TALARE. jfr -tal. Hedenstierna FruW 249 (1890).
(1) -TALS. (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som förtära ngt skåltals, förtära skålar av ngt. Orrelius Diurr. 93: 1 (1750).
(1) -TOM, adj. [eg.: som är tom o. då liknar en skål; jfr d. skåltom, om fartyg: som saknar inredning, rigg o. barlast] sjöt. om fartyg: tom på last o. barlast; äv. bildl., om person: alldeles uthungrad. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Lieberath Pojkh. 135 (1919; bildl.).
(4 a δ) -TRAST. [taltrastens bo är skålformigt] (i vissa trakter) om taltrast. FoFl. 1920, s. 106 (från Lappl.).
(1, 4 a) -TRUMMA. etnogr. skålliknande lapptrumma. PopEtnolSkr. 8: 76 (1912).
-TYP.
1) till 1: typ av skål(ar). Löfgren TenngjH I. 2: 23 (1933).
2) (i fackspr.) till 1, 4 a: skålliknande typ (av ngt). Fatab. 1910, s. 84.
-VAGN.
1) arkeol. o. relig.-hist. till 1: fyrhjulig vagn (av metall) uppbärande en offerskål; jfr kittel-vagn. Nilsson Ur. 2: 17 (1862).
2) bergv. till 4 a: för malmtransport i gruva avsedd vagn med skålliknande vagnskorg. JernkA 1879, s. 559.
(4 a) -VENTIL. tekn. med skålformat ventilsäte försedd ventil. WoL 272 (1885).
(4 a) -VENTILATOR. tekn. jfr -ventil. Stenfelt (1920).
(1 b) -VIKT. (skål- 1640 osv. skåla- 1538 osv. skåle- 1638) [fsv. skala vikt (i bet. 1)] (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) skålvåg (särsk. om sådan våg som vid vägningen hölls i handen); jfr fat-vikt. VarRerV 48 (1538). (I en handelsbod i Smål.) fanns på 1860-talet över disken upphängd en .. orm av trä. Den .. uppbar .. de s. k. ”skålavikterna”, vågskålar i olika storlekar, vilka vid vägning höllos i handen. FoF 1925, 2: 26.
2) abstr.: vikt vid vägning på skålvåg. HFinlH17Årh. 249 (1640).
3) viktlod avsett för vägning på skålvåg; äv. om sats av skålformade vikter som vid vägning sattes den ena i den andra, insatsvikt. 3. st. Wichtskåhlar med 2 1/2 Skåhlwichter. BoupptSthm 1674, s. 933 a. Fridegård LHårdVid. 91 (1951).
(3) -VISA. (i sht förr) jfr -stycke o. skål, sbst.2 4 b. OoB 1930, s. 146.
(1 b) -VÅG. [jfr t. schalwage] (numera bl. mera tillf.) likarmad balansvåg med skålar. Sylvander Kalmar II. 2: 418 (1865). Ssg: skålvågs-pund. (förr) skålpund (se d. o. 1 a). Sylvander Kalmar II. 2: 419 (1865).
(1) -VÄSTGÖTE~020. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) skålknalle. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 29 (1755).
(4 a η) -YTA. hippol. om den urskålade delen av den övre ytan på hästsko. Lundell (1893).
(1, 4 a η) -YXA. (i fackspr.) (för urholkning av skålar o. d. avsedd) skarvyxa med utåtbuktad egg. VetAH 1756, s. 213.
(4 a η) -ÖGA. zool. hos vissa ryggradslösa djur: skål- l. gropformat öga som utgör en insänkning i överhuden, gropöga. BokNat. Liv. 190 (1951).
(4 a) -ÖRT. [jfr eng. cupplant] (den i Nordamerika inhemska, i Sv. ss. prydnadsväxt odlade) växten Silphium perfoliatum Lin., vars övre blad i sin nedre del parvis äro sammanvuxna så att de bilda en skål omkring stjälken. Söderberg TrädgBlom. 547 (1946).
B (numera bl. ålderdomligt l. bygdemålsfärgat, i skildring av ä. förh.): SKÅLA-FÄSTE, -KNALLE, -PENNINGAR, -SPÄNNE, -VIKT, se A.
C (†): SKÅLE-VIKT, se A.
D (†): SKÅLS-DRICKANDE, se A.
Avledn.: SKÅLA, v.2, se d. o. —
SKÅLAKTIG, adj. till 1: som liknar l. erinrar om en skål(s). Broman Glys. 3: 71 (c. 1730).
SKÅLIG, adj.1 (-ig 1734 (: skålighet) osv. -ug 17271734) till 1: skålformig l. till formen erinrande om en skål, konkav (motsatt: kupig). Serenius EngÅkerm. 75 (1727). särsk.
a) (i fackspr., i sht geol.) om brott (se d. o. I 3) l. avsöndring (se d. o. 1 b): skålformig, musslig; äv. om ämne (i sht mineral): som kännetecknas av skålformigt brott. I brottet är .. (rent järn) hvarken bladigt eller trådigt, fullkomligt utan korn, jemnt och skåligt. EconA 1807, maj s. 108. Fältspatkornen hafva en .. mera regelbundet plan yta (än kvartskornen i gråsten), som bäst märkes vid stenens sönderslående, då qvartskornen aldrig få plant, utan skåligt brott. Lundequist Landtbr. 7 (1845). Skålig avsöndring .. förekommer i stelnade bergarter. SvUppslB (1935). jfr flat-, krum-skålig.
b) (numera bl. tillf.) om blomkrona: som har kort pip o. brett, platt, cirkelrunt bräm, fatlik; jfr skänkfat-lik. Lindfors (1824). Meurman (1847). Avledn.: skålighet, sbst.1, r. l. f. äv. konkret, om skåligt utrymme. Serenius I 2 b (1734). Högberg Jim 102 (1909; konkret).
SKÅLING, r. l. m.
1) (†) till 1, 4 a, om det av skålformig kropp kännetecknade släktet Kerona Ehrbg. bland infusionsdjuren. VetAH 1792, s. 114.
2) bot. till 1, 4 a β, om vissa disksvampar med skålformig fruktkropp; företrädesvis ss. senare led i ssgr. Krok o. Almquist Fl. 2: 341 (1907). jfr kåd-, tratt-, vax-, ärg-skåling m. fl.

 

Spalt S 5675 band 27, 1975

Webbansvarig