Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄRA 3ra2, v. -ade; äv. SÄRAS 3ras2, v. dep., -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(ser- 19101948. sär- 1880 osv. -a 1880 osv. -as 1946 osv.)
Etymologi
[till SÄR, adv.]
I. tr.: skilja (se d. o. I 3) (ngt) så att mellanrum bildas; äv.: skilja (slagskämpar o. d.) åt (se SKILJA I 1 b); äv. med objektet utbytt av prep.-förb. inledd av ; äv. i utvidgad l. bildl. anv., närmande sig l. övergående i bet.: särskilja (se d. o. I 2). Studera vi närmare mönstret .. så framgår, att detsamma uppkommer, om man särar varptrådarne i lärftmönstret A och mellan dem i tur och ordning inför varptrådarne från korskypertmönstret B. Andersson Väfn. 41 (1880). Man har .. efter läsningen svårt att sära de olika afdelningarna från hvarandra och komma till rätta i det hela. HT 1910, s. 75. Den ofrivilliga forsfärden kom kantorn att göra då han skulle hjälpa några flottare att sära på timmer som brötat ihop sig vid intaget till rännan. UNT 8 ⁄ 5 1946, s. 8. Rektorn särar på sina torra gammelmansläppar: — Innan ni nu lämna skolan (osv.). Sjöman Lektorn 343 (1948). Jag särade gardinen, öppnade de stora fönstren och tittade ut. DN 2 ⁄ 12 1969, s. 8. Den starka polisbevakningen .. lyckades sära de stridande innan allmänt gatuslagsmål hunnit bryta ut. Därs. 22 ⁄ 5 1970, s. 1. Han höll hinken mellan sina särade ben. Tunström Tjuven 142 (1986). — särsk. (i fackspr.) i fråga om stabbläggning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om mellanrum mellan särat virke. Dagen efter stod Karl Olssen inte längre inne i sågen utan gick med hatet i hjärtat ute på plankstapeln med spaken i hand och särade plankor. Hülphers Ångermanl. 24 (1900). Vid stabbläggningen bör man tillse, att virket lägges med så stor särning, att luftväxlingen kan förhindra blåytesvampen att angripa virket. Särningen brukar vara 3 à 4 tum. Ekman SkogstHb. 176 (1908).
II. refl.: skilja sig (se SKILJA III 11, 21); äv. i uttr. sära på sig (jfr SKILJA III 6). Den amerikanska slangen är något alldeles för sig och särar sig efter hand alltmer från den engelska. DN(A) 4 ⁄ 7 1946, s. 1. Tre kamrater särar på sig, två blir rangers, en fortsätter sitt hold up-arbete. GbgP 1949, nr 331, s. 6. Potatisplockarna måste absolut ägna en blick åt gässen .. än särar de sig och tänjs ut i vajande punktband, än (osv.). TurÅ 1954, s. 154.
III. dep., = II. (Fransäs är en) konversationsdans .. med deltagarna ordnade på två led, vilka mötas och säras i de olika turerna. Bæckström EtikettGr. 222 (1946). Den stora munnen särades i ett grin. VeckoJ 1947, nr 48, s. 36.
Särsk. förb.: SÄRA UT10 4.
I. (numera mindre br.) till I: skilja ut (se skilja ut I 1). Låt oss nu försöka sära ut de institutioner och verksamheter som dominerar Vara. RöstRadio 1950, nr 46, s. 8. Ett gott grepp om klimatutvecklingen får man .. inte, förrän man bättre lyckas sära ut de olika klimatfaktorerna. Fornv. 1956, s. 8.
II. (mera tillf.) till II, särsk. i uttr. sära ut sig, isolera sig, skilja ut sig (se skilja ut II 1). Likaså finns i varje klass en (eller flera) som av kamraternas prestationer tvingas inse sin oförmåga i ett eller flera ämnen och särar ut sig, ibland till den grad, att eleven för läraren är praktiskt taget onåbar. SvD(A) 20 ⁄ 7 1965, s. 5.
Avledn.: SÄRARE, m. (i fackspr.) till I slutet: (mans)person som vid stabbläggning yrkesmässigt särar plankor. I skuggan af vedstapeln sitter säraren. Hülphers Ångermanl. 7 (1900). Brädgårdsarbetare: Stabbläggarna ta emot bräderna på stabbarna och bära ut dem för hand, och särare rättar till dem med en ribba .. så att lodräta lufttrummor bildas i stabbarna. SvYrkeslex. nr 267, s. 1 (1952).

 

Spalt S 16294 band 33, 2002

Webbansvarig