Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅD 4d, sbst.3, n., i bet. 23 (jfr anm. 2:o nedan) n.||ig., i bet. 710 (utom 10 a) numera vanl. r. l. m. l. f. (jfr anm. 1:o nedan).
Anm. 1:o I äldre tid har ordet ofta använts (i skilda bet.) i n. pl. obest. i förb. med ett framförställt adjektivattribut med en gammal böjningsform som formellt motsvarar en nutida böjningsform i r. l. m. l. f. sg. obest. Ex.: Hemlig rådh. Psalt. 31: 14 (öv. 1536; i bet. 18). Giffua godh rådh. Ordspr. 8: 12 (Bib. 1541; i bet. 19). All ond rådh. Cat. 1567, s. B 5 b (i bet. 13 e). I sht i bet. 610 ha förbindelser av detta slag i ett stort antal fall blivit stående uttr., t. ex. god råd, någon (förr äv. någor) råd, ingen råd, (icke) annan (förr äv. annor) råd. Formen råd har i sådana fall kommit att uppfattas ss. sg. obest. av ett sbst. r. l. m. l. f., o. i förekommande fall sättes ett korresponderande finit verb i sg., t. ex.: Är .. ingen annor rådh, än at (osv.). LPetri 2Post. 47 a (1555). Häremoot war godh rådh dyr. Gustaf ii Adolf 84 (c. 1620). Nog blir det någon råd. Melin Dikt. 2: 48 (1904). Så är oss nu ej annan råd / .. Än (osv.). Ps. 1937, 278: 2. Likaså har den bestämda formen råden, i sht använd i en del (numera obr.) uttr. i bet. 7, t. ex. ha råden, efter råden, kommit att uppfattas ss. sg. best. av ett råd, r. l. m. l. f., vilket framgår av det finita verbets form i sådana uttr. som om råden tillsäger l. medgiver (se ex. under 7 a ε slutet). Denna utveckling, som möjl. äv. haft stöd av motsv. t. fraser (t. ex. da bleibt kein anderer rat, keinen rat wissen), har lett till att ordet i bet. 710 (med undantag för 10 a) numera vanl. uppträder ss. ett oböjl. sbst. r. l. m. l. f. Endast mera sällan uppträder det i dessa bet. fortfarande ss. n. Ex.: Att hon ej såg annat råd än att (osv.). Wigström Ving. 3 (1900). Mot tvivelsjukan vet jag intet råd. Gullberg AndlÖvn. 31 (1932). Det blir väl ingen annan, inget annat råd. Östergren (1937). 2:o Vid ordets anv. i bet. 23 (ss. enkelt ord l. senare ssgsled) tillämpades förr ofta den regeln, att korresponderande, adjektiviskt böjt bestämningsord i sin böjning rättade sig efter ordets naturliga genus (m.). Ex.: Een Richsens Rådh. RARP 9: 79 (1664). Wår Råd .. Herr Lilljecrona. HC11H 2: 141 (1686). En Kunglig Råd. Runius (SVS) 2: 178 (c. 1710). Den frejdade Riksrådet Nils Palmstierna. Crusenstolpe Ställn. 9: 65 (1844). Krigsrådet N. är utnämd till President. Dalin 2: 302 (1855).
best. -et, ss. r. l. m. l. f. -en (se anm. 1:o ovan) ((†) -an RARP 6: 259 (1656)); pl. =, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande, i bet. 23) -er (SthmStadsordn. 2: 201 (1707), Job 3: 14 (öv. 1894)).
Ordformer
(raad 15211530. raadt 15211525. rad 15211621. radt 15241541. raht 1735. rod (rh-, -oo-) 15411613. rodt 1535. roo 1604 (möjl. inf. av RÅDA, v.1). roth 1540. rå (råå) 1592 (: Råspersoners)1780, 1844 (: rå’). råd (-åå-) 1523 osv. rådd c. 1580. rådt (-dtt) 15281587)
Anm. 1:o Den gamla dat. sg. råde [fsv. radhe] var ganska vanlig i äldre nysv., i sht efter vissa prep., t. ex. Apg. 2: 23 (NT 1526: af .. rådhe), Dalin Arg. 1: 52 (1733, 1754: uti Råde); den användes ännu i det arkaiserande uttr. med råds råde, se 20 g. Formen råde förekom förr stundom (o. förekommer ännu enst. i Ps. 1937) äv. efter prep. till (i uttr. till råde [sannol. väsentl. efter mlt. to rade]; jfr anm. 2:o), t. ex. GudlVis. A 2 a (1530; ännu i Ps. 1937, 25: 2), Melin Pred. 2: 114 (1847); dessutom förekom den förr ngn gg i vers ss. subjekts- l. objektsform, t. ex. Prytz OS H 2 b (1620), SvTMusF 1930, s. 72 (1698). 2:o Den gamla gen. pl. råda [fsv. radha] användes förr ofta, i sht i äldre nysv., i uttr. till råda [fsv. til radha], t. ex. OPetri 1: 148 (1526), Engelke Välgör. 57 (1908); se vidare under 8 c, 9 a, 10 b β, 13 d α, 19 d. 3:o Den gamla dat. pl. rådom [fsv. radhom] förekommer i BrinkmArch. 2: 8 (1605) samt (tillf., arkaiserande) i uttr. till rådom hos Högberg Vred. 3: 395 (1906); i samma källa (2: 266) förekommer äv. (den ohistoriska) formen rådoms i uttr. till rådoms. 4:o Efter prep. till förekom förr ngn gg gen. sg. rådes, i uttr. till rådes, t. ex. Horn Beskr. 100 (c. 1657).
Etymologi
[fsv. raþ; jfr dan. o. nor. råd, isl. ráð, mlt. rāt (pl. rāde), holl. raad, fht. rāt, t. rat, feng. rǣd; till (stammen i) RÅDA, v.1 — Jfr BERÅD, GERÅD, GORÅ, HUSGERÅD, ILL-RÅDE, RÅDA, sbst.4, RÅDIG, RÅDLIG, RÅDSAM]
Översikt
Översikt av betydelserna.
1) Guds styrande av l. plan med avs. på världens o. människornas öden. 2) förhållandet att ngn råder över ngt. 3) rättighet, tillstånd. 4) kraft, styrka. 5) rådklokhet o. d. 6) möjlighet, tillfälle. 7) materiella l. fysiska l. andliga resurser. 8) disposition, tillgång (till l. på ngt). 9) hjälp, bot. 10) utväg. 11) i uttr. få råd med l. för ngn, taga råd på ngn, få bukt med resp. rå på ngn o. d. 12) i uttr. ngt är råd, ngt är tillrådligt o. d. 13) beslut, tanke, plan, tilltag o. d. 14) samråd, samarbete o. d. 15) i uttr. som beteckna att ngn gör ngt på grund av annans tillskyndan l. på eget bevåg o. d. 16) tillstyrkande, samtycke o. d. 17) övervägande, betänkande. 18) överläggning. 19) (vad som föreslås vid) rådgivning l. rådande. 20) i vissa stående förb. (med råd i olika bet.). Härunder: råd och dåd (a), råd och hand (b), råd och hjälp l. tröst o. d. (c), råd och röst (d), stor l. underbar i råd (e), nu äro goda råd dyra (f), med råds råde (g). 21) i ordspr. (med råd i olika bet.). 22) kollektiv av personer l. myndighet o. d. med rådgivande l. beslutande uppgift o. d. 23) rådgivare; medlem av ett råd. 24) möte hållet av ett råd. 25) rådsförsamlings lokaler.
1) (numera nästan bl. arkaiserande, i sht i religiöst spr.) Guds (l. en högre makts) ledning l. styrande av l. beslut l. bestämmelse l. plan l. vilja med avs. på världens o. människornas öden; äv. med tanke på Guds ledning osv. ss. präglad av allmakt o. oändlig visdom; jfr RÅD-SLUT 1, RÅDSLAG 1; jfr äv. 4, 5, 13. Apg. 2: 23 (NT 1526). Herrans rådh bliffuer ewinnerligha. Psalt. 33: 11 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Herren haffuer grundat iordena genom wijsheet, och genom sitt rådh tilreedt himmelen. Ordspr. 3: 19 (Därs.). E. G. [N] gifwe wij här medh ödhmiuckelighen tillkenna, huru s[om] Gudh, aff sitt underligha rådh och nådheligha behagh, haf:r täkts att [s]kilia ifrån oss .. genom den tijmeligha dödhen .. Sal. M:r Peder Waldh. BraheBrevväxl. II. 1: 66 (1653). Himlens råd förborgadt är. Bellman Gell. 144 (1793). Han tårar fälla skall, som vi, / .. Förkunna oss sin Faders råd / Och sötman af en evig nåd / I sorgekalken blanda. Ps. 1819, 55: 3; jfr Ps. 1937, 55: 3. Innehållet af Christi lära är allt Guds råd om menniskornas frälsning och salighet. Norbeck Theol. 60 (1840). Att .. / begrunda gudars råd och mänskors lott. Lindström Besegr. 26 (1927). Tillkännagives att Gud den högste efter sitt allvisa råd behagat hädankalla (N. N.). SDS 1956, nr 318, s. 2 (i dödsannons). — jfr FRÄLSNINGS-RÅD. — särsk. med tanke på de av Gud fastställda principerna ss. ett rättesnöre för människornas handlande, närmande sig 19. Gud giffue oss sina welsignade nåde / at wij wandre epter hans rådhe. Ps. 1536, s. 73; jfr Ps. 1695, 15: 5. Din för alltid vill jag blifva: / Led mig i din Andas råd. Ps. 1819, 352: 2; jfr Ps. 1937, 227: 2. Du skall leda mig efter ditt råd. Psalt. 73: 24 (Bib. 1917).
2) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) förhållandet att ngn råder över l. har makt o. rätt att bestämma över ngt, makt (se d. o. 11), bestämmanderätt; särsk. i uttr. ngt står i ngns råd, ngt står i ngns makt. Therföre hadhe för:de Truels iw macht och rådh .. giffwe sälie eller göre aff samme gårder hwad honom haffwer syntz. HH XIII. 1: 24 (1562). En Herre och Regent .., hwilken vthi sitt rådh hafwer alle vndersåters wälfärd, gaghn och saligheet. Skytte Und. C 4 a (1604). Man haffwer ju här uthi (dvs. när det gäller giftermål) / Sitt råd, sitt waal, och willia frij. CupVen. C 3 a (1669). Hur vår färd vi skola ställa / Står ej i vårt eget råd. Ps. 1937, 186: 2. — särsk. (†) i sådana uttr. som ställa ngt uti ngns råd, överlämna åt ngn att råda l. bestämma över ngt, lämna ngt i ngns händer; undergå ngns råde, låta ngn råda l. dyl.; jfr 19. Medh henne (dvs. hustrun) hafuer iagh nu then nådhe / iagh måtte altijdh wndergå hennes rådhe. / Om iagh icke efter hennes willie går / Hon migh så illa banner och slår. DrSimon 3 (1627). Ty åkaller / Jagh tigh om nådh / Och ställer alt vthi titt rådh. Ps. 1695, 28: 7.
3) (†) rätt(ighet); tillåtelse, lov l. dyl. HH XIII. 1: 43 (1562). Om någen .. Inlendsk privat Person eller borgere .. (det importerade godset) köper, då skall samme Vthlendsker Köpman hafwa rådh att kräfwie sin betalning ett halfft åhr näst ther effter. Stiernman Com. 1: 276 (1577). Ingen har råd att befalla öfver then ene eller andre. RP 8: 588 (1641); jfr 2.
4) (numera bl. enst., i Ps.) makt (se d. o. 1), kraft, styrka; förr äv. konkretare: maktresurser, styrkor (jfr 7). (Kristus) haffuer rådh nogh, ider och hela werldena beskydda emoot Gudz doom, syndena och dieffuulen. PErici Musæus 1: 33 a (1582). Konungen .. kunde intet aff sin egen krafft och rådh af(s)lå Draken och frelsa sin enda Dotter. Rudbeckius Starcke C 4 a (1624). (Det vore lämpligt, att svenska hären) attacquerede Malmöö och Helsingeborgh, till att skingra Danmarcks rådh och kraffter. HSH 24: 228 (1631). Hwad godt kan jagh doch giöra / Af egen krafft och rådh. Ps. 1695, 261: 1; jfr Ps. 1937, 397: 1; jfr 5, 7, 15.
5) (numera bl. i Bib. o. Ps.) sammanfattningen av de egenskaper som göra ngn lämpad att uttänka vad som i den ena l. andra situationen bör företagas, att finna utvägar, fatta beslut o. ge råd (i bet. 19) o. d., gott omdöme l. förstånd, vishet, (råd)klokhet; rådighet; slughet o. d. The som med rådh fara the äre wijse. SalOrdspr. 13: 10 (öv. 1536); jfr 17, 18, 19. När honom (dvs. Gud) är wijsheet och mackt, rådh och förstånd. Job 12: 13 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Ärkebiskop Gustaf Trolle) til Ålder, Rådh och Förstondh ey så fullkommen, som hans Kall och Ämbete medh rätta Kraffde. Tegel G1 1: 60 (1622). Mod, macht, förstånd, och råd är all siin koos (hos hären, då den gripits av panik). Stiernhielm Fred. 3 (1649, 1668). På Gud, och ej på eget råd, / Vill jag min lycka bygga. Ps. 1819, 252: 1; jfr Ps. 1937, 326: 1; jfr 4, 13. Hans (dvs. ryttarens) häst har både råd och mod, / Och gör ett språng, så öfver lass som bonde (som spärra vägen). Franzén Skald. 2: 227 (1828). — jfr BRÖST-, O-RÅD. — särsk. i ordspr., se 21 a.
6) (†) möjlighet (att göra ngt visst, till ngt visst); tillfälle l. lägenhet l. tid l. förmåga (att göra ngt); situation l. yttre omständigheter som medge(r) att ngt är möjligt att göra; äv. närmande sig dels 7, dels 10; särsk. i sådana uttr. som ha råd, vara i stånd, kunna; det l. där är l. står råd till ngt, ngt är möjligt l. görligt l. realiserbart, ngt går att göra; jfr 7 b, c, d. G1R 2: 21 (1525). Effther ther wedt Bärget är icke rådt till att szmida eller wälla ett sligt szwårt stycke järn tillszammens, haffwe the .. (begärt), att thet motthe skee wedt wår hamarsmidia. Därs. 16: 55 (1544). Så skal han (som vill få tillstånd att utöva läkaryrket) taghe twå siuke mennisker af Spittalen, Dogh them som man kan see stå rådh till at bota, och (osv.). Skråordn. 247 (1571). Om I hafven råd, at ibland flera (friare) välja, / Så måste I ehr ei med walet länge qvälja. Kolmodin QvSp. 1: 663 (1732). — särsk.
a) i uttr. icke ha annor råd, icke ha ngn annan möjlighet, icke ha ngt annat att göra; jfr 10. Ty hade thå the Suenske ey annor rådh vthan ath the moste giffua sigh ther aff landet (dvs. Gotland). OPetri Kr. 213 (c. 1540). KOF 1: 554 (c. 1618).
b) i förb. råd eller ämne, möjlighet; jfr 7 c. När .. (Erik Blodyx) såg intet råd eller ämne, at stå emot Konung Håkans här, seglade han wäster om Hafwet. Peringskiöld Hkr. 1: 128 (1697; isl. orig.: engi efni).
7) materiella l. fysiska l. andliga resurser l. tillgångar, betraktade ss. en förutsättning för att ngt skall kunna förvärkligas l. ske utan olägenhet l. över huvud; numera bl. i sg. obest. utan föregående artikel, särsk. i sådana uttr. som det är l. finns l. blir l. ngn har (stundom äger) l. får råd till l. med ngt l. (till) att göra ngt; i äldre ex. utan bestämd avgränsning från dels 6, dels 8.
a) om ekonomiska resurser l. tillgångar l. möjligheter l. medel l. om förmögenhetsvillkor o. d.; jfr b, c. Han lovade att betala, så snart han fick råd. Han hade inte råd med ett så dyrbart hushåll. G1R 24: 266 (1554). The skenckte honom endeles meera än the hade rådh till. Svart G1 121 (1561). För någhre som icke hadhe rådh, haffuer han låtit byggia Huus. Lælius Bünting Res. 2: 31 (1588). Mången har intet rådh att köpa det, som är tryckt på skrifpaper. Schück VittA 2: 44 (i handl. fr. 1673). Hur skulle den sjuke få råd med det (dvs. att köpa medicin). Koch Arb. 194 (1912). (Jag) hade så dåligt ställt i portmonän att icke ens en kopp kaffe fanns råd till. ByggnArbMinn. 76 (1950). — särsk.
α) i sg. obest., med föregående adj. l. adv. som anger hurudana de ekonomiska resurserna osv. äro; i sht i uttr. ha god l. dålig (i sht förr äv. föga) råd; förr äv. ngn har icke så mycket råd att han (osv.), ngn har det icke så ställt att han (osv.). G1R 24: 46 (1553). Effter för:ne Vijborgz borgere haffve föge rådh sielffve till att upköpe mykett godtz aff rydzerne, therföre (osv.). Därs. 27: 112 (1557). Någhor, som godh rådh haffuer til at hielpa sinom arma nästa. LPetri Mandr. D 4 b (1562). Aldennstundh h: Anna på denn tidh icke hade så mÿkith rådh at honn kunne ställe Per tilfridz. 3SthmTb. 2: 378 (1599). Lars blir tvungen, så dålig råd som han har, att skaffa sig en piga. Hinde Byvallaf. 160 (1927). Vi får nog lov att vänta (med att köpa en båt) tills vi får bättre råd. Thorén Herre 25 (1942).
β) (†) i uttr. ha ingen råd, icke ha råd. 2SthmTb. 2: 157 (1552). BraheBrevväxl. II. 1: 179 (1660).
γ) (†) i uttr. skaffa råd, skaffa fram medel l. (allmännare) göra föranstaltningar l. dyl.; jfr 8, 10, 13. Annerstedt UUH Bih. 1: 94 (i handl. fr. 1612). Att min käre brodher ville taala Cammerådh till, att till .. (skeppsfolkets) underhållningh måtte rådh skaffes. GOxenstierna (1623) i OxBr. 3: 59. BraheBrevväxl. II. 1: 10 (1640).
δ) (†) i sådana uttr. som efter som ngns råd och makt kan tillsäga, efter ngns ekonomiska resurser o. förmåga; ngns råd tillsäger icke mera, ngn har icke råd med mera. (Den till livet benådade) skall .. lösa sitt lijf, och böte effter som hans råd och macht tillsäija kan. Schmedeman Just. 67 (1577). Oahnsedt förbe:te Tore Olufzon ähr en Fattigh dräng: skall han lichuell giffua kånans Mooder — 15. dal:r kopp:Mynt, effter som hans Rådh iche meere tilsäger. ÅngermDomb. 1645, fol. 3.
ε) (†) i sg. l. pl. best. råden (se anm. 1:o sp. 3495); särsk. i sådana uttr. som ha råden, ha råd; ha bästa l. mesta råden, ha bäst råd. The, som bäste råden haffve. G1R 27: 32 (1557). Äre ther i staden någre, som meste och bäste råden hafwe, (som) taget K. M:s ägor vnder sigh. PrivSvStäd. 3: 561 (1586). Margreta .. säger sig sielf hafva den råden att kiöpa sig een (tröja o. behöver därför icke ta emot den ss. gåva). HärnösDP 1694, s. 266. För främande giäster, som koma til hus, bär doch hvar som råden har, ren kaka fram och smörklimpen. Wettersten Forssa 64 (c. 1750); jfr 8. Almqvist Hind. 102 (1833). — särsk. i sådana uttr. som efter råden l. så mycket som råden är(o) (till) l. sträcker l. sträcka sig l. kan l. kunna tillsäga l. tillräcka, efter de ekonomiska resurserna, efter som l. så mycket som de ekonomiska resurserna l. tillgångarna tillåta l. efter som man har råd till; om råden så tillsäger, om de ekonomiska resurserna tillåta det, om man har råd därtill; råden medgiver icke, de ekonomiska resurserna tillåta icke. Berchelt PestOrs. F 5 a (1589). Man .. brukar (i samkväm) effter rådhen, en godhan dryck, medh hwilken han vpfriskar bådhe kiött och blodh. PPGothus Und. H 5 a (1590). Derföre ähr wår willie att i lathe .. försörie .. (soldaterna) medh wärior, så myckitt Rådhen ther vthi Finlandh kan tillsägie. SUFinlH 1: 140 (1601). Vij .. (vilja) komma E. K. M:t till undsättningh medh alt thet oss någonsin kan möijeligit wara och råden kunne tillräckia. RA II. 2: 141 (1617). (Den som bryter trolovning bötar) som brottet och råden wara kan. KOF II. 2: 148 (c. 1655). Att .. (prästerna) som trogne patrioter .. gärna .. willia bijspringa till landzens währn och wälfärdh så mykett rådan sigh sträcker. RARP 6: 259 (1656). Ty måste han tillhållas att gifwa någott till Consistorium och Sochne-kyrkian effter som råden ähro till. HärnösDP 1662, s. 17. Mången kan också Juhlaffton, om råden så tilsäger gifva boskaps Creaturen något bättre till undfägnad. VästmFmÅ 15: 13 (1775). (Blomsterodlingarna på balkongen voro) anspråkslösa fattigmans odlingar, som hade drifvits upp från frö, emedan råden icke medgifvit att taga dem fullfärdiga från trädgårdsmästaren. Westermarck Stud. 1: 30 (1890).
ζ) i ordspr., se 21 b.
b) [väsentligen med anslutning till a; jfr 6, 8] i förb. råd och lägenhet o. d., sammanfattande, om olika omständigheter (däribland särsk. ekonomiska resurser) som äro en förutsättning för förvärkligandet av ngt.
α) i uttr. hava råd och lägenhet (till ngt), se LÄGENHET 4 e.
β) i uttr. efter råd och lägenhet (förr äv. efter råden och lägenheten), alltefter som ngn har (råd o.) möjligheter l. tillfälle till l. tillgång till vad som behövs; särsk. efter ringa l. fattig råd och lägenhet, efter sina (ringa ekonomiska resurser o.) små möjligheter o. d.; se för övr. LÄGENHET 4 f. Lælius Jungf. K 2 a (1591). Vinsoppa … I soppskålen vispas efter råd och lägenhet 4 till 8 äggulor. Langlet Husm. 183 (1883). Vi köpte till hemmet efter råd och lägenhet. Järnbruksminn. 50 (1952).
γ) (†) i uttr. lysa med sin råd och lägenhet, lysa med (sina goda ekonomiska resurser o.) sina möjligheter att göra sådant som är dyrbart. Wetterbergh Selln. 78 (1853).
c) [väsentligen med anslutning till a; jfr 6, 8] (†) i förb. råd och ämne l. ämnen o. d., sammanfattande, om olika (särsk. ekonomiska) resurser som äro en förutsättning för förvärkligandet av ngt; särsk. i sådana uttr. som ha råd och ämne, ha råd l. resurser l. möjligheter l. tillgång till vad som behövs för ngt; efter (sitt l. sin) råd och ämne, efter sina råd och ämnen, efter ämnen och råden, efter sina resurser l. möjligheter, efter råd o. lägenhet. The haffwe .. szåmme ond rådt och ämpne till att holle theris gruffwedeler ther wedt makt medt wedt, khol eller andre tilbehöringer. G1R 16: 44 (1544). 3SthmTb. 4: 112 (1601: efter ämpnenn och rådhen). Borgerschapet uthlofwe .. att wela .. effter deres rådh, ämpner och yterste förmögenheet .. giöra H. K. M:t och Rijket den bäste hielp. RA II. 2: 138 (1617). Alle .. skålle .. draga Stadsens tunga och börda, hwar efter sin Rådh och ämbne. KalmPriv. 1620, s. 37. I thet och annat, som min lust fallit på, har jag drifwit så mycket mit lilla råd och ämne tillåtit. LinkStiftsbibl. Brev 20/9 1719. Härmed (dvs. med att ge lammen havre) fares fort, så länge man har råd och ämne. Boije Landth. 110 (1756). På klockslaget skall var och en antagen (elev) infinna sig i Scholan, snygg och hyfsad, efter råd och ämne. ÅbSvUndH 60: 268 (1813). Frillobarn, säger Uplandslagen, skall fader eller moder föda, hvilkendera af dem bättre ämne och råd hafver, sedan det blifvit vant af spenarne. Nordström Samh. 2: 71 (1840). Dalin (1855).
d) allmännare; numera väsentligen uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av a; jfr 6, 8. Vid de senaste striderna hade förlusterna varit så stora, att truppen icke hade råd att förlora ytterligare en enda man. Vexten har råd att göra ofantliga förluster och likväl bibehålla sig i ökad lifskraft. Agardh Bot. 1: 302 (1830). En överlägsen människa hatar överhuvudtaget inte; hon har råd att i stället småle eller känna medlidande. Selander Modernt 86 (1932).
8) († utom i a, d o. e) förhållandet att ngn disponerar ngt l. förfogar över l. har tillgång till l. äger ngt l. att ngt (vid ett visst tillfälle) står att få l. förefinnes, tillgång (till l. på ngt); äv. mer l. mindre konkret, närmande sig bet.: tillgångar, förråd, medel o. d. (se särsk. d); jfr 7. Är .. (änkan) enn fatigh vernlöss ensam qvinne, beklager sigh, att honn ingenn rådh mera haffver att hielpe sigh medh, utann som gott folck henne giffue vele. G1R 24: 110 (1553). (Allmogen i trakter där) intet Timber finnes, (besvärar sig över) at dem är förbudit kiöpa Timmer och Wärcke af deras Grannar som god råd hafwa. Stiernman Riksd. 2008 (1686). — särsk.
a) (i sht i vissa trakter) i uttr. råd på (förr äv. till) ngt; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. god (förr äv. gott) råd på (förr äv. till) ngt, gott om ngt. Att ther är föge råd till tunna trä j Lödösze. G1R 11: 165 (1536). Mann haffwer ju på thenne tijdt allestädz godt rådt till höö. Därs. 16: 594 (1544). The som haffua rådh til .. äggeblomer, Sämblemiöl, Olio oc annat meer, the må thette alt tilhopa blande til plåster (att lägga på pestbölder). Lemnius Pest. 24 (1572; uppl. 1917). I Hållandh är godh rådh på folk. RP 14: 408 (1650). Der som god råd är på kalk, kan man ock der med giöda sin äng. Serenius EngÅkerm. 47 (1727). Det syntes mig vara god råd på skorpioner (i Venedig). Svanberg RedLefn. 449 (1882). Vid ett senare tillfälle då vi hade bättre råd på tid. Hedin Front. 414 (1915). På förmaningar har han alltid haft god råd. Östergren (1937). — särsk. (†) i uttr. råd till ngn, förhållandet att ngn finns att tillgå; äv. med särskild tanke på hur det är möjligt att få tag i ngn o. d.; jfr 6, 10. Som j nu scriffue adj (dvs. att I) wiste rod til en man, som dugde för skipere .. för 50 köpmandz g(yllen), thet wore ju godt köp. BtFinlH 3: 127 (1541). Någon capabel honom (dvs. slottsfogden) att succedera funnes wäll rådh till, men omöijeligen för samme Löhn. HSH 31: 100 (1662).
b) i uttr. vara till råda l. råde, stå till förfogande, förefinnas o. d.; särsk. i uttr. ngt är ngn till råda l. råde, ngt står till ngns förfogande, ngn förfogar över ngt; jfr 10 b β. Til at betala sådan skuld / war ther intit til rådha. Ps. 1536, s. 15; jfr Ps. 1695, 212: 2. Vår ödmiuche, vælvillige och tilbörlige tienist och hvadt annat gått vij kunne och förmå att å stadh komme skall Eder, Vælborne Herrer, alletijd till rade vara. BtHforsH 1: 30 (1594). jfr: Ach! gifwe thet Gudh wij hade så tient, / I werldene oss til råde, / Thet wij Gudz Son så wäl hade kändt, / At wij icke miste hans nåde! Ps. 1695, 354: 8 (Ps. 1819, 424: 8: Med allt hvad af honom vi äga).
c) [jfr t. etw. zu rate halten, hushålla med ngt, ta vara på ngt] i uttr. hålla ngt till råda l. råde, hålla ngt disponibelt; ta hand om ngt (för framtida användning l. för ngns räkning), ta vara på l. hushålla med l. spara på ngt. Brahe Oec. 55 (1581; uppl. 1920). Richs-Marsken gjorde åter påminnelse .. att man drager tijdigh försorgh, att medlen effter förslagen, aff Regeringen gjorde och approberade, måge inbringas och hållas till råde. RP 5: 53 (1635). (En trogen tjänare) är sin Herre hull, han håller hans godz til rådha och främiar hans wälfärdh. Grubb 817 (1665). RF 1720, § 30. — särsk.
α) i fråga om disponerandet av personal. Gen. Gouverneuren, (har) at tillhålla Landzhöfdingarne på dee orther där Båtzmän hålles och vthnämpnes, at dee måge rätt vthkomma till Ammiralitetet, och holles Kongl. Maij:t och Chronan till råda. LReg. 228 (1648).
β) i ordspr., se 21 c.
d) [jfr dels FÖRRÅD, sbst.3, GERÅD, dels sv. dial. brukningsråd, torkad myrjord som användes ss. strö, vedråd, bränsle bestående av kvistar o. d., jolprå, redskap] ss. senare ssgsled, konkret, om förråd av ngt l. ngt som ngn har tillgång till l. som står till ngns förfogande för visst ändamål; äv. allmännare: ämne, material; uppsättning av föremål o. d.; jfr FÖDO-, HANDSKE-, HUS-, MUDDE-, O-, SKO-RÅD. Anm. Möjl. föreligger detta ord (i formen ) i en närbesläktad anv., om jord l. jordstycke av visst slag [jfr sv. dial. (Medelp.) råd, avsides liggande, instängd åkerbit], dels i ssgn MYRE-RÅ, dels i följ. språkprov. Renarna söka .. (getklövern under) vintern i rån, vid källor. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 40 (c. 1830).
e) i ordspr. (jfr c β), se 21 b.
9) (ngt som tjänar till) hjälpande l. botande av l. bistånd åt ngn l. avhjälpande l. botande av ngt; hjälp som en person lämnar en annan; bot l. botemedel (mot sjukdom o. d.); numera bl. ngn gg, i anv. som närmar sig annan bruklig anv. av ordet (särsk. 10 l. 19); jfr 20 c. Til thes (dvs. staden Samarias) plågho är intet rådh. Mika 1: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: ohelbara äro hennes sår). (Han) hade .. allaredo kiöpt sig en (häst) af en bonda; elliest skulle han gierna hafva fåt råd hoos mig. JRothovius (1613) i OxBr. 12: 158. Emädan sig och åffta tilldrager adt hästar och boskap bliffwa siuke .., Så bör (gårds-)fogden weta råd och läkedom därtill. Rosenhane Oec. 23 (1662). Jag har fått en elak Böld bak om mitt öra, Mäster, vet han intet råd derföre? Lagerström Holberg Westph. 59 (1737). Mot tvivelsjukan vet jag intet råd. Gullberg AndlÖvn. 31 (1932); jfr 10, 19. — särsk.
a) (†) i uttr. ta ngt till råda, ta ngt till hjälp. Brenner Dikt. 2: 51 (1714).
b) i ordspr., se 21 d.
10) vad som i en viss situation kan göras för att komma till rätta med ngt l. överhuvudtaget är att göra, sätt l. metod l. medel att bemästra l. klara av ngt, utväg, hjälp o. d.; numera nästan bl. i sg. obest. med allmän bet. (se dock a), i ett stort antal stående uttr. [oftast med motsvarigheter i t.], t. ex. ngn vet (på) l. hittar på l. finner (på) l. (mindre br.) kan råd (för ngt), ngn vet (sig) l. ser (sig) icke någon (stundom icke något) l. ingen råd (med ngt), ngn vet ingen l. icke någon levande(s) råd l. icke sin (stundom sitt) arma(ste) l. fattiga l. levande(s) råd (vard.), ngn ser (sig) l. vet (sig) l. har l. det är l. finns l. gives l. blir icke någon annan l. ingen annan (förr äv. annor) osv. råd än att (osv.), det blir (väl, nog) råd l. någon osv. råd (med, förr äv. om ngt); jfr 6, 9, 13, 19. Han vet råd för allt. Bekymra dig inte för framtiden, det blir väl alltid någon råd! Det blir väl ingen annan råd än att vi få ta upp frågan på nytt. Han visste sig ingen annan råd än att gå till sin farbror och be om hjälp. G1R 1: 52 (1523). Är .. ingen annor rådh, än at man sigh wender til Herran Christum. LPetri 2Post. 47 a (1555). Rudbeckius KonReg. 379 (1618: om). Då war intet annat rådh än at ösa ut .. (stenkolet) i spanmåhls båtar. Hiärne 2Anl. 236 (1706). Slutligen funno de en liten port i muren, men denna port var stark och väl reglad. .. Här var intet annat råd, än att binda hästarne vid ett par lönnar utanför och klättra öfver porten. Topelius Vint. II. 1: 331 (1856, 1881). Han visste sig .. ingen lefvandes råd. Blanche Bild. 4: 206 (1865). Vill Gud, nog blir det någon råd / ännu för gamla Sverge. Melin Dikt. 2: 48 (1904). Man kunde ju ingen råd. Sjödin StHjärt. 189 (1911). Miss Macdonald visste på råd. Edqvist Skugg. 236 (1958). — jfr EFTER-, FÖRE-, HUVUD-, O-RÅD. — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter l. arkaiserande) i uttr. ngt är (det) bästa råd(et) l. ngns bästa råd o. d., ngt är den bästa utvägen l. det bästa ngn kan ta sig till o. d.; jfr b α, 12, 13, 19. G1R 24: 567 (1554). R. Cantzleren hölt för bästa rådett vara, att ett möthe eller synodus beramas. RP 8: 26 (1640). Herre! utom dig / Vi alla äre svaga / .. För oss är bästa råd, / Att undse med hvarann, / Och hoppas på din nåd. Ps. 1819, 338: 4. ”Jag ser, att du ämnar gå din väg, Handfaste”, sade hon. ”Det var nog också ditt bästa råd”. Lagerlöf Holg. 2: 387 (1907).
b) i en stor mängd numera obrukliga (l. bl. ngn gg, i arkaiserande stil förekommande) anv. o. uttr. [ofta med motsvarigheter i t.], t. ex. ngn finner l. vet l. det är l. finns (någon, ingen) råd till ngt, ngn finner på l. vet sig resp. det är (icke) ngn råd för ngt; ngn äger icke annat råd än att han (osv.), ngn har ingen annan råd än att han (osv.); det är intet (annat) råd övrigt, det finns icke ngn råd (resp. ingen annan råd); ngn skaffar råd, ngn finner på råd; det kommer fuller råd, det blir väl alltid ngn råd; ngt är utan råd, det är icke ngt att göra åt ngt; här är ingen annor råd på färde, här finns ingen annan råd; ngn söker efter ngt råd, ngn söker att finna ngn utväg l. att tänka ut vad han skall ta sig till. Här war ingen annor rådh på ferde, vtan at .. (Kristus) moste döö for oss. OPetri 3: 13 (1530). Wåre (dvs. vore) willien godh och girigheten icke alt för stoor, Szå funnes wäll råd till all ting. G1R 12: 186 (1539). Lath alt komma på Gudh och tijdhen an. Där kommer fuller rådh. AOxenstierna Bref 4: 391 (1647). (dvs. efter syndafallet) war alt utan Hielp ok Råd / Om icke Gud siälf giort oss Nåd. Lucidor (SVS) 48 (c. 1670); jfr 20 c. HH XXXIV. 2: 20 (c. 1715: skaffar råd). Under-Officerare .. som äro gifte, och intet annat råd äga, än at de måste hafwa sina Hustrur med deras små Barn .. hos sig i Qwarteren, de niuta (osv.). PH 1: 49 (1719). Det var ej annat råd öfrigt, än at (osv.). Tessin Bref 1: 67 (1751). Han sökte efter något råd. Lönnberg FnordSag. 1: 53 (1870). — särsk.
α) i uttr. god l. bättre råd, om god resp. bättre utväg o. d.; jfr a. Effther oss fathas her fasth god rad oc haffue ekke monge gaa tiil radz med, sette wij war tröst .. tiil .. war käre swager och tigh, at j ther om wilia .. handlæ med the lubeske. G1R 6: 341 (1529); jfr 13, 19. Vij sij intett bättre råd, ähn att vij förordne een god man där hän att vara Superintendens. RP 8: 34 (1640). Finna uppå goda råd. Tessin Bref 1: 56 (1751). (Pojken) ska’ jag nog sörja för, och med den blir alltid god råd. Knorring Torp. 1: 163 (1843).
β) i förb. till råda l. råde l. råd; i sådana uttr. som intet annat l. intet är l. står (ngn l. för ngn) till råda l. råde osv., intet annat resp. intet står (ngn) till buds, ngn har intet annat att göra resp. kan icke göra ngt åt det resp. det finns ingen hjälp (för ngn), det är icke ngt att göra (åt det) l. dyl.; icke komma sig till råda o. d., icke veta vad man skall ta sig till, icke kunna klara sig l. dyl. OPetri 1: 148 (1526). Alle rope wij nw til tich (o Gud!), / oss är ey annat til rådhe. GudlVis. A 2 a (1530); jfr Ps. 1937, 25: 2. Nalka tigh Herre til min siel, / Then fienden så swåra qwäl; / Här är intet til råda. Ps. 1572, s. 34 a; jfr Ps. 1695, 68: 7. När the så hade mist skip och godz, / Tenchte the: hwadh will till råde wara oss? Hund E14 21 (1605). Om E. G. Exc. mig nu icke hiälper, så är inthett för migh til rådh. APrytz (1654) i OxBr. 12: 662. Att han med swår opasslighet warit beswärad, och för sine starka opkastningar intet kommit sig till råda. ConsAcAboP 9: 455 (1708). Här var nu intet annat för oss til råda, än at vedertaga detta hans anbud. Dahlberg Lefn. 63 (c. 1755). Han satte sig .. att eftersinna, huru han skulle komma öfver vattnet ..; men ingenting stod honom till råda. SvFolks. 1: 102 (1844).
γ) i uttr. sättas ur all råd, försättas i ett ohjälpligt läge l. dyl. (Om man misslyckas med vissa planer) skole icke allenast sakerne hoos edher sätties uthur all rådh, uthan och denne staten aff sin last opprimeras och råka vthi outredelige extremiteter. AOxenstierna 5: 493 (1630).
δ) i vissa mer l. mindre klart individuella anv., dels i sg. (i obest. form föregånget av obest. artikel l. i best. anv.), dels i pl.; jfr a. Forundrar oss .. ati (dvs. att I) inge andre råd eller wtuäger finne kwnne, ath kome thom (dvs. knektarna) i årss tiäniste. G1R 11: 289 (1537). I nödhen grijper man til dhet rådh som närmast är. Grubb 600 (1665). (Daidalos) fann på det råd at giöra sig vingar til at komma .. (från fängelset) mit igenom lufften. Ehrenadler Tel. 175 (1723). Han flydde .. til nedriga sinnens vanliga råd, at hielpa sig med list. Dalin Hist. 2: 885 (1750). Här står ej mer igen än detta råd allena, / Att dig, min arma skrift, i eldens lågor rena. Bergklint Vitt. 24 (1772). ”Hör du, Anders, jag vet ett råd,” svarade Östman. Almqvist Lad. 17 (1840). Han fann alltid de bästa råd. Tychsen o. Busch EgyptSag. 119 (1912).
c) (†) närmande sig bet.: utkomst(möjlighet) l. dyl. Jag är inte annat än ett fattigt torpare-barn, som har gifvit mig ut i verlden till att söka någon råd. SvFolks. 341 (1849). Därs. 461.
d) (†) närmande sig bet.: någonstans att ta vägen, tillflykt l. dyl. (De nakna) måtte hålla sigh j berghscriffuom, när een regnskwr aff berghen faller nedher vppå them, effter the elles ingen rådh haffua. Job 24: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: tillflykt).
e) i ordspr., se 21 e.
11) [jfr 2, 10] (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i vissa uttr. som beteckna att ngn (på ett l. annat sätt) får ngn att rätta sig efter ngt l. lyda l. underkasta sig ngn, t. ex. få råd med l. för ngn, få bukt l. makt med l. ta rätt på l. komma till rätta med ngn, rå på ngn; taga råd på ngn, ta kommandot över ngn, rå på l. ta rätt på ngn. Svart G1 132 (1561). Man kunde wäll få råd med them (som uteblevo från sammanträdena på Riddarhuset) efter then anledning som Ridderhussordningen ther till gifwer. RARP 6: 38 (1657). Jag skal väl få råd för henne, och komma henne til at begripa sitt bästa. Modée FruR 100 (1738). Han har fått en gammal syster till sig som, .. lär vara hårdare än han. Di säger att hon tar råd på honom till och med. FrLundagHelgonab. 1894, s. 29. Rundt UndTräd. 77 (1923).
12) [jfr mlt. it is rāt] (†) i uttr. ngt är råd l. råde, ngt är (till)rådligt l. lämpligt l. riktigt l. det bästa man kan ta sig till (vid ett visst tillfälle l. i en viss situation o. d.). G1R 1: 58 (1523). Som I nu Kong:e Ma:tt tilsc[ri]ffeth haffue .., at th[et] är jcke rådth at offuer schiicke nogre pen[in]ger .. wtur Kong:e Ma:tz cammer .. vm höst tiidth för farligh[ets] skuldh, så (osv.). HH XXXIII. 2: 228 (c. 1548). Dog vill icke rådh vara, att man .. boghen högre spänner, änn Rysserne kan falla drägeligitt. OxBr. 5: 24 (1613). Nu tyckes migh wara rådhe, / At wij doch vnge tu bådhe, / Kunna rätt komma tilsamman. Prytz OS H 2 b (1620). Så wil thet och wara Råd, at man bortränsar Gräset nedan för Stockarna, at icke the trötte Bijn i theras Hemflycht ther nederfalla och blifwa borta. IErici Colerus 2: 91 (c. 1645). Dahlstierna (SVS) 176 (c. 1700). — jfr O-RÅD.
13) vad ngn (särsk. ss. resultat av övervägande l. överläggning) bestämmer sig för l. får i sitt sinne att göra, beslut, tanke, idé; avsikt; plan som ngn gör upp l. beslutar sig för l. följer med avs. på sitt handlande i ett visst fall o. d.; förslag; äv. med tanke helt l. företrädesvis på den beslutade l. tilltänkta l. planerade handlingen, övergående i bet.: åtgörande, åtgärd, gärning, tilltag, företag, påhitt; ofta svårt att skilja från dels 10, dels 19; numera bl. ngn gg, arkaiserande (i sht i Bib. o. Ps.). (Gud) giorde .. theras rådh om intet. Neh. 4: 15 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917); jfr e. Gudh gaff them och then rådhen in, / The togo sigh före (osv.). Hund E14 473 (1605). Herrars rådh kan snart förandras. Grubb 733 (1665). Så hastiga råd (bruka) sällan winna en önskelig utgång. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 118. Herre, .. / Tina Helga Änglar sänd / Til wår Konung .. / .. Styr hans rådh medh tinom Ande. Ps. 1695, 377: 12; jfr Ps. 1937, 443: 4. Din Anslag dölg försiktelig; / De kloka Råd ej röja sig. Frese AndelD 63 (1726). Så kan du gagna mig med att göra Ahitofels råd om intet. 2Sam. 15: 34 (Bib. 1917; Bib. 1541: rådhslagh); jfr e. — jfr O-RÅD. — särsk.
a) i uttr. falla på det rådet att o. d., komma på den idén l. tanken l. få för sig att osv.; jfr 10. KyrkohÅ 1927, s. 90 (1767). (Semiramis) föll .. på det rådet att bekläda sina kameler med elephant-hudar, för att skräma fienden. Ekelund 1GH 3 (1826). Östergren (1937).
b) i sådana uttr. som taga sig det råd(et) (före) l. gripa till l. finna på l. taga det rådet att osv., bestämma sig för l. göra upp den planen l. hitta på l. ta sig till l. företa sig att osv. (Gud var vred över att Moses’ son icke blivit omskuren) Tå griper Zippora til thet rådet, at hon omskar sin son. Swedberg SabbRo 499 (1688, 1710). När Christus bad .., war thet en af Hans lärjungar, som tog sig thet goda rådet före och steg fram til Christum och sade: Herre lär oss bidia. Därs. 1549 (1690, 1712). Några mägtiga män togo .. det råd, att, då Konungen en gång var i karbad, lade de träd och stenar deröfver, ämnande så förqväfva honom. Fryxell Ber. 1: 44 (1823). Svedelius i 2SAH 46: 222 (1870).
c) i uttr. lägga (förr äv. lägga upp) råd, göra upp en plan l. planer, planera o. d.; jfr e slutet, 18 a. Så snart nu Försten effter sin siukdom fulkomligen hade kommit sig före, stälte sig hans gemål effter uplagt råd med honom lika som hon hade giordt wår fru i Loretto ett löffte för sin herres hälsa, låtandes sig förliuda hon wille resa dit och fulgiöra hwad hon lofwat. Runius (SVS) 3: 102 (1709); jfr 14. Dick fortsatte att berätta och att lägga råd för framtiden. Wägner Pennsk. 250 (1910).
d) i en stor mängd numera obr. uttr., t. ex. fatta l. gripa l. (be)sluta (ett) råd l. fatta osv. det rådet att (osv.) l. taga l. finna för råd l. gripa till råds att (osv.), fatta ett beslut l. göra upp en plan l. företa sig ngt resp. bestämma sig för l. göra upp den planen l. hitta på l. ta sig till l. företa sig att (osv.). Såå fans för rådh att man skulle medh hastt tage till lånns aff kyrckier och clösther peninger. G1R 1: 126 (1523); jfr 12. Effter ther war icke hampn till ath leggia j winterläghe, togho the för rådh mesta parten, ath läggia tädhan. Apg. 27: 12 (NT 1526). Gripe förtenskul så till rådz att the (osv.). Svart G1 108 (1561). The hadhe grijpit thet Rådh, at vthrusta en stoor hoop medh Skepp. Schroderus Liv. 829 (1626). Att sluta rådh. RARP 6: 309 (1658). Med andras Råd ditt Råd beslut. Frese AndelD 62 (1726). Efter långt och moget öfvervägande fattades det råd, at (osv.). Dalin Arg. 2: 117 (1754; uppl. 1734: det rådet). Emanuelsson Polyb. 1: 69 (1833). — särsk.
α) i sådana uttr. som varda l. vara till råds l. råda (att) [jfr mlt. to rāde werden], få till råds l. för råd (att), få i sinnet l. bestämma sig för l. fatta det beslutet l. vara betänkt på l. få för sig (att); ngt kommer ngn till råda, ngn får ngt i sinnet l. bestämmer sig för ngt l. får för sig ngt l. dyl. Mitt hierta fick til rådz, at iagh straffadhe Rådhherranar och öffuerstanar. Neh. 5: 7 (Bib. 1541). Thet moste hielpa tigh, at tigh kom thet til rådha, at tu til wår Herra (dvs. Holofernes) gå wilt. Judit 10: 15 (Därs.). Effter Judanar hadhe satt försååt för honom, när han skulle fara in j Syrien, fick han för rådh, at wenda om igen genom Macedonien. Apg. 20: 3 (Därs.; Bib. 1917: beslöt). Därföre ähr jagh till rådhz vorden, att fördröija här een dagh eller två. AOxenstierna 2: 314 (1618). Jag var .. til råda at förskaffa och senda med honom en rescamerat. Swedberg Lefv. 326 (1729). VDAkt. 1772, nr 414.
β) i sådana uttr. som taga sitt råd, fatta sitt beslut, ta sitt parti; taga ett visst råd med ngt, företaga sig ngt visst med ngt. Små barnen de togo sitt eget råd, / Så gånga de sig till kyrkogård. SvForns. 2: 101. Hvad råd skal tagas med Almarne, som växt så otroligt, at de snart uppfylla hela gården? Porthan BrCalonius 432 (1797).
e) om beslut om l. förslag till l. planer på att göra ngt ont l. olyckligt l. svekfullt o. d., olycklig l. farlig idé, olycklig åtgärd; ont anslag, stämpling, konspiration; ond gärning, illdåd o. d.; jfr O-RÅD I 1; dels med bestämning som anger att det är fråga om ngt ont osv., dels pregnant; jfr 18 a β, b α. När Gudh förhindrar wår kötzligha wilia, och förtagher all ond rådh och dieffuuls anslagh, hwilken icke tilstädia, at wij helghe Gudz nampn. Cat. 1567, s. B 5 b. Listighe rådh och stemplingar. OxBr. 12: 426 (1614). De ondas råd. Ps. 1819, 121: 2; jfr Ps. 1937, 176: 2. Mig ondskans råd / Från menskors nåd, / Men ej från Guds, kan skilja. Ps. 1819, 229: 5; jfr Ps. 1937, 312: 5. — jfr ILL-, O-RÅD. — särsk. i uttr. lägga, förr äv. lägga upp (onda) råd (mot ngn), förr äv. göra råd på ngn, göra upp onda planer l. stämpla l. dyl. (mot ngn); jfr c, 18 a β. VRP 1633, s. 508. (De) lade .. up råd huru de måtte sättia mig i sticket. VRP 1704, s. 729. Medan .. (Påvel, Jon o. Gudmund) voro ute, gjorde Per Öde, Sone Öde och bonden i gården råd på Påvel och hans stallbröder. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 389 (1868). Då hon första gången hade anat, att fru Rangela lade onda råd mot henne. Lagerlöf Troll 2: 103 (1921).
f) (†) i allmännare l. utvidgad anv., helt l. delvis med tanke på den situation l. belägenhet vari ngn l. tid då ngn har att bestämma sig för ngt l. fatta visst beslut o. d. (delvis möjl. äv. anslutet till 17). Ty wilie wij j thetta råhde, / Göra oss redho effter Gudz nådhe. Gevaliensis Jos. 48 (1601; ovisst). Du vet .. / At jag i alla råd om foglighet är mån. Murberg Racine Ath. 22 (1776).
g) i ordspr., se 21 f.
14) († utom i d o. e) i vissa uttr. som beteckna att ngt beslutas l. göres efter samråd o. i samförstånd mellan ngra l. har karaktären av en överenskommelse l. konspiration resp. utföres i samarbete mellan ngra l. att ngn är delaktig i ngt l. med om ngt l. är i lag l. står i förbund med ngn o. d., t. ex. ngn är l. står l. kommer i råd l. gör råd med ngn (om ngt) l. har ngn i råd med sig, ngra gå till råds mellan sig l. äro l. varda l. bli i l. om råd l. till råds l. råda (att göra ngt) l. om ett råd; jfr 13, 18. (Judarna) gingo .. till rådz emellan sigh ath the wille dräpa honom. Apg. 9: 23 (NT 1526; Bib. 1917: rådslogo); jfr 18. Epter thet at alle Swerigis tro inbyggiare wore vm it rådh, och alle tilhulpo at driffua .. (Kristian Tyrann) her vth, Så (osv.). G1R 8: 26 (1532). Hela menigheten wardt til rådz at hålla .. (högtid) än nu j andra siw daghar. 2Krön. 30: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: enade sig om). Herre Gudh Fader, mijns hela lijffs Herre, lät mig icke komma j rådh med them (som illa tala). LPetri Sir. 23: 1 (1561; Bib. 1541: råka jbland försmädhare). Pijghorna .. woro alla om rådh, at the wille förgöra then Hanan, som altidh så bittidha Mathmodren vpwäkte. Balck Es. 155 (1603). Dÿ blef samptl. församblingen så öf(ve)r enns och til råda, at de icke wille oplåta kyrkiodören. VDAkt. 1671, nr 148. Giorde Konung Haralds Män thet råd med honom, at han icke skulle draga söder til Staden. Peringskiöld Hkr. 1: 85 (1697). Ett ord .. / Som honom misstänkt gjorde, för att sänd / Från Republikens fiender derute, / Med dem i landet stå i hemligt råd. Franzén Skald. 2: 111 (1825, 1828). Jo, den och den har haft sitt finger med i rådet. Granlund Ordspr. (c. 1880). — jfr MAKE-, SAM-RÅD. — särsk.
a) i uttr. maka l. makat råd, se MAKA, adj.1 resp. MAKA, v.1 2 c slutet
b) i uttr. göra ngt i råd med ngn, göra ngt i samråd l. tillsammans med ngn; jfr d. Den dag då Sommartingen börjas som jag i råd med Herr Vice Presidenten utsatt til den 22 Maij med Fers härad och med Frosta härad den 19 Junii. ÅgerupArk. Brev 2/3 1764. En af den lefvande Skalden sjelf, i råd med sine Vänner öfversedd, granskad och urvald Samling af .. (Bellmans) odödeliga Arbeten. Kellgren (SVS) 5: 244 (1790). Hagberg Shaksp. 9: 220 (1850).
c) i uttr. draga råd, vara överens l. sams l. samsas l. dyl.? (Vid visitation i Eckerö förhandlades) Om ett par echtafolk wedh sundet som hafua eij dragit rådh, vthan hustron lupit från mannen. Murenius AV 75 (1640).
d) (numera knappast br.) jur. i fråga om delaktighet i brott; särsk. i förb. råd och gärning. Thesse epterskriffne ginge lag mz Jens Jwthe, ath han icke war i raad eller gerning med honom, som the xi skedher stwlith hade aff Ongelstadha kirkio. JönkTb. 122 (1530). Den kona som hafwer mördat barn, skal straffas effter Domen, och där barnfadren hafwer warit i råd med henne, skal han stå samma Straff. Schmedeman Just. 130 (1611). (Han) war i råd och gerningh medh Per Ödhe och hans selskap (som dödat en man). KongaDombRenov. 17/4 1615. ConsAcAboP 8: 37 (1700). Delaktig i samma råd och gärning. Cannelin (1939).
e) (numera bl. i Bib.) i uttr. de ogudaktigas råd, ss. beteckning för gemenskap (i planering, överläggning, handlingar o. d.) med de ogudaktiga. Sell är then som icke wandrar vthi the ogudhactighas rådh. Psalt. 1: 1 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). The ogudhachtighas rådh ware longt jfrå migh. Job 22: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: rådslag).
15) (†) i vissa uttr. som beteckna att ngn gör ngt på grund av ngn annans tillskyndan resp. på eget bevåg l. dyl., t. ex. ngn giver råden till att (osv.), ngn åstadkommer gm sin tillskyndan l. är upphovet till att (osv.); av ngns råd, gm ngns tillskyndan; av (sitt) eget l. sina egna råd l. av enskilt råd, på eget ansvar l. eget bevåg, av sig själv o. d.; jfr 13, 14, 19. Dieflen gaff ther rådhen til, / ath gudz ordh wardt förachtat. GudlVis. A 4 a (1530); jfr Ps. 1695, 31: 5. H. f. N. hafver lofvet och tilsagt uthi riksens vichtige saker inthet velle företage eller af endtskyldt rådh beslute, vårt trogne rådh och samptyckie föruthan. RA I. 3: 9 (1592). Troon j, at om j råken falla af diefwulens rådh, eller af idher frie wilie, eller af skröpligh påfödd Natur j synd. .: Så (osv.). ChristOrdn. C 2 a (1602). När .. (konungen) aderton år gammal är .. äger han i halfwa Regering träda. .. Doch skall han eij något utaf enskildt rådh biuda, befala eller och ewärdeligen bortgifwa, för än han är tiugufyra år gammal. Lagförsl. 29 (1609). Thz giorde han inthz af sine Egne rådh, uuthan, såsom hans morbrodher .. honom der till inrådde, så giorde han och. VDAkt. 1681, nr 147. Af eget råd. Kolmodin QvSp. 1: 6 (1732). Fryxell Ber. 1: 63 (1823; arkaiserande).
16) (†) förhållandet att ngn (är tillfrågad om o. därvid) tillstyrker l. ger sitt bifall l. samtycke till ngt; i sådana uttr. som giva sitt råd (och samtycke) till ngt, med l. efter l. utan ngns råd (och samtycke); jfr 14, 18, 19. (På grund av upproren i Småland o. Västergötland) hafve vi effther våre gode mäns råd och samtyckie beramet ett herremöthe. RA I. 1: 126 (1529). Me[dh] alla hans venners fränd[er]s rådhe ia och samtyckya .. aaffhendhe the för:ne iordh för:ne Oluff And[er]ssons arui[n]ghar. UpplDomb. 7: 6 (1545). Effter Inges aflijdhande är .. ther om en stoor twist .. vpkommen, at Swenske föruthan Götharnas Rådh och Samtyckie, Rawald Knaphöffde för en Regent .. vthropat hadhe. Tempeus Messenius 42 (1612). (Äktenskap skall ingås) med .. wederbörandes Råd och samtycke. Kyrkol. 15: 4 (1686). Fader är sine dotters giftoman, och moder må ther til råd gifva. GB 1: 2 (Lag 1734). Med råd (eller instämmande) af alla grannar. Hildebrand Isl. 79 (1883: isl. orig.: med radi allra sveitar manna).
17) († utom i a) handlingen att i tankarna pröva ngt l. att tänka sig för, prövning, övervägande, betänkande o. d. Christus haffuer icke vthan synnerligit rådh och betenckiande, then alwarliga Predicanen om then yttersta daghen spart til thet yttersta. PErici Musæus 2: 352 b (1582). När man taar sigh något wärck före, vthan föregående rådh och betänckiande, så plägar dhet icke altijdh lyckas. Grubb 790 (1665). Ekblad 65 (1764). — särsk.
a) i uttr. gå till råds l. lägga råd, överlägga med sig själv, överväga o. d.; numera bl. ngn gg (i vitter stil, med nära anslutning till 19) i uttr. gå till råds l. lägga råd med sig själv. ConsAcAboP 9: 46 (1706). Käringen lade .. råd, huru hennes egen dotter skulle blifva lika fager, som styfdottern var. SvFolks. 130 (1844). (Jag) gick .. till råds med mig sjelf, om jag borde studera teologi. Topelius Tb. 122 (1895). När han mötte en yrkesbroder, fingo hans stora barnögon ett vildt och stirrande uttryck, som om han lade råd med sig själf och sade: skall jag mörda honom, eller skola vi gå in någonstans och förtära alkohol? Söderberg MBirck 152 (1901).
b) i uttr. ngt står uti ngns råd och betänkande, ngt har hänskjutits till ngns övervägande l. prövning. OxBr. 12: 68 (1638).
c) i uttr. göra ngt efter l. med l. av moget l. stadgat råd, göra ngt efter resp. med moget övervägande l. (i fråga om ond l. brottslig handling o. d.) med berått mod l. uppsåtligt. Importerliga ährender måste tracteras medh långsampt och mooget rådh. Grubb 849 (1665). Begyn ditt värk med mogit råd. Frese AndelD 62 (1726). Dräper fader, eller moder, med vilja och stadgadt råd, barn sitt ..; miste högra hand, och halshugges. MB 14: 1 (Lag 1734). Efter moget råd. Chydenius 41 (1765). Med stadgat råd. Cannelin (1939; angivet ss. juridiskt språk).
d) i ordspr., se 21 g.
18) överläggning, rådplägning, rådslag; särsk. i uttr. hemligt råd, förtrolig (enskild) överläggning; företrädesvis o. numera bl. i vissa stående förb. (se a, b); stundom svårt att skilja från 19 l. (i äldre ex.) 13, 17, 24. Förra än tu något begynnar, befråga tigh, och förra än tu något gör tagh ther rådh til. Syr. 37: 16 (öv. 1536); jfr 19. Mårten Myntheschriffwere, som i alle hemlighe rådh haffwer waridt brukedt. HH XIII. 1: 109 (1563). Såsom it stoort skeep måste drjfwas genom många segel, så bör it stoort och wichtigt werk befremjas och slutas genom många rådh. Spegel Dagb. 7 (1680). Franzén Minnest. 1: 304 (1820). — jfr KRIGS-, SKEPPS-RÅD. — särsk.
a) [jfr t. rat halten l. schlagen l. pflegen l. haben] (i vitter stil, fullt br.) i uttr. hålla l. lägga l. slå (arkaiserande äv. pläga, förr äv. ha l. maka) råd (med ngn, om ngt), överlägga l. rådslå (med ngn, om ngt); stundom närmande sig bet.: planera o. d. (jfr 13); jfr MAKA, v.1 2 c. J måghe haffua radh med mesther lars oc fogthen. G1R 4: 119 (1527). Hwad kunde wara obilligare, än at Achitophel plägade råd med Absalom, huru David skulle jagas ur land och rike! Spegel Pass. 97 (c. 1680). Pastorskan höll råd med sin dotter Lovisa / Om ordning med dukning och fat. Lenngren (SVS) 2: 241 (1800). En .. dag lade far och mor .. råd om min framtid. Wetterbergh GNord 6 (1862). Därpå slogo vi råd om vad vi närmast borde företa oss. Eje Reitz MedDöd. 51 (1933). — särsk.
α) (†) i uttr. hålla ett råd; jfr β. St. av Est. 2: 3 (Bib. 1541). De Herdar höllo strax ett råd. Runius (SVS) 1: 263 (1713).
β) (†) i uttr. lägga råd l. hålla ett råd emot ngn, överlägga för att uppgöra anslag mot ngn; jfr 13 e (särsk. slutet). Thå gingo the phariseer vth och ladhe rådh emoot honom (dvs. Jesus) huru the motte förgöra honom. Mat. 12: 14 (NT 1526). The phariseer .. höllo itt råådh medh the Herodianer emoot honom (dvs. Jesus), ath the kunde förgöra honom. Mark. 3: 6 (Därs.).
b) [jfr t. zu rate (gehen l. kommen l. sitzen)] (i vitter stil, fullt br.) i förb. till råds (förr äv. till råda); i sådana uttr. som (ngn gg träda) till råds osv. (med ngn, i sht förr om ngt), bege sig till överläggning l. (företa sig åtgärden att) överlägga (med ngn, om ngt), komma (samman) l. sitta (förr äv. vara) till råds, komma (samman) till resp. hålla överläggning; kalla ngn till råds, kalla ngn till överläggning. G1R 6: 341 (1528). Till Jacob Henrickssonn, att .. han vill vare til rådtz med Claess och andre förståndige karer, huru (osv.). Därs. 28: 408 (1558). Sidann wille de gå thil rådz jgienn medh stådhållderrenn och borgiemesterre och rådh, huru (osv.). TbLödöse 106 (1588). Martius .. 26. Satt Konnungen med 7 aff Radett i Radkammeren till Råådz. Brahe Tideb. 139 (1621). RP 6: 96 (1636: gå till råda). Då kommo the andra .. hoos hertigen till rådz. HH 20: 308 (c. 1640). (Konung Sigismund) trädde till råds med sina herrar. Fryxell Ber. 4: 98 (1830). KrigVAT 1901, s. 391 (: kallades till råds). Huvudmännen för släkten kommo samman till råds. Jönsson Eko 115 (1930). — särsk.
α) i uttr. gå till råds mot ngn, överlägga för att uppgöra anslag mot ngn; jfr 13 e. Kommer och låter oss gå til rådz emoot Jeremia. Jer. 18: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: tänka ut något anslag).
β) (†) i uttr. sitta till råds och för rätta, deltaga i domstolsförhandling, sitta ss. domare o. d.; jfr 22 c β, h. Så schall vår stadhollere och under canceller medt the 4 mettrådt och secretereren två gonger um året uti vår stad Schara til rådz och for rette sittia. RA I. 1: 262 (1540).
γ) oeg. l. bildl. När thet bär åstad at gifftas: tå bruka .. (de världsligt sinnade) ingen bön; ty the gå til rådz allenast med sitt kiött och blod. Swedberg SabbRo 667 (1692, 1710). Humbla Landcr. 479 (1740).
c) (†) i förb. i råd; i sådana uttr. som gå i råd (med ngn, om ngt) [jfr (ä.) t. in einen rat gehen], (företa sig åtgärden att) överlägga (med ngn, om ngt); taga ngn i råd med sig l. i rådet om ngt, anmoda ngn att l. låta ngn vara med om en överläggning med sig resp. om ngt, vara i råd med ngn, ha ngn i råd med sig, överlägga med ngn; kalla ngn i råd, kalla ngn till överläggning. Biskoparna allena hade .. tilegnat sigh thet Wäldet at bannlysa och afflösa: Ther them doch vthi en sådan wichtigh Saak hade boordt tagha i Rådh medh sigh någre Präster. Schroderus Os. 1: 626 (1635). Såsom jagh altijd haffver hafft E. G. N. i råd med mig, när jagh nogon förandringh i huset med mina fattiga barn gjordt haffver, altså (osv.). OxBr. 12: 301 (1648). Han blef kallad i råd när om några besynnerliga saker war at rådgiöra. Peringskiöld Hkr. 1: 175 (1697). I förtroende har mig sagts att Lagerbjelke tagit i rådet derom B:on Ludvig Boye. Järta (1835) i 3SAH XLI. 2: 80. Med prins Fredrik gick konungen nu i råd om namn och faddrar åt sin son. Crusenstolpe Mor. 5: 205 (1843). Bååth EgilS 4 (1883). — särsk. oeg. l. bildl. (Hon) giör intet anna hela dagen än är i hemligt råd med sin spegel. Lindahl Tanckef. 6 (1740). Har du förståndet til vän, så gå därmed i råd. Posten 1769, s. 854.
d) i ordspr., se 21 h.
19) handlingen l. förhållandet att ngn till ngns hjälp l. vägledning framlägger sin mening, hur denne i ett visst fall bör handla; stundom närmande sig bet.: uppmaning, tillsägelse o. d.; äv. oeg. l. bildl., särsk. om vägledning som ngn får för sitt handlande gm ngt sakligt; utom i vissa stående uttr. företrädesvis i konkretare anv., om det framlagda förslaget l. yttrandet o. d. Ett gott (i sht förr äv. hälsosamt), klokt, vist, välment, dåligt (förr äv. ont l. argt), olyckligt, listigt, slugt råd. Ge ngn ett råd. Be om, begära, söka, hämta råd (hos ngn). Inhämta ngns råd. Få ett råd. Rätta sig l. handla efter ngns råd. Lyda råd. Lyssna till l. lyda l. följa ngns råd. Förlita sig l. lita på ngns råd. Giva ngn råd. Mitt råd är att osv. Han gav det rådet att osv. Bistå ngn med goda råd. Lyd mitt råd och res genast! Man bör icke förakta ett gott råd. Ge mig ett gott råd, hur jag ska göra i den här kinkiga situationen! Han fick ett vänligt råd att försvinna så fort som möjligt. Det var på sina vänners råd som han sökte den lediga befattningen. OPetri 1: 493 (1528). Höra godha mäns rådh. Dens. 4: 311 (c. 1530). Söök altijdh rådh när the wijsa. Tob. 4: 18 (Bib. 1541). Der de ville lyda mitt råd, så achtade jagh för best, att de nu ij hast skynnade sigh med resten. JBanér (1628) i OxBr. 6: 25. Ett hälsosamt Råd. Ehrenadler Tel. 84 (1723). Ett argt och listigt råd är ofta första eller förnämsta orsaken til ogierningen. Nehrman JurCr. 46 (1756). Dag skall du prisa, Frithiof, sen bergad sol sig döljt, / och öl när det är drucket och råd när följdt. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift. Linder (1882; boktitel). Konsistorium .. tillkallade prokanslern för att inhämta hans råd. Annerstedt Rudbeck Bref LXXII (1899). Hellström Malmros 249 (1931). — jfr BRODERS-, EFTER-, FÖRE-, HUSHÅLLS-, KVINNO-, O-, ORMA-, ORÅDS-, SKÖNHETS-, VISHETS-RÅD m. fl. — särsk.
a) i uttr. fråga l. spörja (ngn) till råds (förr äv. till råd l. råda l. rådes) l. (mera tillf.) om råd. J th[etta] ærende wart lamb[er]tus frågat om godh rådh. OPetri Tb. 186 (1527). Hören i sköne fru margretha, huat iag spiör edher til rådha. Visb. 1: 169 (c. 1620). (Han) Fråga .. min man til rådez. Horn Beskr. 100 (c. 1657). Schück VittA 2: 208 (i handl. fr. 1682: fråga .. till rådh). Det har hänt mig att folk har .. frågat mig till råds i tämligen privata angelägenheter. Lindström Leksaksb. 82 (1931).
b) (utom i Finl. numera bl. ngn gg, arkaiserande) i uttr. fråga l. spörja (ngn) råd (l. något råd) l. råd av ngn, förr äv. ngns råd, be (ngn) om (ett) råd, rådfråga (ngn); jfr FRÅGA, v. 2 e. Linc. (1640; under consilio). Skulle din Öfverhet fråga dig något råd i dess företagande, så (osv.). Brahe Instr. 5 (c. 1756). Min far, som endast råd af varsamheten sport. Kellgren (SVS) 3: 336 (1792). Bengts Vargt. 101 (1915).
c) (numera i sht i vitter stil) i uttr. taga råd av l. från ngn l. taga ngns råd o. d., låta sig rådas av ngn, inhämta ngns råd, lyssna till råd från ngn; stundom liktydigt med: följa ngns råd. OxBr. 12: 488 (c. 1626). Tag icke lättliga råd af den dig icke bekänd är. Stiernhielm Herc. 287 (1648, 1668). Jag skyndade mig .. at underrätta Mademoiselle Landron .. och taga hennes råd. Säfström Banquer. Oo 2 b (1754). Om han .. ofta mer tog råd af sitt hjerta än sina tillgångar: så må (osv.). Wallin Rel. 4: 423 (1831). Harlock (1944).
d) [jfr t. einen zu rate nehmen] i uttr. taga ngn till råds (äv., numera bl. ngn gg, arkaiserande, till råda, förr äv. till råd) l. (mera tillf.) taga ngn på råd, vända sig till ngn för att fråga honom till råds, be ngn om råd, inhämta ngns råd, rådfråga ngn. Tagh icke them til rådh som nijt (dvs. avund) til tich haffua. Syr. 37: 10 (öv. 1536). (Hon hade ett sådant förtroende till läkaren) at hon i alla sina angelägenheter honom til råds tog. Humbla Landcr. 47 (1740). Det är dock bättre att vetenskapen tages till råds, än om våldet och nycken blott och bart fick råda. Almqvist DrJ 77 (1834). Spegeln togs flitigt till råds. Wulff Petrarcab. 220 (1905). Han togs ofta till råda. Engelke Välgör. 57 (1908). Av vännerna togs han på råd. UrDNHist. 1: 146 (1952).
e) i en mängd numera obr. uttr., t. ex. utgiva ett råd, komma med l. ge ett råd; gå till ngn om råd, gå l. vända sig till ngn för att få råd; vara till råds med ngn l. till ngn om råds, vara hos ngn för att få råd, be om råd hos ngn; falla in till ngns råd, ansluta sig till l. följa ngns råd; undandraga ngn sitt råd, vägra att hjälpa ngn med råd; giva (sitt) råd till l. på ngt, i (sitt) råd anbefalla ngt (särsk. ngt ont; jfr 13 e). Thå föllo the alle in till hans råådh. Apg. 5: 40 (NT 1526; Bib. 1917: lydde hans råd). The godha och Christeligha rådh wij vthgiffue. OPetri Hb. A 2 a (1529). (De) gåfvo sitt råd ther på, at (osv.). RA I. 3: 285 (1594). Derföre hafwe wij till rådz warit med Hennes M:t. RA II. 2: 14 (1616); jfr 18 b. Han gaff rådh til hans dödh. Stiernhielm WgL 105 (1663); jfr 13 e. (Den 13 maj) kl. 9 war Doctrinnan till mig om råds. ORudbeck (1685) hos Annerstedt UUH Bih. 2: 244. Gå ej till menniskor om råd. Thomander 1: 86 (1829). Undandrag / Mig ej ditt råd! Oscar ii 2: 135 (1861, 1887).
f) (förr) i namn på olika sällskapslekar o. pantleksstraff. Gifva råd. Den bestraffade förbindes då, att gifva ett godt råd åt hvar och en person i sällskapet. Stiernstolpe SällskL 105 (1817). Omdöme och råd. Till denna lek behöfvas .. lika många pappersblad som de lekandes antal. Hvar och en skrifver öfverst på bladet sitt eget namn och viker öfver papperet, så att namnet ej synes (osv.). Hubendick FlickLek. 71 (1879). Hagdahl DBäst. 171 (1885).
g) i ordspr., se 21 i.
20) i vissa stående förb. som betydelsemässigt kunna uppfattas ss. en enhet o. i vilka ordet råd kan tänkas representera (o. under tidernas lopp sannol. anslutits till) olika ovan angivna bet.
a) [jfr t. rat und tat; numera närmast anslutet till 18 o. (i sht) 19; jfr äv. 13, 14, 16] i förb. med (ss. motsats till) dåd, ss. beteckning för olika slag av förberedelser (av mer l. mindre teoretisk karaktär) till en gärning; se för övr. DÅD 1 b.
b) [jfr a] (†) i uttr. hjälpa ngn med råd och hand, med råd o. dåd. Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668).
c) [numera närmast anslutet till 18 o. (i sht) 19; jfr äv. 8, 9, 10, 13, 14] i förb. med ord som beteckna hjälp av ngt slag; numera bl. (i sht i vitter stil) med tanke på överläggning l. (i sht) rådgivning, förr möjl. allmännare, med inbegrepp av andra slag av hjälp; i sht sammanfattande, i sådana uttr. som råd och hjälp l. bistånd l. stöd l. tröst o. d. The som Rijksens Herre förderfwe wele med Rådom gerningom heller hiälp .. hafwe förwerket både liif och godz. BrinkmArch. 2: 8 (1605). (Äkta makar skola) vara hvar annan til Råd, Tröst och Bijstånd. Kyrkol. 15: 2 (1686). Hoo är wår Nästa? Alla Menniskior, både Wänner och Owänner, Kände och Okände, Fattiga och Rijka, som wår Råd och Hielp behöfwa. Swebilius Cat. 2: 14 (1689). Råd och stöd. Böttiger i 2SAH 39: 189 (1864). När vi i högsta nöden stå, / I världen råd och tröst ej få. Ps. 1937, 155: 1.
d) [jfr 13, 16, 19] (†) i förb. råd och röst, i uttr. som beteckna att ngn yrkar på l. föreslår l. råder till o. röstar för ngt l. dyl. G1R 1: 125 (1523; enl. senare avskrift). Riddaren Magnus (Ängel) verkade .. genom råd och röst för många af sin tids högmålsfrågor. BL 23: 243 (1857).
e) [jfr 5, 13, 17, 18, 19] (i vitter stil) i uttr. stor l. (i Bib.) underbar i råd, ss. beteckning för ngns storhet i vad det gäller förmågan att göra behövliga förberedelser (av mer l. mindre teoretisk karaktär) till en handling o. i regel i förb. med (ss. motsats till) annat uttr. som anger praktisk duglighet l. handlingskraft (t. ex. mäktig i gärningar). Herre Zebaoth är titt nampn, stoor j rådh och mechtigh j gerningom. Jer. 32: 19 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Gustaf Adolph, en Konung stor i Råd, och stor i Fält. 1VittAH 1: 123 (1755). Ett barn varder oss fött .. och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud (osv.). Jes. 9: 6 (Bib. 1917; jfr samma bibelställe i Bib. 1541 under 23 a). (Gud) är underbar i råd och stor i vishet. Därs. 28: 29 (Bib. 1917; Bib. 1541: (Guds) rådh är vnderlighit).
f) [jfr t. da war guter rat teuer; jfr 10, 19] i uttr. nu äro (voro) goda råd dyra, förr äv. är osv. god råd dyr o. d., se DYR, adj. 5 slutet.
g) [fsv. mäþ rads radhe] hist. i uttr. med råds råde, förr äv. med sitt råds l. sitt rikes råds l. rikets råds råde l. råd o. d., med en under olika tider växlande innebörd (ofta bestämd av politiska hänsyn) i anslutning till den ena l. andra bet. hos ordet råd; särsk. dels: med rådets samtycke, med l. efter rådets tillstyrkan (jfr 16); dels: med l. efter rådets hörande (ss. en enbart rådgivande myndighet; jfr 19). Är Konungen icke lofligit .. styra Land sitt, vthan efter Lagh, och medh sitt Rådz rådh. Chesnecopherus Skäl Qq 1 a (i handl. fr. 1596). Hwarföre hafwe Wij .. med Wårt Elskelige Rijkz Rådz råde, saken öfwerlagdt. Schmedeman Just. 400 (1664). Sedan och at då Wij styra efter Lag Rijket Wårt medh Rijkzens Rådz Råde, sådant ey annorledes kan vthtydas, än at all decision vthi dhe Ährender, som Osz behaga och Wij nödige pröfwe til Rijkzens Wälfärd, med Rijkzens Rådh at communicera, ju måtte aldeles dependera vthaff Wår egen goda rättwijsa dijudication och förordnande. Stiernman Riksd. 1873 (1680). Konunger äger styra Rike sino med, och således icke utom, mindre emot Riksens Råds Råde. RF 1720, § 13. Rådet .. var Ständernas fullmäktige; och endast med Råds Råde borde konungen regera. Ständerna voro således principalerna. SKN 1841, s. 99. Föra en konstitutionell regering med råds råde. KyrkohÅ 1940, s. 4. — särsk. oeg. l. bildl. Ali-Dordux förde öfverbefälet i staden och, då allt försvar och motstånd voro förgäfves, capitulerade, såsom sagt är, med råds råde att öfverlemna staden med dess casteller. Agrell Maroco 2: 225 (1798, 1807). Han beräknade sedan, med råds råde, det vill säga, efter öfverläggningar med sin far och sin svåger Stålsköld .. den sannolika afkastningen af dessa fält. Wetterbergh Penning. 480 (1847).
Anm. till 20 g. I följ. språkprov användes uttr. ngns råds råde ss. beteckning för ngns rådgivare (jfr 23). Sture (säger till Kristina Gyllenstierna) .. Du skall vara mitt Råds råde. Strindberg SRidd. 133 (1908).
21) i en mängd ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, i vilka ordet står i ngn av de ovan angivna bet. — Anm. Det är ofta svårt att med säkerhet ange, vilken av de ovan angivna bet. ordet råd representerar i de olika, utom i e α o. i slutet numera icke alls l. bl. ngn gg brukade ordspråken. Icke sällan kunna två l. flera bet. hos råd ge lika god (o. ofta samma) mening åt ordspråket i dess helhet. Sannol. har i vissa fall den bet. hos råd som urspr. avsetts i senare tid ersatts med en annan (i sht då den urspr. bet. i övrigt icke längre var levande). — särsk.
a) med anslutning (åtminstone urspr. sannol.) närmast till 5. Lyckan är bättre än rådh .. (dvs.) Hon öfwergår förstånd och klookheet. Grubb 475 (1665). Godt råd är årabot: bättre brödlös än rådlös. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr e.
b) med anslutning till 7 l. 8; jfr c, e β. Dhen gieer som råden haar. Grubb 96 (1665). De som har råden, så äter de fläsk. Landsm. XI. 2: 16 (1896).
c) med anslutning till 8 c. Hålla til rådha, haar något at brådha .. (dvs. steka; dvs.) Dhen wäl kan giömma, haar något at thömma. Grubb 359 (1665).
d) med anslutning närmast till 9 (delvis äv. till 10 o. 19); jfr e, i. Bedröffuat hierta behöffuer godh rådh. SvOrds. A 3 b (1604). Det finns råd för allting, så när som för döden. Granlund Ordspr. (c. 1880).
e) med anslutning närmast till 10 (delvis äv. till 9 o. 19); jfr d, i. Alla weeta godh Rådh förvthan dhen i wåndan ståår. Grubb 19 (1665). Nödh söker rådh .. (dvs.) I nödhen grijper man til dhet rådh som närmast är. Dens. 600. Rådh föllier dådh (dvs. om man bara handlar, blir det alltid någon råd). Dens. 698. Sedan skadan är skedd, veet hwar man godh rådh. Dens. 712. Det är väl råd med pölsan, som för långer är. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk.
α) [jfr t. kommt zeit, kommt rat] i ordspr. kommer dag (äv. tid), kommer råd o. andra ordspr. med liknande innebörd. Kommer dagh så kommer rådh. GlPred. 3: 22 (Bib. 1541). Vinne vij tijdh, så vinne vij rådh. RP 7: 117 (1637). Kommer tid, så kommer väl råd. Modée Dår. 62 (1741). När Gud ger dag, så ger Han råd. Borg Luther 2: 236 (1753).
β) med ordlekande anslutning till RÅ, adj.; jfr äv. b. ”Det blir väl någon rå!” — sa’ gumman, grädda’ pannkakor. Schultz Ordstäf 5 (c. 1865).
f) med anslutning närmast till 13 (delvis äv. till 19); jfr i. Ondt rådh giffuer ond frucht. SvOrds. B 8 a (1604). Hastigt rådh haar ånger i föllie .. (dvs.) Hastigt wärck ångras snart. Grubb 316 (1665). Klookt rådh slår offta feelt .. (dvs.) Dhet man förmeener wijszligest hafwa betänckt, och nogast öfwerlagt, går snarast tilbaakar. Dens. 417. Eget råd är ej att lita på. Wensell Ordspr. 28 (1863).
g) med anslutning närmast till 17 (delvis äv. till 16, 18 o. 19, möjl. äv. till 5); jfr h, i. Al tingh medh rådh. SvOrds. A 2 a (1604); jfr a. All tingh medh Rådh .. (dvs.) Dhet som giörs medh moget Rådh och betänckiande, winner gemeenligh ett gott vthslag. Grubb 18 (1665). Rådh är bättre än ijfwer. Dens. 697. Tagh rådh för giärning (dvs. tänk dig för, innan du handlar). Dens. 790. Utan råd är oråd. Wensell Ordspr. 78 (1863).
h) med anslutning närmast till 18; jfr g, i. Om morgonen skal man leggia rådh, och om afftonen j gestebudh gåå. SvOrds. B 8 a (1604). Mångas rådh giör bästa slutet .. (dvs.) Många Ögon see meer än ett. Grubb 558 (1665).
i) med anslutning (åtminstone vid nutida anv.) närmast till 19; jfr d, e, f, g, h. Thet rådh är best som tages j tijd. Svart Gensw. K 7 a (1558); jfr f. Osz synes, att thett råd, som seent kommer, ähr så gott som inthet råd. G1R 29: 434 (1560); jfr f. Onde rådh bliffua rådhgiffuarenom the werste. AAAngermannus VtlDan. 213 (1592). Råd är lättare att gifva, än taga. Wensell Ordspr. 65 (1863). Den ringes råd är ofta det bästa. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. i ordspr. den råd lyder är vis o. d. Then ther rådhe lydher, han är wijs. Ordspr. 12: 15 (Bib. 1541; öv. 1536: Then som rådh hörer; Bib. 1917: den som är vis lyssnar till råd).
22) församling av personer l. institution l. myndighet l. samhällsorgan med rådgivande l. beslutande l. administrativ l. dömande uppgift, rådsförsamling, styrelse, nämnd, kollegium o. d.; jfr KONSELJ; äv. med tanke på en sådan institution osv. ss. en särskild instans l. ss. församlad till sammanträde (i denna anv. närmande sig 24), t. ex. i sådana uttr. som avgöra l. föredraga ngt o. d. i rådet l. i sittande råd. VarRerV 12 (1538). (Romarna) hadhe .. ingen Konung vthan itt Rådh, thet woro tryhundradhe och tiwghu män. 1Mack. 8: 15 (Bib. 1541). Pharao (säger till sin kammarjunkare:) Ty skal tu kalla mit hela Rådh. Gevaliensis Jos. 23 (1601). (Konung) Oreo höllt .. ett tal i sittande råd, hvilket af en Rådsherre besvarades. Cook 2Resa 214 (1783). De från Åbo komna medlemmarna af universitetets höga råd. Söderhjelm Runebg 1: 168 (1904). (Den föreslagna internationella) Sammanslutningen (av etnologer o. folklorister) ledes av ett råd, bestående av tre representanter för varje nation. SagSed 1935, s. 75. Ekonomiska och sociala rådet (i Förenta nationerna). Castberg FörentNat. 49 (1945). — jfr DISTRIKTS-, DOMKYRKO-, DRIFT-, ELEV-, FAMILJE-, FÖRBUNDS-, FÖRSÄKRINGS-, FÖRTROENDE-, FÖRVALTNINGS-, GEHEIME-, HOV-, KAMMAR-, KANSLI-, KANTONS-, KRIGS-, LANT-, LÄRAR-, MINISTER-, NATIONAL-, ORDNINGS-, SKOL-, SKÖNHETS-, SLÄKT-, SOLDAT-, STATS-, STIFTS-, SUNDHETS-, SÄKERHETS-, UNGDOMS-RÅD m. fl. — särsk.
a) (förr) ss. benämning på det svenska riksrådet; särsk. dels i sådana uttr. som Sveriges rikes råd l. rikets (l., numera bl. arkaiserande, riksens) råd l. Konungens l. Kungl. Maj:ts råd, dels (pregnant) i sg. best. Med råds råde, se 20 g. Sammankalla rådet. Suerigis rikis raad. G1R 1: 1 (1521). Kon:ge Ma:tz vår aller nåd:te herris råd. RA I. 1: 522 (1547). Wid angelägne Tiänsters besättiande förnimmer .. Kongl. Maj:t i sittiande Råd först Riksens Råds mening om de därtil ärnade Personer. PH 1: 24 (1719). Lagmännen blefvo .. (under Magnus Ladulås’ tid) inkallade till säte och stämma i Konungens Råd. Nordström Samh. 1: 56 (1839). Svenska rådets historia till år 1306. Westman (1904; boktitel). Granfelt Samh. 96 (1937). — jfr RIKS-RÅD. — särsk.
α) (†) i uttr. innan l. utan råds, inom l. utom rådet. Wtaff oss j raadit eller androm Suerigis edlingom wthan raadtz. G1R 2: 11 (1525). Frelset innan rådz. RA I. 1: 126 (1529). Hildebrand Statsförf. 116 (1896; om ä. förh.). jfr INNAN-RÅDS.
β) (i vitter stil) oeg., om förh. efter 1789, om regering l. statsråd. I Konungens råd (kunna) sitta män af de mest olika tänkesätt. RiksdP 1878, 2 K nr 34, s. 11. Rundgren i 3SAH 2: 32 (1887).
b) om vissa samhällsorgan med väsentligen rådgivande uppgift. Sociala rådet. SFS 1912, s. 658. Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd. SvStatskal. 1939, s. 121. — jfr JÄRNVÄGS-, KONTROLL-, LAG-, LANTBRUKS-, NÄRINGS-, ORDENS-, PRESS-, PROGRAM-, TEATER-, TRAFIK-RÅD m. fl.
c) (förr) benämning på dels (i äldre tid) den folkvalda grupp av personer som (jämte borgmästaren) utövade den administrativa o. dömande myndigheten i en stad, dels (i senare tid) samlingen av rådmännen i en stad; ofta i den stående förb. borgmästare och råd; jfr h. Herma[n] Lyttingh aff raad[et], Hans skredder oc Erich P[er]sson aff menigheth[e]n. SthmSkotteb. 3: 187 (1521). Jach Olauus Petri Stocholms Råådz Secretarius. OPetri 1: 153 (1527). Domstolen utgjordes .. i städerna .. af Rådet. Schlyter JurAfh. 1: 211 (1836). Borgmästare och Råd ha .. (förutom sin dömande uppgift) en förvaltande myndighet .. i egenskap af Magistrat. SKN 1845, s. 161. Malmgren Stadsb. 67 (1910). — jfr STADS-RÅD. — särsk.
α) (†) i uttr. innan l. utan råds, inom l. utom rådet. TbLödöse 173 (1590).
β) (†) i uttr. i råd och rätte, med tanke på rådet ss. dömande myndighet; jfr h, 18 b β. Alle som i råd och rette sittit hade, då han vdj Wastene sententieret bleff. 2SthmTb. 4: 64 (1570).
d) om kyrkoråd; numera bl. i ssgn KYRKO-RÅD l. (tillf.) elliptiskt för denna ssg. Kyrkans Råd. Wallquist EcclSaml. 5—8: 85 (1779). Rådet var kalladt till stämma. Fröding Guit. 30 (1891).
e) (förr) om det (av vissa valda o. vissa självskrivna medlemmar sammansatta) organ som väsentligen hade den värkställande makten i Nationernas förbund. SvFNatFörbSkr. 2: 3 (1919). 2SvUppslB 20: 952 (1951).
f) [efter ry. sovjet] om förh. i Ryssland; urspr. om arbetarråd med valda representanter för arbetarna inom ett företag; under revolutionen 1917 benämning på motsvarande representation som utövade proletariatets diktatur; efter revolutionen benämning på folkrepresentationen i såväl mindre som större samhällsenheter (byar, städer, unionsrepubliker o. förbundsstaten SSSR), sovjet; äv. om motsv. samhällsorgan i andra kommunistiska stater än Ryssland. Törngren RysslRev. 10 (1917). Folkkommissariernas råd. SvJuristT 1937, s. 344.
g) hist. om judarnas högsta inhemska myndighet på Jesu tid, sanhedrin; särsk. i uttr. Stora l. Höga rådet. The öffuerste prestenar och hela rådhit sökte effter vitne emoot Jesum, ath the motte lata dödha honom. Mark. 14: 55 (NT 1526). (Den romerske) översten .. befallde det judiska Höga rådet att sammankomma nästa dag för att förhöra Paulus. Ehrenpreis ByggtIsr. 2: 87 (1931).
h) [jfr c, 18 b β] (†) i sådana uttr. som sitta l. uppträda så l. så för råd och rätta, deltaga i en rådsförsamlings o. domstols värksamhet resp. vid deltagande däri uppträda så l. så; inför råd och domare, inför domstol; komma för ett råd, komma inför domstol l. dyl. Blyiens .. In för Rådh och Domare, widh idhor brott. LPetri Sir. 41: 18 (1561); jfr 23 b. Sittia för Rådh och Rätta. Brahe Oec. 60 (1581; uppl. 1920). Vthi Kyrkian förhölt .. (biskop Hymerius) sigh enfaldigh som een Dufwa, men för Rådh och Rätta snäll som en Orm. Schroderus Os. 1: 699 (1635). Han skulle (enl. en uppenbarelse han fått) komma för et stort rådh och fåå nådh hos Gudh. Cavallin Herdam. 4: 366 (cit. fr. c. 1692).
i) (i vitter stil) oeg. l. bildl.; ofta närmande sig (oeg. l. bildl. anv. av) 24; särsk. i uttr. hava varit i Herrens råd l. bliva åhörare i Guds råd o. d., ss. beteckning för att en människa har fått resp. får en inblick i Guds beslut o. plan med avs. på världen o. människorna; jfr 1 o. RÅD-KAMMARE b. Herre iach wil tacka tich aff alt hierta, vthi the retsinnigas rådh och j forsamlingenne. Psalt. 111: 1 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Hoo haffuer warit j Herrans rådh, then hans ord seedt och hördt haffuer? Jer. 23: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: tillträde till Herrens råd). Genom Sverige talade vår stam i folkens råd. Weibull LundLundag. 142 (1884). Blev du åhörare i Guds hemliga råd? Job 15: 8 (Bib. 1917).
23) person som mera enskilt l. ss. medlem av ett råd (i bet. 22) tjänstgör ss. rådgivare o. d.
a) (numera föga br.; se dock slutet) om person som mera enskilt tjänstgör ss. ngns rådgivare. (Konungen sade till profeten:) Haffuer man giordt tigh til Konungens rådh? 2Krön. 25: 16 (Bib. 1541). (Gustav Vasa umgicks gärna med) Doctor Hemming Gadde then på samma tijdh war vnghe Her Steens Rådh. Svart Ähr. 51 (1560). Herr Goodmans sjukdom gaf hänne tid at rådföra sig. Hännes råd var en Advocat utan samvete och heder. Chenon Heywood 3: 157 (1773). Fröken Hellevi Husgafvel är ovärderlig för Dahlska huset vid detta tillfälle, som råd och hjelp. Bremer Grann. 2: 245 (1837). Grevinnan Ebba Leijonhufvud .. gifte sig .. år 1613 med hertig Johans av Östergötland råd och kansler, greve Svante Sture. KyrkohÅ 1935, s. 2. jfr: Ty oss är födt itt barn, en son är oss giffvin, .. och han heeter Underlighen, Rådh, Gudh, Hielte (osv.). Jes. 9: 6 (Bib. 1541; Vulg.: consiliarius; gr. texten: σὐμβουλος; jfr samma bibelställe i Bib. 1917 under 20 e). — jfr KAMMAR-, SAMVETS-, SMAK-RÅD. — särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. hemligt l. sekret råd, om ngns (särsk. en konungs) mest förtrogne rådgivare, ngns förtrogne l. dyl. Vdij eders scriffuelse tiil oss elskeligh Secrete rådt Steen Ericson. G1R 13: 138 (1540). Dauid giorde honom til sitt hemligh rådh. 2Sam. 23: 23 (Bib. 1541). Fulla var ock Jungfru, Friggas hemliga råd och kammarpiga. Lagerbring 1Hist. 1: 483 (1769). Advocaten Fuchsenberg, som altid var salig Grefvens, er Herr Fars, hemliga råd. Envallsson FarlFörtr. 2 (1794). 2SvUppslB 25: 788 (1953). särsk. (†) i bild l. bildl. (Visheten) är thet hemliga rådhit vthi gudz kundskap, och then ther giffuer honom före hwad han göra skal. SalWijsh. 8: 4 (öv. 1536; Apokr. 1921: hon är invigd i Guds kunskap). At .. (matematiken genast vid skapelsen) är blifuin sin Fader (dvs. Gud) til een högra hand, och hemliga Rådh. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). Ruus titt hemliga Råd, skal mästra titt Hof. Dens. Herc. 121 (1648, 1668).
b) om medlem av ett råd (i bet. 22) l. (i sht ss. senare led i en ssg l. elliptiskt för en sådan) innehavare av ett visst ämbete, i sht ss. medlem av ett statligt kollegialt ämbetsvärk l. en kollegial domstol (t. ex. högsta domstolen, hovrätt, kammarrätten, skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen); i fråga om äldre l. utländska förh. äv. använt (ss. senare ssgsled) i en mängd honorärtitlar. Skäme sigh .. En domare och rådh aff orett. Syr. 41: 18 (”42”) (öv. 1536; Bib. 1541: rådgiffuare; Apokr. 1921: överhetsperson); jfr 22 h. Menigheten j Muskow skall haffua giordt et uplop och twunget Storfursten at leffuerera vth nije sine Rådh dem de skole haffua hugget j stycken sönder. AOxenstierna Bref 4: 499 (1648). Tvänne de äldste Råd i Svea Hof-Rätt och det äldste Råd i hvarje af Rikets Collegier. RF 1809, § 102. De gamla ”råden” fjädrade sig för henne. Bergman FörrymdSjäl. 78 (1955; om hovrättsråd). — jfr AMIRALITETS-, ARKIV-, BORGAR-, BYGGNADS-, BÄRGS-, FÖRSÄKRINGS-, FÖRVALTNINGS-, GEHEIME-, HANDELS-, HOV-, HOVRÄTTS-, JUSTITIE-, KAMMAR-, KAMMARRÄTTS-, KANSLI-, KOLLEGIE-, KOMMERSE-, KRIGS-, KYRKO-, LANT-, LANTBRUKS-, LEGATIONS-, LÄROVÄRKS-, MEDICINAL-, SKOL-, SOCIAL-, STATS-, TITULÄR-, UNDERVISNINGS-, UTRIKES-RÅD m. fl. — särsk.
α) (förr) medlem av riksrådet, rådsherre, riksråd; särsk. i uttr. kungligt l. konungens l. rikets l. (numera bl. arkaiserande) riksens råd. Werduge erlige herrer och godemen riikesens raad. G1R 1: 6 (1521). Thenne Oss Elskelig wår troo Man och Rådh Swante Sture til Hörningzholm. Därs. 19: 298 (1548). At een uthaf dhen Kongl. Regeringen intet hade meer än ett votum som een Richsens Rådh. RARP 9: 79 (1664). Om Herr Konglig Rådet wille i afton kl. 7 komma hit up uppå en Julklubba .. Carolvs. HC11H 1: 125 (c. 1690). Liksom sin fader rådförde sig Karl XII ofta ej med de gamla kungliga råden utan afgjorde ärendena med sina förtrogna. LbFolksk. 544 (1892). — jfr RIKS-RÅD.
β) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) medlem av rådet i en stad; jfr RÅDMAN, sbst.2 SvMerc. 1763, s. 853. Stadens råd / Med gyllne ked. Snoilsky 2: 234 (1881).
24) (†) sammanträde l. möte som hålles av ett råd (i bet. 22), rådssammankomst, rådssammanträde, rådsmöte; rättegångssammanträde av en stads råd (se 22 c); särsk. föregånget av prep. l. å, i sådana uttr. som på råd(et), vid l. under rådssammanträde(t); å sittande råd, under pågående rådssammanträde; vara l. kalla ngn på rådet, deltaga i resp. kalla ngn till rådssammanträde; jfr 18, 22, 25. Att hans Nåde wille tillata, att the motte beställa sigh en godt man, som vore altidt inne på rådet mett them och teknade upp hvad som belefvadt och samtykt vordhe. RA I. 1: 199 (1533). Så begaff thet sigh en dagh tå herranar woro på rådhet, at itt stort sorll och buller bleff vtan för dörene emellan theres tienare. OPetri Kr. 253 (c. 1540). Demetrius lät kalla honom på Rådhet. 2Mack. 14: 5 (Bib. 1541; Apokr. 1921: till ett rådssammanträde). Fram kom Stadz Skriffuaren Matz Simonsson och kärdhe till Rådhman Madz Andersson J dätt adt han sadhe till honom å sittiande Rådhe adt han haffuer Skriffuidt orätt Vthj en dom. EkenäsDomb. 1: 45 (1639). RARP 4: 218 (1649). — jfr BY-, FAMILJE-, KABINETTS-, KRON-, MINISTER-, SLÄKT-RÅD m. fl.
25) (†) lokal för en rådsförsamlings sammanträden. Armläns Stoohl för Hennes Maÿ:t drottningen i Rådet. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 934; jfr 22, 24. Spegel 367 (1712). — särsk. om synagoga ss. den lokal där de äldsta utövade sin domsrätt bland judarna på Jesu tid. The (skola) tagha fatt på idher, och förfölgia idher och offuerantwardha idher in på theres råådh, och j hägtilsen. Luk. 21: 12 (NT 1526; Vulg.: in synagogas; Luther: ynn yhre schulen; Bib. 1917: inför synagogorna); jfr 22.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan under A o. C upptagna ssgr kunna äv. föras till råda, v.1): A: RÅD-BANE, se D.
(19) -BEHÖVANDE, p. adj. (i utpräglat skriftspr.) som är i behov av råd. Snellman Gift. 2—3: 96 (1842).
(18) -BESLAG. (†) rådslag, rådslående, överläggning. RA I. 4: 81 (1597).
(19) -BINDA, v. (†) i uttr. rådbinda till ngt, gm råd binda l. låsa fast vid ngt. 2RA 3: 648 (1734). Malmström Hist. 2: 202 (1895).
-BORD, se D.
(19) -BYRÅ. rådgivningsbyrå. Expressen 1957, nr 234, s. 3.
-FARA, se -föra anm.
-FRU, se D.
(19) -FRÅGA, v. [y. fsv. radhfragha; jfr mlt. rātvrāgen, holl. raadvragen, t. ratfragen. Jfr berådfråga]
I. (numera bl. tillf.) intr. l. abs., = II. G1R 1: 248 (1524). Kellgren (SVS) 5: 260 (1793). särsk. (†) i uttr. rådfråga med ngn (om ngt). G1R 1: 191 (1524). Konung Rehabeam rådhfråghadhe medh the äldsta. 2Krön. 10: 6 (Bib. 1541). Ungius Alm 8 (1644).
II. (numera mindre br.) refl.: fråga till råds, be om råd; förr äv. allmännare: be om upplysningar, fråga o. d.; särsk. i uttr. rådfråga sig med l. hos (förr äv. av) ngn, rådslå med ngn l. fråga ngn till råds l. be ngn om råd o. d. Wij .. wile framdelis radfraga oss med rigisins raad. G1R 2: 271 (1525). ConsAcAboP 4: 225 (1674: af). Dessutom må .. (guldsmeds- o. tenngjutareämbetena) stå fritt, när dem lyster, at rådfråga sig hos Öfver-Directeuren (vid kontrollvärket), angående Hushåldningen innom Verkstäderne. PH 5: 3566 (1753). Den 14 (april) kom L. till mig och sade sig ha varit hos Prof. Sandberg, att rådfråga sig om drägterna på 15-hundratalet. Holmbergsson Flor. 23 (1830). Titt och tätt sprang jag mellan köket och bersån, rådfrågade mig och var beskäftig. Nilsson BombiNick 184 (1946). särsk.
a) om konsultation hos läkare; jfr III 1 a. RelCur. 188 (1682). Lönnrot SvSkr. 2: 299 (1841).
b) bildl., i uttr. rådfråga sig med ngt o. d., rådfråga (se III 1 b) ngt; särsk. i uttr. rådfråga sig med l. i en skrift l. hos en auktor o. d., rådfråga (se III 1 b slutet) en skrift l. en auktor osv. Then som haffuer lust at bliffua här om (dvs. om kroppens förklaring vid uppståndelsen) mera vnderwijst, han må rådhfrågha sigh hoos Augustinum. Phrygius HimLif. 107 (1615). Om vi rådfråge oss i Guds Ord ..; så skole vi finna, at (osv.). Rönigk Fresenius 135 (1753). Rådfråga sig med glosboken. Polyfem II. 4: 4 (1810).
III. tr.
1) fråga (ngn) till råds, be (ngn) om råd; i sht förr äv. allmännare: be (ngn) om upplysning om ngt, be (ngn) att få veta ngt, tillfråga l. fråga (ngn) o. d. Verelius Gothr. 34 (1664). Att rådfråga Gudarna om de ting som warit hafwa. Rudbeck Atl. 3: 431 (1698). Vår grundlag äskar .. klarligen, at när krig skall begynnas, måste Ständer therom rådfrågas. 2RARP 20: Bil. 99 (1760). Hon var .. en fullkomligt omdömesgill person, som man kunde rådfråga i alla svårigheter. Lagergren Minn. 8: 61 (1929). jfr o-rådfrågad. särsk.
a) vända sig till (ngn) för att få yrkesmässig rådgivning o. hjälp o. d., konsultera (läkare, advokat o. d.), söka (läkare). Modée HåkSmulgr. 42 (1738). Många sjuka äro så okloka, att de icke vilja rådfråga läkare, emedan de äro rädda för kostnaderna. Berlin Lsb. 225 (1852). StKokb. 637 (1940).
b) (i sht i vitter stil) bildl.: ta (ngt) till hjälp l. vända sig l. lyssna till (ngt) l. forska i (ngt) för att få ledning för sitt handlande l. ställningstagande l. få viss upplysning l. uppgift o. d.; i sht förr ofta närmande sig bet.: låta (ngt) råda l. bestämma l. avgöra; äv. med saksubj. Han (dvs. den högfärdige) rådfrågar dageligen .. sin .. spegel. Tessin Bref 1: 62 (1751). Rådfråga erfarenheten. Leopold 3: 261 (1799, 1816). Han rådfrågade varken termometer eller almanacka (när det gällde val av kläder). Malmberg StyckVäg 228 (1950). särsk. med obj. betecknande skrift, auktor, bibliotek, arkiv l. ”källa” o. d.; äv. närmande sig bet.: se efter i (ngt) l. hos (ngn), gå till (ngt l. ngn), forska l. slå i (ngt). Rosenstein 1: 71 (1787). Konung Gustaf Adolph läste med begärlighet och rådfrågade ofta Grotii arbete de Jure Belli et Pacis. Boëthius Naturr. Föret. 1 (1799). Jag ämnar ligga .. (i Lund) ett par dagar för att rådfråga akademiska bibliotheket. AnderssonBrevväxl. 1: 15 (1856). Rådfråga vi .. denna källa (dvs. gårdnamnen) angående Värend, så finna vi (osv.). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 3 (1863). Fåhræus LäkH 1: 75 (1944).
2) med enbart sakobj.: rådfråga om l. angående (ngt); numera bl. (tillf.) med frågesats ss. obj. (Vi önska) att sådant (dvs. angående vissa böter) tillförenne rådfrågat är hoos regementit (dvs. myndigheterna). G1R 25: 225 (1555). Jag beder och flitigdt att i welen på mina wägner, rådfråga i Capitlet, huru iag skall bära mig åth. VDAkt. 1664, nr 71.
(19) -FRÅGAN. [vbalsbst. till -fråga] (numera bl. ngn gg) rådfrågning; förr äv.: överläggning, rådslående; förr äv. i uttr. ngns rådfrågan, rådfrågande av l. överläggning med ngn, ngns råd. OPetri 3: 148 (1530). Skulle man gierna se, at Consist. den ära skiedde, at wid sådane måhl söktes des rådfrågan ock Communication. HärnösDP 1695, s. 482. särsk. (†) i uttr. med ngns rådfrågan och samtycke, efter samråd med ngn o. med hans samtycke. Stiernman Com. 4: 671 (1686).
(19) -FRÅGARE. [jfr holl. raadvrager, t. ratfrager; vbalsbst. till -fråga] (numera bl. tillf.) person som rådfrågar ngn, rådsökande. Linc. (1640; under consultor). KyrkohÅ 1905, s. 18. TySvOrdb. 1881 (1932). Avledn.: rådfrågerska. (numera bl. tillf.) kvinnlig rådsökande. Linc. (1640; under consultrix).
(19) -FRÅGNING. [jfr t. ratfragung; vbalsbst. till -fråga] handlingen att rådfråga ngn l. (i sht förr) be ngn om upplysning o. d., rådfrågande. Serenius (1741). På Din rådfrågning angående tiden för din Onstads resa kan jag .. ej ge något precist svar. Geijer Brev 110 (1811). särsk.
a) motsv. -fråga III 1 a. SvMerc. 2: 66 (1756). SFS 1914, s. 627.
b) bildl., motsv. -fråga III 1 b. Frey 1845, s. 171. Ssgr: rådfrågnings-anstalt. jfr -byrå. Rådfrågningsanstalter för barnuppfostran. PedT 1941, s. 151. -arvode. till råd-frågning a: arvode för yrkesmässig rådgivning. SFS 1914, s. 627. -byrå. byrå dit man vänder sig för rådfrågning. En rådfrågningsbyrå i svampärenden. SvD(A) 1931, nr 236, s. 5. Sociala rådfrågningsbyrån (i Sthm). MorgT 1946, nr 265, s. 24. -institut. jfr -byrå. TSvLärov. 1954, s. 142. -spalt. i tidning, tidskrift o. d.: spalt för besvarande av frågor från rådsökande. Unnerstad Snäckh. 122 (1949). -tid. mottagningstid för rådsökande; särsk. till råd-frågning a, om läkares o. d. mottagningstid. GHT 1895, nr 232 A, s. 2. -timme. jfr -tid; särsk. till råd-frågning a. AB 1865, nr 99, s. 1.
(19) -FRÄGELSE. [vbalsbst. till -fråga] (†) rådfrågning. OPetri 1: 380 (1528).
(5, 10, 13, 19) -FULL. (†) rådklok, rådig; förslagen; motsatt: rådlös. Listigh och rådfull. UHiärne Vitt. 81 (1664). Värends rådfulla, hjeltemodiga qvinnor. Strinnholm Hist. 3: 88 (1848). Därs. 5: 271 (1854).
(10, 13) -FUND. (†) klokt påhitt l. beslut, god idé l. dyl. Peringskiöld Hkr. 1: 458 (1697; isl. orig.: snarræþi).
(5, 10, 13) -FYNDIG. (†) = -för. Johansson HomOd. 6: 256 (1844). Rådfyndige Zeus. Dens. HomIl. 12: 292 (1846). Björkman (1889). Avledn.: rådfyndighet, r. l. f. (†) rådighet. Lönnberg FnordSag. 1: 71 (1870).
(13) -FÄLLA, v. (†) besluta. Schroderus Liv. 482 (1626).
(5, 10, 13) -FÄRDIG. [jfr d. rådfærdig] (†) = -för. Hjärne DagDrabbn. C (1882).
(19) -FÖLJIG, adj. [till följa, v.] (†) som följer råd l. icke är genstörtig l. dyl. (Man prisar den som är) Gudhfruchtigh, rett, och sanningzman / Är rådhfölliugh och ey wredsam. Bullernæsius Lögn. 348 (1619; lat. orig.: pius, justus suadibilis, non iracundus).
(5, 10, 13) -FÖR, adj. [jfr d. rådfør] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) rådig, förslagen. Wåre Swea och Götha Konungar hafwa .. icke mindre wijst sigh rådföhra Konungar i sina Rådkamrar; än starcka hieltar emot sina fiendar. Isogæus Segersk. 461 (c. 1700). Mörne Strandb. 2: 10 (1917).
-FÖRA, -else (†, Rydén Pontoppidan 289 (1766)), -ing, -ning (†, Schultze Ordb. 1253 (c. 1755)). [jfr dan. o. nor. rådføre]
I. (†) intr. l. abs.
1) till 18: rådslå, överlägga; fråga till råds; särsk. i uttr. rådföra med ngn l. om ngt. HC11H 2: 43 (1678: med dem rådfört). At R. o. A. i Skåne ej må vara betagit .. vid infallande Riksdagar, under Landshöfdingens närvaro, på hans kallelse sammanträda och om deras angelägenheter rådföra. 2RARP 15: 436 (1747).
2) till 19: ge råd, råda, upplysa, undervisa o. d. HSH 19: 303 (1600). (Jesus säger:) Migh är alt gifwit, Thet är, iagh skal regere, läre, rådhföre, biude och befale vthi mijn Christelige Kyrkie. Carl ix Bew. D 3 b (1604).
II. (numera bl. i vitter stil o. i utpräglat skriftspr.) refl., till 18, 19: rådslå, överlägga; fråga till råds, be om råd; i sht förr äv. allmännare: be om upplysningar, fråga o. d.; särsk. i uttr. rådföra sig med ngn (om l. angående ngt). Rääf Ydre 3: 400 (cit. fr. 1594). (Han) ville .. rådföra sigh, anten han eller .. (biskopen av Skara) skulle svara. RP 6: 267 (1636). Georg .. kom hem til at rådföra sig med sin försigtiga hustru, på hvad sätt han skulle vickla sig utur denna villervalla. Ekelund Fielding 82 (1765). Överstinnan anförtrodde henne, att hon ville rådföra sig med Thea Sundler angående dessa saker. Lagerlöf ChLöw. 184 (1925). särsk. bildl., i uttr. rådföra sig med ngt, rådfråga (se d. o. III 1 b) ngt. Ty är .. billigt: at .. man rådförer sig mera med en Manlig och frisk Förfarenhet, än med en Barnslig och Siuklig Phantasia och Inbillning. Block Progn. Dedik. 5 (1708). Mjöberg Lb. 466 (1910).
III. (†) tr.
1) till 18, 19: överlägga l. rådslå med (ngn); rådfråga (ngn), fråga (ngn) till råds, be (ngn) om råd; äv. allmännare: be (ngn) om upplysningar o. d., fråga (ngn); särsk. i uttr. rådföra ngn över ngt. RP 6: 251 (1636: öffver). Jag har ej velat taga något vist steg i denna sak för än jag fått råd föra Hr. Bibliothecarien. Leopold (SVS) II. 1: 89 (1777). At .. hafva lärdt folck at rådföra, uti Antiqviteter, emblematique och dylikt. ÄSvBiogr. 1—6: 126 (1777). De myndigheter, hvilka rådförts vid affattandet af gällande giftstadga. TT 1878, s. 20. Därs. 1882, s. 14. särsk.
a) = -fråga III 1 a. Hülphers Norrl. V. 1: 114 (1789). Ahnfelt HofvLif 2: 135 (c. 1845).
b) bildl., = -fråga III 1 b. Jag har .. (vid mina naturhistoriska beskrivningar) i synnerhet rådfört min egen ärfarenhet. Oldendorp 1: 79 (1786). Agardh BlSkr. 2: 200 (1846). särsk. = -fråga III 1 b slutet. SvMerc. 3: 956 (1758). Om något ords bokstafvering (i engelskan) förefaller besynnerlig, så rådföres en Bailey eller Johnson. Schulzenheim SvSprSkrifs. 10 (1807). Afzelius Sag. XI. 2: 97 (1870).
2) till 19: bistå (ngn) med råd, ge (ngn) råd o. anvisningar l. förmaningar l. upplysningar o. d., råda (ngn); särsk. i uttr. rådföra ngn om l. till ngt, råda ngn med avseende på resp. till ngt. PrivSvStäd. 4: 284 (1602). När mannen sachtmodeligha regerer, rådförer och förmaner sina hustro til all gudelighet. L. Paulinus Gothus ThesCat. 82 (1631). Wij .. hafwa tilskrifwet Biskoparne i Rijket om den anslagne Bibeltryckstunnan .., att dhe wille oss rådföra, huruledes den samma kunde med deras domkyrkiotunnor blifwa föryttrad och försåld. Schück VittA 2: 171 (i handl. fr. 1674). Kolmodin Rök. 35 (1728). Schultze Ordb. 1253 (c. 1755). särsk.
a) med refl. obj., i uttr. ngn kan rådföra sig själv, ngn har icke behov av råd o. d. från andra personer. Stiernman Riksd. 388 (1590).
b) övergående i bet.: undervisa (ngn), visa (ngn) tillrätta o. d. En inhysesman .., som ”födde sig med att rådföra andra i åkerbruk och bondhandel, isynnerhet spetsfundiga processer”. Cavallin Herdam. 3: 256 (cit. fr. 1696). Sedan H:r Prosten .. har gifvit till känna, det H:r Prosten gerna vill .. vara Cons. behjelpelig att få denna unga prestman (som var påvärkad av herrnhutismen) rättad och rådförd i de delar han .. kan behöfva, är (osv.). Därs. 376 (i handl. fr. 1779).
c) betecknande att ngn råder l. lockar ngn till ngt som är ont l. orätt; jfr råd, sbst.3 13 e, 14 d; särsk. i uttr. rådföra ngn till ngt. Han och en benempd Michel skomakare hade stullet thetta effters:ne godz, och ther till hade Gärdt målare them rådförd, och fåth them än järnstångh, att brÿthe sigh in medh. 3SthmTb. 2: 71 (1596). VDAkt. 1760, nr 531.
3) till 18, 19: vid överläggning behandla l. diskutera (ngt), rådslå l. överlägga om (ngt); fråga ngn till råds om (ngt); särsk. i uttr. rådföra ngt med ngn. Keysaren rådhförde heela Handelen medh Påfwens Legat. Schroderus Os. III. 1: 233 (1635). JGOxenstierna 5: 537 (1813).
IV. ss. vbalsbst.
1) (numera bl. i vitter stil l. utpräglat skriftspr.) till 18, 19: rådslående, överläggning; handlingen att fråga ngn till råds, rådfrågning. At bruka med .. (kurfursten av Brandenburg) förtroliga communicationer och rådförande. HC11H 7: 79 (1697). Hvad den i Jönköping anordnade försöksverksamheten angår, så visar sig denna hafva framkallat ett intresse, som gifver sig tillkänna genom täta skriftliga förfrågningar och rådföranden från de mest skilda platser i landet. MosskT 1889, s. 351. Ta sig brud utan rådföring. Jönsson Eko 160 (1930).
2) (†) till 19: handlingen att råda ngn l. förhållandet att rådas av ngn; råd, anvisning o. d. Iag fördrijstar mig .. ett helsosampt rådföhrande ansökia. VDAkt. 2/6 1667. Vidare rådförelse och tröst bör .. (prästen) gifva .. enskildt (åt dem som äro bekymrade för sina själars frälsning). Rydén Pontoppidan 289 (1766). Schönberg Bref 1: 294 (1778). Anm. Det är ovisst huruvida det i följande två ex. förekommande ordet rådfara, med bet.: bistå med råd, står felaktigt för rådföra l. är en ombildning av d. o. med anslutning till fara, v.1 l. v.2, l. en självständig ssg med ngt av dessa ord. (Kanslern skall enligt sina instruktioner anhålla) att H. Ch. F. Nåde .. tektes .. rådhfahre honom uthi altt (vid förhandlingarna angående äktenskapet mellan G. II A. o. Maria Eleonora). OxBr. 1: 139 (1620). VDAkt. 1736, nr 347.
(19) -FÖRARE. [jfr ä. d. rådfører; vbalsbst. till -föra III 2] (†) rådgivare. Bullernæsius Lögn. 158 (1619). Lagerbring 1Hist. 3: 624 (1776). särsk. i uttr. rådförare för ngt, person som råder till ngt, tillskyndare till l. anstiftare av ngt l. dyl. (Sardanapalus, Domitianus m. fl. ha varit Epikuros’ lärjungar), ty dhe warda håldne för Rådförare och Superintendenter för all Wällust. Fernander Theatr. 41 (1695).
-FÖRSAMLING, -FÖRVANT, se D.
(5, 10, 13, 19) -GILL. (†) rådklok, omdömesgill l. dyl. Lind (1749).
(19) -GIVA. [jfr d. rådgive, nor. rådgi] (†) giva (ngn) råd, vara rådgivare för (ngn); råda (ngn) till (ngt), ss. ett råd föreslå (ngn ngt). OPetri Kr. 325 (c. 1540). Hann hade rådgifuidh thenn tiuffuenn som hann hadhe sännt fÿsk medh till Torsillie, att hann inthet skulle sällie (den stulna) fÿskenn i Torsillie vthenn i Köping. 3SthmTb. 2: 279 (1599). Nyblom Twain 2: 127 (1874).
(19) -GIVANDE, n. (numera bl. tillf.) rådgivning; förr äv. konkretare: råd. Verelius 199 (1681). Förwäntandes med det aldraförsta Wårt rådgifwande, huru och på hwad sätt wi tänke den skadan som timat at kunna redressera. Loenbom Stenbock 3: 325 (i handl. fr. 1712).
(19) -GIVANDE, p. adj. [jfr dan. o. nor. rådgivende, t. ratgebend] om person, myndighet o. d.: som ger råd resp. är rådgivare; om myndighet, samhällsorgan o. d. särsk.: som har till uppgift att ge råd (men icke att fatta beslut); äv. om åtgärd o. d.: som har karaktären av råd(givning). JDValerius (1809) hos Järta 1: 48. Är rådgifvande åtgärden verkligen lagstridig, så lärer väl Riksrätten fälla Statsrådet. Svedelius StatsrAnsv. 295 (1856). Vid industrikommissionens sida är såsom rådgivande organ ställt industrikommissionens råd. SFS 1939, s. 2003. särsk.
a) om vissa yrkesutövare: som mot ersättning åtager sig att lämna råd o. upplysningar, uppgöra förslag, utöva kontroll o. d., konsulterande. Beräkning af en rådgifvande ingenjörs honorar. SvD(A) 1915, nr 300, s. 13. Östergren (1937).
b) i uttr. rådgivande taxa, taxa avsedd bl. ss. hjälp o. ledning vid utbetalande av arvode (men icke ss. bindande föreskrift). SFS 1951, s. 1308.
-GIVARE, se d. o.
(19) -GIVERI1004. (tillf., skämts.) rådgivning. AP 1953, nr 34, s. 7.
(19) -GIVNING. [jfr d. rådgivning, t. ratgebung] handlingen att giva råd; stundom konkretare: hjälp med råd, råd. Schultze Ordb. 1507 (c. 1755). (Det) ansågs .. angeläget att samhället .. gav de unga (som skulle sätta bo) rådgivning vid deras köp. Form 1951, s. 2. särsk.
a) om en konstitutionell rådgivares värksamhet. 2RARP 21: 309 (1761). LärovKomBet. 1884—85, 1: 379.
b) om yrkesmässigt utövad rådgivande värksamhet av vissa yrkesutövare l. tjänstemän o. d. 2NF 9: 511 (1908). Ersättning (enligt lantmäteritaxa) utgår icke för .. muntlig eller skriftlig upplysning eller rådgivning, som icke påkallar särskilt undersöknings- eller utredningsarbete. SFS 1950, s. 691. Ssgr (till -givning b): rådgivnings-anstalt. jfr -byrå. Essen-Möller KvinnlUnderl. 184 (1932). Ericastiftelsen, som avser att vara en rådgivningsanstalt för svårfostrade barn. UNT 1934, nr 281, s. 5. -byrå. byrå l. institution med uppgift att ge allmänheten råd i vissa frågor. Rådgivningsbyrå för uppfostringsfrågor. AdrKalSthm 1935, s. 987. -central, r. jfr -byrå. Rådgivningscentraler för socialt missanpassade barn och ungdomar. SocÅb. 1945, s. 217. -station. jfr -byrå. 2NF 35: 1250 (1923). -ställe. jfr -byrå. SvLäkT 1935, s. 781.
(5, 10, 13, 19) -GOD. (†) rådklok; rådig o. d. Wijsheet är hoos the rådgodha. LPetri SalOrdspr. 13: 10 (1561). Schenberg (1739).
-GÅ, v., l. -GÅS, v. dep. (-gå 18931952. -gås, dep. 17801928) (numera bl. ngn gg, arkaiserande)
1) intr. o. dep., till 18: överlägga, rådslå; särsk. i uttr. rådgå(s) med ngn (om ngt). SP 1780, s. 252. (Lappen) Anta och en ”svensk” man från en grannby, med hvilka Nils rådgått, hade tyckt det vara bäst (att tysta ner saken). Backman LjusnJakko 153 (1893). Därmed var tiden mogen för lunch hos rektor Stavenow, varvid statsrådet fick tillfälle att ytterligare rådgås med representanter för universitetet. UNT 1928, nr 10053, s. 1. Lindström Österhus 135 (1952).
2) tr., till 19: råda l. förmana (ngn) o. d. De varnade och rådgick sina gäster. Lindström LeendGud. 110 (1951).
(1, 13) -GÄRD, r. l. f. [fsv. radhgärdh, raþa gärþ, rådslag, plan, beslut; jfr nor. rådgjerd, rådslagning, isl. ráðagerð, rådslagning, plan m. m.] (†) plan, beslut l. dyl. Rydberg Urpatr. 32 (1873). Den rådgärd för världsinrättningen, hvarom gudarne och naturvärkmästarne blifvit enige. Dens. Gudas. 9 (1887).
(5, 10, 13, 19) -GÄRD, adj. [uppkommet (gm missuppfattning) av förleden i fsv. radhgärdha man, rådgivare (till radhgärdh, se -gärd, sbst.), sannol. efter följ. textställe: witra ok rönta rådh giärda män (KS 17)] (†) rådklok l. dyl. Vittre, rönte och rådgjärde svenske herrar och män. JGHallman Vitt. 2 (c. 1756).
-GÖRA, v., o. -GÖRAS, v. dep.; vbalsbst. -an (numera bl. ngn gg, arkaiserande; DN 1915, nr 90 A, s. 1, Östergren (1937; angivet ss. skriftspråk o. sällsynt)), -ande (Schultze Ordb. 1587 (c. 1755) osv.), -else (†; Lind 1: 1255 (1749), Heinrich (1828)), -ing (numera bl. tillf.; Lind 2: 152 (1738), SAOL (1923)), -ning (†; Verelius 297 (1681), Säve Yngl. 18 (1854)).
I. (numera i sht med vitter l. skriftspråksmässig prägel) intr. o. abs., till 18: överlägga, rådslå; i sht om överläggning av mera enskild karaktär; särsk. i uttr. rådgöra med ngn (om ngt); förr möjl. äv. (till 13): fatta beslut, besluta, planera, stämpla (jfr V 1). The försambladhe sigh medh the åldermen och rådhgiordhe och gåffuo crijgszmennenar ena stora summo penninga. Mat. 28: 12 (NT 1526; Bib. 1917: sedan de hade fattat sitt beslut, gåvo de). Tasla .. (dvs.) hemliga samtala och rådgiöra til någors skada. Spegel 508 (1712). Beträffande Keisarens Guarantie vid den Oliviska Freden .., så var Keisaren redo at rådgiöra derom med flera andra mackter. Nordberg C12 1: 88 (1740). Vi kan väl rådgöra ett slag. Hedberg Sardin. 500 (1956).
II. (†) dep., till 18: överlägga, rådslå. (De) begärde och erhöllo .. tillstånd att gemensamt afträda och rådgöras. Fryxell Ber. 4: 347 (1830).
III. (numera knappast br.) refl., till 18: rådslå, överlägga; äv. i uttr. rådgöra sig med ngn. Rådh göra sigh medh Regeringen. RARP 2: 214 (1636). Att .. (Tjitjerin) aldrig fattade ett beslut utan att först rådgöra sig med Lenin. Claëson Lockhart PolAgent 235 (1933). särsk. i uttr. rådgöra sig med ngt, rådfråga ngt; jfr -fråga II b, III 1 b. (Invånarna i trakten) rådgiöra sig med the tekn, som .. (en viss) Siö .. til väderskiften .. gifva månde. Block MotalaStr. Dedik. 8 (1708).
IV. (†) tr.
1) till 18, 19: rådslå l. överlägga med l. rådfråga (ngn). Rådgör Schück är du snäll! Strindberg Brev 5: 90 (1885). särsk. bildl., med sakobj., = -fråga III 1 b. Sundelius NorrköpMinne 312 (1798).
2) till 18: överlägga om (ngt); möjl. äv. (till 13): planera l. besluta (ngt). Sedan alt var rådgiort och beslutat. LPetri Kr. 21 (1559). Bisittiarena, som rådgiorde hwad för dom Lagmennen afsäija skulle. Rudbeck Atl. 1: 550 (1679). Rådgörom, hur bäst allt månde besörjas. Johansson HomOd. 23: 117 (1845).
3) till 19: (vid överläggning) råda (ngn) till l. rösta för l. rekommendera (ngt), ss. råd föreslå (ngt). Laurentius sadhe och, att han gaf åth Abraham 6 rd:r specie af dhe penningar han fick, då han bortrymde, för det han honom rådhgiorde att bortrymma. ConsAcAboP 4: 226 (1674).
V. ss. vbalsbst.
1) (†) till 13: beslut, åtgörande l. dyl. Zoe (blev) igenom Menighetennes Rådhgörande åter insatt i Regimentet. Schroderus Os. 2: 580 (1635).
2) (numera bl. tillf., med vitter l. skriftspråksmässig prägel) till 18: överläggning, rådslag. Verelius 199 (1681). Då höllo höfdingarne rådgörning. Säve Yngl. 18 (1854). Efter rådgöran med bankinspektören. DN 1915, nr 90 A, s. 1. —
-HERRE, se D.
(10, 13) -HITTIG. (†) uppfinningsrik, påhittig, förslagen. Serenius (1734, 1757; under contriver).
-HUS, se d. o.
(18, 22) -KAMMARE. (råd- 1593 osv. råde- 1672. råds- 1617 osv.) [jfr ä. d. rådkammer, holl. raadkamer, t. ratskammer] (utom i a o. b numera bl. ngn gg, i vitter stil) lokal där en rådplägande församling l. ett råd samlas till överläggning; ofta med särskild tanke på l. (oeg.) om den rådplägande församlingen l. rådet l. om ett råd ss. en institution. Petreius Beskr. 2: 156 (1614). När som sidst Gudhopen (dvs. gudahopen) kom / Ifrån theras Råde-Kammar, / Hwar som Jupiter anammar / Alle theras Klag-Beswär. Lucidor (SVS) 181 (1672). I den akademiska rådkammaren blef Hagberg aldrig rätt hemmastadd. Svedelius i 2SAH 39: 35 (1864). Erik Wrangel, Dalin och N. Bielke bildade med den preussiske ministern Rhode kring drottningen (Lovisa Ulrika) en särskild liten rådkammare. Malmström Hist. 4: 39 (1874). jfr hovrätts-rådkammare. särsk.
a) (om ä. förh., fullt br.) till (18 o.) 22 a: lokal för det sv. riksrådets sammanträden; ofta med särskild tanke på l. (oeg.) om riksrådet; stundom (i vitter stil) oeg., i fråga om förh. efter 1789, om konseljsal resp. regering. RA I. 3: 177 (1593). Rijksens Rådh delibererede uthi rådhzkammaren. Därs. II. 2: 38 (1617). Kongl. May:tz Resolution och Förklaring. .. Gifwen i Råd-Cammaren på Stockholms Slott den 13 Aprilis Anno 1663. Schmedeman Just. 329 (1663). Deras Excellencer, Kongl. Maj:ts och Riksens Råd som nu innehafva Säte i Kongl. Majestäts Rådkammare. Hofcal. 1784, s. 51. Då .. 1875 års härordningsförslag föll i Andra kammaren, kallade konung Oscar II De Geer ånyo till rådkammaren. Wieselgren Bild. 15 (1886, 1889). Mössorna kommo åter till makten och påtvingade konungen en ny rådkammare. LbFolksk. 567 (1892). Den 1 febr. 1770 gjorde rådkammaren anmärkning på (osv.). KansliH 1: 251 (1935).
b) [delvis med anslutning till råd, sbst.3 1] (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl., i uttr. Guds rådkammare, om den tänkta plats där Gud fattar sitt beslut o. fastställer sin plan med avs. på världen o. människorna; särsk. i sådana uttr. som se in l. (vilja) kliva upp l. gå in l. hava varit i Guds rådkammare o. d., ss. beteckning för att en människa får resp. söker få l. har fått en inblick i Guds beslut o. plan med avs. på världen o. människorna. Gudz RådCammar haar ingen Nyckel. Grubb 499 (1665). At wilja klifwa up uti Gudz Rådkammar och förutwetta sådana ting, som Gud fördölja wil. Block Progn. 6 (1708). Vi vilje gå in uti Guds rådkammare. Bælter JesuH 5: 411 (1759). (Gud har) låtit honom få koxa uti sin hemliga Rådcamare. Linné Vita 146 (c. 1775). Vi hafve ej varit i Guds rådkammare. Franzén Pred. 5: 273 (1845). Guds rådkammare finns ingen nyckel till. Ström SvOrdspr. 69 (1926).
c) om rum för privat överläggning o. d. Elden lyste in genom väggspringorne från Hugos rådkammare. Gumælius Bonde 338 (1828).
d) (†) överläggning l. dyl.; jfr a, e. Att de medh rikzens profos hålle mÿterij vthi Luduigz huus, sammaledes och enn rådkammer vthi .. Bährs huus. 3SthmTb. 4: 15 (1601).
e) [delvis med anslutning till råd, sbst.3 17] (†) i bild l. bildl., i uttr. som beteckna en persons överläggning med sig själv l. prövning l. övervägande av ngt o. d. (Det är klart) at then så mycket lätteligare och lyckeligare stora ting kan vthföra, som tillika medh wärjan i handen, ock en godh Råd-kammar omförer i sitt egit hierta och hierna. Isogæus Segersk. 732 (c. 1700). Lycklig den, som ofta går in uti sin själs rådkammare. Lybecker Young 113 (1795).
(5, 10, 13, 19) -KLOK. (råd- 1823 osv. råds- 1936) [jfr ä. d. rådklog, holl. raadklok, (ä.) t. rat(s)klug] (i vitter stil) klok när det gäller att tänka ut vad som i olika situationer bör företagas, att fatta beslut o. ge råd o. d. Fryxell Ber. 1: 46 (1823). Thorgny, Lagman i Upland, en rådklok och förståndig man. Strinnholm Hist. 1: 317 (1834). JämtlHärjedH 1: 103 (1948). Avledn.: rådklokhet, r. l. f. (i vitter stil) BEMalmström 8: 225 (1852).
-LÄGGA, -ning. [fsv. radhläggia; jfr ä. d. rådelægge, nor. rådlegge, isl. ráðleggja]
I. (i vitter stil) intr., till 18: överlägga, rådslå o. d.; särsk. i uttr. rådlägga med ngn l. sinsemellan (om ngt). RARP 6: 69 (1657). De rådlade sins emellan om hvad som var att göra. Dagen 1899, nr 243, s. 2. Till slut rådlade hövdingarna om att dräpa Tangbrand. Alving IslSag. 1: 284 (1935).
II. (†) tr.
1) till 13, 18, med inf. ss. obj.: (tillsammans) planera (att göra ngt); överlägga om (att göra ngt). Gudarne Thor Oden och Frigga rådläggia at hemsökia Swea Land med dyr tijd, Hunger, Krijg och andra plågor. AntecknSaml. 224 (1684).
2) till 18, med frågesats ss. obj.: överlägga l. rådslå om (ngt). Thyselius HdlLärov. 2: 52 (1637). Desse rådlade sins emellan .., hvad utväg tagas borde. Celsius G1 1: 292 (1746). DA 1771, nr 20, s. 1.
-LÖS, se d. o.
(7 a) -LÖSA, f. (†) brist på medel l. tillgångar. Kyrkior, Scholar, och Prästegårdar .. förfalla .. af rådlösa och fattigdom. Thyselius HdlLärov. 2: 233 (1624). VDAkt. 1661, nr 145.
-MAN, sbst.1—2, se D o. rådman, sbst.2
(2, 11) -MÅN, r. l. m. (†) i uttr. rådmån över ngt, makt över ngt. Att den ena af våra beryktade fiender: djefvulen, verlden och vårt eget kött, fick råd-mån öfver mitt förnuft. Cederborgh OT 4: 28 (1818).
(22, 23) -PENSIONARIUS. [efter holl. raadpensionaris] (†) rådspensionär. Brask Pufendorf Hist. 271 (1680).
(18) -PLÄGA, v., o. -PLÄGAS, v. dep.; vbalsbst. -an (numera bl. ngt arkaiserande), -ning. [jfr holl. raadplegen]
I. (numera bl. med vitter l. skriftspråksmässig prägel) intr.: överlägga, rådslå; särsk. ss. vbalsbst. -ning o. i denna anv. äv. konkretare, om sammankomst för överläggning. Rådpläga med ngn om (äv. över) ngt. Hålla rådplägning. Deltaga i en rådplägning. PH 3: 1654 (1740: rådplägning). Gyllenborg, måhända obenägen att förtroligt rådpläga med sin personliga ovän Löwen, .. föredrog helst alla vigtiga ärenden i rådet. Malmström Hist. 2: 308 (1863). Lidforss Fragm. 100 (1895, 1904: öfver). Slutligen var klockan fyra på eftermiddagen, då kaptenen kom för att hålla rådplägning med oss. Lagergren Minn. 6: 347 (1927). särsk.
a) (tillf.) till 18 a β, om överläggning riktad mot ngn l. stämpling o. d. Sitta än förstar och rådpläga emot mig, så begrundar din tjenare dina stadgar. Psalt. 119: 23 (öv. 1868).
b) (tillf.) bildl. Jag vill en stund rådpläga med min barm. Hagberg Shaksp. 4: 76 (1848).
II. (†) dep., = I. Hade Ridderskapet och Adeln under sin sysslolöshet nästlidne vecka fått rådplägas, så hade kanske någon utväg .. kunnat utfinnas. AdP 1789, s. 844.
III. (†) tr.: överlägga l. rådslå om (ngt), vid överläggning behandla (ngt). På det ährenderne .. måtte, efter den ordning, som vår besvurne Regerings Form föreskrifver, företagas, rådplägas och afslutas. Stiernman Riksd. 2697 (1731). Avledn. (till -pläga I): rådplägare, m.||(ig.). (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) deltagare i en överläggning. Rutström i 2SAH 7: 31 (1813). Beskow Därs. 31: 258 (1859).
(10) -PÅSE. (enst.) om förråd av (eg.: påse med) utvägar o. d. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXV (1868).
(10, 13, 19) -RIK. (råd- 16761937. råde- 1685) [jfr ä. d. rådrig, ä. holl. raadrijk, (ä.) t. ratreich] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) påhittig när det gäller att finna på utvägar, som lätt finner på råd, som alltid vet råd, rådig; som har goda råd att ge. Rådrijk oder Anweiser zur Tugend. Columbus (1676; boktitel). Förståndige och rådrike män. Isogæus Segersk. 59 (c. 1700). Then som nu råd-rijk är han säge hwad han weet. Spegel TPar. 105 (1705). Östergren (1937). Avledn.: rådrikhet, r. l. f. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) BL 14: 218 (1847).
-RUM, -RYMME, se d. o. —
-SAL, -SAMLING, se D.
(7 a γ) -SKAFFA. (†) skaffa fram medel l. göra föranstaltningar l. dyl. CFleming (1593) i UrkFinlÖ II. 1: 105. Sådanth (dvs. att en del fartyg behöva repareras) iagh E. f. N:de icke will hafue fördolt, att ther till i tidh motte rådhschaffes. Dens. Därs. 118. —
-SKRIVARE, se D.
-SLAG, se d. o. —
-SLAGA, v., -SLAGEN, p. pf., se rådslå.
(5, 10, 13) -SLAGEN, p. adj. (†) rådig, förslagen l. dyl. En tapper och rådslagen Man. Malmborg Barclay 11 (1740).
(5, 10, 13, 19) -SLUG. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) slug när det gäller att finna på utvägar, göra upp förslag, fatta beslut o. ge råd o. d. Ekblad 65 (1764). (Odysseus) är en rådslug kämpe. Palmblad SophSorg. 21 (1838). Östergren (1937). Avledn.: rådslughet, r. l. f. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) At .. (drottning Disa) för sin råd-slughet här dyrkades såsom en Gudinna. Hofcal. 1759, s. 115. Malmström Hist. 5: 26 (1877). Östergren (1937).
-SLUT. (råd- 1723 osv. råds- 1747) [efter t. ratschluss]
1) (i sht i religiös stil, arkaiserande) = råd, sbst.3 1; jfr rådslag 1. Wulf Köppen 1: 55 (1799). Det har behagat den Allvise och Allgode, hvilkens rådslut menniskan alltid vörde och tillbedje .., att låta eder Konung .. nödgas till tvungen hvila. SFS 1858, nr 1, s. 1. Hvad den unge Falkman en gång skulle blifva, det låg klart bestämdt i ödets rådslut. Ahrenberg Männ. 2: 176 (1907). Ps. 1937, 329: 4. jfr frälsnings-rådslut.
2) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) = råd, sbst.3 13. Ehrenadler Tel. 667 (1723). Mer än egna rådslut har jag aktat hans (dvs. Guds) muns tal. Job 23: 12 (Bib. 1917).
(13) -SLUTA. [jfr d. rådslutte; jfr äv. -slut 2] (†) besluta (ngt) efter överläggning l. övervägande o. d. Doch rådslötz intet däruthi (dvs. i frågan angående konungens votum i rådet). HSH 28: 313 (1697). Björner Norn. 23 (1737).
-SLÅ, se d. o.
(10, 13) -SNABB. [jfr -snar] (i vitter stil) = -snar. Andersson GrDram. 232 (1885, 1910). Hans rådsnabba ingripande. Fjelner SkMannLd 187 (1935). Avledn.: rådsnabbhet, r. l. f. (i vitter stil) Östergren (1937).
(10, 13) -SNAR. [jfr dan. o. nor. rådsnar; möjl. efter isl. ráðsnjallr (se -snäll)] (i vitter stil) snabb när det gäller att finna på råd l. utvägar l. att fatta beslut, snarrådig, rådig; äv. närmande sig bet.: beslutsam. Afzelius SæmE 178 (1818). (J. v. Mundy) tvangs .. att ur Thiers’ hand mottaga tapperhetsmedaljen för sitt rådsnara och modiga bistånd (ss. militärläkare vid oroligheterna i Paris efter dess fall 1871). NPress. 1894, nr 235, s. 4. Hon var klok och rådsnar och inte förskräckt för någonting. Lagerlöf Kejs. 93 (1914). SvD(A) 1935, nr 288, s. 14. Avledn.: rådsnarhet, r. l. f. (i vitter stil) Uppl. 2: 106 (1903). Erfarenhet och rådsnarhet. Bergman Jag 155 (1923).
(10, 13) -SNÄLL. [jfr d. rådsnild; efter isl. ráðsnjallr] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) = -snar. Afzelius SæmE 21 (1818). Dessa bröder äro både rådsnälle och tilltagsne. Lönnberg FnordSag. 1: 73 (1870). Fru Ingrid (Ulva) var .. beryktad öfver allt landet såsom förståndig och rådsnäll i dåvarande oroliga tider. Afzelius Sag. 4: 37 (1842). Heidenstam Svensk. 1: 155 (1908; efter Afzelius; se ex. fr. 1842).
(19) -SPÖRJA. [fsv. radhspyria; jfr d. rådspørge, nor. rådspørre]
I. (†) refl., = -fråga II; i uttr. rådspörja sig med ngn. Wigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 252.
II. tr.
1) (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) = -fråga III 1. Schroderus Liv. 639 (1626). HT 1931, s. 375. särsk. bildl., = -fråga III 1 b. Tavaststjerna HårdT 16 (1891).
2) (†) i uttr. rådspörja med ngn, med en frågesats ss. obj.: fråga ngn till råds angående (ngt). Eij heller råådhsporde .. (bönderna) någott tillförenne medt här Madz, när beste tillfelle och tijdh skulle ware fförhandle vm sama breff. BtFinlH 4: 154 (1563).
(5, 10, 13, 19) -STARK. [jfr isl. ráðsterkr] (†) rådklok l. rådig l. beslutsam l. dyl. (Att en olycka vändes till lycka) händer allenast them, som äro hiertfaste, och rådstarcke. Richardson Krigsv. 1: 286 (1738).
-STOL, se D.
-STUGA, se rådstuga, sbst.1
(18, 22) -STÄMMA, r. l. f. [jfr nisl. ráðstefna] (†) sammankomst (särsk. av ett råd) för överläggning. Peringskiöld Wilk. 117 (1715). Rydberg Gudas. 57 (1887).
(18, 22) -STÄMNING. (†) = -stämma. Peringskiöld Wilk. 12 (1715).
(10, 13, 19) -SÄLL. (†) lyckosam när det gäller att finna på råd l. utvägar, att fatta beslut l. ge råd o. d. Jag spår ett Rådsält åhr för samtlig Kungl. Råden. Runius (SVS) 2: 98 (1712). Afzelius SæmE 135 (1818).
(13, 14) -SÄMJAS. (†) komma överens om l. besluta ngt efter överläggning. Wallquist EcclSaml. 5—8: 18 (1791).
(19) -SÖKA. [jfr d. rådsøge, (ä.) t. ratsuchen] (†) rådfråga (ngn). Honom rådsökte Herr Gustaff, huru han sigh .. måtte bäst förhålla. Girs G1 7 (c. 1630). Schultze Ordb. 4682 (c. 1755). särsk. bildl., = -fråga III 1 b slutet. Schroderus Liv. 579 (1626).
(19) -SÖKANDE, p. adj. som vänder sig till ngn för att få råd l. rådfrågar om ngt; ofta i substantivisk anv. Agardh BlSkr. 1: 2 (c. 1855). Ringius besöktes av många rådsökande. MinnGPrästh. 5: 181 (1929).
(19) -SÖKARE. (mera tillf.) rådsökande person. Wieselgren Samt. 14 (1868, 1880).
(19) -TAGNING. [jfr d. rådtagning] (mera tillf.) inhämtande av ngns råd. Form 1945, s. 122.
(5, 10, 13, 19) -VIG. (†) rådklok l. snarrådig l. dyl. Tessin Bref 1: 201 (1752).
-VILL, -VILLA, sbst. o. v., -VILLHET, se rådvill med avledn.
(19) -VILLIG. [jfr d. rådvillig] (mera tillf.) villig att ge råd. Hagström Herdam. 1: 259 (1897).
(5, 10, 13, 19) -VIS, adj. [jfr d. rådviis, isl. ráðvíss] (i vitter stil) = -klok. Tranér HomIl. 15 (1807). Rådvisa Athene. Johansson HomOd. 16: 282 (1845). Där de rådvisa äro många, där går det väl. Ordspr. 11: 14 (Bib. 1917). Avledn.: rådvishet, r. l. f. (i vitter stil) rådklokhet. 2RARP 18: Bil. 369 (1751). En nästan profetisk rådvishet. 2NF 9: 1045 (1908).
-VIS, adv., se D.
(5, 10, 13, 19) -VÅLDER, adj. (†) = -klok. Wettersten Forssa 124 (1753).
B (†): RÅDA-LÖS, se rådlös.
-RUM, se rådrum.
C (†): (13, 14, 19) RÅDE-FADER. upphovsman l. anstiftare l. tillskyndare l. ledare (till resp. för ett uppror) l. dyl. Att .. (biskop Brask) med sin bud och breff Rådhefadherin haffuer warid tiill thetta vproridt nu skedt är. G1R 6: 146 (1529). jfr: Rodefader (var i äldre sv.) detsamma som Anförare vid ett uppror. SKL 3: 360 (1850). Jfr D.
-KAMMARE, se A.
-LÖS, se rådlös.
-MAN, se D.
-RIK, se A.
-RUM, se rådrum.
-RYMME, se rådrymme.
D: (22 a) RÅDS-ADEL. (förr) jfr -aristokrati. Engelbrekt hade en folkvänlig bundsförvandt inom den gamla rådsadeln i Erik Puke. Wieselgren Bild. 306 (1886, 1889).
(22 a) -AMIRAL. hist. amiral med säte i riksrådet. SvFlH 1: 318 (1942).
(19, 22, 23) -ANSVARIGHET~0102, äv. ~0200. i sht adm. ansvar som åvilar ngn för råd som han givit; ngns ansvar för de officiella handlingar han utfört o. de beslut han fattat o. d. i sin egenskap av råd l. rådsmedlem (särsk. riks- resp. statsråd). Nyström Svedelius 1: 90 (1887).
(22 a) -ARISTOKRATI. (förr) aristokrati bestående av släkter o. familjer varav medlemmar hade säte i riksrådet l. varifrån ofta riksrådsmedlemmar hämtades; tillf. äv. om motsvarande aristokrati i utländsk stat. Boëthius HistLäsn. 1: 233 (1895; om förh. i Kartago). SvFolket 2: 24 (1938; om ä. förh. i Sv.).
(13, 14 d, 19) -BANE. (råd- 16631887. råds- 15391840) [fsv. rads bani, raþbani; jfr isl. ráðbani] (†)
1) person som gör sig medskyldig i dråp l. annan brottslig gärning gm att ägga l. uppmuntra gärningsmannen till brottet l. bistå honom med råd o. anvisningar o. d. DombGodegBergstaTjellmo 6/7 1599. Rådzbane til en eller annan miszgierning. Schmedeman Just. 1516 (1698). Rydberg Gudas. 147 (1887).
2) det brott som en ”rådsbane” (i bet. 1) gör sig skyldig till. Johansson Noraskog 2: 298 (i handl. fr. 1539). (Han) blef .. sakfälld till sine 6 mark för rådsbane. NoraskogArk. 5: 179 (i handl. fr. 1632). jfr: (Sv.) Rådsbane .. (t.) ein Todschlag, wozu ein anderer gerathen hat. Möller (1790, 1807). Ssg (till -bane 1 l. 2): rådsbane-bot. bot som ”rådsbane” hade att betala för sin delaktighet i ett brott. UpplDomb. 2: 101 (1579).
(22, 23) -BEFATTNING. befattning ss. (medlem av ett) råd; befattning vars innehavare har rådstitel. BtRiksdP 1922, XII. 1: nr 14, s. 1. —
-BESLUT. särsk. till 22 (särsk. 22 a): beslut fattat av ett officiellt råd (särsk. riksrådet l. en motsvarande utländsk myndighet). Schroderus Os. III. 2: 119 (1635). Hildebrand Statsförf. 506 (1896).
(22 a, 23 b α) -BESTÄLLNING. (förr) riksrådsbefattning l. -syssla. RP 10: 46 (1643). TSjöv. 1904, s. 10.
(22 c) -BISITTARE~0200. (förr) viss av borgmästare o. råd utsedd edsvuren ledamot av ett skråämbetes styrelse; jfr bisittare 2 a. RARP 4: 629 (1651). Söderlund Hantv. 2: 233 (1949; om ä. förh.).
-BORD. (råd- 1857. råds- 1641 osv.) [jfr t. ratstisch, ratstafel]
1) till 18, 22 a: bord kring vilket riksrådet satt l. (om förh. efter 1789, oeg.) regeringen sitter vid sammanträde med rådet resp. regeringen, konseljbord; särsk. i uttr. konungens rådsbord; ofta (i vitter stil) oeg., i uttr. som beteckna att rådet sammanträdde resp. regeringen sammanträder l. att ngn hade (har) ställningen ss. riks- resp. statsråd o. d. (De nya riksråden) togo .. Regeringen och Rådet i hand och satte sig till rådzbordet. RP 8: 566 (1641). Wij .. (dvs. rådet o. ständerna) beklagom nu in för Kongl. Mayst. at .. (vissa rådsmedlemmar) ey dragit Sky wid Rådz-bordet sådant Tahl at föra .., som sträfwar emot Rijkzens fundamentale Lag. Stiernman Riksd. 2057 (1689). Johan (De la Gardie) steg .. genom duglighet upp till rådsbordet. Fryxell Ber. 6: 144 (1833). Louis De Geer lämnar (år 1880) för alltid konungens rådsbord. TurÅ 1948, s. 55. särsk. (i vitter stil) i allmännare, bildl. anv. Hagberg Shaksp. 5: 193 (1848). Att han eger stämma vid vetenskapens stora rådsbord. Anderson i 3SAH 7: 244 (c. 1880). Bland de olösta politiska frågorna på segrarmakternas rådsbord. Ymer 1953, s. 56.
2) (†) till 22 a: måltidsbord vid vilket rådsherrarna hade sin plats vid hovet. HovförtärSthm 1693 A, s. 2379.
(22 a) -BREV. (i skildring av ä. förh.) ämbetsskrivelse från riksrådet l. motsvarande utländsk myndighet. Reuterdahl SKH III. 1: 478 (1863). HT 1949, s. 34 (om danska förh. 1504).
(22 a, 24) -DAG. [jfr t. ratstag] (†) dag för sammanträde med riksrådet l. motsvarande utländsk myndighet, konseljdag. Lind 1: 232 (1738). Norrmann Eschenbg 2: 261 (1818).
(22 f) -DIKTATUR. polit. proletariatets diktatur utövad gm särskilda råd. 2NF 36: 186 (1923; om tyska förh.).
(22 a) -DIVISION. (förr) om var särskild av de båda avdelningar vari riksrådet under en del av 1700-talet var indelat; jfr division 6 c α; äv. om sammanträde med en sådan avdelning. 2RA 2: 278 (1727). (Vissa ärenden skulle enligt 1772 års regeringsform avgöras) på en rådsdivision eller i en s. k. konselj. Hildebrand Statsförf. 518 (1896). KansliH 1: 238 (1935).
(22) -DOM ~dωm2. särsk. (förr) till 22 a: dom fälld av riksrådet. Reuterdahl SKH III. 2: 153 (1863).
(22 c) -DOMSTOL~02, äv. ~20. (förr) om (del av) rådet i en stad fungerande ss. domstol. Nordström Samh. 1: 332 (1839).
(23 b α) -DRÄKT. (förr) ämbetsdräkt för riksråd. HSH 34: 435 (c. 1730).
(22, 23) -ED, r. l. m. [fsv. rads edher (HT 1949, s. 388 (1489))] (förr) ämbetsed som ledamot av ett råd hade att avlägga vid sitt inträde i rådet.
a) till 22 a, 23 b α, om riksråds ämbetsed; jfr statsråds-ed. G1R 1: 51 (1523). HT 1949, s. 248.
b) till 22 c, 23 b β, om ed som medlem av rådet i en stad hade att avlägga. OPetri Tb. 18 (1524). Arnell Stadsl. 9 (1730).
(22 a) -ELEKTOR. (om förh. under viss period under 1700-talet) om elektorer utsedda av ständerna, med uppgift att föreslå riksråd. Oelreich 608 (1755). SvRiksd. I. 6: 182 (1934).
(22, 23) -FADER. (†) om person tillhörande en styrande l. beslutande församling, t. ex. rådet i en stad; jfr fader I 7, särsk. b. Bland stadens (dvs. Nyens) rådsfäder voro vid (det sjuttonde) seklets slut de flesta af tysk börd. ASScF 18: 409 (1891). Appius Claudius (lät) leda sig till .. (senatens) församlingsrum och höll till de församlade rådsfäderna ett tal. Boëthius HistLäsn. 1: 226 (1895). Jfr C.
(23) -FAMILJ. särsk. (förr) till 23 b α: ett riksråds familj. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
(23) -FRU. (råd- 1693. råds- 1693 osv.) särsk. (förr) till 23 b α: ett riksråds maka (l. änka). HovförtärSthm 1693 A, s. 2385. Crusenstolpe Mor. 1: 14 (1840).
(23) -FULLMAKT~02, äv. ~20. (förr) fullmakt för ngn att vara råd, särsk. riksråd. Crusenstolpe Tess. 4: 213 (1849).
(22 a) -FÖRMAK~02, äv. ~20. (förr) rum som stod i förbindelse med rådssalen i Stockholms slott. VetAP 1: 292 (1741). Odhner G3 1: 135 (1885).
(18, 22) -FÖRSAMLING. (råd- 1884. råds- 1734 osv.) [jfr t. ratsversammlung] råd (se råd, sbst.3 22); råd församlat till överläggning; äv. om sammankomst av ett råd. Serenius Gg 2 a (1734). Segrarn plötsligt träder / I rådsförsamlingen med trotsigt hot. CGStrandberg 71 (1854). Regeln är i allmänhet den, att konungen icke får fatta beslut utan att hafva hört en konstitutionell rådsförsamling. Svedelius Statsk. 1: 104 (1868). Bolander HerrKr. 40 (1946).
-FÖRSLAG~02. (förr)
1) till 22 a: förslag uppgjort av riksrådet. HSH 26: 320 (c. 1762).
2) till 22 a, 23 b α: förslag som har avseende på sammansättningen av riksrådet. HSH 15: 150 (1761).
(jfr 23) -FÖRVANT, m. (råd- 1641. råds- 15631899) [jfr ä. d. rådsforvant(e), holl. raadsverwant, t. ratsverwandte(r)] (†)
1) rådgivare, råd (se råd, sbst.3 23, särsk. 23 a); (ngns) förtrogne. De .. som på denn tid skulle wara hans (dvs. hertig Johans) rådsförwanter. HH XXXIII. 1: 273 (1563). Honom (dvs. riksmarsken) förordnades till biträde någre kunnige krigsmän, med gemensamt namn af Rådsförvanter. 2VittAH 3: 316 (1788, 1793; om förh. under E. XIV:s tid). Edén 1Centralr. 146 (1899; om ä. förh.).
2) person som är medlem av rådet i en stad, råd (se råd, sbst.3 23 b β). OxBr. 10: 181 (1616). Råds Förwandterne vti Götheborg. Stiernman Com. 2: 601 (1649). Dalin (1855). Avledn. (till -förvant 2): rådsförvantskap, n. (†) medlemskap av rådet i en stad. Weste (1807).
(23) -GRAD, r. l. m. ämbetsgrad som innehaves av person med titeln råd. ST 1929, nr 195, s. 5.
(23 b α) -HATT. (förr) jfr -dräkt. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 4 (1753). FinBiogrHb. 842 (1898).
(23) -HEDER. (†) en rådsherres höga sociala ställning; jfr heder, sbst.2 2. (Vitiges) slutade der (i Konstantinopel) sin tid i Rådshedren. Dalin Hist. 1: 312 (1747).
(22) -HERRAVÄLDE~0020. (mera tillf.) = -välde 1, särsk. 1 a. Hildebrand Medelt. 2: 126 (1884).
(jfr 23) -HERRE, m., om djur m. l. r. (råd- 15261756. råds- 1622 osv.) [jfr dan. o. nor. rådsherre, mlt. rāthēre, holl. raadsheer, t. ratsherr]
1) (numera nästan bl. om ä. förh., i sht i vitter stil l. arkaiserande) man som är rådgivare åt ngn (särsk. åt en konung) l. medlem av ett (officiellt, administrativt) råd l. en rådsförsamling o. d., råd; i fråga om ä. förh. ofta liktydigt med: senator. Joseph bördugh aff then stadhen Arimatia en ärligh rådhherre. Mark. 15: 43 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Sedermera lät .. (Sulla) på Torget (i Rom) anslå en lista med namn på 40 Rådsherrar och 1600 Riddare dem han förklarade fogelfria. LBÄ 23—24: 44 (1799). (Tsar Peter) öfveröste sina rådsherrar och generaler med beskyllningar. Hjärne K12 60 (1902). särsk. (förr)
a) om riksråd. JMessenius (1629) i HB 1: 132. En mellan konungen och rådsherrarna i slutet af år 1630 förefallen tvist. Fryxell Ber. 6: 160 (1833).
b) om medlem av rådet i en stad (i sht tysk hansestad). Svart G1 60 (1561). Rådherrerna i Råstockz stadh. Bolinus Dagb. 17 (1666). Stadens rådsherrar. Nilsson FestdVard. 115 (1925).
2) [jfr borgmästare 3] (†) måsfågeln Larus eburneus Gmel., ismås, elfenbensmås. VetAH 1783, s. 101. Ssgr (till -herre 1; numera nästan bl. om ä. förh., i sht i vitter stil l. arkaiserande): rådsherre-barn. barn till rådsherre. Linc. (1640; under patritius). -lön. Roman Holbg 132 (1746). -purpur. jfr råds-purpur. Östergren (1937). -regemente. styrelse utövad av riksrådet. Hagström Herdam. 2: 183 (1898). -släkt. jfr råds-aristokrati. Lind 1: 135 (1738). -son. Florinus Nomencl. 71 (1678). -stånd. en rådsherres samhällsstånd. Schultze Ordb. 4898 (c. 1755). -ställe. (†) = -ämbete. Lind 1: 1255 (1738, 1749). -ämbete. Wikforss 2: 366 (1804).
(23) -HERRLIG. [jfr t. ratsherrlich; avledn. av -herre] (†) som har avseende på l. samband med l. tillkommer en rådsherre, som är en rådsherres. Weste (1807). Den rådsherrliga .. manteln. Atterbom Minn. 255 (1817). Schulthess (1885).
(22 c) -HOV. [efter t. ratshof] (†) gården till ett rådhus l. rådhus med tillhörande gård. HH 20: 358 (c. 1640).
-HUS, se rådhus.
(23 b) -KALL, n. (numera knappast br.) rådsämbete. RA I. 4: 242 (1597).
-KAMMARE, se A.
(23 b α) -KLASS. (förr) samhällsklass l. krets som bildades av riksråden (o. deras familjer); jfr -krets a. Minnesskr1734Lag 2: 951 (1934).
-KLOK, se A.
(22 f) -KONGRESS. (förr) parlamentarisk församling som i Sovjetryssland de första åren efter revolutionen 1917 innehade den högsta beslutande o. lagstiftande makten. RödRyssl. 1919, s. 2.
(22, 23 b) -KRETS. krets (se krets, sbst.1 9) som bildas av rådsmedlemmar (o. deras familjer); särsk.
a) (förr) till 22 a, 23 b α, om den krets l. de kretsar som riksråden (o. deras familjer) bildade. En myckenhet fester förestå .. vid hofvet och banketter inom Rådskretsen. Crusenstolpe Tess. 2: 226 (1847).
b) (förr) till 22 c, 23 b β, om den krets som medlemmarna av rådet i en stad bildade. HallHist. 743 (1954).
(22 c) -KÄLLARE. [jfr holl. raadskelder, t. ratskeller] (numera knappast br.) rådhuskällare, stadskällare. TullbSthm 1576. Heidenstam StGör. 4 (1900).
(22) -LEDAMOT~002, äv. ~200. ledamot av ett råd l. en rådsförsamling, särsk. (förr) av riksrådet. PT 1791, nr 86, s. 2. Carlson i 2SAH 48: 169 (1872).
(22) -LÄNGD. längd (se d. o. 8 b) med förteckning över medlemmarna av ett råd, särsk. (förr) av riksrådet; äv. i utvidgad l. oeg. anv., om sammanfattningen av de personer som tillhöra ett råd. Svea-Rikes Råds-Längd. Uggla (1791; boktitel). Frihetstidens långa Rådslängd upptager intet enda namn af denna fordom så mäktiga ätt (dvs. Brahe). Crusenstolpe Mor. 1: 34 (1840).
(23) -LÖN. lön som ngn åtnjuter ss. råd; särsk. (förr) om riksrådslön. RP 3: 117 (1633). Fryxell Ber. 13: 89 (1846).
-MAKT. särsk.
1) (förr) till 22 a: makt som utövades av riksrådet; förhållandet att riksrådet hade makten i riket. Rådsmakten och konungamakten hade hvardera haft sin tid. 2VittAH 26: 241 (1869). 1400-talets ständiga kamp mellan kungamakt och rådsmakt. TurÅ 1944, s. 15.
2) till 22 (e): makt l. stat som är medlem av Förenta nationernas säkerhetsråd l. (förr) var medlem av Nationernas förbunds råd. SvD(L) 1925, nr 79, s. 7.
-MAN ~man2. (råd- 15411729. råde- 1854. råds- 15981908) [fsv. rads man; jfr d. rådsmand, nor. rådsmann, isl. ráðsmaðr, t. rat(s)mann] jfr rådman, sbst.2
1) (†) till 13, 14 d, 19, = -bane 1; i uttr. rådsman och bane. UpplDomb. 5: 148 (1598).
2) (numera bl. ngn gg, om ä. förh., arkaiserande) rådgivare; råd; rådsherre o. d.; jfr råd, sbst.3 23. Jes. 3: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: rådsherrar). Hans vänner och rådemän afrådde honom (från att fara till Finland). Säve Yngl. 16 (1854). Därinne (i palatset) han fann de faiakiske drottar och rådsmän, / gjutande offer af vin. Lagerlöf HomOd. 79 (1908).
(23 b α) -MANTEL. (förr) mantel som hörde till ett riksråds ämbetsdräkt; ofta (i vitter stil) med tanke väsentligen på l. (oeg.) om ett riksråds värdighet l. ämbete l. ställning l. person. 2RARP 14: 20 (1743). Hemming Gadd, .. snarare född til harnesk och Rådsmantel, än Biskops-kåpa. Dalin Hist. III. 1: 6 (1761). Rådsmanteln av röd sammet med krage och bräm av hermelin. Fatab. 1941, s. 201.
(22 a, 23 b α) -MEDEL. (†) i uttr. utav rådsmedlet, bland riksråden, av riksrådens krets l. samhällsklass l. stånd; jfr medel, sbst. 2. RP 4: 127 (1634).
(22) -MEDLEM~02, äv. ~20, m.||ig., i bet. 2 r. l. m. [jfr t. ratsmitglied]
1) person som är medlem av ett råd. särsk.
a) (förr) till 22 a: riksråd. Reuterdahl SKH II. 2: 249 (1850). SvFlH 2: 94 (1943).
b) (numera bl. tillf., om ä. förh.) till 22 c: medlem av rådet i en stad; rådman. Schybergson FinlH 1: 192 (1887).
2) till 22 (e): stat som är medlem av Förenta nationernas säkerhetsråd resp. (förr) var medlem av Nationernas förbunds råd. Permanent l. ständig rådsmedlem, motsatt vald rådsmedlem. Wicksell NatFörb. 27 (1921). Castberg FörentNat. 18 (1945).
(22 a) -MYNDIGHET. (†) maktställning som riksrådet hade; äv. om riksrådet ss. institution. Schönberg Bref 1: 44 (1772). At åter uplifva den fordna Rådsmyndigheten. Därs. 210 (1778).
(18, 22) -MÖTE. möte med ett råd l. en rådsförsamling, rådssammankomst, rådssammanträde. Vid (Turisttrafik-)förbundets rådsmöte i Lysekil på torsdagen. DN(B) 1958, nr 144, s. 16. särsk.
a) (förr) till 18, 22 a: riksrådsmöte. 2VittAH 24: 296 (1860, 1864). Schybergson FinlH 1: 153 (1887).
b) till 18, 22 (e): möte med säkerhetsrådet i Förenta nationerna resp. (förr) Nationernas förbunds råd. SvD(L) 1925, nr 81, s. 4.
(23 b α) -NAMN. (†) titeln (riks)råd. MinnSvNH Bih. 1: 134 (1791).
(22 c) -NOTARIE. [jfr t. ratsnotar] (förr) notarie vid rådet i en stad. HT 1953, s. 273 (i Lübeck).
(22) -PALATS. palats med lokaler för ett råd, särsk. (förr) för rådet i en stad; jfr rådhus. Atterbom Minn. 357 (1818; i Verona). Bremer GVerld. 2: 128 (1860; i Jerusalem på Jesu tid).
(22, 23) -PENSIONÄR. [liksom t. ratspensionär efter holl. raadpensionaris] (om ä. förh. i Nederländerna) juridiskt utbildad ämbetsman som bl. a. tjänstgjorde ss. sekreterare o. föredragande vid stadsstyrelsen i vissa nederländska städer l. vissa provinsers ständerförsamlingar; särsk. om en sådan ämbetsman i provinsen Holland, som under de tider då ståthållare icke fanns i realiteten fungerade som Nederländernas styresman; jfr råd- -pensionarius. GT 1788, nr 68, s. 2. Grimberg VärldH 9: 155 (1940).
(jfr 23) -PERSON. [jfr ä. d. rådsperson, holl. raadspersoon, t. ratsperson] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) = -herre 1. Fördenskull förskickade H. K. M:tt .. enn af sine förtrogne rådspersoner till H. F. N:e. HH XXXIII. 1: 274 (1563); jfr a. SvTr. V. 1: 25 (1576). En förmögen Öfverste eller Rådsperson .. lopp til (Jesus). Bælter JesuH 5: 576 (1759). Fryxell Ber. 4: 183 (1830). särsk.
a) om riksråd; förr äv. i uttr. rikets l. kungl. majestäts rådsperson l. kunglig rådsperson. RA I. 2: 404 (c. 1569). Den skiliachtigheet och träta, som sigh emellan Oss och Rijksens Rådspersoner förorsakat hafwer. HSH 19: 194 (1600). Kongl. Råds-Personerne. Schück VittA 3: 39 (i handl. fr. 1690). En Ed. K. Maj:ts Råds-person. MStenbock (1713) hos Loenbom Stenbock 4: 226. Fryxell Ber. 4: 355 (1830; om förh. 1600). KansliH 1: 171 (1935; om förh. 1713).
b) om medlem av rådet i en stad. AOxenstierna 2: 24 (1609). OxBr. 5: 139 (1620).
(22 a, 23 b α) -PERSONAL. (†) sammanfattningen av de personer som utgöra riksrådet. Berzelius Brev 14: 155 (1840). Reuterdahl SKH II. 2: 247 (1850).
-PLATS.
1) till 22, 23: ställning ss. medlem av ett råd l. en rådsförsamling l. ss. innehavare av ett ämbete med titeln råd. Fryxell Ber. 8: 116 (1838). särsk. (förr) till 22 a, 23 b α: plats i riksrådet, ställning ss. riksråd. Oscar ii 3: 305 (1868, 1889). KansliH 1: 95 (1935).
2) till 22 (e): ställning ss. medlem i säkerhetsrådet i Förenta nationerna resp. (förr) i rådet i Nationernas förbund. SvD(L) 1925, nr 79, s. 7.
(22) -PORT. [efter ä. t. ratstor l. lat. porta judicialis] (†) namn på viss port(byggnad) som omtalas i bibeln, sannol. med tanke på dess användning för domstolsändamål. Neh. 3: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: Mönstringsporten).
(22 (e)) -PRESIDENT. [jfr t. ratspräsident] president i säkerhetsrådet i Förenta nationerna resp. (förr) rådet i Nationernas förbund. SvD(A) 1927, nr 241, s. 3.
(22) -PROTOKOLL. särsk. (förr) till 22 a: riksrådsprotokoll. 2RA 1: 635 (1723).
(23 b α) -PURPUR. (i vitter stil; om ä. förh.) en rådsmantels purpurfärg; purpurfärgad rådsmantel; oftast med tanke väsentligen på l. (oeg.) om ett riksråds värdighet l. ämbete l. ställning l. person (särsk. i sådana uttr. som bära l. beklädas med rådspurpurn); jfr purpur I 3 samt -dräkt o. -mantel. (Gustaf Bonde) dog .. som .. den 20:de af sin Ätt, som, Fader efter Son, burit Svenska Råds-Purpurn. SvMag. 1766, s. 886. (Olof Renhorn) arbetade för, att ofrälse skulle kunna beklädas med rådspurpurn. 2NF 22: 1382 (1915).
(23) -RANG. rang som tillkommer ngn med titeln råd; särsk. (förr) till 23 b α: rang som tillkom ett riksråd. BL 14: 39 (1847).
(22) -REGEMENTE. styrelse utövad av (ett) råd; förhållandet att styrelsen i ett land utövas o. makten där innehaves av (ett) råd. Almquist VärldH 6: 213 (1929). särsk.
a) (om ä. förh.) till 22 a. Hildebrand Medelt. 2: 129 (1884).
b) (om ä. förh.) till 22 c. Hildebrand Medelt. 1: 373 (1881).
c) till 22 f. Fogelqvist SöderkRom 198 (1924).
(22) -REGERING. ett rikes l. samhälles regerande l. förhållandet att ett rike osv. regeras av ett råd; vanl. konkretare, om rådet ss. regering; särsk.
a) (förr) till 22 a, om Sveriges regerande av riksrådet resp. riksrådet ss. regering. Frey 1843, s. 101. De båda rikets ständers sammankomster som höllos under .. (K. XII:s) bortovaro i Turkiet .., voro sammankallade af den hemmavarande rådsregeringen. Svedelius Repr. 136 (1889). SvRiksd. I. 1: 92 (1931).
b) (förr) till 22 c, om en stads styrande av ett råd. HT 1953, s. 221.
c) (förr) till 22 f, om den centrala regeringen i Sovjetryssland de första åren efter revolutionen 1917. SvD(A) 1918, nr 313 A, s. 3. Då intet svar erhölls från de allierade begynte rådsregeringen separata förhandlingar med Tyskland. Höglund Branting 2: 211 (1929).
(22 (e)) -REPRESENTANT. en stats representant i säkerhetsrådet i Förenta nationernas resp. (förr) rådet i Nationernas förbund. SvD(L) 1925, nr 81, s. 4.
(22 f) -REPUBLIK. sovjetrepublik. SD 1919, nr 205, s. 4. De Socialistiska Rådsrepublikernas Union. SFS 1926, s. 933. I Sachsen gick man (1919) därhän att införa en kommunistisk rådsrepublik. Almquist VärldH 9: 169 (1934).
(18, 22 a) -RUM, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3581), n. [fsv. rads rum, radha rum, rum för rådsförsamling l. överläggning] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) om riksrådets lokaler; jfr -sal a. HusgKamRSthm 1748—49, s. 689. Odhner G3 1: 41 (1885).
(22 f) -RYSK. (numera mindre br.) sovjetrysk. SvD(A) 1920, nr 264, s. 7. Ackté Jalander 36 (1932).
(18, 22) -SAL. (råd- 1724 osv. råds- 1691 osv.) [jfr t. ratssaal] sal där en rådsförsamling l. ett råd samlas till överläggning; jfr råd-kammare. Dryselius Monarchsp. 402 (1691). Svea HåfRättens Råd Sahlar. HusgKamRSthm 1748—49, s. 941. ECOSOC:s rådssal i FNbyggnaden. Form 1952, s. 156. särsk.
a) (förr) om sal där riksrådet sammanträdde; jfr -rum o. råd-kammare a. HovförtärSthm 1724, s. 1933. Herrar Riksens Råd församlas uti Råds-Salen. PH 9: 698 (1771). SKL (1850).
b) (numera bl. i vitter stil, tillf.) oeg. l. bildl.; särsk. i uttr. Herrans rådssal, = Guds rådkammare (se råd-kammare b). Lundberg Paulson Erasmus 14 (1728). Ingen får i Herrans rådsal klifva. Kolmodin QvSp. 1: 40 (1732).
(18, 22) -SAMLING. (råd- 17641846. råds- 17881864) [jfr (ä.) d. rådssamling] (numera föga br.) rådssammankomst; rådsförsamling; grupp av råd l. rådgivare. SvMerc. 1764, s. 776. London d. 12 Aug. .. Depecherna, som en Courier från Berlin nyligen haft med sig, förorsakade en stor Råds-Samling. GT 1788, nr 100, s. 2. Enkedrottningen (Hedvig Eleonora) var en alltför obetydlig personlighet att kunna vinna eller behålla något stort inflytande i en rådsamling, som bestod af män mestadels af stor förmåga, pröfvade i mångfaldiga skiften. Frey 1846, s. 195. Den rådssamling, som .. (c. 1815) omgaf den Svenska thronen. MinnSvNH 9: 266 (1864).
(18, 22) -SAMMANKOMST~002. rådssammanträde. KansliH 1: 121 (1935).
(18, 22) -SAMMANTRÄDE~0020. sammanträde med ett råd l. en rådsförsamling, särsk. (förr) med riksrådet. Fryxell Ber. 9: 15 (1841). Dagen efter rådssammanträdet gick statssekreteraren Barck omkring med utdrag ur rådsprotokollet till de olika stånden. HT 1950, s. 122.
-SEKRETERARE. [jfr holl. raadsecretaris] (förr)
1) till 22 (a): person tjänstgörande ss. sekreterare åt riksrådet l. i konungens kansli. Konung Gustaf Vasa, hvilken nyttjade .. (Olaus Petri) i sitt Canzli, såsom Råds-Secreterare. Hammarsköld SvVitt. 1: 59 (1818). Sparre Findl. 1: 86 (1835).
2) [jfr t. ratssekretär] till 22 c: sekreterare vid stadsstyrelsen l. rådet i en stad. Henel 1729 280 (1730; i Greifswald).
(18, 22) -SESSION. rådssammanträde. KansliH 1: 3 (1935). särsk.
a) (förr) till 18, 22 a. (Cavallin o.) Lysander 62 (1855).
b) (förr) till 18, 22 c. PT 1791, nr 11, s. 2.
c) till 18, 22 e. SvD(A) 1932, nr 49, s. 3.
(18, 22 a) -SITTNING. [jfr (ä.) t. ratssitzung] (†) = -session a. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 18 (1868).
(22) -SKRIVARE. (råd- 1587. råds- 1539) [y. fsv. rads skrivare; jfr t. ratsschreiber] (†) person tjänstgörande ss. sekreterare åt ett råd l. en rådsförsamling. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 60 (1539). Helsingius Cc 4 b (1587).
(22) -SKRIVELSE. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) skrivelse från ett råd l. en rådsförsamling. HT 1917, s. 281.
-SLAG, se rådslag.
-SLUT, se A.
-SLÅ, se rådslå.
(23) -SLÄKT. särsk. (förr) till 23 b α; jfr -familj. SvH 3: 6 (1903).
(22 a) -STADGA, r. l. f. (om ä. förh.) av riksrådet utfärdad stadga. HT 1949, s. 387.
(22 a) -STADGAR, pl. (om ä. förh.) jfr -stadga. Reuterdahl SKH III. 1: 463 (1863).
(18, 22, 23) -STOL. (råd- 16221887. råds- 17531885) [jfr mlt. rātstōl, t. ratsstuhl; jfr äv. fsv. radhstol, rads stol, kyrkbänk avsedd för stadens råd] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) stol för rådsmedlem (för användning vid rådssammanträde); ofta (i vitter stil) oeg., i uttr. som beteckna att ett råd sammanträder l. att ngn har ställningen ss. medlem av ett råd o. d. Uti Athen sutto de största män på Rådstolarna. 1VittAH 1: 126 (1755). Rydberg Gudas. 183 (1887). särsk.
a) (†) i uttr. gå till rådsstol, samlas till överläggning. Atterbom Siare 1: 4 (1841).
b) (förr) till 18, 22 a, 23 b α, om stol för riksråd (i riksrådets sammanträdeslokal); äv. (i vitter stil) oeg., i uttr. som beteckna att riksrådet sammanträdde l. att ngn hade ställningen ss. riksråd o. d. Widekindi KrijgH 920 (1671). Den upproriska menigheten, som dem (dvs. riksråden) med otidighet öfverföll, då de på sina Råds-stolar voro sittande. Celsius G1 2: 119 (1753). Herr Riks-Rådet Rudenschöld, störtad andra gången från Rådsstolen. 1VittAH 5: 282 (1788). Den nu (dvs. år 1727) på rådstolen upphöjde Bonde. Franzén Minnest. 3: 432 (1840). Odhner G3 1: 28 (1885).
c) (†) till 18, 22 c, ss. beteckning för rådet i en stad. (Lybeckarna beklagade, att de icke kunnat skicka mer än ett sändebud till Sthm), hwilket skedde förthenskull, att thet war emoot winterdagh, och att theras Rådhstool war någet swag, och een part aff Rådet medh skröpligheet beladde. Tegel G1 2: 117 (1622).
(22) -STYRD, p. adj. om samhälle l. stat o. d.: styrd av ett råd. Andersson SvH 124 (1943).
(22) -STYRELSE. styrelse utövad av (ett) råd (särsk., förr, av riksrådet); förhållandet att styrelsen utövas o. makten innehaves av (ett) råd; äv. konkretare, om rådet. Möller (1790). HT 1952, s. 97 (om råd).
-STÄLLE. [jfr t. ratsstelle] (†)
1) till 22 a, 23 b α, = -plats 1 slutet. Straxt besattes deras råds-ställen med trenne andre, Måns Johansson Bengt Nilsson och Joen Olofsson. Celsius G1 2: 38 (1753).
2) till 23 b α: plats för riksråd. Strax dhe (dvs. riksrådets medlemmar) hade intagitt sine Rådzställen. RARP 1: 141 (1631).
(22, 23) -SYSSLA, r. l. f. (numera bl. tillf.)
1) om de sysslor l. ärenden som det tillkommer (medlem av) ett råd att sköta resp. handlägga. 2RARP 6: 627 (1731).
2) = -befattning. Oelreich 171 (1755).
(23 b α) -TALAR. (förr) jfr -dräkt o. -mantel. Schönberg Bref 2: 330 (1778).
-TITEL.
1) till 23: titeln råd; titel som utgöres av en ssg med råd ss. senare led (t. ex. stats-, justitie-, hovrätts-råd). HSH 16: 236 (1769). Nyström Svedelius 1: 58 (1887).
2) (förr) till 23 b α: officiell titel som tillkom ett riksråd. Schönberg Bref 3: 174 (1778).
(22) -TJÄNARE. [y. fsv. rads thiänare; jfr t. ratsdiener, rådhusvaktmästare o. d.] (†) person anställd ss. vaktmästare o. d. hos ett råd l. vid ett rådhus o. d. Risingh KiöpH 97 (1669). Sparre Frisegl. 2: 292 (1832).
(22 f) -TRUPP. (numera föga br.) sovjettrupp. SvD(A) 1920, nr 264, s. 7.
(22) -VAKTMÄSTARE. (†) = -tjänare. HovförtärSthm 1767, s. 2557. Wedberg 1HD 201 (1922; om förh. 1789).
-VIS l. -VISA l. -VISE, sbst. (-uijsa 1528. -vis (-uiiss, -wijs, -vijss m. m.) 15211566. -wijse 1528) [fsv. i radzwisa (SvTr. 3: 379 (1483)); jfr ä. d. raadsvis, t. ratsweise] (†) i uttr. i rådsvis.
1) till 18, 22, 23.
a) ss. bestämning till ord med bet. ’komma samman’ l. ’bruka’ l. ’förordna ngn’ o. d.: till l. i o. för överläggning (i ett råd); ss. deltagare i en överläggning (i ett råd); ss. rådgivare l. medlem av ett råd o. d. Til .. (vissa ärendens) yterligare besinnilse görss väl behoff att vij medt rijkesens rådt komme til samman j rådtzuijsa på beqwäm stadt. G1R 5: 89 (1528). (Ingen) schall .. fördriiste siig löpe .. hijt eller tijtt .., uthan thet skeer med höffvedzmännernes och theris, som med them udi rådzvijss äre förordnede, samptliig rådh. Därs. 25: 283 (1555). Hvar tu förnumme, att ther vore någre förfarne krigzmen, som saken troligen mene ville, så måtte tu väll bruke them hoss tigh i rådzvijss. Därs. 26: 417 (1556). Därs. 28: 475 (1558).
b) = -vis, adv. 1. Huad som hanss nade eller rikisins rad mik befaler med breff eller bod lönliga holla eller i radzuiiss sakt varder skal iak hemligha holla. G1R 1: 1 (1521). Auskultantseden, sådan den brukades i Svea hovrätt (på 1700-talet) .. har frasen ”i råd[s]vis bliver sagt och talat”; den anknyter sålunda till riksrådseden vid Gustav I:s kröning. Wedberg Palmsv. 19 (1931).
2) till 19, 22, 23, = -vis, adv. 2. Thet förslag, vij .. föregååffve, skedde i rådzviisse. G1R 29: 702 (1560). LPetri Kyrkiost. 8 b (1566).
-VIS, adv. (råd- 16121790. råds- 15391790) [jfr ä. d. raadsvis, t. ratsweise] (†)
1) till 18, 22, 23; ss. bestämning till ord med bet. ’yppa’, ’behandla’ o. d.: vid överläggning l. rådslag l. rådssammanträde. Alle anslagh, som honom af Hans Kon. M:tt rådz wijs betrodde wore, them vppenbarede han samme förrädhere. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 60 (1539). Alt hvad mig ombetrodt blifver, eller jag får veta som tyst hållas bör, och vid Krigs-Rätterne inom lyckta dörrar rådvis blifver taladt, vil jag för ingen uppenbara. PH 14: 582 (1790).
2) till 19, 22, 23: i form av l. ss. ett råd l. förslag l. yttrande vid överläggning l. rådslag l. rådssammanträde; jfr förslags-vis. RA II. 1: 101 (1612). Dett förslagh, jagh rådzvijss giordt hafver. AOxenstierna 6: 4 (1631). Hallenberg Hist. 1: 228 (1790; i referat av ä. handl.).
-VISA, -VISE, se -vis, sbst. —
-VÄLDE.
1) till 22: förhållandet att ett samhälle l. rike styres l. att makten i ett samhälle osv. innehaves av (ett) råd. NF 1: 1049 (1876; i Sparta). 2VittAH XXXI. 1: 73 (1886; i Norge). särsk.
a) (förr) till 22 a. Schönberg Bref 1: 92 (1772). Från rådsvälde hade man kommit till kungligt envälde. Sander i 3SAH 4: 89 (1889). TurÅ 1944, s. 14.
b) till 22 f. 2NF 34: Suppl. 423 (1922; om förh. i München).
2) (†) till 23 b, om en senators makt l. ämbete i Rom under medeltiden. (Påven Benedictus XI) affhende .. Keysaren Rådzwäldet i Rom. Schroderus Os. 2: 755 (1635).
(23 b) -VÄRDIGHET~002, äv. ~200. (företrädesvis om ä. förh.) värdighet l. rang l. ställning ss. råd, särsk. (förr) ss. riksråd; äv. liktydigt med: rådsämbete. 2RARP 11: 67 (1739). Granfelt Samh. 96 (1937).
(22, 23 b) -ÄMBETE~020. ett råds ämbete; företrädesvis (förr) om riksrådsämbete. RA I. 4: 136 (1597). Råds-Embetet som näst Kongliga Högheten af ålder haft högsta vördning. AdP 1789, s. 406. HT 1950, s. 114.
(19, 23) -ÄNGEL. (†) eg. om ängel som bistår ngn med råd o. d.; anträffat bl. med syftning på Jesus. L. Paulinus Gothus ThesCat. 241 (1631). Lucidor (SVS) 51 (c. 1670).
(23) -ÄTT. särsk. (förr) till 23 b α; jfr -familj. 2NF 1: 143 (1903).
(23) -ÄTTLING. särsk. (förr) till 23 b α: ättling av ett riksråd. BL 15: 369 (1848).
(18, 22) -ÖVERLÄGGNING ~0020. särsk. (numera bl. tillf., om ä. förh.) till 18, 22 a, om överläggning i riksrådet. Fryxell Ber. 9: 207 (1841). Almquist VärldH 5: 86 (1933).
Avledn.: RÅDINNA032, f. [jfr t. rätin] till 23 b: maka till l. änka efter en man med rådstitel, rådsfru; företrädesvis (o. numera bl.) ss. senare led i ssg l. elliptiskt för sådan. Björn Vestind. 3 (1791). Vårt consultativa Statsråd och hans lilla rådinna. Bremer Brev 3: 308 (1853; bildl., i skämtsam framställning). Wrangel FornTid. 110 (1926). jfr bärgs-, geheime-, hov-, hovrätts-, kammar-, kammarrätts-, kommerse-, krigs-, lantbruks-, riks-, stats-, undervisnings-, utrikes-rådinna m. fl. —
RÅDSKA, f. till 23 b, = rådinna; i ssgn hovrätts-rådska.
RÅDSKAP, r. l. m. l. n. (†)
1) till 5: rådklokhet l. dyl. (G. II A:s) Hof var ingen skådoplats af smicker, förtal och förföljelser; men en samling af större män och större rådskap. GbgMag. 1760, s. 521.
2) till 13, 19, i uttr. värk och rådskap, sammanfattningen av såväl praktiskt handlande som olika slag av förberedelser (av mer l. mindre teoretisk karaktär) därför, råd o. dåd l. dyl. Hon (dvs. staden Rom) lägger under sig de största jordens delar / Så länge Endräkt ei i Värk och Rådskap felar. Hiärne Endr. B 2 a (1740).
3) till 23: förhållandet att vara l. ställningen ss. råd l. innehavare av ett ämbete med rådstitel. Bark Bref 2: 116 (1706).
Anm. till RÅD, sbst.3 avledn. Ordlekande användes i följ. ordstäv råhet ss. avledn. av RÅD, sbst.3 7, med bet.: egenskapen l. förhållandet att hava råd. ”Hvad råheten beträffar, så nog eger jag den” — sa’ Lundén om tillgångarne. Holmström Sa’ han 42 (1876).

 

Spalt R 3495 band 23, 1961

Webbansvarig