Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVADRATISK kvadra4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[jfr d. kvadratisk, t. quadratisch, eng. quadratic, fr. quadratique; avledn. av KVADRAT, sbst.]
1) motsv. KVADRAT, sbst. 1.
a) som har form av en kvadrat, formad som en kvadrat. AdP 1800, s. 743. Rothstein Byggn. 425 (1859). Fatab. 1930, s. 146. — särsk. oeg. om person, övergående i bet.: bred o. kortväxt, undersätsig, ”fyrkantig”. Andersson Drak. 341 (1926).
b) (†) som har avseende på ytinnehållet av ngt, yt-. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. Bih. 26 (1775).
2) mat. motsv. KVADRAT, sbst. 2: som har avseende på l. sammanhänger med andra digniteten av ett tal o. d.; om tal o. d.: upphöjd till andra digniteten. Kvadratisk ekvation, ekvation av andra graden. Swedenborg RebNat. 1: 331 (1740). Et Sätt at finna Quadratiska och Cubiska Factorer i Æquationer af femte Graden. VetAH 1795, s. 22. SvUppslB 7: 1210 (1931). — jfr BIKVADRATISK.

 

Spalt K 3311 band 15, 1938

Webbansvarig