Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRAPULA (kràpula Dalin), r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(förr äv. skrivet cra-)
Etymologi
[av lat. crapula, av gr. κραιπάλη, bakrus]
(numera bl. i Finl., vard.) illamående efter rus, bakrus, ”kopparslagare”. Dalin (1851). (Kamraterna) hade haft en tillställning för honom kvällen förut och följde honom alla, ”trots en stilla krapula”, till stationen. Söderhjelm Prof. 200 (1913). Cannelin (1921).
Avledn. (i Finl., vard.): KRAPULANT, m.||(ig.). person som har ”kopparslagare”. DuodSanal. (1885). Cannelin (1921). Avledn.: krapulantisk, adj. som har ”kopparslagare”. FoU 15: 56 (1902).

 

Spalt K 2662 band 15, 1937

Webbansvarig