Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMMISSARIE kom1isa4rie, l. 10302 (commissa´rie Weste; kåmmissárie Dalin), m.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes äv. (med lat. böjning) den lat. formen com(m)is(s)arius. SkrGbgJub. 6: 582 (1621: comisarius). Schroderus Os. III. 1: 228 (1635: til en Commissarium). PH 5: 3026 (1750: Commissarius).
Ordformer
(förr äv. skrivet comm-. -misarie 1591c. 1755 -missarie 1540 osv.)
Etymologi
[jfr t. kommissar(ius), kommissär, fr. commissaire; av lat. commissarius, till commissum (se FIDEIKOMMISS). — Jfr KOMMISSARIAT]
1) (befullmäktigat) ombud, fullmäktig; numera företrädesvis (i sht i fråga om ä. förh.) om statens l. annan samfällighets ombud l. representant vid (i sht internationella) förhandlingar o. d., delegerad. G1R 13: 125 (1540). Gaaf Churförsten thet swar ifrån sig, at han wille capitulera medh Stetin, befallandes, at commissarier strax skulle träda tilsamman. Spegel Dagb. 101 (1680). Det var halft mot .. (G. II A:s) vilja och vetskap, som Jakob de la Gardie med de polska kommissarierna (1624) öfverenskom om stilleståndets förlängning på ett år. HT 1917, s. 268. — jfr FREDS-, GRÄNS-KOMMISSARIE.
2) benämning på olika slag av ämbets- l. tjänstemän (l. tillfälliga uppdragsinnehavare) som bemyndigats att (ss. statens l. annan samfällighets ombud) på ngt särskilt (ofta ekonomiskt) område utöva en övervakande värksamhet l. att leda viss (vanl. ekonomisk) värksamhet l. att (på eget ansvar) företaga vissa ekonomiska transaktioner; äv. med förbleknad bet., ss. titel för olika kategorier av (högre l. lägre) ämbets- l. tjänstemän; numera företrädesvis i ssgr l. elliptiskt för dylika. Wåre Commissarier, som ther till bliffue förschickede, till att vpköpe alle sådane (förutnämnda) Parttzeler vdi Helszingfors. HSH 9: 54 (1562). Til Bankowärketz förande (äro) Sex ordinarie Commissarier förordnade. Stiernman Com. 3: 669 (1668). Minnesskr1734Lag 2: 1149 (1934). — jfr AUKTIONS-, BANKO-, BÄRGS-, HANDTVÄRKS-, KRIMINAL-, LIKVIDATIONS-, MANTALS-, POLIS-, REVISIONS-, RIKSGÄLDS-, STATS-, TELEGRAF-, UPPBÖRDS-, UTSKRIVNINGS-, ÖVER-KOMMISSARIE m. fl. — särsk.
a) (förr) titel för vissa ombud som ett land höll i större utländska sjö- l. handelsstäder för bevakande av landets handelsintressen. PH 2: 1248 (1735). SvNorStatscal. 1823, s. 274. Den svenske kommissarien i Amsterdam Harald Appelboom. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 205.
b) mil. titel för tjänstemän av olika grad vid härens o. marinens intendenturväsen; ss. enkelt ord numera bl. om särskilt utbildad värnpliktig med furirs tjänsteställning (undantagsvis underofficer) som är anställd vid en stab för att biträda vid ombesörjandet av förekommande intendenturgöromål (huvudsakligen sådana som röra förplägnaden). Isogæus Segersk. 928 (c. 1700). Commissarier (böra) skickas till Pommern at tillreda hvad troupernes inqvartering och förplägning betarfvar. Höpken 2: 341 (1757). Bataljonernas formation förblifver i sitt nuvarande skick, med tillökning i fält af en Kommissarie, som gör RegementsQvartermästare-tjensten. KrigVAH 1808, s. 52. SoldatinstrIntend. 1934, s. 140. — jfr BATALJONS-, FÄLT-, KOMPANI-, KRIGS-, PROVIANT-, REGEMENTS-KOMMISSARIE m. fl.
c) person som (organiserat o.) förestår (viss avdelning av) utställning l. mässa. TT 1872, s. 25. SvD(A) 1935, nr 51, s. 3. — jfr MÄSS-, UTSTÄLLNINGS-KOMMISSARIE.
3) (förr, i sht i folkligt spr.) titel för kronolänsman. Commissarien och kronoLänsmannen välbetrodde Svante Ödman. VDAkt. 1784, nr 519. Dahlbäck Åb. 279 (1914). — jfr HOVRÄTTS-KOMMISSARIE.
4) [efter ry. (narodnij) kommissar, eg.: ombud (för folket); jfr 1] benämning på regeringsmedlem i den ryska sovjetrepubliken; i ssgn FOLK-KOMMISSARIE l. elliptiskt för denna ssg. Söderhjelm Uppror. 106 (1918). Bolander ManNas. 97 (1925).
Ssg: (2 b) KOMMISSARIE-SKOLA, r. l. f. mil. särskild kurs för vapenföra värnpliktiga som skola utbildas till kommissarier; äv. konkret. SvD(A) 1916, nr 108 A, s. 6. 2NF 36: 647 (1924).
Avledn.: KOMMISSARSKA l. KOMMISSARISKA, f. (-ariska 16851782. -arieska 1749. -arska 17961830) (†) till 2 o. 3: hustru till l. änka efter person (i allm. trol. kronolänsman) med titeln kommissarie. Cavallin Herdam. 5: 130 (cit. fr. 1685). LdVBl. 1829, nr 5, s. 3.

 

Spalt K 2005 band 14, 1937

Webbansvarig