Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INVIGA in3~vi2ga, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. VIGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se d. o.), -VIGSEL (se avledn.); -ARE (tillf., Wingård 2: 75 (1822), Söderblom Gudstr. 115 (1914)).
Etymologi
[fsv. invighia; jfr d. indvie, t. einweihen; av IN o. VIGA]
1) gm högtidliga ceremonier insätta (ngn i ett ämbete l. ett kall l. en syssla o. d., i sht av andlig art) l. upptaga (ngn till medlem av ett, i sht religiöst, samfund o. d.) l. göra (ngn) delaktig (av religiösa mysterier o. d.) l. till deltagare (i kulthandling o. d.); äv. allmännare: helga (ngn åt Gud l. en gudomlighet), viga (ngn åt en värksamhet l. tjänst o. d.). Inviga ngn i, äv. till ett ämbete. Inviga en nunna. Invigas till missionär. När ther skal någher inwigas i iomffru clöstret. G1R 4: 217 (1527). Att han till een begynnelsse kunde admitteras till ministerium och inwijgas utj det embete han giordt sigh skickeligh till. VDAkt. 1685, nr 38. Sedan iag åhr 1741 .. vart invigd till thet Hälga Predikoämbetet. Därs. 1749, nr 186. Då vi, genom döpelsen invigdes i heliga manna samfund. Hagberg Pred. 2: 29 (1815). De åt Gud invigde (dvs. konfirmanderna) skola fira / Nu en glad midsommarsqväll. Franzén Skald. 1: 47 (1824). Thors hammare, lagd i den höljda brudens knä, invigde henne till sin bestämmelse. Geijer SvFolkH 1: 113 (1832). Moses var invigd till Prophet. Agardh ThSkr. 1: 8 (1842, 1855). Med de invigde eller ”mysterna” menas de, som lärt känna Demeters heliga mysterier i Eleusis. Paulson Aristoph. 2: 82 (1903). De mysterieceremonier, genom vilka en hedning invegs till medlem av den kristna församlingen. NoK 27: 137 (1923). 46 sjuksköterskor invigda till sitt kall. SDS 1929, nr 85, s. 8. — särsk. (†) i fråga om äktenskap: viga. Frese VerldslD 45 (1716, 1726).
2) gm högtidliga ceremonier helga (ngt, i sht tämpel l. kyrka l. kultredskap l. -dräkt o. d.) åt en gudom l. ett helgon o. dyl. l. till religiöst bruk; i utvidgad, profan mening: högtidligt förklara (ngt, i sht byggnad, institution, trafikmedel, företag o. d.) färdigt att tagas i bruk l. att börja sin värksamhet; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Inviga ett gravkapell, ett mausoleum, en kyrkogård. Inviga en kyrkklocka, en orgel, en fana. Inviga en skola, en teater(byggnad). I gönom Gudz nåde / Inwigdes conwenten (dvs. klostren) både. Messenius Christm. 256 (c. 1616). Han (dvs. kalifen Ulid) afhände dem Christnom i Syrien en Kyrckia som de hade i Damasco, och inwigde henne .. Mahometh. Dryselius Måne 48 (1694). Rent är mitt hjerta. Qvalens långa skärseld / Till himlens altar det ånyo invigt. Stagnelius (SVS) 2: 141 (c. 1822). Konung och ständer (hade) följts åt till Göteborg för att inviga järnvägen dit. De Geer Minn. 1: 239 (1892). Det finska universitetet i Åbo .. invegs den 15 juli 1640 med stor högtidlighet. Ramsay VägvFinl. 15 (1895). Allt som fyller en uppgift i kulten ”inviges” och får därigenom en mysteriös karaktär. Fehrman OrientK 33 (1920). — särsk.
a) (i sht i högre stil) allmännare: viga l. helga (ngt åt ngn l. ngt); äv.: högtidligt ingå l. bekräfta (ett avtal o. d.). Hvad kan någonsin i sig sjelft billigare vara, än .. at inviga til Des (dvs. Guds) ära de gåfvor vi undfått af Des gifmildhet? Tessin Bref 2: 74 (1754). Med dessa .. förhoppningar invige vi ock nu åt grafvens ostörda frid de jordiska öfverlefvorna af den tidigt .. bortgångna. Wallin Rel. 3: 264 (1828, 1831). Se der en stridsman, som invigt sitt svärd åt trons utbredande. Rydberg Sing. 54 (1857, 1865). Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod. Ebr. 9: 18 (Bib. 1917).
b) med avs. på (högtids)dag l. tidsperiod o. d.: göra helig, helga; äv.: högtidligt inleda firandet av l. förklara (ngt) taga sin början o. d. Swedberg SabbRo 832 (1689, 1710). Den Hel. Andes underbara utgjutelse på Pingestdagen, hvarigenom Söndagen blef liksom smord och invigd till en helig dag. Rosenius Bud 103 (1858). Jag inviger detta läseår till ett godt och fruktbärande arbete. Topelius 23: 169 (1878). Inviga julen. WoH (1904).
c) i förbleknad anv.
α) (i sht vard.) för första gången taga (ngt) i bruk l. använda (ngt). Runeberg 1: 19 (1832). Inviga en rock. ÖoL (1852; angivet ss. familjärt). (De båda unga damerna) bereda sig att med antecknande af sina första reseintryck inviga de dyrbara urkundernas jungfruliga blad. Solnedg. 3: 29 (1912).
β) (i sht i vitter stil) inaugurera, inleda, begynna (en tidsperiod, en värksamhet, ett system o. d.); äv. med sakligt subj.: utgöra inledningen till, beteckna l. angiva början av (ngt). Med det första blod och de första offer åt svärdet, / Kriget hon (dvs. Alekto) invigt re’n. Adlerbeth Æn. 185 (1804). Härmed var ett nytt politiskt system invigdt inom den högsta förvaltningen. Odhner i 3SAH 6: 82 (1891). (Gustav Lundberg som) 1745 vid femtio år återvände till sitt land för att inom dess konst inviga en ny æra, rococons. PT 1903, nr 196, s. 3. Siwertz JoDr. 121 (1928).
3) [anv. utvecklad ur 1 o. 2] ägna (ngt åt ngt), bestämma (ngn l. ngt för ngt); förr äv.: tillägna (ngn ngt); förr äv.: förbehålla (ngt åt ngn); numera bl. (i sht i högre stil) i uttr. inviga ngn l. ngt åt undergång l. olycka o. dyl. l. inviga ngn åt ett sådant eller sådant liv o. d.; äv. med sakligt subj.; ofta i p. pf.: (av ödet) bestämd (för) l. prisgiven (åt undergång osv.). Invigt H:r C. R. och Riddaren Jon. Ahlströmer, Svenska Handaslögdernes Otröttade Foster-Fader (osv.). SvMerc. 2: 355 (cit. fr. 1753; medaljinskrift). Bärgaktiga orter til skogsplanteringen invigde. JFischerström i VetAH 1761, s. 278. Vågar jag min fru inviga / Trenne platser — tag då dem. Bellman SkrNS 2: 139 (1786). En .. åt undergången invigd sol. Melin JesuL 1: 240 (1842). Menniskor, hvilka ända från födseln tyckas vara invigda åt olyckan. Zeipel Set. 4: 186 (1847). Ett för tidigt ingånget giftermål invigde honom åt armodet. Snoilsky i 3SAH 9: 21 (1894).
4) [anv. utvecklad ur 1] sätta (ngn) in (i ngt), göra (ngn) förtrogen l. bekant (med ngt); yppa (ngt för ngn); taga (ngn) till medförtrogen (i ngt); med bestämning inledd av prep. i; i sht i fråga om hemlighet, förtroende, kunskap, förfaringssätt o. d.; förr äv. refl.: göra sig förtrogen (med ngt), sätta sig in (i ngt); ofta i p. pf. ss. adj.: förtrogen (med ngt), insatt l. hemma (i ngt), initierad; äv. substantiverat. Inviga ngn i sina planer l. förehavanden. Det uppgives i invigda kretsar, att (osv.). Vi .. (präster) äro invigde i en renare Läras hemligheter. Eurén Kotzebue Cora 113 (1794). Ett medelmåttigt hufvud har numera lättare att inviga sig i Shakspeares studium, än fordom mera lyckligt begåfvade naturer. SvLittFT 1834, sp. 822. Krysanteus skall förelägga dig något verk, som .. kan inviga dig i hans vetenskap. Rydberg Ath. 196 (1859). Endast några få af Hattarne voro invigda i Fersens underhandlingar med hofvet. Malmström Hist. 5: 234 (1877). Den diplomatiska klicken i Stockholm, dit blott de invigda komma. Ahrenberg Männ. 6: 80 (1914). Jag var invigd i .. hennes hemligheter. Hallström Händ. 19 (1927).
Avledn.: INVIGELSE, r. l. f. [jfr d. indvielse] (numera föga br.) invigning.
1) till 1. L. Paulinus Gothus ThesCat. 328 (1631). Med Bremiske Ärke-Biskopens samtycke och invigelse blef (Sigfrid) den förste Biskop (i Växjö). Dalin Hist. 1: 628 (1747). Fröding Eftersk. 2: 146 (1898, 1910).
2) till 2. Rüdling 165 (1731). Invigelsen af det stora altaret. Strinnholm Hist. 4: 21 (1852). Till invigelse af hans teater. Elkan Hall 20 (1899).
Ssgr (föga br.): invigelse-bruk. särsk. till INVIGELSE 1. Strinnholm Hist. 3: 109 (1848).
-dag. till INVIGELSE 1 o. 2. Kyrckians inwielse dagh. Dijkman AntEccl. 164 (1678, 1703). Lagerbring 1Hist. 2: 790 (1773).
-vatten. (†) till INVIGELSE 2: vigvatten. Œdman Bahusl. 225 (1746).
INVIGNING, se d. o.
INVIGSEL, r. l. f. (†) invigning. Verelius 292 (1681). Lind 1: 1793 (1749). särsk.
1) till 1. KOF II. 2: 222 (c. 1655). VDAkt. 1680, nr 87.
2) till 2. Schroderus Liv. 578 (1626). Eneman Resa 2: 199 (1712).

 

Spalt I 1108 band 13, 1933

Webbansvarig