Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYPOKONDRIUM hyp1okon4drium l. -åk- l. -ωk-, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -ier.
Etymologi
[av mlat. hypochondrium (jfr senlat. hypochondria, pl., veka livet), av gr. ὑποχόνδριον, n. sg., t. ex. i τὸ δεξιὸν ὑποχόνδριον (Hippocrates), högra hypokondriet, av ὑποχόνδριος, som är belägen under revbensbrosken, av ὑπό (se HYPO- 1) o. χόνδρος, brosk (i sht revbenens brosk). Jfr HYPOKONDER, sbst., HYPOKONDRI]
anat. vardera av övre bukens båda hälfter (sidopartier) som ligga bakom bröstkorgens kanter o. under revbensbrosken; i pl.: veka livet. Tholander Ordl. (c. 1875). Müller LbAnat. 170 (1905). Löwegren Hippokr. 1: 351 (1909).

 

Spalt H 1654 band 12, 1932

Webbansvarig