Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖGER 4ger, adj. högra32; n. o. adv. =.
Etymologi
[fsv. höghre, motsv. d. højre, isl. høgri; eg. komp. av ett adj. motsv. nor. høg, bekväm, isl. hægr, bekväm (jfr HYENDE), i avljudsförh. till fsv. hagher, isl. hagr, skicklig, konstfärdig, till roten i sanskr. ṧaknṓti, kan, ṧakrá, stark (jfr HAGA, v.1, HAGLIG, ävensom BEHAGA, BOHAG); eg. om högra handen: den dugligare l. skickligare; med avs. på bet.-utvecklingen jfr got. taihsva, fht. zeso, mht. zese, höger, motsv. lat. dexter, höger, eg.: duglig, skicklig, till ieur. dek(s), duga. — Jfr HÖGER, sbst.]
1) i adjektivisk anv. (ofta i sg. best. utan föreg. best. artikel, ävensom i sg. obest. i best. anv.): som tillhör l. har avseende på l. är belägen på l. vid l. i riktning mot den sida av människan till vilken den i normala fall företrädesvis brukade handen hör o. som är motsatt den sida där hjärtat är beläget, ävensom i fråga om motsv. sida hos djur; ofta om den ena av parvis sammanhörande kroppsdelar. (Den) högra sidan. (Den resp. det) högra tinningen, ögat, näsborren, örat, axeln, armen, handen, tummen, höften, njuren, benet, knäet, foten, stortån. Han hade slagit sig på höger öga, öra, arm, ben, fot, sida. Han hade en revolver i sin högra skrivbordslåda. Gå på (den) högra trottoaren. Är thet så någhon slår tigh wedh thet höghra kinbenet, så wendt honom och thet andra till. Mat. 5: 39 (NT 1526). Högra handen hålles gemenlighen för then bäste och käreste. Skough WLamb C 2 b (1646). (Ryttarinnan) lade högra knäet öfver sadel-knappen. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). Höger .. fot helt framåt — ställ! Ling Regl. 33 (1836). Yxan, som hon höll öfver höger arm. Almqvist Grimst. 8 (1839). En flods högra bank eller sida är den, som ligger till höger .., då man färdas utför floden. NF 4: 1454 (1881). — särsk.
a) i överförd anv. om klädesplagg o. d.: avsedd för ngn kroppsdel på den högra sidan. Den högra handsken, strumpan, skon.
b) ridk. i uttr. höger galopp, högergalopp. Lilljebjörn Minn. 144 (1874). RidI 1914, s. 76.
c) (†) i uttr. icke veta åtskilja sin högra hand och den vänstra o. d., icke kunna skilja mellan höger o. vänster (se 3 a). Jona 4: 11 (Bib. 1541). Törning 58 (1677).
d) bildl. i uttr. icke låta den vänstra handen veta vad den högra gör o. d., se HAND 7 e.
e) bildl. i uttr. (vara) ngns högra hand, (vara) ngns förnämsta hjälp l. stöd, ngns ”allt i allom”, se HAND 9 q.
f) i vissa uttr. som beteckna plats l. riktning i förh. till ngn; ofta med tanken särsk. fäst vid det förhållande att placering på den högra sidan om ngn anses förnämligare än på den vänstra.
α) i uttr. l. vid l. åt (den) högra sidan l. höger sida (om ngn l. ngt), osv. ngns l. ngts högra sida o. d. Iesus .. wort .. vptaghen j himmelen, och är sitiandes på gudz höghre sidho. Mark. 16: 19 (NT 1526); jfr β β’. Gå på högra sidon. GlTer. 12 (c. 1550). Gå åt högra sidan. Palmstedt Resedagb. 51 (1778). — särsk.
α’) (†) i uttr. få ngns högra sida, få sitta (osv.) vid ngns högra sida. Runius Dud. 1: 74 (c. 1709).
β’) (†) i uttr. vika varken på den högra eller vänstra sidan o. d., vika varken åt ena l. andra hållet; äv. bildl. Wij wilie dragha retta landz stråtena, huarken wikandes på then höghra sidhona eller på then wenstra. 4Mos. 20: 17 (Bib. 1541). KOF II. 1: 315 (1659).
γ’) (i bibeln o. i anslutning därtill) i uttr. vara l. stå på ngns högra sida, förr äv. vara ngn på högra sidan, om Gud, ss. beteckning för Guds beredvillighet att hjälpa o. beskydda ngn; jfr β δ’. (Herren) är migh på höghre sidhon ath iach icke skall wardha bäfuande. Apg. 2: 25 (NT 1526). Herren ehr oss påå högre siden. GBanér (1596) i HB 2: 284. Psalt. 16: 8 (Bib. 1917). Därs. 109: 31.
β) i uttr. på höger hand o. d., stundom på högra handen (förr äv. hand), förr äv. på högra handen om sig, på högra sidan; förr äv. l. vid ngns högra hand, på ngns högra sida; förr äv. till (den) högra handen, till höger; förr äv. av högra handen, från höger. Sitia wedh mina höghre hand eller wenstra, står icke mich till ath giffua. Mat. 20: 23 (NT 1526). The hade store elffuene på högra honndene om sigh. Svart G1 167 (1561). (Man måste) begynna af högra Handen (vid sammanräknandet). Rålamb 1: 2 (1690). Ett af de första husen på högra hand. Ljunggren Resa 105 (1871). När vi lämnat de sista klipporna bakom oss på höger hand. Tavaststjerna Marin 62 (1890). — särsk.
α’) (†) i uttr. vika på den högra handen, vika åt höger (sida). Schroderus Comenius 478 (1639).
β’) i uttr. sitta på Guds Faders högra hand o. d., se HAND 18 b.
γ’) i uttr. högra hand(en) övergående i bet.: försteget, företrädet framför ngn; taga högra handen av ngn, taga försteget för ngn; överträffa ngn o. d., se HAND 18 c.
δ’) (i bibeln, †) i uttr. vara l. stå ngn på högra handen, = α γ’. (Herren) är migh på höghro handenne, therföre skal iagh wel bliffua widh migh. Psalt. 16: 8 (Bib. 1541). Han ståår them fattigha på höghra handenne, at han skal hielpa honom jfrå them som hans lijff fördöma. Därs. 109: 31 (Därs.).
g) [jfr HÖGER, sbst. 1] i sht polit. tillhörande den (mera) konservativa sidan l. delen; konservativ. Den Hegelska skolan har brutit sig inom sig sjelf i en äldre och en yngre stam, — i en högra och venstra sida. Geijer I. 5: 124 (1842). Vid de anställda nya valen (i Sardinien) försvann prest-partiet, som utgjort den förra högra sidan, nästan alldeles. Bäckström EurStH III. 1: 282 (1865). (Den hegelska) skolans s. k. högra flygel. Rein Psyk. 1: 289 (1876).
2) ss. adv.: åt l. på den högra sidan.
a) mil. o. gymn. i uttr. höger! anvisning under marsch o. d. att hålla sig på den högra sidan av vägbanan o. d. l. att vika åt höger; rättning höger (förr äv. höger rätta er), kommando för rättning(srörelse) åt höger. Så snart Sqvadronen är formerad, bör Befälhafvaren commendera Höger — rätta — er. KrigsmSH 1798, s. 179. Helt (Dubbelt) afstånd! Rättning — höger! IGymnInf. 1872, s. 11. TjReglArm. 1889, s. 420.
b) i sht mil. o. gymn. i uttr. höger om o. d., betecknande vändning åt högra sidan; äv. substantiverat (stundom sammanskrivet i ett ord). Höger om (betecknande 90, förr äv. 180 graders vändning åt höger). Helt höger om, förr äv. höger om vänd l. vänder (eder) (betecknande helomvändning åt höger). Halvt höger om, förr äv. höger om halvt l. höger halvt om (betecknande 45, förr äv. 180 graders vändning åt höger). Höger om marsch (l. halt)! Göra, förr äv. taga (halvt, helt) höger om; förr äv. göra höger om vänd l. vänder (eder). At wända sigh höger om halfft, .. thet är, wända sigh een halff Cirkel kretz högeråth omkring. Söderman ExBook 9 (1679). (Fiendens) högre flygel giorde höger halfft om. KKD 10: 361 (1703). Hella armen .. blef comenderat att höger om wända sig. Därs. 3: 105 (1706). (Ryttarna) giorde .. höger om vänd med hästarne. Roland Minn. 112 (c. 1748). (Sv.) Höger-om vänder eder, (t.) rechts-um kehret euch. Lind (1749). Om Kongl. Maj:t passerar någon flygel af Regementet, giöres höger eller vänster om, under skyldradt Gevär. PH 5: 3148 (1751). (Sven Duva) Tog höger-om och venster-om, men ständigt rakt tvärtom. Runeberg 2: 51 (1846). Halft höger .. om — marsch! ExInf. 1895, s. 84. FörslDagövnGymn. 2: 21 (1911). — särsk.
α) i uttr. höger och vänster om marsch, förr äv. höger om, vänster om (marsch), kommando innebärande att trupp skall omedelbart åtskiljas. Höger om, vänster om, marsch. Pilgren FigBröll. 31 (1785). Höger och vänster om — marsch! ExInf. 1927, s. 28.
β) (†) bildl. i uttr. göra sitt höger om, gå bort, gå hädan. Nu har jag samma ålder, som / Herr Anders då, / Och gör väl snart mitt högerom, / Som han också. CVAStrandberg 1: 261 (c. 1870).
c) (numera föga br.) i uttr. höger om ngn l. ngt, på högra sidan av, till höger om ngn l. ngt. Weste (1807). Mr Gordon förde oss höger om vägen till en .. skogslund. Gosselman SAmer. 37 (1842). Jag intog det mig anvisade sätet höger om eldstaden. Castrén Res. 2: 217 (1846). Höger om vägen. Björkman (1889).
3) [elliptiskt för höger sida l. hand o. d.] oböjligt i substantivisk anv.: höger sida. Höger och venster räknas (vid skall) från drefvet. Svederus Jagt 335 (1832). — särsk.
a) (vard.) i uttr. icke kunna skilja på l. mellan höger och vänster o. d., veta varken höger eller vänster o. d., särsk. bildl.: vara oerhört enfaldig eller bortkommen; jfr 1 c. Han vet hvarken höger eller venster. Serenius (1741). Människor .., som icke förstå att skilja mellan höger och vänster. Jona 4: 11 (Bib. 1917).
b) [jfr fr. donner la droite] (†) i uttr. giva ngn höger, giva ngn (den förnämligare) platsen på den högra sidan; jfr 1 f α α’. Entrevuen har varit allt för artig; påfven gaf kungen (dvs. G. III) höger. Tegnér Armfelt 1: 108 (i handl. fr. 1783).
c) [elliptiskt för höger fot] i sht mil. o. gymn. i uttr. höger, vänster l. vänster, höger, angivande takt vid marsch o. d. Hammarlund Sångb. 16 (1896).
d) i förb. med vissa föreg. prep.: åt l. mot höger, åt l. i riktning mot den högra sidan; till höger (om ngn l. ngt), på den högra sidan (om ngn l. ngt), äv. (numera mindre br.) betecknande förflyttning ut l. bort åt höger (sida); förr äv. på höger (l. på ngns höger), på högra sidan (resp. på ngns högra sida); från höger, från den högra sidan. Flytta dig ett steg åt höger! Se åt höger! Göra helomvändning åt höger. Gå, sitta, sätta sig till höger (om ngn). Öppna första dörren till höger! Komma in från höger (särsk. på teaterscen). Verelius 134 (1681). Man wiste Menskiekof wara gången öfwer Desna på wår höger wid Czernikow. KKD 6: 158 (1708). Än tänckte han at kasta mig öfverända i det han skuffade mig til höger. Ehrenadler Tel. 186 (1723). (Hattmakaren) öpnade .. en kammare på höger i gången. Roland Minn. 76 (c. 1748). Till höger om sig hade han utsigten åt en täck .. insjö. CFDahlgren 4: 122 (1831). Elge BoktrK 51 (1915). — särsk.
α) i förb. med vänster: till l. åt höger och vänster o. d., på l. åt båda l. alla håll; varken till l. åt höger eller vänster, varken på l. åt ena l. andra hållet, rakt fram; från höger och vänster o. d., från båda l. alla håll; förr äv. på höger och vänster, på båda l. alla håll l. sidor; äv. mer l. mindre bildl. Dieffuulen .., Wårt eghit kött .. och werlden .. oss alle fresta til högher och wenster. Balck Musæus Gg 3 a (1596). Tu äst mitt ibland tina Fiender stadd, och warder aff them både på höger och wänster bestormat. Preutz Kempis 341 (1675). Han .. vandrade sin väg fram och såg hvarken till höger eller venster. Kullberg i 2SAH 41: 94 (1866). Att guitarrsång / och dragharmonikesång / stämts upp från höger och vänster / ibland på samma gång. Fröding Guit. 7 (1891). Kardinalsvärdigheten utdelades till höger och vänster. Söderhjelm ItRenäss. 234 (1907).
β) i sht polit. motsv. 1 g, i uttr. till l. åt l. mot höger, på l. åt den (mera) konservativa sidan. Pendeln i tidens ur, som förr svängt långt upp mot höger, är kanske nu på väg att slå lika mycket öfver åt venster. EHTegnér i 2SAH 58: 72 (1882). Reuterholms åsigter i den inre politiken hade .. gjort en betydlig svängning till höger. Tegnér Armfelt 2: 260 (1884).
Ssgr (Anm. Flertalet av nedan anförda ssgr till 1 g, 3 d β kunna äv. anslutas till HÖGER, sbst. 1): A: (1) HÖGER-ARM(EN).
(3) -AVMARSCH~02 l. ~20. mil. marsch ur högra flygeln; jfr AVMARSCH 3. KFÅb. 1913, s. 48. (Den 6 sept. 1914) verkställde 1:a (tyska) armén .. en återgående rörelse (en ”högerafmarsch”) öfver Grand-Morin och Marne mot Ourcq och ändrade samtidigt frontriktningen från sydlig till västlig. 2NF 33: 164 (1921).
(1, 3) -BACK, m.||ig. idrott. i fotbollsspel o. d.: den högra av de båda backarna. IdrBibl. 4: 86 (1918). IdrBl. 1924, nr 70, s. 3.
(1) -BEN(ET). Rydberg Ath. 247 (1859). Matts Olsson .. förde .. styft högerben. Engström 1Bok 52 (1905).
(3) -BERIDEN, p. adj. mil. om artillerist: som rider högerhäst. SFS 1864, nr 83, s. 18.
(1 g, 3 d β) -BLAD. i sht polit. högertidning. Lundegård Prins. 180 (1889).
(3) -BÖJD, p. adj. böjd åt höger, bildande en åt höger konvex båglinje. Sandberg SmåSkol. 3: 132 (1868). En högerböjd kurva. SD(L) 1901, nr 91, s. 3.
(1 g, 3 d β) -FOLK. (ngt vard.) jfr FOLK 3. Hedin TalUngdemokr. 75 (1914).
(1 g, 3 d β) -FRAKTION. polit. Ledare för det svenska folkpartiets högerfraktion (i Finl.). 2NF 10: 699 (1908).
(1 g, 3 d β) -FÄRG. polit. jfr FÄRG, sbst.1 1 e slutet. Tidningar av utpräglad högerfärg. Östergren (1928).
(jfr 1 b) -GALOPP. ridk. galopp varunder hästen för varje steg nedsätter benparens högra ben framför resp. vänstra. Sjöstedt Husdj. 1: 108 (1859). Wrangel HbHästv. 308 (1885).
(jfr 1 a) -GALOSCH.
(3) -GÄNGA, r. l. f. (i fackspr.) TT 1871, s. 396. (Man) har .. att skilja mellan högergänga och venstergänga, allt efter den sida, åt hvilken lutningen eger rum. NF 6: 374 (1882).
(3) -GÄNGAD, p. adj. om skruv, propeller, mutter o. d. Almroth Karmarsch 357 (1839). Man har .. enat sig om att benämna en skruf högergängad, då gängan på skrufvens framsida stiger uppåt, gående från vänster till höger, och skrufven således vid användandet måste vridas åt höger. 2UB 6: 184 (1904). 2NF 22: 379 (1915).
(1, 3) -HALV30~2, äv.104, m.||ig.; best. -en; pl. -ar. [ellips av -HALVBACK] idrott. = -HALVBACK. IdrBl. 1924, nr 70, s. 3.
(1) -HALVA. om den högra halvan av ngt. Hjärtat består af en höger- och en vänsterhalfva. Bergman Hofbesl. 38 (1905).
(1, 3) -HALVBACK~20 l. ~02. idrott. i fotbollsspel o. d.; jfr -BACK. SDS 1924, nr 156, s. 9.
(1) -HAND(EN). (höger- 16391928. högre- c. 1580) VocLib. avd. 18 (c. 1580). Wänsterhanden håller, Högherhanden arbetar. Schroderus Comenius 264 (1639). Östergren (1928).
(jfr 1 a) -HANDSKE. Öberg Makt. 2: 73 (1906).
(1, 3) -HJUL. hjul på högra sidan av fordon o. d. Spak HbFältartill. 140 (1873).
(3) -HOPP. idrott. Vid fria språng förekomma dels höger-, dels vensterhopp, nämda efter den fot, som lemnar marken sist. TIdr. 1882, s. 31.
(1 g, 3 d β) -HÅLL. polit. i uttr. l. från högerhåll, på l. från de konservativas sida. 2NF 3: 1292 (1905).
(1) -HÄNDT, äv. -HÄND, p. adj. som företrädesvis använder högra handen. Helsingius (1587). Det största antalet människor är högerhändt. GHT 1898, nr 75 B, s. 1.
Avledn.: högerhändthet, äv. -händhet, r. l. f. UVTF 26: 103 (1880).
(1, 3) -HÄST. den högra av två (förspända) parhästar; jfr FRÅN-HÄST; särsk. artill. i fråga om artillerispann. KrigVAH 1823, s. 10. LAHT 1910, s. 551.
(3) -IFRÅN40~01, adv. från höger. Adlerbeth Æn. 204 (1811).
(3) -INNER1040, m.||ig. idrott. i fotbollsspel o. d.: den spelare som har sin plats i forwardskedjan mellan centern o. högeryttern. IdrBl. 1924, nr 70, s. 3.
(3) -KAST, n. idrott. kast med högra handen. SD 1892, nr 255, s. 7.
(3) -KROK. idrott. vid boxning: ”krok” med högra handen. Holmberg Boxas 43 (1921). (Han) kvitterade anfallet med en välriktad högerkrok. DN(A) 1929, nr 307, s. 18.
(3) -KURVA. högerböjd kurva. TT 1899, Allm. s. 90.
(1 g, 3 d β) -KVINNA. polit. jfr -MAN. SDS(A) 1932, nr 30, s. 13.
(jfr 1 a) -KÄNG l. -KÄNGA. jfr -SKO.
(3) -LUTANDE, p. adj. som lutar åt höger; särsk. om handstil. PedT 1904, s. 414.
(1 g, 3 d β) -MAN ~man2, m.||ig. i sht polit. person tillhörande l. sympatiserande med högerpartiet; konservativ; ”moderat”. Rein Psyk. 1: 289 (1876). SDS 1894, nr 413, s. 2 (i fråga om förh. i Norge).
(1 g, 3 d β) -MINISTÄR. polit.
(3) -MJÖLKSYRA~020. kem. högervridande mjölksyra; jfr -VINSYRA. LAHT 1920, s. 132.
(1 g, 3 d β) -MOTION. polit. i riksdagen o. d. —
(1 g, 3 d β) -MÖTE. polit.
-OM, se HÖGER, adj. 2 b.
(2 b) -OM-VÄNDNING. [till uttr. höger om] mil. vändning höger om. Lefrén Förel. 2: 194 (1817). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 49 (1880).
(1 g, 3 d β) -ORGAN. polit. jfr -TIDNING.
(1 g, 3 d β) -PARTI(ET). polit. WoJ (1891).
(3) -PLOG. landt. växelplog med vändskivan på högra sidan. LB 1: 168 (1899).
(1 g, 3 d β) -POLITIK. polit. konservativ politik. Han förfäktade en afgjord högerpolitik. NF 4: 688 (1881; i fråga om förh. i Frankrike).
(1 g, 3 d β) -PRESS. polit. konservativ (tidnings)press. WoJ (1891).
(3) -RÄFFLAD, p. adj. (i sht i fackspr.) om (lopp i) eldvapen: räfflad på sådant sätt att räfflorna synas vrida sig åt höger, då man bakifrån ser genom loppet. Hazelius Artill. 83 (1865).
-SIDA. (höger- 1889 osv. högre- 1579)
1) till 1; om den högra sidan l. delen av ngt. VarRerV 69 b (1579). De ansikten äro ytterst få, hvilkas högersida är alldeles lik vänstersidan. Rydberg DSkön. 115 (1889).
2) till 1, om sida i bok, tidning o. d. Högersidor (i en bok) kallas de som pagineras med 1, 3, 5 .. o. s. v. Elge BoktrK 36 (1915).
3) i sht polit. till 1 g, 3 d β, i sg. best.: den (mera) konservativa sidan. På högersidan ogillades det radikala reformförslaget.
(1) -SIDIG. i sht med. befintlig på högra sidan (i högra halvan) av kroppen. Högersidig lunginflammation. Marklin Illiger 236 (1818). Hon hade .. en rörlig högersidig njure. Warfvinge ÅrsbSabbatsbSjukh. 1891, s. 58. LbKir. 3: 120 (1922).
(1 g, 3 d β) -SINNAD, p. adj. i sht polit. konservativ; som sympatiserar med högerpartiet. WoJ (1891).
(jfr 1 a) -SKO, r. l. m. sko till högra foten. Hallström BCap. 20 (1900).
(3) -SLAG. idrott. särsk. i boxning; jfr -STÖT. Björkman (1889).
(3) -SLAGEN, p. adj. (i fackspr.) om tågvirke: slagen medsols, kabelslagen. Smith (1916). Högerslagen kallas en lina, om parterna ligga i samma riktning som gängorna i en högergängad skruf. 2NF 30: 716 (1920).
(3) -SNODD, p. adj. (i fackspr.) om garn o. d.: snodd medsols. Andersson Väfn. 24 (1880).
(1 g, 3 d β) -SOCIALIST. polit. medlem av den moderatare delen av det socialistiska partiet; motsatt: vänstersocialist. —
(1 g, 3 d β) -SOCIALISTISK. polit. jfr -SOCIALIST. FolkDP 1918, nr 152, s. 5.
(3) -SPINNING. vävn. spinning medsols. TextBildv. 6 (1925).
(3) -SPIRAL. (i fackspr.) åt höger vriden spiral. Rydberg FilosFörel. 3: 118 (1878). PriskatalWSonesson 1895, s. 65.
(3) -SPRÅNG. idrott. i fråga om stavhopp: språng som utföres med kroppen åt höger. Balck Idr. 2: 509 (1887).
(3) -SPUNNEN, p. adj. vävn. om garn: spunnen medsols. TT 1897, Allm. s. 126.
(1 g, 3 d β) -STÅNDPUNKT~02 l. ~20. polit.
(3) -STÖT. idrott. i boxning: stöt med högra handen. Holmberg Boxas 53 (1921).
(3) -SVANSARE, m. l. r. jäg. om hund som bär svansen riktad åt höger. Hemberg ObanStig. 239 (1896).
(1 g, 3 d β) -TIDNING. polit. konservativ tidning. NF 3: 892 (1879; i fråga om förh. i Danmark). WoJ (1891).
(3) -TRAFIK. (nytt ord) trafik enl. regeln att man vid möte håller åt höger. 3NF (1929).
(jfr 1 a) -VANTE. jfr -HANDSKE. Freja 1885, s. 106.
(1 g, 3 d β) -VILDE. (ngt vard.) polit. politiskt konservativ person som icke tillhör ngt parti, konservativ ”vilde”. 2NF 28: 394 (1918).
(1) -VINGE. [efter eng. right wing] idrott. i fotbollsspel o. d.: sammanfattande benämning på högerinner o. högerytter. Jonason Fotb. 53, 101 (1917). IdrBl. 1924, nr 80, s. 11.
(3) -VINSYRA ~020. kem. vanlig vinsyra (som vrider polariserat ljus åt höger). Keyser Kemien 3: 242 (1876).
(3) -VRIDANDE, p. adj. kem. som vrider polariserat ljus åt höger (medsols). Blomstrand OrgKemi 136 (1877). Högervridande mjölksyra. LAHT 1900, s. 298.
(3) -VRIDEN, p. adj. vriden åt höger. De högervridna snäckorna. Thorell Zool. 2: 298 (1865). Refflorna (i kanonloppet) äro högervridna. LbArtill. 12 (1892).
(1 g, 3 d β) -VÄN ~vän2. polit. jfr -MAN.
(3) -VÄND, p. adj. vänd åt höger. Marklin Illiger 327 (1818).
(1 g, 3 d β) -VÄNLIG. polit. högersinnad, konservativ. En högervänlig tidning. Fyris 1894, nr 121, s. 3 (i fråga om förh. i Norge).
Avledn.: högervänlighet, r. l. f. polit.
(3) -YTTER1040, m.||ig. idrott. i fotbollsspel o. d.: den spelare som har sin plats ytterst på högra flygeln av forwardskedjan. SvD(B) 1924, nr 157, s. 11.
(3) -ÅT, adv. (†) åt höger. Söderman ExBook 11 (1679). Berzelius Kemi 6: 97 (1830).
(1) -ÖGA(T). om det högra ögat. Moll Fys. 4: 105 (1901).
Avledn.: HÖGRA32, r. l. f. [eg. sg. best. av HÖGER, adj., lösgjort ur uttr. högra handen] (numera bl. vard.) (ngns) högra hand; nästan bl. i best. form. Salvatoris bild med .. 2:ne upphöjde finger af högran lijka som till att mäddela wälsignelse. CÖrnhiälm (1693) i HSH 3: 153.

 

Spalt H 2296 band 12, 1932

Webbansvarig